Könstillhörighetslagen kan fortfarande strida mot grundlagen
Regeringen föreslog i förra veckan att Sverige ännu en tid ska fortsätta att tvångssterilisera människor. Inte för att man längre tycker det är försvarbart. Tvärtom, efter vinterns förvirrade turbulens i frågan är man nu mycket tydlig med att kravet är inhumant och måste avskaffas. Men tydligen bedömer man det inte som så inhumant att man inte kan fortsätta i ett år till, för att hinna utreda vilka följdändringar i andra lagar som måste till.Det är i den nyligen presenterade lagrådsremissen som det framgår att steriliseringskravet blir kvar i könstillhörighetslagen ännu en tid. Regeringen hänvisar bland annat till att det kan uppstå frågor om föräldraskapet och de förmåner som är knutna till detta. Den här typen problem är dock fullt hanterbara, alla myndigheter har rätt att själva lagpröva ålderstigna lagar som inte harmoniserar med nyare lagstiftning. Det absurda i resonemanget att sterilisera människor för att man inte riktigt vet hur man rättsligt ska hantera deras föräldraskap redogörs inte för i lagrådsremissen. Inte heller redogör man för vilka konkreta problem denna fördröjning innebär för de människor lagen berör, som en jämförelse med de rättsliga problem man tycks mena blir följden av ett omedelbart borttagande.
Rent konkret innebär det att 30 – 60 personer ytterligare för all framtid kommer att förlora sin möjlighet att skaffa biologiska barn, om kravet inte avskaffas i juli 2012 utan istället i juli 2013. Det innebär också ett års ytterligare oändliga administrativa krångel och risker för trakasserier, hot och våld för alla de transsexuella som redan idag lever med ett annat juridiskt kön än sitt självidentifierade och av omgivningen uppfattade kön. För så lever alla de transsexuella som av olika skäl inte velat acceptera de påtvingade steriliseringsoperationen som ställs som motkrav. Mot dessa skäl torde administrativa och juridiska problem för myndigheter väga relativt lätt.
Hade lagförslaget inneburit att ny lag hade instiftats, inte som nu en ändring av en gammal lag, hade förslaget kunnat vara olagligt, eftersom riksdagen inte får anta lagar som strider mot grundlagen eller Europakonventionen. Det säger Wiweka Warnling Nerep, professor i offentlig rätt vid Stockholms Universitet, och menar att ett lagförslag som föreslår att steriliseringskravet kvarstår kan anses strida mot regeringsformens förbud mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Förbudet återfinns i kapitel 2 paragraf 6, och får bara åsidosättas om viktiga värden som exempelvis folkhälsan eller rikets säkerhet är hotade. "Som ofta är det dock gränsdragningar det handlar om i sådan här bedömningar. Men här menar jag att största försiktighet är påkallad", säger hon.
Steriliseringskravet ses av många som just en typ av tvångssterilisering, jämförbar med de tvångssteriliseringar som skedde i Sverige 1934 – 1975. En av dem som jämställer företeelserna är Wiweka Warnling Nerep. I sin kommande bok ”Vad är rätt?” utgiven på Norsteds Juridik och blivande kurslitteratur i statsrätt, lyfter hon fram jämförelsen och varnar för historiens avskräckande exempel. Tvångssteriliseringar är en typ av påtvingade kroppsliga ingrepp som är förbjudna enligt regeringsformen.
Både en nyligen överklagad dom från Förvaltningsrätten i Stockholm och flera debattörer har tidigare också påpekat att steriliseringskravet strider mot Europakonventionen. Det är en bedömning som Wiweka Warnling Nerep delar. Hon påpekar också att Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, redan 2009 rekommenderade samtliga medlemsländer att avskaffa samtliga krav på medicinsk eller kirurgiska behandling för att få byta juridiskt kön.
Steriliseringskravet kan alltså vara olagligt att tillämpa redan idag, myndigheter får som bekant inte tillämpa lagar som strider mot Europakonventionen. Och om lösningen att ändra lagen, istället för att skriva en ny lag, är medvetet gjort för att slippa undan förbudet mot att anta nya lagar som strider mot grundlagen är det en rättsvidrig taktik för att hålla ihop regeringen.
Oavsett om lagrådet ser genom fingrarna med allt detta och accepterar att steriliseringskravet kvarstår eller inte, har riksdagen ändå ett annat alternativ i juni. Det kommer säkerligen att finnas motförslag från oppositionen, förslag som innebär att steriliseringskravet avskaffas omgående. Jag hoppas tillräckligt många borgerliga ledamöter då inser att Sverige inte kan ha en ordning där man fullt medvetet fortsätter tvångssterilisera människor, bara för att ett departement anser sig först behöva utreda hur man ska ordna helt problemfria föräldrapenningsärenden. Myndigheter kan vänta. Mänskliga rättigheter kan inte vänta.
