How to be a Trans Ally
This is a comment to an
article in About.com, by Kathy Belge. I got the feeling it needed complement, allthough it is allright as a starter.
As a transactivist I belive it´s very important to have those trans allies. But, I also belive in telling them it´s not only about being nice to trans people. Being nice is common sense, somthing you can demand from everyone beling in human rights. And to remember things like using the preferred pronoun (don´t forget the s/he or ze for them who do not define themselves as men or women!), not assuming anything about peoples gender or sexual orientation, not labeling people, not tolerating anti-trans jokes, spreading rumours or go around telling things you heard in confidence, well, thas just common sense. It´s what you do to everyone, if you´re a nice person.
But, being a transally, you have to work. You do have to start with understanding how to be a nice peson, of course. After all, thats´s common sense in any movement, about any issues. Juat ask trans people themselves and you´ll soon find out how to behave properly. Then it´s time to roll up your sleves and start working. If your not into the making coffe, carrying things, printing poster kind of work, you pick a transissue. Hatecrimes, discrimination, better healthcare or schools, right to marry, right to change legal gender, to get sex reassignment therapy, and so on, there are numerous to choose from.
And then you do your homework, do the research about it. And of course start the never ending work enthuseing people in your campign. Doing that research, there are some simple advice to follow, to avoid the biggest mistakes.
Precedence of the target group!Check so transpeople themselves agree with your opinions and how you prioritaise! And do primarly check with the transpeople that are concerned in the specifik issue, not other transpeople.
Never let anyone loose anything because your lobbying!Trans people is a very heterogeneous gorup, with different needs. Do never act in a way letting one transgroup gain a right on another transgroups looses of a right
Check up on representativity!Be carefull to listen not only to the ones who are loudspoken or your own contacts. Do systematicly investigate what different transgroups thinks about the issue and the networks you lobby in, for example by controlling what different transpersons in different transorganisations think.
Check up on the transgender-normativity!All transpersons are not male–to-female transsexuals or transvestites, even tough it looks like that sometimes. Neither are all young and identifies as queer. Listen to many transpeople to get approval from the whole transcommunity.
Check up on the main opinion!Not every transpersons think alike. If you not deliberatly want to lobby in a way only a minority of transpeople agree with, you should controll it´s the main opinion you actually do lobby in, nothing else.
Involve transgendered people
Try to involve transgendered people in your work.Send texts for proofreading, ask for opinions on your work, accept help when offered and ask transgendered people to lecture together with you if your invited to lecture in a transissue.
Never say LGBT without meaning it!Don´t write LGBT in headlines but forget transgendered in the rest of the text. That makes it much harder for transactivists to reach out with real transinformation.
Do your homework!Make sure you know what you talk about. If you bring up wrong facts, you´ve made the work harder for others. The whole transmovment will look like we´re not serious.
You´re alright as yourself!You can be a good transactivist, not having the experience of being a transgendered. But, if you do let people think your a transgendered, people will assume you have an experience you don´t have. People will not check up on your opinions the way they otherwise should have done, to see if transgendered people think alike. That excludes transgendered. Your good enough as you are, as your self!
Let transgendered be experts on their own lifes!Doctors and psychiatrists might be experts in treating transsexuals. But not in transgendered peoples lifes, problems, opinions, feelings or need for human rights.
Don´t claim mandate you don´t have!Please tell the world you’re transinclusive or even a GLBT-organisation, if thats your ambition. But if very few, or none, transgendered themselves are involved in your work in transissues, please clarify that too. Let the world around you have a reasonable chance to estimate your credibility and mandate in transissues.
Remember the differences between gay and transissuesThe exposure is alike to all GLBT-people. Both homo- and bisexuals and transgendered suffer from prejudices, discrimination and harassments, hatcrimes and violence. But often the law offer protection only based on sexual orientation, not gender identity or gender expression.
Please remember, the laws does not protect transgendered as they protect homo- and bisexuals!
Homo- and bisexuals does get oppressed because of their
sexual orientation, love and relations are considered not within the heteronormativity. Transgendered people does get oppressed because of our
bodies, clothes, names, self-identified gender and legal gender are considered not within the gendernormativity.
Please remember not talking solely about sex and love when talking about GLBT-issues!The gaymovement has been out of the closet since the seventies, the transmovment has just started opening the closet door in many countries. Because of that, gay- and GLB-organisations often have much better resources than the transmovement.
