Pim Fortuyn - en missförstådd martyr?

Folkpartisten Philip Wendal går idag ut i QX och försvarar Pim Fortuyn, mannen som drev det nederländska högerpopulistiska partiet Pim Fortuyns lista. Wendal kallar Fortuyn för en "livsstilsradikal martyr".

Fortuyn var homosexuell och berättade öppet om sina besök på bastuklubbar. Wendal tycks mena att det skulle göra honom till en trevligare kille än Jimmie Åkesson. Jag tvivlar, sexuell läggning säger inget om en persons åsikter, även svenska bögar tycker som bekant olika. Dessutom verkar Wendal mena att Fortuyn ju inte kan ha varit rasist, för han hade minsann inte alls något emot att ha sex med marockanska män. Tvärtom han skröt gärna om hur ofta han hade sex med dem. Det blir litegrann som Carola Häggkvist envisa förnekanden om att hon skulle vara homofob, hon har ju så många homosexuella vänner. Jag tycker nog inte att exoticering av marockanska älskare eller homosexuella vänner är detsamma som att man ser gruppen som jämlika och inte har fördomar om dem.

Pim Fortuyns islamofoba politik kallar Wendal "ett liberalt uppror mot en europeisk islamisering", en rubricering som förmodligen inte många muslimer skulle hålla med om. Eller klassiska liberaler heller för den delen. Pim Fortuyn var trots allt känd för att ha sagt sånt som att "Islam är en bakåtsträvande kultur" och för att han ville förbjuda muslimer att immigrera till Holland. Det är inte vad jag skulle kalla en liberal inställning.

Wendal argumenterar också för att Fortuyns islamofobi är mycket mer okey än Dansk folkepartis och Sverigedemokraternas islamofobi, eftersom Fortuyn till skillnad från dessa partier inte förespråkar en kristen stat.
Frågan jag ställer mig är:
-Hur kan det bli mer acceptabelt att underblåsa fördomar och hat mot en religiös grupp bara för att man inte själv tillhör en annan religiös grupp?

Bara för att Forteyns ställningstagande var mer intellektuellt hederligt i det avseendet betyder inte det att den var moraliskt mer högststående. Mängder med moraliskt sett mycket diskutabla åsikter har marknadsförts med oklanderlig logik och intellektuell hederlighet. En person som hatar invandrare och erkänner detta blir inte trevligare enbart på den grundvalen, hur "hederligt" det än är att erkänna sitt hat.

På en punkt ger jag dock Wendal rätt, fundamentaliska religiösa rörelser utgör ofta ett hot mot demokratin och mot upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna. Men att motverka dem genom att inkränka de mänskliga rättigheterna för människor som hör till dessa rörelser kan aldrig vara rätt väg att gå. Fortuyns väg är en återvändsgränd, och en farlig sådan. Den skapar bara känslor av utanförskap hos redan marginaliserade grupper, och leder därmed till frustration´och isolering, en farlig kombination som utnyttjas av de som vill se en militant radikalisering hos europeiska muslimska grupper.

Arbetet mot rasism, sexism, homofobi, islamofobi och för ett jämlikt samhälle som på allvar tar tillvara människors olika resurser, erfarenheter och begåvningar och ser till alla människors olika behov, det arbetet är avgörande för demokratin.

Men det handlar om att lyssna och se människor, inte om att fördöma och bannlysa. Med en respekt för att religionen är viktig för många, ihop med ett tydligt försvar för FN-deklarationen som den gemensamma humanistiska grunden oavsett religion, kan man komma mycket långt. Det är min erfarenhet som kristen och HBT-person, när jag talar med religösa om HBT-frågor. Bara för att många religiösa fundamentalister brister i ödmjukhet, tvärs emot sin religions påbud, betyder inte det att politiker och HBT-rörelse bör begå samma misstag. Med dialog och respekt kommer man mycket längre. Nyliberalismen verkar tyvärr ibland sakna båda delarna.

2010-01-22: Fler bloggar om: Niklas Hellgren, Martin Andreasson, Isobel Hadley-Kamptz och Ali Esbati

Etiketter: demokrati, folkpartiet, HBT, islamofobi, Philip Wendal, Pim Fortuyn, politik, QX, religion

posted by Luka(s) @ 3:33 em