Luka(s) blogg

Regeringen: -Folk kan hamna i kläm, så vi fortsätter tvångssterilisera!

2012-05-31T16:22:00.000+02:00

Idag kom pressmeddelandet om könstillhörighetslagen från Socialutskottet. Utskottet går på regeringens linje och ställer sig alltså bakom propositionen, som i korthet föreslår att kraven på att den om ansöker om ny juridisk könstillhörighet ska vara ogift och svensk medborgare tas bort ur lagen, och att dess lagändringar träder i kraft januari 2013. Däremot föreslås inte steriliseringskravet avskaffas, utan där vill man utreda mer.

Socialutskottet instämmer alltså i den bedömningen och säger bland annat att man:
"...ser emellertid vissa risker med att människor kan komma i kläm om inte lagstiftningen på området är komplett, och anser därför att de rättsliga konsekvenserna behöver utredas ytterligare."
De borgerliga partierna säger alltså i klartext att de tycker att det finns värre problem transsexuella kan få än att bli tvångssteriliserade eller förvägras nytt juridiskt kön.

Att för evigt fråntas förmågan att skaffa biologiska barn är värre än exempelvis problem med lite komplicerade föräldrapenningsärenden?
Att leva med ID-handlingar som inte stämmer, med allt vad det innebär av rädsla för att outas och risken för diskriminering, hat, hot och våld, det är värre än exempelvis att få administrativa problem när man ska registreras som förälder?

Exakt vilka "klämda situationer" som transsexuella skulle kunna hamna i pga dåligt i överensstämmande lagar skulle kunna vara värre än dagens situation?
Transsexuella själva är mycket tydliga med vad vi vill ha, och hur vi upplever våra problem. Det är våra kroppar regeringen gräver i, det är våra liv som utsätts för hot och trakasserier när vi tvångsoutas av icke-fungerande ID-handlingar. Får vi övergående problem med föräldrapenningsärenden eller faderskapspresumtioner är det givetvis mindre bekymmer än dagens tvångssteriliseringar.

Regeringen borde omedelbart sluta klappa oss på huvudet och säg åt oss att vi inte vet vårt eget bästa. Ge oss våra mänskliga rättigheter, och sluta skyll ifrån er!

Kampanj mot fortsatta tvångssteriliseringar

2012-05-18T18:32:00.002+02:00

Är du transperson, eller anhörig, partner vän eller allierad till en transperson? Gillar du mänskliga rättigheter och ogillar tvångssteriliseringar? Då kan just DU göra stor nytta just nu, och en gång för alla avskaffa tvångssteriliseringarna av transsexuella redan i sommar!

Regeringens förslag innebär inte att steriliseringskravet tas bort nu, utan att man uttalar en vilja att återkomma i frågan och sannolikt kommer göra det så att kravet kan avskaffas juli 2013. Oppositionsalternativet innebär att riksdagen beslutar att avskaffa tvångssteriliseringarna och att den lagändringen ska träda i kraft redan nu, juli 2012. Skillnaden är alltså endast avskaffandet av steriliseringskravet och när ändringarna ska träda i kraft. Det skiljer alltså ett års ytterligare tvångssteriliseringar. Ett års ytterligare helvete för många som redan väntar. Ett år med 30-60 fler tvångssteriliserade människor. Detta kan förhindras, om minst nitton borgerliga ledamöter röstar för att avskaffa tvångssteriliseringarna bums . Om minst nitton av dem röstar med sitt samvete. Du kan påverka dem!

Du kan skriva till ledamöterna

Om tillräckligt många hör av sig till riksdagsledamöterna och berättar, på ett vänligt och ärligt sätt, varför det är viktigt att de avskaffar tvångssteriliseringarna omedelbart istället för om ett år finns det en chans att de påverkas. Maila eller skriv brev, till en eller flera ledamöter du vill påverka.
Berätta om hur enormt jobbigt det redan är att aldrig kunna betala med VISA-kortet utan att vara rädd att outas, eller hur tungt det är att hela tiden ropas upp med fel slags förnamn hos doktorn eller tandläkaren.
Berätta om din egen sorg över att vara tvångssteriliserad, och hur viktigt det känns att inte en enda till drabbas.
Berätta om hur du ser att din partner lider och kanske inte kommer orka vänta, utan acceptera en sterilisering för att så fort som möjligt få nya ID-handlingar.
Berätta om vänner du har som drömmer om barn men också om att få leva som sig själva, och hur dessa drömmar får dem att gå sönder när de ser att det inte kan kombineras.
Berätta om ditt barn, den ständiga kamp mot fördomar du ser när han/hon/hen valt att inte byta juridiskt kön, för att kunna behålla möjligheten att få i framtiden kunna få egna barn.
Berätta om hat, hot och våld du drabbats av eller sett andra drabbas av och hur det hänger ihop med ID-kort som normen tycker inte stämmer.
Berätta, och be dem rösta på oppositionens förslag. För att det är det enda humana.

Exempel på borgerliga ledamöter som tidigare varit positiva i hbt-frågor:

Moderaterna
Maria Abrahamsson
Olof Lavesson
(Båda har lagt motion mot tvångssteriliseringar)

Ulrika Karlsson
Per Bill
Johhny Munkhammar
Margareta Cederfeldt Jessica Polfjärd
Ulf Berg
Sten Tolgfors
Margareta Pålsson
Thomas Tobé

Folkpartiet
Barbro Westerholm
(Har motionerat mot tvångssteriliseringar, denna mandatperiod.)
Martin Andreasson
(Har motionerat mot tvångssteriliseringar)
Johan Persson (har uttalat sig mot tvångssteriliseringar)
Allan Widman
Jan Ertsborn
Eva Flyborg
Liselott Hagberg
Christer Winbäck
Lars Tysklind
Anna Steele
Maria Lundkvist Brömster

Centerpartiet
Annika Qarlsson Johan Linander
Kenneth Johansson (ordf socialutskottet, har uttalat sig emot tvångssteriliseringar)
Solveig Zander
Abir Ar-Sahlani (twittrade mot tvångssteriliseringar)

Kristdemokraterna
Caroline Szyber
(Har utttalat sig mot tvångssteriliseringar)
Otto von Arnold

Du kan kontakta din lokala partiförening, ett ungdomsförbund eller en hbt-organisation

Om du är medlem i, eller har röstat på, ett borgerligt parti kan du kontakta den lokala partiförening och be dem kontakta partiets riksdagsledamöter och be dem rösta för ett omedelbart avskaffande. Eller så kontaktar du LUF, CUF eller MUF eller Öppna Moderater eller Hbt-liberalerna och påminner dem om deras ställningstaganden och ber dem agera mer gentemot sina riksdagsledamöter.

Du kan blogga

Om du har en blogg, skriv ett inlägg om hur du eller din partner, vän eller anhöriga påverkas av att tvångssteriliseringarna inte avskaffas förrän om ett år. Sprid den till ledamöter, media eller lokala partiföreningar.

Du kan twittra

Skriv en tweet berätta om varför tvångssteriliseringarna måste upphöra nu, inte om ett år. Länka gärna till någon blogg eller artikel på temat. Sprid andras tweets på temat. Använd gärna haschtaggen #tvångssteriliseringar

Du kan skriva insändare

Media och allmänheten var i vintras upprörda över att regeringen ville vänta med att avskaffa tvångssteriliseringarna. Nu är det tyst, förmodligen för att många tror att de faktiskt kommer avskaffas nu i juni. Skriv insändare och berätta att regeringen ändå tänker vänta ett år och vad du tycker om det. Adresser till alla de större lokaltidningarna hittar du här.

Artiklar och uttalanden att hänvisa till

Internationella fördömanden
TransGender Europe
Human Rights Watch
ILGA Europa & TransGender Europe
LGBT Intergroups i europaparlamentet
Amnesty International
Namninsamlingen som samlade 78.067 namn mot tvångssteriliseringar

Debattartiklar
Inget talar för steriliseringskravet, av ledande läkare på området
Onödigt och okänsligt att dröja med att avskaffa tvångssteriliseringarna, RFSL, RFSU, KIM
Hägglund hot mot mänskliga rättigheter, RFSL m. ett flertal jurister, om varför det inte finns juridiska skäl för att dröja

De vill oss inte väl!

2012-05-13T14:05:00.001+02:00

- De vill oss inte väl. Vi vill värna det svenska, vi vill värna det genuina Sverige. De vill värna mångkulturen. De får gärna finnas, och de får gärna ha sina tåg, men vi ska inte vara där!

Nej så sa hon såklart inte, Annelie Enochson. Det var heteronormen hon ville värna, och hbt-personers rättigheter hon inte ville värna. Men få KDare kan som Enochson visa på det ideologiska sambandet mellan SD och KD. Samtidigt är det väldigt bra att Enochson är tydlig. Tydliga fiender är mycket lättare att hantera än hycklande "vänner". Politiker som själva aldrig driver hbt-frågor, politiker som när det går säger nja snarare än JA, politiker som aldrig öppet är emot hbt-rättigheter men som gärna förhalar frågorna och säger att det inte finns tid eller resurser till dem just nu, de bör kanske inte ses som vänner av hbt-rörelsen.

Och hur ska vi se på dem som verkligen driver hbt-frågor, som gjort det många år och som tidigare utmärkt sig och är respekterade och uppskattade allierade, men som plötslig sviker? Det är det som händer just nu i frågan om tvångssteriliseringarna. Ett stort antal borgerliga ledamöter som utmärkt sig i hbt-frågor verkar hittills signalera att de tänker låta staten fortsätta med den vidriga hanteringen med tvångssteriliseringar ett år till. Trots att det bryter mot de mänskliga rättigheterna, trots att det kommer innebära ett års ytterligare helvete för alla de som lever med ID-handlingar och socialt kön som inte matchar och trots att det kommer innebära fler tvångssteriliserade människor!

Kan man anses vara hbt-vänlig som politiker om man är beredd att sälja sina vänners mänskliga rättigheter för att blidka KD? Om man anser att ett års ytterligare väntan inte innebär ett allvarligt problem för de som drabbas? Om man kan blunda för att ett års fördröjning innebär en tydlig risk för att ännu fler människor för alla framtid med tvång berövas sina möjligheter att skaffa biologiska barn? Hur tänker de? Och hur ska de under Stockholm Pride kunna se oss i ögonen, och säga att de inte gjorde allt de kunde för att stoppa tvångssteriliseringarna?

Kanske behöver hbt-rörelsen fler av Enochsons sort, för att få upp ögonen ibland och inse att i politik är det handling som räknas. Det är tyvärr mycket svårt att nu se Folkpartiets vallöften om att avskaffa tvångssteriliseringarna som något annat än rent röstfiske och fagert tal.

Jag - en mångfaldshjälte?

2012-04-11T11:29:00.005+02:00

Den 24-25 april går Diversity Index mångfaldskonferens av stapeln i Malmö. Då delas deras pris Mångfaldshjälte ut, ett nyinstiftat pris som delas ut i sju kategorier som speglar de sju diskrimineringsgrunderna. Därmed blir det alltså ett pris per diskrimineringsgrund, så länge det finns folk anmälda i kategorin antar jag. Det är vad jag vet första gången som jämlikhetsarbete som fokuserar specifikt på transpersoner uppmärksammas på det här sättet. Extra roligt känns det såklart att höra till de nominerade!

Det tycks inte vara så många frivilligorganisationer eller forskare inblandade i programmets första dag, medan de dominerar under dag två. Jag hoppas ändå att näringslivets representanter stannar dag två. Frivilligorganisationer och forskare har mycket att ge, som näringslivet ibland missar. Och ett ömsesidigt utbyte är alltid givande, mångfald är viktigt även när det gäller hur man jobbar med jämlikhetsfrågor. Förra året talade för övrigt Gabriella Fägerlind och Eva Löfgren, två enormt duktiga kollegor i branschen, som jag haft förmånen att utbilda i transkompetens. Väldig roligt, jag hoppas knyta fler kontakter med duktiga kollegor på konferensen i år.

Annars är jag mest förväntansfull inför de tre forskarpresentationerna från Nationella sekretariat för genusforskning, forskning om genus och design är fantastiskt spännande! Alldeles oavsett om jag vinner eller inte, ser jag fram emot konferensen. Och jag är tacksam för att RFSL Malmö beslöt att sponsra resa och boende för mig, (mot att de bjuds med som gäster av mig, så de kan hitta fler sponsorer till Regnbågsfestivalen!). Som långtidssjukskriven egenföretagare hade det annars varit svårt för mig att få råd. Konferensens bristande tänk kring att klass/ekonomi är del av den strukturella diskrimineringen är kanske det enda smolket jag kan se i en övrigt välfylld konferensbägare. Men sånt kan ju förbättras, konferensen är inte så gammal än så det är onödigt att vara kritisk. Överlag är det bra blandningar och goda föresatser, mer sånt!

Tvångssteriliseringarna och förhalande ända in i kaklet...

2012-04-03T12:15:00.009+02:00

Debatten om könstillhörighetslagen har svängt till att handla om hur länge den moderatledda regeringen kan förhala en lagändring vad gäller tvångssteriliseringarna. Regeringen hänvisar i sin lagrådsremiss till att de rättsliga konsekvenserna måste utredas först (visserligen skyndsamt) och menar att steriliseringskravet därför inte kan tas bort nu, men att det bör kunna avskaffas juli 2013.

Samtidigt föreslog Socialstyrelsen redan 2010 att kravet på sterilisering skulle avskaffas, omgående. Den överväldigande majoriteten av remissinstanserna var positiva. Ett mindre antal delade den åsikt som regeringen har i lagrådsremissen, att det behövs ytterligare utredning kring steriliseringskravet. Men, det intressanta är att det är en del vårdinstanser, inte juridiska instanser, som har denna åsikt. Och att det som de ser behöver utredas snarare är medicinska frågor, inte juridiska. Regeringen hänvisar också till att en del remissinstanser ansett att "de rättsliga konsekvenserna av att avskaffa kravet på sterilisering måste utredas ytterligare, eftersom den som ändrar könstillhörighet utan krav på sterilisering kan bli förälder i sin nya könstillhörighet genom att använda kvarvarande könsceller och könsorgan, som normalt hör till den tidigare könstillhörigheten." Vilka dessa remissinstanser är nämner man inte, eller ens om det är remissinstanser till SoS utredning eller den äldre SOU 2007:16. Det framstår för mig som lite märkligt att Socialdepartementet upptäcker enorma behov av ytterligare utredning av de rättsliga konsekvenserna när varken Socialstyrelsens egen utredare, Karin Lindell, fd hovrättsråd, eller de domstolar och juridiska fakulteter som var remissinstanser till den utredningen sett och påpekat dessa behov.

Att konskevensändringar kommer behövas är det ingen som betvivlar, men varför måste de införas innan lagen ändras, och inte i efterhand, som man ju ofta gör vid annan lagstiftning? Regeringen ger egentligen inga svar på den frågan, utan hänvisar till rättssäkerheten för transsexuella som blir biologiska föräldrar i sitt nya kön. Vad man inte gör är att väga detta eventuella problem med att fastställa moderskap/faderskap med problemet med att med tvång förvägra någon att bli biologisk förälder. Det torde rimligen anses som mer rättsosäkert med tvångssteriliseringar än med förvirring vid fastställande av moderskap/faderskap. Man menar också att konsekvensändringar måste finnas på plats när steriliseringskravet tas bort, för att en rättssäker situation ska säkras för familjer med barn där en eller båda föräldrarna har bytt juridiskt kön.

