2011-11-22

S vill ha riktiga verktyg att bekämpa hbt-diskriminering!

Som ett led gårdagens bloggutmaning i att lyfta fram vad jag tycker vi Socialdemokrater gör bra vill jag stolt lyfta fram en debattartikel om Stockholms Läns Landstings nya Hbt-policy:

Jag har berört ämnet förut, och nu följer alltså Socialdemokraterna i landstinget, ihop med Hbt-S Stockholm, upp problemen med en debattartikel som visar var vi ser problemen och hur vi skulle vilja jobba.

Johan Sjölander och Jerry Adbo skriver att det visserligen är väldigt bra med goda ambitioner, men att det behövs mer än så. Policyn riskerar att bli en hyllvärnare, och de beklagar att de borgerliga partierna inte ser detta.
"Vad vi från socialdemokratiskt håll vill lyfta in i policyn är grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt strukturerat jämlikhetsarbete. Om man inte är väldigt tydlig med att peka ut ansvar, ha rutiner för uppföljning och även skjuta till resurser är det troliga att vad som händer är – ingenting. Man kan tycka en massa bra saker (och det är naturligtvis inget dåligt) men vill man åstadkomma verklig förändring krävs det konkret handling.

Vi vill såklart tro på att den borgerliga majoriteten faktiskt menar allvar med att de nu på riktigt vill förändra hur vi arbetar med hbt-frågor inom Stockholms läns landstings verksamheter. Att det inte handlar om att plocka poäng genom att presentera ett snyggt papper med en massa fina ord. Men det finns idag mängder av policies och styrdokument inom landstinget. Ska vi vara helt ärliga så vet vi att många av dem faktiskt inte innebär någonting alls för de som gör jobbet ute på golvet i verksamheten."

Policyn saknar både tydligt uttalat ansvar för genomdrivande och uppföljning. Och borgarna säger också nej till att anslå resurser i form av ekonomiska medel och konkreta utbildningsinsatser och konkreta hjälpmedel. Sjölander och Adbo undrar varför och säger:
"Politisk prestige får inte stå i vägen för arbetet för alla människors lika värde. Då håller det inte att vägra diskutera över blockgränserna hur vi på lång sikt rent konkret ska arbeta för att nå bästa möjliga resultat. I verkligheten, och inte bara på ett papper. "

Jag tycker det är mycket allvarligt att ett gott jämlikhetsarbete, som uppenbart i grund och botten har majoritetens gillande, motverkas pga politisk prestige. Jag hade hoppats att de ansvariga inom åtminstone folkpartiet skulle ha insett att detta var en rimlig fråga att vara lyhörd i och kompromissa om. Det hade ingen förlorat på, men hbt-samhället vunnit rejält på.

Men vi vill åtminstone, även om borgarna nöjer sig med snygga ord!
"Socialdemokraterna vill mer än att skapa ett intetsägande dokument att hänga i glasram, för att sedan kunna slå sig för bröstet. Vi vill istället aktivt verka för att förbättra hbt-personers livsvillkor, för en rättvis och jämlik hälsa och välfärd – för alla."
,

*********
Jag noterar också att hittills har Sebastian, hbt-sossekollegan Hanna, Ola Möller och Martin Moberg antagit gårdagens bloggutmaning om fler positiva inlägg om socialdemokratisk politik.

Jag tycker också söndagens inlägg av Johan Westerholm visar på väldigt positiva sidor av partiet. Bengt Silfverstrand visade igår på ett positivt sätt att jobba med partiets förnyelse och Ilse-Marie lyfte fram lokalpolitiker som kämpar för bättre vård utan rikskapitalbolag.

Vad säger ni, ska vi lyckas bli riktigt positiva och "på" innan jul? Det går att vara både progressiv, analytisk, internkritisk och positiv på samma gång, jag lovar!:)

Etiketter: , , , , ,

1 Comments:

At 12:33 em, Blogger Niklas said...

Det finns likabehandlingsplaner på alla våra skolor och förskolor. De är vackra ord på papper, men bara ett fåtal är levande dokument. För att de ska bli det krävs det inte minst resurser för utbildning, men det kräva också en verklig vilja till förändring. Det krävs kartläggning av det befintliga läget, planer för hur det ska förändras, det krävs uppföljning - varje år.

Samma sak gäller det du beskriver, och jag tror att en orsak kan vara en viss "trötthet" på allt "tjat" om jämlikhet, jämställdhet och icke-diskriminering. Ska det verkligen vara nödvändigt, inte är väl vi homofoba, rasistiska eller misogyna? Vi är ju moderna människor, för sjutton.

Men nej, när man skärskådar verkligheten ser man t.ex. att vissa landsting diskriminerar samkönade par när det gäller provrörsbefruktning. Man ser hur det finns oförklarliga löneskillnader, ja man ser allsköns brister i den tjusiga fasaden.

Så det gäller att peta på den, att påvisa hur ingenting händer trots de fagra orden. Och när man har gjort det kan man sedan med kraft framföra krav på *verkliga* förändringar, ett mycket konkret arbete. Levande dokument, till exempel.

 

Skicka en kommentar

<< Home