Politik istället för polemik! - en bloggutmaning!

Jag har med stigande oro den senaste två månaderna läst hur allt fler socialdemokrater helt överger all professionalism och för fram kritik till partiet via media istället för internt. Och hur debatten om debatten, om hur man bör föra fram kritik och vad som är rimlig kritik, tenderar att även den föras inför öppen ridå. Det är tragiskt, och jag lider över att det tycks vara så svårt att agera med tillförsikt i att vi trots allt tillhör samma parti och att se vi rimligen har en del andra, mer viktiga bitar, att fokusera på.

Men jag skäms inte. Inte för att jag själv är socialdemokrat eller över mitt parti. Jag vet att det som syns i media är en mycket liten del av vad vi är, av vad vi gör. Men, jag tror inte väljarna ser det så. De ser just nu ett parti som är lamslaget av mediadrevet mot Juholt och som enbart ägnar sig åt interna gräl. Som enskild medlem långt från partitoppen kan det nog också kännas tungt att läsa blogg efter blogg om de interna stridigheterna. Det är lätt att tappa sugen i det läget, och undra över varför man som medlem ska fortsätta jobba med själva politiken, när ingen annan tycks göra det.

Men, finessen med Socialdemokraterna är att vi trots allt är en folkrörelse. Partiet är du och jag, och det görs en väldig massa positivt hela tiden över hela landet! Jag tycker Sebastian har alldeles rätt, det är både viktigt och sunt om vi socialdemokrater börjar stå upp för vårt parti och våra värderingar! Att räta på ryggen, och vara stolt socialdemokrat! Och att syssla med politik, istället för polemik.

Jag startar en bloggutmaning idag! Vilken socialdemokratisk bloggare lyckas klämma in flest inlägg med positiva nyheter om saker partiet verkligen gör, innan julafton?

Det kan handla om beslut man genomdrivit i kommun, landsting, riksdag eller europaparlamentet. Eller beslut man velat genomdriva, men inte kunde eftersom man sitter i opposition. Skriv om evenemang som din S-förening har med ABF eller PRO! Skriv om soppluncher med samhällsdebatt! Sprid debattartiklar skrivna av lokalpolitiker som kämpar mot nedläggningar av närbutiker eller för en bra vård med trygga anställningsförhållanden! Skriv om de frågor ni brinner för! Vi är ett progressivt parti, vi gör politik! Varje dag, varje minut försöker vi förändra världen, låt oss tala om det och var stolta för det!

Själv kan jag berätta att jag är stolt över att Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting i budgetdebatten senast uttalade att vi vill satsa för att få bort ungdomsarbetslösheten i länet. 140 miljoner hade vi avsatt i vårt förslag på att motverka arbetslösheten generellt, och däri ingick bland annat förslag på sommarjobbsgarantier till ungdomar och tranieeplatser i samverkan mellan staden och näringslivet, samt att staden skulle anställa fler ungdomar.

Jag är också oerhört glad och tacksam över att Roger Mogert tillsammans med oppositionen i stadsdelsnämnden i Hässelby-Vällingby äntligen lyckades förmå landstinget få bort Carema från Koppargården. Även om tillståndet överlag i den del av den privata vården som drivs av riskkapitalister gör mig oerhört orolig (för att inte tala om den kommande tvångslagen om privatisering av vård), så känns det skönt att åtminstone de boende på Koppargården nu får tillbaka sitt människovärde.

En kollega i Hbt-Socialdemokraterna, Caroline Helmersson Ohlsson, drev nyligen i riksdagen frågan om att transstudenter bör ha rätt att få ut nya examensbevis i sina nya personuppgifter, om de byter juridiskt kön. Sånt gör mig extra stolt! Det låter förmodligen som en löjlig detaljfråga för de flesta. Men för transpersoner som bytt juridiskt kön är det avgörande för om man ska kunna hänvisa till sin examen när man söker jobb, och ändå slippa avslöja sin medicinska bakgrund som transsexuell. Rätten att kunna söka jobb på lika villkor borde vara självklar, men SFQs undersökning visar att så inte är fallet.

När vi ändå är inne på studentvärlden, jag är fantastiskt glad över att Socialdemokraterna i Stockholm, med Tomas Rudin i spetsen, lyckades få med sig majoriteten på att bygga betydligt fler studentbostäder vid Albano än vad borgarna ursprungligen ville ha. 1500 istället för 800 bostäder innebär 700 fler trygga studenter med ett tryggt boende med förstahandskontrakt till, förhoppningsvis,överkomlig hyra. Det är visserligen långt mindre än behoven, och det tar tid att bygga. Men det är ett steg i rätt riktning, tack vare Socialdemokraterna!

