Skräcken för verkligheten.

En man som bytt kön till kvinna ska inte kunna bli far!

Så tycker han, pensionerade professorn Marc Bygdeman. Varför han tycker det får vi aldrig veta. Några medicinska argument eller några juridiska framförs inte. Ungefär som när han påstod att Thomas Beatie och hans graviditet med deras efterlängtade dotter inte var något vackert utan"en absurditet". Inte heller då framfördes några argument till varför det är omöjligt att betrakta en juridisk man som föder barn som man.

Män ska inte kunna bli mödrar och kvinnor inte fäder. Därför ska inte heller svenska transsexuella tillåtas frysa ned könsceller. Det är "inte rimligt" enligt Bygdeman. Varför det inte är rimligt får vi inte veta.

Inte heller får vi veta vad Bygdeman tycker om alla oss transsexuella som redan har barn.

Jag är exempelvis såvitt jag vet enligt folkbokföringen mor till min son

, eftersom jag är biologisk förälder till honom och inte rimligen kan registreras som biologisk far. Det faktum att jag har fött ett barn gör mig knappast till mindre man, varken socialt eller identitetsmässigt. Rent biologiskt skiljer jag mig från de män som fötts i en xy-kropp, men jag skiljer mig inte från andra män med transsexuell bakgrund, transmän som inte fött barn. Och staten betraktar mig alltså som man.

Det är alltså så att det redan finns män som både biologiskt och juridiskt är mödrar och kvinnor som är fäder, jag är ju inte ensam om att vara transsexuell och förälder. Givetvis kallar sig en hel del transmän fäder och transkvinnor mödrar, men Bygdemans farhåga ligger i själva den biologiska/medicinska och juridiska förekomsten. Och den är redan verklighet, detta kan inte backas med mindre än att man ska börja hävda att staten ska frånta oss vårt föräldraskap. Vilket jag hoppas inte ens Marc Bygdeman vill driva.

Detta stora okända som tycks framkalla en sådan skräck, transsexuella föräldrar, är alltså redan en högst existerande verklighet. Det går inte att hindra fertila människor från att skaffa barn om man inte släpar dem med polishjälp till steriliseringskammaren. Alltså skaffar både transsexuella och andra transpersoner barn. Därmed gör de ofta avkall på sina möjligheter att ha fungerande ID-handlingar eller skjuter upp medicinsk behandling som är viktig för att de ska må bra. För i längtan efter barn kan människor stå ut med mycket, det vittnar förmodligen många ofrivilligt barnlösa om.

De uppoffringar de tvingas till leder till enorma bekymmer för både dem och deras barn, såklart. Sämre psykosocial hälsa, problem att legitimera sig, trakasserier, hot och i värsta fall våld. Det är knappast det bästa för deras barn. Och den verklighet Bygdeman önskar se, ett samhälle där bara typiskt manliga kroppar skaffar barn med typiskt kvinnliga kroppar, den existerar inte.

Människokroppen är nu en gång för alla lite mer komplicerad än modetidningarnas stereotyper vad gäller biologiskt kön, det vet alla som slagit upp ett medicinskt lexikon.

Det har heller aldrig varit så att samtliga människor i ett samhälle lever som heteronormativa kärnfamiljer där xx-kroppen benämns kvinna, ammar och föder barn, lagar mat och klär sig i kvinnokläder medan xy-kroppen benämns man och står för familjeförsörjningen, avlar barnen men i övrigt mest slår dank i hemmet. Detta är bara en värdekonservativ önskedröm. Det var aldrig, och kommer aldrig bli, verklighet.

Btw: Det är i sammanhanget högst relevant att hänvisa till vad dagens medicinska experter anser, och vad Svenska Läkaresällskapet anser. Bygdeman går som synes på tvärs mot sina nu verksamma kollegor.

Media: Nyheter Gotland, Yelah

Andra bloggar: Trollhare, Ola Hassbring, Helena von Schantz, Jens Odsvall, Det progressiva USA, Karin Långström Vinge, Sebastian, Forskarfeministen, Petra

Etiketter: dagens nyheter, Marc Bygdeman, mänskliga rättigheter, transsexuell, tvångssteriliseritvångssteriliseringar

posted by Luka(s) @ 2:10 em 4 comments

Pinsamt dålig transkompetens i svensk media

Medias kunskaper i transfrågor är mycket låga. Det visar sig inte enbart i fördomar och stereotypa artiklar hos kvällspressen utan även i bristande nyhetsbevakning i annars seriösa sammanhang. När nu transfrågorna står härnäst på agendan borde varje seriöst arbetande tidning ta tag i problemet omedelbart.

I takt med att allt fler rättighetsfrågor för homosexuella blir avgjorda seglar transfrågorna nu upp på agendan, både i hbt-samhället och i media. Det tydligaste exemplet är mediabevakningen av tvångssteriliseringarna. Men även om det finns ett nyvaknat intresse för frågorna finns det ännu lång väg kvar att gå. Transkompetensen i svensk media är nämligen under all kritik. Och då talar jag inte om de mer avskräckande exemplen, som när brottslingars transidentitet helt omotiverat lyfts fram, när sex med transpersoner beskrivs som nästintill kriminellt eller om oskicket att använda namn och pronomen personen själv inte vill använda. Jag talar inte heller om trenden att tala om transfrågor som en ”modetrend”, eller om viljan beskriva transpersoner som bara lever som sig själva som bedragare. Eller ens om medias exotiserande intresse för före och efter-historier om ”könsbyten”, eller fixeringen vid transpersoners könsorgan.

Nej, jag talar om de i övrigt välskrivna och seriösa nyhetsartiklar som rapporterar om hbt-rättigheter. Där läsarna kan förvänta sig research och bakgrundskompetens. Men där transfrågorna ofta ändå inskränker sig till ett omnämnande i rubrik eller ingress. Min erfarenhet, som tämligen flitigt använd källa, är att det handlar om bristande kunskaper. Media har helt enkelt en tendens att tro att framgångarna för homo- och bisexuella gäller även transpersoner, och vet inte att grupperna har mycket skilda villkor. Även i Sverige.

Där homo- och bisexuella i princip numera är likställda i lag, finns det fortfarande en mängd kvar att göra för transpersoner. Gruppen har exempelvis inte något skydd alls mot hets, till skillnad från t ex homosexuella, judar, muslimer, kristna och etniska minoriteter. Inte heller är transpersoner uttryckligen inskrivna i straffskärpningsregeln, till skillnad från t ex religiösa och etniska minoriteter och homosexuella. Detta gör att det inte finns en enda prejudicerande dom där gärningsmannen fått straffskärpning pga hatbrott med transfoba motiv. Trots att sådan brott givetvis sker. [se tidigare inlägg i denna fråga]

Transpersoner saknar också, som enda minoritetsgrupp, grundlagsskydd mot diskriminering. Och även om gruppen numera sedan 2009 omfattas av diskrimineringslagen finns inget skydd mot kriminaliserad diskriminering, det som kallas olaga diskriminering i brottsbalken. Skolor och högskolor behöver inte heller skriva in transstudenter/elever i sin likabehandlingsplan, annat än de som är transsexuella. De flesta andra minoritetsgrupper ska omfattas.

