SD åsiktsregistrerar meningsmotståndare
Aftonbladet avslöjade idag att Sverigedemokraterna åsiktsregistrerar sina meningsmotståndare. Två fotografer från SD gick omkring och fotograferade personer i Almedalen, personer de uppfattade inte delar Sverigedemokraternas åsikter. En av dem var Thomas Karlsen (SD), kommunalpolitiker i Trollhättan som förut varit i blåsväder. Han har skrivit på sin blogg att invandrare har en "aggressiv gen" och
tycks på fullt allvar tro på rasbiologi. Han har
länkat till en vit-makt-organisation på samma blogg. I vintras
likställde han romer med en gräshoppssvärm som översvämmar Europa. Sverigedemokraterna har
utrett honom förut men uppenbarligen har han fortsatt stort förtroende, både för att representera partiet i Trollhättan och för att agera internfotograf för partiets privata åsiktsregister.
Karlsen uppgav till Aftonbladet att avsikten var att publicera bilderna på internet, för att folk som känner igen dem ska kunna tagga (namnge) dem. Detta är i så fall ett brott mot personuppgiftslagen, som förbjuder publicering av personuppgifter, även bilder, på internet utan tillstånd. Även om bilderna "bara" används för ett dolt, internt, arkiv för partiets eget bruk skulle jag gissa att det kan klassas som olagligt enligt samma lag. Särskilt om det kopplas till folks politiska åsikter, det är känsliga personuppgifter och får inte registreras alls.
Samtidigt är Karlsen
nämndeman, det vill säga han sitter med och dömer i rättegångar. Nämndemän bör "
...endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget", RB 4:6 st 3. Det är väl frågan om Karlsen uppfyller de kriterierna...
En nämndeman kan dessutom skiljas från sitt uppdraget,
Linander har en bra genomgång av den rättsliga regleringen för det på sin blogg.. Detta har drabbat andra nämndemän förr, för klart
mindre allvarliga förseelser. Om nämndemannen "
...genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig uppenbart olämplig för uppdraget"
skall domaren entlediga personen från uppdraget, RB 4:8 st 2. Lagmannen
får också avstänga nämndemannen från dömande verksamhet om personen "
i övrigt uppvisar ett beteende eller ett tillstånd som bedöms skada allmänhetens förtroende för rättskipningen.", RB 4:8a p 3. Att Karlsens beteende skadar allmänhetens förtroende för rättsskipningen är tämligen uppenbart, karln bör stängas av.
Det enda roliga i den här historien kommer från ett facebook-initiativ;
Mejla din bild till Jimmie Åkesson! För som initivtagarna skriver, om nu SD ska åsiktsregistrera alla som inte tycker som dem kommer de ju få ordna arkiv för miljontals bilder. Det blir jobbigt för dem och de kan behöva lite hjälp. Så vi skickar in bilderna till dem, så slipper Karlsen och hans kollega jobba så mycket.:)
Media:
GP,
Östran,
DagensPS,
Andra bloggar:
Johanna Sjödin,
Deepedition (som tipsar om hur man lägger till en "SD-trash-symbol" på sin bild),
Nils Erik Lindblom,
Beelzebjörn,
Peter Högberg,
Åsa TheWitchUppdatering:
Det här med att kartlägga meningsmotståndare är en gammal tradition för Sverigedemokraterna. I
Kalmar fotograferades kommunfullmäktigeledamöter i smyg, i
Landskrona hängdes en mängd personer, däribland en sexårig flicka, ut på nätet som "odemokratiska" meningsmotståndare. En dam på närmare sjuttio år
dokumenterades också.
Etiketter: Almedalen, nämndeman, Sverigedemokraterna, Thomas Karlsén, åsiktsregistrering
Chans för transreformer i ny riksdag - friends and foes?
Så har då den nya riksdagen tagit plats och vardagen tar vid, efter all uppståndelse kring
Sverigedemokraternas intåg i kammaren och
uttåg ur kyrkan. Alliansen vann, men leder en minoritetsregering som för att slippa förlita sig på Sverigedemokraterna måste försöka hitta blocköverskridande överenskommelser framöver.
Ett område där det förr om åren gått att samarbeta över blocken är i hbt-frågor, även om det kanske blev lite trögare under senaste mandatperioden. Om Sds intåg försvårar sådana samarbeten eller underlättar återstår att se. Klart är att
Kd behåller socialdepartementet, och därmed kommer en mängd viktiga hbt-frågor ligga i händerna på det parti som gjort sig minst känt för att vilja arbeta för reformer på området. Det framgår också av
statsrådsberedningens skrivelse att Alliansregeringen inte avser att hantera frågan om tvångssterilisering av transsexuella denna halva av riksdagsåret. Därmed är chansen liten att de kränkande och ålderdomliga kraven plockas bort ur könstillhörighetslagen före sommaren 2011. Tills dess lär transsexuella fortsätta att vara tvingade att sterilisera sig för att få tillgång till livsviktigt medicinsk behandling och den juridiska könstillhörighet de behöver för att leva ett bra liv.
