Anders Wallner - transkolonialism och brist på perspektiv i jämställdhetsdebatten
Anders Wallner skriver i en krönika på SVT debatt om problemet med könsseparerade toaletter. Wallner har ofta intressanta ideér, så också denna gång. Men jag blir lite betänksam över argumentationen.Han tycks mena att offentliga toaletter bör vara könsneutrala, för att kvinnor inte ska behöva stå i längre köer än män. Det låter inte alls som ett dumt förslag, även om väl de flesta vuxna egentligen inser att det givetvis inte är förbjudet att smita in på "fel" toalett om kön är lång och behovet stort. Däremot kanske det vore än viktigare att propagera för att lokalägare med herrpissoarer för att inte anses diskriminera borde tvingas inrätta även en dampissoar, något Wallner inte berör. Kanske missade han det, kanske är det politiskt kontroversiellt, kanske finns det kvinnor som inte gillar tanken, jag vet faktiskt inte.
Det jag däremot slås av är att hela krönikan snarare verkar handla om att vinna politiska poäng än att faktiskt vilja konkret gynna jämställdheten. För, handen på hjärtat, det finns viktigare jämställdhetsfrågor än denna att ta itu med. Wallner tycks sälla sig till den, ofta unga och välutbildade, grupp som hellre talar om genusteorier än i praktiskt politiskt arbete genomdriver jämställdhetsreformer. Nu vet jag inte vad Wallner gjort i frågorna i övrigt, så detta kanske bara var ett kul hugskott. Men som del av en större trend är den ändå värd att analysera.
Jag är nämligen rädd att ju fler välutbildade, unga och debattglada tjejer och killar som fokuserar på visioner om hur ett "perfekt samhälle" helt utan könsnormer skulle se ut, desto mer dras fokus från vad vi rent konkret faktiskt kan göra för att motverka ojämställdhet. Och ju oftare det talas om jämställdhetsproblem på, ursäkta uttrycket, skitnivå, desto mer sällan kommer det pratas om de tunga frågorna. Som bristen på kvinnor i näringslivets toppskikt, att kvinnor fortfarande tar ut lejonparten av föräldraledigheten (kvotering fungerar!) att mäns våld mot kvinnor innebär en kollektiv rädsla hos kvinnor, att kvinnors idrottsaktiviteter får en mindre del av den gemensamma kakan än mäns idrottsaktiviteter, att det fortfarande finns löneskillnader på grund av kön, att män förlorar vårdnadstvister på grund av kön och att kvinnor får sämre vård än män. Bara för att ta några exempel, alltså.
I efterdyningarna av queerteori och i mer snacksaliga genusanalyser tenderar dock de här mer konkreta problemanalyserna att utebli. All debatt förs på en så teoretisk nivå att det nog ofta är väldigt svårt att bygga en praktisk politik på det. Jag tycker också att det akademiska perspektivet, med både visioner och analys, är viktigt. Men inte ensamt. Visioner och diskussioner utan handling leder inte framåt.
Risken är också att allmänheten inte ens förstår vad man talar om, akademiker är inte alltid bra på att tala så folk förstår. Jämställdhet är ingen fråga förbehållen vissa grupper, det ska inte heller debatten om den vara. Allas åsikter är viktiga, oavsett utbildning och bakgrund. Men idag är en hel del människor utestängda från den jämställdhetsdebatt som anses vara den tyngre och mer seriösa, den som snarare benämns genusdebatt och förs på ett språk som jag ibland inte är säker på om ens de invigda egentligen begriper. Ändå handlar det om något ganska enkelt, att inga människor ska ha sämre villkor, rättigheter och möjligheter bara för att de tillhör ett visst kön.
Frågor om transpersoners rättigheter kan nog också sägas höra till jämställdhetsdebatten, eller borde åtminstone göra det. De strukturer som diskriminerar kvinnor diskriminerar även transpersoner. När normen är en man, blir både transpersoner och kvinnor avvikare och därmed förtryckta. Men det finns ett problem med att koppla ihop frågorna, ett problem som Wallner tyvärr exemplifierar själv. För, den som inte själv tillhör den grupp som anses förtryckt löper högre risk att hamna fel, ja kanske till och med att utnyttja gruppens frågor för sina egna syften.
