S vill ha riktiga verktyg att bekämpa hbt-diskriminering!
Som ett led
gårdagens bloggutmaning i att lyfta fram vad jag tycker vi Socialdemokrater gör bra vill jag stolt lyfta fram en debattartikel om Stockholms Läns Landstings nya Hbt-policy:
Jag har
berört ämnet förut, och nu följer alltså Socialdemokraterna i landstinget, ihop med Hbt-S Stockholm, upp problemen med
en debattartikel som visar var vi ser problemen och hur vi skulle vilja jobba.
Johan Sjölander och Jerry Adbo skriver att det visserligen är väldigt bra med goda ambitioner, men att det behövs mer än så. Policyn riskerar att bli en hyllvärnare, och de beklagar att de borgerliga partierna inte ser detta.
"Vad vi från socialdemokratiskt håll vill lyfta in i policyn är grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt strukturerat jämlikhetsarbete. Om man inte är väldigt tydlig med att peka ut ansvar, ha rutiner för uppföljning och även skjuta till resurser är det troliga att vad som händer är – ingenting. Man kan tycka en massa bra saker (och det är naturligtvis inget dåligt) men vill man åstadkomma verklig förändring krävs det konkret handling.
Vi vill såklart tro på att den borgerliga majoriteten faktiskt menar allvar med att de nu på riktigt vill förändra hur vi arbetar med hbt-frågor inom Stockholms läns landstings verksamheter. Att det inte handlar om att plocka poäng genom att presentera ett snyggt papper med en massa fina ord. Men det finns idag mängder av policies och styrdokument inom landstinget. Ska vi vara helt ärliga så vet vi att många av dem faktiskt inte innebär någonting alls för de som gör jobbet ute på golvet i verksamheten."
Policyn saknar både tydligt uttalat ansvar för genomdrivande och uppföljning. Och borgarna säger också nej till att anslå resurser i form av ekonomiska medel och konkreta utbildningsinsatser och konkreta hjälpmedel. Sjölander och Adbo undrar varför och säger:
"Politisk prestige får inte stå i vägen för arbetet för alla människors lika värde. Då håller det inte att vägra diskutera över blockgränserna hur vi på lång sikt rent konkret ska arbeta för att nå bästa möjliga resultat. I verkligheten, och inte bara på ett papper. "
Jag tycker det är mycket allvarligt att ett gott jämlikhetsarbete, som uppenbart i grund och botten har majoritetens gillande, motverkas pga politisk prestige. Jag hade hoppats att de ansvariga inom åtminstone folkpartiet skulle ha insett att detta var en rimlig fråga att vara lyhörd i och kompromissa om. Det hade ingen förlorat på, men hbt-samhället vunnit rejält på.
Men vi vill åtminstone, även om borgarna nöjer sig med snygga ord!
"Socialdemokraterna vill mer än att skapa ett intetsägande dokument att hänga i glasram, för att sedan kunna slå sig för bröstet. Vi vill istället aktivt verka för att förbättra hbt-personers livsvillkor, för en rättvis och jämlik hälsa och välfärd – för alla."
,
*********
Jag noterar också att hittills har
Sebastian, hbt-sossekollegan
Hanna,
Ola Möller och
Martin Moberg antagit
gårdagens bloggutmaning om fler positiva inlägg om socialdemokratisk politik.
Jag tycker också
söndagens inlägg av Johan Westerholm visar på väldigt positiva sidor av partiet.
Bengt Silfverstrand visade igår på ett positivt sätt att jobba med partiets förnyelse och
Ilse-Marie lyfte fram lokalpolitiker som kämpar för bättre vård utan rikskapitalbolag.
Vad säger ni, ska vi lyckas bli riktigt positiva och "på" innan jul? Det går att vara både progressiv, analytisk, internkritisk och positiv på samma gång, jag lovar!:)
Etiketter: diskriminering, HBT, hbt-policy, johan sjölander, jämlikhet, landstinget
Liberal jämställer hbt-personer med blottare och nekrofiler
Stockholms läns landsting har, snart,
fått en ny hbt-policy. Frågan har
stötts och blötts en hel del, men nu finns policyn, eller snarare handlingsplanen, snart alltså på papper.
Det är alldeles utmärkt att man äntligen kommer till skott, även om jag som jämlikhetskonsult nog tycker dokumentet har en del uppenbara brister. Det tycks ha gått väl snabbt i slutet, det hela känns inte genomtänkt,
precis som jag har skrivit tidigare. Det finns en uppenbar risk att det antingen blir en ren papperstiger eller blir ett hinder för reällt jämlikhetsarbete på området.