Minderåriga transsexuella kan nog tyvärr inte se fram emot några stora ljusningar alls under mandatperioden. Det är bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som tagit ställning för att man vill avskaffa den regel som säger att bara myndiga personer får byta juridiskt kön och genomgå könskorrigerande kirurgi. Regeln gäller även när både patienten och vårdnadshavaren anser att det bästa är att byta juridiskt kön, och även när till och med läkaren tycker det är livsviktigt för patienten att få operationer. Men här finns ännu inga öppningar från andra partier, trots att både hbt- och
transrörelsen och
flera ungdomsförbund tycker åldersgränsen bör tas bort.
Hur det kommer gå med andra transfrågor är svårt att veta. Vi har numera
två ministrar och departement som på olika sätt ansvar för frågorna. När det handlar om diskrimineringsområdet är
Erik Ullenhag numera ansvarig minister. Medan Nyamko Sabuni sitter kvar med ett övergripande ansvar för jämställdhetsfrågor, där ju hbt-frågorna brukar antas ingå. Folkpartiet var tydligast av Allianspartierna med att tala sig varma för transreformer under valrörelsen och innehar nu de två ministerposter som ger makt att genomdriva en hel del reformer. Det förpliktigar, när transpersoner vill se valfläsket omvandlat till konkreta resultat. Andra transfrågor landar på socialdepartementet eller justitiedepartementet, där Kristdemokraterna respektive Moderaterna har ansvaret. Där kommer det bli svårare att få något att hända.
Med en minoritetsregering kommer också riksdagens roll att bli viktigare. Det finns, åtminstone i teorin, möjligheter att direkt på riksdagsgolvet driva igenom förslag som inte initierats av regeringen. Därmed blir inte bara regeringspartiernas utan och de enskilda riksdagsledamöternas inställning, i samtliga riksdagspartier, viktig. Följande riksdagsledamöter har skrivit under åtminstone en hbt-positiv motion eller gjort sig kända för sitt engagemang, och har inte fått mindre än 5 poäng i RFSLs kandidatundersökning (nya ledamöter och de som inte svarat på RFSL undersökning anges med kursiv stil):
Moderaterna:
Ewa Björling,
Anna König Jerlemyr, Ulrika Karlsson,
Sten Tolgfors,
Per Bill och Olof Lavesson
Folkpartiet:
Birgitta Ohlsson, Barbro Westerholm, Nyamko Sabuni, Tobias Krantz, Jan Ertsborn, Allan Widman,
Eva Flyborg, Liselott Hagberg, Ulf Nilsson,
Christer Winbäck och Lars Tysklind
Centerpartiet:
Andreas Carlgren, Fredrik Federley,
Annika Qarlsson,
Ulrika Carlsson, Johan Linander och Kenneth Johansson.
Kristdemokraterna:
Otto von ArnoldSocialdemokraterna:
Börje Vestlund, Maryam Yazdanfar, Tomas Bodström, Tommy Waidelich, Veronica Palm, Ylva Johansson,
Carina Hägg, Caroline Helmersson Olsson, Catharina Bråkenhielm,
Ann-Christine Ahlberg, Eva Lena Jansson,
Carin Runeson,
Matilda Ernkrans, Fredrik Lund Sammeli,
Hannah Bergstedt, Jonas Gunnarsson, Hillevi Larsson,
Kent Härstedt, Kerstin Haglö, Marie Nordén,
Helén Pettersson, Louise Malmström, Raimo Pärssinen och Åsa Lindestam
Miljöpartiet:
Mehmet Kaplan, Maria Wetterstrand,
Peter Eriksson, Mikaela Valtersson, Helena Leander, Gunvor G Eriksson, Peter Rådberg,
Jan Lindholm, Gustav Fridolin, Maria Ferm och Ulf Holm.
Vänsterpartiet:
Amine Kakabaveh, Josefine Brink, Jacob Johnson, Kent Persson, Hans Linde, Eva Olofsson, Wiwi Ann Johansson,
Rossana Dinamarca, Lena Olsson, Siv Holma, Marianne Berg och Ulla Andersson.
