Mona Sahlin som statsminister - tolv tunga argument!

Jag känner inte igen den bild som den borgerliga pressen sprider om Mona Sahlin. Inte heller känner jag igen bilden av att hon inte skulle vara omtyckt i partiet. Arbetarrörelsen har alltid haft en tendens att vara mer kritiska till sina egna ledare än till kapitalets och borgerlighetens ledare. Men trots att Mona Sahlin därmed också blir ifrågasatt av sian egna medlemmar, liksom alla Socialdemokratiska ledare blivit, så finns där ett enormt stöd och en stor kärlek. På ett helt annat sätt än det någonsin fanns för Persson, dristar jag mig att påstå. Och det finns uppenbarligen fler som delar denna känsla!

Alliansen med Moderaterna i spetsen har under flera år via pressen bedrivit dirty campaigning mot Mona Sahlin. Det har ställts på sin spets i valrörelsen, med en mängd mycket osakliga artiklar både om partiet och Mona Sahlin. I kombination med att tidningarna inte längre reprekterar pressetiken utan bedriver valkampanj för Alliansen även utanför ledarsidorna blir resultatet att väljarna inte ges en rättvis chans att bilda sig en egen uppfattning om det rödgröna regeringsalternativet och Mona Sahlin som statsminister.

Jag vill se Mona Sahlin som statsminister! Med henne som ledare för en rödgrön regering kan vi återuppbygga det Sverige jag vill ha, ett mer jämlikt Sverige, med möjligheter för alla oavsett bakgrund. Ett mer miljövänligt och klimatsmart Sverige som tar ansvar för att driva på en hållbar klimatpolitik även internationellt. Ett Sverige som står upp för mänskliga rättigheter internationellt, på det sätt som Olof Palme och Anna Lindh gjorde. Ett varmare, mänskligare Sverige, som också tar ansvar för statsfinanserna och inte lånar till skattesänkningar utan prioriterar välfärden och ger till de svagaste först i tuffa tider.

Mona kommer bli en mycket bra statsminister för att hon:

Är den partiledare som har längst erfarenhet av riksdagsarbete.
Mona Sahlin blev riksdagsledamot 1982, 25 år gammal. Ingen av de övriga partiledarna kommer i närheten av den erfarenheten.

Är den partiledare som har mest erfarenhet av att vara minister.
Mona Sahlin har tio års erfarenhet av att vara minister eller ansvarigt statsråd på ett departement. Hon har varit arbetsmarknadsminister, jämställdhetsminister, vice statsminister och samhällsbyggnadsminister. Och har varit statsråd på Näringsdepartementet och Justitiedepartementet. Ingen av de andra partiledarna har den erfarenheten.

Är den partiledare som har längst erfarenhet av regeringsarbete.
Mona Sahlin har tio års erfarenhet av regeringsarbete sedan 1990. Hon har suttit i tre olika regeringar. Ingen annan partiledare har den erfarenheten.

Är en omvittnat skicklig retoriker.
Mona Sahlins oneliners och retoriska skicklighet är omvittnad både av experter och motståndre. Det är en nog så viktigt kompetens i ett tufft mediaklimat och i debatter.

Lyssnar på andra.
Jag upplever att Mona Sahlin lyssnar, både på sina medarbetare, sina rödgröna partiledarkollegor och sina medlemmar och på den vanlige mannen/kvinnan på gatan. Som jag ser det skiljer det henne från både Göran Persson och Fredrik Reinfeldt.

Det innebär att en rödgrön regering inte kommer se ut som den nuvarande, där Moderaterna kör över de övriga med bulldozer. Demokrati är viktigt, även inom en regering.

Har en enorm styrka.
Mona Sahlin kom tillbaka efter Tobleronaffären. I svensk politik är det bara Schyman som gått iland med något liknande. Alla andra som begått misstag och fått schavottera i pressen som Mona Sahlin gjorde den gången skulle varit uträknade, men inte Mona Sahlin. Hon har också svarat tålmodigt på allt fler insinuanta frågor från pressen, om allt från handväskor till påstått allvarliga interna ifrågasättanden. Till och med den femton år gamla Tobleronaffären grävde Expressen upp. Ändå står hon kvar där, lika artig, lika saklig och lika fast besluten att vinna valet. Det är oerhört imponerande!

