Till minne av ungdomarna som dog i discoteksbranden
Idag är det tio år sedan sextiotre unga människor dog i en brand på en helt vanlig fest vid Backaplan. Tio år sedan hundratals människors liv förändrades för alltid. De som dog lämnade föräldrar, syskon, vänner, lärare och andra efter sig. De som överlevde skadades, en del allvarligt och för livet. Både ungdomarna och deras anhöriga lever för alltid med konsekvenserna.
Det borde inte ha hänt, och det borde framförallt aldrig hända igen. De som idag
berättar om sina erfarenheter, de är mina hjältar idag.
Nystart!
Okey, både vår, sommar och en bit av hösten har passerat och äntligen uppdaterar jag bloggen igen. Förhoppningsvis har de eventuella trogna läsarna inte misströstat utan istället hittat åsikter och information på annat håll. Eller helt enkelt ägnat sig åt något annat, kanske skrivit den där boken eller tagit den där sommarkursen i dykning eller oljemåleri under sommaren, bloggeri är knappast det stora målet med livet.
Jag har återvänt till Stockholms universitet, som studenter plägar göra på hösten. Men i år är det roligare än tidigare, för i ett år framöver är jag jämlikhetssekreterare och studiebevakare för Stockholms universitets studentkår. Jag ansvarar för studiebevakningen av Juridicum och hjälper kåren och dess medlemmar med allt som rör jämlikhet och diskrimineringsfrågor. Fantastiskt roligt och massor av möjligheter att påverka situationen för juridikstudenter och skapa ett universitet där alla studenter har samma möjligheter till en god utbildning! Självklart är jag tillgänglig för alla studenter på SU,
maila mig eller sök mig via
kåren.Visst, det var i vanlig ordning kaos när terminen drog igång. Men med ett nytt kårfullmäktige, en ny kårstyrelse, byte av tolv funktionärer och någon ny på personalsidan är det ärligt talat ett underverk att välkomstdagarna på SU fungerade så smidigt som det ändå gjorde när 5000-6000 nya studenter skulle skrivas in, informeras, välkomnas och göra SU till sitt hem de närmsta åren!! Och nu är Stockholms universitets studentkår störst i landet!!
Just i år blev terminsstarten extra knölig av SLs
vansinnigt krångliga regler för hur man skulle gå tillväga för att kunna utnyttja studentrabatten vid inköp av SL-kort. Budskapet var; se till att studera minst 75% och se till att du har studentkort(studentlegitimation).
Är du ny? Du får inte studentkort bums när du skriver in dig på universitet, inte ens bums när du skriver in dig på kåren. Utan i väntan på att ditt kort levereras kan du: ta det kvitto du köat för hos kårexpeditionen, gå till den av SU nyligen flyttade (till källarvåningen....) informationsdisken för LADOK-utdrag och student-datakonton och begära ett LADOK-utdrag, gå tillbaka med utdraget till kårexpeditionen, visa upp utdraget som visar att du studerar minst 75%, be om ett tillfälligt kårintyg, ta detta och sedan gå till Pressbyrån för att köpa ditt rabatterade SL-kort. Och allt detta under de dagar då kårexpeditionen alltid tar in extrafolk på grund av alla som ska betala kårräkningen, kön till informationsdisken blir lång av alla som behöver studentkonto och de nya studenterna redan är stressade av att hinna köpa litteratur, läsa in scheman, leta upp rätt salar och ibland till och med
bor på vandrarhem eller flyttar runt hos bekanta i väntan på värdig bostad!
Enda orsaken till att Stockholms studenter inte stormade SL var väl att de var så sönderstressade att de inte orkade! Givetvis var det studentkåren som SL förväntade sig skulle utföra det mesta arbete med hela det vansinniga kontrollssystemet, så inte en enda liten student som "bara" studerar 50-70% skulle få tillgång till den fantastiska rabatten. Denna strålande rabatt på maximalt 228:-/mån, för den som har råd att langa upp ca
två tusenlappar på ett bräde i början på terminen, den tid då många studenter har många andra extrakostnader, som den nämnda litteraturen, ökade lunchkostnader, kanske flyttkostnader, höga tredjehandshyror, antidepressiv medicin, kaffe....
