Forskning bekräftar - media gynnade Alliansen i valet
En nyligen publicerad
studie vid Uppsala universitet visar att
media framställde de borgerliga partierna i bättre dager än de rödgröna. Studien fokuserar på bildframställningen, och konstaterar att
antalet bilder på respektive block är balanserat, men också att Fredrik Reinfeldt genomgående gavs en
mer positiv framställning i bild än Mona Sahlin. Ännu mer skillnad mellan blocken är det när man ser till bildtexterna. Bildtexterna i samtliga granskade tidningar, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, missgynnade de rödgröna. Framförallt fick Mona Sahlin en märkbart ogynnsam behandling.
Detta är tyvärr ingen nyhet. Kent Asp, professor i journalistik, slog dagen före valet fast att
"...det förekom fler negativt vinklade nyhetsartiklar om Mona Sahlin och de rödgröna partierna än om Fredrik Reinfeldt och alliansen."
Han noterade även det som den aktuella rapporten nu konstaterar, Expressens extrema fixering vid negativ publicitet kring Mona Sahlin. Och
antog att det påverkade valresultatet. En
sammanslutning av ett flertal journalister visade under valåret 2010 hur de ledande dagstidningarna fungerade som borgarnas megafoner. Mediaanalysföretaget Infopaq visade att när valet närmade sig
fick Moderaterna mer utrymme. P1 Morgon och Esther Pollack, mediaforskare,
granskade tidningarnas förstasidor och kom fram till att Mona Sahlin framställdes mer negativt på tidningarnas förstasidor än Fredrik Reinfeldt.
Nyhetsmedias tycks alltmer brista när det gäller objektiv och opartisk granskning av politiska partier. Kanske är det
som en del gör gällande,
att den globala mediavärldens jakt på nästa deadline 24/7 hinns helt enkelt inte de viktiga frågorna ställas. Varken frågorna om det man skriver verkligen är ens eget, eller redaktionens, uppslag från början eller planterat av en PR-byrå. Eller frågan om det man skriver verkligen är så opartiskt som det borde vara, så fort man skriver något som inte ska publiceras på ledarsidan.
Det känns som en mycket obehaglig utveckling om Sverige är på väg mot ett mediaklimat som öppnar för "nyhetsmedia" i stil med Fox News och Le Monde. Risken finns, för visst är det som forskarna Camilla Björk och Charlotta Wadenbrandt skriver, att det lönar sig med hårt vinklad nyhetsmedia. För media, inte för det demokratiska samhället. För om media låtsas att de granskar när de i själva verket bedriver opinionsarbete "under cover" riskerar väljarna att vilseledas, och demokratin hotas. Björk och Wadenbrandt menar att
"...om gränsen mellan nyhetsbevakningen och opinionsbildandet suddas ut borde det vara föremål för en bred diskussion där forskare, politiker, allmänhet och framförallt journalister själva reflekterar över konsekvenserna av utvecklingen." De säger också att:
"...det i god tid inför nästa val är dags för en grundlig diskussion om den politiska nyhetsjournalistikens framtid."
Jag håller fullständigt med dem.
Studiens hemsida, intressant även som exempel på hur det faktiskt går att göra forskning begriplig och lättillgänglig för även icke-akademiker.***************
Media: Symptomatiskt nog skriver inga andra tidningar om rapporten.
Bloggar:
Peter Andersson,
Svensson,
Annarkia,
Lasse,
Martin Moberg,
MagnihasaEtiketter: Camilla Björk, Charlotta Wadenbrandt, journalistik, Kent Asp, Svenska Dagbladet, Val 2010
Chans för transreformer i ny riksdag - friends and foes?
Så har då den nya riksdagen tagit plats och vardagen tar vid, efter all uppståndelse kring
Sverigedemokraternas intåg i kammaren och
uttåg ur kyrkan. Alliansen vann, men leder en minoritetsregering som för att slippa förlita sig på Sverigedemokraterna måste försöka hitta blocköverskridande överenskommelser framöver.
Ett område där det förr om åren gått att samarbeta över blocken är i hbt-frågor, även om det kanske blev lite trögare under senaste mandatperioden. Om Sds intåg försvårar sådana samarbeten eller underlättar återstår att se. Klart är att
Kd behåller socialdepartementet, och därmed kommer en mängd viktiga hbt-frågor ligga i händerna på det parti som gjort sig minst känt för att vilja arbeta för reformer på området. Det framgår också av
statsrådsberedningens skrivelse att Alliansregeringen inte avser att hantera frågan om tvångssterilisering av transsexuella denna halva av riksdagsåret. Därmed är chansen liten att de kränkande och ålderdomliga kraven plockas bort ur könstillhörighetslagen före sommaren 2011. Tills dess lär transsexuella fortsätta att vara tvingade att sterilisera sig för att få tillgång till livsviktigt medicinsk behandling och den juridiska könstillhörighet de behöver för att leva ett bra liv.
Minderåriga transsexuella kan nog tyvärr inte se fram emot några stora ljusningar alls under mandatperioden. Det är bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som tagit ställning för att man vill avskaffa den regel som säger att bara myndiga personer får byta juridiskt kön och genomgå könskorrigerande kirurgi. Regeln gäller även när både patienten och vårdnadshavaren anser att det bästa är att byta juridiskt kön, och även när till och med läkaren tycker det är livsviktigt för patienten att få operationer. Men här finns ännu inga öppningar från andra partier, trots att både hbt- och
transrörelsen och
flera ungdomsförbund tycker åldersgränsen bör tas bort.
Hur det kommer gå med andra transfrågor är svårt att veta. Vi har numera
två ministrar och departement som på olika sätt ansvar för frågorna. När det handlar om diskrimineringsområdet är
Erik Ullenhag numera ansvarig minister. Medan Nyamko Sabuni sitter kvar med ett övergripande ansvar för jämställdhetsfrågor, där ju hbt-frågorna brukar antas ingå. Folkpartiet var tydligast av Allianspartierna med att tala sig varma för transreformer under valrörelsen och innehar nu de två ministerposter som ger makt att genomdriva en hel del reformer. Det förpliktigar, när transpersoner vill se valfläsket omvandlat till konkreta resultat. Andra transfrågor landar på socialdepartementet eller justitiedepartementet, där Kristdemokraterna respektive Moderaterna har ansvaret. Där kommer det bli svårare att få något att hända.
Med en minoritetsregering kommer också riksdagens roll att bli viktigare. Det finns, åtminstone i teorin, möjligheter att direkt på riksdagsgolvet driva igenom förslag som inte initierats av regeringen. Därmed blir inte bara regeringspartiernas utan och de enskilda riksdagsledamöternas inställning, i samtliga riksdagspartier, viktig. Följande riksdagsledamöter har skrivit under åtminstone en hbt-positiv motion eller gjort sig kända för sitt engagemang, och har inte fått mindre än 5 poäng i RFSLs kandidatundersökning (nya ledamöter och de som inte svarat på RFSL undersökning anges med kursiv stil):
Moderaterna:
Ewa Björling,
Anna König Jerlemyr, Ulrika Karlsson,
Sten Tolgfors,
Per Bill och Olof Lavesson
Folkpartiet:
Birgitta Ohlsson, Barbro Westerholm, Nyamko Sabuni, Tobias Krantz, Jan Ertsborn, Allan Widman,
Eva Flyborg, Liselott Hagberg, Ulf Nilsson,
Christer Winbäck och Lars Tysklind
Centerpartiet:
Andreas Carlgren, Fredrik Federley,
Annika Qarlsson,
Ulrika Carlsson, Johan Linander och Kenneth Johansson.
Kristdemokraterna:
Otto von ArnoldSocialdemokraterna:
Börje Vestlund, Maryam Yazdanfar, Tomas Bodström, Tommy Waidelich, Veronica Palm, Ylva Johansson,
Carina Hägg, Caroline Helmersson Olsson, Catharina Bråkenhielm,
Ann-Christine Ahlberg, Eva Lena Jansson,
Carin Runeson,
Matilda Ernkrans, Fredrik Lund Sammeli,
Hannah Bergstedt, Jonas Gunnarsson, Hillevi Larsson,
Kent Härstedt, Kerstin Haglö, Marie Nordén,
Helén Pettersson, Louise Malmström, Raimo Pärssinen och Åsa Lindestam
Miljöpartiet:
Mehmet Kaplan, Maria Wetterstrand,
Peter Eriksson, Mikaela Valtersson, Helena Leander, Gunvor G Eriksson, Peter Rådberg,
Jan Lindholm, Gustav Fridolin, Maria Ferm och Ulf Holm.
Vänsterpartiet:
Amine Kakabaveh, Josefine Brink, Jacob Johnson, Kent Persson, Hans Linde, Eva Olofsson, Wiwi Ann Johansson,
Rossana Dinamarca, Lena Olsson, Siv Holma, Marianne Berg och Ulla Andersson.
När det gäller graden av engagemang är det huvudsakligen flera av ledamöterna i Fp, V, Mp och S som visat stort engagemang. Med tanke på att det finns flera transreformer där flera partier i båda blocken är överens,
enligt KIMs undersökning, så kan det alltså finnas vissa chanser till att exempelvis transpersoner kommer inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen.
Samtidigt innehåller riksdagen också ett antal mycket värdekonservativa ledamöter. Om man bortser från de 20 sverigedemokraterna, vars inställning är välkänd, kan stora delar av den kristdemokratiska riksdagsgruppen sägas vara starkt negativ till hbt-reformer. Ingen av dem är, föga förvånande, positiv till den könsneutrala äktenskapsbalken och nio av dem (Annelie Enochsson, Roland Utbult, Mikael Oscarsson, Lars Axel Nordell och Tuve Skånberg, Stefan Attefall, Annika Eclund, Lars Gustafsson och Yvonne Andersson) är dessutom för en sänkt tidsgräns för fri abort, vill att präster /imamer/rabbiner ska få vägra viga samkönade par och ändå behålla vigselrätten och är positiva till konfessionella friskolor. Allt enligt
Svenska Evangeliska Alliansens valundersökning. Även ledamöter som Patrick Reslow (m), Elisabeth Björnsdotter Rahm (m) och Lars Arne Staxäng (m) har liknande åsikter enligt enkäten. Flera ledamöter har också fått minuspoäng i RFSLs undersökning: Jan Ericson (m), Tobias Billström (m), Anti Avsan (m), Bengt-Anders Johansson (m), Boriana Åberg (m), Hans Rothenberg (m), Jessika Wilhelmsson (m), Lotta Finstorp (m) och Saila Quicklund (m).