Sist, men inte minst; jag vet att Socialdemokraterna i Skarpnäck planerar att försöka få ett slut på de farligt stora barngrupperna härute. Oroliga och engagerade föräldrar är säkert välkomna att hjälpa till, hör bara av er till föreningen!

Så, kära bloggkollegor, vad vill ni lyfta? Vilka beslut, vilka engagemang? Vem vill du hylla i partiet, istället för att gnälla över och misstänkliggöra? Vad gör dig till stolt socialdemokrat?

Ett urval inbjudna bloggare, se alla på Netroots och S-info. Sprid gärna kavlen vidare!:
Jonas Morian, Hbt-sossen, Bengt Silfverstrand, Peter Högberg, Ola Möller, Magnus Ljungkvist, Röda Berget, Jonas Sjöstedt, Peter Andersson Krassman, Johan Westerholm, Kulturbloggen, Johanna Graf, Ulf Bjereld Lena Sommestad, Ett hjärta RÖTT, Löntagarbloggen, Martin Moberg och sist, men långt ifrån minst eftersom hans inlägg inspirerade mig: Sebastian

Etiketter: barnomsorg, bloggosfären, HBT, Håkan Juholt, politik, Socialdemokraterna, Stockholm, strid, vårdskandal

posted by Luka(s) @ 11:48 fm 4 comments

Borgarna i landstinget slarvar bort hbt-frågorna

Det är sällan jag är genuint besviken och ledsen över att politiker fattar beslut om att införa en hbt-policy i en verksamhet. Men idag är jag det. Den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting har nu i första beslutsinstansen beslutat om en hbt-policy för hela landstinget, som ska gälla till 2016. Så långt är allt bra och det finns inga fel varken på ambitioner eller värderingar.

Men när jag som transperson noterar att dokumentet i inledningen räknar upp samtliga diskrimineringsgrunder utan just könsöverskridande identitet eller uttryck blir jag givetvis lite besviken. Mina erfarenheter av vården säger mig också att det nog inte är helt självklart för alla landstingets olika enheter vet vad som verkligen är ett gott bemötande av hbt-personer, som landstinget enligt policyn ska ha.

Inte med tanke på att patienter vanligen inte alls får det namn och det pronomen de föredrar i journalen, att så gott som inga blanketter ger en möjlighet att fylla i ett annat kön än man eller kvinna, att det inte finns rutiner för hur man hanterar patienter som vill ligga i en kvinnosal, men har manligt personnummer (än mindre likande konfliktssituationer mellan anställda i omklädningsutrymmen). Det finns inte rutiner för hur man ska tänka kring sekretess för minderåriga patienters hbt-identitet och risken för hedersvåld i familjen eller hur man ska tala om transpatienters kroppar för att skapa förtroende vid exempelvis vårdkontakter där ett offer för hatbrott eller våldtäkt undersöks och så vidare. Och detta är bara en bråkdel av alla bekymmer, kring enbart bemötande i patientsituationer och enbart de som berör transpatienter. Policyn ska omfatta hela hbt-gruppen, både patienter och personal, både kollektivtrafik och vård och omsorg.

Om jag sen tar på mig yrkesrollen konstaterar jag tyvärr att det hela inte kommer fungera alls i praktiken. Dels saknas stora delar av det som en likabehandlingsplan som omfattar personalen bör innehålla enligt DOs åsikter. De aktiva åtgärder som beskrivs i en likabehandlingsplan bör omfatta allt från rekrytering, föräldraskap, utbildning, karriärmöjligheter och kompetensutveckling till fysisk arbetsmiljö, lönefrågor och förebyggande av trakasserier. Det mesta av detta berörs inte alls, och i övrigt bara mycket ytligt.

Men sen finns det stora problem även om man bara ser till relationen landstinget-patienter. En hbt-policy (i form av ett slags åtgärdsprogram, trots titeln) med åtgärder som enheten ska betala själva (inga mer medel anslås), bestämma själva (tre helt valfria åtgärder) och utvärdera själva kommer i bästa fall bli en ren papperstiger. I värsta fall innebär den ett hinder för konkreta initiativ till riktigt jämlikhetsarbete på området. Det blir alltför lätt för en verksamhetschef som ogillar frågorna att hänvisa till att verksamheten har en hbt-policy man redan följer och därmed neka till alla andra förslag. Det liggande förslaget riskerar också att skapa sämre attityder istället för bättre. Det finns redan ett , berättigat, missnöje inom landstinget över mängden policys och åtgärder som ska rapporteras. Ännu en policy som inte åtföljs av budgeterade medel och verkliga satsningar riskerar att uppfattas som grinig detaljstyrning och misstroendeförklaringar. Det är nog lätt att den känslan smittar av sig och inte omfattar bara landstingsledningen utan också hbt-personerna.

