2010-08-19

Vem talar med fult folk?

Jag har precis läst ut två böcker jag införskaffade på årets Almedalsvecka, Fult folk av Emil Schön och Linnea Nilsson och Ut ur skuggan av Daniel Poohl och Mikael Ekman. Den första handlar om Sverigedemokratiska väljare och den sista om Sverigedemokraternas historia och lite om partiets väljare. De är båda väl genomarbetade verk med rejäl underbyggnad och gott om fakta och bra research. Jag rekommenderar dem för alla som är intresserade av de bakomliggande orsakerna till främlingsfientlighet.

När det gäller Sverigedemokraterna tycks det ofta bara finnas ett fokus i den allmänna debatten, deras rasistiska politik. Allra helst kryddat med godbitar om deras nynazistiska inslag. Men det här sättet att alienera partiet har bara gynnat partiet, under flera år. Visserligen stämmer det att partiet har väldigt mycket mer kopplingar till nynazism än vad man idag ger sken av via den tvättade fasaden, det klargör Poohl och Ekman tydligt. Men, det finns andra sidor av Sverigedemokraterna också, sidor som faktiskt bör erkännas om man ska vara intellektuellt hederlig. Partiet fokuserar på medborgarkontakt och uppfattas som folkliga. För den som av olika orsaker är förbannad på politiker i allmänhet kan det säkert känns självklart att snacka med det enda parti som dyker upp på lokala marknader i Skåne eller racing-evenemang. Och så får man en enkel lösning på de problem man själv ser, en lösning som kanske legat nära till hands för den som redan vill sköta sig själv utan för mycket skatter, som tror att det alltid är "de andra" som både skapat problemen och som vägrar göra något åt dem. Inget skapar en så stark samhörighet som en gemensam motståndare och ett utanförskap, och säg den medelsvensson som inte någon gång känt sig maktlös inför "höga herrar" som bestämmer över hans vardag. Då hjälper det inte att fördöma, dialog är enda vägen.

Och det är där som just "Fult folk" kommer in. Författarna har intervjuat ett antal väljare som röstat på Sverigedemokraterna. Och bilden som växer fram gör ont i mig. För även om de har fel i så mycket, framförallt åsikterna om invandrare och islam, så har de rätt i en sak: de är svikna av politikerna. Säg den politiker från riksdagspartierna som på allvar talat med, och lyssnat på, de som nu kommer rösta på Sverigedemokraterna. De bor inte i storstaden, de kommer från arbetarklass, har ingen högre utbildning, de går inte på teater eller lyssnar på klassisk musik och de är oftare än andra väljare män och arbetslösa, har låg inkomst och bor i hyresrätt. Och de är sällan bra insatta i politik och har dåligt förtroende för politiker och ibland även för samhället och sina medmänniskor. Fram växer en bild av en bitter och arg person utan resurser, som inte vet hur han ska göra sin röst hörd. Inte den ideala samtalspartnern över en fika på jobbet direkt, men lika viktig som alla andra människor!

Jag önskar att socialdemokraterna överallt tar debatten med de här väljarna! Att ta debatten med Sverigedemokraterna som parti är också viktigt, men det är väljarna, medborgarna, vi måste lyssna på och kommunicera med! Att bemöta dem med respekt, att inte rygga tillbaka för en eller annan föraktfull kommentar utan ta det för vad det är, trötthet, rädsla och ett sätt att hävda sig för den som upplever utanförskap. Då får vi kanske möjlighet att förklara följande:
* Skattesänkningspolitik (som är vad SD sysslar med) kommer aldrig gynna den som har låg lön, den som är arbetslös eller den som är sjukskriven.
* Det är inte invandrare som flyttat tillverkningsindustri och kapital ut ur Sverige, och därmed skapat arbetslöshet på många bruksorter.
* Antalet muslimer i Sverige är marginellt, och många av dem är inte mer troende än genomsnitts-svensson som mest går i kyrkan på dop, bröllop och begravningar. De fåtaliga fundamentalistiska muslimer som finns är inte vanligare än Jehovas Vittnen, knappast något hot mot "svenska" sedvänjor alltså.
* Alla har förmodligen någon gång känt sig främmande även inför en del svenska traditioner. Få människor känner sig lika hemma på röjiga fester med motorklubben som på formella middagar sju olika bestick hos adelsfamiljen på Strandvägen. Det som känns jobbigt med invandrares annorlunda traditioner har inte så mycket med etnicitet att göra, det beror på att man inte är van vid det. Och man behöver inte delta om man inte vill, varken på finmiddagarna eller i Ramadanfirande. Men vill man ha rätt att få ha sina egna fester som man är van bör man tillåta andra att ha det också, den gyllene regeln måste gälla åt båda hållen.