Minderåriga transpersoner är särskilt utsatta, och transungdomarna mår enligt flera studier betydligt mycket sämre än andra ungdomar. Samtidigt får minderåriga transsexuella varken byta förnamn till ett könskonträrt förnamn, eller byta juridiskt kön så de kan legitimera sig på ett tryggt sätt om de lever i en annan könsroll än sin biologiska.

Den lag som reglerar under vilka förutsättningar transsexuella får byta juridiskt kön är på väg att ändras, men än så länge kräver den av de sökande att de är både ogifta, sterila, svenska medborgare och över arton år. Det sistnämnda kravet förväntas inte tas bort i den kommande lagändringen. Kravet på sterilitet innebär också att om könsceller sparats, pga den påtvingade steriliseringen, och det kommer till myndighetens kännedom får inte tillstånd till nytt juridiskt kön ges. Kliniker får inte heller bistå med att inseminera en kvinna med sädesceller från donator och ägg från hennes man (som har transsexuell bakgrund). Det betraktas som surrogatmödraskap och är förbjudet. Men det är tillåtet att inseminera henne med sädesceller från hennes man (utan transsexuell bakgrund) och ägg från en donator.

Det är mycket svårt att få ut nya examensbevis i sina nya personuppgifter efter byte av juridiskt kön. Detsamma gäller nya skolbetyg och arbetsintyg. Det hänger på utfärdarens goda vilja, någon lagstadgad rätt finns inte. Det går inte heller att vara registrerad som något annat än man eller kvinna. De transpersoner som inte definierar sig som entydigt män eller kvinnor har alltså inget juridiskt erkännande. De saknar också i praktiken tillgång till könskorrigerande vård, trots att en del av har behov av det.

Internationellt
Detta om Sverige, som är ett relativt bra land vad gäller transrättigheter.Om vi vidgar perspektivet och ser på världen i stort ser det mycket värre ut.

Rätten till hälsa
Många, men inte alla, transpersoner är i behöv av könskorrigerande vård. I stora delar av världen är denna inte tillgänglig och om den är tillgänglig är den ofta bara tillgänglig för de som kan bekosta den själva. Något som kan vara mycket dyrt. I flera länder är också den typen av vård rent av förbjuden. Där vården är tillgänglig är det inte ovanligt att krav ställs på att patienten inte får vara gift eller ha barn, eller som i exemplet Iran, att patienten ska leva heterosexuellt i sin nya könsroll och inte leva homosexuellt i sin nuvarande könsroll.

Rätten till integritet
I stora delar av världen är det omöjligt både att byta juridiskt kön och byta till ett könskonträrt förnamn. I flera länder där det är möjligt att byta juridiskt kön finns det ingen tydlig lag, utan det är en krånglig myndighetsprocess eller till och med krävs att personen driver ärendet i domstol. Ofta är det dessutom omöjligt eller mycket svårt att få ut ID-handlingar som inte indikerar att personen har en transsexuell bakgrund. Det innebär att för många transpersoner som lever i sitt självidentifierade kön innebär ett uppvisande av ID-handlingar att deras transtillhörighet blir känd, ofta i länder där attityderna mot transpersoner är fruktansvärda. Att få ut olika arbetsintyg, skolbetyg, ägobevis eller andra rättsliga dokument i sina nya personuppgifter är bara möjligt i ett fåtal länder och det handlar i princip aldrig om enkla processer eller någon lagstadgad rätt.

I de länder där det är möjligt att byta juridiskt kön uppställs i allmänhet ett antal motkrav, ofta att personen ska vara ogift, inte ha barn, måste vara steril och ha genomgått större eller mindre könskorrigerande operationer eller åtminstone hormonterapi. Dessa krav förekommer även i Europa, enligt TransGender Europe. De enda europeiska länder som inte uppställer några motkrav på sterilisering alls för byte av juridiskt kön, vare sig via kirurgi eller obligatorisk hormonterapi, är Storbrittanien, Tyskland och Portugal. Österrike och Spanien har heller inga krav på kirurgiska ingrepp, men kräver hormonell behandling och i Italien är rättsläget osäkert men en aktuell dom kan innebära förbud att tillämpa steriliseringskravet. I övriga världen saknar exempelvis delar av USA den typen av krav, men i ofta är det ett regelmässigt krav. Storbrittanien kräver att den sökande är ogift, medan Portugal inte kräver detta och Tysklands högsta domstol kom 2009 fram till att kravet strider mot konstitutionen. I övrigt är skilsmässokravet regel i de allra flesta av världens länder.

Rätt att bilda familj
I länder där samkönade äktenskap/partnerskap är förbjudet, det är omöjligt att få könskorrigerande behandling och/eller olagligt att uppträda i det motsatta könets kläder blir det av naturliga skäl mycket svårt att ingå äktenskap för transpersoner. Enda möjligheten är att personen i förhållande till sitt biologiska kön är heterosexuell och accepterar att i sitt äktenskap leva som sitt biologiska kön. Även i länder där könskorrigerande behandling är tillgängligt och relativt socialt accepterat förekommer det att transsexuella ändå inte får ingå äktenskap i sitt självidentifierade kön.

Rätten till arbete och diskrimineringsskydd
I stora delar av världen är man-till-kvinna-transpersoner hänvisade till att prostituera sig eller tigga för sin försörjning, eftersom övriga arbetsmarknaden är stängd för dem. I vissa länder, exempelvis Indien, Pakistan, Bangladesh, Indonesien och Thailand finns det även utrymme för dem att försörja sig genom att uppträda eller medverka vid religiösa ceremonier. Hur kvinna-till-man-transpersoner som inte kan/vill leva som kvinnor försörjer sig finns det mycket lite skrivet om. Det är mycket ovanligt med nationella lagar som skyddar transpersoner mot diskriminering, även i Europa. Det var först år 2010 som Europadomstolen slutligen kom fram till att även transpersoner omfattas av Europakonventionens generella förbud mot diskriminering i artikel 14.

Förbud mot crossdressing
Precis som det i flera länder är straffbart att idka samkönat sex är det straffbart att klä sig i det motsatta könets kläder. Detta omfattar exempelvis länder som Bahrain, Iran, Kuwait, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Malaysia, Nigeria och Argentina.