När det gäller graden av engagemang är det huvudsakligen flera av ledamöterna i Fp, V, Mp och S som visat stort engagemang. Med tanke på att det finns flera transreformer där flera partier i båda blocken är överens,
enligt KIMs undersökning, så kan det alltså finnas vissa chanser till att exempelvis transpersoner kommer inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen.
Samtidigt innehåller riksdagen också ett antal mycket värdekonservativa ledamöter. Om man bortser från de 20 sverigedemokraterna, vars inställning är välkänd, kan stora delar av den kristdemokratiska riksdagsgruppen sägas vara starkt negativ till hbt-reformer. Ingen av dem är, föga förvånande, positiv till den könsneutrala äktenskapsbalken och nio av dem (Annelie Enochsson, Roland Utbult, Mikael Oscarsson, Lars Axel Nordell och Tuve Skånberg, Stefan Attefall, Annika Eclund, Lars Gustafsson och Yvonne Andersson) är dessutom för en sänkt tidsgräns för fri abort, vill att präster /imamer/rabbiner ska få vägra viga samkönade par och ändå behålla vigselrätten och är positiva till konfessionella friskolor. Allt enligt
Svenska Evangeliska Alliansens valundersökning. Även ledamöter som Patrick Reslow (m), Elisabeth Björnsdotter Rahm (m) och Lars Arne Staxäng (m) har liknande åsikter enligt enkäten. Flera ledamöter har också fått minuspoäng i RFSLs undersökning: Jan Ericson (m), Tobias Billström (m), Anti Avsan (m), Bengt-Anders Johansson (m), Boriana Åberg (m), Hans Rothenberg (m), Jessika Wilhelmsson (m), Lotta Finstorp (m) och Saila Quicklund (m).
Men om de engagerade ledamöterna jobbar på sina ljummare kollegor och partierna följer de åsikter de redovisat i KIMs undersökning finns det alltså ändå vissa chanser för åtminstone några transreformer under kommande mandatperiod.
Etiketter: HBT, Sverigedemokraterna, transperson, tvångssterilisering, Val 2010
Sverigedemokraterna och medias ansvar
Så har vi då ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Och även om jag håller med
Daniel Poohl om att det i grund och botten handlar om att det finns väljare som gillar partiets rasistiska politik, och att det är grundproblemet som måste hanteras, så är det relevant att också utkräva ansvar inte
bara av de etablerade partierna utan också av media.
Media som nu springer ned varandra i sin iver att visa sin
avsky och
sitt fantastiska engagemang mot rasism. Men var fanns engagemanget före valet? Och var fanns engagemanget för valet och själva politiken?
Media har ett uppdrag att på ett sakligt och objektivt sätt granska partierna och politiken och presentera information för medborgarna. Det ansvaret tog man inte. Istället bedrev man
valkampanj på nyhetsplats, producerade
skrämmande usla texter och
snaskade i "skandaler". Man matade väljarna med
ändlösa opinionsundersökningar utan djupare analys,
"spännande" kändisars åsikter och
tävlingar. Det dök till och med upp en helt ny programform,
det politiska underhållningsprogrammet.När det som den genomsnittlige väljaren egentligen behöver få veta är vad partierna vill göra, hur kapabla de är att driva sin politik och vad denna politik i verkligheten, objektivt analyserad, egentligen innebär. Istället dumförklarade man väljarna och gav dem den valrörelse man hoppades skulle sälja mest annonser.
Medias inställning till valrörelsen som kommersiell cirkusföreställning påverkade också bevakningen av Sverigedemokraterna. Redan
sommaren 2009 konstaterades det i ett arbete från journalistprogrammet vid Göteborgs Universitet att medierna brast i sitt uppdrag att granska makten vad gällde Sverigedemokraterna. Det handlade om att det saknades resonemang om Sverigedemokraternas bakomliggande ideologi samt undersökningar av vad SD faktiskt gjort och inte gjort i kommuner där de har makt. Ändå fortsatte media att antingen låtsas som om partiet inte fanns eller att på ett schablonartat sätt skrika rasism så fort de sa något. Analyserna, resonemanget och den grävande journalistiken lyste med sin frånvaro. Möjligen kunde man kosta på sig analyser det när man resonerade om hur man borde granska SD. Men längre än så kom man sällan.
Nu publicerar Expressen
en genomgång av vad Sverigedemokraterna gjort i kommunpolitiken. Om den artikeln kommit före valet hade kanske inte partiet fått
609 mandat i 245 kommuner. Tänk om väljarna hade fått läsa i tidningen att av
62 tomma stolar i kommunfullmäktige i olika kommuner tillhörde alla utom sex stycken Sverigedemokraterna. Och att de ändå
tog emot skattefinansierat partistöd för dessa tomma stolar. Då kanske fler hade tvekat inför att ge dem sin röst i valet.