Men, vilka de mer konkreta rättsosäkra situationer som kan uppstå för familjerna är, det exemplifieras inte i lagrådsremissen. Lösningen är däremot glasklar - att inte tillåta att dessa familjer existerar!

Åtminstone inte innan man utrett all formalia, i ett år till...

Det hela synes mest vara ett sista försök att förhala frågan ännu en tid. I sak är detta förslag till ytterligare utredning nästan likalydande med den åsikt Kd hade så sent i februari i år, att steriliseringskravet inte skulle ingå i propositionen eftersom det behövde utredas ytterligare vad gällde just de rättsliga aspekterna. Det enda som ändrats efter KDs svängning är att det nu är tydligt uttalat att tvångssteriliseringarna ska tas bort. Men, det finns inte ens ett utlovat garanterat slutdatum, eftersom man skriver att ändringarna bör kunna träda i kraft juli 2013.

Regeringen vill alltså inte lova ens att ändringarna ska träda i kraft, senast 2013. Inte heller säger man någonstans i lagrådsremissen att man anser att steriliseringskravet bryter mot de mänskliga rättigheterna eller nämner att det skulle handla om tvångssteriliseringar. Och denna "lösning" nöjer sig tydligen övriga borgerliga partier med. Trots att Folkpartiet gick till val på att avskaffa tvångssteriliseringarna, trots att både C och Fp talar om tvångssteriliseringar.

Att ett flertal jurister påpekat det huvudlösa i att fortsätta tvångssterilisera människor av administrativa skäl är inget som bekymrar regeringspartierna tillräckligt för att ens beröra det i lagrådsremissen. Inte heller reflekterar man över att mycket talar för att nuvarande lag strider både mot Europakonventionen och svensk grundlag, och i så fall inte får tillämpas av myndigheter. I sin iver att tillfredställa Kd och andra mer konservativa ledamöter tycks man välja att stoppa huvudet i sanden och hoppas att den massiva opinionen mot tvångssteriliseringarna inte märker att frågan nu förhalas ända in kaklet, utan några rimliga skäl alls. Väljarnas dom mot främst Centerpartiet och Folkpartiet kan bli hård, detta kan knappast anses liberalt.

Onödigt och okänsligt att dröja med att avskaffa tvångssteriliseringarna

2012-04-03T09:14:00.004+02:00

Vi anser att transpersoner bör behandlas som andra patienter, och därmed ges samma möjligheter att skaffa barn. Vi hoppas att den proposition som presenteras senare i vår innehåller förslaget om att ta bort tvångssteriliseringarna. Och att den lagändringen föreslås träda i kraft i juli i år, inte 2013, skriver RFSL, RFSU och KIM i en replik.

Personer som vill ändra juridiskt kön borde inte få skaffa barn och det måste till en bredare debatt i frågan, menar Marc Bygdeman på DN Debatt 31/3. Men den debatt Bygdeman efterlyser startade redan 2007. Redan då föreslog en statlig utredning just det han invänder mot, att transsexuella ska få frysa ned könsceller och därmed kunna bli biologiska föräldrar även efter det att deras könskorrigerande behandling gjort dem sterila.

Sedan dess har frågan diskuterats livligt. Socialstyrelsen presenterade sommaren 2010 en rapport där de instämde i att nedfrysning av könsceller borde vara tillåtet, men också ansåg att hela steriliseringskravet skulle tas bort och att vården skulle öppnas för fler transpersoner. Rapporten gick på en bred remissrunda till både vården, juridiska instanser, myndigheter och frivilligorganisationer. En överväldigande majoritet av remissinstanserna ställde sig positiva till båda förslagen.Den ”breda debatt” som Bygdeman efterlyser har alltså pågått under flera års tid, och har hela tiden handlat både om kravet på sterilisering och förbudet mot att frysa ned könsceller. Har Bygdeman missat detta?

Andra patienter i Sverige som blir sterila av sin behandling får hjälp att frysa ned könsceller. De flesta tycker nog det är självklart, unga människor utan barn ska inte ovanpå oron för sin sjukdom dessutom behöva inställa sig på en framtid helt utan möjlighet att skaffa biologiska barn. Vi anser att transpersoner bör behandlas som andra patienter, och därmed ges samma möjligheter att skaffa barn. Detta är Bygdeman emot, med argumentet att han personligen inte anser att det är ”rimligt”.

Vi anser tvärtom att det är den nu rådande situationen som inte är rimlig. Vi har en lag som ställer tvingande krav på sterilisering för att människor ska kunna få ett ID-kort som stämmer med den könsroll de lever i. Det är inte fungerande. Inte i ett rättssamhälle, inte år 2012.

Därför är det glädjande att vi nu, efter Kristdemokraternas omsvängning i frågan, har en situation där det råder i princip fullständig politisk enighet om att hanteringen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, en åsikt som delas av såväl Socialstyrelsen som Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna.

Tyvärr ser det i nuläget ut som att vi kommer att få vänta med att fira tvångssteriliseringarnas slutliga avskaffande i Sverige i ytterligare ett drygt år. Regeringen föreslog nyligen i en lagrådsremiss att avskaffandet av tvångssteriliseringarna ska vänta tills det att följdändringar i annan lagstiftning har hunnit utredas. Utifrån de besked vi fått finns inga planer från regeringen att avskaffa steriliseringskravet i lagen före 1 juli 2013.

Varför det? Vi har nu uppnått en politisk lösning i frågan. Det finns en stark majoritet för att avskaffa tvångssteriliseringarna. Berörd lagstiftning kan tillämpas ändå. Behöver några konsekvensändringar göras, kan detta ske i efterhand.

Ett år kan tyckas vara en kort tid jämfört med hur länge frågan nu har diskuterats – men för de berörda personerna är ett år en evighet. Det är ett år av extremt problematisk vardag för alla de som har ett utseende och en könsidentitet som inte överensstämmer med deras juridiska kön. Det är ett år där ett liv har satts på vänt, där utredningen och vården har pausats. Ett år med risker för trakasserier och våld. Ett år då Sverige kommer fortsätta att tvångssterilisera människor, trots att vi kommit fram till att det kränker de mänskliga rättigheterna.

Vi hoppas fortfarande att den proposition som kommer att presenteras senare i vår också innehåller förslaget om att ta bort tvångssteriliseringarna. Och att den lagändringen föreslås träda i kraft i juli i år, inte 2013. Vi har diskuterat detta länge. Vi har kommit överens. Låt oss visa att administrativa utmaningar inte får väga tyngre än respekten för mänskliga rättigheter.

Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL

Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU

Immanuel Brändemo, vice ordförande KIM

***************
Publicerad 2012-04-02 20:07 på DN Debatt som replik på Marc Bygdemans debattartikel. Se tidigare inlägg.

Skräcken för verkligheten.

2012-03-31T14:10:00.012+02:00

En man som bytt kön till kvinna ska inte kunna bli far!

Så tycker han, pensionerade professorn Marc Bygdeman. Varför han tycker det får vi aldrig veta. Några medicinska argument eller några juridiska framförs inte. Ungefär som när han påstod att Thomas Beatie och hans graviditet med deras efterlängtade dotter inte var något vackert utan"en absurditet". Inte heller då framfördes några argument till varför det är omöjligt att betrakta en juridisk man som föder barn som man.

Män ska inte kunna bli mödrar och kvinnor inte fäder. Därför ska inte heller svenska transsexuella tillåtas frysa ned könsceller. Det är "inte rimligt" enligt Bygdeman. Varför det inte är rimligt får vi inte veta.

Inte heller får vi veta vad Bygdeman tycker om alla oss transsexuella som redan har barn.

Jag är exempelvis såvitt jag vet enligt folkbokföringen mor till min son

, eftersom jag är biologisk förälder till honom och inte rimligen kan registreras som biologisk far. Det faktum att jag har fött ett barn gör mig knappast till mindre man, varken socialt eller identitetsmässigt. Rent biologiskt skiljer jag mig från de män som fötts i en xy-kropp, men jag skiljer mig inte från andra män med transsexuell bakgrund, transmän som inte fött barn. Och staten betraktar mig alltså som man.

Det är alltså så att det redan finns män som både biologiskt och juridiskt är mödrar och kvinnor som är fäder, jag är ju inte ensam om att vara transsexuell och förälder. Givetvis kallar sig en hel del transmän fäder och transkvinnor mödrar, men Bygdemans farhåga ligger i själva den biologiska/medicinska och juridiska förekomsten. Och den är redan verklighet, detta kan inte backas med mindre än att man ska börja hävda att staten ska frånta oss vårt föräldraskap. Vilket jag hoppas inte ens Marc Bygdeman vill driva.

Detta stora okända som tycks framkalla en sådan skräck, transsexuella föräldrar, är alltså redan en högst existerande verklighet. Det går inte att hindra fertila människor från att skaffa barn om man inte släpar dem med polishjälp till steriliseringskammaren. Alltså skaffar både transsexuella och andra transpersoner barn. Därmed gör de ofta avkall på sina möjligheter att ha fungerande ID-handlingar eller skjuter upp medicinsk behandling som är viktig för att de ska må bra. För i längtan efter barn kan människor stå ut med mycket, det vittnar förmodligen många ofrivilligt barnlösa om.

De uppoffringar de tvingas till leder till enorma bekymmer för både dem och deras barn, såklart. Sämre psykosocial hälsa, problem att legitimera sig, trakasserier, hot och i värsta fall våld. Det är knappast det bästa för deras barn. Och den verklighet Bygdeman önskar se, ett samhälle där bara typiskt manliga kroppar skaffar barn med typiskt kvinnliga kroppar, den existerar inte.

Människokroppen är nu en gång för alla lite mer komplicerad än modetidningarnas stereotyper vad gäller biologiskt kön, det vet alla som slagit upp ett medicinskt lexikon.

Det har heller aldrig varit så att samtliga människor i ett samhälle lever som heteronormativa kärnfamiljer där xx-kroppen benämns kvinna, ammar och föder barn, lagar mat och klär sig i kvinnokläder medan xy-kroppen benämns man och står för familjeförsörjningen, avlar barnen men i övrigt mest slår dank i hemmet. Detta är bara en värdekonservativ önskedröm. Det var aldrig, och kommer aldrig bli, verklighet.

Btw: Det är i sammanhanget högst relevant att hänvisa till vad dagens medicinska experter anser, och vad Svenska Läkaresällskapet anser. Bygdeman går som synes på tvärs mot sina nu verksamma kollegor.

Media: Nyheter Gotland, Yelah

Andra bloggar: Trollhare, Ola Hassbring, Helena von Schantz, Jens Odsvall, Det progressiva USA, Karin Långström Vinge, Sebastian, Forskarfeministen, Petra

QX osynliggör transrättigheter

2012-03-22T08:58:00.006+01:00

Idag följer QX upp DNs tabbe med en egen dumhet som vida överglänser DNs miss. QX påstår i sin rubrik att "Sverige är hbt-vänligast i världen" och säger att "När reseguiden Spartacus presenterar sitt index över världens mest hbt-vänliga länder hamnar Sverige i ensam topp." Det är bara det att Spartacus själva kallar sin rapport för Gaytravelindex och det är också precis vad det är. Man har inte på något sätt undersökt rättighetsfrågor som berör transpersoner eller risken att transpersoner förföljs i landet.

Så här osynliggör alltså Sveriges största tidning inom hbt-media bisexuellas och transpersoners rättigheter. Genom att låtsas att en reseguide som bara rör homosexuella (och huvudsakligen manliga dito) har gjort en undersökning som även handlar om bisexuella och transpersoner. Genom att helt ignorera fakta från ILGA World och ILGA Europa.

Som grädde på moset hänvisar QX också till att Stockholm utnämnts till Favorite LGBT-Friendly City av siten EDGE och deras läsare. En prisutdelning om tycks ungefär lika GAY-fokuserad och seriös som QX egen Gaygala. Avslutningsvis så kan läsarna i anslutning till artikeln själva rösta för eller emot om man uppfattar Sverige som hbtq-vänligt. Det är bara det att identiteterna man måste uppge när man röstar är ömsesidigt uteslutande. Man måste välja mellan (jag är homo),(jag är bi), (jag är trans) eller (jag är queer). De transpersoner som identifierar sig som homosexuella, bisexuella eller queer, de antas väl inte läsa tidningen eller?

Ibland är det väl tyvärr så att med vissa typer av vänner behöver man inga fiender.

Uppdatering
Qx har upptäckt sitt misstag och har nu korrigerat rubriken, den äldre rubriken finns bara kvar i google. Gott så. I bildtexten står de däremot fortfarande hbt-vänligaste. Och problemet med att läsare i omröstningen inte kan vara både homosexuell och transperson kvarstår dock.

QX har nog ännu en bit kvar att gå när det gäller transinklusion. En kort kommentar om hur det ser ut med transrättigheter kan man tycka vore rätt relevant i samband med en sån här artikel, exempelvis.

Könstillhörighetslagen kan fortfarande strida mot grundlagen

2012-03-21T14:41:00.002+01:00

Regeringen föreslog i förra veckan att Sverige ännu en tid ska fortsätta att tvångssterilisera människor. Inte för att man längre tycker det är försvarbart. Tvärtom, efter vinterns förvirrade turbulens i frågan är man nu mycket tydlig med att kravet är inhumant och måste avskaffas. Men tydligen bedömer man det inte som så inhumant att man inte kan fortsätta i ett år till, för att hinna utreda vilka följdändringar i andra lagar som måste till.

Det är i den nyligen presenterade lagrådsremissen som det framgår att steriliseringskravet blir kvar i könstillhörighetslagen ännu en tid. Regeringen hänvisar bland annat till att det kan uppstå frågor om föräldraskapet och de förmåner som är knutna till detta. Den här typen problem är dock fullt hanterbara, alla myndigheter har rätt att själva lagpröva ålderstigna lagar som inte harmoniserar med nyare lagstiftning. Det absurda i resonemanget att sterilisera människor för att man inte riktigt vet hur man rättsligt ska hantera deras föräldraskap redogörs inte för i lagrådsremissen. Inte heller redogör man för vilka konkreta problem denna fördröjning innebär för de människor lagen berör, som en jämförelse med de rättsliga problem man tycks mena blir följden av ett omedelbart borttagande.

Rent konkret innebär det att 30 – 60 personer ytterligare för all framtid kommer att förlora sin möjlighet att skaffa biologiska barn, om kravet inte avskaffas i juli 2012 utan istället i juli 2013. Det innebär också ett års ytterligare oändliga administrativa krångel och risker för trakasserier, hot och våld för alla de transsexuella som redan idag lever med ett annat juridiskt kön än sitt självidentifierade och av omgivningen uppfattade kön. För så lever alla de transsexuella som av olika skäl inte velat acceptera de påtvingade steriliseringsoperationen som ställs som motkrav. Mot dessa skäl torde administrativa och juridiska problem för myndigheter väga relativt lätt.

Hade lagförslaget inneburit att ny lag hade instiftats, inte som nu en ändring av en gammal lag, hade förslaget kunnat vara olagligt, eftersom riksdagen inte får anta lagar som strider mot grundlagen eller Europakonventionen. Det säger Wiweka Warnling Nerep, professor i offentlig rätt vid Stockholms Universitet, och menar att ett lagförslag som föreslår att steriliseringskravet kvarstår kan anses strida mot regeringsformens förbud mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Förbudet återfinns i kapitel 2 paragraf 6, och får bara åsidosättas om viktiga värden som exempelvis folkhälsan eller rikets säkerhet är hotade. "Som ofta är det dock gränsdragningar det handlar om i sådan här bedömningar. Men här menar jag att största försiktighet är påkallad", säger hon.

