Hatbrott tillåtet?

Igår högtidlighölls Transgender Day of Remembrance för första gången i Sverige, arrangerat av Sveriges Förenade Gaystudenter. Dagen högtidlighålls på många håll i världen, oftast den 19 november, i åminnelse av Rita Hester, som mördades 1998. Rita mördades, som öppen transkvinna, på grund av sin identitet. Man fann henne med hjärtstillestånd och ett stort antal knivhugg i hennes lägenhet, den 28de november. Hon dog på väg till sjukhuset. Mordet är fortfarande olöst.

Andra förfärliga exempel är morden på Brandon Teena -93 (som senare filmatiserades som Boys don´t Cry) och mordet på Gisberta i februari 2006. Brandon, kvinna-till-man-transperson, våldtogs av sina tidigare vänner på juldagen i Falls City och sköts på nyårsdagen till döds i hemmet hos den vän han sökt skydd hos, efter att ha polisanmält våldtäkten. Syftet med mordet var att förhindra att förövarna skulle dömas för våldtäkten. Gisberta, en ung transsexuell, hemlös och HIV-positiv kvinna, misshandlades under flera dagar av en grupp pojkar i åldern 10 -16 år, som bodde på det närliggande barnhemmet. De brände henne med cigaretter, slog henne med stenar och stack upp pinnar i hennes anus. Till slut slängde de henne i en vattenfylld grop för att dölja brottet. Där drunknade hon.

Hatbrott mot transpersoner begås sannolikt i alla länder, och tar sig alla former. Vi är många som i Sverige kan berätta om hur vänner och bekanta blivit hotade, misshandlade, trakasserade och diskriminierade, enbart för att de är transpersoner. Men, eftersom det inte finns någon statistik eller ens någon forskning kring hatbrott mot transpersoner så märks de inte. Faktum är att brott begångna på grund av hat mot transpersoner inte ens uttryckligen är hatbrott. Könsidentitet nämns nämligen inte i den straffskärpningsregel som säger att det ska rendera hårdare straff om brottet begås på grund av hat.

Initiativ har tagits för att utbilda polisen i HBT-kompetens, såväl som i hatbrottsproblematik. Det är utmärkt, även om det fortfarande finns utrymme för förbättringar, och vissa kunskaper tydligen inte gått hela vägen fram ännu.

Men, när vi väl börjar få bra polisutredningar, där det verkligen går till åtal om någon blivit grovt misshandlad, eller telefontrakasserad enbart på grund av sin identiet, då kommer nästa bekymmer. För rättsväsendet har ännu inte lika mycket utbildning och vad gäller transpersoner blir det extra svårt. Att försöka påvisa ett hatbrott mot en transperson genom att använda "gummibestämmelsen" i hatbrottsparagrafen, den som säger att det kan vara ett hatbrott också om motivet är att "kränka ...en annan sådan grupp av personer" "på grund av...annan liknande
omständighet" (BrB 29:2 p 7), det blir förmodligen mycket svårt. Det behövs en tydlig regel, som visar att hatbrott mot transpersoner är lika mycket hatbrott som mot muslimer, homosexuella eller mörkhyade.

Vi socialdemokrater måste arbeta för att införa könsidentitet i straffskärpningsregeln i brottsbalken!
Vi måste hjälpa till att initiera forskning om hatbrott mot transpersoner!
Vi måste arbeta för att utbilda både polis och rättsväsende i frågorna!
Vi måste se till att Brå åläggs att föra statistik även över hatbrott begågna mot transpersoner.

Och vi måste göra det innan vi har en svensk Rita, Brandon eller Gisberta.

Etiketter: brottsbalken, Day of Rememberence, hatbrott, polisen, straff, transgender

posted by Luka(s) @ 4:16 em