Vad som är bra är att hbt-policyn generellt sett är transinklusiv, transperspektivet är lika synligt som homo- och bisexuellas frågor. Det enda undantaget är att när man initialt räknar upp diskrimineringsgrunderna.
"Landstingets verksamheter ska tillvarata medarbetarnas erfarenheter och kunskaper och värdesätta den mångfald som olika kön, ålder, sexuell läggning, etnicit, trosuppfattning och funktionsnedsättning utgör."
Det är väl ett rent misstag att just könsöverskridande identitet eller uttryck saknas, får man hoppas. Men ett lite pinsamt sådant.
Okey, var kommer nekrofilerna in, undrar nu vän av ordning. Ja, det kan man fråga sig. EU-ministern Birgitta Ohlsson
puffade idag för hbt-policyn på sin Facebook-sida. Och den omedelbara responsen från liberalen Oscar Hjertqvist var:
"Är det på riktigt, eller kommer blottare, koprofager och andra sexuella läggningar (annat än vanilla HBTQ-gänget) bli diskriminerade av sjukvården?"
Oscar Hjertqvist är, enligt
egen utsago, anställd på
Health Consumer Powerhouse, ett företag
sprunget ur gamla Timbro Hälsa, som var en del av den
liberala tankesmedjan Timbro. Oscar är alltså inte vilken lätt oinsatt liberal som helst, han har möjlighet att påverka. Men tycks sakna grundläggande kunskaper om hur diskrimineringslagstiftningen ser ut, och varför. Han kan heller inte skilja på
sexuell läggning och sexuella beteenden. Eller på sexualitet och könsidentitet, eftersom han även drar till med:
"Frågan är vad som skiljer en transperson från en som (sexuellt) tror sig vara en häst."
Det mest anmärkningsvärda är annars att han, när en hbt-fråga kommer på tal omedelbart associerar till kriminella personer (blottare) eller personer som blir sexuellt upphetsade av bajs. Lite senare är han irriterad över att enbart hbt-personer omfattas:
"Zoofiler, som inte är intresserade av människor som sexpartners, eller nekrofiler, som föredrar rumstempererade sexpartners, står det alltså sjukvården fritt att diskriminera. Alla sexuella läggningar är likvärdiga, men några är mer likvärdiga än andra. Fast det verkar ju bara vara jag som känner igen den häringa grejen "principer", så varför bry sig?"
.
Det kan noteras att Oscar Hjertqvist inte är känd sen tidigare för sina många inlägg för koprofilers, blottares, zoofilers och nekrofilers rättigheter. Utan det är just nu, när det satsas på att minska diskrimineringen av hbt-personer han finner det hela orättvist. Varför han exempelvis inte uttryckt sin irritation över bristen på diskrimineringsskydd för nekrofiler i samband med särskilda satsningar på exempelvis heterosexuella barnlösa par eller kampanjer för en bättre sexuella hälsa bland ungdomar, det kan man undra. Personligen tror jag väl att svaret hänger ihop med orsaken till att det behövs bra, och genomtänkta, styrdokument för att motverka diskriminering av hbt-personer.
Etiketter: facebook, hbt-policy, koprofili, landstinget, nekrofili, Oscar Hjertqvist, zoofili
Borgarna i landstinget slarvar bort hbt-frågorna
Det är sällan jag är genuint besviken och ledsen över att politiker fattar beslut om att införa en hbt-policy i en verksamhet. Men idag är jag det. Den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting har nu i första beslutsinstansen beslutat om en hbt-policy för hela landstinget, som ska gälla till 2016. Så långt är allt bra och det finns inga fel varken på ambitioner eller värderingar.
Men när jag som transperson noterar att dokumentet i inledningen räknar upp samtliga diskrimineringsgrunder utan just könsöverskridande identitet eller uttryck blir jag givetvis lite besviken. Mina erfarenheter av vården säger mig också att det nog inte är helt självklart för alla landstingets olika enheter vet vad som verkligen är ett gott bemötande av hbt-personer, som landstinget enligt policyn ska ha.