Steriliseringskravet ses av många som just en typ av tvångssterilisering, jämförbar med de tvångssteriliseringar som skedde i Sverige 1934 – 1975. En av dem som jämställer företeelserna är Wiweka Warnling Nerep. I sin kommande bok ”Vad är rätt?” utgiven på Norsteds Juridik och blivande kurslitteratur i statsrätt, lyfter hon fram jämförelsen och varnar för historiens avskräckande exempel. Tvångssteriliseringar är en typ av påtvingade kroppsliga ingrepp som är förbjudna enligt regeringsformen.

Både en nyligen överklagad dom från Förvaltningsrätten i Stockholm och flera debattörer har tidigare också påpekat att steriliseringskravet strider mot Europakonventionen. Det är en bedömning som Wiweka Warnling Nerep delar. Hon påpekar också att Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, redan 2009 rekommenderade samtliga medlemsländer att avskaffa samtliga krav på medicinsk eller kirurgiska behandling för att få byta juridiskt kön.

Steriliseringskravet kan alltså vara olagligt att tillämpa redan idag, myndigheter får som bekant inte tillämpa lagar som strider mot Europakonventionen. Och om lösningen att ändra lagen, istället för att skriva en ny lag, är medvetet gjort för att slippa undan förbudet mot att anta nya lagar som strider mot grundlagen är det en rättsvidrig taktik för att hålla ihop regeringen.

Oavsett om lagrådet ser genom fingrarna med allt detta och accepterar att steriliseringskravet kvarstår eller inte, har riksdagen ändå ett annat alternativ i juni. Det kommer säkerligen att finnas motförslag från oppositionen, förslag som innebär att steriliseringskravet avskaffas omgående. Jag hoppas tillräckligt många borgerliga ledamöter då inser att Sverige inte kan ha en ordning där man fullt medvetet fortsätter tvångssterilisera människor, bara för att ett departement anser sig först behöva utreda hur man ska ordna helt problemfria föräldrapenningsärenden. Myndigheter kan vänta. Mänskliga rättigheter kan inte vänta.

Lukas Romson, jämlikhetskonsult
*********
Publicerad i Dagens Juridik

Det var det där med transkompetens....

2012-03-21T12:21:00.006+01:00

Jag har tidigare kommenterat medias bristande transkompetens. Det dröjde inte länge förrän DN bevisade tesen, igen. Idag har man en kort TT-artikel om hur GAY-vänligt Sverige är. Baserat på en undersökning som reseguiden Spartacus gör.

Jag vet inte hur Spartacus undersökning ser ut, den tycks inte finnas tillgänglig på internet. Kanske är den fullt tillförlitlig, för slutsatsen om Sverige stämmer väl överens med de rapporter som ILGA-Europa ger ut. I senaste mätningen om homorättigheter hamnade Sverige mycket riktigt på en förstaplats i Europa.

Men, min poäng är att om man vidgar perspektivet något och funderar över andra personer än homosexuella, det vill säga om man börjar fundera över mänskliga rättigheter även för transpersoner, ja, då ligger inte Sverige så bra till längre. Vi hamnar på delad sjunde plats i Europa, ihop med Kroatien (!), och efter Tyskland, Storbritannien, Ungern, Österrike, Portugal och Spanien. Och då är inte länder som USA ens räknade, där det finns en hel del delstater som i lagstiftningen bättre än Sverige säkrar transpersoner rättigheter.

Men situationen för transpersoneer mäter inte Spartacus. Eftersom det är en reseguide som uteslutande vänder sig till homosexuella män, män som inte är transpersoner. Att TT väljer att lyfta fram deras undersökning, men väl aldrig har rapporterat om ILGA Europas och ILGA Worlds lite mer omfattande rapporter, säger en hel del om om kunskapssituationen i svensk media. När hbt-frågor och hbt-kultur lyfts är det ur det vita, svenska, bögnormativa perspektivet, inget annat.

Media: Helsingborgs Dagblad

Regeringen vill fortsätta tvångssterilisera, av utredningsskäl

2012-03-19T19:05:00.006+01:00

Regeringens lagrådsremiss om förslaget att ändra könstillhörighetslagen offentliggjordes idag. Och av förslaget framgår tydligt att man inte planerar att ta bort steriliseringskravet i den ändring som föreslås genomföras nu i juni. Trots att samtliga regeringspartier utom Sd sagt sig vilja avskaffa kravet. Regeringen är däremot mycket tydlig med att steriliseringskravet sak avskaffas, och att det bör kunna ske senast juli 2013. Lagrådsremissen nämner också att det inte kan uteslutas att Europadomstolen "i en framtid kommer att anse att respekten för privatlivet kräver att staterna inte ställer som krav att en person som vill ändra könstillhörighet först måste gå med på att bli infertil". Samt att den internationella rättsutveckling går åt det hållet.

Detta är, milt uttryckt, ett understatment.
Europadomstolen tar ofta starkt intryck av vad Europarådets kommissionären för de mänskliga rättigheterna har uttalat i frågan. I den här frågan är kommissionären glasklar, det finns tydliga skriftliga rekommendationer till samtliga medlemsländer att avskaffa alla krav på medicinska och kirurgiska ingrepp för att få tillstånd att byta juridiskt kön.

Rättsläget i Europa utvecklas också i rask takt. Sedan Storbritannien antog sin nya lag på området 2005, utan steriliseringskrav , har även Portugal och Tyskland följt efter, medan Spanien och Österrike inte längre kräver kirurgisk sterilisering men väl hormonterapi som kan/ska leda till sterilitet. Italien har domstolsbeslut som kan innebära att deras steriliseringskrav är olagligt och Island har precis presenterat sitt första förslag till ny könstillhörighetslag, helt utan krav på ingrepp eller medicinering.

Sverige har idag världens äldsta och mest ålderstigna lag på området. Sedan 1972 har över 500 människor tvingats sterilisera sig, som motkrav för att de skulle tillåtas få byta juridiskt kön. Byten som var nödvändiga för dem för att de skulle kunna få tillgång till ID-handlingar som fungerar för dem och tillgång till könskorrigerande operationer. Nu föreslår alltså regeringen en ytterligare väntetid på 14 månader, vilket i praktiken innebär att ytterligare 30 - 65 personer kommer tvångssteriliseras. För att inte tala om 14 månaders ytterligare lidande för alla de som redan idag lever med ID-handlingar som inte stämmer med det kön de lever i och uppfatta som, eftersom de inte velat sterilisera sig.

Som argument för denna väntetid menar regeringen att det är oklart hur ett avskaffande av tvångssteriliseringarna kommer påverka andra lagar. Man hänvisar bland annat till att det kan uppstå frågor om föräldraskapet och om de förmåner som är knutna till detta.

Regeringen menar alltså att staten bör fortsätta tvångssterilisera människor eftersom det kan bli lite knepigt att fastställa moderskap/faderskap och betala ut föräldrapenning om män börjar föda barn!

Man behöver inte ha läst juridik för att inse det huvudlösa i det här resonemanget! Självklart skulle inga barn riskera att stå utan vårdnadshavare, det blir helt enkelt bara lite knepigare för Skatteverkets jurister att tolka föräldrabalken tills nödvändiga lagändringar hunnit göras. Detsamma gäller Försäkringskassans jurister och sånt som graviditetsersättning och föräldrapenning, de har befogenhet att tolka lagarna som om lagstiftaren hade vetat om att män kan bli gravida och kvinnor bidra med spermier. Att fortsätta kränka mänskliga rättigheter med hänvisning till att myndigheter måste komma till dukat bord vad gäller följdändringar är både absurt och cyniskt.
Tvångssteriliseringarna måste avskaffas nu. Myndigheter kan vänta. Mänskliga rättigheter kan inte vänta!

Detta visar också med all tydlighet hur mycket de borgerliga partiernas löften är värda. För att gå Kd till mötes och hålla sams i regeringen tycks nu både Folkpartiet och Centerpartiet gått med på lösningar de så sent som i januari tydligt signalerade att de inte ville gå med på. Det är sorgligt att se.

Media: SvD, Rapport, NSD, Göteborgsposten, Dagens Medicin, NWT, Västerbottenkuriren, Västervikstidningen, helagotland.se, Smålandsposten, Dagen, Läkemedelsvärlden, ÖP, UNT, Nerikes Allehanda, Affärsliv, Västfronten, Hallandsposten, Hallands Nyheter, Sydsvenskan, Eskilstuna Kuriren, NyMedicin, Fria Tidningen Uppsala, LT, Kyrkans Tidning
Bloggar: IFinans

Pinsamt dålig transkompetens i svensk media

2012-03-19T10:52:00.006+01:00

Medias kunskaper i transfrågor är mycket låga. Det visar sig inte enbart i fördomar och stereotypa artiklar hos kvällspressen utan även i bristande nyhetsbevakning i annars seriösa sammanhang. När nu transfrågorna står härnäst på agendan borde varje seriöst arbetande tidning ta tag i problemet omedelbart.

I takt med att allt fler rättighetsfrågor för homosexuella blir avgjorda seglar transfrågorna nu upp på agendan, både i hbt-samhället och i media. Det tydligaste exemplet är mediabevakningen av tvångssteriliseringarna. Men även om det finns ett nyvaknat intresse för frågorna finns det ännu lång väg kvar att gå. Transkompetensen i svensk media är nämligen under all kritik. Och då talar jag inte om de mer avskräckande exemplen, som när brottslingars transidentitet helt omotiverat lyfts fram, när sex med transpersoner beskrivs som nästintill kriminellt eller om oskicket att använda namn och pronomen personen själv inte vill använda. Jag talar inte heller om trenden att tala om transfrågor som en ”modetrend”, eller om viljan beskriva transpersoner som bara lever som sig själva som bedragare. Eller ens om medias exotiserande intresse för före och efter-historier om ”könsbyten”, eller fixeringen vid transpersoners könsorgan.

Nej, jag talar om de i övrigt välskrivna och seriösa nyhetsartiklar som rapporterar om hbt-rättigheter. Där läsarna kan förvänta sig research och bakgrundskompetens. Men där transfrågorna ofta ändå inskränker sig till ett omnämnande i rubrik eller ingress. Min erfarenhet, som tämligen flitigt använd källa, är att det handlar om bristande kunskaper. Media har helt enkelt en tendens att tro att framgångarna för homo- och bisexuella gäller även transpersoner, och vet inte att grupperna har mycket skilda villkor. Även i Sverige.

Där homo- och bisexuella i princip numera är likställda i lag, finns det fortfarande en mängd kvar att göra för transpersoner. Gruppen har exempelvis inte något skydd alls mot hets, till skillnad från t ex homosexuella, judar, muslimer, kristna och etniska minoriteter. Inte heller är transpersoner uttryckligen inskrivna i straffskärpningsregeln, till skillnad från t ex religiösa och etniska minoriteter och homosexuella. Detta gör att det inte finns en enda prejudicerande dom där gärningsmannen fått straffskärpning pga hatbrott med transfoba motiv. Trots att sådan brott givetvis sker. [se tidigare inlägg i denna fråga]

Transpersoner saknar också, som enda minoritetsgrupp, grundlagsskydd mot diskriminering. Och även om gruppen numera sedan 2009 omfattas av diskrimineringslagen finns inget skydd mot kriminaliserad diskriminering, det som kallas olaga diskriminering i brottsbalken. Skolor och högskolor behöver inte heller skriva in transstudenter/elever i sin likabehandlingsplan, annat än de som är transsexuella. De flesta andra minoritetsgrupper ska omfattas.

Minderåriga transpersoner är särskilt utsatta, och transungdomarna mår enligt flera studier betydligt mycket sämre än andra ungdomar. Samtidigt får minderåriga transsexuella varken byta förnamn till ett könskonträrt förnamn, eller byta juridiskt kön så de kan legitimera sig på ett tryggt sätt om de lever i en annan könsroll än sin biologiska.

Den lag som reglerar under vilka förutsättningar transsexuella får byta juridiskt kön är på väg att ändras, men än så länge kräver den av de sökande att de är både ogifta, sterila, svenska medborgare och över arton år. Det sistnämnda kravet förväntas inte tas bort i den kommande lagändringen. Kravet på sterilitet innebär också att om könsceller sparats, pga den påtvingade steriliseringen, och det kommer till myndighetens kännedom får inte tillstånd till nytt juridiskt kön ges. Kliniker får inte heller bistå med att inseminera en kvinna med sädesceller från donator och ägg från hennes man (som har transsexuell bakgrund). Det betraktas som surrogatmödraskap och är förbjudet. Men det är tillåtet att inseminera henne med sädesceller från hennes man (utan transsexuell bakgrund) och ägg från en donator.

Det är mycket svårt att få ut nya examensbevis i sina nya personuppgifter efter byte av juridiskt kön. Detsamma gäller nya skolbetyg och arbetsintyg. Det hänger på utfärdarens goda vilja, någon lagstadgad rätt finns inte. Det går inte heller att vara registrerad som något annat än man eller kvinna. De transpersoner som inte definierar sig som entydigt män eller kvinnor har alltså inget juridiskt erkännande. De saknar också i praktiken tillgång till könskorrigerande vård, trots att en del av har behov av det.

Internationellt
Detta om Sverige, som är ett relativt bra land vad gäller transrättigheter.Om vi vidgar perspektivet och ser på världen i stort ser det mycket värre ut.

Rätten till hälsa
Många, men inte alla, transpersoner är i behöv av könskorrigerande vård. I stora delar av världen är denna inte tillgänglig och om den är tillgänglig är den ofta bara tillgänglig för de som kan bekosta den själva. Något som kan vara mycket dyrt. I flera länder är också den typen av vård rent av förbjuden. Där vården är tillgänglig är det inte ovanligt att krav ställs på att patienten inte får vara gift eller ha barn, eller som i exemplet Iran, att patienten ska leva heterosexuellt i sin nya könsroll och inte leva homosexuellt i sin nuvarande könsroll.

Rätten till integritet
I stora delar av världen är det omöjligt både att byta juridiskt kön och byta till ett könskonträrt förnamn. I flera länder där det är möjligt att byta juridiskt kön finns det ingen tydlig lag, utan det är en krånglig myndighetsprocess eller till och med krävs att personen driver ärendet i domstol. Ofta är det dessutom omöjligt eller mycket svårt att få ut ID-handlingar som inte indikerar att personen har en transsexuell bakgrund. Det innebär att för många transpersoner som lever i sitt självidentifierade kön innebär ett uppvisande av ID-handlingar att deras transtillhörighet blir känd, ofta i länder där attityderna mot transpersoner är fruktansvärda. Att få ut olika arbetsintyg, skolbetyg, ägobevis eller andra rättsliga dokument i sina nya personuppgifter är bara möjligt i ett fåtal länder och det handlar i princip aldrig om enkla processer eller någon lagstadgad rätt.

I de länder där det är möjligt att byta juridiskt kön uppställs i allmänhet ett antal motkrav, ofta att personen ska vara ogift, inte ha barn, måste vara steril och ha genomgått större eller mindre könskorrigerande operationer eller åtminstone hormonterapi. Dessa krav förekommer även i Europa, enligt TransGender Europe. De enda europeiska länder som inte uppställer några motkrav på sterilisering alls för byte av juridiskt kön, vare sig via kirurgi eller obligatorisk hormonterapi, är Storbrittanien, Tyskland och Portugal. Österrike och Spanien har heller inga krav på kirurgiska ingrepp, men kräver hormonell behandling och i Italien är rättsläget osäkert men en aktuell dom kan innebära förbud att tillämpa steriliseringskravet. I övriga världen saknar exempelvis delar av USA den typen av krav, men i ofta är det ett regelmässigt krav. Storbrittanien kräver att den sökande är ogift, medan Portugal inte kräver detta och Tysklands högsta domstol kom 2009 fram till att kravet strider mot konstitutionen. I övrigt är skilsmässokravet regel i de allra flesta av världens länder.