Please, do not lobby in transissues in a way that excludes organisations with very little resources, that excludes transorganisations!With love and hope for a better society for all LGBT-people,
Lukas Romson*******
Lukas Romson
Equality Consultant
FtM-transsexual
Transactivist since 12 years
Has been in the board of RFSL and the Steering Committee for Transgender European Network Meeting, for the moment in the board for
GLBT-Socialdemocrats Stockholm and
president of KIMEtiketter: About.com, lobbyism, transperson, transrättigheter
Chans för transreformer i ny riksdag - friends and foes?
Så har då den nya riksdagen tagit plats och vardagen tar vid, efter all uppståndelse kring
Sverigedemokraternas intåg i kammaren och
uttåg ur kyrkan. Alliansen vann, men leder en minoritetsregering som för att slippa förlita sig på Sverigedemokraterna måste försöka hitta blocköverskridande överenskommelser framöver.
Ett område där det förr om åren gått att samarbeta över blocken är i hbt-frågor, även om det kanske blev lite trögare under senaste mandatperioden. Om Sds intåg försvårar sådana samarbeten eller underlättar återstår att se. Klart är att
Kd behåller socialdepartementet, och därmed kommer en mängd viktiga hbt-frågor ligga i händerna på det parti som gjort sig minst känt för att vilja arbeta för reformer på området. Det framgår också av
statsrådsberedningens skrivelse att Alliansregeringen inte avser att hantera frågan om tvångssterilisering av transsexuella denna halva av riksdagsåret. Därmed är chansen liten att de kränkande och ålderdomliga kraven plockas bort ur könstillhörighetslagen före sommaren 2011. Tills dess lär transsexuella fortsätta att vara tvingade att sterilisera sig för att få tillgång till livsviktigt medicinsk behandling och den juridiska könstillhörighet de behöver för att leva ett bra liv.
Minderåriga transsexuella kan nog tyvärr inte se fram emot några stora ljusningar alls under mandatperioden. Det är bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som tagit ställning för att man vill avskaffa den regel som säger att bara myndiga personer får byta juridiskt kön och genomgå könskorrigerande kirurgi. Regeln gäller även när både patienten och vårdnadshavaren anser att det bästa är att byta juridiskt kön, och även när till och med läkaren tycker det är livsviktigt för patienten att få operationer. Men här finns ännu inga öppningar från andra partier, trots att både hbt- och
transrörelsen och
flera ungdomsförbund tycker åldersgränsen bör tas bort.
Hur det kommer gå med andra transfrågor är svårt att veta. Vi har numera
två ministrar och departement som på olika sätt ansvar för frågorna. När det handlar om diskrimineringsområdet är
Erik Ullenhag numera ansvarig minister. Medan Nyamko Sabuni sitter kvar med ett övergripande ansvar för jämställdhetsfrågor, där ju hbt-frågorna brukar antas ingå. Folkpartiet var tydligast av Allianspartierna med att tala sig varma för transreformer under valrörelsen och innehar nu de två ministerposter som ger makt att genomdriva en hel del reformer. Det förpliktigar, när transpersoner vill se valfläsket omvandlat till konkreta resultat. Andra transfrågor landar på socialdepartementet eller justitiedepartementet, där Kristdemokraterna respektive Moderaterna har ansvaret. Där kommer det bli svårare att få något att hända.
Med en minoritetsregering kommer också riksdagens roll att bli viktigare. Det finns, åtminstone i teorin, möjligheter att direkt på riksdagsgolvet driva igenom förslag som inte initierats av regeringen. Därmed blir inte bara regeringspartiernas utan och de enskilda riksdagsledamöternas inställning, i samtliga riksdagspartier, viktig. Följande riksdagsledamöter har skrivit under åtminstone en hbt-positiv motion eller gjort sig kända för sitt engagemang, och har inte fått mindre än 5 poäng i RFSLs kandidatundersökning (nya ledamöter och de som inte svarat på RFSL undersökning anges med kursiv stil):
Moderaterna:
Ewa Björling,
Anna König Jerlemyr, Ulrika Karlsson,
Sten Tolgfors,
Per Bill och Olof Lavesson
Folkpartiet:
Birgitta Ohlsson, Barbro Westerholm, Nyamko Sabuni, Tobias Krantz, Jan Ertsborn, Allan Widman,
Eva Flyborg, Liselott Hagberg, Ulf Nilsson,
Christer Winbäck och Lars Tysklind
Centerpartiet:
Andreas Carlgren, Fredrik Federley,
Annika Qarlsson,
Ulrika Carlsson, Johan Linander och Kenneth Johansson.