Så, nej jag är inte så imponerad av SL. Speciellt inte när de efter några dagar kom på att regeln om att man kunde få kostnaden för icke-utnyttjade dagar på gamla kortet kvittade vid inköp av nytt, rabatterat, kort när studentlegitimationen väl kom ju borde räcka utmärkt för de som väntade på studentlegget. Undrar hur många arbets/studie-stimmar det hade sparat för kårpersonalen och studenterna om SL hade meddelat det från början...
Efter den här morgonens totala stillestånd på linjerna 17, 18 och 19 är jag än mindre imponerad. En kvarts försening och en massa stress på grund av den totala bristen på vettig information och fullsatta ersättningsbussar. Ska inhandla en tuff islandshäst och rida till jobbet tror jag, det måste gå fortare. Och blir mindre stressigt. Läsa kan man ju ändå inte göra när man står tajtare än överklassdamernas revben på 1700-talet. Korsett eller tunnelbana, vad är skillnaden?
Nej, detta var veckans slutgnäll! Nu är det helg och eftersom vädret inte verkar duga till helgutflykter till dalaskogarna kan jag ägna mig åt omplantering av krukväxter, vinterfixande av balkongen och allmänt slappande. Film kanske? Man ska utmana sina fördomar. Jag gillar inte romantiska komedier. Men när det nu äntligen blir en film med helt vanligt par även jag kanske kan känna igen mig i ( istället för
lyxprostituerad möter rik knös,
barndomsvännerna efter 35 år inser att de alltid älskat varandra och icke-gifter sig i ösregn,
saxofonist kärar ned sig i sångerska och klär ut sig till playboy för att få henne eller dumsnäll kille förälskar sig i en tjej som pga en olycka varje morgon helt har glömt att de ens känner varandra...)
ja, då kanske det kan vara något. Radhusmiljö, grillkvällar, gos&mys och vanliga köksgräl känns mer verklighetsnära. Nån trevlig man som vill följa med på
Patrik 1,5? ;-)
Etiketter: film, höst, SL, Stockholms Universitet, studenter, studentkår, SUS, utbildningspolitik
Pedofili, djursex och ett Kd i kris....
Egentligen är jag så innerligt trött på alla korkade argument mot samkönade äktenskap att jag inte ids bry mig mer om eländet. I allmänhet är ju bästa sättet att sänka en meningsmotståndare med dåliga argument att helt enkelt inte säga emot utan låta honom fortsätta. Och fortsätter i ullstrumporna gör de, de värdekonservativa som vill behålla äktenskapet som ett heteronormativt privilegium. De senaste inläggen är så strålande exempel på usel retorik att jag bara måste kommentera dem ändå.
Först var det Anders Svensson, lärare i juridik vid Stockholms Universitet, som i SvD skrev
den svamligaste debattartikel som setts sen Flower-power-eran begravdes. Argument mot hetslagstiftningen och diskrimineringsskydd blandades ihop med motståndet mot samkönade äktenskap, ihopjoxat med märkliga resonemang om "gummi-paragrafer" och värdegrunder som måste innehålla värden. Göran Lantz gav en
utmärkt replik och Tor Billgren
har kommenterat Svensson, argument för argument.
Mer behöver knappast sägas,
Åsa Petersens sammanfattning illustrerar det hela väl:
"På ena sidan de som vill ha kvar en heteronormativ och diskriminerande lagstiftning: samhället måste tydligt visa vad som är ”normalt” och ”onormalt”. På andra sidan de som kräver att alla människor, oavsett sexualitet, ska vara lika inför lagen."Jag är säker på att några av lärarna på min institution delar Anders Svensson åsikter, men jag konstaterar att ingen av dem är så dåliga debattörer, eller har så dålig smak, att de tar till samma retorik som Svensson. Vilket känns tryggt, hans argumentationsteknik hade inte varit lämpligt att lära ut till blivande jurister. Svensson undervisar alltså inte alls vid Juridicum, tack och lov, utan
vid institutionen för socialt arbete!