Om andra partiledare skulle klara av detsamma vet vi inte. Man måste nämligen gå tillbaka till tiden för Palmehatet för att hitta motsvarande mediadrev mot någon annan partiledare. Skandalerna kring de borgerliga partiledarna och ministrarna är det mycket tyst om i pressen. Reinfeldts svartbetalda barnflicka, Bildts optionesafär och eventuella inblandning i folkmord via Lundin Oil, Billströms TV-licensvägran, Littorins sexköp och vägran att betala underhåll för sina barn, inget av det nämns idag i pressen. Men Mona Sahlin tycks viktig att sätta åt. Men hon kämpar på, hon är en vinnare!

Är en engagerad och kunnig förkämpe i jämlikhetsfrågor.
Sverige behöver en regering som jobbar för jämlikhet. Ett samhälle som där vi värnar om varandra, ser att vi alla behöver hjälpas åt och kompenserar för de olika förutsättnignar vi fått med oss från början är ett samhälle vi alla mår bättre i. Det är ett mer anständigt och humant samhälle.

Dessutom innebär jämlikhet framgång, för alla. Att tillvara ta alla människors fulla potential är ett framgångskoncept som gett många företag rejäla konkurrensfördelar. Det gäller för länder också. Även de som tycker pengar är viktigare än människor borde alltså gilla tanken på jämlikhet.

En statsminister som bryr sig om jämlikhet kommer förmodligen ha en jämlik regering, där varken klassbakgrund, etnicitet, religion, sexuell läggning, kön eller könsidentitet tillmäts betydelse. Sånt är viktigt, om folket ska representeras.

Pratar så folk begriper.
Politik är till för alla, inte bara de som kan prata högtravande byråkratsvenska.

Är en stark förebild för många.
Det går att identifiera sig med Mona Sahlin, hon kommer inte från överklassen utan är som folk är mest.

Vet hur villkoren ser ut även för kvinnor.
Mona Sahlin har själv varit ensamstående mamma och har trots tidskrävande jobb uppfostrat tre barn. 50% av befolkningen är kvinnor, många har barn. Politiken måste omfatta även dem.

Bryr sig om de svaga.
Mona Sahlin har ett ärligt och uppriktigt engagmang för de som har sämre villkor i samhället.

Är kvinna
Okey, jag är den förste att hävda att könet på en statsminister inte har betydelse. Men min erfarenhet är att alla människor som inte passar in i normen (den där välavlönade, vita, manliga, heterosexuella, friska och kulturellt kristna normen) tvingas vara dubbelt så kompetenta och anstränga sig dubbelt så hårt för att bli lika belönade som de som passar in i normen. Mona Sahlin har inte fått lika mycket gratis som sina manliga kollegor. Hon har fått anstränga sig mer och det gör henne till en bättre ledare.

Visste ni förresten att det är kvinnor som leder inte bara Finland och Island utan också Irland, Indien, Liberia, Argentina, Litauen, Costa Rica, Kirgistan, Tyskland och Australien för närvarande?

Och att det funnits kvinnor som stats- eller regeringschefer inte bara i Norge och Storbrittanien utan också i Israel, Pakistan, Sri Lanka, Turkiet, Filippinerna, Chile, Panama, Litauen, Mongoliet, Nicaragua, Guyana, Indonesien, Syd-Korea, Kroatien, Jamaica, Malta, Lettland, Nya Zeeland, Trinidad/Tobago, Moçambique och Dominica.

Det är hög tid att Sverige får sin första kvinnliga statsminister!

Andra bloggar om Mona Sahlin och mediadrev:
Irmeli Krans, Janne Pettersson, Surmulen, Shedlight, Human LabRat, Martin Moberg, Martin Lund, AttLevaLoppan, Högberg, Nina Drakfors, Karin Olsson

Etiketter: media, Mona Sahlin, rödgröna, Socialdemokraterna, Val 2010

posted by Luka(s) @ 2:36 em