Den manliga blicken i reklamen
Vad sjutton har hänt med SVT Debatt?
Minns ni SVT Debatt-artikeln som tyckte det var fel att anklaga American Apparel för sexism? Deras reklam påstods istället vara befriande för kvinnor, tillät kvinnor att uttrycka sin sexualitet?
Nåväl, jag skrev en replik på det och skickade till SvT Debatt, 4 april. På måndagen 7 april, efter påstötning via telefon, fick jag besked att jag skulle få svar om eventuell publicering på tisdagen, 8 april. Efter ett syrligt mail i helgen om att de uppenbarligen glömt mig fick jag idag ett mail om att de inte publicerar artikeln och ber om ursäkt för att de glömde bort mig.
En stor och viktig debattsajt glömmer bort en förfrågan om en debattartikel. Trots telefonkontakter! Det känns helt bisarrt.
Här är det jag hade velat få publicerat. På tok för sent och därmed lite apart, men jag tyckte det kunde vara intressant med vettiga argument överlag när det gäller sånt här som bildanalys. Precis som jämställdhet är det nämligen inte ett område som handlar om enbart åsikter och fria fantasier. Det är ett forskningsområde, som Susanna Pettersson har dålig kunskap om.
**********
Den
manliga blicken i reklamen
Stor
skillnad på kvinnors rätt att uttrycka sin sexualitet och sexistisk
reklam.
Susanne Pettersson invände onsdags mot de som
ställer sig negativa till American
Apparels reklam, och specifikt mot just
Genusfotografen. Hon verkade mena att sexualisering inte behöver
vara något negativt, eller ens något som innebär att kvinnor blir
objekt.
Jag uppfattar att Pettersson har missförstått
begreppet sexualiserad. Säger man att en person är sexualiserad
innebär det att något gjorts med henne. Hon, för det är oftast
just en hon, har blivit ett objekt, i motsats till subjekt. Ändelsen
-erad indikerar just detta, enligt gängse språkregler.
Däremot
har Susanne Pettersson absolut rätt i att kvinnor väljer och har
rätt att välja sexuella uttryck och att detta både bör accepteras
och existerar på bild. Så kallad slutshaming är, precis som
sexualiserad objektifiering, ett problem. Slutshaming är det när man nedvärderar kvinnor för
att de bryter mot normerna och inte längre är sedesamma och
”anständiga” utan tar för sig sexuellt och klär sig medvetet
utmanande. Det är något som stora delar av svensk feminism är
starkt emot och där välkomnar jag Petterssons åsikter. Det är en
åsikt jag också uppfattat att Genusfotografen förmedlar i sina
texter.
"Men det ligger en fara i att göra att göra som
Pettersson och förväxla detta att bejaka av kvinnors rätt att vara
sexuella subjekt med mäns rätt att framställa kvinnor som sexuella
objekt."
Det är två olika uttryck och förhåller sig på två vitt
skilda sätt till den strukturella underordningen som kvinnor har i
samhället. Där bilder av kvinnor som sexuella subjekt bryter mot
maktordningen och stärker kvinnors makt stärker de sexualiserande
och därmed sexistiska bilderna mäns makt istället. Mannen
fortsätter att göras till subjekt, den som agerar och har makten,
medan kvinnan reduceras till objekt.
Bildspråk är som alla
andra språk, det finns olika tolkningar och ibland ser vissa uttryck
mycket lika ut utan att för den delen betyda samma sak. Jag kan i
det skrivna språket hävda att jag både äter min fil, lagra data
på den och filar på mitt snickeriarbete med den. Det är dock tre
mycket olika filer det handlar om. Och även om någon hävdar
rätten att tolka meningen ”jag äter fil” som att jag fått en
märklig begivenhet på järnhaltig och svårsmält föda så finns
det en språkvetenskaplig förståelse av ordet som säger att detta
är en felaktig tolkning.