Hatbrott
I många länder som saknar uttryckliga förbud mot crossdressing och/eller könskorrigerande vård är det ändå mycket vanligt med förföljelse av transpersoner, både från polisen och civilbefolkningen. Trans Murder Monitoring project har undersökt 539 mord på transpersoner, utförda 2008 - 2010. Flest rapporterade mord fanns i länder som Brazilien (227 st), USA (38 st) och Guatemala (28 st). I Europa utmärker sig inte bara Turkiet utan även Italien med 13 rapporterade mord. Antalet länder som har lagar som ger straffskärpning vid hatbrott mot transpersoner eller skyddar mot hets/hate speech är försvinnande få, även i Europa.

Medias bristande kunskaper i transfrågor leder alltså till bristande nyhetsrapportering. Läsarna får helt enkelt inte veta hur pass allvarliga livsvillkoren är för transpersoner. Det är förmodligen många år kvar innan transrättigheter behandlas som andra mänskliga rättighetsfrågor i svensk press. Men det är verkligen hög tid att åtminstone börja jobba på att förbättra situationen, och börja kräva att seriösa artiklar som påstås belysa hbt-frågor faktiskt belyser just detta, och inte enbart frågor som bara berör homo- och bisexuella. Transrättigheter är mänskliga rättigheter. Sättet de osynliggörs eller förlöjligas på i svensk press borde vara pinsamt för varje journalist som tar sitt yrke på allvar.
*********

Publicerad på Second Opinion. Detta är en uppdaterad version av ett gammalt inlägg.

Etiketter: media, mänskliga rättigheter, Second Opinion, Transkompetens. mediakritik

posted by Luka(s) @ 10:52 fm 0 comments

Lång väg till transkompetens i media

I dagens Svenska Dagbladet finns det en rejäl artikel om hbt-rörelsens historia och rättigheter världen över, med anledning av att det svenska pridefirandet i år fyller 40 år. I vanlig ordning har tidningen helt glömt att även transpersoner är en del av hbt-rörelsen. Enda gången transrättigheter nämns är när RFSLs ordförande Ulrika Westerlund konstaterar att utvecklingen för transpersoner inte följt den positiva trenden och exemplifierar med att transsexuella fortfarande tvångssteriliseras. I övrigt handlar hela artikeln och all grafik om hatbrott och drakoniska lagar med dödsstraff om sexuell läggning, inte könsidentitet eller könsuttryck.

I jublet över att homo- och bisexuella fått det väldigt mycket bättre bara de senaste femton åren i Sverige glöms ofta transpersoner bort. Media glömmer lätt var den svenska juridiken ger transpersoner problem:

Transpersoner inte har något skydd alls mot hets, till skillnad från t ex homosexuella, judar, muslimer, kristna och etniska minoriteter.

Transpersoner är inte uttryckligen inskrivna i straffskärpningsregeln, till skillnad från t ex religiösa och etniska minoriteter och homosexuella.

Transpersoner har, som enda minoritetsgrupp, inget grundlagsskydd mot diskriminering.

Skolor och högskolor behöver inte skriva in transstudenter/elever i sin likabehandlingsplan, annat än de som är transsexuella. De flesta andra minoritetsgrupper ska omfattas.

Minderåriga transpersoner får inte byta förnamn till ett könskonträrt förnamn.

Transsexuella som vill byta juridiskt kön tvångssteriliseras.

Om könsceller sparats, pga den påtvingade steriliseringen, och det kommer till myndighetens kännedom får inte tillstånd till nytt juridiskt kön ges.

Minderåriga transsexuella får inte byta juridiskt kön eller genomgå könskorrigerande kirurgi.

Transsexuella som bor permanent i Sverige men inte är svenska medborgare får inte byta juridiskt kön eller genomgå könskorrigerande kirurgi.

Kliniker får inte bistå med att inseminera en kvinna med sädesceller från donator och ägg från hennes man (som har transsexuell bakgrund). Det betraktas som surrogatmödraskap och är förbjudet. Men det är tillåtet att inseminera henne med sädesceller från hennes man (utan transsexuell bakgrund) och ägg från en donator.

Det är i princip omöjligt att få ut nya examensbevis i sina nya personuppgifter efter byte av juridiskt kön. Detsamma gäller nya skolbetyg och arbetsintyg. Det hänger på utfärdarens goda vilja, någon lagstadgad rätt finns inte.

Det går inte att vara registrerad som något annat än man eller kvinna. De transpersoner som inte definierar sig som entydigt män eller kvinnor har alltså inget juridiskt erkännande.


Internationellt

Detta om Sverige, som är ett relativt bra land vad gäller transrättigheter.Om vi vidgar perspektivet och ser på världen i stort, som i SvDs artikel, ser det mycket värre ut.

Rätten till hälsa
Många, men inte alla, transpersoner är i behöv av könskorrigerande vård. I stora delar av världen är denna inte tillgänglig och om den är tillgänglig är den ofta bara tillgänglig för de som kan bekosta den själva. I flera länder är den typen av vård rent av förbjuden, och det verkar inte gå framåt.

Där vården är tillgänglig är det inte ovanligt att krav ställs på att patienten inte får vara gift eller ha barn. Dessa krav finns även i länder som exempelvis Japan.

Rätten till personlig integritet
I större delen av världen är det omöjligt att byta juridiskt kön. I flera länder där det är möjligt är det ändå omöjligt eller mycket svårt att få ut ID-handlingar som inte indikerar att personen har en transsexuell bakgrund. Det innebär att för många transpersoner som lever i sitt självidentifierade kön innebär ett uppvisande av ID-handlingar att deras transtillhörighet blir känd, ofta i länder där attityderna mot transpersoner är fruktansvärda. Att få ut olika intyg/betyg i sina nya personuppgifter är vad jag vet bara möjligt i ett fåtal länder och någon enkel process och lagstadgad rätt känner jag inte till i något land.

I de länder där det är möjligt att byta juridiskt kön uppställs i allmänhet ett antal motkrav, ofta att personen ska vara ogift, inte ha barn, måste vara steril och ha genomgått större eller mindre könskorrigerande operationer eller åtminstone hormonterapi. De enda länder som inte uppställer några motkrav på sterilisering alls för byte av juridiskt kön är Storbrittannien och Portugal. Österrike och Spanien har heller inga krav på kirurgiska ingrepp, men kräver hormonell behandling.

Storbrittannien kräver att den sökande är ogift, medan Portugal inte kräver detta och Tyskland nyligen har kommit fram till att kravet strider mot konstitutionen. I övrigt är skilsmässokravet regel.