Vanligen skapar man en åtgärdsplan för organisationsutveckling inom ett område genom att man:
* analyserar problemen,
* genomför en måldiskussion och sätter upp visionära mål och mer konkreta
långsiktiga mål respektive delmål,
* beslutar om åtgärder och genomför dem,
* utvärderar åtgärderna
* och slutligen följer upp det hela, förslagsvis genom att jämföra utfallet med målen
* och justera mål eller åtgärder inför nästa år.
Alternativt börjar man med målen, om det tex handlar om att öka marknadsandelar, och går sen på nulägesanalysen.

Det den borgerliga majoriteten tycks vilja göra är att kliva direkt in i processen, genomföra åtgärder man inte vet om det är de som behövs, utifrån problem man inte kartlagt och sedan varken på allvar utvärdera åtgärderna eller följa upp och revidera processen utifrån utfallet. Det blir en slags låtsaspolitik. Och det riktigt tragiska är att jag tror Johan Sjölander har alldeles rätt, detta beror inte ens på ovilja att göra något åt den bristande jämlikheten för hbt-patienter i landstinget. Om det beror på prestige, en ovilja att erkänna att man slarvat fram ett såpass viktigt dokument, eller på något annat låter jag vara osagt.

På torsdag 22/9 fattar Hälso- och sjukvårdsnämnden beslut i frågan, sedan går det vidare till landstingsfullmäktige. Händer inget innan dess, om varken återremiss eller ett bättre förslag vinner gehör, sitter hbt-communityt i Stockholm fast med ett åtgärdsprogram som innebär ett stort problem för jämlikhetsarbetet inom hbt-området i landstinget. Det vore djupt tragiskt.

Hbt-policyn + tjänstemannautlåtandet.

Etiketter: borgarna, HBT, jämlikhet, landstinget, Socialdemokraterna, Stockholm

posted by Luka(s) @ 7:21 em 4 comments

S i Stockholm lovar större valfrihet och mer personal inom äldreomsorgen

Med ett nytt kvalitetskontrakt lovar Socialdemokraterna i Stockholms stad mer personal inom äldreomsorgen, större valfrihet för de äldre och ett Guldkantskort för aktiviteter inom kultur, idrott och andra evenemang.

Socialdemokraterna vill med ett nytt kvalitetskontrakt skapa ett ömsesidigt förtroende mellan generationerna i Stockholm som även omfattar dem som arbetar inom äldreomsorgen. Den äldre och dennes anhöriga ska kunna lita på att de som styr Stockholms stad låter deras behov och önskemål vägleda vård- och omsorgsinsatserna såväl som insatser för en aktiv och frisk ålderdom. Samtidigt ska de äldre och pensionärsorganisationerna kunna fortsätta bidra till stadens välfärd som medmänniskor på äldreboenden och läxläsningshjälp i skolorna.

- Den borgerliga majoriteten har minskat personalstyrkan inom äldreomsorgen med hela 900 personer under mandatperioden. Självklart påverkar det kvaliteten och stressen bland både vårdtagare och personal. Vi vill därför inför en policy för minibemanning inom såväl kommunala som privata äldreomsorgsverksamheter, säger Carin Jämtin (S).

- Självklart är det viktigt att man även som äldre får behålla makten över sitt eget liv. Man måste kunna bestämma om man vill duscha, få hjälp med städning eller ta en promenad när hemtjänsten kommer på besök. I dag finns inte den möjligheten och det tycker jag är ovärdigt, säger Carin Jämtin.

Nedan några exempel på vad kvalitetskontraktet innebär:

* Ge alla från 75 år enkel tillgång till hemtjänst.
* Ge större valfrihet att välja boende inom flera olika boendeformer.
* Skapa fler dagverksamheter och träffpunkter för äldre.
* Inrätta ett kvalitetskansli för att garantera likvärdig kvalitet bland kommunala och privata utförare samt häva kontrakt vid allvarliga brister.
* Bevara fungerande servicehus och fortsätta utveckla trygghetsboenden. Det skapar större valfrihet för de äldre.
* Införa Guldkantskortet – en ny plattform för att erbjuda aktiviteter inom kultur, idrott och andra evenemang.
* Införa parboendegaranti.

Läs mer om analysen av dagens äldreomsorg i Stockholm och hur vi Socialdemokrater vill förändra den.

Etiketter: Carin Jämtin, personal, Socialdemokraterna, Stockholm, Äldre, äldreomsorg

posted by Luka(s) @ 1:30 em 0 comments