Onödigt och okänsligt att dröja med att avskaffa tvångssteriliseringarna
Vi anser att transpersoner bör behandlas som andra patienter, och därmed ges samma möjligheter att skaffa barn. Vi hoppas att den proposition som presenteras senare i vår innehåller förslaget om att ta bort tvångssteriliseringarna. Och att den lagändringen föreslås träda i kraft i juli i år, inte 2013, skriver RFSL, RFSU och KIM i en replik.
Personer som vill ändra juridiskt kön borde inte få skaffa barn och det måste till en bredare debatt i frågan, menar Marc Bygdeman på DN Debatt 31/3. Men den debatt Bygdeman efterlyser startade redan 2007. Redan då föreslog en statlig utredning just det han invänder mot, att transsexuella ska få frysa ned könsceller och därmed kunna bli biologiska föräldrar även efter det att deras könskorrigerande behandling gjort dem sterila.
Sedan dess har frågan diskuterats livligt. Socialstyrelsen presenterade sommaren 2010 en rapport där de instämde i att nedfrysning av könsceller borde vara tillåtet, men också ansåg att hela steriliseringskravet skulle tas bort och att vården skulle öppnas för fler transpersoner. Rapporten gick på en bred remissrunda till både vården, juridiska instanser, myndigheter och frivilligorganisationer. En överväldigande majoritet av remissinstanserna ställde sig positiva till båda förslagen.Den ”breda debatt” som Bygdeman efterlyser har alltså pågått under flera års tid, och har hela tiden handlat både om kravet på sterilisering och förbudet mot att frysa ned könsceller. Har Bygdeman missat detta?
Andra patienter i Sverige som blir sterila av sin behandling får hjälp att frysa ned könsceller. De flesta tycker nog det är självklart, unga människor utan barn ska inte ovanpå oron för sin sjukdom dessutom behöva inställa sig på en framtid helt utan möjlighet att skaffa biologiska barn. Vi anser att transpersoner bör behandlas som andra patienter, och därmed ges samma möjligheter att skaffa barn. Detta är Bygdeman emot, med argumentet att han personligen inte anser att det är ”rimligt”.
Vi anser tvärtom att det är den nu rådande situationen som inte är rimlig. Vi har en lag som ställer tvingande krav på sterilisering för att människor ska kunna få ett ID-kort som stämmer med den könsroll de lever i. Det är inte fungerande. Inte i ett rättssamhälle, inte år 2012.
Därför är det glädjande att vi nu, efter Kristdemokraternas omsvängning i frågan, har en situation där det råder i princip fullständig politisk enighet om att hanteringen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, en åsikt som delas av såväl Socialstyrelsen som Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna.
Tyvärr ser det i nuläget ut som att vi kommer att få vänta med att fira tvångssteriliseringarnas slutliga avskaffande i Sverige i ytterligare ett drygt år. Regeringen föreslog nyligen i en lagrådsremiss att avskaffandet av tvångssteriliseringarna ska vänta tills det att följdändringar i annan lagstiftning har hunnit utredas. Utifrån de besked vi fått finns inga planer från regeringen att avskaffa steriliseringskravet i lagen före 1 juli 2013.
Varför det? Vi har nu uppnått en politisk lösning i frågan. Det finns en stark majoritet för att avskaffa tvångssteriliseringarna. Berörd lagstiftning kan tillämpas ändå. Behöver några konsekvensändringar göras, kan detta ske i efterhand.
Ett år kan tyckas vara en kort tid jämfört med hur länge frågan nu har diskuterats – men för de berörda personerna är ett år en evighet. Det är ett år av extremt problematisk vardag för alla de som har ett utseende och en könsidentitet som inte överensstämmer med deras juridiska kön. Det är ett år där ett liv har satts på vänt, där utredningen och vården har pausats. Ett år med risker för trakasserier och våld. Ett år då Sverige kommer fortsätta att tvångssterilisera människor, trots att vi kommit fram till att det kränker de mänskliga rättigheterna.
Vi hoppas fortfarande att den proposition som kommer att presenteras senare i vår också innehåller förslaget om att ta bort tvångssteriliseringarna. Och att den lagändringen föreslås träda i kraft i juli i år, inte 2013. Vi har diskuterat detta länge. Vi har kommit överens. Låt oss visa att administrativa utmaningar inte får väga tyngre än respekten för mänskliga rättigheter.
Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL
Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU
Immanuel Brändemo, vice ordförande KIM
*************** Publicerad 2012-04-02 20:07 på DN Debatt som replik på Marc Bygdemans debattartikel. Se tidigare inlägg.
Socialminister Göran Hägglund anser att Sverige ska fortsätta tvångssterilisera människor som behöver byta juridiskt kön, med hänvisning till att det eventuellt kan uppstå problem vid myndighetshanteringen av exempelvis föräldrapenning. Tills det är utrett hur myndigheter ska hantera att män kan bli biologiska mödrar och kvinnor kan bli biologiska fäder ska tvångssteriliseringarna fortgå. Detta är under inga omständigheter en juridiskt hållbar inställning. Det skriver RFSL:s ordförande Ulrika Westerlund (m fl) tillsammans med en rad jurister.
Steriliseringskravet bryter mot en av Sveriges grundlagar, regeringsformen, som säger att ingen invånare får påtvingas kroppsliga ingrepp mot sin vilja. På samma sätt som de historiska tvångssteriliseringarna handlar dagens tvångssteriliseringar om motkrav för livsavgörande myndighetsbeslut och därpå följande sociala rättigheter, som exempelvis fungerande identitetshandlingar. Därmed är dagens hantering lika rättsvidrig som gårdagens.
De mänskliga rättigheter som skyddas genom grundlagen får bara inskränkas om det är godtagbart i ett demokratiskt samhälle, det vill säga, om ett viktigt allmänt intresse hotas, som exempelvis folkhälsa och rikets säkerhet. En begränsning måste också vara proportionerlig. Att transsexuella tillåts skaffa barn även efter att de bytt juridiskt kön kommer inte leda till farliga epidemier eller våldsamma kravaller. Bara till fler lyckliga föräldrar och nyfödda barn. Tvångssteriliseringarna bryter mot grundlagen och Europakonventionen, och måste omedelbart avskaffas. Thomas Hammarberg, Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, har uppmanat samtliga medlemsländer att avskaffa alla krav på någon typ av medicinsk eller kirurgisk behandling för personer som vill byta juridiskt kön.
Inom juridiken görs alltid avvägningar, eftersom olika skyddsvärda intressen ofta står mot varandra. I det här fallet ligger individens skydd mot påtvingade kroppsliga ingrepp i den ena vågskålen och – enligt socialminister Göran Hägglund – eventuella administrativa problem för myndigheter i den andra. En grundlagsfäst mänsklig rättighet har alltid företräde framför mindre skyddsvärda intressen, som smidig myndighetsadministration. Det är heller inte ovanligt att en lag inte är helt i takt med sin tid och att det därför dyker upp fall som inte nämns i lagen. Jurister gör då en tolkning och försöker se hur lagstiftaren skulle ha tänkt, om lagstiftaren hade känt till den aktuella situationen. Det är ett vanligt förfarande och man kan göra likadant i dessa fall, i väntan på att lagstiftaren hinner ifatt verkligheten. Det är därmed fullt möjligt för myndigheterna att tillämpa föräldrabalken och socialförsäkringslagstiftningen även om dessa inte hunnit ändras när kravet på sterilisering tas bort. Mänskliga rättigheter väger tyngre än intresset av att det uttryckligen följer av en författning vad som gäller i varje given situation. För varje månad som går innan lagen ändras kommer nu fler människor för alltid förlora sina möjligheter att skaffa biologiska barn. Många transpersoner lever också redan idag med ID-handlingar som inte stämmer överens med det kön de identifierar sig med och lever som, för att de i framtiden vill bli föräldrar. De problem detta innebär omfattar inte bara problem att legitimera sig utan också konkreta risker för trakasserier, hot, hat och våld. Mänskliga rättigheter handlar om verkliga människor, människor som lider så länge kränkningarna fortgår.
Tvångssteriliseringar hör inte hemma i en rättsstat. De måste upphöra, inte utredas. Sverige kan inte ha en ordning där ett departement utreder huruvida mänskliga rättigheter verkligen är viktigare än helt problemfria föräldrapenningsärenden. Myndigheter kan vänta. Mänskliga rättigheter kan inte vänta.
Ulrika Westerlund, ordförande RFSL, Lukas Romson, jämlikhetskonsult, transsexuell, Conny Öhman, jur. kand., David Langlet, jur. dr., gästlektor i bl.a. folkrätt, Katarina Fast, jur. kand., doktorand i offentlig rätt, Kerstin Burman, jur. kand.
Rädda Barnen har dragit igång en kampanj med rubriken "Det blir bättre", i samverkan med TV3. Syftet är det inget fel på, vem vill inte hjälpa utsatta barn? Klart vi alla vill "påverka både politiker och allmänhet att ta ett större ansvar för barn som far illa på grund av våld och övergrepp", som Rädda Barnen uttrycker det i kampanjen.