Rätt att bilda familj
I länder där samkönade äktenskap/partnerskap är förbjudet, det är omöjligt att få könskorrigerande behandling och/eller olagligt att uppträda i det motsatta könets kläder blir det av naturliga skäl mycket svårt att ingå äktenskap för transpersoner. Enda möjligheten är att personen i förhållande till sitt biologiska kön är homosexuell och accepterar att i sitt äktenskap leva som sitt biologiska kön. Även i länder där könskorrigerande behandling är tillgängligt och relativt socialt accepterat förekommer det att transsexuella inte får ingå äktenskap i sitt självdefinierade kön. Detta förekommer även i vissa länder där man i övrigt tillåter byten av juridiskt kön, som USA.

Rätten till arbete
I stora delar av världen är man-till-kvinna-transpersoner hänvisade till att prostituera sig eller tigga för sin försörjning, eftersom övriga arbetsmarknaden är stängd för dem. I vissa länder, exempelvis Indien, Pakistan, Bangladesh, Indonesien,, Thailand finns det även utrymme för dem att försörja sig genom att uppträda eller medverka vid religiösa ceremonier. Hur kvinna-till-man-transpersoner som inte kan/vill leva som kvinnor försörjer sig finns det mycket lite skrivet om.

Det är ovanligt med nationella lagar som skyddar transpersoner mot diskriminering, även i västvärlden. Det var först år 2010 som Europadomstolen slutligen kom fram till att även transpersoner omfattas av Europakonventionens generella förbud mot diskriminering i artikel 14.

Förbud mot crossdressing
Precis som det i flera länder är straffbart att idka samkönat sex är det straffbart att klä sig i det motsatta könets kläder. Detta omfattar länder som Bahrain, Iran, Kuwait, Saudiarbien, Förenade Arabemiraten, Malaysia, Nigeria och Argentina.

Hatbrott
I många länder som saknar uttryckliga förbud mot crossdressing och/eller könskorrigerande vård är det ändå mycket vanligt med förföljelse av transpersoner, både från polisen och civilbefolkningen. Trans Murder Monitoring project har undersökt 539 mord på transpersoner, utförda 2008 - 2010. Flest rapporterade mord fanns i länder som Brazilien (227 st), USA (38 st) och Guatemala (28 st). I Europa utmärker sig inte bara Turkiet utan även Italien med 13 rapporterade mord.

Antalet länder som har lagar som ger straffskärpning vid hatbrott mot transpersoner eller skyddar mot hets är försvinnande få, även i västvärlden.

Slutsats...
Den enda rimliga slutsatsen man kan dra av mainstreammedias bevakning av transfrågor är att det i bästa fall ligger på en tämligen låg nivå. Det är många år kvar innan transrättigheter behandlas som andra mänskliga rättighetsfrågor i svensk press.

Vilket kan vara värt att minnas på tisdag, då det är IDAHO, som alltså numera faktiskt utläses International Day Against Homofobia and Transphobia. Själv är jag upptagen på annat håll, men jag kommer skicka en videohälsning till de som högtidlighåller dagen i Uppsala.

Andra bloggar:
Håkans blogg

Etiketter: hatbrott, mänskliga rättigheter, Svenska Dagbladet, trasperson, Ulrika Westerlund

posted by Luka(s) @ 1:15 em 1 comments

Alliansen sviker transpersoner!

För en vecka sedan startade Folkpartisten Amanda Brihed en debatt om transsexuellas rättigheter att få bilda familj och i går kunde vi läsa socialminister Göran Hägglunds reaktion. Han undvek att svara på frågan om att kunna få bilda familj. Däremot lät han meddela att det är synd om transsexuella och att det är viktigt att arbeta för att deras hälsa ska bli bättre. Men det är inte det den här debatten handlar om, den handlar inte om hälsa. Den handlar om rättigheter – om mänskliga rättigheter. Till Amanda Brihed vill vi rikta följande: Så länge ditt parti samarbetar med Kristdemokraterna är ni lika mycket ansvariga som de är för att inget händer på detta område.

Könstillhörighetslagen, som reglerar hur man kan få nytt juridiskt kön och könskorrigerande operationer, är föråldrad, inhuman och måste skyndsamt göras om. Detta ansåg vi redan år 2005 och den utredning som då tillsattes kring lagen tillkom efter Hbt-socialdemokraters uppvaktning av dåvarande socialdemokratiska socialministern, Ylva Johansson, som engagerade sig starkt i frågan.

För att få möjlighet att leva sitt liv som det kön man själv upplever sig ha måste en transsexuell person idag uppfylla en mängd kränkande krav, krav som också kritiserats hårt av Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna, Thomas Hammarberg. Den allvarligaste kränkningen handlar om statens vilja att begränsa transsexuellas möjlighet att få barn. Transsexuella som inte är sterila kan varken få nytt personnummer eller könskorrigerande operationer av genitalier. Patienterna får inte ens frysa ned könsceller att använda senare. Samtidigt anser en enad läkarkår att den könskorrigerande behandlingen är livsviktig för patientgruppen. Vi anser att det är fruktansvärt att Sverige på detta sätt fråntar en viss grupp deras reproduktiva rättigheter! Denna typ av villkorade tvångssteriliseringar pågår gentemot transsexuella i hela världen, men att andra länder vägrar låta medborgare byta juridiskt kön utan sterilisering kan inte vara en acceptabel ursäkt för att göra så också i Sverige.

De signaler staten sänder med kravet på sterilisering är att transsexuella inte är lämpliga som föräldrar efter att de korrigerat sina kroppar. För oss är ett sådant synsätt motbjudande och borde förpassas till den historiska sophögen!

När den socialdemokratiska regeringen tillsatte utredningen för att se över könstillhörighetslagen, där steriliseringskravet ingår, var kunskaperna sämre än de är idag. Betänkandet blev därför inte bra, men föreslog ändå att det skulle vara tillåtet att frysa ned könsceller. Ett litet men viktigt steg i rätt riktning framåt för lika rättigheter för transsexuella. Idag kan inte den moderatstyrda Alliansregeringen skylla på okunskap. Frågan har debatterats i såväl press som i de politiska partierna sedan några år. Många är vi som förfasar oss över att tvångssteriliseringarna fortfarande pågår. Ändå tiger regeringen. Orsaken är Kristdemokraterna som inte kan acceptera fertila transsexuella. Och det är skälet till varför socialminister Hägglund redan 2007 gömde undan utredningen om könstillhörighetslagen långt ner i skrivbordslådan. Regeringen Reinfeldt, där Folkpartiet ingår, offrar transexuellas mänskliga rättigheter för att Kristdemokraterna – alliansens minsta parti som gjort det till sitt signum att driva en såväl kvinnofientlig som hbt-fientlig politik – ska känna sig nöjda.