Rätt att bilda familj
I länder där samkönade äktenskap/partnerskap är förbjudet, det är omöjligt att få könskorrigerande behandling och/eller olagligt att uppträda i det motsatta könets kläder blir det av naturliga skäl mycket svårt att ingå äktenskap för transpersoner. Enda möjligheten är att personen i förhållande till sitt biologiska kön är heterosexuell och accepterar att i sitt äktenskap leva som sitt biologiska kön. Även i länder där könskorrigerande behandling är tillgängligt och relativt socialt accepterat förekommer det att transsexuella ändå inte får ingå äktenskap i sitt självidentifierade kön.

Rätten till arbete och diskrimineringsskydd
I stora delar av världen är man-till-kvinna-transpersoner hänvisade till att prostituera sig eller tigga för sin försörjning, eftersom övriga arbetsmarknaden är stängd för dem. I vissa länder, exempelvis Indien, Pakistan, Bangladesh, Indonesien och Thailand finns det även utrymme för dem att försörja sig genom att uppträda eller medverka vid religiösa ceremonier. Hur kvinna-till-man-transpersoner som inte kan/vill leva som kvinnor försörjer sig finns det mycket lite skrivet om. Det är mycket ovanligt med nationella lagar som skyddar transpersoner mot diskriminering, även i Europa. Det var först år 2010 som Europadomstolen slutligen kom fram till att även transpersoner omfattas av Europakonventionens generella förbud mot diskriminering i artikel 14.

Förbud mot crossdressing
Precis som det i flera länder är straffbart att idka samkönat sex är det straffbart att klä sig i det motsatta könets kläder. Detta omfattar exempelvis länder som Bahrain, Iran, Kuwait, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Malaysia, Nigeria och Argentina.

Hatbrott
I många länder som saknar uttryckliga förbud mot crossdressing och/eller könskorrigerande vård är det ändå mycket vanligt med förföljelse av transpersoner, både från polisen och civilbefolkningen. Trans Murder Monitoring project har undersökt 539 mord på transpersoner, utförda 2008 - 2010. Flest rapporterade mord fanns i länder som Brazilien (227 st), USA (38 st) och Guatemala (28 st). I Europa utmärker sig inte bara Turkiet utan även Italien med 13 rapporterade mord. Antalet länder som har lagar som ger straffskärpning vid hatbrott mot transpersoner eller skyddar mot hets/hate speech är försvinnande få, även i Europa.

Medias bristande kunskaper i transfrågor leder alltså till bristande nyhetsrapportering. Läsarna får helt enkelt inte veta hur pass allvarliga livsvillkoren är för transpersoner. Det är förmodligen många år kvar innan transrättigheter behandlas som andra mänskliga rättighetsfrågor i svensk press. Men det är verkligen hög tid att åtminstone börja jobba på att förbättra situationen, och börja kräva att seriösa artiklar som påstås belysa hbt-frågor faktiskt belyser just detta, och inte enbart frågor som bara berör homo- och bisexuella. Transrättigheter är mänskliga rättigheter. Sättet de osynliggörs eller förlöjligas på i svensk press borde vara pinsamt för varje journalist som tar sitt yrke på allvar.
*********

Publicerad på Second Opinion. Detta är en uppdaterad version av ett gammalt inlägg.

Forced sterilazations abolished!

2012-03-14T11:13:00.007+01:00

The Stockholm administrative court has just come to the decision that the requirement of being barren, for a applicant who wants new legal gender, is in conflict with the European convention. Therefore, the reqirement should not be used.

It was last year the Discriminationbyreau in Uppsala handled in a case to the court, where a transsexeual man made an appeal about the decision he got from the authority which manages issues about changes of legal gender, the Law Council of The National Board of Health and Welfare. The Council turned the applicants wish down, saying he didn´t fullfill the requirement about sterilization stated in the law.

Now the court has decided the that the requirement of sterilization is in conflict with articel 8 in the European Convention, and cannot therefore be used.

If this decision becomes a precendant, that mean, not only the applicant but every transsexual in Sweden from this day has the right to change legal gender, without being forced to undergo sterilazation. Since there are no other medical or surgical requirements, Sweden now in practice, but not jet in law, does fullfill the Recommendations to Council of Europe member states, stated by Thomas Hammarberg, Commissioner for Human Rights. The recommendations says that no memberstate of the European Council should require any medical or surgical procedures from people who wants to change legal gender.

The Law Council of The National Board of Health and Welfare has so far said nothing about if they will appeal. But in 2010 The National Board of Health and Welfare in a report clearly argumented against the sterilazation requirement. So they are likely not to appeal, I would say.

Media: The Local

Tvångssteriliseringarna avskaffas!

2012-03-14T10:41:00.011+01:00

Förvaltningsrätten i Stockholm har nyligen avkunnat dom i ett ärende som aktualiserades hösten 2011, och gällde en transsexuell person, Simon Leivo, som överklagade ett avslagsbeslut där han nekades att byta juridisk kön. Motiveringen till Rättsliga Rådets avslagsbeslut var att Simon inte var steriliserad, och att han därmed inte uppfyllde lagens krav på de som ansöker om nytt juridiskt kön.

Nu har rätten kommit fram till att steriliseringskravet i könstillhörighetslagen strider mot Europakonventionen. Därmed har Simon rätt att få juridisk status som man utan att underkasta sig något krav på sterilisering. Och detta gäller också samtliga andra transsexuella i Sverige. Den fråga som varit högaktuell sedan januari, tvångssteriliseringarna och huruvida de ska strykas ur lagen i den kommande lagändringen, är nu i praktiken avgjord. Myndigheter får inte fatta beslut som strider mot förvaltningssrättens dom, och därmed får inte steriliseringskravet längre tillämpas, med start så fort domen vinner laga kraft 30 mars.

Beslutet var inte enhälligt, den lagfarna domaren hade en skiljaktig mening medan nämndemännen dömde till den klagandes fördel. Socialstyrelsen har inte meddelat om de ska överklaga domen. Men myndigheten har en längre tid drivit frågan om att steriliseringskravet ska tas bort. Tidigare, 2009, har kravet på att vara ogift vid byte av juridiskt kön upphävts av förvaltningsrätten. Om socialstyrelsen väljer att inte överklaga kan därmed endast två av lagens fyra krav på den som ansöker om nytt juridisk kön tillämpas, nämligen kravet på att den sökande ska vara svensk medborgare och över arton år. Även det förstnämnda kravet förväntas tas bort i den kommande lagändringen, medan ålderskravet förväntas kvarstå.

Det återstår givetvis en hel del att göra rent lagtekniskt, lagar som inte längre stämmer med verkligheten måste alltid göras om. Men regeringen, som är de som dragit ut på lagändringarna, har nu fått smäll på fingrarna av domstolen.
Steriliseringskravet strider mot Europkonventionen, och får därför inte tillämpas!

Det är Diskrimineringsbyrån Uppsala som drivit ärendet, med Kerstin Burman som jurist. Hon säger:
- Jag tror det är viktigt för alla som varit engagerade i frågan att rättsväsendet tagit ställning och att vi får kvitto på att Europakonventionens skydd för mänskliga rättigheter också i praktiken gäller. Nu kanske vi äntligen får ett slut på tvångssteriliseringarna i Sverige, säger Kerstin Burman, jurist vid DU.

Simon Leivo själv säger:
-Jag kan knappt tro att det är sant. Det är en stor seger i en fråga som påverkar oerhört många personer, säger Simon.

Det har han rätt i. Vi är många som väntat länge på den här dagen, och Simon, och Kerstin, ska ha stort tack som kämpat för så många. Förhoppningsvis kan Sverige nu äntligen lämna denna moraliska medeltid bakom sig.

Media: TV4 Nyheterna Uppsala (inslaget börjar 2.51), Riksdag & Departement, Nyhetspressen, Corren, RFSL, UNT, RFSL Ungdom, Nyhet24, Sveriges Radio Ekot
Bloggar: Gothbarbie, Lisa Olsson

Socialstyrelsen ockuperat

2012-03-04T14:08:00.004+01:00

I fredags genomförde AnarchoPride en manifestation i receptionen till Socialstyrelsen. Man hade en banderoll med texten "Sluta diagnoticera trans - sjukdomsförklara transfobin" och maskerade sig i munskydd.

Det förs för närvarande diskussioner på många håll om AnarchoPrides metoder är konstruktiva eller inte, i kampen för transpersoners rättigheter. Liksom det förs diskussioner om huruvida de alltid ska ha en självklar rätt att delta i olika hbt- och trans-aktioner utan att anpassa sitt budskap och sina metoder så alla deltagare känner sig bekväma med det samlade budskapet som aktionen sänder ut.

Innan jag går i på de frågorna kan det dock vara på sin plats med lite bakgrundsinformation. Anarcho Pride är alltså ett anarkistiskt nätverk som bildades för något år sedan. De har, i enlighet med sin ideologi, ingen styrelse och inga officiella företrädare, utan fungerar såvitt jag förstår enligt mer direktdemokratiska principer. De uppger sig vara queeranarkister och beskriver sig själva som "ett samhällshatande, normvandaliserande och visionsbildande nätverk"

Transrörelsen i Sverige omfattar en mängd olika aktörer. Det säger sig självt att alla inte alltid är överens, ibland inte ens om mål men oftare inte om metoder. Vad som kan ses är däremot en huvudfåra, där organisationer som RFSL, RFSL Ungdom, KIM och FPE-S samarbetar och i allmänhet är ense om både målen och metoderna. Dessa organisationer har en mängd transpersoner som medlemmar, dvs de tillhör målgruppen och är själva minst lika personligt berörda som AnarchoPride. Parlamentariskt påverkansarbete är ett av de verktyg dessa organisationer använder sig av, för att man anser att det är ett fungerande verktyg. Man samarbetar också men de partipolitiska hbt-organisationerna/nätverken, som vid demonstrationen mot tvångssteriliseringar senast, och får på så vis direktkontakt med de beslutsfattare man vill påverka.

Parlamentariskt påverkansarbete är av rätt självklara skäl inte aktuellt för anarkister. Men precis som Adrian påpekar i sin bloggpost, det är viktigt med olika röster och en rejäl bredd i svensk transrörelse. Det måste finnas utrymme för alla. Alla transpersoner måste ju ha rätt att få lyfta just det som han/hon/hen tycker är viktigt, med de metoder som känns bäst just för den personen.

Problemet dyker upp först när vissa grupper börjar hävda att andra delar av rörelsen är en del av det förtryckande system de arbetar för att störta. Om RFSL, RFSL Ungdom, KIM och FPE-S av AnarchoPride ses som förtryckande maktutövare, snarare än som grupper vars mål man delar och kan tänka sig att samverka med när det gynnar ens egna mål, då uppstår det problem. Det är då man kan tänka sig att genomföra aktioner helt utan att föra en dialog med några andra trans- eller hbt-organisationer och nätverk. Så som AnarchoPride gjorde i fredags hos socialstyrelsen och som de gjorde i somras när de smädade KD på sin manifestation på Sergels torg under Pride, och när de uppmanade folk att störa programpunkter i PrideHouse.

Jag tror personligen att AnarchoPrides metoder är kontraproduktiva, och jag är inte ens säker på att jag är överens med dem om en del av deras mål. Fredagens ockupation verkade exempelvis ha som mål att helt avskaffa sjukdomsklassificeringen vad gäller transsexualism, åtminstone om man enbart läste banderollen och TT-notisen. Men utan sjukdomsklassificering skulle patientgruppen inte erbjudas landstingsfinansierad vård, något som är mycket viktigt. Det är därför som kampanjen Stop Trans Pathologization (STP) säger att "To facilitate public coverage of trans-specific health care, STP 2012 proposes the inclusion of a non-pathologizing mention in the ICD-11." STP vill alltså inte avskaffa diagnosticeringen fullständigt, man vill, liksom stora delar av den internationella transrörelsen, bli av med de psykiatriska diagnoskoderna. Det blev alltså lite märkligt när AnarchoPride lät det se ut som om de är en del av kampanjen Stop Trans Pathologization, när de inte verkar stå bakom deras manifest.

Men, läser man vidare på Facebook och en del andra håll verkar det som om AnarchoPrides mål kanske snarare var att avskaffa just de psykiatriska diagnoskoderna, och att bredda den könskorrigerande vården, så den kan ges även till de som idag inte passar in i den ganska diagnosen transsexualism, så som svensk sjukvård tolkar den. Det är i så fall ett mål som stämmer väldigt bra med de mål som både RFSL, RFSL Undom, KIM, och FPE-S har. Men det är inte det budskapet som har kommunicerats till media och allmänheten, utan där har det hetat att de "protesterar mot diagnoticeringen av trans" eftersom "den får transsexualism att framstå som en sjukdom".

Oavsett om det handlar om otydlighet eller om ett felaktigt formulerat mål kan det leda till att beslutsfattare och allmänhet kommer tänka att:
"Varför ska skattebetalarna bekosta dyra operationer och mediciner för en grupp människor som hävdar att de inte är sjuka?"
AnarchoPrides agerande kan alltså riskera att ställa till problem för alla transpersoner som behöver könskorrigerande vård. Det känns inte riktigt okey. Transsexualism/GID/GIDNOS är tillstånd människor lider av och behöver behandling för. Alltså kan man inte göra som AnarchoPride och jämställa sjukdomsklassificeringen av transsexuella/GID/GIDNOS med den gamla sjukdomsstämpeln på homosexuella. Homosexuella behöver inte behandling.

Om AnarchoPrides mål inte var att avskaffa sjukdomsstämpeln helt och hållet, utan att avpsykiatrisera diagnosen och bredda vården, känns det också väldigt kontraproduktivt att fokusera på just socialstyrelsen. Eftersom det är just socialstyrelsen som i dagsläget, i samverkan med med bla folk inom TransGenderEUrope och RFSL, jobbar för att få bort diagnosen ur DSM, den psykiatriska diagnosmanualen. Och eftersom det framgick av Socialstyrelsens rapport från 2010 att man vill se ett arbete för att även de patienter som inte platsar i den snävare diagnosen ska erbjudas vård. Att i dagsläget angripa socialstyrelsen är minst sagt att slå in öppna dörrar. Det hade varit mer logiskt att ockupera WHOs kontor, eller kontoret för någon företrädare för American Psychiatric Association (APA), som är de som ger ut DSM.

Så långt AnarchoPrides mål och metoder alltså.
Vad gäller frågan om de har en självklar rätt att delta vid andras hbt- och trans-aktioner, utan att behöva anpassa sina metoder eller budskap alls, har jag inte riktigt landat i frågan än och har egentligen ingen åsikt. Annat än att jag tycker det är lite problematiskt att de kräver rätt till detta, men samtidigt inte alls erbjuder andra samma rätt vid deras egna aktioner. Jag är också rätt bekymrad över deras förakt för alla som inte tycker exakt som dem, det blir knepigt för andra att förhålla sig till när man deltar i samma aktioner.

Samtidigt tycker jag det behövs mer radikala röster i kampen för transrättigheter, också. De tillför något, skapar oro och rör om lite och leder därmed till nya infallsvinklar och idéer även för andra aktörer. Det är viktigt även för frivilligorganisationer att ifrågasätta sig själva och den makt de har, och AnarchoPride bidrar förhoppningsvis till att så sker.