Lukas Romson, jämlikhetskonsult
*********
Publicerad i
Dagens JuridikEtiketter: Dagens Juridik, juridik, lagförslag, regeringen, tvångssterilisering
Hägglund hot mot mänskliga rättigheter
Socialminister Göran Hägglund anser att Sverige ska fortsätta tvångssterilisera människor som behöver byta juridiskt kön, med hänvisning till att det eventuellt kan uppstå problem vid myndighetshanteringen av exempelvis föräldrapenning. Tills det är utrett hur myndigheter ska hantera att män kan bli biologiska mödrar och kvinnor kan bli biologiska fäder ska tvångssteriliseringarna fortgå. Detta är under inga omständigheter en juridiskt hållbar inställning. Det skriver RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund (m fl) tillsammans med en rad jurister.Steriliseringskravet bryter mot en av Sveriges grundlagar, regeringsformen, som säger att ingen invånare får påtvingas kroppsliga ingrepp mot sin vilja. På samma sätt som de historiska tvångssteriliseringarna handlar dagens tvångssteriliseringar om motkrav för livsavgörande myndighetsbeslut och därpå följande sociala rättigheter, som exempelvis fungerande identitetshandlingar. Därmed är dagens hantering lika rättsvidrig som gårdagens.
De mänskliga rättigheter som skyddas genom grundlagen får bara inskränkas om det är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, det vill säga, om ett viktigt allmänt intresse hotas, som exempelvis folkhälsa och rikets säkerhet. En begränsning måste också vara proportionerlig. Att transsexuella tillåts skaffa barn även efter att de bytt juridiskt kön kommer inte leda till farliga epidemier eller våldsamma kravaller. Bara till fler lyckliga föräldrar och nyfödda barn. Tvångssteriliseringarna bryter mot grundlagen och Europakonventionen, och måste omedelbart avskaffas. Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, har uppmanat samtliga medlemsländer att avskaffa alla krav på någon typ av medicinsk eller kirurgisk behandling för personer som vill byta juridiskt kön.
Inom juridiken görs alltid avvägningar, eftersom olika skyddsvärda intressen ofta står mot varandra. I det här fallet ligger individens skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp i den ena vågskålen och – enligt socialminister Göran Hägglund – eventuella administrativa problem för myndigheter i den andra. En grundlagsfäst mänsklig rättighet har alltid företräde framför mindre skyddsvärda intressen, som smidig myndighetsadministration. Det är heller inte ovanligt att en lag inte är helt i takt med sin tid och att det därför dyker upp fall som inte nämns i lagen. Jurister gör då en tolkning och försöker se hur lagstiftaren skulle ha tänkt, om lagstiftaren hade känt till den aktuella situationen. Det är ett vanligt förfarande och man kan göra likadant i dessa fall, i väntan på att lagstiftaren hinner ifatt verkligheten. Det är därmed fullt möjligt för myndigheterna att tillämpa föräldrabalken och socialförsäkringslagstiftningen även om dessa inte hunnit ändras när kravet på sterilisering tas bort. Mänskliga rättigheter väger tyngre än intresset av att det uttryckligen följer av en författning vad som gäller i varje given situation.
För varje månad som går innan lagen ändras kommer nu fler människor för alltid förlora sina möjligheter att skaffa biologiska barn. Många transpersoner lever också redan idag med ID-handlingar som inte stämmer överens med det kön de identifierar sig med och lever som, för att de i framtiden vill bli föräldrar. De problem detta innebär omfattar inte bara problem att legitimera sig utan också konkreta risker för trakasserier, hot, hat och våld. Mänskliga rättigheter handlar om verkliga människor, människor som lider så länge kränkningarna fortgår.Tvångssteriliseringar hör inte hemma i en rättsstat. De måste upphöra, inte utredas. Sverige kan inte ha en ordning där ett departement utreder huruvida mänskliga rättigheter verkligen är viktigare än helt problemfria föräldrapenningsärenden. Myndigheter kan vänta. Mänskliga rättigheter kan inte vänta.
Ulrika Westerlund, ordförande RFSL,
Lukas Romson, jämlikhetskonsult, transsexuell,
Conny Öhman, jur. kand.,
David Langlet, jur. dr., gästlektor i bl.a. folkrätt,
Katarina Fast, jur. kand., doktorand i offentlig rätt,
Kerstin Burman, jur. kand.