Inte med tanke på att patienter vanligen inte alls får det namn och det pronomen de föredrar i journalen, att så gott som inga blanketter ger en möjlighet att fylla i ett annat kön än man eller kvinna, att det inte finns rutiner för hur man hanterar patienter som vill ligga i en kvinnosal, men har manligt personnummer (än mindre likande konfliktssituationer mellan anställda i omklädningsutrymmen). Det finns inte rutiner för hur man ska tänka kring sekretess för minderåriga patienters hbt-identitet och risken för hedersvåld i familjen eller hur man ska tala om transpatienters kroppar för att skapa förtroende vid exempelvis vårdkontakter där ett offer för hatbrott eller våldtäkt undersöks och så vidare. Och detta är bara en bråkdel av alla bekymmer, kring enbart bemötande i patientsituationer och enbart de som berör transpatienter. Policyn ska omfatta hela hbt-gruppen, både patienter och personal, både kollektivtrafik och vård och omsorg.
Om jag sen tar på mig yrkesrollen konstaterar jag tyvärr att det hela inte kommer fungera alls i praktiken. Dels saknas stora delar av det som en likabehandlingsplan som omfattar personalen bör innehålla enligt
DOs åsikter. De aktiva åtgärder som beskrivs i en likabehandlingsplan bör omfatta allt från rekrytering, föräldraskap, utbildning, karriärmöjligheter och kompetensutveckling till fysisk arbetsmiljö, lönefrågor och förebyggande av trakasserier. Det mesta av detta berörs inte alls, och i övrigt bara mycket ytligt.
Men sen finns det stora problem även om man bara ser till relationen landstinget-patienter. En hbt-policy (i form av ett slags åtgärdsprogram, trots titeln) med åtgärder som enheten ska betala själva (inga mer medel anslås), bestämma själva (tre helt valfria åtgärder) och utvärdera själva kommer i bästa fall bli en ren papperstiger. I värsta fall innebär den ett hinder för konkreta initiativ till riktigt jämlikhetsarbete på området. Det blir alltför lätt för en verksamhetschef som ogillar frågorna att hänvisa till att verksamheten har en hbt-policy man redan följer och därmed neka till alla andra förslag. Det liggande förslaget riskerar också att skapa sämre attityder istället för bättre. Det finns redan ett , berättigat, missnöje inom landstinget över mängden policys och åtgärder som ska rapporteras. Ännu en policy som inte åtföljs av budgeterade medel och verkliga satsningar riskerar att uppfattas som grinig detaljstyrning och misstroendeförklaringar. Det är nog lätt att den känslan smittar av sig och inte omfattar bara landstingsledningen utan också hbt-personerna.
Vanligen skapar man en åtgärdsplan för organisationsutveckling inom ett område genom att man:
* analyserar problemen,
* genomför en måldiskussion och sätter upp visionära mål och mer konkreta
långsiktiga mål respektive delmål,
* beslutar om åtgärder och genomför dem,
* utvärderar åtgärderna
* och slutligen följer upp det hela, förslagsvis genom att jämföra utfallet med målen
* och justera mål eller åtgärder inför nästa år.
Alternativt börjar man med målen, om det tex handlar om att öka marknadsandelar, och går sen på nulägesanalysen.
Det den borgerliga majoriteten tycks vilja göra är att kliva direkt in i processen, genomföra åtgärder man inte vet om det är de som behövs, utifrån problem man inte kartlagt och sedan varken på allvar utvärdera åtgärderna eller följa upp och revidera processen utifrån utfallet. Det blir en slags låtsaspolitik. Och det riktigt tragiska är att jag tror
Johan Sjölander har alldeles rätt, detta beror inte ens på ovilja att göra något åt den bristande jämlikheten för hbt-patienter i landstinget. Om det beror på prestige, en ovilja att erkänna att man slarvat fram ett såpass viktigt dokument, eller på något annat låter jag vara osagt.
På torsdag
22/9 fattar Hälso- och sjukvårdsnämnden beslut i frågan, sedan går det vidare till landstingsfullmäktige. Händer inget innan dess, om varken återremiss eller ett bättre förslag vinner gehör, sitter hbt-communityt i Stockholm fast med ett åtgärdsprogram som innebär ett stort problem för jämlikhetsarbetet inom hbt-området i landstinget. Det vore djupt tragiskt.
Hbt-policyn + tjänstemannautlåtandet.Etiketter: borgarna, HBT, jämlikhet, landstinget, Socialdemokraterna, Stockholm
Nu står transfrågorna överst på agendan!
Äntligen hör transfrågor till de hbt-frågor som diskuteras i valet. Det är verkligen på tiden. Medan homo- och bisexuella till sist blivit likställda i lag och attityderna förbättrats finns det fortfarande mängder med områden kvar där transpersoner möter stora fördomar och inte ens är lika inför lagen.
