Forskning bekräftar - media gynnade Alliansen i valet
En nyligen publicerad studie vid Uppsala universitet visar att media framställde de borgerliga partierna i bättre dager än de rödgröna. Studien fokuserar på bildframställningen, och konstaterar att antalet bilder på respektive block är balanserat, men också att Fredrik Reinfeldt genomgående gavs en mer positiv framställning i bild än Mona Sahlin. Ännu mer skillnad mellan blocken är det när man ser till bildtexterna. Bildtexterna i samtliga granskade tidningar, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, missgynnade de rödgröna. Framförallt fick Mona Sahlin en märkbart ogynnsam behandling.
Detta är tyvärr ingen nyhet. Kent Asp, professor i journalistik, slog dagen före valet fast att
Han noterade även det som den aktuella rapporten nu konstaterar, Expressens extrema fixering vid negativ publicitet kring Mona Sahlin. Och antog att det påverkade valresultatet. En sammanslutning av ett flertal journalistervisade under valåret 2010 hur de ledande dagstidningarna fungerade som borgarnas megafoner. Mediaanalysföretaget Infopaq visade att när valet närmade sig fick Moderaterna mer utrymme. P1 Morgon och Esther Pollack, mediaforskare, granskade tidningarnas förstasidor och kom fram till att Mona Sahlin framställdes mer negativt på tidningarnas förstasidor än Fredrik Reinfeldt.
Nyhetsmedias tycks alltmer brista när det gäller objektiv och opartisk granskning av politiska partier. Kanske är det som en del gör gällande, att den globala mediavärldens jakt på nästa deadline 24/7 hinns helt enkelt inte de viktiga frågorna ställas. Varken frågorna om det man skriver verkligen är ens eget, eller redaktionens, uppslag från början eller planterat av en PR-byrå. Eller frågan om det man skriver verkligen är så opartiskt som det borde vara, så fort man skriver något som inte ska publiceras på ledarsidan.
Det känns som en mycket obehaglig utveckling om Sverige är på väg mot ett mediaklimat som öppnar för "nyhetsmedia" i stil med Fox News och Le Monde. Risken finns, för visst är det som forskarna Camilla Björk och Charlotta Wadenbrandt skriver, att det lönar sig med hårt vinklad nyhetsmedia. För media, inte för det demokratiska samhället. För om media låtsas att de granskar när de i själva verket bedriver opinionsarbete "under cover" riskerar väljarna att vilseledas, och demokratin hotas. Björk och Wadenbrandt menar att "...om gränsen mellan nyhetsbevakningen och opinionsbildandet suddas ut borde det vara föremål för en bred diskussion där forskare, politiker, allmänhet och framförallt journalister själva reflekterar över konsekvenserna av utvecklingen." De säger också att:
"...det i god tid inför nästa val är dags för en grundlig diskussion om den politiska nyhetsjournalistikens framtid."
Jag håller fullständigt med dem.
Studiens hemsida, intressant även som exempel på hur det faktiskt går att göra forskning begriplig och lättillgänglig för även icke-akademiker.
Nämndeman med koppling till kriminell organisation bör stängas av!
Både Sveriges Radio, Expressen och Nyheterna24 har uppmärksammat att en nämndeman i Södertälje publicerat en krönika på Svenska motståndsrörelsens hemsida. Det är nu inte så förvånande, eftersom det handlar om Sanna Hill, en av Nationaldemokraternas mest profilerade politiker i Södertälje.
Nationaldemokraterna startades 2001 av utbrytare ur Sverigedemokraterna, utbrytare som var kritiska till att Sd hade övergett etnicitetens betydelse i nationalismen. Det är ett parti med en kort men tämligen turbulent historia, med tre ordförandebyten och ett antal interna konflikter och uteslutningar. Partiet deltar traditionellt i Salemmarschen, den enskilt största och mest betydelsefulla manifestationen för nationella rörelsen, där ett flertal öppet nazistiska organisationer deltar. Deras företrädare ifrågasätter Förintelsen, säger att homosexualitet är en sjukdom, misshandlar kvinnor, utför kuppförsöket mot Skattebetalarnas förening och attackerar Prideparaden. Till och med partiets ordförande, Marc Abramsson, deltog i attacken på Prideparaden och fälldes för våldsamt upplopp. Han torde vara den enda partiordförande i ett parti med kommunala mandat som har en våldsdom i bagaget.