Tvångssteriliseringarna är en vedervärdig, medeltida kvarleva som kommer att leva kvar så länge vi har en regering där Kristdemokraterna ingår. Sveriges transsexuella behöver en rödgrön regering!

Anders Selin,
förbundsordförande
Hbt-socialdemokrater Sverige

Lukas Romson,
ledamot Hbt-socialdemokrater Stockholm,
transsexuell och tvångssteriliserad
*******************
Publicerad i Aftonbladet 2010-06-18, läs mer där för Amanda Briheds och Görans Hägglunds inlägg i debatten.

Fler bloggar om debattserien:
Trollhare, HBT-Sossen,Surtant, Svensk Myndighetskontroll, Lisa Olsson

Mina tidigare blogginlägg i frågan:
Tvångssteriliseringarna fortsätter - Kd ser inga problem och Alliansen tiger..
Gravida män
Juridisk kön - en rättighet?

Faktabakgrund:
Wikipedia om transsexuella och tvångssteriliseringar
Henrik Brandén om rasbiologi och tvångssteriliseringar


Tidigare i debatten: I media 2007-2010
Lite mer modern, men fortfarande medeltida vad gäller tvångssterilisering! (HBT-Socialdemokraternas pressmeddelande angående könstillhörighetsutredningens kastrationskrav, 2007)
Transorganisationer i Aftonbladet, 2007
Transaktivister på Uppsala Pride, juni 2009
Göteborgs Fria om bla tvångssterilisering
Expressen om tvångssteriliseringar
Ulrika Westerlund mfl i Sveriges Radio
Sören Juvas och Amanda Brihed på Newsmill, februari 2010

Etiketter: Alliansen, Göran Hägglund, HBT-socialdemokraterna, Kristdemokraterna, mänskliga rättigheter, Socialdemokraterna, transpersoner, transsexuella, tvångssterilisering, Val2010

posted by Luka(s) @ 5:00 em 0 comments

Transpersoner behöver mer än "förenklingar"!

Nu inför valet börjar de partipolitiska nätverken intressera sig för transfrågor, och det är bra. Bättre sent än aldrig. Men det räcker inte med att förenkla, som Öppna Moderater tycks tro. Transfrågor är alltför allvarliga och komplexa för att handla om "förenklingar". Bristen på inklusion i hetslagstiftningen och hatbrottslagstiftningen handlar inte om att något måste förenklas, bristen på information och transkompetens, diskrimineringen och den sämre folkhälsan är inte heller problem som kan förenklas bort. Transpersoner behandlas sämre än andra och diskrimineras i lag. Det måste vara politikernas ansvar att äntligen se detta och åtgärda problemen!

Om Öppna Moderater med sina formuleringar menar att det föreslagna kravet på tvångskastrering kan åtgärdas med "förenklingar" blir vi både förvånade och upprörda. Vi hoppas att Öppna Moderater, och alla andra partipolitiska hbt-nätverk, inser att både tvångskastrering och tvångssterilisering bör fördömas kraftigt i ett civiliserat samhälle, inte ses som mindre och administrativa problem.
Vi undrar också hur Öppna Moderater egentligen ställer sig till dagens steriliseringskrav i könstillhörighetslagen, varför säger föreningen inget i den frågan? Att regeringen daltar med KD vet vi, men varför kritiserar inte Öppna Moderater KDs undfallenhet i frågan, MUF klarar ju det? Det verkar som om det är viktigare för Öppna Moderater att stryka socialminstern medhårs än att kraftfullt försvara transsexuellas rättigheter.

Däremot tycker vi det är bra att Öppna Moderater tycker att även minderåriga transsexuella ska få vård, även om de slår in öppna dörrar. Det finns idag inget som hindrar minderåriga från att erhålla diagnos eller påbörja behandling. Däremot tillåts de inte vara sig själva även juridiskt, de får inte byta juridiskt kön. Könskorrigerande operationer av genitalier är inte heller tillåtet på minderåriga. Inte ens i de akuta, om än fåtaliga, fall där patienten annars blir suicidal och psykiatriker, kirurg, patient och vårdnadshavare är överens om att operation är det bästa. Som vi förstår det vill inte Öppna Moderater ge unga transexuella någon av de här rättigheterna, eftersom de talar om att "den fullständiga korrigeringen [ska] avslutas först när transpersonen fyllt 18 år". Unga transpersoner har samma behov av att få sin identitet sedd och bejakad, samma behov av att känna igen sig i sin kropp och få vara sig själva som alla andra ungdomar! Varför agerar inte Öppna Moderater inom sitt parti för att hjälpa dem, istället för att bara skriva välmenande och till intet förpliktigande debattartiklar?

Det är också bra att Öppna Moderater lyfter frågan om namnlagen. Men det hade varit bättre om man agerat när frågan var aktuell, innan avgörandena i regeringsrätten kom 2009. Idag kan alla myndiga transpersoner, och andra, fritt byta till könskonträra förnamn. Om Öppna Moderater nu i efterhand vill göra något i frågan vore det bättre att fokusera på de minderårigas situation, eller att det i dagsläget kostar 1000:- att byta alla förnamn. Att staten inte ska sko sig på enskilda transpersoner viktiga behov av namnändring borde vara enkelt att lyfta inom Moderaterna, om viljan finns.

KIM har i dagarna skickat ut en enkät till samtliga riksdagspartier, och F!, Piratpartiet och Sverigedemokraterna, för att få veta var de står i transfrågor. Resultatet kommer redovisas under Stockholm Pride. Det återstår att se om Moderaterna och övriga partier verkligen vill göra något konkret för transpersoner eller om det nyvaknade intresset mest handlar om tomma ord i valrörelsen.

/ Lukas Romson, ordf KIM
(Artikeln, utan länkar, även införd i QX 2010-04-16)

Uppdatering 2010-04-19, privat kommentar: I Dagens Nyheter den 18 april är Moderaterna stolta över att de nu lär sina valarbetare att inte vara rädda för HBT-frågor. Samtidigt blir HBT detsamma som homosexuella, och motsatsen till HBT-person blir heterosexuella, inte heterosexuella cispersoner. Inte en siffra rätt alltså, som Trollhare redan påpekat.

Varför Moderata valarbetare tydligen varit rädda för HBT-frågor vet jag inte. Men med tanke på Öppna Moderaters tydliga homonormativitet och deras bristande kunskaper i transfrågor tror jag att Moderaterna snarare bör vara rädda för kvalitén på den kompetensutveckling de nu tydligen får från Öppna Moderater.

Etiketter: homonormativitet, KIM, könstillhörighetslagen, Moderaterna, mänskliga rättigheter, namnlagen, politik, transpersoner, ungdomar, Val2010, valfloskler, Öppna Moderater

posted by Luka(s) @ 11:40 fm 0 comments

Transsexuella verktyg???