Kristdemokraterna:
Otto von ArnoldSocialdemokraterna:
Börje Vestlund, Maryam Yazdanfar, Tomas Bodström, Tommy Waidelich, Veronica Palm, Ylva Johansson,
Carina Hägg, Caroline Helmersson Olsson, Catharina Bråkenhielm,
Ann-Christine Ahlberg, Eva Lena Jansson,
Carin Runeson,
Matilda Ernkrans, Fredrik Lund Sammeli,
Hannah Bergstedt, Jonas Gunnarsson, Hillevi Larsson,
Kent Härstedt, Kerstin Haglö, Marie Nordén,
Helén Pettersson, Louise Malmström, Raimo Pärssinen och Åsa Lindestam
Miljöpartiet:
Mehmet Kaplan, Maria Wetterstrand,
Peter Eriksson, Mikaela Valtersson, Helena Leander, Gunvor G Eriksson, Peter Rådberg,
Jan Lindholm, Gustav Fridolin, Maria Ferm och Ulf Holm.
Vänsterpartiet:
Amine Kakabaveh, Josefine Brink, Jacob Johnson, Kent Persson, Hans Linde, Eva Olofsson, Wiwi Ann Johansson,
Rossana Dinamarca, Lena Olsson, Siv Holma, Marianne Berg och Ulla Andersson.
När det gäller graden av engagemang är det huvudsakligen flera av ledamöterna i Fp, V, Mp och S som visat stort engagemang. Med tanke på att det finns flera transreformer där flera partier i båda blocken är överens,
enligt KIMs undersökning, så kan det alltså finnas vissa chanser till att exempelvis transpersoner kommer inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen.
Samtidigt innehåller riksdagen också ett antal mycket värdekonservativa ledamöter. Om man bortser från de 20 sverigedemokraterna, vars inställning är välkänd, kan stora delar av den kristdemokratiska riksdagsgruppen sägas vara starkt negativ till hbt-reformer. Ingen av dem är, föga förvånande, positiv till den könsneutrala äktenskapsbalken och nio av dem (Annelie Enochsson, Roland Utbult, Mikael Oscarsson, Lars Axel Nordell och Tuve Skånberg, Stefan Attefall, Annika Eclund, Lars Gustafsson och Yvonne Andersson) är dessutom för en sänkt tidsgräns för fri abort, vill att präster /imamer/rabbiner ska få vägra viga samkönade par och ändå behålla vigselrätten och är positiva till konfessionella friskolor. Allt enligt
Svenska Evangeliska Alliansens valundersökning. Även ledamöter som Patrick Reslow (m), Elisabeth Björnsdotter Rahm (m) och Lars Arne Staxäng (m) har liknande åsikter enligt enkäten. Flera ledamöter har också fått minuspoäng i RFSLs undersökning: Jan Ericson (m), Tobias Billström (m), Anti Avsan (m), Bengt-Anders Johansson (m), Boriana Åberg (m), Hans Rothenberg (m), Jessika Wilhelmsson (m), Lotta Finstorp (m) och Saila Quicklund (m).
Men om de engagerade ledamöterna jobbar på sina ljummare kollegor och partierna följer de åsikter de redovisat i KIMs undersökning finns det alltså ändå vissa chanser för åtminstone några transreformer under kommande mandatperiod.
Etiketter: HBT, Sverigedemokraterna, transperson, tvångssterilisering, Val 2010
Transsexuella verktyg???
Trollhare har idag ett
intressant inlägg om alla dessa vansinniga, roliga eller bara tragiska felaktigheter som skrivs om transpersoner i media. Och visst är det så, transkompetensen på landets nhyhetsredaktioner är inte så stor när man rapporterar om hur
polisen eftersöker transsexuella redskap eller
konstant feltolkar HBT som homosexuella, bisexuella och transsexuella. Och att det finns fördomar blev plågsamt tydligt när flera svenska tidningar
hängde på den freakshow som skapades kring Caster Semenya. Det var förmodligen ingen tillfällighet att varken
KIM eller
Svensk Förenng för Transsexuell Hälsa gavs replikutrymme på
DN debatt gentemot Torbjörn Tännsjös
mycket obehagliga utspel.
Ändå är det inte så svårt att få tag i bra grundinformation.