Hägglund hot mot mänskliga rättigheter

2012-02-11T12:03:00.004+01:00

Socialminister Göran Hägglund anser att Sverige ska fortsätta tvångssterilisera människor som behöver byta juridiskt kön, med hänvisning till att det eventuellt kan uppstå problem vid myndighetshanteringen av exempelvis föräldrapenning. Tills det är utrett hur myndigheter ska hantera att män kan bli biologiska mödrar och kvinnor kan bli biologiska fäder ska tvångssteriliseringarna fortgå. Detta är under inga omständigheter en juridiskt hållbar inställning. Det skriver RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund (m fl) tillsammans med en rad jurister.

Steriliseringskravet bryter mot en av Sveriges grundlagar, regeringsformen, som säger att ingen invånare får påtvingas kroppsliga ingrepp mot sin vilja. På samma sätt som de historiska tvångssteriliseringarna handlar dagens tvångssteriliseringar om motkrav för livsavgörande myndighetsbeslut och därpå följande sociala rättigheter, som exempelvis fungerande identitetshandlingar. Därmed är dagens hantering lika rättsvidrig som gårdagens.

De mänskliga rättigheter som skyddas genom grundlagen får bara inskränkas om det är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, det vill säga, om ett viktigt allmänt intresse hotas, som exempelvis folkhälsa och rikets säkerhet. En begränsning måste också vara proportionerlig. Att transsexuella tillåts skaffa barn även efter att de bytt juridiskt kön kommer inte leda till farliga epidemier eller våldsamma kravaller. Bara till fler lyckliga föräldrar och nyfödda barn. Tvångssteriliseringarna bryter mot grundlagen och Europakonventionen, och måste omedelbart avskaffas. Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, har uppmanat samtliga medlemsländer att avskaffa alla krav på någon typ av medicinsk eller kirurgisk behandling för personer som vill byta juridiskt kön.

Inom juridiken görs alltid avvägningar, eftersom olika skyddsvärda intressen ofta står mot varandra. I det här fallet ligger individens skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp i den ena vågskålen och – enligt socialminister Göran Hägglund – eventuella administrativa problem för myndigheter i den andra. En grundlagsfäst mänsklig rättighet har alltid företräde framför mindre skyddsvärda intressen, som smidig myndighetsadministration. Det är heller inte ovanligt att en lag inte är helt i takt med sin tid och att det därför dyker upp fall som inte nämns i lagen. Jurister gör då en tolkning och försöker se hur lagstiftaren skulle ha tänkt, om lagstiftaren hade känt till den aktuella situationen. Det är ett vanligt förfarande och man kan göra likadant i dessa fall, i väntan på att lagstiftaren hinner ifatt verkligheten. Det är därmed fullt möjligt för myndigheterna att tillämpa föräldrabalken och socialförsäkringslagstiftningen även om dessa inte hunnit ändras när kravet på sterilisering tas bort. Mänskliga rättigheter väger tyngre än intresset av att det uttryckligen följer av en författning vad som gäller i varje given situation.

För varje månad som går innan lagen ändras kommer nu fler människor för alltid förlora sina möjligheter att skaffa biologiska barn. Många transpersoner lever också redan idag med ID-handlingar som inte stämmer överens med det kön de identifierar sig med och lever som, för att de i framtiden vill bli föräldrar. De problem detta innebär omfattar inte bara problem att legitimera sig utan också konkreta risker för trakasserier, hot, hat och våld. Mänskliga rättigheter handlar om verkliga människor, människor som lider så länge kränkningarna fortgår.

Tvångssteriliseringar hör inte hemma i en rättsstat. De måste upphöra, inte utredas. Sverige kan inte ha en ordning där ett departement utreder huruvida mänskliga rättigheter verkligen är viktigare än helt problemfria föräldrapenningsärenden. Myndigheter kan vänta. Mänskliga rättigheter kan inte vänta.

Ulrika Westerlund, ordförande RFSL,
Lukas Romson, jämlikhetskonsult, transsexuell,
Conny Öhman, jur. kand.,
David Langlet, jur. dr., gästlektor i bl.a. folkrätt,
Katarina Fast, jur. kand., doktorand i offentlig rätt,
Kerstin Burman, jur. kand.

*********
Publicerad på SVT Debatt

Tvång eller frivillighet?

2012-01-29T00:31:00.005+01:00

Under de senaste veckornas debatt kring tvångssteriliseringarna av transsexuella har det ibland dykt upp åsikten att det inte handlar om tvång. Liknande tankar uttryckte folkhälsoministern Maria Larsson i somras, på Kds riksting: "-Jag blir lite lätt upprörd när man jämför med tvångssteriliseringar från historien. Det är inte jämförbart, låt mig säga det. Här handlar det om att man har på frivillig väg valt att byta kön.”

Men stämmer detta, rent juridiskt? Nej, för Maria Larsson har missförstått vad som menas med tvångssterilisering. Det finns två möjliga orsaker till det här missförståndet. Det ena är att hon är övertygad om att tvång alltid måste handla om straffrätt, och att handlingen alltså måste uppfylla rekvisiten för olaga tvång. Dagens tvångssteriliseringar utförs givetvis inte under vapenhot eller liknande, och kan alltså inte ses som kriminella. Men, allt här i världen handlar inte om straffrätt. I det här fallet är det förvaltningsrätt, alternativt statsrätt eller medicinsk rätt, som är det relevanta området, och då blir läget ett annat. För här finns ett slags prejudikat, i form av hur de historiska tvångssteriliseringarna bedömts. Och det är här Maria Larsson möjliga andra missförstånd dyker upp. Om hon inte känner till att en mycket stor andel av dåtidens tvångssteriliseringar inte heller inbegrep hot om våld eller att människor bands fast vid operationsborden är det rimligt av henne att vilja hålla isär den från dagens tvångssteriliseringar av transsexuella.

Mellan 1934 och 1975 steriliserade Sverige uppskattningsvis 27.000 personer under tvång eller tvångssliknande former. Ungefär hälften av dessa handlade tvånget om ett yttre administrativt tvång.(se sid. 16, SOU 2000:20) Resterande fall handlade om mer direkt tvång, övertalningar, beslut av förmyndare/vårdnadshavare eller att människor lurades att genomgå steriliseringar. I Steriliseringsfrågan i Sverige 1935-1975, SOU 2000:20, sägs: "Även situationer där sterilisering ställdes som uttryckligt villkor för något annat t.ex. utskrivning från anstalt eller institution, för att få gifta sig, för att få abort eller ekonomiskt bidrag är exempel på sådant administrativt tvång.--- Enligt vår tids sätt att se det har den enskilde i dessa situationer inte ställts inför några reella valmöjligheter utan de utgör tvångsliknande situationer."

Lite förenklat uttryckt kan man jämföra en del av dåtidens tvångssteriliseringar med dagens på nedstående vis:

Då:
* Fattiga mödrar kunde under 1940-talet få mödrapeng, kravet var sterilisering.(SOU 1999:2, sid 15, p 6)

* Epileptiker som ville gifta sig kunde få dispans från det lagstadgade förbudet mot giftermål för epileptiker, kravet kunde vara exempelvis sterilisering. (SOU 1999:2, sid 15, p 5)

* För att få abort krävdes särskilt tillstånd, motkravet var ofta sterilisering. (SOU 1999:2, sid 14, p 4)

* Den som var intagen på en vårdanstalter för "sinnesslöa" eller liknande kunde ibland bli utskriven därifrån, men kravet var ofta sterilisering. (SOU 1999:2, sid 14, p 1)

Idag:
* Transsexuella kan få byta juridiskt kön, kravet är sterilisering.

De sk "valen" står alltså mellan;
Få pengar så man kan köpa mat åt sina barn men aldrig kunna skaffa fler barn eller kunna skaffa fler barn, men inte ha pengar till mat åt de barn man har.

Gift men steril eller ogift men fertil,

Få abort men aldrig mer få barn eller kunna få fler barn, men behöva föda det nuvarande, även om man var ogift och fattig kvinna.

Fri att bo och resa som man vill, men vara steril eller fortsätta vara inlåst men vara fertil.

Få nytt juridiskt kön och slippa bli tvångsoutad varje gång man handlar med betalkort, men aldrig kunna få biologiska barn eller kunna skaffa barn, men då inte få byta juridiskt kön.

Inget av dessa är vad man skulle anse reälla val. Samtliga är tvångsliknande situationer. Att låtsas att transsexuella enkelt kan välja att låta bli att leva som det kön de själva känner att de har är lika cyniskt och ovetenskapligt som de historiska argumenten för tvångssteriliseringarna.

Öppet brev till statsminister Reinfeldt – avskaffa tvångssteriliseringarna nu!

2012-01-25T19:13:00.002+01:00

I KIM har vi under de senaste dagarna med stor oro sett hur de borgerliga partiernas löften om att avskaffa tvångssteriliseringarna urholkats. Det tycks finnas en överenskommelse, om än inte satt på pränt, om att lyfta ut frågan om steriliseringskravet när regeringen lägger en proposition om att ändra könstillhörighetslagen. Och istället återigen utreda frågan, för att tillfredställa Kristdemokraterna.

Vi är chockade över utvecklingen. Du satt under partiledardebatten och lovade att avskaffa tvångssteriliseringarna, Fredrik Reinfeldt! Du lovade inte att tillsätta en utredning i frågan. Det var visserligen Pride och valår, men man säger inte vad som helst bara för att vinna röster och sedan glömmer det! Varje år tvångssteriliseras 40-60 transsexuella i Sverige, enbart för att de behöver också i passet få vara de män och kvinnor de verkligen är. Detta är våra medlemmar, våra vänner, våra partners och våra barn som din regering fråntar rätten att skaffa barn. Nu säger du och din regering att ni nog vill fortsätta med det, och utreda igen, tills Kristdemokraterna och andra konservativa riksdagsledamöter är nöjda.

Vi är mycket oroliga för att du och din regering inte riktigt tänkt över vad en ytterligare utredning skulle få för konsekvenser för oss som berörs. En utredning på två-tre år kan innebära 80 – 180 fler tvångssteriliserade människor. Människor som förhindras skaffa barn, för all framtid. Det betyder också två-tre års ytterligare väntetid för alla de som nu inväntar en lagändring, och därför inte ansöker om att få byta juridiskt kön i dagsläget. De lever som sitt rätta kön, upplevs som sitt rätta kön. Men tvingas ha ID-kort som inte stämmer med hur de lever och uppfattas. De får problem vid exempelvis arbetsintervjuer, myndighetskontakter och resor. Det är också farligt att leva med ett juridiskt kön som inte stämmer med det kön man lever och uppfattas som, hatbrotten är verklighet.

Varje vecka som tvångssteriliseringarna finns kvar i lagen betyder att människor skadas ännu mer!

Det innebär också ännu en vecka då mänskliga rättigheter kränks godtyckligt, utifrån en medeltida moraluppfattning. Det är fastslaget bortom all tvivel att steriliseringskravet för att få byta juridiskt kön inte har någon medicinsk grund, både i förarbetena till lagen, i SOU29007:16 och i Socialstyrelsens rapport. Lagen är utredd både en och två gånger, av jurister. Thomas Hammarberg, CEO, sa redan 2009 att alla krav på ingrepp strider mot Europakonventionen. Europarådet är starkt kritiska, Socialstyrelsen vill ta bort kravet, samtliga riksdagspartier utom Kd och Sd är överens. Transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter!

Fredrik, vi kan inte förstå hur du och din regering kan fortsätta tvångssterilisera oss. Det är grymt och barbariskt, det bryter mot svensk grundlag och de mänskliga rättigheterna. Du lovade att avskaffa denna vidriga hantering, inte att utreda den ännu en meningslös vända. Nu ber vi dig att minnas vad du lovade, och att omedelbart förhindra ännu fler tvångssteriliseringar. Visa att även transpersoner omfattas av mänskliga rättigheter!

Immanuel Brändemo, vice ordförande KIM

*************
Publicerad i QX.

Brev till ärekbiskop Anders Wejryd, om tvångssteriliseringar

2012-01-24T12:25:00.004+01:00

Min förra blogpost handlar om Svenska Kyrkans remissyttrandet på den gamla (och numera skrotade, tack och lov!) utredningen omhttp://www.blogger.com/img/blank.gif könstillhörighetslagen. Jag skrev ett personligt brev till ärkebiskopen i frågan, se nedan. Sommaren 2010 talade jag med honom som hastigast under Almedalsveckan, och hans medarbetare Ann-Chatrine Jarl lovade att jag skulle få det svar jag då ännu inte fått. Det svaret lyser fortfarande med sin frånvaro. Likasom Svenska kyrkans vilja att ta tag i frågan. Jag är fortfarande medlem i Svenska Kyrkan, men jag känner mig inte välkommen.

****************
Stockholm 2007-11-21

Hej Anders!
Det är i stor sorg jag skriver detta brev till dig. Jag är öppen bög och kristen, men har ändå aldrig tidigare funderat på att gå ur kyrkan. Men efter att ha läst det remissvar som Svenska Kyrkan har avgett på Könstillhörighetsutredningens betänkande (SOU 2007:16 - Ändrad könstillhörighet – förslag till en ny lag.) finner jag mig själv börja fundera på om inte utträde är det enda möjliga. Yttrandet är oerhört och jag är djupt bedrövad över att min kyrka kan uttala så här.

I vanliga fall brukar jag agera offentligt när jag tycker en organisation uttalat sig kränkande om HBT-personer. Jag skriver en debattartikel eller kontakter mina partikamrater. Men nu känner jag att det inte vore rätt. Det är en sak att vända sig till pressen när en myndighet eller organisation kränker en. Det är en helt annan att fundera över hur man ska reagera när man blir kränkt av sin egen familj. Alltså väljer jag att skriva personligt till dig, som herde och överhuvud, för att berätta hur jag känner när mitt eget samfund, min familj, gör mig illa.

För mig, och förmodligen för flera andra transsexuella, är svenska kyrkan min familj. Jag har en bakgrund som aktiv i dåvarande Kyrkans Ungdom, jag tillbringade hela min tonår i kyrkan och tänker fortfarande på Salems kyrka som min gamla hemförsamling, trots att jag inte varit i kommunen på flera år. Jag skolades in i kyrkan som konfirmand och kyrkvärd, hjälpte till på konfirmandläger och gudstjänster. Jag engagerade mig på stiftsnivå och jag kämpade för att skilja kyrkan från staten. Sen flyttade jag, bytte församling men bara delvis samfund (till EFS) och gifte mig och lät döpa min son inom EFS/Svenska Kyrkan. Nu är jag tonårsförälder och gläds åt att min son har valt att både konfirmera sig och vara aktiv i samma EFS-församling där han är döpt. Själv är jag mindre aktiv, bland annat för att samma präst som konfirmerade sonen också öppet skrev på prästuppropet mot samkönade äktenskap. Men jag deltar gärna i gudstjänster i andra församlingar och talar tom ibland på dem. För mig är Svenska Kyrkan mitt andliga hem, jag känner mig fortfarande hemma och välkommen där. Eller, jag kände mig åtminstone välkommen förr. Nu vet jag inte längre. Det känns som min egen kyrka lyst mig i bann.