Med tanke på att Svenska Motståndsrörelsen (SMR) i många år precis som ND gått i Salemmarschen och att underlaget för extremnationalister trots allt inte är så stort i Sverige är det kanske inte så förvånande att Sanna Hill står på så god fot med SMR att hon publicerar texter på deras hemsida. Kopplingar på personnivå mellan SMR och ND är säkerligen ganska vanligt. De träffas på nationalistiska evenemang, de läser samma bloggar, deltar i samma forum och gillar, och ogillar, samma saker.
Vad som är lite mer förvånande är att journalisterna inte fokuserar mer på det faktum att SMR är en grovt kriminell organisation. En av ledargestalterna är Klas Lund, känd våldbrottsling dömd för bla dråp och misshandel. Medlemmar i SMR har legat bakom flera stora vapenkupper. Organisationen bedömdes 2008 av Säpo som den nazistorganisation som då utgjorde det största hotet mot Sveriges inre säkerhet.
Det är möjligt att Sanna Hill kan lämna sina nazistiska, och därmed odemokratiska och otillåtna, åsikter bakom sig när hon agerar som nämndeman. Men jag tycker hon är uppenbart olämplig som nämndeman ändå, av helt andra skäl, och därmed bör stängas av, i enlighet med gällande regelverk. Reglerna är visserligen främst till för att kunna stänga av nämndemän som begår brott, men även nämndemän som i övrigt är klart olämpliga kan stängas av. Syftet är, enligt förarbetena, att domstolen ska "kunna vidta ändamålsenliga åtgärder mot en nämndeman vars medverkan i den dömande verksamheten riskerar att skada allmänhetens förtroende för rättskipningen."
Jag tycker nog att en nämndeman är du och tjenis med en organisation som Säpo klassar som en säkerhetsrisk helt klart skadar allmänhetens förtroende för rättskipningen. Tänk om, Katarina Wingqvist Ekholm, lagman på Södertälje tingsrätt!
Det är sällan jag är genuint besviken och ledsen över att politiker fattar beslut om att införa en hbt-policy i en verksamhet. Men idag är jag det. Den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting har nu i första beslutsinstansen beslutat om en hbt-policy för hela landstinget, som ska gälla till 2016. Så långt är allt bra och det finns inga fel varken på ambitioner eller värderingar.
Men när jag som transperson noterar att dokumentet i inledningen räknar upp samtliga diskrimineringsgrunder utan just könsöverskridande identitet eller uttryck blir jag givetvis lite besviken. Mina erfarenheter av vården säger mig också att det nog inte är helt självklart för alla landstingets olika enheter vet vad som verkligen är ett gott bemötande av hbt-personer, som landstinget enligt policyn ska ha.
Inte med tanke på att patienter vanligen inte alls får det namn och det pronomen de föredrar i journalen, att så gott som inga blanketter ger en möjlighet att fylla i ett annat kön än man eller kvinna, att det inte finns rutiner för hur man hanterar patienter som vill ligga i en kvinnosal, men har manligt personnummer (än mindre likande konfliktssituationer mellan anställda i omklädningsutrymmen). Det finns inte rutiner för hur man ska tänka kring sekretess för minderåriga patienters hbt-identitet och risken för hedersvåld i familjen eller hur man ska tala om transpatienters kroppar för att skapa förtroende vid exempelvis vårdkontakter där ett offer för hatbrott eller våldtäkt undersöks och så vidare. Och detta är bara en bråkdel av alla bekymmer, kring enbart bemötande i patientsituationer och enbart de som berör transpatienter. Policyn ska omfatta hela hbt-gruppen, både patienter och personal, både kollektivtrafik och vård och omsorg.
Om jag sen tar på mig yrkesrollen konstaterar jag tyvärr att det hela inte kommer fungera alls i praktiken. Dels saknas stora delar av det som en likabehandlingsplan som omfattar personalen bör innehålla enligt DOs åsikter. De aktiva åtgärder som beskrivs i en likabehandlingsplan bör omfatta allt från rekrytering, föräldraskap, utbildning, karriärmöjligheter och kompetensutveckling till fysisk arbetsmiljö, lönefrågor och förebyggande av trakasserier. Det mesta av detta berörs inte alls, och i övrigt bara mycket ytligt.
