Zaremba ifrågasätts

Nu har Maciej Zaremba avslutat sin artikelserie om det han kallar "kränktkultur". Den sista i raden, "Jaktscener från Lärarhögskolan" var inte bättre än de tidigare. Bland annat raljerar han över att begreppet numer är rätt vanligt använt, utan att reflektera över om detta möjligen beror på något annat än den orsak han genomgående antyder mellan raderna. Att Zaremba menar att medborgarna blivit så förslappade och bortskämda av det långvariga socialdemokratiska styret att de inte klarar att ta ansvar för sina egna liv, är knappast en hemlighet.

Men att språket utvecklas och olika begrepp används för precis samma företeelse under olika tider verkar Zaremba helt glömma bort. De som idag av vissa nyliberaler uppfattas som jobbiga när de uppger sig kränkta, de uppfattades förmodligen också som jobbiga när de förr var "arga","upprörda" eller "förbannade" över att bli sämre behandlade. Det är inte själva ordet "kränkt" som stör de som sitter på makten att behandla personer med mindre makt sämre än andra. Det är när de som behandlas sämre säger ifrån som det blir jobbigt. Och givetvis blir det extra jobbigt när de som säger ifrån lägger skulden där den hör hemma, genom att peka på att det inte handlar om något de utsatta gör (blir arga exempelvis) utan något de blir utsatta för (dvs de blir kränkta).

Zaemba journalistik sågas också rejält av Åsa Linderborg, i dagens Aftonblad. Hon har kontrollerat hans uppgifter och funnit en hel del brister i den journalistiska metoden och visar på att hans motiv är rätt grumliga. Jag kan bara instämma.

Det må finnas ett problem med personer som är lättkränkta. Om antalet lättkränkta människor är större idag än för 10-15 år sedan vet vi nog egentligen inte alls, jag har åtminstone inte sett några bra vetenskapliga undersökningar om det. Det kunde varit intressant att läsa, om de nu finns och Zaremba velat ta upp dem.

Men, frågan nu är ju varför det bara talas om att det är de som står utanför normen som antas ha en "kränktkultur" i vissa nyliberalers syn på världen? En analys av den verklighetsbeskrivningen hade varit intressant. Om den stämmer kan man fundera över varför just dessa grupper i så fall är mer lättkränkta, kan det ha att göra med ökad utsatthet för verkliga kränkningar eller beror det på den orsak som Zaremba antyder? Och om antagandet istället inte stämmer, och alla grupepr kan antas vara lika lättkränkta, vad är då orsaken till att bara vissa grupper utpekas som lättkränkta i media? Den frågan här verkar inte Zaremba vilja belysa, vilket kanske är förståeligt.

Även Eva-Lena Jansson har skrivit om Zaremba, och såna som kanske borde vara kränkta.

Uppdatering: Lyssna också på DO Katri Linnas pedagogiska förklaring av att det är svårt att tala om "missbruk" innan de som inte bör ha lagskydd får det. Ett av de fall Zaremba belyst lades, fullt korrekt, ned. Det är stor skillnad på om folk felaktigt tror sig kunna hävda kränkning och om de även sedan får rätt i domstol, detta skiljer inte Zaremba på.

Även Josefin Brink och Marta Axner kommenterar Zarembas artiklar.

Etiketter: DN, Eva-Lena Jansson, kränkt, Maciej Zaremba, nyliberal Aftonbladet, språkhistoria

posted by Luka(s) @ 2:15 em