Och även om givetvis en hel del av Sverigedemokraternas väljare röstade på partiet just för att de ogillar invandring eller invandrare, så kanske en del av dem ändå skulle avstått, om de
även strax innan valet fått se analyser av SDs politik, fått se hur
experter dömer ut de påståenden som Sverigedemokraterna bygger sin rasistiska politik på. En del kvinnliga väljare hade kanske också valt ett annat konservativt parti som inte i grunden är emot den fria aborträtten, om media lite bättre synliggjort
den delen av SDs politik. Det finns mycket som media kunde ha belyst,
innan valet. Nu i efterhand ser ivern mest ut som dåligt samvete. Och dåligt samvete bör man kanske ha.
Ingen kan, eller bör, i dagsläget svära sig fri från ansvar. Som media agerat under denna valrörelse finns det en risk att allmänhetens förtroende sjunker. Man behöver förmodligen granska sitt eget agerande, om inte för demokratins och yttrandefrihetens skull så åtminstone för att återställa förtroendet hos sina läsare. Inte minst mot bakgrund av valresultatet.
Läs också
Anna-Lena Lodenius artikel om att vi inte bör gör om Danmarks misstag. Ett minst lika viktigt tema.
Andra bloggar om att SD kommit in i riksdagen:
Livskraft och politik,
Politiska betraktelser,
Johan Westerholm,
之乎者也,
Attila,
Westerstrand,
Massmedia om invandrare, flyktingar och rasismEtiketter: Daniel Poohl, demokrati, media, Sverigedemokraterna, Val 2010
Invandrare luras att rösta på Sverigedemokraterna
Bara två dagar innan valet och med förtidsröstningen i full gång
visar det sig att väljare luras att rösta på Sverigedemokraterna. Röstmottagare i invandrartäta områden
har noterat att en del väljare förväxlar partinamnen Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna.
-Ofta kommer de in med färdiga kuvert från Sverigedemokraterna och säger "de här ska jag ha för jag ska rösta på Mona". Det är så uppenbart att de vill rösta på Socialdemokraterna, men det är Sverigedemokraternas valsedlar de har. Och vi har inte rätt att säga till dem att de har tagit fel valsedlar, berättar röstmottagaren Elisabet Carlsson.
Det här är allvarligt! Med så små marginaler som nu kan felaktigt avgivna röster avgöra valet,
menar statsvetaren Sören Holmberg. Tyvärr blir det inte lättare av att ordningen i valsedelsställen är sådan att Sverigedemokraternas valsedel står längst fram och syns tydligt och att partibeteckningen på Socialdemokraternas valsedel är Arbetarepartiet Socialdemokraterna. Med sämre kunskaper i svenska kan det då vara lätt att plocka Sverigedemokraternas valsedel, trots att man tänker sig rösta på Socialdemokraterna, när man står där framför valsedelsstället.
Alla som tror på demokratin och alla människors lika värde behöver nu hjälpas åt! Om alla sprider information om situationen till sina nätverk och gärna översätter till många språk, då har demokratin en bättre chans! Det går att ändra sig om man förtidsröstat "fel". Går man till sin vallokal på söndag och röstar igen är det den rösten som räknas!
Etiketter: demokrati, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Val 2010, valfusk
Vem talar med fult folk?
Jag har precis läst ut två böcker jag införskaffade på årets Almedalsvecka, Fult folk av Emil Schön och Linnea Nilsson och Ut ur skuggan av Daniel Poohl och Mikael Ekman. Den första handlar om Sverigedemokratiska väljare och den sista om Sverigedemokraternas historia och lite om partiets väljare. De är båda väl genomarbetade verk med rejäl underbyggnad och gott om fakta och bra research. Jag rekommenderar dem för alla som är intresserade av de bakomliggande orsakerna till främlingsfientlighet.
När det gäller Sverigedemokraterna tycks det ofta bara finnas ett fokus i den allmänna debatten, deras rasistiska politik. Allra helst kryddat med godbitar om deras nynazistiska inslag. Men det här sättet att alienera partiet har bara gynnat partiet, under flera år. Visserligen stämmer det att partiet har väldigt mycket mer kopplingar till nynazism än vad man idag ger sken av via den tvättade fasaden, det klargör Poohl och Ekman tydligt. Men, det finns andra sidor av Sverigedemokraterna också, sidor som faktiskt bör erkännas om man ska vara intellektuellt hederlig. Partiet fokuserar på medborgarkontakt och uppfattas som folkliga. För den som av olika orsaker är förbannad på politiker i allmänhet kan det säkert känns självklart att snacka med det enda parti som dyker upp på lokala marknader i Skåne eller racing-evenemang. Och så får man en enkel lösning på de problem man själv ser, en lösning som kanske legat nära till hands för den som redan vill sköta sig själv utan för mycket skatter, som tror att det alltid är "de andra" som både skapat problemen och som vägrar göra något åt dem. Inget skapar en så stark samhörighet som en gemensam motståndare och ett utanförskap, och säg den medelsvensson som inte någon gång känt sig maktlös inför "höga herrar" som bestämmer över hans vardag. Då hjälper det inte att fördöma, dialog är enda vägen.