På motsvarande sätt uppfattar jag att
Pettersson gör en felaktig tolkning av de bilder det stormat kring
och att det är därför hon sammanblandar kvinnors rätt att vara
sexuella subjekt med mäns rätt att framställa kvinnor som sexuella
objekt. Hon ser ingen skillnad på de olika typerna av bilder. Men de
som arbetar med bild, och ofta både feminister och många andra, ser
skillnaden.
Visst kan man som Pettersson
tolka blicken hos den här kvinnan som kaxig och därmed tolka hela
bilden som om hon är ett subjekt med en självständig möjlighet
att uttrycka sin sexualitet. Men är det en korrekt tolkning?
Jag vågar mig på att hävda att både
en bildanalytikers förståelse och den allmänna förståelsen av
bilden ovan är att personen är ett objekt. Bilden är en
visserligen en smula förrädisk eftersom posen är medvetet
producerad för att imitera en kaxig tonårsattityd. Men blicken
tycks snarare tom och stel än kaxig, och det medvetna valet att
fokusera på hennes skrev med bara lår understryker att det finns en
person med ett sexuellt intresse som står bakom kameran och som
senare ser bilden. Mest sannolikt en man. Ljuset är hårt och
fotografens position där han ser ned på modellen understryker
hennes roll som granskat objekt.
Om
man sedan analyserar bilden i sin kontext blir det ännu mer
uppenbart att den handlar om objektifiering snarare än att lyfta
fram kvinnor som sexuella subjekt. Modellen är mycket ung och vi kan
anta att hon betalats för uppdraget. Hon står därmed i stark
beroendeställning till bildproducenten, American
Apparel.
Det är högst osannolikt att hon själv fått välja vare sig
kläder, pose eller ansiktsuttryck. Hennes makt över vad bilden
skall uttrycka är minimal. Att tolka henne som subjekt är en helt
orimlig tolkning. Och detsamma gäller en mängd bilder från både
American Apparel och andra företag.
"Få områden är så dominerade
av berättelsen om kvinnan som sexuellt objekt för mäns begär,
mäns blickar, som just reklamen."
Sexualitet kan vara mycket
och kommer i mängder med fantasifulla varianter. Den är, när alla
samtycker och är vuxna, en källa till glädje. Och alla bör ha
rätt att i till exempel bilder eller klädsmak uttrycka sin egen
sexualitet efter tycke och smak så länge ingen skadas av det. Men
reklamen reproducerar bara en enda bild, bilden av kvinnan som
viljelöst objekt och mannen som det erövrande subjektet. Andra
bilder, bilder av kvinnor som sexuella subjekt, får mycket sällan
synas. Den som vill bejaka alla människors rätt att uttrycka sin
sexualitet fritt utan fördömanden borde därmed välkomna kritik av
reklamens ensidiga och kvinnoföraktande bild av sexualitet.
"Pettersson motverkar alltså sitt eget uttalade syfte, att frigöra
kvinnor. "
Lukas Romson, jämlikhetskonsult och feminist
Etiketter: american apparel, feminism, jämställdhet, sexism, SVT debatt
Hägglund hot mot mänskliga rättigheter
Socialminister Göran Hägglund anser att Sverige ska fortsätta tvångssterilisera människor som behöver byta juridiskt kön, med hänvisning till att det eventuellt kan uppstå problem vid myndighetshanteringen av exempelvis föräldrapenning. Tills det är utrett hur myndigheter ska hantera att män kan bli biologiska mödrar och kvinnor kan bli biologiska fäder ska tvångssteriliseringarna fortgå. Detta är under inga omständigheter en juridiskt hållbar inställning. Det skriver RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund (m fl) tillsammans med en rad jurister.Steriliseringskravet bryter mot en av Sveriges grundlagar, regeringsformen, som säger att ingen invånare får påtvingas kroppsliga ingrepp mot sin vilja. På samma sätt som de historiska tvångssteriliseringarna handlar dagens tvångssteriliseringar om motkrav för livsavgörande myndighetsbeslut och därpå följande sociala rättigheter, som exempelvis fungerande identitetshandlingar. Därmed är dagens hantering lika rättsvidrig som gårdagens.