Men sen finns det stora problem även om man bara ser till relationen landstinget-patienter. En hbt-policy (i form av ett slags åtgärdsprogram, trots titeln) med åtgärder som enheten ska betala själva (inga mer medel anslås), bestämma själva (tre helt valfria åtgärder) och utvärdera själva kommer i bästa fall bli en ren papperstiger. I värsta fall innebär den ett hinder för konkreta initiativ till riktigt jämlikhetsarbete på området. Det blir alltför lätt för en verksamhetschef som ogillar frågorna att hänvisa till att verksamheten har en hbt-policy man redan följer och därmed neka till alla andra förslag. Det liggande förslaget riskerar också att skapa sämre attityder istället för bättre. Det finns redan ett , berättigat, missnöje inom landstinget över mängden policys och åtgärder som ska rapporteras. Ännu en policy som inte åtföljs av budgeterade medel och verkliga satsningar riskerar att uppfattas som grinig detaljstyrning och misstroendeförklaringar. Det är nog lätt att den känslan smittar av sig och inte omfattar bara landstingsledningen utan också hbt-personerna.
Vanligen skapar man en åtgärdsplan för organisationsutveckling inom ett område genom att man: * analyserar problemen, * genomför en måldiskussion och sätter upp visionära mål och mer konkreta långsiktiga mål respektive delmål, * beslutar om åtgärder och genomför dem, * utvärderar åtgärderna * och slutligen följer upp det hela, förslagsvis genom att jämföra utfallet med målen * och justera mål eller åtgärder inför nästa år. Alternativt börjar man med målen, om det tex handlar om att öka marknadsandelar, och går sen på nulägesanalysen.
Det den borgerliga majoriteten tycks vilja göra är att kliva direkt in i processen, genomföra åtgärder man inte vet om det är de som behövs, utifrån problem man inte kartlagt och sedan varken på allvar utvärdera åtgärderna eller följa upp och revidera processen utifrån utfallet. Det blir en slags låtsaspolitik. Och det riktigt tragiska är att jag tror Johan Sjölander har alldeles rätt, detta beror inte ens på ovilja att göra något åt den bristande jämlikheten för hbt-patienter i landstinget. Om det beror på prestige, en ovilja att erkänna att man slarvat fram ett såpass viktigt dokument, eller på något annat låter jag vara osagt.
På torsdag 22/9 fattar Hälso- och sjukvårdsnämnden beslut i frågan, sedan går det vidare till landstingsfullmäktige. Händer inget innan dess, om varken återremiss eller ett bättre förslag vinner gehör, sitter hbt-communityt i Stockholm fast med ett åtgärdsprogram som innebär ett stort problem för jämlikhetsarbetet inom hbt-området i landstinget. Det vore djupt tragiskt.
Så inleds årets mörkaste dag. Om tre timmar är det åtta år sedan Anna Lindh dog. Om drygt tolv timmar är det tio år sedan terrorattacken mot World Trade Center. Världen har förändrats, blivit mörkare. Och med terrorattacken på Utöya som ett alltför färskt sår känns det inte ljusare.
Men framtiden behöver inte bli lika mörk. Ägna inte söndagen enbart åt sorg, utan också åt att se det mänskliga i alla du möter, se hur vi alla är både väldigt unika och olika, men ändå så lika. Hur vi alla behöver kärlek, respekt och omtanke. Även om du aldrig annars gör det, just denna dag, säg ifrån när du hör fördomar! Stå upp för demokrati, medmänsklighet, humanism och kärlek. Ge dina egna och andras barn en förebild.
Världen behöver inte för evigt lida av den skräck och det hat som vuxit sig så starkt sedan 9/11. Mänskligheten är kapabel till oräkneliga illdåd, där människor plågas, skändas och mördas på det mest fasansfulla sätt, i antal som är lika fasansfulla. Men vi är också kapabla till oräkneliga goda gärningar. Våld, hat och terror måste inte leda till mer hat och mer våld. Norge har visat oss vägen, låt oss tillsammans fortsätta på den.
Vi kan alla förändra framtiden om vi bara vill och bestämmer oss. Det är det vi behöver minnas idag, att vi kan förändra världen. Till det bättre. Anna trodde på det. Jag tror på det. Tro på det du också.
Ur Til Ungdommen/Kärleken till livet av Nordahl Grieg
"Fienden runtomkring gå in i din tid Under en storm av eld Vig dig till strid
Kanske din fråga är Öppen och naken Vad ska jag kämpa med Vad är mitt vapen
Här är ditt värn mot våld Här är ditt svärd tro på att livet vårt Är något värt Detta vi kämpar för människovärdet"
Jag är jämlikhetskonsult och socialdemokrat som bloggar om allt från normer och genusfrågor till utbildningspolitik. Jag brinner bland annat för jämlikhet, mänskliga rättigheter och rättstrygghet!
Verksam inom bla Socialdemokraterna, svensk transrörelse, Transgender Europe och transföreningen KIM.
Bloggen innehåller mina helt privata åsikter. Fotograf: Carolina Hawranek