"Many LGBT youth can't picture what their lives might be like as openly gay adults. They can't imagine a future for themselves. So let's show them what our lives are like, let's show them what the future may hold in store for them"
Den handlar om ge just hbt-ungdomar hopp. För de får så lite från samhället.
Det är den verkligheten som döljs när nu Rädda barnen och /Meter television snor konceptet och gör en egen kampanj. För när inget sägs är det alltid normen som uttalas. Och normen är inte hbt-ungdomarnas verklighet, det är inte deras vardag som kommer synas. TV3 och Meter television förväntar jag mig inget av, de skulle säkerligen sno Rosa bandet-konceptet också om de trodde de kunde komma undan med det. Renommésnyltning är moraliskt fel bara om man blir påkommen, är nog många mediabolags filosofi. Och välgörenhet säljer reklamtider, det är därför välgörenhetsgalorna är så poppis i media. Men hur tänkte egentligen Rädda Barnen?
Rädda Barnens kampanj "Det blir bättre" är en direkt renommésnyltning på It Gets Better. Om inte TV3/Meter Television och Rädda Barnen hade velat dra nytta av den uppmärksamhet som "It Gets Better" fått hade man inte använt formuleringen "Det blir bättre". Inte heller hade man pratat med Joel Burns om kampanjidén, om inte kopplingen var viktig.
Rädda Barnen menar att kampanjen är bra för att den har ett vidare perspektiv och att:
"själva poängen med kampanjen och programmet är att ALLA som kan identifiera sig med de problem som personerna i programserien berättar om, ska kunna få stöd eller tröst."
Problemet är tyvärr just det att hbt-ungdomar oftast inte kan identifiera sig med problem som synliggörs med hjälp av heterosexuella cisungdomars berättelser. Än mindre om det är kända vuxna, heterosexuella cispersoner, som i programmet. Hbt-ungdomarna blir exkluderade, genom att bli inkluderade i normen.
Kanske tänkte Meter Television att: "hade vi gjort något liknande och kallat det "Majblomstret", "Världsbarn" eller "Skära Bandet" hade det inte gått, men det här fungerar, det ger uppmärksamhet utan efterräkningar!" Och Rädda Barnen lät sig luras, medvetet eller omedvetet. Ansvaret har organisationen ändå, det är deras kampanj. När en tung och seriös organisation som Rädda Barnen på det här sättet kapar en kampanj för att använda den till sitt eget syfte säger det något, hur gott det syftet än är. Det säger att hbt-ungdomars problem är så ointressanta, och gruppen så marginaliserad, att man inte tycker det gör något om man snor deras idé. Ingen kommer märka något, ingen som är viktig.
Jag vill därför påpeka: Jag har noterat hur man agerat. Och jag bryr mig. Jag är oerhört besviken på Rädda Barnen. Och jag tänker tala om det för andra. Gör det du också!
Äntligen börjar media uppmärksamma problemet med att minderåriga transsexuella inte får byta juridiskt kön. SVT har uppmärksammatPer-Anders Rydelius förslag att ge minderåriga transsexuella nya ID-kort som inte avslöjar deras födda kön. När KIM gick ut med en debattartikel i GöteborgsPosten, ihop med fyra ungdomsförbund, i somras, var uppmärksamheten avsevärt mindre...
Det vi tyckte var detta:
"Unga transsexuella har rätt till sin identitet Transsexuella ungdomar tvingas idag leva med ett namn och personnummer som är dem främmande, lagen tillåter inte att personer under arton år byter juridiskt kön eller ges könskorrigerande operationer. Detta gäller oavsett om deras läkare och deras föräldrar tror att det vore det bästa för dem. Det gäller även om de blir självmordsbenägna. Lagen är obeveklig.
HBT-personer kommer idag ut i allt yngre åldrar. Vi ser därför en växande grupp unga transsexuella, en grupp som berättar om hur de är rädda att bli avslöjade av slarviga lärare, inte vågar resa utomlands eller fasar för att visa upp ID-kort. De lever inte sällan fullt ut som det kön de uppfattar sig som, kläder och hormoner gör att de i nästan alla sammanhang uppfattas som sitt självupplevda kön. Men de har fortfarande fel personnummer och namn. För de ungdomarna skulle ett juridiskt könsbyte innebära en enorm förbättring. Skulle bytet trots år av utredning och vuxenkontroll ändå visa sig vara ett misstag kan det enkelt ändras tillbaka. Namn och siffror i personnummer är inte irreversibla.
