Yttrandefrihet - debatt under hot

Jag har på sista tiden läst lite fler bloggar och debattinlägg av kvinnliga feminister än jag brukar. Inte för att jag inte läste dem förut, för det gör jag tämligen regelbundet, utan för att jag läst lite mindre inom andra ämnen och fokuserat mer på just jämställdhet på senaste tiden.

Förklaringen är enkel, Assangefallet.
Som intresserar mig, på flera plan. Givetvis även vad gäller yttrandefrihetsfrågorna och rättssäkerhetsfrågorna, men först och främst ur jämställdhetssynpunkt. Eftersom fallet handlar om en brottsmisstanke rörande sexuellt våld. Sexuellt våld är sällan något man sysslar mycket med när man arbetar med jämställdhet på arbetsplatser. Det arbetet fokuserar på jämställdhetsplaner, likalöner, arbetsvillkor för gravida och föräldralediga osv. Inte sällan glöms de allvarligare bitarna om trakasserier och sexuella trakasserier/sexuellt våld bort. Men, det finns även på arbetsplatser, och det är förmodligen vanligare än många arbetsgivare tror.

Men framför allt handlar det sexuella våldet om det våld som sker mellan personer som redan har en relation, eller har haft. En partner, eller en fd partner, slår och våldför sig sexuellt på den andra. Och som det är betydligt många fler kvinnor än män som utsätts för sexualbrott, och nästan uteslutande män ( 2954 män resp. 63 kvinnor misstänkta år 2010) som begår sexualbrott är det rimligt att tala om ett starkt förtryck av kvinnor mha sexuellt våld eller hot om sexuellt våld. När det handlar om sexuella förolämpningar, sexuella trakasserier och sexuella hot är de dessutom mycket tydligt närvarande konstant i det offentliga rummet, i form av allt från ett framkastat "hora" till en servitris som ogillas till tafsanden på kvinnor på tunnelbanan.

Hot om sexuellt våld påverkar yttrandefriheten, för främst kvinnor. Det blir återigen fruktansvärt tydligt när jag läser hur kvinna efter kvinna blir utsatt för helt absurda mängder verbala hot, hot som mycket ofta har en sexuell underton. Orsaken? Att de har haft mage att på sin blogg uttala sin åsikt om jämställdhet, eller just nu, om Assangefallet. Jag är rätt säker på att vilken man som helst skulle tycka att det vore fruktansvärt upprörande om de själva drabbades av den outtröttliga skitflod av förolämpningar, hat och hot som många kvinnliga bloggare drabbas av. Från män. Män som inte ens vågar ta en öppen debatt, som är helt anonyma.

Den här typen av fega skitstövlar gömmer sig bakom alla oss andra män. Gömmer sig bakom alla de män som inte vill se vad de gör, som inte vill ta sin del av ansvaret för att peka ut dem och få stopp på vidrigheterna. Som skruvar på sig om någon manlig medarbetares kränkande attityd och "skämt" om kvinnor tas upp på personalmötet. Som aldrig själva skulle säga eller göra något sådant, men som inte riktigt tycker det behöver göras sån affär av det. Som tycker att "grabbar är ju ändå grabbar", att "litegrann får man nog ta som tjej i en mansdominerad bransch" och som ser lite ovälkommet tafsande som något som inte är så allvarligt.

Jag önskar att den som aldrig har funderat över hur det anonyma hatet, både det med och utan sexuella undertoner, påverkar dem som drabbas av det, läste exempelvis My Vingrens blogginlägg. Och funderade  över vad som "händer med demokratin, yttrandefriheten och för den sakens skull, jämställdheten, när offentliga uttalanden från feminister per automatik genererar dödshot och allvarliga sexuella trakasserier?"

Reflektera sen gärna över att det faktum att den här typen av hat inte drabbar män som uttalar sig om jämställdhet, eller om Assangefallet, eller som kallar sig feminister. Jag är feminist, och det är jag stolt över. Inte sjutton drabbas jag av det som drabbar kvinnliga feminister. När jag drabbas är det istället som transperson och bög, vilket är inte så lite talande. Men just de sexuella hoten och kräkningarna drabbar inte mig, någonsin. Jag är man, och min sexualitet bör därför enligt normen inte kränkas.

Reflektera också gärna över vad denna skillnad mellan manliga och kvinnliga feminister, manliga och kvinnliga debattörer, säger om vårt samhälle och vår yttrandefrihet. Om det betyder något att Pär Ström och Ebba-Witt Brattström har så olika villkor. Det borde inte vara så här. Det behövs  fler män som säger ifrån, för vi vill inte ha det här samhället, eller hur?

Etiketter: Assange, bloggare, feminism, jämställdhet, näthat, yttrandefrihet

posted by Luka(s) @ 11:53 fm