Jag är nämligen en av dem som berörs av betänkande, eftersom jag har en bakgrund som transsexuell. Det är mig ni, dvs Svenska Kyrkan, talar om, jag och andra transsexuella finns i kyrkan. Och när ens egen familj går ut och offentligt säger sådant som ni säger i remissyttrandet, då gör det ont. Jag har inga ord för hur illa berörd jag blir av det ni säger, remissyttrandet tycks skrivet i en anda av högerkristen beskäftighet och inskränkthet som jag inte trodde var möjlig i mitt eget samfund. Hur tror ni att min son känner det om han får reda på att inte bara EFS utan hela Svenska Kyrkan också tycker att hans uppväxt måste ha varit så traumatiserande att han inte borde fått bli född? Och hur tror ni det känns för mig och andra transsexuella att få slängt i ansiktet att eftersom vi söker behandling mot vår sjukdom så får vi anses frivilligt ha gett upp tankarna på att skaffa barn? Det känns som om ni resonerar som om längtan efter barn inte kan anses vara tillräckligt stark hos oss om vi inte kan ”motstå frestelsen” att genomgå behandling. Och därför bör vi inte tillåtas skaffa barn, eftersom vi inte vill göra den uppoffringen det innebär att inte genomgå behandling.

Jag känner många transsexuella som längtar efter barn. Och som både förälder och kristen uppfattar jag ofta dem som mycket ansvarsfulla. De ser att de innan behandling inte är mogna för barn, de mår för dåligt. Men de vill, som många andra, ha kvar möjligheten, när de blivit friska och kan ge ett barn den omtanke och uppmärksamhet som behövs. Den insikten, klokskapen och barnlängtan har ni valt att uppfatta som ren och skär egoism, som om de vill skaffa barn av andra skäl än andra människor, som om just transsexuella skulle vara mer egoistiska i sin barnlängtan än andra. Det här känns som ren illvilja, jag förstår inte hur det kan vara förenligt med kristen kärlek att presentera er åsikt som ni gör. Ni gör så många så illa.

Hela remissyttrandet verkar präglas av en tanke att transsexuella kanske inte egentligen behöver behandlas med könskorrigerande operationer och hormonterapi. Ni tycker att vi kanske kostar för mycket i förhållande till vilken nytta vården kan tänkas ge och ni tycker att det faktum att det finns fall där folk sökt fastställelse i det gamla könet igen (av okänd orsak) indikerar att könskorrigerande behandling inte är garanterat det bästa sättet att hjälpa transsexuella. Och allt det här tycker ni utan att hänvisa till vetenskapliga studier. Jag är van vid det kunskapsförakt och den fientlighet mot vetenskapliga metoder som finns inom delar av frikyrkan, men jag hade inte väntat mig att finna det inom mitt eget samfund. Var och en som klarar av att, utan fördomarnas skygglappar, läsa vetenskapliga avhandlingar kan snabbt hitta en mängd studier på nätet som alla samfällt säger att könskorrigerande behandling är den bästa behandlingen, ur ett vetenskapligt perspektiv. Ni ifrågasätter den behandlingsmetod som fått mig att må bra, utan behandling hade jag antingen varit djupt deprimerad eller tagit livet av mig. Istället verkar ni mellan raderna säga att jag kanske mest var förvirrad, jag visste inte mitt eget bästa.

Det känns som om ni kastar tillbaka flera års skam och skuld i ansiktet på mig, all den skam jag kände när jag verkligen funderade allvarligt på om jag var knäpp. Ni verkar tycka att jag inte tänkte efter tillräckligt, och ni underkänner min personliga kontakt med Gud och min förmåga att be om vägledning. Det finns flera transsexuella inom Svenska Kyrkan, och inom andra kyrkor, som brottas med sina känslor och sin skam. Som transaktivist händer det att jag fungerar som stödkontakt för transsexuella i kris. Nu är jag oerhört orolig över att Svenska Kyrkans remissyttrande ska bidra till att transsexuella inom kyrkorna får rådet från präster och andra att inte söka vård för sina problem. Jag förstår inte hur ni kan bidra till detta synsätt. Det är ju folks liv som står på spel, det framgår tydligt redan av betänkandet att 20% av alla transsexuella försöker ta livet av sig, innan de får behandling och att den risken sjunker mycket avsevärt vid behandling. För mig känns det som om min egen kyrka skadar just dem jag försöker hjälpa, det känns oerhört tungt.

Könstillhörighetskommittén föreslår också fortsatt tvångssterilisering, i form av tvångskastrering, och svenska kyrkan invänder inte. Det är med djup besvikelse jag ser att kyrkan inte lärt sig något av läxan om tvångssteriliseringarna från 1945 och framåt, utan instämmer med kommitténs förslag. Hur man som kristen kan försvara ett förslag som inte på något sätt skiljer sig från de tvångssteriliseringar som skedde förr är för mig fullständigt obegripligt. Det finns helt enkelt inget försvar för den åsikten och det är djupt sorgligt att inte ens SvK klarar att se likheterna med de steriliseringar som tvingades på mindre socialt bemedlade kvinnor när de sökte abort eller tillstånd att gifta sig.

Som tonårsförälder oroar jag mig också extra mycket för alla unga transsexuella. Till skillnad från de flesta, inklusive könstillhörighetskommittén, så har jag talat med transsexuella under arton år. Flera av dem lever sedan länge som det kön de känner sig som.
Jag har sett hur de noga håller isär vänner som ”vet” och de som ”inte vet”, för att inte fel person ska få reda på att de ”bara ser ut som” killar och tjejer, att de har ett annat kön och ett annat namn på ID-kortet. Det känns outsägligt grymt att tvinga dem att leva dubbelliv, och ständigt vara rädda att avslöjas. De kan inte handla med kort i affärer ihop med kompisar, betala hyrda videofilmer med kort, inte utan bekymmer resa på språkresa, gå på tonårsdisco eller fixa biljetter till festivaler. Allt kräver legitimering, något de inte kan göra i andras sällskap om de inte vill bli utpekade som ”freaks”. Att byta juridiskt kön är en rent byråkratisk process, lika lite irreversibelt som att byta samfund. Varför ser ni inte likheten med att en ung människa kommer till tro? Även det är livsavgörande och omvälvande, ändå känns det självklart att unga får låta döpa sig och gå med i ett samfund. Men ni verkar tycka att unga transsexuella inte kan antas veta vilket kön de är, inte ens när en läkare ställt diagnos på dem är det riktigt säkert. Förstår ni inte hur orimligt det låter, som om vissa unga inte kan anses vara tillräkneliga för att de anser sig ha motsatt kön? Trots att det finns en vetenskapligt erkänd sjukdom som ger de symptomen och de har fått diagnos? Som förälder gör det mig ont att se att kyrkan inte vill se till dessa våra minsta. Just de som så starkt behöver vår hjälp vill man avvisa och tycks välja att inte tro på eller ens vilja lyssna till.

Som du ser har jag goda skäl att fundera över om det verkligen är försvarbart för mig att längre vara medlem i Svenska Kyrkan. Gudstjänster kan jag alltid delta i ändå, det är ju inte den enskilda församlingens åsikter om speglas tack och lov. Och min tro har jag inga skäl att varken ifrågasätta eller överge, Gud och jag vet var vi har varandra och det vore mig väldigt främmande att tvivla, särskilt med tanke på den ibland ganska steniga väg Han vandrat med mig, och burit mig över, i så många år. Tvärtom, det är min tro som fått mig att fundera på utträde. När mitt samfund agerar på ett sätt jag finner helt oförenligt med min tro tycker jag det finns skäl att fundera på om jag vill stödja samfundet med ett medlemskap. Vill jag nån gång framöver, om jag träffar en ny man eftersom jag är frånskild idag, gifta mig i en kyrka som anser att det var helt korrekt att tvångssterilisera mig? Hjälper det verkligen då om den kyrkan stödjer samkönade äktenskap, kan det första felet uppvägas på så vis? Vill jag bli begravd inom ett samfund som indirekt bidrar till att mina vänner riskerar att bli självmordbenägna? Vill jag ekonomiskt stödja en kyrka som tycker det är rimligt resonera i nationalekonomiska termer av samhällsnytta när det handlar om mänskligt lidande? Jag har inga svar på de här frågorna än, men jag hoppas jag finner dem.

Vill du svara blir jag glad, men det är inte nödvändigt, jag förstår att du har mycket på schemat. Jag lyssnar gärna om du vill ge något gott råd angående hur jag kan fundera kring mitt anförda etiska dilemma, jag har respekt för dig och förutsätter att du i så fall undviker plattityder. För min del får du gärna visa detta brev för andra inom kyrkan, om du tror det hjälper dig och andra att verka för ett bättre förhållningssätt i frågor som rör transsexuella. Mitt huvudsakliga syfte har dock framför allt varit att berätta för dig hur just jag upplevt situationen, inget annat. Tack för att du tog dig tid att läsa.

Med hälsningar i Kristus/ Lukas Romson

Transsexuella bör inte skaffa barn, enligt Svenska Kyrkan

2012-01-24T10:20:00.007+01:00

Allt fler uppfattar tvångssteriliseringarna av transsexuella som inhumana och otidsenliga. Men Svenska Kyrkan anser att det är olämpligt att transsexuella skaffar barn. Det framgår av organisationens remissyttrande.

Både socialstyrelsen, Europarådet och de flesta riksdagspartier anser att kravet på transsexuella att vara sterila för att få byta juridiskt kön måste avskaffas. Flera tunga internationella frivilligorganisationer och enskilda europarlamentariker har de senaste dagarna riktat stark kritik mot att regeringen tycks ha för avsikt att behålla tvångssteriliseringarna, tills frågan utretts en tredje gång. Samtidigt finns en tydlig majoritet i riksdagen för ett avskaffande och det är inte säkert att regeringen får igenom ett utredningsförslag. Då tas sannolikt kravet bort bums.

Svenska kyrkans åsikt ligger däremot långt efter de mer liberala tongångarna. Det enda officiella uttalande som finns är ett remissyttrande från 2007. Man invände varken mot dagens tvångssteriliseringar eller mot utredningsförslaget om att ersätta tvångssterilisering med tvångskastrering. Organisationen stödde också dagens förbud för transsexuella att frysa ned ägg eller spermier för framtida behov. Därmed gick man emot utredningsförslaget som öppnade för att tillåta detta, för att möjliggöra för transsexuella att skaffa barn via konstgjord befruktning.

Svenska Kyrkans motivering var att personens nya identitet kunde bli osäker om han/hon skulle få möjlighet att bli biologisk förälder med utgångspunkt i den tidigare könstillhörigheten. Men varifrån kyrkan hämtade denna åsikt står ingenstans. Det finns ingen forskning som stödjer tanken. Precis som det inte finns någon forskning som säger att barn som plötsligt upptäckter att dess mor egentligen är dess biologiska far kan drabbas av ett livslångt trauma. Ändå hävdade Svenska Kyrkan just detta, samtidigt som man tog för givet att transsexuella skulle dölja för sina barn hur de kommit till. Dessutom slog man fast att det inte är en mänsklig rättighet att bli förälder. Men enligt FN-deklarationen är det en mänsklig rättighet att få försöka skaffa biologiska barn.

Remissyttrandet är alltså några år gammalt, och frågan har sedan dess blivit högaktuell. Men enligt Cristina Grenholm, direktor för Sekretariatet för teologi och ekumenik vid kyrkokansliet, finns det inte något officiellt ställningstagande av senare datum. Åsikterna från 2007 är fortfarande Svenska Kyrkans officiella åsikt. Cristina Grenholm betonar däremot att frågan absolut inte är slutdiskuterad, och säger också att det finns flera företrädare för Svenska kyrkan som engagerar sig i frågan.

Detta duger inte. Det borde vara självklart för Svenska Kyrkan att tydligt värna även transpersoners mänskliga rättigheter. Det räcker inte att enstaka eldsjälar tycker frågan är viktig. Genom att underlåta att ta tag i frågan, underlåta att diskutera den på allvar, underlåta att ta ny ställning så fortsätter Svenska Kyrkan kränka transpersoner. Åsikten att en viss grupp människor är så oönskade och obehagliga att vi inte bör tillåtas skaffa barn är helt enkelt vedervärdig, och hör inte hemma i Svenska Kyrkan!

Lukas Romson
medlem i föreningen Hjärta och transsexuell

Publicerad i Tro och Politik, 23/1
Personligen hade jag gärna lyft frågan i Kyrkans Tidning, Svenska Kyrkans eget organ. Men där var jag inte välkommen...

*****************
För den som till äventyrs trodde att Svenska Kyrkan inte har blivit ordentligt upplysta om hur transsexuella uppfattar organisationens officiella hållning vill jag hänvisa till att:
* Det under Pride 2009 hölls ett seminarium om just remissyttrandet, "Döpt, kastrerad och välkommen!", där det framgick med all önskvärd tydlighet hur kränkta vi känner oss. En representant för SvK deltog.
* Både jag själv och andra har skickat brev till Anders Wejryd, ärkebiskop.
* Jag talade personligen med Anders Wejryd under Almedalsveckan 2010, och påminde honom om att jag aldrig fick något svar på mitt brev. Och att SvKs yttrande har gjort en massa människor väldigt illa.
* Peter Forsberg, redaktör för Svensk Kyrkotidning, tog upp saken 2010.
* Åke Bonnier, domprost i Stockholms stift, i sommaren 2011 uppmanade SvK att tänka om.
* RFSL har också talat med SvKs centrala kansli, och påpekat problemet.

Tvångssteriliseringsdebatten, vad har sagts och gjorts?

2012-01-20T12:52:00.016+01:00

Vad har egentligen hänt i debatten om tvångssteriliseringarna av transsexuella de senaste veckorna?

Torsdagen 12 januari slog nyheten om de borgerliga partiernas förmodade svek ned som en bomb. TT meddelade på förmiddagen att borgarna hade kommit överens om att plocka ut frågan ur den proposition som skulle läggas av regeringen, och istället utreda steriliseringskravet igen. Ett flertal tidningar vidarebefordrade nyheten. Anders Andersson,Kds ledamot i Socialutskottet, talar om "en framgång för Göran Hägglund och för den goda dialog som finns mellan partierna.". Han menar att:

"– Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning."

* RFSL reagerar snabbt, först med en debattartikel i Dagens Nyheter.,
* och sedan med ett pressmeddelande.
* Oppositionen reagerar i en gemensam debattartikel, och säger att det är

"sorgligt att KD lyckades blockera ett förslag som det finns en stor majoritet i riksdagen för."

* RFSU skickar ett pressmeddelande där de kritiserar regeringen.
*Strax efter två på eftermiddagen twittrar Abir Al-Sahlani, riksdagsledamot för Centerpartiet:

"Idag är jag inte stolt över Alliansen. Tvångssterilisering ? Really? Nazi-vibbar..."

* Nyheten når den engelsktalande delen av världen vid halvtre på eftermiddagen, via The Local. Riksdagens eget husorgan Riksdag & Departement rapporterar om nyheten.
* Någon gång under dagen menar Kenneth Johansson, riksdagsledamot C och ordf socialutskottet, på sin blogg att C är emot tvångssterilisering vid könsbyte. Han skriver också att

"Jag känner mig trygg i att vi till slut når målen så länge det åtminstone sker små steg i rätt riktning."