Men om de engagerade ledamöterna jobbar på sina ljummare kollegor och partierna följer de åsikter de redovisat i KIMs undersökning finns det alltså ändå vissa chanser för åtminstone några transreformer under kommande mandatperiod.
Etiketter: HBT, Sverigedemokraterna, transperson, tvångssterilisering, Val 2010
Sverigedemokraterna och medias ansvar
Så har vi då ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Och även om jag håller med
Daniel Poohl om att det i grund och botten handlar om att det finns väljare som gillar partiets rasistiska politik, och att det är grundproblemet som måste hanteras, så är det relevant att också utkräva ansvar inte
bara av de etablerade partierna utan också av media.
Media som nu springer ned varandra i sin iver att visa sin
avsky och
sitt fantastiska engagemang mot rasism. Men var fanns engagemanget före valet? Och var fanns engagemanget för valet och själva politiken?
Media har ett uppdrag att på ett sakligt och objektivt sätt granska partierna och politiken och presentera information för medborgarna. Det ansvaret tog man inte. Istället bedrev man
valkampanj på nyhetsplats, producerade
skrämmande usla texter och
snaskade i "skandaler". Man matade väljarna med
ändlösa opinionsundersökningar utan djupare analys,
"spännande" kändisars åsikter och
tävlingar. Det dök till och med upp en helt ny programform,
det politiska underhållningsprogrammet.När det som den genomsnittlige väljaren egentligen behöver få veta är vad partierna vill göra, hur kapabla de är att driva sin politik och vad denna politik i verkligheten, objektivt analyserad, egentligen innebär. Istället dumförklarade man väljarna och gav dem den valrörelse man hoppades skulle sälja mest annonser.
Medias inställning till valrörelsen som kommersiell cirkusföreställning påverkade också bevakningen av Sverigedemokraterna. Redan
sommaren 2009 konstaterades det i ett arbete från journalistprogrammet vid Göteborgs Universitet att medierna brast i sitt uppdrag att granska makten vad gällde Sverigedemokraterna. Det handlade om att det saknades resonemang om Sverigedemokraternas bakomliggande ideologi samt undersökningar av vad SD faktiskt gjort och inte gjort i kommuner där de har makt. Ändå fortsatte media att antingen låtsas som om partiet inte fanns eller att på ett schablonartat sätt skrika rasism så fort de sa något. Analyserna, resonemanget och den grävande journalistiken lyste med sin frånvaro. Möjligen kunde man kosta på sig analyser det när man resonerade om hur man borde granska SD. Men längre än så kom man sällan.
Nu publicerar Expressen
en genomgång av vad Sverigedemokraterna gjort i kommunpolitiken. Om den artikeln kommit före valet hade kanske inte partiet fått
609 mandat i 245 kommuner. Tänk om väljarna hade fått läsa i tidningen att av
62 tomma stolar i kommunfullmäktige i olika kommuner tillhörde alla utom sex stycken Sverigedemokraterna. Och att de ändå
tog emot skattefinansierat partistöd för dessa tomma stolar. Då kanske fler hade tvekat inför att ge dem sin röst i valet.
Och även om givetvis en hel del av Sverigedemokraternas väljare röstade på partiet just för att de ogillar invandring eller invandrare, så kanske en del av dem ändå skulle avstått, om de
även strax innan valet fått se analyser av SDs politik, fått se hur
experter dömer ut de påståenden som Sverigedemokraterna bygger sin rasistiska politik på. En del kvinnliga väljare hade kanske också valt ett annat konservativt parti som inte i grunden är emot den fria aborträtten, om media lite bättre synliggjort
den delen av SDs politik. Det finns mycket som media kunde ha belyst,
innan valet. Nu i efterhand ser ivern mest ut som dåligt samvete. Och dåligt samvete bör man kanske ha.
Ingen kan, eller bör, i dagsläget svära sig fri från ansvar. Som media agerat under denna valrörelse finns det en risk att allmänhetens förtroende sjunker. Man behöver förmodligen granska sitt eget agerande, om inte för demokratins och yttrandefrihetens skull så åtminstone för att återställa förtroendet hos sina läsare. Inte minst mot bakgrund av valresultatet.
Läs också
Anna-Lena Lodenius artikel om att vi inte bör gör om Danmarks misstag. Ett minst lika viktigt tema.
Andra bloggar om att SD kommit in i riksdagen:
Livskraft och politik,
Politiska betraktelser,
Johan Westerholm,
之乎者也,
Attila,
Westerstrand,
Massmedia om invandrare, flyktingar och rasismEtiketter: Daniel Poohl, demokrati, media, Sverigedemokraterna, Val 2010
Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna - demokratihot?
Maud Olofsson har offentligt likställt Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna, och hon förfasade sig i
SVTs partiledarutfrågning för att sitta i samma regering som Lars Ohly. Inte ens för att avvärja möjligheterna för Sverigedemokraterna att vara vågmästare ville hon ha med Vänsterpartiet att göra.
Samtidigt har Centerpartiet och Maud Olofsson inte haft några som helst problem med att i fyra år sitta i samma regering med ett parti som för många av oss är mycket mer problematiskt ur demokratisynpunkt, nämligen Kristdemokraterna. En förutsättning för demokrati är att alla människor har lika värde och lika rättigheter. Är man hbt-person har man förmodligen ganska svårt att tro på att Kristdemokraterna står för alla människors lika värde, oavsett vad de säger. Gardell uttrycker detta strålande i ett öppet brev till Maud Olofsson.
Öppet brev till Maud Olofsson - Jonas GardellJag kompletterar gärna med att konstatera att Kristdemokraterna är
det enda parti som inte säger säger sig vilja avskaffa tvångssteriliseringarna av transsexuella. Och att de vill
avskaffa en del av hbt-personers mänskliga rättigheter (rätten att bilda familj (den könsneutrala äktenskapsbalken och rätten att få prövas som adoptivföräldrar).
Det som ibland anförs mot Vänsterpartiet och främst då Lars Ohly (som om politik numera enbart handlar om en enda person, i någon slags Fox News-version av demokrati...) är hans påstådda inställning till det gamla Sovjets och nuvarande Kubas diktaturer. I det sammanhanget kan det vara bra att läsa på en smula, och inte då i kvällsblaskorna.
I ett
riksdagsprotokoll från 2009 menar Lars Ohly att:
"Utrikesministern tar USA:s ord om situationen i Falluja på allvar. Det vore som att lita på den kubanska regeringens försäkringar om att det är demokrati på Kuba."
Och i samband med Castros avgång 2008
omnämnde Ohly Kuba som diktatur, när man uttalade förhoppningar om demokratisering.
Han avslutade också
medlemskapet i Svensk-Kubanska föreningen redan 2005,
för att föreningen inte erkände att Sovjet hade varit en diktatur. Han uttalade sig då mycket negativt om bristen på demokrati på Kuba och tog avstånd från övergreppen i det kubanska samhället, Kubas fängslanden av människor utan rättegång och de dödsstraff som utdömts och inskränkningarna av yttrande- och tryckfriheten på Kuba.
Påståenden om Vänsterpartiets brist på demokrati är alltså ibland en smula överdrivna.
Kristdemokraternas förakt för alla som inte passar i deras kärnfamiljsnorm är däremot oerhört obehaglig. Även om partiet uppenbarligen innehåller
en del anständiga och sansade människor finns det också
delar av partiet som uppvisar
djupt problematiska mönster. Partiet tycks ganska ofta sitta i knät på element som
Stig Nyman,
Annelie Enochsson, Eva Johansson, Stefan Attefall,
Chatrine Pålsson Ahlgren,
Michael Oscarsson,
Lennart Sacrédeus Gjohn-Marko Berisha och
Per-Olof Hermansson. Alla med tunga positioner i partiet och alla med mer eller mindre starka kopplingar till den kristna högern i Sverige. En i mångas ögon djupt odemokratisk och elitistisk rörelse. Partiet vill inte heller, precis som Moderaterna, redovisa sina kampanjbidrag. Hur stora bidrag Kristdemokraterna får från den kristna högern vet alltså inte väljarna. Det kan också anses vara ett demokratiskt problem.
Min fråga är precis som Gardells, hur kan Maud Olofsson försvara att hon sitter i en regering med ett parti som i praktiken inte alls tror på alla människors lika värde, men slentrianmässigt döma ut Lars Ohly och likställa Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna?
Etiketter: HBT, Jonas Gardell, jämlikhet, Kristdemokraterna, Maud Olofsson, Val 2010
Socialdemokraterna prioriterar hatbrotten
Äktenskapslycka med vigsel i kyrkan, möjlighet till adoption och insemination, ett rödgrönt regeringsalternativ som lovar utredningar både om värdmödraskap och flersamma vårdnadshavare. Det har hänt mycket de senaste åren för homo- och bisexuella, inte minst på familjesidan. Men på andra områden finns det jobb kvar att göra för nästa regering. Ett av dem är hatbrotten.Vi
Socialdemokrater vill prioritera arbetet mot hatbrott mot hbt-personer.
Mona Sahlin lyfte, som enda partiledare, hatbrotten som den viktigaste hbt-frågan vid
partiledarutfrågning under Stockholm Pride. Detta är angeläget, för trots att hatbrotten mot hbt-personer ökat med 56% från 2006 till 2009 har inte mycket gjorts under den moderatledda Alliansregeringen. Faktum är att hbt-personer inte ens har nämnts de tre senaste åren i regeringens regleringsbrev till Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen. Det visar hur lågt prioriterad frågan varit.