Och det är där som just "Fult folk" kommer in. Författarna har intervjuat ett antal väljare som röstat på Sverigedemokraterna. Och bilden som växer fram gör ont i mig. För även om de har fel i så mycket, framförallt åsikterna om invandrare och islam, så har de rätt i en sak: de är svikna av politikerna. Säg den politiker från riksdagspartierna som på allvar talat med, och lyssnat på, de som nu kommer rösta på Sverigedemokraterna. De bor inte i storstaden, de kommer från arbetarklass, har ingen högre utbildning, de går inte på teater eller lyssnar på klassisk musik och de är oftare än andra väljare män och arbetslösa, har låg inkomst och bor i hyresrätt. Och de är sällan bra insatta i politik och har dåligt förtroende för politiker och ibland även för samhället och sina medmänniskor. Fram växer en bild av en bitter och arg person utan resurser, som inte vet hur han ska göra sin röst hörd. Inte den ideala samtalspartnern över en fika på jobbet direkt, men
lika viktig som alla andra människor!
Jag önskar att socialdemokraterna överallt tar debatten med de här väljarna! Att ta debatten med Sverigedemokraterna som parti är också viktigt, men det är väljarna, medborgarna, vi måste lyssna på och kommunicera med! Att bemöta dem med respekt, att inte rygga tillbaka för en eller annan föraktfull kommentar utan ta det för vad det är, trötthet, rädsla och ett sätt att hävda sig för den som upplever utanförskap. Då får vi kanske möjlighet att förklara följande:
* Skattesänkningspolitik (som är vad SD sysslar med) kommer aldrig gynna den som har låg lön, den som är arbetslös eller den som är sjukskriven.
* Det är inte invandrare som flyttat tillverkningsindustri och kapital ut ur Sverige, och därmed skapat arbetslöshet på många bruksorter.
* Antalet muslimer i Sverige är marginellt, och många av dem är inte mer troende än genomsnitts-svensson som mest går i kyrkan på dop, bröllop och begravningar. De fåtaliga fundamentalistiska muslimer som finns är inte vanligare än Jehovas Vittnen, knappast något hot mot "svenska" sedvänjor alltså.
* Alla har förmodligen någon gång känt sig främmande även inför en del svenska traditioner. Få människor känner sig lika hemma på röjiga fester med motorklubben som på formella middagar sju olika bestick hos adelsfamiljen på Strandvägen. Det som känns jobbigt med invandrares annorlunda traditioner har inte så mycket med etnicitet att göra, det beror på att man inte är van vid det. Och man behöver inte delta om man inte vill, varken på finmiddagarna eller i Ramadanfirande. Men vill man ha rätt att få ha sina egna fester som man är van bör man tillåta andra att ha det också, den gyllene regeln måste gälla åt båda hållen.
Och så hoppas jag att den som förut känt sig utanför får en rejäl inbjudan att vara med och påverka! Ge honom en inbjudan att lyssna på nästa kommunfullmäktgesammanträde, att komma med medborgarförslag, att gå en kvällskurs i hur man skriver insändare och att höra av sig med tankar om hur han vill skapa ett bättre Sverige! Lyssna på honom, han är lika viktig som alla andra. I möjligheternas Sverige måste vi visa tilltro även till de som skriker istället för talar när de blir frustrerade, demokratin kräver det av oss.
Tidigare inlägg om Sverigedemokraterna:
Sverigedemokraterna - partiet som är emot(För att slippa göra svåra avvägningar om vilka kommentarer som ska publiceras och vilka som går över gränsen kommer jag inte tillåta några kommentarer till det här inlägget alls. Däremot kommunicerar jag givetvis gärna via mail.)
Etiketter: Daniel Poohl, demokrati, Emil Schön, fult folk, Linnea Nilsson, Mikael Ekman, nazism, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Val2010
Rödgröna vinner valet enligt Sifo, SD & KD ut ur riksdagen!