*********
Publicerad på SVT DebattEtiketter: juridik, Lukas Romson, RFSL, SVT debatt, tvångssteriliseringar, Ulrika Westerlund
Juridiskt kön - en rättighet? Transpolitik del 1
Man kan tänka att rätten att själv få definiera sitt kön är en mänsklig rättighet. Och att den rätten borde gälla även gentemot staten, så länge det inte kränker andra rättigheter.
Men transpersoner har sällan en självklar rätt att ha ett juridiskt kön som stämmer med den de känner att de är. De som känner att de är både kvinna och man, eller ingetdera, de har helt enkelt inga alternativ alls, juridiskt kön är bara kvinna eller man i Sverige. De som vill byta till det motsatta juridiska könet tvingas underkasta sig en rad integritetskränkande krav, eftersom den ålderdomliga lag som fortfarande används kräver både att den sökande är steril, ogift, svensk medborgare och myndig.
Varken tvångssteriliseringen eller kravet att den sökande ska vara ogift är förenligt med mänskliga rättigheter
enligt Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg. Jag har
kommenterat problemet med tvångssteriliseringarna tidigare. Kravet på medborgarskap är förlegat i en globaliserad värld där behandling mot transsexualism finns i hela västvärlden och patienter har fri rörlighet inom EU. Och varför ska inte minderåriga som har starka behov av det få byta juridiskt kön, istället för att tvingas leva med dubbelidentiteter? Minderåriga transsexuella som sedan länge lever i sitt upplevda kön behöver lika mycket som andra ungdomar få tillgång till sin identitet, känna sig bekräftade och möjlighet att legitimera sig utan att riskera att få sin medicinska historia offentliggjord. Den här frågan har
belysts tidigare av mig, och även lyfts av
KIM ihop med ungdomsförbunden.
Det finns inga egentliga skäl för staten att så hårt reglera folks juridiska kön som man gör idag, varken samhället eller individer skadas om en person som ändå redan lever som kvinna också får vara kvinna på sitt ID-kort och vice versa. Alla människor borde ha en rätt att själva definiera sitt kön, och därmed borde alla kunna ansöka om byte, utan kränkande motkrav.
Kopplat till frågan om rätten att själv definiera sitt juridiska kön hör också rätten att få ha vilket förnamn man vill. Den
nya praxisen (RÅ 2009:55) kring namnlagen tillåter numera alla att ta även könskonträra förnamn. Men vill man byta ut samtliga förnamn
kostar det fortfarande hutlösa 1000:- ! Med tanke på transpersoners särskilda behov borde gruppen tillåtas åtminstone ett totalt
förnamnsbyte utan kostnad. Kostnaden för nytt ID-kort, pass och andra handlingar kan vara nog så kostsamma för de transpersoner som redan har höga kostnader för vård och mediciner och haft svårt att få karriär eller utbildning att fungera på grund av heteronormens åsikter om transpersoner.
Personer som byter juridiskt kön heller inte lika tillgång till utbildning och arbete, eftersom de inte har
rätt till intyg och betyg i sina nya personuppgifter. Behöver de intyg med nya personuppgifter är de hänvisade till tidigare arbetsgivares goda vilja. Inte ens då kan de få intyg med gamla datum, vilket gör att intyget tydligt skiljer sig från andra sökandes intyg. Personer med transsexuell bakgrund tvingas alltså ofta välja på att avslöja sin bakgrund och riskera särbehandling eller att undvika att styrka sina meriter och riskera att inte få den sökta tjänsten. Gruppen behöver rätt att få intyg och betyg i de nya personuppgifterna.
Etiketter: betyg, intyg, juridik, namnlagen, skilsmässa, transpolitik, transsexuell, tvångssterilisering
"Tjejhångel" förbjudet på Viking Lines nattklubb!
Aftonbladet rapporterar idag att Viking Line tycks ha en särskild policy när det gäller vem som får hångla med vem på deras båtar.I veckan roade sig ett gäng vänner på nattklubben Seven på Viking Lines båt Cinderella. De dansade och umgicks och precis som många andra på nattklubben drack de alkohol och hånglade en smula. Några i sällskapet fotade också varandra och poserade lite på skoj, men det handlade aldrig om något annat än kyssar och kramar. Det var med andra ord en festlig kväll och natt, ungefär som det brukar se ut när ett gäng vänner festar tillsammans på krogen. Skillnaden var att flera av dem var homo- eller bisexuella och att en del i sällskapet hade kläder som hade drag av fetichplagg. Enligt uppgift var dock inga mer avklädda än de skulle varit i vilken urringad cocktailklänning som helst, eller hade kortare kjol än de rätt korta dräktkjolar man kan se på "finare fester".