Trollhare har idag ett intressant inlägg om alla dessa vansinniga, roliga eller bara tragiska felaktigheter som skrivs om transpersoner i media. Och visst är det så, transkompetensen på landets nhyhetsredaktioner är inte så stor när man rapporterar om hur polisen eftersöker transsexuella redskap eller konstant feltolkar HBT som homosexuella, bisexuella och transsexuella. Och att det finns fördomar blev plågsamt tydligt när flera svenska tidningar hängde på den freakshow som skapades kring Caster Semenya. Det var förmodligen ingen tillfällighet att varken KIM eller Svensk Förenng för Transsexuell Hälsa gavs replikutrymme på DN debatt gentemot Torbjörn Tännsjös mycket obehagliga utspel.

Ändå är det inte så svårt att få tag i bra grundinformation. RFSL har en del information, RFSU likaså , wikipedia har en hel del artiklar om allt från könsidentitet och könsuttryck till könskorrigerande behandling, dito operationer och juridiska könsbyten. Ja, till och med landstingets Vårdguiden har helt okey basinformation numera. Så grundkunskaperna om transpersoner finns där, för den som vill jobba med sina fördomar och lära sig mer, och Trollhare tänkte sig bidra med mera.

Jag blev inspirerad och tänkter därför också folkbilda! Men var och en bör ju göra det en är bäst på, och mitt område är transpolitik, som det skrivs alldeles för lite om. För även om det skrivs lite grann om sånt som tvångssteriliseringar och en del om namnlagen, det finns väldigt många transfrågor det inte skrivs något alls om i media. Samtidigt har vi sämre rättigheter än alla andra minoriteter!

Jag tänkte ta upp de viktigare transfrågorna, en per inlägg. Förhoppningen är att när den här miniserien är avslutad har åtminstone de som läser bloggen lärt sig mer om transfrågor. Homofrågor handlade inte enbart om partnerskap år 1995, transfrågor handlar inte enbart om tvångssteriliseringar år 2010. Homo- och bisexuella har fått nästan samma rättigheter, även äktenskapsfrågan är i hamn. Nu är det transpersoners tur, och därför måste folk lära sig frågorna!

Etiketter: HBT, media, mänskliga rättigheter, politik, transkompetens, transperson, transsexuell, tvångssterilisering

posted by Luka(s) @ 1:34 em 0 comments

Moderat utspel - Ifrågasätt begåvningshandikappades rätt att skaffa barn!!

Moderata Catharina Carlsson hade i förra veckan en mycket obehaglig debattartikel i Dagens Samhälle. Hon skriver om människor med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar och problem som kan uppstå om de blir föräldrar. Och visst, precis som Etiska kommittén i FUB replikerar det är bra att frågan lyfts. Om det får till följd att samhällets insatser blir bättre och informationen om frågan ökar. Men frågan är om det var Carlssons tanke.

Det är inte utan att man undrar om inte det avsikten egentligen var att ifrågasätta vissa människors rätt att bli föräldrar. Med formuleringar som "Därför behövs en sund balans mellan samhällets syn på rätten att vara förälder och barnets rätt till en förälder," är det en rimligt tolkning av det moderata utspelet. Hur långt är egentligen steget från "rätten att vara förälder" och "rätten att bli förälder" för Carlsson? Speciellt som hon menar att "Socialtjänstens dilemma är att hjälpinsatser ska vara frivilliga". Jo, visst kan det vara knepigt för socialtjänsten ibland. Men vad är det alternativ Carlsson tänker sig, för att förhindra detta etiska dilemma? Tanken på tvångssteriliseringar ligger inte långt borta.

Faktum är ju att det finns stora möjligheter för socialtjänsten att omhänderta barn redan vid födseln, om förälderna anses rejält olämplig. Därmed är barnet skyddat. Ska man gå ett steg längre och dessutom skydda samhället från att dessa graviditeter uppstår vill jag veta vilka människor som Carlsson anser är olämpliga. Vilka är det som ska förhindras bli föräldrar, för det är ju inte enbart personer med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar som ibland kan anses vara olämpliga föräldrar. Ska inga missbrukare, psykiskt sjuka, brottslingar och folk med rörelsenedsättningar eller ärftliga sjukdomar tillåtas skaffa barn? Eller ska vi begränsa det till grova våldsbrottslingar och narkomaner, psykopater och de med psykoser och dödligt sjuka som är sängbundna? Hur ska denna begränsning i så fall gå till, vem gör urvalet? Som FUB säger, var drar vi gränsen? Och vill vi leva i ett sånt samhället?

Jag vill inte det! Tvångssteriliseringar bör förpassas till historiens avskrädeshög! Carlssons utspel är förfärligt.

Den enda grupp som fortfarande tvångssteriliseras i Sverige är transsexuella. Från HBT-socialdemokraternas sida fördömde vi lagen och stora delar av det medeltida betänkande, som var tänkt att visa hur lagen skulle förnyas, redan när betänkandet lades våren 2007. I somras uppmanade vi återigen den moderatledda regeringen att agera, och pekade på ett stort antal problem både med nuvarande lag och betänkandet. Frågan är också inskriven i HBT-S Stockholms politiska program.

Nu är betänkandet begravt i Hägglunds byrålådor, och där lär det bli kvar. Samtidigt sitter det numera en utredning på Socialstyrelsen som ser över vården för transsexuella och också kommer se lite på lageregleringen. Jag är övertygad om att lösningen ligger där istället för att stressa oinsatta tjänstemän på socialdepartementet att göra proposition av ett betänkande som var juridiskt sett sällsynt illa genomarbetat och ålderdomligt redan när det lades. Men det kräver sannolikt ett regeringsskifte, eftersom Alliansregeringen konsekvent lägger sig platt för Kd när det gäller reformer för HBT-personer.

Sen är det utmärkt med liberal draghjälp, politik är kompromissandets konst. Men, med tanke på de rätt knappa utspelen i transfrågor från GayGröna och Öppna Moderater och med Kds inställning i minnet är nog ändå mitt tips att vill man att något ska hända i transfrågor ( oavsett om det gäller tvångssteriliseringar, rätten för minderåriga att få vård och nytt personnummer, könsstympningar av intersexuella , hatbrott eller andra frågor,) så är det de rödgröna man ska satsa på i höst.
En röst på Alliansen är bortkastat i transsammanhang!!

Andra bloggar i ämnet: Alliansfritt Sverige, Badlands Hyena, Jens O, John Johansson, HBT-Sossen, Karin Långström Vinge

Etiketter: Catharina Carlsson, Dagens Samhälle, folkpartiet, funktionshinder, mänskliga rättigheter, Socialdemokraterna, transperson, tvångssterilisering

posted by Luka(s) @ 11:46 fm 3 comments

Vissa könsstympningar är okey...