Tittar man lite närmare på de frågor som de senaste åren drivits av olika enskilda transaktvister och transorganisationer i Sverige ser man snabbt att frågan om att göra offentliga toaletter könsneutrala knappast är prioriterad. Många fokuserar på sånt som att alla transpersoner bör omfattas av diskrimineringslagstiftningen, att vi bör ha lagskydd mot hets och bör inkluderas i hatbrottslagstiftningen, att namnlagen och könstillhörighetslagen måste reformeras och att vården för transsexuella måste ses över.(Se exempelvis RFSL, INIS, min webplats, Transgender Europa och KIM ) Toalettbekymrena finns där, men de är del av en större diskrimineringsproblematik där ett heltäckande lagskydd är första steget och en rejäl informationskampanj ett andra.
När Wallner låtsas att transpersoner tycker att just frågan om könsneutrala toaletter är viktig är det helt enkelt ett typiskt utslag av politisk kolonialism, där han tar sig rätten att använda en minoritetsgrupp för att argumentera för sitt eget förslag, utan att egentligen ha någon position i gruppen. Han tycks dessutom tro att alla transpersoner deinierar sitt kön som något mittemellan, något som bara stämmer för delar av gruppen. När han sen också sätter likhetstecken mellan dessa queeridentifierade intergenders och hela transrörelsen blir det riktigt galet. Det är helt enkelt en rätt oinsatt syn på en rörelse som omfattar betydligt mer. Bland andra transsexuella som definitivt uppfattar sig som just kvinnor eller män.
Etiketter: Anders Wallner, dampissoar, jämställdhet, kolonialism, offentliga toaletter, queerteori, transfrågor, transpersoner
posted by Luka(s) @ 4:18 em
8 Comments:
Hej! Sorry att min kommentar har dröjt, det har varit lite mycket ett tag...
Såhär tänker jag:
- Du försöker i din text nedvärdera min argumentation på grund av att det "finns viktigare jämställdhetsfrågor". Jag tror att många av våra gemensamma politiska motståndare använder samma härskarteknik när de säger att det finns "viktigare" frågor än HBT-frågor och transpolitik. Det är att klappa folk på huvudet att hänvisa till att frågor de är engagerade i är för "små" för att bry sig om. En av mina hjärtefrågor är heteronormativitet; dvs slentrianuppdelningen av binära kön i samhället. Jag tänker fortsätta vara engagerad i det även om du inte tycker att det är en viktig fråga.
Det måste gå att prata queervisioner samtidigt som man bedriver praktisk jämställdhetspolitik.
- När du sedan påstår att jag kolonialiserar transpersoner tycker jag du går över gränsen. Du påstår att jag inte kan de grundläggande t-definitionerna TV/TS/IG, något du vet att jag gör. Det blir bara konstigt och elakt. Vi är båda engagerade i T-frågorna - och ofta överens; varför ska vi hålla på och kritisera varandra för att vi lyfter en fråga som någon av oss tycker är onödig? Som du vet har jag varit engagerad i ett sexualpolitiskt nätverk som kritiserat RFSL för att inte arbeta med könstillhörighetsfrågorna på ett prioriterat sätt.
Jag skriver ingenstans att transrörelsen som helhet på något sätt prioriterar frågan om slentrianuppdelning av kön som den viktigaste politiska frågan - jag skriver att det finns många transpersoner som drabbas av det. Och själv tillhör jag i högsta grad gruppen "transpersoner och andra som inte vill ställa sig i varken kvinno- eller mansfacket" som texten pekar på.
- Som du säger, "toalettbekymrena är en del av en större diskrimineringsproblemetik" - vad är då faran i att lyfta upp det exemplet till en debatt när man blir erbjuden det utrymmet? (du verkar tro att jag blev erbjudan att skriva en text om vad som helst - så funkar inte SVT opinion) Frågan är kanske inte den viktigaste för post-op transsexuella, men för många av transpersonerna och queersen i den yngre transrörelsen är den det.
(För övrigt tog inte upp "kvinnopissoarer" för hela min poäng är ju att det inte borde finnas "kvinno-" och "manpissoarer", utan att pissoarerna ska vara könsneutrala)
Hejsan!
