Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna - demokratihot?

Maud Olofsson har offentligt likställt Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna, och hon förfasade sig i SVTs partiledarutfrågning för att sitta i samma regering som Lars Ohly. Inte ens för att avvärja möjligheterna för Sverigedemokraterna att vara vågmästare ville hon ha med Vänsterpartiet att göra.

Samtidigt har Centerpartiet och Maud Olofsson inte haft några som helst problem med att i fyra år sitta i samma regering med ett parti som för många av oss är mycket mer problematiskt ur demokratisynpunkt, nämligen Kristdemokraterna. En förutsättning för demokrati är att alla människor har lika värde och lika rättigheter. Är man hbt-person har man förmodligen ganska svårt att tro på att Kristdemokraterna står för alla människors lika värde, oavsett vad de säger. Gardell uttrycker detta strålande i ett öppet brev till Maud Olofsson. Öppet brev till Maud Olofsson - Jonas Gardell

Jag kompletterar gärna med att konstatera att Kristdemokraterna är det enda parti som inte säger säger sig vilja avskaffa tvångssteriliseringarna av transsexuella. Och att de vill avskaffa en del av hbt-personers mänskliga rättigheter (rätten att bilda familj (den könsneutrala äktenskapsbalken och rätten att få prövas som adoptivföräldrar).

Det som ibland anförs mot Vänsterpartiet och främst då Lars Ohly (som om politik numera enbart handlar om en enda person, i någon slags Fox News-version av demokrati...) är hans påstådda inställning till det gamla Sovjets och nuvarande Kubas diktaturer. I det sammanhanget kan det vara bra att läsa på en smula, och inte då i kvällsblaskorna.

I ett riksdagsprotokoll från 2009 menar Lars Ohly att:

"Utrikesministern tar USA:s ord om situationen i Falluja på allvar. Det vore som att lita på den kubanska regeringens försäkringar om att det är demokrati på Kuba."

Och i samband med Castros avgång 2008 omnämnde Ohly Kuba som diktatur, när man uttalade förhoppningar om demokratisering.

Han avslutade också medlemskapet i Svensk-Kubanska föreningen redan 2005, för att föreningen inte erkände att Sovjet hade varit en diktatur. Han uttalade sig då mycket negativt om bristen på demokrati på Kuba och tog avstånd från övergreppen i det kubanska samhället, Kubas fängslanden av människor utan rättegång och de dödsstraff som utdömts och inskränkningarna av yttrande- och tryckfriheten på Kuba.

Påståenden om Vänsterpartiets brist på demokrati är alltså ibland en smula överdrivna.

Kristdemokraternas förakt för alla som inte passar i deras kärnfamiljsnorm är däremot oerhört obehaglig. Även om partiet uppenbarligen innehåller en del anständiga och sansade människor finns det också delar av partiet som uppvisar djupt problematiska mönster. Partiet tycks ganska ofta sitta i knät på element som Stig Nyman, Annelie Enochsson, Eva Johansson, Stefan Attefall, Chatrine Pålsson Ahlgren, Michael Oscarsson, Lennart Sacrédeus Gjohn-Marko Berisha och Per-Olof Hermansson. Alla med tunga positioner i partiet och alla med mer eller mindre starka kopplingar till den kristna högern i Sverige. En i mångas ögon djupt odemokratisk och elitistisk rörelse. Partiet vill inte heller, precis som Moderaterna, redovisa sina kampanjbidrag. Hur stora bidrag Kristdemokraterna får från den kristna högern vet alltså inte väljarna. Det kan också anses vara ett demokratiskt problem.

Min fråga är precis som Gardells, hur kan Maud Olofsson försvara att hon sitter i en regering med ett parti som i praktiken inte alls tror på alla människors lika värde, men slentrianmässigt döma ut Lars Ohly och likställa Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna?

Etiketter: HBT, Jonas Gardell, jämlikhet, Kristdemokraterna, Maud Olofsson, Val 2010

posted by Luka(s) @ 11:05 em