2010-02-13

Moderat utspel - Ifrågasätt begåvningshandikappades rätt att skaffa barn!!

Moderata Catharina Carlsson hade i förra veckan en mycket obehaglig debattartikel i Dagens Samhälle. Hon skriver om människor med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar och problem som kan uppstå om de blir föräldrar. Och visst, precis som Etiska kommittén i FUB replikerar det är bra att frågan lyfts. Om det får till följd att samhällets insatser blir bättre och informationen om frågan ökar. Men frågan är om det var Carlssons tanke.

Det är inte utan att man undrar om inte det avsikten egentligen var att ifrågasätta vissa människors rätt att bli föräldrar. Med formuleringar som "Därför behövs en sund balans mellan samhällets syn på rätten att vara förälder och barnets rätt till en förälder," är det en rimligt tolkning av det moderata utspelet. Hur långt är egentligen steget från "rätten att vara förälder" och "rätten att bli förälder" för Carlsson? Speciellt som hon menar att "Socialtjänstens dilemma är att hjälpinsatser ska vara frivilliga". Jo, visst kan det vara knepigt för socialtjänsten ibland. Men vad är det alternativ Carlsson tänker sig, för att förhindra detta etiska dilemma? Tanken på tvångssteriliseringar ligger inte långt borta.

Faktum är ju att det finns stora möjligheter för socialtjänsten att omhänderta barn redan vid födseln, om förälderna anses rejält olämplig. Därmed är barnet skyddat. Ska man gå ett steg längre och dessutom skydda samhället från att dessa graviditeter uppstår vill jag veta vilka människor som Carlsson anser är olämpliga. Vilka är det som ska förhindras bli föräldrar, för det är ju inte enbart personer med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar som ibland kan anses vara olämpliga föräldrar. Ska inga missbrukare, psykiskt sjuka, brottslingar och folk med rörelsenedsättningar eller ärftliga sjukdomar tillåtas skaffa barn? Eller ska vi begränsa det till grova våldsbrottslingar och narkomaner, psykopater och de med psykoser och dödligt sjuka som är sängbundna? Hur ska denna begränsning i så fall gå till, vem gör urvalet? Som FUB säger, var drar vi gränsen? Och vill vi leva i ett sånt samhället?

Jag vill inte det! Tvångssteriliseringar bör förpassas till historiens avskrädeshög! Carlssons utspel är förfärligt.

Den enda grupp som fortfarande tvångssteriliseras i Sverige är transsexuella. Från HBT-socialdemokraternas sida fördömde vi lagen och stora delar av det medeltida betänkande, som var tänkt att visa hur lagen skulle förnyas, redan när betänkandet lades våren 2007. I somras uppmanade vi återigen den moderatledda regeringen att agera, och pekade på ett stort antal problem både med nuvarande lag och betänkandet. Frågan är också inskriven i HBT-S Stockholms politiska program.

Nu är betänkandet begravt i Hägglunds byrålådor, och där lär det bli kvar. Samtidigt sitter det numera en utredning på Socialstyrelsen som ser över vården för transsexuella och också kommer se lite på lageregleringen. Jag är övertygad om att lösningen ligger där istället för att stressa oinsatta tjänstemän på socialdepartementet att göra proposition av ett betänkande som var juridiskt sett sällsynt illa genomarbetat och ålderdomligt redan när det lades. Men det kräver sannolikt ett regeringsskifte, eftersom Alliansregeringen konsekvent lägger sig platt för Kd när det gäller reformer för HBT-personer.

Sen är det utmärkt med liberal draghjälp, politik är kompromissandets konst. Men, med tanke på de rätt knappa utspelen i transfrågor från GayGröna och Öppna Moderater och med Kds inställning i minnet är nog ändå mitt tips att vill man att något ska hända i transfrågor ( oavsett om det gäller tvångssteriliseringar, rätten för minderåriga att få vård och nytt personnummer, könsstympningar av intersexuella , hatbrott eller andra frågor,) så är det de rödgröna man ska satsa på i höst.
En röst på Alliansen är bortkastat i transsammanhang!!

Andra bloggar i ämnet: Alliansfritt Sverige, Badlands Hyena, Jens O, John Johansson, HBT-Sossen, Karin Långström Vinge

Etiketter: , , , , , , ,

3 Comments:

At 2:37 em, Blogger Minou said...

Jag riskerar att hamna på fel sida i debatten om jag skriver detta, men gör det ändå:

Det finns alltid en yttersta gräns.
Det är värt att fråga sig om man ska offra individer på en slags etikens altare. Är det inte för enkelt att, för att det är fel att döda, och gränserna svåra att dra, förbjuda att dödshjälp någonsin ges?

Och ska det vara lika obarmhärtigt omöjligt att förhindra graviditet?
Det fall jag tänker på, är en kvinna vars barn REGELMÄSSIGT tvångsomhändertogs av socialtjänsten redan på BB, pga hennes missbruk. Samtliga hade svåra fetala missbruksskador. När det inte längre handlar om ett eller två utan ännu fler barn som föds skadade för livet, tycker jag att en tvångsåtgärd hade kunnat vara tänkbar (kvinnlig sterilisering kan göras reverserbar, om man bara binder av äggledarna). Det är många år sedan, men det berörde sjukvårdspersonalen ohyggligt starkt varje gång hon kom in för en ny förlossning...

Iom att sådana fall: dels djupt olyckliga som verkligen tagit ett genomtänkt beslut att vilja dö men inte får, och barn som föds svårt skadade till en mamma som ändå aldrig kommer att få vara deras mamma - därför vågar jag inte vara lika konsekvent anti all form av påtvingad födelsekontroll som du.

Men mitt fulla stöd till rätten till fertilitet till transpersoner!!

Anna

 
At 6:07 em, Blogger Alexandra Einerstam said...

Klockrent inlägg!

 
At 12:06 em, Blogger Luka(s) said...

Jag förstår hur du känner Anna, det måste vara en oerhört jobbig situation för vårdpersonalen. Icke desto mindre, personalens känslor är ett personalproblem, som är arbetsgivarens ansvar, det hoppas jag vi kan vara överens om?

Och när det gäller de barn som föddes är det både upprörande och snudd på tjänstefel kan jag tycka att socialtjänsten inte tvångsomhändertog kvinnan enlig LVM när hon blev gravid. Jag har svårt att tänka mig att socialtjänsten inte hade kontinuerlig kontakt med henne, och helt missade i nio månader att hon var gravid. Hade man gjort det hade barnen förmodligen inte alls lidit lika stor skada.

Frågan om aktiv dödshjälp är inte alls lätt, det håller jag med om. Men det finns en del forskningsresultat från Holland som förskräcker, där många av de som getts aktiv dödshjälp visade sig vara deprimerade, dvs de hade kanske om de fått sin depression behandlad velat fortsätta leva. Så utan att påstå att det är mitt slutliga svar tycker jag nog ändå att dagens lagstiftning är bra.

 

Skicka en kommentar

Links to this post:

Skapa en länk

<< Home