De mänskliga rättigheter som skyddas genom grundlagen får bara inskränkas om det är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, det vill säga, om ett viktigt allmänt intresse hotas, som exempelvis folkhälsa och rikets säkerhet. En begränsning måste också vara proportionerlig. Att transsexuella tillåts skaffa barn även efter att de bytt juridiskt kön kommer inte leda till farliga epidemier eller våldsamma kravaller. Bara till fler lyckliga föräldrar och nyfödda barn. Tvångssteriliseringarna bryter mot grundlagen och Europakonventionen, och måste omedelbart avskaffas. Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, har uppmanat samtliga medlemsländer att avskaffa alla krav på någon typ av medicinsk eller kirurgisk behandling för personer som vill byta juridiskt kön.
Inom juridiken görs alltid avvägningar, eftersom olika skyddsvärda intressen ofta står mot varandra. I det här fallet ligger individens skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp i den ena vågskålen och – enligt socialminister Göran Hägglund – eventuella administrativa problem för myndigheter i den andra. En grundlagsfäst mänsklig rättighet har alltid företräde framför mindre skyddsvärda intressen, som smidig myndighetsadministration. Det är heller inte ovanligt att en lag inte är helt i takt med sin tid och att det därför dyker upp fall som inte nämns i lagen. Jurister gör då en tolkning och försöker se hur lagstiftaren skulle ha tänkt, om lagstiftaren hade känt till den aktuella situationen. Det är ett vanligt förfarande och man kan göra likadant i dessa fall, i väntan på att lagstiftaren hinner ifatt verkligheten. Det är därmed fullt möjligt för myndigheterna att tillämpa föräldrabalken och socialförsäkringslagstiftningen även om dessa inte hunnit ändras när kravet på sterilisering tas bort. Mänskliga rättigheter väger tyngre än intresset av att det uttryckligen följer av en författning vad som gäller i varje given situation.
För varje månad som går innan lagen ändras kommer nu fler människor för alltid förlora sina möjligheter att skaffa biologiska barn. Många transpersoner lever också redan idag med ID-handlingar som inte stämmer överens med det kön de identifierar sig med och lever som, för att de i framtiden vill bli föräldrar. De problem detta innebär omfattar inte bara problem att legitimera sig utan också konkreta risker för trakasserier, hot, hat och våld. Mänskliga rättigheter handlar om verkliga människor, människor som lider så länge kränkningarna fortgår.Tvångssteriliseringar hör inte hemma i en rättsstat. De måste upphöra, inte utredas. Sverige kan inte ha en ordning där ett departement utreder huruvida mänskliga rättigheter verkligen är viktigare än helt problemfria föräldrapenningsärenden. Myndigheter kan vänta. Mänskliga rättigheter kan inte vänta.
Ulrika Westerlund, ordförande RFSL,
Lukas Romson, jämlikhetskonsult, transsexuell,
Conny Öhman, jur. kand.,
David Langlet, jur. dr., gästlektor i bl.a. folkrätt,
Katarina Fast, jur. kand., doktorand i offentlig rätt,
Kerstin Burman, jur. kand.
*********
Publicerad på SVT DebattEtiketter: juridik, Lukas Romson, RFSL, SVT debatt, tvångssteriliseringar, Ulrika Westerlund
Bög...förlåt GAYgalan under luppen!
Det har blossat upp en
interndebatt om QX-Gaygala, efter att en del bögar tyckt att
priserna gick till fel personer. Dagens Nyheters kommentar är att det
var lite ont om homo- och bisexuella bland pristagarna. Och i
Debatt i SVT låg även där fokuset på fjäsket för heteronormen. Men den kunde lika gärna, som Andrès påpekar, handla om homonormen.