Men som om Svensson självmål inte var nog för att sänka äktenskapsmotståndarna, sen dyker
Lennart Sacredeús upp. I söndagens
Agenda jämförde han samkönade äktenskap med relationer med djur och pedofila äktenskap! Med argument som grundar sig på tesen om det sluttande planet menar han tydligen att accepterar vi en liberal, icke-kristen, värdering som samhällsnorm, så kommer vi acceptera även annat som är icke-kristet. Som om motståndet mot pedofili och djursex baserade sig på kristna argument, man tar sig för pannan.
Om argument om sluttande plan vore giltiga vore de det även om den värdekonservativa sidan. Man skulle kunna skriva saker som:
"-Vad säger att de stannar vid att begära att äktenskapslagstiftningen inte ska liberaliseras? De kan ju lika gärna fortsätta och begära att skilsmässor blir olagliga, och otrohet förbjudet. Kanske kommer till och med vissa radikala försöka få igenom kyskhetsbälte för alla ogifta flickor och spöstraff för onanister? Den högljudda bibellobbyn tycks ju ha manipulerat ett helt regeringsparti och äger ett flertal tidningar och andra media, och de utmålar sig som kränkta så fort någon vågar säga emot dem."
Eller så konstaterar man att dåliga argument talar för sig själva, och låter Kd och andra fortsätta att arbeta sig fram mot
sin egen och regeringens kris. De tycks inte behöva draghjälp alls till det just nu.
Tillägg:
Med tanke på dagens datum kunde man tro att Sacredeús utspel var ett skämt, men det gjordes alltså i söndags, och tycks inte alls varit humoristiskt menat...Etiketter: Aftonbladet, Anders Svensson, Antigayretorik, djursex, Göran Lantz, Juridicum, KDU, Lennart Sacredeús, pedofili, retorik, samkönade äktenskap, Stockholms Universitet, SvD, Åsa Petersen
"Tjejhångel" förbjudet på Viking Lines nattklubb!
Aftonbladet rapporterar idag att Viking Line tycks ha en särskild policy när det gäller vem som får hångla med vem på deras båtar.I veckan roade sig ett gäng vänner på nattklubben Seven på Viking Lines båt Cinderella. De dansade och umgicks och precis som många andra på nattklubben drack de alkohol och hånglade en smula. Några i sällskapet fotade också varandra och poserade lite på skoj, men det handlade aldrig om något annat än kyssar och kramar. Det var med andra ord en festlig kväll och natt, ungefär som det brukar se ut när ett gäng vänner festar tillsammans på krogen. Skillnaden var att flera av dem var homo- eller bisexuella och att en del i sällskapet hade kläder som hade drag av fetichplagg. Enligt uppgift var dock inga mer avklädda än de skulle varit i vilken urringad cocktailklänning som helst, eller hade kortare kjol än de rätt korta dräktkjolar man kan se på "finare fester".
När en av de yngre kvinnorna kysste en annan kvinna för att någon i gänget skulle ta en bild reagerade vakterna. Tre av dem gick in på nattklubben, en av dem tog henne i armen och inför ett trettiotal gäster sa han att hon var för utmanande klädd och såg ut som en prostituerad. Han ska också enligt kvinnan ha sagt "-Vi tolererar inte tjejhångel!". Sedan avvisade han både henne och hennes sällskap från nattklubben. Hon blev både arg, ledsen och kränkt och enligt en vän till henne var hon väldigt uppriven över att bli offentligt utmålad som prostituerad och avvisad på det sätt hon blev. Att det hade sett helt annorlunda ut om det var ett sällskap med bara heterosexuella bekanta, och en kyss mellan en man och en kvinna, det är både hon och vännen övertygade om. Det hånglades också enligt uppgift rätt friskt mellan heterosexuella par, på andra håll i nattklubben.
Viking Lines informatör, Helen Kneck, som talat med den vakt som avvisade sällskapet menar att det var ett odramatiskt avvisande och att det hela handlade om att sällskapet av andra gäster uppfattas som stötande och provocerande. De hade blivit tillsagda men när de upprepade det stötande beteendet efter 20 minuter avvisades de. Mot de uppgifterna står uppgifter från en person i sällskapet om att de inte var mer lättklädda än andra gäster på nattklubben. En nattklubbsmiljö vid ett-tiden på natten kan nog också rent generellt antas vara ganska tillåtande när det gäller både hångel och klädsel. Det påstås inte heller att andra gäster försökt själva säga till sällskapet. Helen Kneck hänvisar också till att fartygets gäster till stor del bestod av äldre passagerare på gruppresa. Men en person i det avvisade sällskapet menar att hela händelsen utspelade sig på nattklubben Seven, som vid den tiden huvudsakligen hade yngre gäster. De äldsta på själva nattklubben ska i själva verket ha ingått i den grupp som var bekanta med den avvisade kvinnan.