Hatbrott innebär allvarliga kränkningar inte bara för de som drabbas personligen, utan också för hela hbt-communityt. De skrämmer till tystnad och är ett hot mot demokratin. Amälningsbenägenheten för hbt-hatbrott är låg, bara 35% för homo- och bisexuella och förmodligen betydligt lägre för transpersoner. Mycket få hatbrottsanmälningar leder till åtal och det är tydligt att straffskärpningsregeln används mer restriktivt av domstolarna än lagstiftaren avsett. Bättre hbt-kompetens hos både polis och rättsväsende är därför en hörnsten i arbetet mot hatbrott!
Samtidigt får vi inte glömma att det för transpersoners del också behövs bättre lagstiftning, så transpersoner uttryckligen omfattas av straffskärpningsregeln. Det finns idag inga prejudicerande fall av där gärningsmannen dömts för hatbrott mot transpersoner. Rättsläget ser likadant ut som för homosexuella innan gruppen uttryckligen inkluderades 2003. Socialdemokraterna vill att transpersoner uttryckligen ska inkluderas både i hatbrottslagstiftningen och hetslagstiftningen. Det är vi hbt-socialdemokrater både stolta och glada över!
Hatbrott är också en kommunal fråga. Det är viktigt att inte bara agera när brottet väl skett. Ska vi på allvar kunna minska antalet hatbrott måste vi jobba på att analysera och motverka orsakerna. Vi hbt-socialdemokrater vill att kommunerna initierar samverkansprojekt mellan rättsväsendet och det civila samhället, i syfte att förebygga hatbrott.
Arbetet mot hatbrott måste återupptas och tydliga direktiv måste ges till berörda myndigheter. Polis och rättsväsende ska ges ytterligare hbt-kompetens och fler hatbrottsenheter utifrån Stockholmsmodellen inrättas. Transpersoner måste snarast inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen. Det är socialdemokraternas tydliga besked inför valet!
Börje Vestlund, (s) riksdagskandidat Stockholm
Lukas Romson, (s) landstingskandidat Stockholm
Faktaunderlag:
Hatbrott 2009, BråArtikeln publicerad i
QX, 2010-09-17Etiketter: hatbrott, HBT, hets, Socialdemokrater, Val 2010
Valtal - om Socialdemokratisk hbt-politik
Hej, det är kul att vara här! Jag heter alltså Lukas Romson och kandiderar för Socialdemokraterna i landstinget här i Stockholm. Jag står på listan i distrikt fyra, som är söderort. Men bor man inte där går det bra att hämta rätt valsedel från vår valstuga därborta och kryssa mig.
Jag ska på den korta tid jag har på mig försöka dra några av frågorna i Socialdemokraternas politik för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Socialdemokratin bygger på övertygelsen om alla människors lika rättigheter och lika värde, människovärdet är grundläggande i ett socialdemokratiskt samhälle. Därför drev vi hbt-frågor på fyrtiotalet och därför driver vi hbt-frågor idag!
Det var Socialdemokraterna som avkriminaliserade homosexualitet 1944, det var vi som såg till att transsexuella fick rätt till vård och nytt juridisk kön 1972, det var vi som i opposition tvingade fram partnerskapslagen när Moderaterna fortfarande inte ville ta i hbt-frågor med tång, 1995. Vi har ordnat arton hbt-reformer sedan 1972. Borgarna har bara några enstaka att visa upp, trots att de regerat 1/3 av av tiden. Och i våras fick vi äntligen en könsneutral äktenskapslag. Inte för att regeringen la något förslag. Utan för att vi, ihop med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, la en motion.
Det har alltså hänt en hel del de senaste åren. Men även om det börjar se väldigt mycket bättre ut finns det fortfarande en hel del kvar att göra. Det handlar om vårt ansvar i EU och internationellt, där Sverige måste bli tydligare och agera mer. Men på hemmaplan finns det också en del kvar att göra. Tre av de viktigare områdena är hatbrotten, familjepolitiken och transfrågorna.
Hatbrott, det är brott som utförs främst för att gärningsmannen hatar en viss minoritet. Det handlar om sönderslagna bilar, nedklottrade lägenhetsdörrar, skrik och hot från grannar och främlingar, hotfulla mail och telefonsamtal, hatiska lappar i brevlådan och i en fjärdedel av hatbrotten mot hbt-personer handlar det också om våld. Knuffar, sparkar, upprepade slag med påkar och hugg med knivar. Ibland handlar det om mord.
Hatbrotten är ett hot mot demokratin. De skrämmer hela grupper till tystnad. Vi har kommit väldigt långt med att skapa ett jämlikt samhälle även för hbt-personer. Men just för att vi kommit så långt blir också de som inte tror på människors lika värde allt mer desperata, och tar till allt grövre metoder. Sedan 2006 har antalet anmälda hatbrott mot hbt-personer ökat med 56%. Det är ett klart misslyckande för Alliansens politik. Mona Sahlin har lyft hatbrotten som den mest prioriterade hbt-frågan nästa mandatperiod. Vi socialdemokrater vill återuppta arbetet mot hatbrott och ge tydliga direktiv till berörda myndigheter. Vi vill att polis och rättsväsende ska ges bättre hbt-kompetens, det är en hörnsten i arbetet mot hatbrott!
Vi vill också, ihop med Miljöpartiet och Vänsterpartiet, att transpersoner också ska omfattas av lagskyddet mot hets och hatbrott. För så ser det inte ut idag, och därför finns det inte ett enda prejudicerande fall där någon dömts för hatbrott mot transpersoner. Ska vi kunna motverka hatbrott mot transpersoner på ett effektivt sätt måste det finns tydligt uttalat i lagen att gruppen omfattas. Det ska inte vara så att det kan ge en straffskärpning om någon blir nedslagen för att han är homosexuell, men inte för att han är transperson. Men så ser det i praktiken ut idag. Det vill vi ändra på.
Ett annat område där det är viktigt med ändringar är familjepolitiken. Vi socialdemokrater vill att alla familjer känner sig välkomna och respekterade i samhället. Då kan vi inte behandla familjer olika beroende på barnens föräldrar är två mammor, en ensamstående mamma, en mamma och en pappa och pappas ny fru, en mamma, en medmamma, en pappa och en extrapappa. Barn behöver tillgång till alla sina föräldrar, oavsett antal. Idag kan inte barnets tredje eller fjärde viktiga sociala förälder få information från dagis, vara hemma och ta hand om barnet när det är sjukt eller vara föräldraledig. Det här ställer ju till enorma problem en massa familjer. Därför tycker vi det är viktigt att göra en översyn av lagstiftningen kring antalet vårdnadshavare. Vi är överens med Miljöpartiet och Vänsterpartiet att den här översynen ska bli verklighet, om vi vinner valet.
Vi är också överens om Sverige snabbt måste utreda situationen för de barn
i Sverige som har fötts genom surrogatmödraskap, eller som man också kan säga, värdmödraskap. Idag finns det barn i Sverige som har fötts av kvinna i exempelvis USA, men som lever med sina pappor i Sverige. Rättsläget för de här barnen är rätt osäkert. Därför vill vi rödgröna vill starta en utredning om värdmödraskap, i positiv anda. Samtidigt måste man i de här sammanhanget vara noga med att undvika risker för kommersialisering som leder till att fattiga kvinnor exploateras.
Det område där det finns mest kvar att göra i hbt-frågor är rättigheter för transpersoner. Transpersoner är den grupp som fortfarande inte är likställda i lag. Det är inte förbjudet att hetsa mot transpersoner och det är inte förbjudet att stifta lagar som diskriminerar transpersoner. Det här vill vi socialdemokrater ändra på, om vi vinner valet. Vi vill inkludera transpersoner i grundlagsskyddet mot diskriminering och i hetslagstiftningen, på samma sätt som andra minoriteter skyddas.
Vi vill också att det ska bli möjligt att få ut nya intyg och betyg, när man permanent har bytt personuppgifter. Det här är viktigt om man ska kunna söka utbildning och arbete på samma villkor som andra. Annars tvingas man som transsexuell att välja mellan att antingen visa upp sina gamla intyg, med gamla personuppgifter, och berätta om sin bakgrund eller helt enkelt låta bli att styrka sina meriter. Det här är inte acceptabelt, ingen människa ska tvingas berätta om känsliga medicinska uppgifter när man söker jobb. Och risken för diskriminering är uppenbar. Det här vill vi socialdemokrater ändra på! Om vi vinner valet vill vi ordna möjligheter att få nya intyg och betyg, för de som bytt juridiskt kön.
En av de allra viktigaste transfrågorna nästa regering måste ta tag i är könstillhörighetslagen. Ni läste kanske i somras om att transsexuella fortfarande tvångssteriliseras i Sverige. Det är ett av de krav som ställs för att någon ska få byta kön. Det här är skamligt! Att hindra en viss grupp från att skaffa barn är inte något som hör hemma i ett anständigt samhälle. Vi rödgröna har en gemensam överenskommelse om att avskaffa tvångssteriliseringarna. Från Alliansens sida finns inga gemensamma vallöften i hbt-frågor,. De är inte ens överens om att tvångssteriliseringarna ska avskaffas.
Till sist, vården för transpersoner. Vi rödgröna är överens om att förbättra vården för transpersoner. Att ha tillgång till en rättvis hälso- och sjukvård i hela landet, det måste omfatta även transpersoner, och här behöver man gör amycket. Om jag blir invald kommer jag jobba hårt för en bra transvård i Stockholms Läns landsting, framför allt med respekt för den enskilda patienten.
