2014-04-14

Den manliga blicken i reklamen

Vad sjutton har hänt med SVT Debatt?

Minns ni  SVT Debatt-artikeln som tyckte det var fel att anklaga American Apparel för sexism? Deras reklam påstods istället vara befriande för kvinnor, tillät kvinnor att uttrycka sin sexualitet?

Nåväl, jag skrev en replik på det och skickade till SvT Debatt, 4 april. På måndagen 7 april, efter påstötning via telefon, fick jag besked att jag skulle få svar om eventuell publicering på tisdagen, 8 april. Efter ett syrligt mail i helgen om att de uppenbarligen glömt mig fick jag idag ett mail om att de inte publicerar artikeln och ber om ursäkt för att de glömde bort mig.

En stor och viktig debattsajt glömmer bort en förfrågan om en debattartikel. Trots telefonkontakter! Det känns helt bisarrt. 
 
Här är det jag hade velat få publicerat. På tok för sent och därmed lite apart, men jag tyckte det kunde vara intressant med vettiga argument överlag när det gäller sånt här som bildanalys. Precis som jämställdhet är det nämligen inte ett område som handlar om enbart åsikter och fria fantasier. Det är ett forskningsområde, som Susanna Pettersson har dålig kunskap om.

**********

Den manliga blicken i reklamen

Stor skillnad på kvinnors rätt att uttrycka sin sexualitet och sexistisk reklam.


Susanne Pettersson invände onsdags mot de som ställer sig negativa till American Apparels reklam, och specifikt mot just Genusfotografen. Hon verkade mena att sexualisering inte behöver vara något negativt, eller ens något som innebär att kvinnor blir objekt.

Jag uppfattar att Pettersson har missförstått begreppet sexualiserad. Säger man att en person är sexualiserad innebär det att något gjorts med henne. Hon, för det är oftast just en hon, har blivit ett objekt, i motsats till subjekt. Ändelsen -erad indikerar just detta, enligt gängse språkregler.

Däremot har Susanne Pettersson absolut rätt i att kvinnor väljer och har rätt att välja sexuella uttryck och att detta både bör accepteras och existerar på bild. Så kallad slutshaming är, precis som sexualiserad objektifiering, ett problem. Slutshaming är det när man nedvärderar kvinnor för att de bryter mot normerna och inte längre är sedesamma och ”anständiga” utan tar för sig sexuellt och klär sig medvetet utmanande. Det är något som stora delar av svensk feminism är starkt emot och där välkomnar jag Petterssons åsikter. Det är en åsikt jag också uppfattat att Genusfotografen förmedlar i sina texter.
"Men det ligger en fara i att göra att göra som Pettersson och förväxla detta att bejaka av kvinnors rätt att vara sexuella subjekt med mäns rätt att framställa kvinnor som sexuella objekt."

Det är två olika uttryck och förhåller sig på två vitt skilda sätt till den strukturella underordningen som kvinnor har i samhället. Där bilder av kvinnor som sexuella subjekt bryter mot maktordningen och stärker kvinnors makt stärker de sexualiserande och därmed sexistiska bilderna mäns makt istället. Mannen fortsätter att göras till subjekt, den som agerar och har makten, medan kvinnan reduceras till objekt.

Bildspråk är som alla andra språk, det finns olika tolkningar och ibland ser vissa uttryck mycket lika ut utan att för den delen betyda samma sak. Jag kan i det skrivna språket hävda att jag både äter min fil, lagra data på den och filar på mitt snickeriarbete med den. Det är dock tre mycket olika filer det handlar om. Och även om någon hävdar rätten att tolka meningen ”jag äter fil” som att jag fått en märklig begivenhet på järnhaltig och svårsmält föda så finns det en språkvetenskaplig förståelse av ordet som säger att detta är en felaktig tolkning.

På motsvarande sätt uppfattar jag att Pettersson gör en felaktig tolkning av de bilder det stormat kring och att det är därför hon sammanblandar kvinnors rätt att vara sexuella subjekt med mäns rätt att framställa kvinnor som sexuella objekt. Hon ser ingen skillnad på de olika typerna av bilder. Men de som arbetar med bild, och ofta både feminister och många andra, ser skillnaden.


Visst kan man som Pettersson tolka blicken hos den här kvinnan som kaxig och därmed tolka hela bilden som om hon är ett subjekt med en självständig möjlighet att uttrycka sin sexualitet. Men är det en korrekt tolkning?

Jag vågar mig på att hävda att både en bildanalytikers förståelse och den allmänna förståelsen av bilden ovan är att personen är ett objekt. Bilden är en visserligen en smula förrädisk eftersom posen är medvetet producerad för att imitera en kaxig tonårsattityd. Men blicken tycks snarare tom och stel än kaxig, och det medvetna valet att fokusera på hennes skrev med bara lår understryker att det finns en person med ett sexuellt intresse som står bakom kameran och som senare ser bilden. Mest sannolikt en man. Ljuset är hårt och fotografens position där han ser ned på modellen understryker hennes roll som granskat objekt.

Om man sedan analyserar bilden i sin kontext blir det ännu mer uppenbart att den handlar om objektifiering snarare än att lyfta fram kvinnor som sexuella subjekt. Modellen är mycket ung och vi kan anta att hon betalats för uppdraget. Hon står därmed i stark beroendeställning till bildproducenten, American Apparel. Det är högst osannolikt att hon själv fått välja vare sig kläder, pose eller ansiktsuttryck. Hennes makt över vad bilden skall uttrycka är minimal. Att tolka henne som subjekt är en helt orimlig tolkning. Och detsamma gäller en mängd bilder från både American Apparel och andra företag.

"Få områden är så dominerade av berättelsen om kvinnan som sexuellt objekt för mäns begär, mäns blickar, som just reklamen."

Sexualitet kan vara mycket och kommer i mängder med fantasifulla varianter. Den är, när alla samtycker och är vuxna, en källa till glädje. Och alla bör ha rätt att i till exempel bilder eller klädsmak uttrycka sin egen sexualitet efter tycke och smak så länge ingen skadas av det. Men reklamen reproducerar bara en enda bild, bilden av kvinnan som viljelöst objekt och mannen som det erövrande subjektet. Andra bilder, bilder av kvinnor som sexuella subjekt, får mycket sällan synas. Den som vill bejaka alla människors rätt att uttrycka sin sexualitet fritt utan fördömanden borde därmed välkomna kritik av reklamens ensidiga och kvinnoföraktande bild av sexualitet.
"Pettersson motverkar alltså sitt eget uttalade syfte, att frigöra kvinnor. "

 Lukas Romson, jämlikhetskonsult och feminist

Etiketter: , , , ,

posted by Luka(s) @ 12:10 em