Ur en juridisk synvinkel finns det klara paraleller med
restaurangmålet där ett lesbiskt par avvisades efter en puss. Och precis som där kommer det säkert bli svårt att bevisa att det skett ett brott, olaga diskriminering. När ord står mot ord är det svårt att bevisa att vaktens avsikt verkligen var att diskriminera kvinnan på grund av hennes sexuella läggning. Skillnaden här är att det kanske finns flera vittnen som kan vittna om repliken om att man inte tillåter tjejhångel, men frågan är om det räcker. Därmot kan det nog i ett civilmål om skadestånd på grund av diskriminering, enligt de särskilda
diskrimineringslagarna, tänkas bli svårt för Viking Line att visa att avvisningen inte föranleddes av hennes sexuella läggning. Det fanns trots allt fler som var klädda precis som hon, eller ännu mer utmanande, och de avvisades inte. Och det fanns betydligt mycket fler som hånglade, och de avvisades inte. Jag skulle nog säga att det ser lite mörkt ut för Viking Line, det blir tufft att få rätten att tro på att just den avvisade tjejen var så mycket mer "provocerande" än de andra gästerna.
För Viking Lines del är det nog läge att börja fundera på att anlita vakter som har någon grundläggande utbildning i var gränserna för deras uppdrag går. Om det som hänt är att tre biffiga män har snedtänt över att två tjejer har poserat med en kyss på en nattklubb, klivit in och i sin egenskap av vakter bröstat upp sig och högt och ljudligt sagt åt en av dem att hon klär sig som en prostituerad, grabbar henne i armen och säger att hon måste klä om för att få vara där, då är det inte bra för affärerna. Så beter sig inga sansade, smidiga vakter. Kanske bör man rent generellt se över sin policy, det är inte första gången Viking Line
figurerar i pressen för
misstänkt diskriminering. Personligen kommer jag inte resa med Viking Line i fortsättningen, inte innan de visar att de tycker att jag och andra HBT-personer är lika mycket värda som deras andra passagerare.
Uppdatering, 2008-03-16 :Finlandssvenska Hufudstadsbladet
rapporterar också om incidenten, med en vinkel som mer ställer sig på Viking Lines sida. Viking Line har tydligen också åsikter inte bara om hur mycket och med vem deras passagerare får hångla, även vad passagerarna äter
lägger de sig i. Av säkerhets- och hälsoskäl, menar man tydligen. Men sen när brukar folk värma smörgåsar?
Tyvärr verkar det inte bara vara Viking Line som har problem med sina vakter. Även
Silja Line hade bekymmer 2004, och den händelsen ledde till att en
planerad gaykryssning ställdes in.
Etiketter: Aftonbladet, Cinderella, diskriminering, HBT, Helen Kneck, homosexuell, juridik, krogvakt, Viking Line
Federley tar hjälp av fiktiva bloggare....hejdlöst kul.....eller?
Bloggosfären är tämligen förvirrande, och ibland blir den mer förvirrande än vanligt. Nu har Fredrik Federley tydligen
kontaktat den fiktive liberale bloggaren advokat Kurt Rantzén, via Facebook, för att be om hjälp. Det spännande i sammanhanget är att någon Kurt Rantzén inte tycks existera. Defintivt
inte som advokat, och förmodligen inte alls. Det mest sannolika är väl att det bakom bloggen döljer sig en person med vänstersympatier och för mycket fritid. Rätt ofta blir också ironin på bloggen så subtil att det är tveksamt om humor egentligen är avsikten. Även om just inlägget om Federley är rätt roande, eftersom Federley själv lämnade öppet mål i
den blogpost om "kulturvänsterns angrepp" som Rantzén ironiserar över.