Idag är det internationella dagen mot kvinnlig könsstympning en sån där dag man önskar inte borde behöva finnas, eftersom alla människor, även kvinnor, borde har rätt även i praktiken att själva besluta över om de vill operera sina könsorgan eller inte. Utan starkt kulturellt förtryck och utan att med fysiskt våld påtvingas det som barn.

Men kvinnor har inte rätt till sina egna kroppar på många håll i världen. 130 - 140 miljoner kvinnor och flickor antas vara könsstympade, 6000 nya antas bli könsstympade varje dag! Den här sedvänjan med övergrepp på kvinnors och flickors kroppar pågår både i utvecklingsländer (både kristna och muslimska) och i invandrargrupper i västvärlden. Alla har vi ett ansvar att få slut på övergreppen, både i andra länder och innanför det egna lands gränser.

Detta sagt om de övergrepp som uppmärksammas.
Samtidigt förekommer det andra övergrepp där man med tvång opererar barns könsorgan av rent kulturella orsaker. Övergrepp som inte alls uppmärksammas, får några dagar uppkallad efter sig och i princip är okända för gemene man. Det handlar om övergreppen på intersexuella barn/barn med DSD, barn med medfödda tillstånd där könets kromosomala, gonadala (= könskörtlar, dvs. testiklar eller äggstockar) eller anatomiska utveckling är atypisk. Dessa barns kroppar och kroppsliga integritet är inte tillräckligt viktiga för FN eller media att uppmärksamma.

Det finns svenska läkare som menar att experterna själva gärna vill vänta med operationer men samtidigt talar om att föräldrarna inte "står ut" med barnets avvikelse. Socialstyrelsens riktlinjer är tämligen tydliga vad gäller en av diagnoserna, Adrenogenitalt syndrom. Men följs de, och följs de även när det gäller andra DSD-diagnoser? Får verkligen föräldrarna tillräckligt med stöd för att inte genomdriva andra operationer än de medicinskt sett nödvändiga på sina nyfödda barn med avvikande könsorgan? Vad händer när stressade och nomativa föräldrar kräver att läkarna opererar könsorganen på deras nyföddabarn, för att behandla sin egen rädsla den vägen? Och hur mycket lyssnar man på de som själva är berörda?

Det finns exempel på fall där informationen till föräldrarna kanske inte varit helt lyckad. Och en artikel av från ett antal läkare på området kan tolkas som att operationer på små barn fortfarande utförs, även när det inte är rent medicinskt motiverat. Samtidigt skriver läkarna i artikeln att "Det är en allmänt spridd uppfattning att det är viktigt med kirurgi under första levnadsåret av kosmetiska skäl för att minska föräldrarnas stress och oro och förbättra förälder– barnrelationen. Det saknas dock vetenskapligt stöd för detta." Så varför genomförs ändå operationerna? Alex Grönkvist, läkarstudent och transsexuell, menar att besluten om operation fattas utifrån föräldrars oro och läkares oförmåga att erbjuda föräldrarna tillräckligt stöd och jag håller med.

Jag säger som Sara Edenheim, det är hyckleri att fördöma "andra kulturers" könsstympningar av kvinnor men samtidigt acceptera västvärldens könsstympningar av intersexuella barn. Och precis som Alex Grönkvist är jag ytterst tveksam till om föräldrarnas trauma kring ett barns annorlundaskap bör behandlas med att barnen opereras.

Det som istället behövs är att föräldrar med barn födda med DSD behöver få mycket bättre stöd och bättre information än de får idag. Vårdpersonal behöver få kompetensutveckling så de tryggt kan berätta för föräldrarna att bortsett från barnets eventuella medicinska problem ( som kan finnas och ska behandlas) behöver de avvikande könsorganen inte bli något stort bekymmer. Innan den här kompetensen finns på samtliga BB-avdelningar håller jag med läkarexpertisen på området, föräldrar och barn bör omedelbart remitteras till närmsta DSD-team. Men kanske behöver även de teamen lite kompetensutveckling, om nu operationer som inte är medicinskt motiverade ändå sker?

Jag är övertygad om att om bara barnet får känna att det behandlas som alla andra barn, registreras som pojke eller flicka beroende på vad som verkar troligast att barnet kommer identifiera sig som och föräldrarna sedan är lyhörda inför framtida signaler om vad barnet själv uppfattar sig som, ja då kommer barnet troligen må bra och utveckla en stabil könsidentitet. Att kroppen ser lite annorlunda ut har barn med sunda vuxna ikring sig inga problem med, fråga alla ungar som vuxit upp med olika sk. missbildningar men ändå varit en i gänget. När och om barnet vill opereras, ta det då, i samråd med barnet självt! Föräldras oro ska behandlas med stöd och information, inte onödiga operationer på spädbarn.

Etiketter: DSD, FN, intersexuell, kvinnor, könsstympning, läkare, mänskliga rättigheter, Sara Edenheim

posted by Luka(s) @ 10:14 fm 0 comments

Tvångssteriliseringarna fortsätter - Kd ser inga problem och alliansen tiger...

Media har äntligen börjat uppmärksamma det faktum att trots att tvångssteriliseringar varit förbjudet i Sverige sedan 1975 så tvångssteriliserar vi fortfarande en grupp människor, nämligen transsexuella.

P1 Morgon hade igår ett utmärkt inslag som belyste frågan. Kds politiskt sakkunniga gjorde ett så fantastiskt uttalande att jag inte kan undanhålla er det.

Joakim Pettersson, :
- Alltså, det handlar om personer som byter kön. Och ska man då som kvinna kunna bli pappa till ett barn, respektive ska man som man kunna bli mamma till ett barn? Det är klart att det här är frågor som inte på något sätt har ett självklart svar. Det viktiga är att man tittar på det ur ett barnrättsperspektiv. Hur blir situationen för de här barnen som växer upp?

Jo Joakim, det finns ett självklart svar!
Tvångssterilisering är ett brott mot Europakonventionen och FN-deklarationen om mänskliga rättigheter. Oavsett hur bra eller dåliga föräldrar en stat antar att vissa människor kan vara, tvångssterilisering är inte något ett civiliserat samhälle använder sig av. Det räknas när det gäller alla andra grupper än transsexuella som en typ av folkmord. Men just när det gäller oss tummar världens humanrättsjurister på principerna, för ytterst få ställer sig upp och påpekar det rättsvidriga i denna hantering, som pågår världen över. Men Thomas Hammarberg, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, har uttalat sig i frågan. Han menar att krav på någon typ av operation för att erhålla nytt juridiskt kön "...clearly run counter to the respect for the physical integrity of the person."
Solklart, för alla med civilkurage som värnar mänskliga rättigheter. Men dit hör tydligen inte Kd. Eller Alliansen, som tiger i frågan.