Jag har inte försökt nedvärdeera din argumentation, jag skrev ju att det var en intressant idé. Att du tolkar mitt synsätt på problemet som att jag använder härskartekniker får det nog stå för dig. Det finns de som skulle tycka att en sån kommentar i sig är en härskarteknik.
Jag betraktade din text som antingen ett sätt att få lite utrymme och vinna politiska poäng eller som ett kul hugskott, och moraliserade egentligen inte mer äver det.
Sen övergick jag till en mer genrell analys av visioner kontra praktiskt jämställdhetsarbete. Om du tar till dig personligt av den analysen beklagar jag, det var inte meningen.
Att även jag tycker att frågor om heteronormtivitet är viktiga är du säkert medveten om, men vi ser nog olika på problemen och lösningarna.
Din text kunde läsas som om alla transpersoner inte ansåg sig vara kvinnor eller män. Vilket, hävdar jag fortfarande, i så fall vittnar om att du har rätt dålig insikt i en rörelse du anser dig tillhöra. Jag tror inte heller du vill påstå att verklgen har en position i transrörelsen.
Jag ser att det finns ett problem när queerteoretiskt intresserade feminister använder transpersoner för att arbeta för de frågor de själva anser viktigast, dvs ifrågasättande av könsnormerna. Samtidigt som man inte reflekterar över att större delen av transrörelsen i första hand vill fokusera på sånt som konkreta frågor: diskrimineringskydd, bättre vård, rätten att ta vilket namn man vill, skydd mot hats och hatbrott, förbud mot tvångssterilisering osv.
Vilka är det som menar att unga transpersoner prioriterar frågan om könsneutrala toaletter före den typen av frågor? För varken FTM-Sverige, KIM eller RFSL Ungdom tycks mena det, och de har en hel del unga transpersoner bland sina medlemmar.
Tyvärr har jag ingen aning om vad du gjort i den här typen av mer konkreta transfrågor så om vi är överns jag inte. Men har du agerat i sånt tycker jag det är bra och jag antar att vi tyckt lika, eftersom Grön Ungdoms transpolitiska program verkade utmärkt senast jag såg det.
Har du inte gjort det, och kan du inte visa på den majoritet av unga transpersoner som delar din prioritering, kvarstår min bedömning. Hur illa du än tycker om det. Du ägnade dig åt politisk kolonialism, men jag antar att du inte menade något illa.
Jag blir förvånad över kopplingen du gör mellan att i och med att jag är intresserad av "visionerna" så bedriver jag inget konkret politiskt arbete. Det låter helt bakvänt. Det är väl just för att människor har visioner om ett annorlunda samhälle som man finner engagemang för politik? Jag har en vision om ett samhälle som inte bygger på särhållande och hierarkisering av kön - därför bedriver jag feministisk- och transpolitik.
Varför har du fått för dig att jag skulle prioritera den här smala frågan före de politiska T-frågorna? Vad får dig att tro det?
(Däremot vidhåller jag att det finns en diff mellan mer traditionell T-rörelse och den yngre queerinriktade som snarare prata om heteronormativitet än tolerans; snarare vill ha normkritik än minoritetslagar. Jag tror att den rörelsen lockas mer av diskussionen om hur samhället idag är anpassat efter binära kön.)
För övrigt är det jag som har skrivit Grön Ungdoms transpolitiska program.
Jag har inte skrivit att du inte gör något konkret, jag skrev att jag inte visste vad du gjort konkret i transfrågorna. (off-topic:Skriver du H-frågorna också?)
Det vet jag fortfarande inte, vad har du gjort i de mer konkreta transfrågorna?
Vad man kallar transorganisationernas kamp för likhet inför lagen, med samma skydd mot hets, hatbrott, diskriminering som andra minoriteter, det är ju en definitionfråga som beror på vilken ideologi man tillhör. Men ditt sätt att självklart kalla den kampen för att vi kämpar för "minoritetslagar" är intressant. Vad menar du med det?
Du skrev "Frågan är kanske inte den viktigaste för post-op transsexuella, men för många av transpersonerna och queersen i den yngre transrörelsen är den det." Detta om problemet med könsdiffrentierade toaletter.
Jag undrar fortfarande vad du har för belägg för detta? Vilka är de unga transpersoner som menar detta, eftersom ju varken FTM-Sverige, RFSL Ungdom eller KIM prioriterar så?