* Vid femtiden gick RFSLs nuvarande och förra ordförande, ihop med RFSL Ungdoms ordf. och jurister och andra från Uppsala Diskrimineringsbyrå, ut i en debattartikel på Newsmill som kritiserar agerandet från M, C och Fp. Det blir den första av hittills tio artiklar på Newsmill, där alla utom en är starkt kritiska mot förslaget att utreda istället för att avskaffa tvångssteriliseringarna. Kritiken kommer från såväl liberalt, som miljöpartistiskt och socialdemokratiskt håll. Liksom från transrörelsen och läkare.
* Vid klockan sex på kvällen börjar en demonstration arrangeras av ett flertal hbt- och transorganisationer, inklusive samtliga partipolitiska hbt-nätverk. (Öppna Moderater avböjde senare att delta i arrangerandet, och själva demonstrationen.)
* Inte långt därefter dras en internationell namninsamling igång.
* Vid halvsju på kvällen rapporterar QX om sveket mot transpersoner .
* Klockan åtta intervjuas Lina Gidlund, Uppsala Diskrimineringsbyrå, av UNT och undrar vad ursäkterna till forna tiders tvångssteriliserade var värda, när man ändå fortsätter med hanteringen.
* Badgen Stoppa tvångssteriliseringarna skapas vid halvniotiden på kvällen och sprids över Facebook.
* Samtidigt intervjuas Maria Nielsen, kristdemokratisk politiker och transsexuell, av Expressen. Hon kriserar då Barbro Westerholms uttalande om överenskommelsen:

"-Det här kan man leva med'. Lätt att säga, när hon inte själv tvingas leva med det."

* Klockan 22.41 kritiserar TransGender Europe, TGEU, Sveriges regering i sin pressrelease.

Strax därefter meddelar så Erik Ullenhag, minister med ansvar för hbt-frågor och folkpartist, att det inte existerar någon överenskommelse. Förvirringen är nu total.

Så debatten fortsätter, med oförminskad styrka. Med skillnaden att DN och SvD plockar bort de artiklar som rapporterade om den överenskommelse som nu tydligen inte finns.

Fredagen 13de januari inleds med att Johan Person, riksdagsledamot Fp, på sin blogg kräver att tvångssteriliseringarna snarast stoppas. Han menar också att

"Om detta som rapporterats om en eventuell överenskommelse är en del i kampen om partiledarposten i KD är det ovärdigt och oetiskt."

Lite senare kritiserar CUFs och LUFs båda ordförande regeringen för att de gett efter för KD i frågan. Jakob Lundgren, Grön Ungdom, konstaterar på SVT Debatt att det räcker med nitton ledamöter för att ta bort tvångssteriliseringarna. Shadé Jalali, likabehandlingsexpert Unionen, skriver att tvångssteriliseringar är ett arbetsmiljöproblem. Jag påpekar i en debattartikel att regeringen bryter mot de mänskliga rättigheterna.Lennart Sacredéus(Kd) uttalar sig till stöd för en ytterligare utredning och blandar förvirrat ihop juridiskt och biologiskt kön, vilket han senare kritiseras för. Amanda Brihed (Fp) påpekar att staten förbjuder henne att bilda familj. P3 Nyheter rapporterar om att debatten om tvångssteriliseringar fortsätter, och att de inte lyckats få några kommentarer från Kd. Ulrika Westerlund kommenterar cirkusen kring frågan i QX och undrar när M, C och Fp tänker göra verklighet av sina uttalade åsikter.

Under lördagen den 14de januari publicerar först Öppna Moderater på sin blogg ett klargörande att de "står fast vid att tvångssteriliseringen måste upphöra" och att det är glasklart att detta också är Moderaternas åsikt, sedan partistämman. Lite senare publiceras en debattartikel från ledande socialdemokrater, med Lena Hallengren vice ordf. Socialutskottet i spetsen, i QX. De menar

"Att statsministern säljer ut rättigheterna för en grupp människor för att hålla ihop sin regering är skamligt."

Sydsvenskan kritiserar regeringens agerande på ledarplats, jämför med tvångssteriliseringarna på trettiotalet och citerar Karin Lindell, jurist och den som ansvarade för Socialstyrelsen utredning om lagen och om vården för transpersoner. Lindell säger:

”Det är väldigt anmärkningsvärt och förvånande. Det tillhör inte ett modernt samhälle att du tvångssteriliserar någon över huvud taget."

Dagens Samhälle publicerar en debattartikel av Johan Sjölander, socialdemokratisk landstingspolitiker. Han menar att sjukvårdspolitiker måste ta ställning mot tvångssteriliseringarna och skriver:

"-Var och en kan enkelt fundera på hur personer som ändrat kön framställs i exempelvis populärkulturen och inser då direkt att detta är en grupp som omges av enorma fördomar. Steriliseringskravet blir då ytterligare ett uttryck för detta . Varför ska de mänskliga rättigheter som omfattar alla andra människor dra en gräns vid just mig? Det är en fråga som många ställer sig, och den är berättigad."

Human Rights Watch skickar ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt och kräver att tvångssteriliseringarna avskaffas. Både DN,SvD och SVT rapporterar om det. Caroline Szyber, riksdagsledamot Kd, uppger på sin blogg att hon är förvånad över uppgifterna om en överenskommelse.

På söndagen 15de januari kommenterar Lena Sommestad den borgerliga förvirringen på sin blogg och undrar hur trovärdiga C, Fp och M verkligen är i hbt-frågor, när de i alla skarpa lägen stöder Kd. The Local rapporterar om HRWs brev till Reinfeldt.

Måndagen den 16de januari inleds med att Maria Sundin och Ulrika Westerlund deltar i TV4s Nyhetsmorgon och förklarar att det inte bara handlar om tvångssteriliseringar utan även ett förbud mot att spara ägg/spermier. Sveriges Radios skämtsamma program Tankesmedjan menar att

"KD anser att vi inte ska ha för bråttom med att avskaffa tvångssterilisering av transpersoner. Men Göran Hägglund. att vänta 36 år efter alla andra tvångssteriliseringar avskaffades, kan man verkligen anklaga det tempot för att inte vara tillräckligt lugnt?"

I en intervju i Kristianstadsbladet säger Anders Åkesson (Mp) att

"Det är en rättighetsfråga att byta kön, juridiskt, utan att behöva ligga under kniven".

Åkesson är inte bara miljöpartist, utan även ersättare i Socialstyrelsens rättsliga råd för psykiatrin. Jag drar igång ett initiativ där de som vill påverka "sina" riksdagsledamöter enkelt kan maila dem. Göteborgs Fria har en ledare om det steriliserade folkhemmet och pekar på att tvångssteriliseringarna av transsexuella har kopplingar till Sveriges tidigare historia i ämnet. Under måndagen kommer också ett skarpt gemensamt uttalande från ILGA Europa och TGEU. Liksom kraftig kritik från europaparlamentarikerna i LGBT Intergroups i Europaparlamentet. Sirpa Pietikäinen, finsk ledamot i Europaparlamentet (Saml.) säger:

“Mr Reinfeldt’s government should remember that a person’s dignity and integrity are cornerstone values for Christian Democrats. For transgender people, this means being free to undergo the changes they wish to, no more and no less. This isn’t about LGBT rights; it’s about human rights and torture, cruel, inhuman and degrading treatment."

Under tisdagen den 17de januari publiceras transföreningen FPE-S debattartikel, där de menar att regeringen lider av transfobi, och påpekar att frågan om tvångssteriliseringarna dessutom är på väg att avgöras i domstol. Moderaten Mats Gerdau, led. SoU säger till Nyheter24:

– Vi är tydliga med att vi vill skrota kravet som finns i dag på sterilisering. Men innan man ändrar en lag måste man ta fram ett gediget underlag. Jag vet inte om det finns det i dag, och det är det vi ska ta reda på.

Caroline Szyber(Kd) tycker däremot att en ny utredning är onödigt och säger:

"– Jag är skeptisk och förstår inte vad som ska utredas mer. Enligt mig måste det här steriliseringskravet avskaffas så snabbt som möjligt."

Under eftermiddagen hölls också i Luleå en manifestation mot tvångssteriliseringarna, med talare från bland andra RFSL, SSU Luleå, Röda Korsets byrå mot diskriminering, Socialdemokraterna och Rättvisepartiet socialisterna. Två folkpartister publicerar också en debattartikel i Hallands Nyheter, är kritiska till regeringspartiernas politik och menar att

KD har ännu en gång bevisat att partiet inte hör hemma i ett borgerligt samarbete.

Pink News rapporterar om den nu internationella kampanjen och skriver bland annat att Reinfeldt år 2010 beskrev tvångssterilisering som "ett mörkt kapitel i Sveriges historia".

Onsdagen den 18de januari demonstreras det utanför riksdagshuset och RFSL Ungdom, CUF, LUF och MUF menar i en gemensam debattartikel att

"Kravet på tvångssterilisering vid juridiskt könsbyte fyller ingen funktion. Det har visat sig enbart handla om att stoppa transsexuella från att fortplanta sig, då den som genomgår ett könsbyte också tvingas destruera sparade könsceller."

De tycker också att C, Fp och M

"...visar genom sin oförmåga att stå upp för sin övertygelse, att samarbetet i Alliansen enligt dem väger tyngre än mänskliga rättigheter."

I partiledardebatten tar både Gustav Fridolin (MP) och Jonas Sjöstedt (V) upp tvångssteriliseringarna. Under dagen visar det sig också att regeringen verkligen tänker lägga en proposition, senast april 2012. Om den kommer kräva mer utredningar om tvångssteriliseringarna eller avskaffa dem framgår inte. Normalt brukar inte så sena propositioner behandlas före sommaruppehållet, i så fall blir det behandling och beslut först i hösten 2012. Därmed aviserar V och Mp att de tänker lägga ett utskottsinitiativ i frågan. Elin Lundgren, riksdagsledamot (S), kräver i Arbetarbladet att tvångssteriliseringarna avskaffas nu, inte utreds vidare.

Torsdagen 19de januari publicerar QX Vanessa Lopez debattartikel. Socialutskottet har möte och frågan om V & Mps utskottsinitiativ bordläggs till nästa möte tisdag 24/1. Ett antal mindre media rapporterar om demonstrationen i Stockholm.

Fredagen 20 januari skickar Amnesty International ett brev till socialminister Göran Hägglund där regeringen uppmanas att:

* presentera förslag om att ta bort kravet på att personer som vill ändra sitt juridiska kön måste sterilisera sig, i linje med rekommendationerna från Socialstyrelsen och internationell humanitär rätt.

* presentera förslag om att ta bort det lagstadgade kravet att personer som vill ändra sitt juridiska kön är ogifta och svenska medborgare.

* tillåta personer som vill ändra sitt juridiska kön att vidta åtgärder för att bevara spermier och ägg för framtida fertilitetsbehandling.

* säkerställa att personer som vill ändra sitt juridiska kön kan göra det utan att genomgå oönskad medicinsk behandling eller kirurgiska ingrepp.

En socialdemokrat kräver i Göteborgs Posten att tvångssteriliseringarna avskaffas. Vänsterpartiet kritiserar socialdemokraterna för att man inte skriver under Vänsterpartiets och Miljöpartiets utskottsinitiativ. Lena Hallengren, vice ordf Socialutskottet menar att

Vi vill alla samma sak men har olika bedömningar av utskottsinitiativ,

[V+Mp+S kan som synes ändå inte få majoritet i utskottet.]

Lördagen 21 januari hålls en demonstration mot tvångssteriliseringarna i Göteborg. Huffington Post rapporterar om kampanjen.

Söndagen 22 januari hålls demonstrationer mot tvångssteriliseringar både i Malmö och Uppsala.

Måndagen 23 januari publicerar tre överläkare och en psykolog, alla med många års erfarenhet av transsexuella patienter, en debattartikel där de uppmanar regeringen att avskaffa de svenska tvångssteriliseringarna en gång för alla. De menar också att det

"...inte finns någon motsättning mellan att vara transsexuell och att ha barnönskan." och att "Tvångssteriliseringens vara eller inte vara är en politisk fråga som handlar om moral, normer och värderingar, några klara medicinska skäl finns inte."

Samtidigt publicerar Bengt Malmgren, psykiatriker och ansluten till Claphaminstitutet ett inlägg på Newsmill om den "dolda agenda" som han anser driver steriliseringsmotståndarna. Han hävdar bland annat att de som är emot tvångssteriliseringarna är "andra personer än de som hittills genomgått könsbyten" och att "...de som genomgått könsbyte från män till kvinnor uppfattar steriliseringen som naturlig och ej kränkande...".

Måndagen 23 januari publicerar jag en debattartikel i Tro&Politik, om Svenska Kyrkans gamla remissyttrande i frågan. Detta efter att först ha fått den refuserad i Kyrkans Tidning.

Tisdagen 24 januari inleds med att RFSU, IPPF och CRR i en gemensam debattartikel påpekar att tvångssteriliseringar är ett solklart brott mot mänskliga rättigheter. De förklarar begreppet "tvång" och skriver

"Tvång" kan också vara att utsättas för utpressning och att ställas inför en omöjlig valsituation: antingen steriliseras du, eller så tänker vi inte godta att du är den du säger att du är."

Under förmiddagen fattar Socialutskottet beslut om att Socialutskottet och Riksdagen ska behandla frågan om avskaffandet av tvångssterilisering snarast dock senast innan sommaruppehållet. Vänterpartiets och Miljöpartiets skrivning som innehöll Socialstyrelsens lagförslag röstades ned. Under dagen publiceras en replik av Tobias Tobé (M) (gentemot Elin Lundgren (S)) i Arbetarbladet. Han menar att hans utgångspunkt är att tvångssteriliseringarna ska avskaffas under mandatperioden och att

"dessa frågor ibland kräver politisk utveckling inom partierna och samtal mellan partier är en verklighet som både jag och Lundgren måste förhålla oss till."

Onsdagen 25 januari publiceras KIMs öppna brev till statsminister Reinfeldt i QX. KIM framhåller bland annat att statsministern har lovat att avskaffa tvångssteriliseringskravet, inte utreda det igen. Och att

"Varje vecka som tvångssteriliseringarna finns kvar i lagen betyder att människor skadas ännu mer!"

Miljöpartiets framställan till rikdagsstyrelsen om en särskild debatt i riksdagen i frågan avslås.

Onsdagen 26 januari belyser Dagens Nyheter den legala situationen och intervjuar Ulrika Westerlund, mig och Maria Nielssen (Kd).

Måndagen den 30 januari kommer en demonstration hållas i London, utanfför svenska ambassaden. Arrangörer är bland andra Press For Change.

***************
I skrivande stund har över 73.000 människor över hela världen undertecknat namninsamlingen mot tvångssteriliseringarna. Den kommer pågå tom 30/1. Gör det du med, och kontakta riksdagsledamöterna från din valkrets, och be dem jobba för att tvångssteriliseringarna avskaffas, inte utreds.

Bloggen Nitton mot tvångssteriliseringar har fler tips om hur man skriver brev till ledamöterna. Låt oss inte fortsätta upprepa historiska misstag, transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter!

Uppdaterad 26/1

Tal vid demonstrationen mot tvångssteriliseringarna, 18de januari.

2012-01-20T11:33:00.006+01:00

Godmorgon på er. Så står vi då här, efter många års slit. Politikerna verkar äntligen börja begripa att tvångssteriliseringar av transsexuella är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Foto: Matilda Pihl
Men det tar fortfarande tid, man vill utreda mer. För att vinna tid åt Kd, för att hålla sams i regeringen. Det är inte okey. Varje månad som Sverige fortsätter tvångssterilisera kommer fler människor för evigt fråntas möjligheten att skaffa barn. Som stolt förälder till en nu vuxen son tycker jag det är fruktansvärt. Det är också så att flera transsexuella som vet att de nog vill ha barn i framtiden, när de avslutat studier eller skaffat lägenhet, de väntar med att byta juridiskt kön. De tvingas leva med ID-kort som konstant ger dem bekymmer, riskerar att outa deras medicinska historia eller till och med innebär en risk för hot och våld. Att dra ut på beslutet över ännu en utredning innebär ett enormt lidande för väldigt många, det får inte ske!