Jag tycker just patientdialog och säkrade patienträttigheter, för alla patientgrupper är väldigt viktigt. Jag vet av egen erfarenhet hur utlämnad man kan bli som patient, när man upplever att man inte får vara med och påverka sin vård eller betraktas som idiot av sin läkare. Jag tycker inte att några patienter ska behöva känna så. Vården ska alltid enligt hälso- och sjukvårdslagen ges i samverkan med patienten, och det är vår uppgift som politiker att se till att vårdpersonal har förutsättningar att fixa det lagkravet. Det ser jag som en av de viktigaste uppgifterna för mig i landstingsfullmäktige, om jag får väljarnas förtroende.
Till sist vill jag uppmana er att gå och rösta på söndag. Om ni tror på alla människors lika värde, lägg en röst på ett demokratiskt parti. Oavsett vilket parti ni väljer, en röst på något av de demokratiska partierna hos de rödgröna eller hos alliansen, är en röst mindre på de odemokratiska krafterna. Hur ni än väljer, rösta på demokratin på söndag!
*************
Hållet 2010-09-17, i Expressens valstuga vid Sergels torg.
Etiketter: hatbrott, HBT, kandidat, Socialdemokraterna, stjärnfamilj, transpersoner, tvångssterilisering, Val 2010, valtal
Invandrare luras att rösta på Sverigedemokraterna
Bara två dagar innan valet och med förtidsröstningen i full gång
visar det sig att väljare luras att rösta på Sverigedemokraterna. Röstmottagare i invandrartäta områden
har noterat att en del väljare förväxlar partinamnen Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna.
-Ofta kommer de in med färdiga kuvert från Sverigedemokraterna och säger "de här ska jag ha för jag ska rösta på Mona". Det är så uppenbart att de vill rösta på Socialdemokraterna, men det är Sverigedemokraternas valsedlar de har. Och vi har inte rätt att säga till dem att de har tagit fel valsedlar, berättar röstmottagaren Elisabet Carlsson.
Det här är allvarligt! Med så små marginaler som nu kan felaktigt avgivna röster avgöra valet,
menar statsvetaren Sören Holmberg. Tyvärr blir det inte lättare av att ordningen i valsedelsställen är sådan att Sverigedemokraternas valsedel står längst fram och syns tydligt och att partibeteckningen på Socialdemokraternas valsedel är Arbetarepartiet Socialdemokraterna. Med sämre kunskaper i svenska kan det då vara lätt att plocka Sverigedemokraternas valsedel, trots att man tänker sig rösta på Socialdemokraterna, när man står där framför valsedelsstället.
Alla som tror på demokratin och alla människors lika värde behöver nu hjälpas åt! Om alla sprider information om situationen till sina nätverk och gärna översätter till många språk, då har demokratin en bättre chans! Det går att ändra sig om man förtidsröstat "fel". Går man till sin vallokal på söndag och röstar igen är det den rösten som räknas!
Etiketter: demokrati, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Val 2010, valfusk
Dagens Nyheters agerande är ett svek
Dagens Nyheter anklagade i augusti föreningen KIM för att ha manipulerat sin valundersökning till förmån för "vänsterblocket". KIM är en liten och partipolitiskt obunden organisation vars trovärdighet är beroende av att vi inte tar ställning i partipolitik. Att DN varken ber om ursäkt eller länkar från ledarsticket till den korta replik vi erbjöds är ett lågvattenmärke i svensk pressetik.I slutet av augusti publicerade Dagens Nyheter en ledarartikel,
”Transsexuella: Kanske ett svenskt rekord i synliggörande”, där man slog fast att ”kampen för transpersoners rättigheter är en utpräglat liberal kamp”. Man kopplade också denna kamp till de liberala partierna i regeringen.
Dagens Nyheters ledarsida är liberal och det finns inget att invända mot den typen av analys på ledarplats. Samtidigt visade både RFSL:s och KIM:s valundersökningar att flera av de liberala partierna i alliansregeringen var sämre än flera av de rödgröna oppositionspartierna på hbt-politik. DN hanterade detta dilemma genom att hävda att båda undersökningarna var manipulerade för att gynna ”vänsterblocket”.
KIM är mycket kritiska till att en ledande dagstidning på det här sättet bedriver valkampanj genom att misskreditera oss som frivilligorganisation.KIM är en liten, partipolitiskt obunden, organisation med mycket små resurser. I styrelsen finns politiskt aktiva från båda blocken. Vi samarbetar med samtliga riksdagspartier när det gynnar vårt syfte, att skapa ett bättre samhälle för transpersoner. Vår trovärdighet är beroende av att vi inte tar ställning i partipolitik, utan är fria att berömma eller kritisera samtliga partier utifrån vad de gör i transfrågor.
DN:s anklagelse slår därför hårt mot oss som organisation. Efter att kontaktat DN fick vi utrymme för en kort replik, ihop med RFSL. Tyvärr har tidningen, trots flera påstötningar från vår sida, underlåtit att länka till den i anslutning till den misstänkliggörande ledarartikeln, som fortfarande går att läsa i nätupplagan. Vi väljer därför att nu lyfta frågan på annan plats.
Vår undersökning visar att Vänsterpartiet och Miljöpartiet är bäst i transfrågor och att Kristdemokraterna är sämst, med Moderaterna något bättre. Folkpartiet kom på tredje plats, följt av Socialdemokraterna och Centerpartiet. Undersökningen finns tillgänglig på vår webbplats för den som vill granska metoder och frågeurval. DN menar att vi ”tendentiöst lyfter fram vänstern” och exemplifierar med en fråga ur undersökning.
Frågan uppges vara mindre viktig och läsarna ges bilden av att den valts enbart för att gynna vissa partier. Men tvärtemot vad DN skriver så har just den valda frågan, huruvida myndigheternas transkompetens bör utredas eller ej, mycket liten blockskiljande effekt. Den har heller ingen effekt alls på det individuella resultatet för något av de liberala regeringspartierna. Huruvida frågan är viktig för transpersoner eller inte menar vi är upp till transpersoner själva att avgöra, inte DN.
I artikeln påstås också att ”bilden av en hbt-fientlig svensk höger är i mångt och mycket ett spöke skapat av bland andra RFSL”. Om DN med detta menar att KIM deltar i att marknadsföra konspirationsteorier vill vi bestämt invända. Vi kritiserar partierna eller blocken för deras agerande eller åsikter i enskilda transfrågor. Fokus ligger både på partierna med de största bristerna och på de partier som genom sin regeringsställning har störst ansvar. Detta skiljer oss inte från andra påverkansorganisationer, och vi tänker inte ändra arbetssätt för att tillfredställa DN:s ledarsida.
DN:s anklagelse om att KIM skulle ha manipulerat sin undersökning är helt enkelt falsk.
Det är anmärkningsvärt att en stor och i vanliga fall seriös dagstidning agerar på det här sättet. Pressetiken tillåter inte att en tidning bedriver valrörelse genom att smutskasta partipolitiskt neutrala frivilligorganisationer, i syfte att lyfta fram det parti man vill gynna.
DN:s agerande är ett svek - inte bara mot transpersoner utan mot alla väljare.
Lukas Romson, ordförande KIM
****************
Artikeln publicerad idag på Second OpinionEtiketter: dagens nyheter, KIM, pressetik, Second Opinion, transpersoner, Val 2010
Mona Sahlin som statsminister - tolv tunga argument!
Jag känner inte igen den bild som den borgerliga pressen sprider om Mona Sahlin. Inte heller känner jag igen bilden av att hon inte skulle vara omtyckt i partiet. Arbetarrörelsen har alltid haft en tendens att vara mer kritiska till sina egna ledare än till kapitalets och borgerlighetens ledare. Men trots att Mona Sahlin därmed också blir ifrågasatt av sian egna medlemmar, liksom alla Socialdemokratiska ledare blivit, så finns där ett enormt stöd och en stor kärlek. På ett helt annat sätt än det någonsin fanns för Persson, dristar jag mig att påstå. Och det finns uppenbarligen
fler som delar denna känsla!
Alliansen med Moderaterna i spetsen har under flera år via pressen bedrivit dirty campaigning mot Mona Sahlin. Det har ställts på sin spets i valrörelsen, med en mängd mycket osakliga artiklar både om partiet och Mona Sahlin. I kombination med att tidningarna inte längre reprekterar pressetiken utan
bedriver valkampanj för Alliansen även utanför ledarsidorna blir resultatet att väljarna inte ges en rättvis chans att bilda sig en egen uppfattning om det rödgröna regeringsalternativet och Mona Sahlin som statsminister.
Jag vill se Mona Sahlin som statsminister! Med henne som ledare för en rödgrön regering kan vi återuppbygga det Sverige jag vill ha, ett mer jämlikt Sverige, med möjligheter för alla oavsett bakgrund. Ett mer miljövänligt och klimatsmart Sverige som tar ansvar för att driva på en hållbar klimatpolitik även internationellt. Ett Sverige som står upp för mänskliga rättigheter internationellt, på det sätt som Olof Palme och Anna Lindh gjorde. Ett varmare, mänskligare Sverige, som också tar ansvar för statsfinanserna och inte lånar till skattesänkningar utan prioriterar välfärden och ger till de svagaste först i tuffa tider.
Mona kommer bli en mycket bra statsminister för att hon:Är den partiledare som har längst erfarenhet av riksdagsarbete.Mona Sahlin blev riksdagsledamot 1982, 25 år gammal. Ingen av de övriga partiledarna kommer i närheten av den erfarenheten.
Är den partiledare som har mest erfarenhet av att vara minister.Mona Sahlin har tio års erfarenhet av att vara minister eller ansvarigt statsråd på ett departement. Hon har varit arbetsmarknadsminister, jämställdhetsminister, vice statsminister och samhällsbyggnadsminister. Och har varit statsråd på Näringsdepartementet och Justitiedepartementet. Ingen av de andra partiledarna har den erfarenheten.
Är den partiledare som har längst erfarenhet av regeringsarbete.Mona Sahlin har tio års erfarenhet av regeringsarbete sedan 1990. Hon har suttit i tre olika regeringar. Ingen annan partiledare har den erfarenheten.