Jag trodde Gustav skrev Grön Ungdoms transpolitiska program, sen har det väl bara finslipats? Men som sagt, jag tycker det är bra.
Vad ställer du dig till den konflikt jag målade upp? Kan du se att det finns ett problem om olika personer utan tyngre förankring i de trans/HTB-organisationer som finns lyfter fram normkritiken på bekostnad av att de konkreta transfrågorna hamnar i skymundan?
Jag tänker inte rada upp något politiskt CV för transfrågor. Vi kan ta det IRL om du verkligen tycker att det i sig är intressant. Som du vet har jag tidigare varit engagerad i både RFSL och Stockholm Pride.
(off topic: ibland skiljer jag på frågor om sexualitet och könsidentitet, i HB- och T-frågor för att ge T-frågorna större tyngd)
Med "minoritetslagar" syftade jag på olika politiska strategier. Jag upplever en politisk skiljelinje mellan att (enbart) stifta s k minoritetslagar för att skapa "tolerans" för minoriteter, eller så bedriver man en generell normkritisk politik för lika rättigheter. En politisk strategi som jag uppfattar att jag och mitt parti delar med RFSL Ungdom efter diskussioner med deras företrädare - att belysa hur samhället är anpassat efter exkluderande normer och bedriva politik för att bygga ett inkluderande samhälle. En politik jag tycker att Socialdemokraterna har varit ganska dåliga på.
Och nej, jag ser inga som helst problem med att politiker och debattörer lyfter fram politik man tror på för lika rättigheter, oavsett om personen själv definierar sig som transperson och/eller är aktiv i en T-sakfråge-organisation.
Anders, jag bad inte om ett CV i transfrågor. Några enstaka exempel på konkreta insatser hade räckt gott och väl för att exemplifiera att du inte enbart sysslar med queerteoretiska visioner om hur könnormen bäst ska analyseras och ifrågasättas, utan också arbetar konkret för transpersoners lika rättigheter.
Jag tycker båda rollerna behövs, men ser nog att de har lite olika funktioner. Och jag erkänner gärna att jag alldeles för lite sysslar med att diskutera och ifrågasätta könsnormer. Det har jag nämligen inte tid med, de mer konkreta frågorna tar för mycket tid. Kanske skulle till och med du och andra queerteoretiska feminister få mer draghjälp från transrörelsen om ni gav oss mer draghjälp, i de frågor vi prioriterar?
(Off topic: Du duckar för frågan. Hur skulle du mottas om du började beteckna frågan om samkönade äktenskap som en H-fråga, tror du?)
Personligen skiljer jag alltid på frågor om könsidentitet och sexuell läggning. Jag skiljer också i de flesta fall på frågor om sexuell läggning, sexuellt beteende och sexuell identitet, liksom på frågor om könsuttryck och könsidentitet. Det förvånar mig att detta tydligen inte alltid är lika självklart för dig.
Jag ser samma skiljelinje som du, men analyserar den givetvis inte likadant. Jag antar att ingen av oss anser att strategier som rakt av utgår ifrån tesen om likhet inför lagen kan betraktas som strategier att skapa "minoritetslagar", så jag antar att det knappast är sånt som äktenskapsfrågan och adoptionslagstiftningen du menar.
Alltså menar du sånt som frågan om skyddslagstiftning för minoriteter mot hets, hatbrott och diskriminering. Det du då glömmer är att även den typen av lagstiftning är neutral, i den meningen att när majoriteten drabbas så skyddas den också. Syftet är att skydda minoriteter, för att det samtidigt innebär ett viktigt skydd för demokratin, men skyddet omfattar även majoriteten om den drabbas. Men givetvis analyserar man den typen av lagstiftning olika beroende på om man accepterar att människor sällan kan anses ha fullständigt fria val, i förhållande till sin roll i samhället, eller inte.
Jag upplever inte RFSL Ungdom som så ensidigt propagerande för din modell s du gör sken av. Förbundet var en av de pådrivande aktörerna när det gällde att skapa "minoritetslagen" Barn- och elevskyddslagen. Inte heller vill RFSL Ungdom avskaffa hetslagstiftningen, hatbrottslagstiftningen och diskrimineringslagstiftningen. ( Hur mycket man däremot arbetar för att få in transpersoner i dessa skydd vet jag inte, där är du säkert bättre uppdaterad.)