När P1s journalist Malin Bennet Klarin frågar om andra grupper i samhället, där barn till dem kan tänkas fara illa, och om han tycker det finns andra grupper som inte ska få reproducera sig, ur ett barnrättsperspektiv svarar Joakim Pettersson:
- Absolut inte. Vi är ju självklart emot tvångssteriliseringar! Det är ju naturligtvis helt oacceptabelt att man skulle gå tillbaka till en sån lagstiftning. Men det finns, som jag ser det, en viss skillnad i de här fallen, eftersom det här är en del av en behandling.
Sen påstår han att det inte ligger något tvång i att byta kön.

Det är helt uppenbart att Kd gör skillnad på folk och folk. Just transsexuella kan man gärna tvångssterilisera, vi får liksom skylla oss själva verkar man tänka. Kanske tror man till och med att vi själva valt att vara transsexuella? Det strider visserligen mot forskningen, men förakt för etablerad forskning är ju för många kristdemokrater en fin tradition.

Faktum är att Sverige har en trist historia av tvångssteriliseringar. Mellan 1934 och 1975 tvångssteriliserades mellan 20 000 och 30 00 människor i Sverige, enligt den utredning som tillsattes för att se över eländet. Det handlade mestadels om kvinnor, och skälen var bland andra att kvinnan ansågs "promiskuös" eller var "sinnesslö" eller "tattare". I många av dessa fall fanns det en skenbar "frivillighet", det kunde handla om ett krav för att få en abort eller tillstånd att gifta sig. Paralellerna till det steriliseringskrav som ställs på transsexuella för att få tillstånd till nytt juridiskt kön eller tillgång till livsviktig vård (könskorrigerande operationer) är uppenbar. Om man vill se den, och det vill tydligen inte Kd.

Andra delar inte riktigt Kds inställning, tack och lov. Eller tiger som Alliansregeringen. Dagens Expressen har en ledare av Johannes Forsberg, som påpekar det vansinniga i Kds inställning.

Och vi är många inom De rödgröna som kommer arbeta hårt för att könstillhörighetslagen ändras fort efter valsegern 2010! Vi behöver nämligen inte göra som M, C och Fp, som sitter still i båten för att inte välta regeringen, när Kd skiter i grundläggande mänskliga rättigheter. För vi bildar regering på en gemensam värdegrund, att mänskliga rättigheter gäller lika för alla!

2009.12.30: Fler har bloggat i frågan: Johan Ingarö - inte så liberal?, Hanna Wagenius, CUF - mer liberal, Flera bloggar

Etiketter: Europarådet, Kristdemokraterna, mänskliga rättigheter, politik, Socialdemokraterna, sterilisering, transsexuell, Val 2010

posted by Luka(s) @ 12:56 em 5 comments

Ge bort en vit jul i julklapp!

Drömmer du om en vit jul? I så fall är det hög tid att börja arbeta för att det kan fortsätta finnas snö under vintern i Sverige. Med den ökade genomsnittstemperaturen blir det nämligen allt ovanligare med vita jular. Det börjar bli bråttom nu, enligt många forskare har vi åtta år på oss att vända utvecklingen. Annars kommer hela jordens genomsnittstemperatur höjas med i snitt tre grader, med massiva naturkatastrofer som följd.

Ett sätt att bidra till att minska koldioxidutsläppen (för du sopsorterar väl och undviker onödiga bil- och flygresor redan som det är?) är att ge bort en utsläppsrätt i jul. Förutsett att den du ger utsläppsrätten till inte själv använder den till att släppa ut ett ton koldioxid har du hjälpt till att minska utsläppet. För den rätt du köpt får inte företagen använda, det blir, i dubbel betydelse, ren luft.

Andra sätt att värna klimatet är att bidra till trädplantering. Ju fler träd desto mer koldixid kan bindas. Det är för att vi eldar upp mer biobränsle än vi producerar som vi hamnat i den klimatkatastrof vi har. Om man köper julkort eller almanacka från VI-skogen stödjer man ett av världens mest framgångsrika trädplanteringsprojekt, som är på god väg att anlägga skog runt hela Victoriasjön. På köpet får tusentals fattiga småbönder bättre försörjningsmöjligheter genom projektet. Via Actio Aid kan man till och med ge bort både godis och träd samtidigt, genom att ge bort ett kakaoträd. Är mottagaren mer av djurvän eller feminist än chokladälskare kan man ge bort en get eller en barnmorska istället.

Svenska Naturskyddsföreningen har en mängd bra tips på hur du handlar miljövänligt till jul. Att helt enkelt dra ned lite på klapparna är ett första steg, många kanske också gladare över medlemskap i någon organisation istället för pliktskyldiga saker som hamnar i skåpen? Miljövännen kan få medlemskap i Naturskyddsföreningen, Greenpeace eller Världsnaturfonden. Människorättskämpen i får kurs i mänskliga rättigheter hos Amnesty medlemskap i RFSL eller någon av alla de andra organisationerna som arbetar för mänskliga rättigheter. Mor- och farföräldrar med lite större barnbarn vill kanske fortsätta värna även små barn, ge dem Rädda Barnens julgåva.

Och vill man ändå ge bort en konkret pryl så finns det fina möjligheter på morgondagens rättvisemärkta julmarknad på ABF-Huset, Stockholms enda julmarknad med seminarier! Slå inte in det hela i guld eller silverpapper bara, det sabbar återvinningen och brunt papper med lite lack är så mycket snyggare också.DesignTorget säljer också snyggt designade fickspeglar, spargrisar, smöraskar och muggar, allt i samarbete med HDKs designelever och till förmån för hemlösa. Klart tonårstjejer, och killar, behöver en fickspegel med texten "Jag är fin!", i dagens utseendefixerade samhälle!

Utmaning
Ett sista tips, till dig som socialdemokrat. Varför inte ordna så just din sosseförening ger en julklapp till vår gemensamma jord i år? En insamling går snabbt, värdebevisen hinner ut innan jul och kan sen ses av alla i föreningslokalen. Nitto träd ( till nitto familjer!) eller utsläppsrätt för fyra ton koldioxid, det blir 50 kronor per medlem om man har 36 medlemmar. Visst har vi råd?

Etiketter: ABF Stockholm, Cult Design, design, DesignTorget, DN, forskning, hemlösa, julklappstips, julmarknad, klimathot, mänskliga rättigheter, rättvisemärkt, utsläppsrätt, VI-skogen, vit jul

posted by Luka(s) @ 5:19 em 2 comments