Och så hoppas jag att den som förut känt sig utanför får en rejäl inbjudan att vara med och påverka! Ge honom en inbjudan att lyssna på nästa kommunfullmäktgesammanträde, att komma med medborgarförslag, att gå en kvällskurs i hur man skriver insändare och att höra av sig med tankar om hur han vill skapa ett bättre Sverige! Lyssna på honom, han är lika viktig som alla andra. I möjligheternas Sverige måste vi visa tilltro även till de som skriker istället för talar när de blir frustrerade, demokratin kräver det av oss.

Tidigare inlägg om Sverigedemokraterna:
Sverigedemokraterna - partiet som är emot

(För att slippa göra svåra avvägningar om vilka kommentarer som ska publiceras och vilka som går över gränsen kommer jag inte tillåta några kommentarer till det här inlägget alls. Däremot kommunicerar jag givetvis gärna via mail.)

Etiketter: , , , , , , , , ,

2010-08-18

Rasismen i Alliansen - islam likställs med nazism

Vi vande oss redan valet 2002 vid att Folkpartiet i valtider börjar fiska i grumligt vatten, vem minns inte utspelet om språktester. Om det var det som gav dem så bra valresultat eller om det berodde på Moderaternas draghjälp, som Dagens Nyheter tror, det är svårt att säga. Men inspirerade blev de tydligen för sedan följde rasistiska utspel om socialbidragstagare, förslag om att förbjuda andra språk än svenska i skolan, Sabunis förslag om tvångsmässiga gynundersökningar av högstadieflickor, av "omtanke" om de muslimska flickorna. Och Folkpartiet i Stockholm tyckte för övrigt att det var en bra idé att Säpo ville att skolpersonal skulle hjälpa till att spionera på muslimska skolungdomar, i jakt på terrorister. I valet 2006 plockade man sen fram kravet om språktest igen, men framgångarna uteblev.

Oavsett om Folkpartiets valstrateger gör bra bedömningar eller inte när de nu återigen spelar på främlingsfientligheten, trots internkritiken, så är det djupt obehagligt att se hur både de och Moderaterna gör sitt bästa för att vinna väljare från Sverigedemokraterna, genom att redan innan valet driva SDs politik åt dem.

Om det ändå bara handlade om tillfälligheter vore det inte lika oroande. Men historien visar att det inte är så, exemplen är lite för många och Moderaterna klarar uppenbarligen inte alltid att hålla rent i sina egna led. Och den senaste händelsen i Folkpartiet får mig att undra om Folkpartiet ens är intresserade av den typen av internkontroll längre.

Henrik Emilsson, medarebetare för Nyamko Sabuni, integrations- och jämställdhetsminister, visar sig ha åsikter om islam som inte kan beskrivas som annat än rasistiska. Han skrev på sin blogg i oktober 2008, fyra veckor innan han tillträdde tjänsten hos Sabuni:
- För varje år som går ser man allt fler slöjbeklädda kvinnor i Sverige som underkastar sig den könsdiskriminering som är inneboende i mittfåran av islam. Vad är det som skulle göra islam mindre förvirrande eller ont än andra ideologier som kommunism och nazism?
Han redovisar ingen forskning som stödjer hans påståenden, utan tar sina egna känslor inför heltäckande slöja till intäkt för att de i alla lägen måste handla om könsdiskriminering. Och han jämställer islam med nazism.