RFSL har en del information,
RFSU likaså , wikipedia har
en hel del artiklar om allt från
könsidentitet och
könsuttryck till
könskorrigerande behandling,
dito operationer och
juridiska könsbyten. Ja, till och med landstingets Vårdguiden har
helt okey basinformation numera. Så grundkunskaperna om transpersoner finns där, för den som vill jobba med sina fördomar och lära sig mer, och
Trollhare tänkte sig bidra med mera.
Jag blev inspirerad och tänkter därför också folkbilda! Men var och en bör ju göra det en är bäst på, och mitt område är transpolitik, som det skrivs alldeles för lite om. För även om det
skrivs lite grann om
sånt som tvångssteriliseringar och en del om namnlagen, det finns väldigt många transfrågor det inte skrivs något alls om i media. Samtidigt har vi sämre rättigheter än alla andra minoriteter!
Jag tänkte ta upp de viktigare transfrågorna, en per inlägg. Förhoppningen är att när den här miniserien är avslutad har åtminstone de som läser bloggen lärt sig mer om transfrågor. Homofrågor handlade inte enbart om partnerskap år 1995, transfrågor handlar inte enbart om tvångssteriliseringar år 2010. Homo- och bisexuella har fått nästan samma rättigheter, även äktenskapsfrågan är i hamn. Nu är det transpersoners tur, och därför måste folk lära sig frågorna!
Etiketter: HBT, media, mänskliga rättigheter, politik, transkompetens, transperson, transsexuell, tvångssterilisering
Moderat utspel - Ifrågasätt begåvningshandikappades rätt att skaffa barn!!
Moderata Catharina Carlsson hade i förra veckan en mycket
obehaglig debattartikel i Dagens Samhälle. Hon skriver om människor med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar och problem som kan uppstå om de blir föräldrar. Och visst, precis som
Etiska kommittén i FUB replikerar det är bra att frågan lyfts. Om det får till följd att samhällets insatser blir bättre och informationen om frågan ökar. Men frågan är om det var Carlssons tanke.
Det är inte utan att man undrar om inte det avsikten egentligen var att ifrågasätta vissa människors rätt att bli föräldrar. Med formuleringar som "
Därför behövs en sund balans mellan samhällets syn på rätten att vara förälder och barnets rätt till en förälder," är det en rimligt tolkning av det moderata utspelet. Hur långt är egentligen steget från "rätten att
vara förälder" och "rätten att
bli förälder" för Carlsson? Speciellt som hon menar att "
Socialtjänstens dilemma är att hjälpinsatser ska vara frivilliga". Jo, visst kan det vara knepigt för socialtjänsten ibland. Men vad är det alternativ Carlsson tänker sig, för att förhindra detta etiska dilemma? Tanken på tvångssteriliseringar ligger inte långt borta.
Faktum är ju att det finns stora möjligheter för socialtjänsten att omhänderta barn redan vid födseln, om förälderna anses rejält olämplig. Därmed är barnet skyddat. Ska man gå ett steg längre och dessutom skydda samhället från att dessa graviditeter uppstår vill jag veta vilka människor som Carlsson anser är olämpliga. Vilka är det som ska förhindras bli föräldrar, för det är ju inte enbart personer med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar som ibland kan anses vara olämpliga föräldrar. Ska inga missbrukare, psykiskt sjuka, brottslingar och folk med rörelsenedsättningar eller ärftliga sjukdomar tillåtas skaffa barn? Eller ska vi begränsa det till grova våldsbrottslingar och narkomaner, psykopater och de med psykoser och dödligt sjuka som är sängbundna? Hur ska denna begränsning i så fall gå till, vem gör urvalet?
Som FUB säger, var drar vi gränsen? Och vill vi leva i ett sånt samhället?
Jag vill inte det! Tvångssteriliseringar bör förpassas till historiens avskrädeshög! Carlssons utspel är förfärligt.
Den enda grupp som fortfarande tvångssteriliseras i Sverige är transsexuella.
Från HBT-socialdemokraternas sida fördömde vi lagen och stora delar av det medeltida betänkande, som var tänkt att visa hur lagen skulle förnyas, redan när betänkandet lades våren 2007.