TT rapporterar att Sifos senaste väljarbarometer visar följande siffror:
Socialdemokraterna 34,3 (+0,2)
Vänsterpartiet 4,3 (-1,1)
Miljöpartiet 10,7 (+1,7)
Moderaterna 30,9 (+1,1)
Centern 5,1 (+0,2)
Folkpartiet 6,7 (+0,5)
Kristdemokraterna 3,5 (-0,6)
Sverigedemokraterna 3,5 (-1,4)
Övriga 1,0 (-0,6)
Raset för Sverigedemokraterna är statistiskt säkerställt. Om siffrorna står sig överlag till valet åker dessutom Kristdemokraterna ut ur riksdagen. Det innebär i så fall en mycket större skillnad i mandatfördelningen mellan blocken än de 3,1% som vi rödgröna idag leder med.
Flera tidningar publicerar Sifomätningen,
Dagens Industri,
Barometern,
Svenska Dagbladet,
Aftonbladet,
Expressen Dagens Nyheter. Det är för övrigt intressant att notera hur DN under
rubriken Val 2010 fortfarande lyfter fram Novus undersökning från 12 maj, som visar att det är jämnare mellan blocken. Även i den undersökningen visar siffrorna att oppositionen vinner, något som inte riktigt framgår av underrubriken
"Moderaterna ökar". För den som till äventyrs missat det har alltså DN en
liberal ledarsida, och de ser självklart gärna att Alliansen vinner valet. En önskan de förmodligen delar med SvD och Expressen, av fyra rikstäckande tidningar är alltså tre borgerliga. Och av lokaltdningar med en upplaga över 50.000 exemplar är
samtliga nio borgerliga. Att media tidvis missar att förutsäga valet korrekt har nog ibland en ganska enkel förklaring, man skriver om det man vill se, inte den verklighet man borde rapportera om.
Sifoundersökningen visar också att vi rödgröna vinner de kvinnliga väljarna och att Alliansen inte längre får fler pensionärsröster. Men att det är fortfarande är en väldigt tuff kamp i storstäderna, inte minst Stockholm, för att vinna valet. Jag tror vi vinner även i Stockholm, för jag tror att även Stockholmare är solidariska och inte tycker om de enorma
klassklyftor som uppstått mellan stadsdelarna. Alla barn och ungdomar ska ha tillgång till en bra skola, dagens
segregerade skola är inte okey. Vi socialdemokrater
vill öka resurserna till skolan och att resurserna ska följa behoven och vi satsar på
både elever med särskilda behov och de som vill och kan nå toppresultat. Dessutom lovar de rödgröna på riksplan att
skolorna ska rustas upp.
Alla sjuka ska ha tillgång till en vårdcentral med bra resurser,
Hälsoval Stockholm är
de rödgrönas modell, en
jämlik och ekonomiskt sund modell för
valfrihet i vården.
Moderaternas "Vårdval Stockholm" är ett hån mot
allvarligt sjuka patienter, en
ekonomisk katastrof, innebär
sämre vård för de mest utsatta stockholmarna och
hotar den demokratiska styrningen av sjukvården.Sen tror jag ju att fler än jag vill ha ett
HBT-borgaråd i staden! Jag tror på en rödgrön valseger i Stockholm!
***************
Andra bloggar om Sifos väljarbarometer:
Röda Berget,
Alltid Rött, Alltid Rätt,
PromeMorian (som också funderar över DNs rapportering),
Jinges Web och Fotoblogg,
In Your FaceEtiketter: Carin Jämtin, dagens nyheter, Kristdemokraterna, politik, sifobarometern, skola, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, Val 2010, vårdval stockholm
Sverigedemokraterna - partiet som är emot
Åsa Regner,
RFSUs generalsekreterare, och
Mats Wingborg varnar
i gårdagens Aftonblad för Sverigedemokraterna. De menar att det kan vara farligt att stirra sig blind på deras
nationalism och främlingsfientlighet, att man måste minnas att partiet är fientligt både mot kvinnor och
homosexuella också. Även
Sydsvenskan uppmärksammar det hela.
Och det stämmer, SD är stockkonservativa när det kommer till familjepolitik och sexualpolitik. (Eftersom partiet knappast känner till begrepp som HBT-politik och transpersoner är det svårt att säga vilka åsikter de har om sådana frågor.)
Sverigedemokraterna:
* Vill
avskaffa maxtaxan inom barnomsorgen, som är
kopplad till föräldrarnas inkomst, och ersätta den med en slags barnpeng som ska motsvara kostnaden för kommunal barnomsorg. I praktiken ett vårdnadsbidrag till alla som har ekonomi att stanna hemma alltså, mindre pengar till kommunal barnomsorg och högre avgifter för lågavlönade och ensamstående.
* Är emot all kvotering av föräldraledighet.
* Vill
sänka abortgränsen till tolv veckor.
