Loggbok - Salong Giraff

Jag var på Orionteaterns nattvaritée Salong Giraff igår. Och även om en del nummer inte alltid höll måttet och Rickard Fuxs som konfrencier ibland var väl bitsk och därmed bröt stämningen var det överlag både vackert, roligt och överraskande. Ni som inte sett Salong Giraff, gör det!

Som HBT-person är man inte bortskämd med luftakrobatiknummer med erotiska undertoner, utförda av några andra än det klassiska hetoroparet. Men som avslutning bjöds vi igår på ett mästerligt repakrobatiknummer med både sensualism och romatik, utfört av två män. Underbart!

Å andra sidan var jag väl redan förförd av Nad Sylvians röst, från numret innan. När hen kom in på scenen, lång och med skarpa maskulina drag i ansiktet, iklädd rocklångt hår, svart skinnjacka och silverglittrig T-shirt och bara stod där, då smälte jag. För trots de maskulina attributen och rösten var det minst lika mycket en kvinna som stod där. När Nad sjöng om att hen "Never asked to be, the black sheep of the family" var det så nära, så skört och så äkta.

Därför känns det konstigt att Oronteatern benämner Nad "dragqueen", för det hen gör på scen har väldigt lite med dragshow att göra. Nad leker inte med könsroller, ifrågasätter dem inte, provocerar inte, utan är helt enkelt sig själv och sjunger sina sånger. Att ha ett atypiskt könsuttryck eller könsidentitet och sjunga på scen gör väl inte en artist till drag-artist? Men kanske är det Nad själv som föreslagit det, begreppsförvirringen är stor i transvärlden. Fux betecknade sig till exempel växelvis transa och drag-queen under kvällen, till synes helt omedveten om att många transvestiter och drag-queens skiljer på begreppen.

Spelar det någon roll? Kanske gör det inte det, inte för Fux eller kanske inte för Nad heller. Men för en del andra transpersoner spelar det nog roll, de mer offentliga transpersonerna är ju dem som allmänheten ser. Den transvestit som för femtielfte gången får höra att hon spelar teater hon för att uttrycka sin identitet klär sig i kvinnokläder, hon blir sårad. Och det finns en hel del drag-queens som blir upprörda om någon misstror dem för att ha något annat än en manlig identitet.

Så visst spelar det roll vad vi som är transpersoner kallar oss själva och varandra. Både för förståelsen från en ovetande omvärld men också för att det är viktigt för att visa varandra respekt. Därför kan jag varmt rekommedera HBT-personer och andra att gå och lyssna på Nad och HENS sånger på Salong Giraff, utan att riskera att såra någon. För jag frågade Nad om identitet och pronomen. Jag kan ju inte undanta mig själv från den regel jag tycker gäller alla, att man inte bör ta för givet vilket kön person man talar med har.

Oavsett kön eller sexuell läggning, spring iväg och fixa en biljett till säsongens sista Salong Giraff, ni kommer inte bli besvikna!

Etiketter: drag-show, Nad Sylvian, Orionteatern, Rickard Fux, Salong Giraff, transperson

posted by Luka(s) @ 11:24 fm