När en av de yngre kvinnorna kysste en annan kvinna för att någon i gänget skulle ta en bild reagerade vakterna. Tre av dem gick in på nattklubben, en av dem tog henne i armen och inför ett trettiotal gäster sa han att hon var för utmanande klädd och såg ut som en prostituerad. Han ska också enligt kvinnan ha sagt "-Vi tolererar inte tjejhångel!". Sedan avvisade han både henne och hennes sällskap från nattklubben. Hon blev både arg, ledsen och kränkt och enligt en vän till henne var hon väldigt uppriven över att bli offentligt utmålad som prostituerad och avvisad på det sätt hon blev. Att det hade sett helt annorlunda ut om det var ett sällskap med bara heterosexuella bekanta, och en kyss mellan en man och en kvinna, det är både hon och vännen övertygade om. Det hånglades också enligt uppgift rätt friskt mellan heterosexuella par, på andra håll i nattklubben.
Viking Lines informatör, Helen Kneck, som talat med den vakt som avvisade sällskapet menar att det var ett odramatiskt avvisande och att det hela handlade om att sällskapet av andra gäster uppfattas som stötande och provocerande. De hade blivit tillsagda men när de upprepade det stötande beteendet efter 20 minuter avvisades de. Mot de uppgifterna står uppgifter från en person i sällskapet om att de inte var mer lättklädda än andra gäster på nattklubben. En nattklubbsmiljö vid ett-tiden på natten kan nog också rent generellt antas vara ganska tillåtande när det gäller både hångel och klädsel. Det påstås inte heller att andra gäster försökt själva säga till sällskapet. Helen Kneck hänvisar också till att fartygets gäster till stor del bestod av äldre passagerare på gruppresa. Men en person i det avvisade sällskapet menar att hela händelsen utspelade sig på nattklubben Seven, som vid den tiden huvudsakligen hade yngre gäster. De äldsta på själva nattklubben ska i själva verket ha ingått i den grupp som var bekanta med den avvisade kvinnan.
Ur en juridisk synvinkel finns det klara paraleller med
restaurangmålet där ett lesbiskt par avvisades efter en puss. Och precis som där kommer det säkert bli svårt att bevisa att det skett ett brott, olaga diskriminering. När ord står mot ord är det svårt att bevisa att vaktens avsikt verkligen var att diskriminera kvinnan på grund av hennes sexuella läggning. Skillnaden här är att det kanske finns flera vittnen som kan vittna om repliken om att man inte tillåter tjejhångel, men frågan är om det räcker. Därmot kan det nog i ett civilmål om skadestånd på grund av diskriminering, enligt de särskilda
diskrimineringslagarna, tänkas bli svårt för Viking Line att visa att avvisningen inte föranleddes av hennes sexuella läggning. Det fanns trots allt fler som var klädda precis som hon, eller ännu mer utmanande, och de avvisades inte. Och det fanns betydligt mycket fler som hånglade, och de avvisades inte. Jag skulle nog säga att det ser lite mörkt ut för Viking Line, det blir tufft att få rätten att tro på att just den avvisade tjejen var så mycket mer "provocerande" än de andra gästerna.
För Viking Lines del är det nog läge att börja fundera på att anlita vakter som har någon grundläggande utbildning i var gränserna för deras uppdrag går. Om det som hänt är att tre biffiga män har snedtänt över att två tjejer har poserat med en kyss på en nattklubb, klivit in och i sin egenskap av vakter bröstat upp sig och högt och ljudligt sagt åt en av dem att hon klär sig som en prostituerad, grabbar henne i armen och säger att hon måste klä om för att få vara där, då är det inte bra för affärerna. Så beter sig inga sansade, smidiga vakter. Kanske bör man rent generellt se över sin policy, det är inte första gången Viking Line
figurerar i pressen för
misstänkt diskriminering. Personligen kommer jag inte resa med Viking Line i fortsättningen, inte innan de visar att de tycker att jag och andra HBT-personer är lika mycket värda som deras andra passagerare.
Uppdatering, 2008-03-16 :Finlandssvenska Hufudstadsbladet
rapporterar också om incidenten, med en vinkel som mer ställer sig på Viking Lines sida. Viking Line har tydligen också åsikter inte bara om hur mycket och med vem deras passagerare får hångla, även vad passagerarna äter
lägger de sig i. Av säkerhets- och hälsoskäl, menar man tydligen. Men sen när brukar folk värma smörgåsar?
Tyvärr verkar det inte bara vara Viking Line som har problem med sina vakter. Även
Silja Line hade bekymmer 2004, och den händelsen ledde till att en
planerad gaykryssning ställdes in.
Etiketter: Aftonbladet, Cinderella, diskriminering, HBT, Helen Kneck, homosexuell, juridik, krogvakt, Viking Line