Men, har Fredrik Federley verkligen kontaktat Rantzén? Vi har bara Rantzén ord på det, går det att lita på? Det skulle kunna vara så, Federley är knappast den förste att låta sig luras, även webredaktören för SVTs Agenda
tycks ha tagit Kurranz blog på allvar. Men det kan lika gärna vara "Rantzéns" eget påhitt, och frågan är väl om avsikten då är att roa eller oroa. Vem han och hans agenda är vet ju ingen. Att Fredrik är Fredrik kan vi nog däremot tryggt lita på, precis som de han försvarar från "kulturvänstern", Johan Stael von Holstein och Cecilia Stegö Chiló, existerar han och är omisskännlig.
Det finns säkert de som tycker både Kurranz blogg och Federleys eventuella misstag är hejdlöst roligt. Men jag vet inte vad jag tycker, det verkar mest tragiskt, från början till slut. Tänk om den tid som lades ned på bloggar, och här inkluderar jag nog även min egen, istället lades på att driva konstruktiv politik? Vad är det som gör att vi som människor så ofta månar mer om vårt yttre, det vi kan verka göra, och tycka, än vårt inre, det vi verkligen gör och tycker? Se där något att fundera på, nu när påsken närmar sig, det ska jag göra.
Etiketter: Cecilia Stegö Chiló, Fredrik Federley, hoax, Johan Stael von Holstein, kulturvänstern, Kurranz blogg, källkritik
Zaremba ifrågasätts
Nu har Maciej Zaremba avslutat sin artikelserie om det han kallar "kränktkultur". Den sista i raden, "Jaktscener från Lärarhögskolan" var inte bättre än de tidigare. Bland annat raljerar han över att begreppet numer är rätt vanligt använt, utan att reflektera över om detta möjligen beror på något annat än den orsak han genomgående antyder mellan raderna. Att Zaremba menar att medborgarna blivit så förslappade och bortskämda av det långvariga socialdemokratiska styret att de inte klarar att ta ansvar för sina egna liv, är knappast en hemlighet.Men att språket utvecklas och olika begrepp används för precis samma företeelse under olika tider verkar Zaremba helt glömma bort. De som idag av vissa nyliberaler uppfattas som jobbiga när de uppger sig kränkta, de uppfattades förmodligen också som jobbiga när de förr var "arga","upprörda" eller "förbannade" över att bli sämre behandlade. Det är inte själva ordet "kränkt" som stör de som sitter på makten att behandla personer med mindre makt sämre än andra. Det är när de som behandlas sämre säger ifrån som det blir jobbigt. Och givetvis blir det extra jobbigt när de som säger ifrån lägger skulden där den hör hemma, genom att peka på att det inte handlar om något de utsatta
gör (blir arga exempelvis) utan något de
blir utsatta för (dvs de blir kränkta).
Zaemba journalistik
sågas också rejält av Åsa Linderborg, i dagens Aftonblad. Hon har kontrollerat hans uppgifter och funnit en hel del brister i den journalistiska metoden och visar på att hans motiv är rätt grumliga. Jag kan bara instämma.
Det må finnas ett problem med personer som är lättkränkta. Om antalet lättkränkta människor är större idag än för 10-15 år sedan vet vi nog egentligen inte alls, jag har åtminstone inte sett några bra vetenskapliga undersökningar om det. Det kunde varit intressant att läsa, om de nu finns och Zaremba velat ta upp dem.
Men, frågan nu är ju varför det bara talas om att det är de som står utanför normen som antas ha en "kränktkultur" i vissa nyliberalers syn på världen? En analys av den verklighetsbeskrivningen hade varit intressant. Om den stämmer kan man fundera över varför just dessa grupper i så fall är mer lättkränkta, kan det ha att göra med ökad utsatthet för verkliga kränkningar eller beror det på den orsak som Zaremba antyder? Och om antagandet istället inte stämmer, och alla grupepr kan antas vara lika lättkränkta, vad är då orsaken till att bara vissa grupper utpekas som lättkränkta i media? Den frågan här verkar inte Zaremba vilja belysa, vilket kanske är förståeligt.
Även
Eva-Lena Jansson har skrivit om Zaremba, och såna som kanske borde vara kränkta.