Är en omvittnat skicklig retoriker.Mona Sahlins oneliners och retoriska skicklighet är omvittnad både av experter och motståndre. Det är en nog så viktigt kompetens i ett tufft mediaklimat och i debatter.
Lyssnar på andra.Jag upplever att Mona Sahlin lyssnar, både på sina medarbetare, sina rödgröna partiledarkollegor och sina medlemmar och på den vanlige mannen/kvinnan på gatan. Som jag ser det skiljer det henne från både Göran Persson och
Fredrik Reinfeldt.Det innebär att en rödgrön regering inte kommer se ut som den nuvarande, där Moderaterna kör över de övriga med bulldozer. Demokrati är viktigt, även inom en regering.
Har en enorm styrka.Mona Sahlin kom tillbaka efter Tobleronaffären. I svensk politik är det bara Schyman som gått iland med något liknande. Alla andra som begått misstag och fått schavottera i pressen som Mona Sahlin gjorde den gången skulle varit uträknade, men inte Mona Sahlin. Hon har också svarat tålmodigt på allt fler insinuanta frågor från pressen, om allt från handväskor till påstått allvarliga interna ifrågasättanden. Till och med den femton år gamla Tobleronaffären grävde Expressen upp. Ändå står hon kvar där, lika artig, lika saklig och lika fast besluten att vinna valet. Det är oerhört imponerande!
Om andra partiledare skulle klara av detsamma vet vi inte. Man måste nämligen gå tillbaka till tiden för Palmehatet för att hitta motsvarande mediadrev mot någon annan partiledare. Skandalerna kring de borgerliga partiledarna och ministrarna är det mycket tyst om i pressen. Reinfeldts svartbetalda barnflicka, Bildts optionesafär och eventuella inblandning i folkmord via Lundin Oil, Billströms TV-licensvägran, Littorins sexköp och vägran att betala underhåll för sina barn, inget av det nämns idag i pressen. Men Mona Sahlin tycks viktig att sätta åt. Men hon kämpar på, hon är en vinnare!
Är en engagerad och kunnig förkämpe i jämlikhetsfrågor.Sverige behöver en regering som jobbar för jämlikhet. Ett samhälle som där vi värnar om varandra, ser att vi alla behöver hjälpas åt och kompenserar för de olika förutsättnignar vi fått med oss från början är ett samhälle vi alla mår bättre i. Det är ett mer anständigt och humant samhälle.
Dessutom innebär jämlikhet framgång, för alla. Att
tillvara ta alla människors fulla potential är ett framgångskoncept som gett många företag rejäla konkurrensfördelar. Det gäller för länder också. Även de som tycker pengar är viktigare än människor borde alltså gilla tanken på jämlikhet.
En statsminister som bryr sig om jämlikhet kommer förmodligen ha en jämlik regering, där varken klassbakgrund, etnicitet, religion, sexuell läggning, kön eller könsidentitet tillmäts betydelse. Sånt är viktigt, om folket ska representeras.
Pratar så folk begriper.Politik är till för alla, inte bara de som kan prata högtravande byråkratsvenska.
Är en stark förebild för många.Det går att identifiera sig med Mona Sahlin, hon kommer inte från överklassen utan är som folk är mest.
Vet hur villkoren ser ut även för kvinnor.Mona Sahlin har själv varit ensamstående mamma och har trots tidskrävande jobb uppfostrat tre barn. 50% av befolkningen är kvinnor, många har barn. Politiken måste omfatta även dem.
Bryr sig om de svaga.Mona Sahlin har ett ärligt och uppriktigt engagmang för de som har sämre villkor i samhället.
Är kvinnaOkey, jag är den förste att hävda att könet på en statsminister inte har betydelse. Men min erfarenhet är att alla människor som inte passar in i normen (den där välavlönade, vita, manliga, heterosexuella, friska och kulturellt kristna normen) tvingas vara dubbelt så kompetenta och anstränga sig dubbelt så hårt för att bli lika belönade som de som passar in i normen. Mona Sahlin har inte fått lika mycket gratis som sina manliga kollegor. Hon har fått anstränga sig mer och det gör henne till en bättre ledare.
Visste ni förresten att det är kvinnor som leder inte bara Finland och Island utan också Irland, Indien, Liberia, Argentina, Litauen, Costa Rica, Kirgistan, Tyskland och Australien för närvarande?
Och att det
funnits kvinnor som stats- eller regeringschefer inte bara i Norge och Storbrittanien utan också i Israel, Pakistan, Sri Lanka, Turkiet, Filippinerna, Chile, Panama, Litauen, Mongoliet, Nicaragua, Guyana, Indonesien, Syd-Korea, Kroatien, Jamaica, Malta, Lettland, Nya Zeeland, Trinidad/Tobago, Moçambique och Dominica.
Det är hög tid att Sverige får sin första kvinnliga statsminister!Andra bloggar om Mona Sahlin och mediadrev:
Irmeli Krans, Janne Pettersson,
Surmulen,
Shedlight,
Human LabRat,
Martin Moberg,
Martin Lund,
AttLevaLoppan,
Högberg,
Nina Drakfors,
Karin OlssonEtiketter: media, Mona Sahlin, rödgröna, Socialdemokraterna, Val 2010
Var finns ärligheten och kunskapen i Alliansens hbt-engagemang?
Ju mer jag ser av allianspartiernas sätt hantera hbt-frågor i valrörelsen, desto mer betänksam blir jag. Det känns valhänt, spretigt och ytligt, lite som
den praktiska hbt-politiken varit. Delar av politiken var bra, utrikespolitiken inte minst. Men delar har
verkligen inte varit bra, inklusive
delar av utrikespolitiken. Det är dumt att som nu i valrörelsen försöka låtsas att
den kritik som förts fram,
av flera MR-organisationer, inte ens har existerat.
Det handlar om ärlighetÄven med några enstaka dagar kvar till valet är det rimligt att vara ärlig och inte dölja den kritik som Alliansregeringen fått i hbt-frågor trots allt existerat, hur obekvämt det än är.
Jag tycker inte heller det är särskilt ärligt att
försöka få det att se ut som om det är Alliansregeringen som ordnat den könsneutrala äktenskapslagstiftningen och att
det är allianspartierna som är de enda vi kan tacka för den sammanhållna diskrimineringslagstiftningen. Väljarna är inte dumma, varför skulle de glömma att Kristdemokraterna blockerade frågan och att regeringen därmed inte kunde lägga en proposition? Oppositionen, det vill säga S, V och Mp
lade en motion med ett färdigt lagförslag eftersom
den proposition regeringen lagt inte föreslog könsneutrala äktenskap. Detta ledde till att M, Fp och C tvingades lägga en egen motion och Civilutskottet slutligen kunde lägga
ett betänkande som ledde till könsneutral äktenskapsbalk.
Vad gäller 2008 års diskrimineringslag är den resultatet av en lång process, både i Sverige och EU. Det var den socialdemokratiska regeringen som beslutade att tillsätta både den senaste diskrimineringskommittén och den föregående. I kommittéerna har samtliga riksdagspartier deltagit och det finns en bred enighet kring lagen. Bland de tidigare beslut som slutligen lett till ett förhållandevis heltäckande och bra diskriminieringsskydd för hbt-personer återfinns ett flertal beslut om diskrimineringsskydd för homo- och bisexuella, tagna under socialdemokratiska regeringar. Även om Moderaterna idag står bakom diskrimineringsskyddet för hbt-personer kan ingen ärligt påstå att de varit drivande i den utveckling som startade redan 1987.
Borgerliga hbt-politiker undviker också att nämna att Alliansen helt saknar gemensamma vallöften i hbt-frågor, men det är kanske begripligt. Som aktiv hbt-politiker i Alliansen är det säkert jobbigt att diskutera Kristdemokraternas negativa inställning, och Moderaternas ointresse. Och alla partier går ju till val som enskilda partier, inte som´block, så det är kanske okey även i väljarnas ögon.
Men är det ärligt att helt mörka att inget av de borgerliga partier som under Pride tävlade om att få krama ihjäl transpersoner gjorde någonting när Hägglund i tre år gömde frågan om könstillhörighetslagen längst ned i pappershögarna på Socialdepartementet? Är det ärligt att
låtsas som om man inte sitter i samma regering och hade kunnat ställa krav på både kristdemokraterna och moderaterna, om man ansåg att frågan var viktig? Jag tycker inte det. Lite mer ärlighet vore smakfullt, överlag.
Det handlar också om kunskapDet minsta man kan begära av ett partis engagemang i hbt-frågor är också att partiet är insatt i de frågor de uttalar sig om. Det tycker inte jag att
Folkpartiet eller
Moderaterna visar exempel på, när de fortfarande driver frågan om att namnlagen ska ändras så alla myndiga ska få välja vilket förnamn de vill, oavsett kön.
Det är snart ett år sedan praxis ändrades. Numera får alla vuxna människor själva bestämma sina förnamn oavsett juridiskt eller biologiskt kön.
Enligt uppgifter från jurist Jan Ottosson på Patent och registreringsverket omfattar praxisändringen både tillägg, delvisa byten och fullständiga byten av förnamn. Den enda, men nog så viktiga, återstående frågan kring namnlagen handlar om situationen för minderåriga transpersoner. Men dessa nämner varken Moderaterna eller Folkpartiet, eller något annat parti heller tyvärr.
Jag begriper inte detta. Det saknas ju trots allt inte människor med kunskap i frågorna hos Folkpartiet åtminstone. Varför utfärdar man då vallöften i frågor som redan är lösta?
Och varför sprider ett antal liberaler vanföreställningen att det var Folkpartiet som var först att ta ställning mot tvångssteriliseringarna av transsexuella? Både
Vänsterpartiet och Miljöpartiet tog ställning i frågan hösten 2007. Antalet riksdagsmotioner mot tvångssteriliseringarna är vida fler från rödgrönt hål än från allianshåll.
