Porrmotstånd - moralism eller jämställdhet?

Två kvinnliga riksdagsledamöter, Veroncia Palm (s) och Sylvia Lindgren (s) föreslår i en motion att motorburen reklam för porrklubbar bör bli tillståndspliktigt. Det har fått några manliga debattörer att högljutt hävda att det vore en inskränkning i yttrandefriheten.

Jonas Morian ondgör sig över motionen, och menar att Veronica och Sylvia är moralister. Han tycker att det vore en inskränkning av yttrandefriheten och därför ett hot mot demokratin. Erik Laakso tycker detsamma.

Ingen av dessa män verkar ens för ett ögonblick fundera över om det ens kan finnas ett problem med den objektifierande och sexualiserande bild av kvinnor som den kommersiella heteroporren sprider. Eller om det problemet blir allvarligare om denna bild helt obhindrat tillåts inkräkta på det offentliga rummet, där ju kvinnor ska kunna vistas på samma villkor som män, ett argument som däremot Iljona Sz Waldau lyfter. Jonas och Erik verkar däremot mena att det är viktigt att ett kommersiellt företag får göra reklam för sina produkter på vilket sätt de vill, att detta är en fråga om yttrandefrihet.

Jag sällar mig hellre till Waldau än den lätt grabbiga stämningen hos Morian Och Laakso. Även om jag ser risker med tillståndsplikt för porrbilar, i form av moralistiska överväganden i stil med tillståndsenhetens tidigare dumheter i bland annat Stockholm, så tycker jag ändå frågan är alltför viktig att förlöjligas på det sätt som dessa herrar gör. Att beskylla personer som säger sig vara kränkta av könsdiskriminerande reklam för moralism bara för att det handlar om porr är ett sätt att förtrycka och nedvärdera. Sånt hör inte hemma i en sund debatt.

Resonemang om yttrandefriheten är dessutom allvarligt, det är att göra den en björntjänst. Yttrandefrihetens syfte är att främja medborgarans opinionsbildingsmöjligheter. Inte att främja företagens möjligheter att tjäna pengar. Det finns näppeligen något opinionsbildande i kvadratmeterstora reklambilder för porrklubbar, argumentet om yttrandefrihet håller inte.

Det finns inget lagalförbud mot könsdiskriminerande reklam i Sverige, branchen antas vara självsanerande via ERKs prövningar. Men, precis som Veronica Palm konstaterar i en annan motion, det frivilliga "förbudet" mot könsdiskriminerande reklam är väl svårt att få aktualiserat.

Så, varför ska det vara så omöjligt att ens diskutera en typ av tillståndsprövning? Bilarna agerar i det offentliga rummet, branchens egen självsanering fungerar dåligt och många som verkar för jämställdhet menar att den objektifierande sexualiseringen av kvinnors kroppar är ett reällt problem. Även om man kan ana en risk för moralistiska bedömningar vid tillståndgivingen bör frågan kunna diskuteras utan att blanda bort korten och förlöjliga menignsmotståndarna. Åtmintone inom partiet, kan tyckas.

Etiketter: könsdiskriminering, motioner, pornografi, reklam, Sylvia Lindgren, Veronica Palm

posted by Luka(s) @ 10:41 fm