I somras uppmanade vi återigen den moderatledda regeringen att agera, och pekade på ett stort antal problem både med nuvarande lag och betänkandet. Frågan är också inskriven i
HBT-S Stockholms politiska program.Nu är betänkandet begravt i Hägglunds byrålådor, och där lär det bli kvar. Samtidigt sitter det numera en
utredning på Socialstyrelsen som ser över vården för transsexuella och också kommer se lite på lageregleringen. Jag är övertygad om att lösningen ligger där istället för att stressa oinsatta tjänstemän på socialdepartementet att göra proposition av ett betänkande som var juridiskt sett sällsynt illa genomarbetat och ålderdomligt redan när det lades. Men det kräver sannolikt ett regeringsskifte, eftersom Alliansregeringen konsekvent lägger sig platt för Kd när det gäller reformer för HBT-personer.
Sen är det utmärkt med
liberal draghjälp, politik är kompromissandets konst. Men, med tanke på de rätt knappa utspelen i transfrågor från GayGröna och Öppna Moderater och med
Kds inställning i minnet är nog ändå mitt tips att vill man att något ska hända i transfrågor ( oavsett om det gäller tvångssteriliseringar,
rätten för minderåriga att få vård och nytt personnummer,
könsstympningar av intersexuella ,
hatbrott eller andra frågor,) så är det de rödgröna man ska satsa på i höst.
En röst på Alliansen är bortkastat i transsammanhang!! Andra bloggar i ämnet:
Alliansfritt Sverige,
Badlands Hyena,
Jens O,
John Johansson,
HBT-Sossen,
Karin Långström VingeEtiketter: Catharina Carlsson, Dagens Samhälle, folkpartiet, funktionshinder, mänskliga rättigheter, Socialdemokraterna, transperson, tvångssterilisering
Loggbok - Salong Giraff
Jag var på Orionteaterns nattvaritée
Salong Giraff igår. Och även om en del nummer inte alltid höll måttet och Rickard Fuxs som konfrencier ibland var väl bitsk och därmed bröt stämningen var det överlag både vackert, roligt och överraskande. Ni som inte sett Salong Giraff, gör det!
Som HBT-person är man inte bortskämd med luftakrobatiknummer med erotiska undertoner, utförda av några andra än det klassiska hetoroparet. Men som avslutning bjöds vi igår på ett mästerligt repakrobatiknummer med både sensualism och romatik, utfört av två män. Underbart!
Å andra sidan var jag väl redan förförd av Nad Sylvians röst, från numret innan. När hen kom in på scenen, lång och med skarpa maskulina drag i ansiktet, iklädd rocklångt hår, svart skinnjacka och silverglittrig T-shirt och bara stod där, då smälte jag. För trots de maskulina attributen och rösten var det minst lika mycket en kvinna som stod där. När Nad sjöng om att hen "Never asked to be, the black sheep of the family" var det så nära, så skört och så äkta.
Därför känns det konstigt att Oronteatern benämner Nad "dragqueen", för det hen gör på scen har väldigt lite med dragshow att göra. Nad leker inte med könsroller, ifrågasätter dem inte, provocerar inte, utan är helt enkelt sig själv och sjunger sina sånger. Att ha ett atypiskt könsuttryck eller könsidentitet och sjunga på scen gör väl inte en artist till drag-artist? Men kanske är det Nad själv som föreslagit det, begreppsförvirringen är stor i transvärlden. Fux betecknade sig till exempel växelvis transa och drag-queen under kvällen, till synes helt omedveten om att många transvestiter och drag-queens skiljer på begreppen.
Spelar det någon roll? Kanske gör det inte det, inte för Fux eller kanske inte för Nad heller. Men för en del andra transpersoner spelar det nog roll, de mer offentliga transpersonerna är ju dem som allmänheten ser. Den transvestit som för femtielfte gången får höra att hon spelar teater hon för att uttrycka sin identitet klär sig i kvinnokläder, hon blir sårad. Och det finns en hel del drag-queens som blir upprörda om någon misstror dem för att ha något annat än en manlig identitet.
Så visst spelar det roll vad vi som är transpersoner kallar oss själva och varandra. Både för förståelsen från en ovetande omvärld men också för att det är viktigt för att visa varandra respekt. Därför kan jag varmt rekommedera HBT-personer och andra att gå och lyssna på Nad och HENS sånger på Salong Giraff, utan att riskera att såra någon. För jag frågade Nad om identitet och pronomen. Jag kan ju inte undanta mig själv från den regel jag tycker gäller alla, att man inte bör ta för givet vilket kön person man talar med har.
Oavsett kön eller sexuell läggning, spring iväg och fixa en biljett till säsongens sista Salong Giraff, ni kommer inte bli besvikna!
Etiketter: drag-show, Nad Sylvian, Orionteatern, Rickard Fux, Salong Giraff, transperson