För vi som inte tillhör den bögiga klubbeliten i storstäderna, vi har aldrig varit så exalterade över GAYgalan. Nu har en del bögprofiler i nöjesvärlden också upptäckt den unkna lukten som uppstår när man exkluderar inte bara stora delar av lesbiskas kultur, och allt som rör transpersoner och bisexuella av alla kön, utan också alla som inte är vita storstadsbögar som leker klubbkids hela livet. Det blir lite instängt, minst sagt. Och priserna går till såna som Maria Montazami och Victoria&Daniel. Ge det två år till så får
Carola Häggkvist priset för Årets artist,
jag lovar. Men det är ju en bra början med interndebatt öht, vi får se var det landar. Och om fler än nöjes-bögprofiler blir välkomna i debatten, och ids bry sig.
Låt mig vara tydlig. Det är självklart helt okey att QX anordnar ett kul party och delar ut lite priser till kändisar i nöjesvärlden. Det må stå varje nöjestidning fritt att göra så, och entreprenörsanda ska ju inte motverkas. Problemet kommer när man låtsas representera hbt-samhället, genom att dela ut pris som Årets Homo, Årets Hetero och Årets kämpe. För det första har nomineringarna och omröstningarna ingen som helst förankring i det vi andra kallar demokrati. Det är fritt fram att rösta hur många gånger som helst och det kampanjas vilt från flera böghak och event som vill få stå i rampljuset en smula. Men dessutom så är det ju främst klubbögar som både nominerar och röstar, och det är QX redaktion som redan i början styr omröstningen genom att presentera förslag på folk att nominera. Precis som i heterovärlden är det en liten klick vita, medelålders storstadmän med god inkomst som självgott sitter där och låtsas representera oss andra. Eller ja, åtminstone bögarna och flatorna. Bisexuella och transpersoner och alla queers behöver ju inte ens känna sig falskeligen representerade,
vi är ju mer eller mindre öppet uteslutna.Jag har svårt att tänka mig att majoriteten ens av alla bögar tycker att höjden av svenskt kulturliv är Maria Montazami och bröllopet mellan kungligheter. Eller att alla bögar lyssnar på schlager och älskar dragshow som inte förnyats sen sjuttiotalet. Så det är verkligen på tiden att de bögar som inte känner sig representerade säger ifrån och påpekar att QX Gaygala sedan länge passerat bäst-före-datum. Att utestänga heternormen tjänar sitt syfte, men när man samtidigt slänger ut 80% av sin egen familj är det inte så snyggt. Till slut kommer man bli rätt ensam.
För mig är det helt okey om bögklubbseliten vill dunka varandra i ryggen och ge vilka påhittade priser som helst till det böghak de för tillfället gillar bäst. Jag gillar varken schlager, drugshow, paljetter eller böghak men missunnar ingen annan det. Men snälla, sluta låtsas att spektaklet är seriöst, att ni representerar några andra än er själva. Överlåt åt någon hbt-organisation att dela ut de seriösa priserna, på någon HBT-gala. Folk som kan hantera det hela så det faktiskt blir hbt-världen som röstar fram vinnarna, inte en liten klick klubbögar. (QX kan säker tillåtas sponsra och därmed ändå få reklam...)
Och fixa varudeklareringen:
QX KlubbbögsGala! ***********************
Fler bloggar om kritiken mot QX Gaygala:
monblogg,
cigarbear,
Micke KazarnovicsJon Voss, QX ägare som menar att QX lyssnar på kritiken om hur man "lyfter/eller brister i att lyfta transpersoners och kvinnors erfarenheter." Och tycker pratet om heterofjäsk är en larvig tramsdiskussion.
Etiketter: andrés esteche, heteronorm, homonormativitet, jon voss, QX, SVT debatt