Bland det nödvändiga lagändringarna märks bland andra bristen på skydd mot hets och hatbrott. Transpersoner måste uttryckligen inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen!. Transpersoner måste också ges samma möjligheter att söka jobb och utbildning som alla andra, utan att behöva avslöja sin medicinska historia. Därför måste vi ha rätt att få nya intyg och betyg i de nya personuppgifterna. De rödgröna är överens både om att transpersoner ska ha rätt till nya intyg och inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen. Från Alliansen finns inga gemensamma löften i frågan.
Som socialdemokrat är jag också glad över att min motion resulterade att partiet nu vill tillsätta en utredning om transpersoners situation. En större nationell utredning är den viktigaste långsiktiga frågan för att få igång ett bra reformarbete för transpersoner. Samtidigt är det viktigt, som Ylva Johansson konstaterat, att inte de viktiga ändringarna av könstillhörighetslagen fördröjs av fler utredningar.
De rödgröna har en
gemensam överenskommelse som innebär att kraven på skilsmässa, tvångssterilisering och svenskt medborgarskap vid byte av juridiskt kön ska tas bort. Till skillnad mot Alliansen är vi redan överens och vill ändra lagen så fort det går! Från Alliansen finns inga gemensamma löften i frågan.
De rödgröna är också överens om att transpersoner ska ges adekvat tillgång till en rättvis hälso- och sjukvård i hela landet. Från Alliansen finns inga gemensamma löften i frågan. Jag kommer jobba hårt för en bra transvård i Stockholms Läns landsting, om jag blir invald. Fungerande hjälpmedel i form av binders, penisproteser och peruker. En bra vård även för unga transpersoner och stöd till deras föräldrar. Ett bättre samarbete om remisser inom utredningarna, bättre patientdialog och säkrade patienträttigheter, kortare vårdköer, rätt till egenremiss till utredning och god transkompetens både hos specialistenheten på Huddinge sjukhus men också i primärvården är sådant jag hoppas kan bli verklighet.
Det är viktigt att Stockholms läns landsting har en välfinansierad, evidensbaserad transvård med transkompetens och respekt för den enskilda patienten. Det ser jag som en viktig uppgift för mig i landstingsfullmäktige, om jag får väljarnas förtroende.
Lukas Romson,
landstingskandidat för Socialdemokraterna i Stockholm
***********
Artikeln publicerad i QXEtiketter: hatbrott, hets, landstinget, sjukvård, Socialdemokraterna, transfrågor, tvångssterilisering, Val 2010
Socialdemokraterna och de rödgröna i landstinget
Här följer ett antal viktiga frågor vi socialdemokrater och/eller rödgröna driver och har drivit i landstingspolitiken.
Billig och bra kollektivtrafik - för alla!Kollektivtrafiken ska vara överkomligt billig för alla,
vi rödgröna vill ha enhetstaxa, och vill sänka priset på SL-kortet.Den borgerliga alliansen har
drivit landstinget med underskott, vilket kommer leda till ännu fler avgiftshöjningar och andra försämringar. Det här är allvarligt, man måste ha ordning på ekonomin i landstinget. Under förra mandatperioden (2002-2006) fick vi
städa upp efter det oansvariga styret som då hade lett till rejäla underskott, nu händer samma sak igen.
Grön kollektivtrafik!Bilismen måste begränsas så gott det går, vår miljö tål inte att vi fortsätter använda ett transportmedel som belastar miljön så enormt för en enda person. Så fort det går måste kollektivtrafik , och en så mijövänlig sådan som möjligt, används. Jag tycker
idén med linbanor är väl värd att titta närmare på!
Stabil styrning av vården!Alla som någon gång varit inlagda på sjukhus i Stockholm kan förmodligen vittna om att personalen verkligen gör vad den kan för att vistelsen ska vara så bra och så kort som möjligt. men villkoren de jobbar under är inte okey. Det är inte lätt att få ett stort sjukhus att fungera med dagens hattiga styrning,
vi rödgröna vill ha fleråriga avtal och en bättre styrning! Det är viktigt för att sjukvårdens personal ska få arbetsro och möjlighet till långsiktig planering.