Uppdatering: Lyssna också på
DO Katri Linnas pedagogiska förklaring av att det är svårt att tala om "missbruk" innan de som inte bör ha lagskydd får det. Ett av de fall Zaremba belyst lades, fullt korrekt, ned. Det är stor skillnad på om folk felaktigt tror sig kunna hävda kränkning och om de även sedan får rätt i domstol, detta skiljer inte Zaremba på.
Även
Josefin Brink och
Marta Axner kommenterar Zarembas artiklar.
Etiketter: DN, Eva-Lena Jansson, kränkt, Maciej Zaremba, nyliberal Aftonbladet, språkhistoria
När kränkta blir "kränktkultur"
Det finns i en del liberala kretsar en förtjusning i att beskriva alla grupper och individer som protesterar mot att bli sämre behandlade än andra som överkänsliga.
Senast ut på banan är Maciej Zeremba. I två artiklar, hittills, har han beskrivit Lärarhögskolan i Stockholm som en kultur av förtryckta lärare som hukar under anti-diskrimineringskraven från staten, beskäftiga ombudsmän och militanta elever som blir rabiata när de inte får godkänt trots att de inte uppfyller betygskriterierna.Första artikeln,
Först kränkt vinner behandlar bland annat ett fall med en kvinna som ansett sig diskriminerad och kränkt, bland annat av lärarens nedlåtande uttalanden om homosexuella. När hon anmälde detta till skolledningen agerade de inte alls. Till slut vände hon sig till HomO och då ingick man förlikning. Man kan nog anta att Lärarhögskolans jurister bedömde det som att HomO inte var helt ute i ogjort väder, annars hade man inte betalat 60.000 kronor i skadestånd. Detta får Zaremba till en historia om en rättshaverist och en vettskrämd skolledning. Eftersom han inte ger så mycket fakta är det svårt att påstå att han har helt fel, men, jag kan nog tycka att det hela inte riktigt bär sannolikhetens prägel, som en viss proffessor skulle sagt.
I den andra artikeln,
"Tyst i Klassen" blir det uppenbart att Zaremba skarvar, för där har en kollega till honom skrivit
en helt annan artikel om det fall Zaremba framställer som en rent politisk okynnesanmälan. Det är två helt olika bilder som framträder, Zarembas text framstår som snarast tendensiös mot den faktabakgrund som Anna Bodin ger.
Så mycket för den journalistiken, alltså.
Att det finns problem på Lärarhögskolan i Stockholm är uppenbart, men efter att ha talat med en nyligen utexaminerad bekant tror jag mer det handlar om katastrofalt dålig ledning och organisation rent generellt. Sånt skapar rädda anställda, om de exempelvis inte får utbildning i hur de ska förhålla sig i diskrimineringsfrågor.
Det är inne idag att tala om hur feminismen, HBT-rörelsen, anti-rasismen och många andra som kämpar för ett samhälle som är lika för alla, att vi skulle fått alldeles för stort utrymme. Sen valet har det blivit allt populärare att tala om att en massa grupper "utmålar sig som offer" och är "lättkränkta". Alla från bögar till sexeullt utsatta kvinnor har fått en släng av sleven. Vi påstås ha fått så mycket makt att vi kan spela på vårt övertag, "låtsas" vara kränkta, få förmåner och därmed förtrycka alla andra som egentligen bara vill väl.
Då är det viktigt att komma ihåg var problemet ligger. Problemet är inte vi som upplever oss diskriminerade och kränkta. Problemet är de som tar sig rätten att först diskriminera och kränka, och sedan får hjälp att dölja sina handlingar av de som accepterar detta.
Så länge det fortfarande inte är en merit att vara döv, svart, muslimsk, lesbisk kvinna i Svenskt Näringslivs styrelse kan vi nog inte tala om att det skett några större förändringar i praktiken sen valet. Det är bara retoriken i media som ändrats.
Lösningen på diskriminering är inte att lägga skulden på de som utsätts, utan att gemensamt ta ansvar för att detta inte ska ske igen!Etiketter: Anna Bodin, diskriminering, DN, Först kränkt vinner, homosexuell, Lärarhögskolan, Maciej Zeremba, nyliberalism, Tyst i klassen