Vi tror att det är viktigt för unga transsexuella att få tillgång till ett namn och personnummer som stämmer för dem, de behöver den tryggheten. De behöver också samma bekräftelse som alla andra unga, att de är bra som de är. Alternativen de har idag är inte upplyftande. En transsexuell tonåring kan hantera sina identitetsproblem antingen genom att förtränga sin rätta könsidentitet eller leva med en påtvingad hemlig "dubbelidentitet". Det tredje alternativet, att av nödtvång leva öppet som transsexuell, innebär risk för mobbning, trakasserier och i värsta fall hot och våld. Inga av dessa alternativ är bra för en ung människa.
Träffade inga transsexuella Betänkandet om könstillhörighetslagen innehåller ingen barnkonsekvensanalys, trots att detta krävdes i direktiven. Inte heller träffade utredningen några minderåriga transsexuella eller deras föräldrar. Betänkandet, och remissvaren, saknar alltså fullgott underlag för hur frågan om unga transsexuellas rätt till sin identitet bör behandlas. Vi menar att alla unga har rätt till sin identitet, och att en kompletterande utredning krävs! Könskorrigerande operationer på unga människor kan låta dramatiskt och det är svårt att i dagsläge säga om detta är lämpligt. Däremot tycker vi att sjukvård måste handla om medicinska bedömningar, inte juridiska.
Skickas till Thailand Det finns enstaka fall där svenska läkare tvingats rekommendera patientens föräldrar att åka till Thailand och låta tonåringen genomgå operationerna där, eftersom man befarar att alternativet är självmord. Den ordningen innebär att bara ungdomar med resursstarka föräldrar kan få hjälp. Vad som händer med eventuella övriga patienter vet vi inte, betänkandet behandlar knappast problematiken alls. Det är viktigt att mer noggrant utreda konsekvenserna av operationsförbudet på minderåriga transsexuella. Vi kräver att betänkandet kompletteras på den punkten!
Alla medborgare i Sverige har rätt till god vård på lika villkor. Därför var det viktigt att den föråldrade könstillhörighetslagen enligt direktiven skulle utredas utifrån diskrimineringskommitténs arbete, men detta skedde inte. Den nya diskrimineringslagen förbjuder diskriminering av transsexuella patienter, om inga medicinska skäl föreligger. Vi kräver att unga transsexuella får rätt till likvärdig vård, så långt det är medicinskt och psykologiskt lämpligt!
Vi kräver att frågan om vad som är lämplig vård att erbjuda unga transsexuella utreds också utifrån den nya diskrimineringslagen! Göran Hägglund har låtit könstillhörighetsbetänkandet samla damm på socialdepartementets bord sedan 2007, utan att ta initiativ till att förändra en föråldrad lagstiftning. Det är uppenbart att Kristdemokraternas tal om att värna barn och unga inte gäller alla. Om KD vill visa omtanke även om transsexuella barn och unga bör Hägglund omedelbart tillsätta en ny utredning för att komplettera bristerna i det liggande betänkandet. En utredning som involverar de berörda själva och som gör den barnkonsekvensanalys och analys utifrån diskrimineringslagen som ursprungligen krävdes. En utredning som lyssnar också på unga transsexuella! Unga transsexuella har samma värde som alla andra unga. De ska ha rätt till vård på lika villkor och rätt till sin identitet. Det är dags att ordna det nu, Hägglund!
Lukas Romson ordförande KIM
Maria Ferm språkrör Grön Ungdom
Ida Gabrielsson förbundsordförande Ung Vänster
Jytte Guteland förbundsordförande SSU
Niklas Wykman förbundsordförande MUF"
Det Per-Anders Rydelius föreslår är en typ av speciella ID-kort, på specialdispens. Namnet kan ungdomarna redan ändra, så den delen av förslaget måste vara ett missförstånd från Rydelius. Men ändå, visst är det härligt att vården och media äntligen uppmärksammar problemet! Däremot finns det inga skäl att införa specialla ID-kort. Det enda rimliga är att ge även minderåriga transsexuella rätt att byta juridiskt kön. Det är vad KIM, SSU, MUF, Grön Ungdom och Ung Vänster vill. Det är också vad RFSL, RFSU, KIM och FPE-S sagt tidgigare i remissyttranden över betänkandet över könstillhörighetslagen.
Personnummerbyte är inte irreversibelt, och unga transsexuella har lika stora behov av sin identitet som andra unga!
Jag är jämlikhetskonsult och socialdemokrat som bloggar om allt från normer och genusfrågor till utbildningspolitik. Jag brinner bland annat för jämlikhet, mänskliga rättigheter och rättstrygghet!
Verksam inom bla Socialdemokraterna, svensk transrörelse, Transgender Europe och transföreningen KIM.
Bloggen innehåller mina helt privata åsikter. Fotograf: Carolina Hawranek