* Är emot samkönade äktenskap.
* Vill ta bort det ekonomiska stödet vid utlandsadoption.
* Är emot ensamståendes och samkönade pars rätt att prövas för adoption.
* Är emot lesbiska kvinnors rätt till insemination.
Partiet domineras mer än något annat parti av
män. Vita, etniskt svenská män utan funktionsnedsättningar, kan tilläggas. Förmodligen också till mycket stor del heterosexuella.
Vad man också bör minnas är att
SD är ett typiskt högerinriktat skattesänkarparti, vars ekonomiska politik knappt går ihop ens i de vildaste fantasier.
Partiet vill ta bort reavinstskatten vid försäljning av aktier/egendom och förmögenhetsskatten. De vill sänka inkomstskatten och skatten på kapital.
Sverigedemokraterna menar att:
"I det längre perspektivet behöver det inte finnas några motsättningar mellan arbetstagares och kapitalägares intressen. Därför bör alla krav som endast leder till kortsiktiga vinster för endera sidan stå tillbaka för de som leder till optimal tillväxt i ekonomin på lång sikt"
Partiet menar också att det är först när Sverige kan anses vara en "ekonomisk stormakt" igen som man kan
"återskapa ett samhälle byggt på den nordiska välfärdsmodellen präglad av rättvisa och trygghet för alla."
Vad detta skulle innebära för de som inte kan betala för sin välfärd
under tiden Sverige blir en "ekonomisk stormakt", det talar partiet tyst om.
Sverigedemokraternas omvända fördelningspoltik ger mer pengar åt de som redan har, så enkelt är det.När det gäller näringsliv har man heller inte så mycket att komma med. Man är emot utländskt ägande samtidigt som man tror på fri prissättning och fri konkurrens. Partiet gillar decentralicering men vill att staten äger betydande andel av bolag inom näringar som anses viktiga för Sverige, som gruvindustri, energiindustri infrastruktur, stora jord- och skogsägare och försvarsmateriel. Hur detta ska ordnas i praktiken redovisas inte.
SDs arbetsmarknadspolitik är tämligen kortfattad. Man vill satsa på forskning och utveckling samt turistnäringen. Partiet vill försvaga LAS, så fler kan undantas från turordningsreglerna och investera i ny kärnkraft. Sen vill man visserligen höja A-kassan men också sänka arbetsgivaravgifterna, och hur det ska gå ihop ekonomisk med den föreslagna skattesänkarpolitiken redovisas inte. En hel del av SDs arbetsmarknadspolitik går också ut på att motverka alla former av invandring och skydda "svenska" arbetare.
Mitt budskap till den som är arbetslös, pensionär, sjuk eller "bara" fattig och av desperation och rädsla ser Sverigedemokraterna som ett alternativ är, tänk igen!Är det verkligen den lokala pizzabagaren eller städaren på barnens skola som gjort så du är arbetslös? Är det invandrare som flyttar stora tillverkningsindustrier från Sverige till låglöneländer? Hur mycket vinner du på att din inkomstskatt sänks, jämfört med de pengar staten, dvs du!, förlorar på andra skattesänkningar som SD vill ha? Och hur ska din ensamstående granne, mamma med två barn, och din sjuka syster klara sig om maxtaxorna försvinner och det generella välfärdssystemet luckras upp ännu mer?
Det Sverige behöver är inte främlingsfientlighet, skattesänkningar och ett hat mot alla som inte liknar normen. En
rödgrön arbetsmarknadspolitik,
återställd A-kassa och en rödgrön, genomtänkt och finansierad, finanspolitik med
rättvisa skatter är bättre. Tillsammans kommer vi mycket längre än om vi alla rädda kurar i varsitt hörn.
Du är välkommen du också!
Fotnot: Fakta om SDs politik är hämtat från deras olika idédokument, på partiets hemsida.Andra bloggar:
SD fakta från förr och nu,
Jinges web och fotoblogg,
Vi i Sverige,
HBT-sossen,
Emil Broberg,
In Your FaceEtiketter: Aftonbladet, arbetslös, familjepolitik, invandrare, jämställdhet, pensionärer, RFSU, Skatter, Sverigedemokraterna, Åsa Regnér
Sverigedemokraterna lovar sina väljare mer än de kan hålla
Rapport avslöjade idag att så mycket som
37% av Sverigedemokraternas förtroendevalda ute i landets kommuner har hoppat av sina uppdrag. I konkreta siffror har 104 kandidater hoppat av. I vissa kommunr har alltså inte bara den ordinarie invalda hoppat av utan även ersättaren, vilket gör att partiet i en del kommuner nu står helt utan kandidater. Statsvetaren Malena Rosén Sundström tror att det handlar om bristande intresse för kommunpolitiken och att många helt enkelt inte hade räknat med att bli invalda. Och med
41 tomma stolar för partiet ute i kommunerna finns det ju en del som talar för den teorin.