Att tvångssteriliseringarna äntligen uppmärksammades i somras berodde förmodligen till stor del på att den "sista" stora homofrågan, äktenskapet, var avklarad, att RFSL mer på allvar började driva frågan och en utnötningseffekt av både RFSLs, transrörelsens och enskilda S, V, Mp och Fp-politikers insatser de senaste tio åren. Folkpartiets utspel i valrörelsen kring Pride bidrog säkert det också, men bara som en av flera faktorer. Ger man folkpartiet och enskilda liberaler hela äran visar man bara att man inte följt frågan längre än sedan 2009. Eller att man inte tycker fakta är så viktiga när man vill vinna valet.
FaktaDen personkult som ibland odlas i borgerliga led har inte så mycket med politik att göra. Det viktiga för väljarna tror jag är vad ett parti konkret lovar att göra, och hur väl partiet kan tänkas genomföra sina löften. Och även om jag ibland kan vara irriterad över att Socialdemokraterna ibland tar tid på sig, och blir omsprungna av Vänsterpartiet och Miljöpartiet i hbt-frågor, så är det ändå så att
vi har levererat hbt-reformer sedan 1944. Vi har också vart bra på att infria våra vallöften generellt.
Enligt forskningen har socialdemokratiska regeringar åtminstone delvis uppfyllt 90% av alla vallöften! Det är en god garant för att vi kommer göra allt vi kan för att genomföra de vallöften vi utlovar.
Men skillnaden ligger inte så mycket i hur väl partierna uppfyller sina vallöften, där är det ganska jämnt. Skillnaden ligger istället i vilka vallöften vi ger, hur många de är men framförallt hur konkreta de är. Socialdemokraterna har
24 stycken mycket konkreta och skarpa vallöften till hbt-personer! Flera av dem är dessutom
gemensamma överenskommelser med våra regeringskollegor Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Detta är nästa skillnad mellan oss och allianspartierna i hbt-poltik. Vi kan göra gemensamma överenskommelser som regering. För vi går inte till val ihop med Kristdemokraterna. Vi kommer som regering kunna bedriva en kvalitativ och effektiv jämlikhetspolitik även för hbt-personer!
Valet borde vara mycket enkelt! Sveriges hbt-personer behöver en rödgrön regering!Etiketter: Alliansen, HBT, liberaler, Socialdemokraterna, Val 2010, vallöften, valrörelse
Socialdemokraterna har levererat hbt-reformer sedan 1944!
Der förekommer en hel del smutsiga trick i valrörelsen. Ett av dem
syntes flitigt under Stockholm Pride, där Alliansföreträdare genom retoriska knep försökte få det att se ut som om det är borgerliga regeringar som har
levererat i hbt-frågor. Och att Socialdemokraterna inte levererat, eftersom äktenskapsfrågan inte avgjordes under regeringen Persson. Jag säger som Mona, den könsneutrala äktenskapsbalken är de flesta partier, Kd undantaget, mycket glada åt. Och man kan verkligen känna att vi socialdemokrater borde lagt fram den redan tidigare. Men man bör inte glömma att regeringen Reinfeldt inte heller klarade att föreslå en könsneutral äktenskapslag, just pga Kristdemokraterna. Trots att frågan redan hade hanterats i flera år. Det var vi och resten av oppositionen som fick ta över rodret och tvinga fram ett beslut.
Vad gäller leverans tycker jag man kan ta en titt på nedstående lista över Socialdemokratiska hbt-reformer. Vad har borgerliga regeringar att komma med i jämförelse? Några enstaka beslut under regeringen Reinfeldt och avskaffandet av sjukdomsförklaringen. Med tanke på att borgarna ändå regerat 1/3 av åren sedan 1972 borde de ha levererat fler reformer än så, om de varit så fantastiska i hbt-frågor som de nu i valrörelsen gör gällande. Det är också inom socialdemokraterna den första öppna homosexuella riksdagsledamoten fanns, långt innan det kunde vara ett plus i minister-CVet.
1944,
Homosexualitet avkriminaliserades, efter en riksdagsmotion från Socialdemokratiskt håll.
1972, Transsexuella och intersexuella fick
rätt att byta juridiskt kön och få könskorrigerande behandling, efter ett lagförslag av den socialdemokratiska regeringen.
1987, Näringsidkare och myndighetspersoner förbjöds att
diskriminera homosexuella, efter ett lagförslag av den socialdemokratiska regeringen.
1987, vid
förolämpning mot någon med anspelning på att han har homosexuell läggning tilläts åklagare, inte bara målsägande, väcka åtal. Detta efter ett lagförslag av den socialdemokratiska regeringen.
1988, Fick
sambor av samma kön i stort sett
samma rättigheter och skyldigheter som heterosexuella sambor, efter ett lagförslag av den socialdemokratiska regeringen.
1995, Socialdemokraterna var med och drev igenom
partnerskapslagen, i opposition.
1999, Förbjöds
diskriminering pga sexuell läggning på
arbetsmarknaden, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
1999,
HomO, myndigheten med tillsynsansvar för den nya lagen, instiftades efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2001, Den socialdemokratiska regeringen lade fram en
nationell handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering.
2002 Diskriminering pga sexuell läggning avseende studenter på
högskolor och universitet förbjöds, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2002, Samkönade par fick rätt att prövas som
adoptivföräldrar på samma villkor som andra par, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2003, Hets avseende någons sexuella läggning förbjöds uttryckligen, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2003, Straffskärpningsregeln i brottsbalken ändrades, så även
hatbrott mot homo- och bisexuella, och inte bara andra minoriteter, uttryckligen kunde ge strängare straff. Detta efter ett lagförslag från den Socialdemokratiska regeringen.
2003 Diskrimineringsskyddet skärptes och vidgades, bland annat vad gällde sexuell läggning, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2003, Ett
grundlagsskydd mot diskriminering pga sexuell läggning infördes, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2003, Könsneutral sambolag infördes, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2004, Bastuklubbslagen, som i praktiken enbart förbjöd sexklubbar för homosexuella och hindrade säkrare-sex-information,
avskaffades, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen. Lagen hade inte bidragit till att minska spridningen av HIV.
2005, Diskriminering pga sexuell läggning förbjuds inom
socialtjänsten, socialförsäkringssystemet, A-kassan och hälso- och sjukvården, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2005, Förföljelse pga sexuell läggning eller kön blev uttryckligen
flyktinggrundande, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2005, fick
lesbiska rätt att få assisterad befruktning, på samma villkor som andra kvinnor, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2006, diskriminering på grund av sexuell läggning mot
elever i förskolar, grundskolan och inom gymnasiet förbjöds, efter ett lagförslag av den Socialdemokratiska regeringen.
2009, Socialdemokraterna var med och drev igenom den
könsneutrala äktenskapslagen, i opposition
Etiketter: Alliansen, HBT, hederlighet, Socialdemokraterna, Val 2010, valrörelse
Nu står transfrågorna överst på agendan!
Äntligen hör transfrågor till de hbt-frågor som diskuteras i valet. Det är verkligen på tiden. Medan homo- och bisexuella till sist blivit likställda i lag och attityderna förbättrats finns det fortfarande mängder med områden kvar där transpersoner möter stora fördomar och inte ens är lika inför lagen.
Bland det nödvändiga lagändringarna märks bland andra bristen på skydd mot hets och hatbrott. Transpersoner måste uttryckligen inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen!. Transpersoner måste också ges samma möjligheter att söka jobb och utbildning som alla andra, utan att behöva avslöja sin medicinska historia. Därför måste vi ha rätt att få nya intyg och betyg i de nya personuppgifterna. De rödgröna är överens både om att transpersoner ska ha rätt till nya intyg och inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen. Från Alliansen finns inga gemensamma löften i frågan.
Som socialdemokrat är jag också glad över att min motion resulterade att partiet nu vill tillsätta en utredning om transpersoners situation. En större nationell utredning är den viktigaste långsiktiga frågan för att få igång ett bra reformarbete för transpersoner. Samtidigt är det viktigt, som Ylva Johansson konstaterat, att inte de viktiga ändringarna av könstillhörighetslagen fördröjs av fler utredningar.
De rödgröna har en
gemensam överenskommelse som innebär att kraven på skilsmässa, tvångssterilisering och svenskt medborgarskap vid byte av juridiskt kön ska tas bort. Till skillnad mot Alliansen är vi redan överens och vill ändra lagen så fort det går! Från Alliansen finns inga gemensamma löften i frågan.
De rödgröna är också överens om att transpersoner ska ges adekvat tillgång till en rättvis hälso- och sjukvård i hela landet. Från Alliansen finns inga gemensamma löften i frågan. Jag kommer jobba hårt för en bra transvård i Stockholms Läns landsting, om jag blir invald. Fungerande hjälpmedel i form av binders, penisproteser och peruker. En bra vård även för unga transpersoner och stöd till deras föräldrar. Ett bättre samarbete om remisser inom utredningarna, bättre patientdialog och säkrade patienträttigheter, kortare vårdköer, rätt till egenremiss till utredning och god transkompetens både hos specialistenheten på Huddinge sjukhus men också i primärvården är sådant jag hoppas kan bli verklighet.
Det är viktigt att Stockholms läns landsting har en välfinansierad, evidensbaserad transvård med transkompetens och respekt för den enskilda patienten. Det ser jag som en viktig uppgift för mig i landstingsfullmäktige, om jag får väljarnas förtroende.
Lukas Romson,
landstingskandidat för Socialdemokraterna i Stockholm
***********
Artikeln publicerad i QXEtiketter: hatbrott, hets, landstinget, sjukvård, Socialdemokraterna, transfrågor, tvångssterilisering, Val 2010
Storm i ett glas bröstmjölk...
Lars Ohlys uttalande om att det går bra att dela på föräldraförsäkringen trots att kvinnan ammar har väckt rejäl debatt.