Värna unga psykiskt sjuka!Vi Socialdemokrater vill att
unga psykiskt sjuka ska få en egen coach i vården. Alla som varit ordentligt sjuka någon gång vet att tyvärr ibland krävs att man är stark och driftig, för att man ska klara av att hantera vården och få den vård man har rätt till. I den miljön hamnar resurssvaga patienter vid sidan om, och bland de mest resurssvaga är de psykiskt sjuka. En coach för de unga så att de snabbt kan slussas genom systemet och få hjälp kan göra att de kan komma tillbaka på arbetsmarknaden och inte fastnar i vården, en vinst för både dem och samhället.
Gärna vårdval - men på riktigt!Moderaternas Vårdval Stockholm har på ett dramatiskt sätt
ökat hälsoklyftorna i Stockholm. De sjukaste människorna i länet har fått mindre och sämre sjukvård, medan de rikaste har fått större valmöjligheter och bekvämare vård. En reform som i verkligheten enbart inneburit fler valmöjligheter för de rikare och friskare är inte en reform värd namnet!
Vi rödgröna vill införa Hälsoval Stockholm, en modell där vårdcentralerna faktiskt får resurser efter behov, och inte som nu efter antal besök. De som har störst behov av vård ska få mer resurser än de som är relativt friska och hälsobefrämjande vård ska stödjas. Dessutom vill vi ha fler akuter vid närsjukhusen, där specialistvård för bland annat barn ska kunna fås utan tidsbeställning.
Djurskydd, en fråga även för sjukhusen!Landstinget är en stor aktör när det gäller offentlig upphandling och det innebär ett ansvar! Jag tycker det är självklart att landstinget inte ska upphandla exempelvis kött från länder som inte följer ens grundläggande djurskyddsbestämmelser.
Vi rödgröna vill införa den typen av regler vid offentlig upphandling, så sjukhusen inte ska kunna handla där det är billigast men strunta i ansvaret för ett bra internationellt djurskydd.
Sjuka barn...Fråga en förälder om hur det fungerar att åka till sjukhus och jag misstänker att får höra en suck. Speciellt om det hela inträffar på en helg eller kväll/natt och kanske inte är så livshotande men ändå akut. Ingen vårdcentral öppen, ingen närakut med barnläkare öppen och ungen får bara mer och mer ont i öronen, magen eller febern stiger. Väntetiden på akuten mitt i natten känns mördande lång och nästa arbetsdag närmar sig..
Och har man syskon eller ingen bil infinner sig raskt också nästa fråga. Fixa barnvakt till syskon eller åka en förälder och ha den andra kvar hemma, och därmed oroa sig över att inte kunna finnas där för sitt sjuka barn? Fixa bilskjuts eller bekosta taxi, eller tvinga ett sjukt barn ut i vinterkylan och tunnelbanan, kanske sent på natten? Inget blir särskilt bra.
Det är därför som
förslaget om jourläkarbilar för barn är så fantastiskt, och jag fattar inte varför vi inte redan infört det! Syskon slipper rivas upp ur sängen och barn med mindre allvarliga åkommor slipper ta utrymme på akuten från de som verkligen är svårt sjuka och behöver mer specialiserad akutvård.
Snabbussar till Södertörn - i väntan på Spårväg Syd!Kommunikationerna på södertörn är inte de bästa, det vet jag som vuxit upp i Salem. Man stod där och frös i tjugo, trettio och fyrtio minuter medan man väntade på ett pendeltåg som aldrig kom. Och ska man resa på tvärs , inte längs med pendellinjen, då kan det ta evigheter att ta sig fram en sträcka som med bil bara tar tjugo minuter. Det här kommer förhoppningsvis ändras när spårväg Syd är färdigbyggd, men det kommer ta sin lilla tid. Vid 2018-2020 räknar man med att börja bygga den.
Men det behövs ju snabbare lösningar också.
Vi rödgröna har bestämt att vi vill ha snabbbussar på en av de mest trafikerade sträckorna, redan i december om vi vinner valet! Tänk dig att kunna ta en expressbuss från Flemingsberg till Skärholmen och tillbaka, med några enstaka stopp på vägen! Den i söderort nyinflyttade studenten som just börjat på Södertörns Högskola kan fixa både IKEA-besök och att hälsa på morfar på Huddinge Sjukhus, och ändå hinna till eftermiddagens föreläsningar! Pensionären hinner både handla billig mat på torget i Skärholmen och sitt läkarbesök på sjukhuset! Och den stressade småbarnsföräldern behöver inte ta bilen för att följa barnet till träningen, de hinner i tid ändå!
Etiketter: hälsoval stockholm, kollektivtrafik, landstinget, rödgröna, snabbussar, Socialdemokraterna, Val2010, vårdval stockholm