Och vi är nog ändå rätt många, av alla partitillhörigheter, som menar att tillkomsten av normerande lagar när det gäller allt från diskrimineringsförbud och partnerskap till straffskärpning vid hatbrott och upprättandet av HomO, faktiskt inneburit att samhällets attityder förändrats. Och att det i sin tur innebär att samhället idag är mer inkluderande mot homo- och bisexuella. Om du menar att Socialdemokraterna inte har en stor del i detta är du helt enkelt historielös.
Att lagar fungerar normerande är en sanning få brukar motsäga, även om man sedan kan diskutera hur mycket och på vilket sätt.
Ditt sätt att använda värderande termer är lite problematiskt. Är naturskyddsföreningen en M-sakfråge-organisation i din vokabulär, eller är det en politisk organisation? Trots dina inledande ord i ditt första inlägg tycker nog jag att det är du som hela tiden söker konflikt och sätter dig i opposition. Trots att du hela tiden verkar hävda att du har en tung och viktig position i både HBT- och transrörelsen. Detta går inte riktigt ihop, och styrker tyvärr min tes att du mest ägnade dig åt att inhämta politiska poäng. På transpersoners bekostnad, eftersom du osynliggör transpersoners kamp för frågor vi anser är viktigare.
OK, sure, ett kort exempel: Jag har skrivit bitar av Miljöpartiets HBT-motion, där med mest fokus på skrivningarna om transpersoner.
Och nej, jag syftar inte på hets mot folkgrupp. Ett tydligt exempel på minoritetslag är partnerskapslagen, som ett samkönat "alternativ" till äktenskapet. Jag tycker att könsneutrala civiläktenskap är en bättre modell.
(Jag skulle klassa Naturskyddsföreningen som en sakfrågeorganisation som jobbar politiskt med miljöfrågorna.)
Det sårar mig att du tycker att jag utnyttjar transpersoner för att plocka poäng. Jag pallar faktiskt inte längre att försvara mig mer för att jag skrev en text i ett ämne som du inte tycker att jag får skriva om då jag inte definierar mig som transperson själv.
DET om något tar tid från att konstruktivt jobba med politik.
Det är synd att du blir sårad av att jag argumenterar emot dig. Det är inte min mening att såra dig, du gör ju en massa bra saker!
Jag antar att det är motion 2007/08:So294 du menar att du medförfattat. Den som heter "All kärlke är bra kärlek!" och alltså redan i titeln exkluderar transpersoners problematik? Men annars är det utmärkt att du hjälper till att motionera i transfrågor, mer sånt! Synd bara att du fallit i samma fälla som så många andra. Motionen särbehandlar transfrågorna genom att inte inkludera transfrågorna under respektive punkt (avsaknaden av straffskärpning vid transofoba hatbrott etc) utan klumpar ihop alla de 10-15 transfrågor som är viktigast för närvarande och lägger dem i ett eget stycke. Tala om "minoritetslösning"!
jag förstår faktiskt inte vart du vill komma. Civiläktenskap var knappast ett alternativ till partnerskapslagen när det begav sig. Borde alla som då kämpade för parterskapslagen ha väntat och istället kämpat för civiläktenskap direkt menar du? Personligen tror jag ju mer på tesen om "nästa politiskt möjliga steg".
Du får givetvis skriva vad du vill, och det vet du. Precis som du vet att yttrandefriheten också tillerkänner mig rätten att yttra mig om din text. Att du tar illa vid dig att jag inte tycker din text var annat än ett uttryck för att vilja plocka politiska poäng och synas lite beklagar jag. Jag hade inte trott att du var så känslig, inte med tanke på den tämligen höga svansföring du startade din första kommentar med.
Så, som jag skrev redan i inlägget, jag tycker ofta du har intressanta ideér. Att aldrig få kritik innebär inte att man gör ett bra jobb som politiker, utan att man inte gör ett skit. Du står för dina åsikter och det är bra! Jag skulle bara uppskatta om du också lyssnade lite mer på transpersoner själva innan du nästa gång använder oss som slagträ i dina egna hjärtefrågor.
Skicka en kommentar
<< Home