Jag tycker utfrågningen var rätt märklig i den här frågan. Det kom påståenden om att många mödrar inte har slutat amma efter sju månader, men ingen åtskillnad gjordes mellan deltids och heltidsamning. Det är faktiskt enbart
12,5% av alla barn i Sverige som helammas fram till och med att barnet fyllt sex månader. Vilket kanske är ett problem, eller kanske inte.
Livsmedelsverket och
delar av sjukvården rekommenderar helamning tills barnet är sex månader gammalt.
Innocentideklarationen anger fyra till sex månader som riktlinje.
Att dela dagens 390 fullbetalda föräldrapenningdagar rakt av (som Vänsterpartiet vill) innebär 195 dagar av föräldraledighet. Då är barnet alltså 6,5 månader, och bör enligt alla rekommendationer jag sett faktiskt få kompletterande föda för att må bra och utvecklas rätt! I undantagsfallen där läkare rekommenderar enbart helamning under längre tid skulle säkert reglerna acceptera undantag. Så varför denna upprördhet? Hur svårt är det att kombinera amning morgon och kväll med att mamman börjar jobba igen? För många fungerar det utmärkt!
Det finns en
intressant rapport från Socialdepartementet om uttag av föräldrapenningen. Siffrorna är lite gamla, från 2004, men där framgår att även om ekonomin är det skäl man oftast själv anger som orsak till ojämställd fördelning av föräldraledighet så stämmer itne det riktigt i praktiken. För även om männen bara tog ut 10% av dagarna i fallen där han tjänade över taket i försäkringen och hon under, så gällde inte det omvända när det var hon som tjänade mer än taket och han mindre.
Då tog hon nämligen ändå ut 60% av dagarna, dvs uttaget var i princip jämställt! Trots att alltså familjen förlorade på detta ekonomiskt.
Pappornas uttag av föräldrapenningdagar är också relativt stort i hushåll där båda föräldrarna har inkomster som överstiger taket (cirka 25 %). Detta tyder på att pappornas uttag av föräldrapenning inte bara hänger samman med vad som är ekonomiskt rationellt utan har även att göra med moderns utbildning och situation på arbetsmarknaden.
Som de två näst största förklaringarna för fördelning av dagarna angav både kvinnor och män mammornas vilja att ta ut större delen av ledigheten samt amning. Och det är kring just amningen det blir väldigt känsligt, att döma av den
hetsiga debatten kring Ohlys ändå
rätt enkla konstaterande.
Det går faktiskt utmärkt att amma även som pappa. Det viktiga för barnet är näring och närhet. Om barnet är så litet att bröstmjölken är viktig går det att ordna, det har kvinnor ordnat i alla tider. Eftersom jag har erfarenhet av att amma, på grund av min bakgrund, dristar jag mig till att påstå att det inte behöver vara så avancerat som det kan låta att mjölka ur brösten. Och där det är viktigt att få till det och det krånglar har säkerligen BVC bra tips och råd. Det är förmodligen många föräldrar som insett hur bra det är att mjölka ur för två kvällsmål till en fyra-fem månader gammal bebis för att äntligen kunna få lite fri vuxentid tillsammans, som vi gjorde. Eller mjölka ur för nattmål, så mamma också får sova ordentligt ibland. Det rekommenderas till alla trötta småbarnsmammor!
Men
hur man gör för att mjölka ur, för hand eller med pump, eller om man löser det genom halvtidsarbete för båda från början, mamma som jobbar och pappa som lämnar på jobbet vid amning, andra egna lösningar,
det har faktiskt varken Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Socialdemokraterna egentligen uttalat någon åsikt om. För det är upp till var och en.
Det viktiga i förslagen är jämställheten, inte hur man matar spädbarn!
Amningen är inget bra argument mot individualiserad föräldraförsäkring. Inte när jämställdhetsvinsten för både kvinnor och män är så stor och inte om man tycker barnets rätt till tidigt och nära kontakt med sin andra förälder är viktig!
Om vi fortsätter med dagens modell på föräldraförsäkringen
kommer det ta femtioett år innan män och kvinnor tar lika mycket ansvar för sina barn under de första viktiga åren. Femtioett år innan barn får lika mycket nära och vardaglig kontakt med sina pappor som sina mammor, femtioett år innan män på ett naturligt sätt slussas in i att ta lika mycket ansvar för obetalt hemarbete. Det kommer ta femtioett år innan arbetsgivare självklart i en anställningsintervju kommer tänka att en man lika gärna som en kvinna kan tänkas få barn och därmed vara borta från jobbet. Det kommer ta femtioett år innan en man slipper bli trakasserad av sina kollegor för att han vill vara en bra pappa, slipper bli uttittad på öppna förskolan, slipper bli ifrågasatt som förälder så fort inte mamman är närvarande.
Vi kan inte vänta mer än femtio år på en jämställd arbetsmarknad och mer jämställt familjeliv! Vi behöver en individualiserad föräldraförsäkring så snabbt det går!
Den rödgröna överenskommelsen om höjt tak och fyra istället för två månader som knyts till bara en av vårdnadshavarna är ett bra första steg!
Tredelad föräldraförsäkring fungerar utmärkt på Island, och jag tror en helt individualiserad lösning på sikt kommer vara det enda rimliga ur jämställdhetsynpunkt, både där och här! Det är i barnuppfostran vi måste börja, vi måste se och bryta genusstrukturerna tidigt. Och vi måste börja förändra mansrollen ordentligt, det är där det släpar efter! Ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen vore det mest effektiva verktyget för att hantera båda problemen!
Media:
Jonas Morian i AftonbladetSydsvenskan, som jagar uppmärksamhet genom att beskriva bloggosfären.
Dagens Nyheter, försöker beskriva
en splittring som inte finns. Andra bloggar:
Helene Sigfridsson, som klokt nog påpekar att det inte går att ställa jämställdhet mot amning, som utfrågarna gjorde. Eftersom en kvinna har rätt att ta paus från jobbet för amning, om den andra föräldern kommer dit med barnet.
Gustav Almestad,
Mymlan,
Rebecka Edgren,
NetWorking,
Hillevi Wahl,
Ewa JanssonEtiketter: amning, föräldraförsäkring, jämställdhet, Lars Ohly, Val 2010, Vänsterpartiet
Feminist javisst, men inte röstar jag på F! för det....
F! har i dagens DN
en debattartikel med argument om att folk borde "våga" vara feminister på valdagen. Som om alla vi som tydligt tar ställning för jämställdheten är fega om vi inte röstar på F!. Det känns lite smaklöst, väljare är knappast fega och ska inte behandlas som dumbommar.
Jag är också feminist, men jag är Socialdemokrat. Inte för att jag tycker vi är perfekta i frågorna, det finns mycket kvar att göra. Men jag tycker även andra frågor är viktiga. Frågor där jag tycker F! saknar politik, eller där jag inte delar deras åsikter. Det gör mig inte till en sämre feminist, F! och Gudrun Schyman har inte monopol på den etiketten.
Jag sympatiserar ofta med F!, men som marknadsassistent och någotsånär erfaren i politik tyckte jag de skötte sina interna stridigheter vid bildandet väldigt illa. Det såg både oproffessionellt och odemokratiskt ut. Ett parti i riksdagen bör vara mer än sin partiledare och man bör klara att hantera media.
Jag blir också väldigt ofta besviken på hur Gudrun Schyman så tydligt fokuserar enbart på diskrimineringsgrunden kön. I mina ögon bryr sig inte Schyman så mycket om jämlikhet, bara om jämställdhet.
Om jag inte minns helt fel så var hon under DUs debatt i Almedalen väldigt tydlig med att könsdiskriminering var en viktigare fråga än annan diskriminering. Med ett argument i stil med att könsdiskrimineringen går igen i alla delar av samhället, och att ett genusperspektiv därför är viktigt överallt. Jag stör mig på det här sättet att försöka få just kvinnor att framstå som de mest förfördelade. Inte sällan följer dessutom med ett resonemang, bland annat från Gudrun när hon argumenterade emot den sammanslagna diskrimineringslagstiftningen, om att resurser från jämställdhetsarbete inte får riskeras för att lyfta frågor om diskriminering av andra grupper. Det är inte ett trevligt resonemang, där man i praktiken egentligen säger att man vägrar vara solidarisk med andra förtryckta grupper och hjälpa till, trots att ju just könsdiskrimineringen är den som alltid uppmärksammas mest och där reformerna kommit längst!
Självklart bör man ha med ett genusperspektiv även när man pratar om rasism och integration, eller om tillgänglighet, äldres situation, hbt-frågor eller islamofobi. Men i delar av jämställdhetskampen är det ibland lite svårt för lesbiska, tjejer i rullstol eller slöja, muslimska kvinnor eller pensionärer att överhuvudtaget få yttra sig, upplever nog jag. Så precis som att exempelvis hbt-rörelsen borde bli bättre på jämställdhet borde delar av kvinnorörelsen bli bättre på att inkludera andra perspektiv. Om man helt missar att en etniskt svensk kvinna idag har betydligt starkare ställning och ibland även fler rättigheter än exempelvis en transperson eller en svensk-somalier, då ha man faktiskt missat vad intersektionalitet handlar om.
För mig är valet enkelt, det är bara med en rödgrön regering vi får en kvinnlig statsminister! Det är bara med en rödgrön regering vi blir av med den den moderatstyrda herrklubben som nu i praktiken styr regeringen!
F! må tycka att det är jobbigt att de i realiteten tar väljare från V, Mp och S, när de givetvis hellre vill värva de som annars skulle röstat på Folkpartiet eller Centern. Men ärligt talat, med den profil F! har är det inte därifrån partiet drar röster, det är fakta.
Den som vill rösta bort Alliansen och den moderata herrklubben, bör en alltså rösta rödgrönt, inte på F! För chansen att F! kommer in i riksdagen är trots allt mycket liten.Etiketter: Feministiskt Initiativ, Gudrun Schyman, intersektionalitet, jämlikhet, jämställdhet, rödgröna, Val 2010
Tjugofyra skäl för hbt-personer att rösta på Socialdemokraterna!
