Tävlingsbana för agility prioriteras inte av moderaterna i Skarpnäck

Stadsdelsnämnden prioriterar fotboll framför hundsport, tycker aktiva inom hundsport i Skarpnäck, allt enligt lokaltidningen Mitt i Söderort Hammarby. Jag kan nog tyvärr bara instämma.

Den bana som anlades i samband med fotbollsplanen på gamla hundkappen blev för liten på grund av felaktiga uppgifter och nu menar
Billy Östh, ordförande i Skarpnäcks Stadsdelsnämnd, att,
"Det går inte att komma i efterhand och ändra sig." Tydligen menar Östh att det kan bli osannolikt dyrt att genomföra den flyttning av staket som i praktiken är det som behövs. Tillåt mig tvivla, Billy, den kostnande är löjligt liten jämfört med vad fotbollsplanen kostat att anlägga.

Jenny Stridh, aktiv inom agility, tycker också att rastplatsen vid fotbollsplanen bör rustas upp. Billy Öst tycker att
"...ge en massa pengar till inhägnade rast platser är inte prioriterat."

Ja, självklart blir det svårt att ge pengar alls, med tanke på att moderaternas skattesänkning kostat Skarpnäck 30 miljoner i skatteintäkter. Men med tanke på att staden kunde budgetera 12 miljoner på en ny konstgräsplan, trots att närmsta fotbollsplan ligger knappt hundrafemtio meter bort, borde det inte vara omöjligt att få partikollegorna i stadshuset att stödja hundsporten med en mindre summa.

Speciellt inte mot bakgrunden att stadsdelen sannolikt, baserat på innevånarantal och hundägande har lite drygt femtusen hundägare och att det fortfarande inte finns ( trots ett flertal förslag vid olika tillfällen och från olika intressegrupper) en enda hundrastgård i området. Istället har stadsdelsnämnden tyckt att hundar i området gott kan rastas i naturen. ( Om det innebär att man tycker att hundägare bör frångå jaktlagens förbud mot att låta hunden springa lös i skog och mark 1:a mars - 20:de augusti framgår inte riktigt, men den hundägare som gör det och vars hund river vilt lär inte kunna skylla på stadsdelsnämnden.)

När det gällde fotbollen var det alltså inga bekymmer att lobba för att staden skulla satsa pengar. Ändå var antalet fotbollsplaner inom stadsdelen redan då ganska många. En stor upplyst gräsplan, fem större grusplaner och tre mindre, flera av dem med belysning, och ett antal mer eller mindre improviserade gräsytor torde uppta betydligt mycket mer utrymme och kosta betydligt mycket mer i drift och underhåll än en hundrastgård. Och frågan är om antalet fotbollsspelare verkligen är så många fler än antalet hundägare. Klart är i alla fall att andelen unga tjejer inom agility är många fler än inom den pojkdominerade fotbollen, i all fall att döma av de pojklag och agilitytjejer jag sett från mitt fönster mittemot konstgräsplanen. Frågan är vari Billy Ösths ointresse i att jobba även för hundsportsungdomarna består, okunskap om de uppenbart ojämlika förhållanden i satsade medel eller ointresse för "tjejsporter"?

Nej, här borde stadsdelsnämnden inse att behoven är stora och att det är fullt rimligt att begära att stan hjälper till att flytta staketet så Skarpnäcks Hundungdom kan anorda tävlingar precis som fotbollsungdomarna kan. Man bör också begära att staden tar ansvar för att även Skarpnäcks stadsdel ska ha hundrastgårdar! Att hänvisa alla hundägare till naturen, även de med hundar med jaktinstinkt eller som är aggressiva mot barn och joggare, det är helt ansvarslöst!

Det ligger på Ösths och hans kollegors ansvar att be staden rusta upp den befintliga rastgården vid fotbollsplan,och anlägga minst två till rastgårdar inom stadsdelen, förslagsvis på den gamla fotbollsplanen bakom Brotorpet och på Nytorpsgärdet. Upprustning, nyanläggning, drift och underhåll blir i jämförelse med motsvarande kostnader för fotbollsplaner inom stadsdelen sannolikt försumbara. Men glädjen och folk/hund-nyttan minst lika stor!

Etiketter: agility, billy östh, fotboll, hundar, hundsport, idrott, jenny stridh, jämställdhet, konstgräsplan, mitt i söderort, politik, skarpnäck, tjejidrott

posted by Luka(s) @ 3:06 em