Det här är en tydligt rasistisk åsikt, baserad på rena fördomar. Den ger inget utrymme för den den enorma mångfald som, liksom i alla religioner, finns inom islam. Det är inte enbart fundamentalistisk islam, islamismen, som Emilsson fördömer, utan alla inriktingar. För en genomsnittsmuslim i Sverige är det förmodligen detsamma som om en troende kristen, aktiv i svenska kyrkan, skulle få höra att hennes tro jämställdens med Westboro Baptist Church.

Jag kan förstå om man har starka personliga skäl att ogilla en viss trosinriktning, speciellt om den är fundamentalistisk. Jag har själv väldigt svårt för kristen fundamentalism eftersom jag på nära håll sett det lidande vissa personer och vissa församlingar i rörelsen orsakar. Men det innebär inte att jag tror att samtliga inom exempelvis Pingstkyrkan eller Evangeliska frikyrkan är inskränkta homofober utan sinne för jämställdhet. Det finns givetvis bra folk där också, som ärligt arbetar för en bättre värld. Och att jämföra en trosinriktning med nazism är så groteskt att jag inte finner ord.

Emilsson har också enligt Aftonbladet kritiserat DO, med ytterligare en rasistisk släng åt muslimer:
"Ska varje muslim komma dragandes med sin egen personliga tolkning av vilka klädkoder som gäller? Helt absurt att DO sysslar med sån här skit. Det får ju islam att framstå ännu dummare än vad det är."
Det är oklart om han menar något av de förlikade fallen eller det fall som ännu inte avgjorts.

Henrik Emilsson borde inte ansetts lämplig ens att ha en förtroendepost i ett anständigt parti, inte med de åsikter så tydligt och öppet uttryckt. Att han tydligen inte ens ansågs olämplig att arbeta under integrationsminstern är bara djupt tragiskt. Sabuni säger sig ta avstånd, men det finns tydligen inga planer från Nyamkos sida att göra sig av med Emilsson. Reinfeldt är mer tveksam, vi får väl se om de sätter ned foten. Hos moderaterna är det bara romer man får uttala sig rasistisk om tydligen...

Att Sverige behöver en ny integrations- och jämlikhetsminister, en ny migrationsminister och en ny integrationspolitik och jämlikhetspolitik är väl vid det här laget uppenbart. Åtminstone om man värdesätter jämlikhet och mänskliga rättigheter.

Media om Emilsson: Nyheter 24, SvD, DN
Bloggar om Emilsson och folkpartiets rasism: Jinge, Homo Politicus, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, LasseB, Sjölander Peter Andersson, vars analys av Sabunis duglighet jag fullständigt delar. Juridikbloggen, med en intressant analys, även om jag inte till fullo delar den.

Uppdatering:
Under kvällen har Catharina Bildt, politiskt sakkunnig hos Sabuni, meddelat att Sabuni och Emilsson är överens om att diskussionen som uppstått gör att han inte kan företräda departementet "på samma sätt som tidigare". Allt enligt SvD. Det här kommer alltså efter att Reinfeldt klev in och uttryckte sitt ogillande, innan dess var Sabuni förbluffande ointresserad av att "ha åsikter om vad tjänstemän har för uppfattningar eller åsikter i sitt privatliv". Samma ointresse återfanns hos hennes partiledare, Jan Björklund.