Detta är vad Socialdemokraterna vill i hbt-frågor. Notera att mycket av det, både det internationella och det som gäller vård för transpersoner, är rödgröna överenskommelser. Från det rödgröna regeringsalternativet finns alltså färdiga beslut att snabbt omsätta i politik, redan innan valet. För i en rödgrön regering finns ingen Kd-joker med i leken.
Stjärnfamiljer* Vi behöver skyndsamt utreda den legala situationen för de barn som lever i Sverige som fötts genom surrogatmödraskap. En rödgrön regering startar en utredning om surrogatmödraskap i positiv andra. I det sammanhanget är det viktigt att undvika risker för kommersialisering som leder till att fattiga kvinnor exploateras. De rödgröna partierna är eniga i frågan om surrogatmödraskap.
* Översyn av lagstiftningen kring antalet vårdnadshavare!
Internationella frågor, europafrågor och asylfrågor* Ta initiativ till en internationell konferens om att stärka HBT-personers rättigheter.
* Inom FN verka för en internationell konvention om avskaffande av all diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.
* Aktivt försvara HBT-personers mänskliga rättigheter i hela EU.
Arbeta för att samkönade äktenskap ingångna i ett medlemsland ska vara giltiga i hela unionen.
* Ta fram en handlingsplan för HBT-frågor i utvecklingssamarbetet samt öka biståndsinsatserna till stöd för arbetet med HBT-personers rättigheter.
* Genom dialog stödja och uppmärksamma HBT-personers mänskliga rättigheter i internationella relationer.
* Stödja personer och organisationer som kämpar för HBT-personers rättigheter.
* Förbättra HBT-personers möjlighet till asyl genom att bland annat stärka rättssäkerheten samt höja kompetensen i bedömningen i dessa ärenden vid Migrationsverket.
* Diskrimineringsskyddet inom EU ska uttalat inkludera både könsidentitet (gender identity) och könsuttryck (gender expression).
* EU och Europarådet ska i högre grad än idag ska initiera och finansiera kunskapsöversikter och forskning kring transpersoners mänskliga rättigheter.
* Sverige ska agera för att fler länder ratificerar och respekterar Yogakartaprinciperna.
Vården för transpersoner och frågor om juridisk kön* Transsexuella ska inte tvingas sterilisera sig eller skilja sig för att byta juridiskt kön!
*Tillåt att en kvinna befruktas med sin frus spermier eller använda sin mans ägg, även i de fall resten av könscellerna behöver tillföras utanför paret.
* Transsexuella ska erbjudas möjlighet att frysa ned könsceller, före könskorrigerande behandling.
* Transsexuella som bor i Sverige ska kunna att byta juridiskt kön även om de inte är svenska medborgare.
* Transpersoner ska ges adekvat tillgång till en rättvis hälso- och sjukvård i hela landet.
* Transpersoner som byter juridisk könstillhörighet ska ges rätt att erhålla nya skolbetyg och arbetsintyg i de nya personuppgifterna.
Diskriminering, hiv, hets och hatbrott, övrigt* Lagstiftningen mot anti-diskriminering ska kompletteras med ett partsgemensamt arbete för ett icke-diskriminerande arbetsliv. Vi vill att avidentifierat ansökningsförfarande till offentliga tjänster och andra metoder för att motverka diskriminering fortsatt ska prövas och utvecklas.
* Inkludera transpersoner i grundlagsskyddet mot diskriminering.
* Transpersoner ska omfattas av diskrimineringslagens krav på aktiva åtgärder.
* Tillsätta en nationell utredning om transpersoners situation. Men lagförändringarna vad gäller könstillhörighetslagen behöver inte utredas ytterligare, de bör ske snarast möjligt.
* Personal i grund och gymnasieskolan ska ges transkompetens.
* Avskaffa informationsplikten för de som lever med hiv. Däremot vill vi inte avkriminalisera medvetet överförande av hivsmitta.
* Inkludera transpersoner i hetslagstiftningen
och hatbrottslagstiftningen.
Källor:
Rödgröna överenskommelser,
Rödgröna besked om stärkta rättigheter för transpersoner i SverigeInternationellt ansvar för allas rätt till sin sexualitetSocialdemokratiska löften
KIMs enkätHögkvarterets utfrågningDagens NyheterPolitiska riktlinjer, sid 21Partiledardebatten under PrideSamt det Socialdemokratiska riksdagskansliet
Socialdemokraternas
öppna hbt-kandidater kan du läsa mer om i QX!Etiketter: diskriminering, flera vårdnadshavare, hatbrott, HBT, hets, hiv, informationsplikt, Socialdemokraterna, surrogatmödraskap, tvångssterilisering, Val 2010, vallöften
Svenskt hyckleri om romer
Efter Billströms
rasistiska utspel mot romer i somras kom massiv kritik, både från
ett antal samhällsdebattörer och
människorättsorganisationer. Trots det
fortsatta Sverige att utvisa romer, på mycket lösa grunder och möjligen i strid med EU-rätten och principen om den fria rörligheten för EU-medborgare.
Nu har Rikskriminalen precis slagit fast att tiggeri inte ”ensamt (kan) ligga till grund för avvisning” av EU-medborgare under de tre första månadernas vistelse i Sverige. Det framgår av ett nyligen publicerat cirkulärmeddelande till samtliga gränspolisstationer i Sverige, och
rapporteras av DN. Tiggeri är som bekant inget brott.
Birgitta Ohlsson har kritiserat Frankrike för deras utvisning av romer, men när det kommer till Sveriges ansvar
svävar hon mer på målet och lämnar över bollen till Billström. Det här håller inte, det är inkonsekvent och ser ut som om regeringen inte är särskilt samspelt.
DN kallar det hela hyckleri, på ledarplats, och jag håller med.
Romerna är en av de mest utsatta befolkningsgrupperna i Europa,
enligt bland andra enligt Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter. De inte bara diskrimineras utan i flera länder utsätts de för regelrätt förföljelse. Och Sverige har inga skäl att berömma sig om att vara bättre än andra så länge Billströms politik gäller.
I dagens DN kräver både Anders Wejryd och Thomas Hammarberg att Billström respekterar romers medborgerliga rättigheter inom EU. De måste ges samma tyngd som andra EU-medborgares, menar de. Nu får vi hoppas att något äntligen händer, den rättsvidriga och inhumana politik som Alliansen och Billström hittills drivit måste få ett snabbt slut!
Andra bloggar:
Seglora smedja,
Alliansfritt Sverige,
Svensson,
Tord Oscarsson,
VonkisEtiketter: Alliansen, Birgitta Ohlsson, romer, Socialdemokraterna, Svenska Kyrkan, Tobias Billström, Val 2010
Medelklassen har förlorat mest på moderaternas "Vårdval Stockholm"
Att patienten själv ska kunna välja vårdcentral och kunna påverka sin vård är en viktig tanke, men moderaternas sätt att skapa politik av den tanken var sällsynt dåligt genomförd.
Moderaternas "Vårdval Stockholm" är ett hån mot
allvarligt sjuka patienter,
hotar den demokratiska styrningen av sjukvården,och är en
ekonomisk katastrof. Det har dessutom inneburit
sämre vård för stockholmarna i de mest utsatta områdena.Nu visar det sig dessutom att även medelklassen förlorar en hel del på systemet. Ilija Batljan redovisar
i dagens SvD de nya siffror från Karolinska Institutets folkhälsoakademi (Uppföljning av husläkarsystemet inom Vårdval Stockholm, 2010:12) som visar att medelinkomstområdena är de som förlorat mest resurser på Vårdval Stockholm, och att de med höginkomsttagare tjänat mest. De mest utsatta områdena har också förlorat på modellen, men inte lika mycket som medelinkomstområdena. Exempelvis så har i antalet årsarbetare minskat med i genomsnitt 3,6 i medelklassområden sedan Vårdval Stockholm infördes. I höginkomsttagarområden har man inte behövt minska alls på personalen och i utsatta har man tvingats minska med 2,9 personer per vårdcentral.
I de områden av landstinget där den rikaste fjärdedelen av befolkningen bor har vårdcentralerna fått ökade resurser, 265 miljoner kronor mer har det blivit. Medan vårdcentraler i medelklassområden har förlorat 206 miljoner kronor. I procent handlar det om en resursökning respektive resursminskning på 7,7% respektive 6%.
Det är alltså en mycket liten grupp som i huvudsak tjänat rejält på moderaternas politik, den breda befolkningen har förlorat på Vårdval Stockholm. Dessutom har allvarligt sjuka fått betydligt sämre primärvård, utsatta områden fått mindre resurser än förut och kostnaderna eskalerat rejält.
Så här kan vi inte ha det!Alla sjuka ska ha tillgång till en vårdcentral med bra resurser, och självklart ska man kunna välja vårdcentral. Men det går att åstadkomma valfrihet utan alla de obehagliga och farliga sidoeffekter moderaterna lyckats skapa.
Hälsoval Stockholm är
de rödgrönas modell, en
jämlik och ekonomiskt sund modell för
valfrihet i vården.
***********
Fler bloggar om rödgrön visavi moderat vårdpolitik:
Johan Sjölander berättar om hur en läkare på stående fot gick med i Socialdemokraterna, efter att ha sett vad Vårdval Stockholm ställt till med och fått höra det rödgröna alternativet.
Martin Moberg om vårdpolitik i Blekinge
Peter Andersson, som bland annat påpekar det som redan från början var uppenbart, att det är den ideologisk färgade privatiseringsivern som ligger bakom Vårdval Stockholm. Vilket både förklarar varför reformen är så dåligt genomförd och varför försvaras så hårdnackat.
Hbt-sossen, om vård efterbehov och inte efter plånbok.
Etiketter: hälsoval stockholm, Ilija Batljan, Moderaterna, Socialdemokraterna, Val 2010, vårdval stockholm