Frågan är utredd både fram och baklänges under flera år. Det finns varken juridiska eller medicinska skäl att kräva att människor som vill byta juridisk kön måste vara sterila. Transpersoner som får barn är inget samhällshot. Det enda som kommer hända om kravet avskaffas är att det kommer bli lite fler lyckliga föräldrar och nyfödda barn.

Tvångssteriliseringarna bryter mot de mänskliga rättigheterna. Land efter land tar bort steriliseringskraven, och lämnar Sverige i en moralisk medeltid. Historiens dom över de politiker som nu fortsätter och begär ännu fler hittepå-skäl, ännu fler utredningar för att avskaffa något som var avskyvärt redan när det infördes, den domen kommer bli hård. Därför att transpersoner, och våra barn, vi kommer finnas där även då. Och berätta att ni satte ett lugnt och bekvämt regeringssamarbete framför våra mänskliga rättigheter. Tvångssteriliseringarna är en skam för Sverige, de ska avskaffas inte utredas!

************
Jag representerade KIM vid demonstrationen. Missa inte att underteckna All Outs namninsamling mot tvångssteriliseringarna! Här kan du se bilder på andra som undertecknat.

Missa heller inte Warrens performance!

Media om demonstrationen:Fria Tidningar, om demo i Uppsala 22/1, Sveriges Radio
Bloggar om demonstrationen: Miku, Majs, Rebeccadovega, Johan Sjölander, Intersektionell solidaritet, Trollhare, Solveig Z

Eberhard är okunnig om forskningen om transsexualism

2012-01-16T10:19:00.007+01:00

David Eberhard pläderade i lördags på Newsmill för en återgång till en ålderdomlig modell där den enda vård som ska erbjudas transsexuella är kollektivt anpassade ”paketlösningar”, inklusive sterilisering. Men hans artikel är full av faktafel.

Psykiatrikern David Eberhardt passade i lördags på att halka in i debatten om tvångssteriliseringar av transsexuella. Han argumenterade emot partiella könskorrigerande operationer, av Eberhardt kallat ”könsbyten”. Det är inte vad transsexuella vill ha, enligt Eberhardt.

Frågan är varför vi ska lyssna på just David Eberhardt i frågan. Han är visserligen psykiatriker, men det gör honom knappast till specialist på området. Inte heller har han frågat patienterna vad vi vill. Den internationella transrörelsen är väldigt tydlig i sina krav på tillgång till individanpassad vård, istället för totallösningar som påtvingar vissa patienter fler ingrepp än de vill ha. Faktum är att Eberhardts artikel är så full av faktafel att det tydligt framgår att han inte vet vad han talar om.

Könskonträra hormoner kommer minst lika ofta i form av injektionspreparat som piller. De tas heller aldrig oralt när det handlar om testosteron, eftersom detta skulle skada levern. Könskarakteristika som exempelvis utvecklade bröst hos kvinnor med transsexuell bakgrund och mörkare röst hos män med transsexuell bakgrund förvinner inte alls om hormonterapin avbryts. Inte ens om patienten behållit kroppsegna hormonproducerande organ.

Så här skulle jag kunna fortsätta och räkna upp rena sakfel. Men jag nöjer mig med att berätta vad de internationella behandlingsriktlinjerna, Standards of Care for the Health of Transsexual, Transgender, and Gender Nonconforming People, säger. Dessa riktlinjer tas fram av WPATH, en internationell organisation bestående av personer som är proffessionellt verksamma inom området och, till skillnad från Eberhardt, forskar om och/eller arbetar med transklienter. WPATH utgör den inom området mest ansedda expertisen. Av den senaste versionen av Standards of Care framgår det att det moderna sättet att se på behandling av transsexuella och andra patienter med könsidentitetsstörningar är att vården skall ges utifrån individuella behov, och att det finns patienter som mår bäst av partiell kirurgi eller enbart hormonterapi. Eberhardt tycks inte ha läst riktlinjerna. Hans idé att det enda korrekta skulle vara att antingen erbjuda fullständiga ”paketlösningar” eller ingenting är helt enkelt rejält föråldrad. Så ser inte svensk vård ut i dagsläget. Det händer exempelvis att biologiska kvinnor diagnoticeras som transsexuella och erbjuds hormoner och bröstreducerande kirurgi, utan att genomgå några könskorrigerande operationer av genitalier. Däremot påtvingas de givetvis ändå en kirurgisk sterilisering, på grund av lagens utformning. De får heller inte spara könsceller, och förlorar därmed för all framtid möjligheten att få framtida biologiska barn.

Eberhardt blandar också ihop juridiskt och biologiskt kön, vilket gör hans inlägg mycket förvirrat. Den aktuella debatten handlar om byte av juridiskt kön, inget annat. Frågan är rent juridisk, inte medicinsk. Både förarbetena till könstillhörighetslagen, SOU 2007:16 och Socialstyrelsens utredning fastslår med bestämdhet att tvångssteriliseringarna inte har någon medicinsk grund. Specialistkompetenta läkare har varit inblandade i samtliga dokument, så denna slutsats kan rimligen även Eberhardt godta. Läkarna i WPATH fördömer för övrigt steriliseringskrav för byte av juridiskt kön.

Eberhardt säger sig vara emot lagkrav på sterilisering. Samtidigt pläderar han för en återgång till en ålderdomlig modell där den enda vård som ska erbjudas transsexuella är kollektivt anpassade ”paketlösningar”, inklusive just sterilisering. Den enda slutsats som går att dra av Eberhardt märkliga inlägg i debatten är att han vill flytta makten att besluta över tvångssteriliseringarna från juristerna till läkarna. Låt oss hoppas att han är ensam i läkarkåren om denna idé.

Publicerad på Newsmill (ja, detta är för viktigt för att jag ska ha råd att hålla mig med principer, tyvärr.)

Media:Gustav Nilsonne, ordf RFSU Sthlm och läkare/Newsmill, Hanna Söderström/Newsmill, Lydia Wåhlsten, Timbro/Newsmill, Ulrika Westerlund, Sören Juvas mfl/Newsmill, Agneta Börjesson, Mp/Newsmill, Nima Gohlam Ali Pour/Newsmill
Svd,, DN, Oppositionens debattartikel/DN, Nyheter 24, RFSL/DN, Expressen

Bloggar: Trollhare, Markussa, Bengt Malmgren, läkare som förordar fortsatt sterilisering, Edward Riedl(M), Martin Moberg(S), Mikael Andersson(C), Peter Högberg(s), Beelzebjörn

Regeringen bryter mot mänskliga rättigheter

2012-01-13T11:59:00.005+01:00

Vallöftet 2010 från borgarna till transsexuella var tydligt. Tvångssteriliseringarna skulle bort! Det sa både Folkpartiet, Centerpartiet och till och med Moderaterna, via statsminister Fredrik Reinfelt. Hanteringen kallades inhuman och otidsenlig. Folkpartiet gick till och med ut med en debattartikel, där man lovade riva upp lagen.

Men nu är valet över och lagändringen låter vänta på sig. Igår tycktes man först ha gjort en överenskommelse med KD och deras unkna människosyn, för att sedan svänga 180 grader och hårdnackat hävda att inget hade hänt. Tvångssteriliseringars vara eller inte vara är inte viktigare än att de fyra högerhänderna i regeringen kan slarva med att vara tydliga och strunta i att hålla koll på vad de andra gör. Och oavsett vad som egentligen hänt och sagts, vi har inte sett röken av vare sig någon proposition eller ens ett utkottsinitiativ från vare sig M, C eller FP. Hade frågan varit viktig hade man redan varit igång, och kringgått KD för länge sedan.

Socialstyrelsen menar att Sverige för gott måste ”stänga dörren till tvångssteriliseringarnas mörka historia.” Allt fler debattörer inser att även transsexuella är människor, människor som bör omfattas av den mänskliga rättigheten att få försöka skaffa barn. Tvångssteriliseringarna bryter mot både svensk grundlag och Europakonventionen. Ändå fortsätter de.

Kunskapsläget har ändrats dramatiskt de senaste tre åren, Reinfeldt och hans regering kan omöjligt skylla på brist på kunskap i frågan längre. Trycket från omvärlden ökat drastiskt, Europarådet och Human Rights Watch har uttalat kraftig kritik. Flera europeiska länder har redan ändrat sina lagar och domstolsbeslut i andra länder omöjliggör att deras steriliseringskrav aktualiseras. Men istället för att följa Storbritanniens, Spaniens och Italiens exempel talar man nu om behov av ytterligare utredning.

Detta är nonsens. Det finns ett färdigt lagförslag, i den aktuella utredningen från Socialstyrelsen. Ett lagförslag har målgruppens stöd och som har tagits fram efter noggrann utredning. Ett lagförslag som är skrivet av en erfaren jurist som har skrivit lagar förr. Steriliseringskravet har ingen medicinsk grund och transsexuella som skaffar barn kan omöjligt utgöra en samhällsfara. Frågan har stötts och blötts sedan 2007, har passerat en SoU, ett otal remissinstanser och har diskuterats åtskilligt i media. Vad det kan finnas kvar att utreda är helt obegripligt.

Det enda som behöver utredas är varför vissa moralkonservativas beröringsskräck med barnlängtande transsexuella tillåts styra hela regeringens politik i frågan.

Tvångssteriliseringarna av transsexuella andas trettiotal och rashygien. Det är skamligt att regeringen fortsätter att ägna sig tvångssteriliseringar på en grupp människor bara för att vi anses misshagliga av en del konservativa krafter. Jag förutsätter att den rödgröna oppositionen tar tag i frågan och med hjälp av de borgerliga ledamöter som kan tänkas vilja stå upp för de mänskliga rättigheterna kör över regeringen i frågan snarast.

Lukas Romson, jämlikhetskonsult, transsexuell och socialdemokrat

Publicerad i Aftonbladet

Media: Reaktion från S, V och Mp. SvD1, SvD2, Expressen, Sveriges Radio, Sydöstran, GP
Bloggar: Trollhare, Värmlandspiraten Hultin, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Peter Johansson, Ilona Szatmári Waldau, Kent Persson, Kristian Krassman, Mina Moderata Karameller, Peter Högberg, Thomas Böhlmark, Ann-Sofie Wågström

Recension av en recension

2012-01-08T14:51:00.007+01:00

- eller, hur man använder en recension som ursäkt för att marknadsföra unkna åsikter om transsexuella.

I dagens UNT skriver Rasmus Landström en recension av Signe Bremers avhandling Kroppslinjer – Kön, transsexualism och kropp i berättelser om könskorrigering. Avhandlingen lades fram i november och har mottagits väl, även i trans- och hbt-communityt.

Jag har inte kompetens nog att avgöra vilken tyngd avhandlingen har rent vetenskapligt, jag är varken etnolog eller forskare. Det är däremot inte Landström heller, vad jag förstår. Vad jag däremot har kompetens inom är transfrågor, inte minst när det gäller hur könsnormerna styr vården för transsexuella, det vill säga, just det som Bremers avhandling berör. Landström har däremot inte några särskilda kunskaper om transpersoners livsvillkor och hur könsnormen påverkar oss, vad jag kan uppfatta.

Landströms bristande insikt i frågorna blir uppenbara redan när han beskriver avhandlingen som om den handlar om "människor i färd med att byta kön". Som om det skulle handla om ett slags dokumentärt reportage om transsexuellas könskorrigeringsprocesser. När det istället handlar om forskning om den vård som transsexuella erbjuds, och hur könsnormen påverkar denna vård. Han lyckas visserligen förstå skillnaden mellan Bremers metod, att ha målgruppens egna upplevelser i fokus, och forskningsmetoder i en del tidigare avhandlingar, där forskarens förutfattade meningar om transpersoner styrt både inriktning och slutsats. Gott så.

Men sedan blir recensionen helt obegriplig. I Landströms verklighetsbild ingår det nämligen att det inte alls är radikalt, och därmed inte avvikande får man anta, att med ett "pseudokritiskt, queerfeministiskt språk beskriva transsexualism som frigörelsen från biologin". Som om gemene man i Sverige tycker att det finns fler kön än två, tycker att alla transsexuella har det kön de själva identifierar sig som, tycker att transpersoner ska ha samma rättigheter som alla andra, tycker att tvångssteriliseringar av transsexuella är fel, att även minderåriga ska få heta vad de vill oavsett kön och så vidare.

Det må vara en normerande åsikt i vissa grupper, men knappast i landet som helhet. Det är därför Bremer kommer fram till de resultat hon gör. Nämligen att könsnormen på ett negativt sätt påverkar vården för transsexuella. Något man kan tycka hade varit relevant att beröra i en recension av en vetenskaplig avhandling, forskares slutsatser brukar vara det viktiga. Men det tycker tydligen inte Landström. Han använder istället sin recension för att marknadsföra en syn på transsexuella som sorgliga offer genom att fokusera på just de berättelserna i Bremers material. Att det samtidigt finns andra berättelser i avhandlingen, och att just vårdberättelser kanske inte är de mest representativa för alla berättelser om transsexuella, det bortser han från.

När Landström sedan växlar över till att prata om sin åsikt om transsexualism som "något ganska sorgligt" och "ett symtom på ett samhälle med alltför lite fantasi och alltför strikta könsroller" sysslar han inte längre med att recensera Bremers avhandling. Texten är plötsligt en debattartikel, och Landström sorgligt okunnig om ämnet.

Givetvis kan man i teorin fundera över hur transsexuella skulle agera i ett samhälle där det saknades normer om kön. Kanske skulle det vara mycket mer ovanligt med könskorrigerande behandling? Det vet vi inte. Precis som vi kan diskutera, i teorin, hur aspies skulle agera i ett samhälle där det saknades normer om mänsklig kommunikation och hur våra sinnen fungerar.

Men, i praktiken är det så att dessa samhällen inte existerar. Och sannolikt aldrig kommer existera. De som skapar normerna är majoriteten, och majoriteten är såvitt vi vet cispersonerna och neurotyperna. Vi andra måste förhålla oss till detta, vare sig vi vill eller inte. Vi kan kämpa för att vårt perspektiv ska vara lika mycket värt som deras, och det är viktigt. Målet bör självklart vara ett samhälle där alla sätt att se på kön är lika mycket värda. Men vägen går knappast via att förneka den könsnorm som finns.

Och det är här Landströms till recension maskerade debattinlägg blir riktigt knepigt. För han tycks mena att transsexuella bör agera som om könsnormen inte existerar, även i sina privata liv. Som om vi till och med har en skyldighet att göra det, en större skyldighet än cispersoner. Att transsexuella ska acceptera våra kroppar som de är och stå upp för vår rätt att få vara män (trots att vi har kvinnokroppar) eller kvinnor (trots att vi har manskroppar) eller bigenders, nongenders, intergenders eller queers (trots att vi har synligt enkönade kroppar). Att just vi ska stå på barrikaderna mer än andra, och offra mer än andra för att förändra könsnormen.

Det vill säga, vi bör offra vår möjlighet att åtminstone några av dygnets timmar, åtminstone någon dag i veckan, få vara bara oss själva. Istället för Den Där Transsexuella, den avvikande, den konstiga. Och vi bör offra det för att personer som Rasmus "jag har [inte] något problem med att människor könsopererar sig" Landström ska få som han vill. Tack, men nej tack.

Jag föreslår att Landström kliver ur sitt eget trygga cisnormativa liv för säg en månads tid och lever 24/7 i konträr könsroll. Om han sedan på allvar kan säga att det gick utmärkt att leva så och må bra, då ska jag ta hans åsikter på lite större allvar. Till dess bör han hålla sig till att recensera och debattera saker han begriper sig på.

Bloggar: Trollhare,