Centrum Mot Rasism är starkt kritiska och menar att Nyamko Sabuni har visat på dåligt omdöme och bör avgå. Personligen tycker jag aldrig hon borde tillsatts, det fanns andra och betydligt mycket mer erfarna och kompetenta kandidater att tillgå, även inom folkpartiet. Att Sabuni under hela sin ministerperiod fått skarp kritik för hur hon (miss)skött sitt uppdrag är ingen nyhet. Kritiken kommer från ett antal olika samhällsdebattörer, forskare, flera organisationer och även från delar av folkpartiet. Ändå har hon suttit kvar, kanske för att folkpartiet och den moderatledda alliansregeringen behövde ett alibi för att det skulle se ut som om de presterade något rejält i frågorna. Det är väl som med Alliansens hela jämlikhets- och integrationspolitik som med deras hbt-politik (som ju också varit Nyamkos ansvar till stor del) ytan har varit viktigare än innehållet.

Etiketter: , , , , , , ,

2010-08-06

Newsmill - en bakåtblick

Jag skrev nyligen om Newsmill, och den kritik som nyligen blossat upp.

Men, det har funnits kritik mot Newsmill redan förut. Henrik Unné tyckte sig se färre möjligheter till publicering för de mindre kända debattörerna redan i våras (ungefär samtidigt som Newsmill började gå med vinst), Anna Ankas artikel på Newsmill (som drog rekordpublik) var visserligen godkänd av henne, men skrevs helt och hållet av redaktionen, Lisa Bjurwald och Jonathan Leman, journalister på Expo tyckte inte att Newsmill borde få det prestigefyllda Stora journalistpriset i höstas, eftersom sajten ansvarslöst hade släppt in extremister i den offentliga debatten och dessutom vitmålat dem.

Och min förmodan om att de "publicistiska misstagen" ( som Leo Lagercrantz kallade publiceringen av läsarfrågan, "Vad känner du för Romer i Sverige") kan handla även om rasistiska artiklar visade sig redan ha inträffat. Newsmill publicerade i höstas en artikel av Björn Björkqvist, tidigare propagandachef för Nationalsocialistisk Front aka Folkfronten/Svenskarnas Parti.

Den nationella rörelsen har väldrillade horder av människor som översvämmar nätet under mängder med alias. Vardagsrasisterna har gott om tid att göra sammalunda. Tillsammans generar de trafik till samtliga webbplatser där deras kommentarer syns. Trafik som sedan används när webbplatsen ska visa upp statistik för reklamköpare. Visst tjänar Newsmill, och en hel del nättidningar som inte modererar hårt, på rasisterna, något annat vore dumt att påstå. Frågan är, vem vill ta första steget och göra något åt det, och sätta anständighet före vinstmaximering?

Uppdatering:
Inte heller Ali Esbati tyckte Newsmill borde få Stora Journalistpriset i höstas. Han menade att Newsmill inte alls var förnyande (som motiveringen i priset löd) utan istället snarare representerade den dominerande mediemaktens likriktning och uppslukning av nätdebatten. Esbati påpekade också att Newsmill dagen innan nomineringen tillkännagavs hade plockat bort en skruvad artikel på temat ”Revolutionen mot Evolutionen”, efter avslöjande om att den var fejk.

Det går att köpa redaktionellt utrymme på Newsmill, för 150.000:- Enligt uppgifter från Wikipedia kan man urskilja vilka artiklar som är köpta genom att de har en rosa bakgrund.

Uppdatering 2: Leo Lagercrantz försvarar Newsmill genom att bland annat hänvisa till sin egen etnicitet, som jude. Dessutom, hävdar han, hoppas han att han har "mycket zigenarblod i ådrorna". Vilken etnicitet Lagercrantz har vet jag inte och jag vet inte varför det skulle vara relevant. Det finns tyvärr alltför många exempel på hur även de som inte är vita, etniska "svennar" också kan vara rasister, likväl som givetvis kampen mot rasism förs av svenskar av alla hudfärger och etniciteter.

Vad jag däremot vet är att jag aldrig själv när jag sysslat med jämlikhetsfrågor mött en enda rom som kallat sig själv zigenare! Romer heter det, inget annat.

Det fler som uppmärksammat Newsmill: Fladdermusbett, Guero, Stefan Bergmark

Etiketter: , , , ,