Jag gissar en gnutta okunskap också. Min erfarenhet av att diskutera med Sverigedemokrater och personer med liknande rasistiska, homofoba, antisemitiska och islamofoba åsikter är att de egentligen inte alls är intresserade av en dialog. De vill föra en monolog, när man börjar argumentera bli de förorättade och går på personangreppen istället. Nationalisternas högljudda skrän om "yttrandefrihet" och att de "tigs ihjäl" handlar ju inte alls om yttrandefrihet som vi andra förstår begreppet, utan om deras "rätt" att helt oemotsagda få föra ut sin rasistiska propaganda. Mot den bakgrunden är det lättare att förstå den förväntan som SDs representant i Höganäs verkar ha haft, och besvikelsen när det inte räckte med monologer längre utan man blev tvungen att jobba, lägga motioner och kommunicera med övriga i kommunfullmäktige. Hon hoppar av,
utan att ha skrivit en enda motion, men är ändå besviken på bristen på inflytande...
Jimmie Åkesson är däremot inte ett dugg orolig. Kanske räknar han på samma sätt när det gäller avhoppande partikandidater som när det gäller
isbjörnarna i Malmö? Rent hypotetiskt kan SD klara av att behålla sina kandidater på plats i kommunfullmäktige,
rent hypotetiskt kan partiets förtroendevalda antas ha varit ärliga när de sa till partiet att de inte hade en kriminell bakgrund.
Rent hypotetiskt kan vi kanske anta att SD visst står upp för de mänskliga rättigheterna som de påstår.
Eller så struntar vi svamlet och kontaterar att Sverigedemokraterna är ett obehagligt och
rasistiskt,
homofobt och
islamofobt extremistparti. Och att deras skattesänkarpolitik och förslag på sänkta arbetsgivaravgifter knappast ger fler jobb till bittra och besvikna arbetare i gamla sossefästen.
Etiketter: homofobi, islamofobi, Jimmie Åkesson, rasism, Sverigedemokraterna, tomma stolar, yttrandefrihet
Mona stavas MOD!
Få människor har varit så utsatta som Mona Sahlin för den otrevliga form av "debatt" som många sverigedemokrater ägnar sig åt: smutskastning, förlöjligande och ibland rena hot. Ändå stod hon där igårkväll, i TV4 s studio, och tog debatten med Jimmy Åkesson, SDs partiledare.Hon bemötte Åkessons insinuationer om att människor som flyr undan krig, naturkatastrofer , förföljelse och förtryck, att dessa människor inte skulle vara riktiga flyktingar utan istället skulle i debatten kallas "så kallade flyktingar". Hon satte ned foten och sa ifrån, Sd ska inte ha rätt att ensidigt få definiera frågan. Hon bemötte den ena främlingsfientliga argumentet efter det andra, tydligt och sakligt.Och hon gjorde det trots att det måste varit tungt. För de som i rikspolitiken driver frågor som lika rättigheter för invandrare och HBT-personer blir det nog plågsamt tydligt ibland hur vissa grupper för debatt. Jag känner igen det, som bög och aktiv i politiska frågor hamnar man ofta i hetska debatter, där meningsmotståndarna inte kan uppträda civiliserat längre.När tillmälena tilltar, då krävs det mycket för att orka stå rak och bemöta allt på ett så konstruktivt sätt man ändå kan. Har man dessutom ett hot från samma grupper som meningsmotståndaren tillhör liggande i bakhuvudet, har man fått hatiska mail, brev med bajs, hotfulla telefonsamtal eller hela hathemsidor, ja då är man nog ibland rädd. Jag vet att jag varit det, när jag stod på en nynazistisk hatsajt. Alla kloka människor är rädda ibland. Knepet är att inte låta rädslan styra.För det är bara om vi som ibland blir rädda ändå vågar, och ställer oss upp och säger att vi är alla lika, vi är alla människor, vi behöver alla varandra, det är bara då vi får ett samhälle fritt från såna som sverigedemokraterna.Låt Mona visa vägen!Läs på, ta debatten och visa hur ett solidariskt Sverige ser ut!Ett Sverige som inte lägger sig för hatets hantlangare!Ett Sverige som vägrar acceptera att folk som flyr för sina liv ska bespottas som " så kallade flyktingar".Kan Mona kan vi alla. Mona, igårkväll stavades ditt namn MOD!Etiketter: debatt, integrationspolitik, Mona Sahlin, Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna, TV4