Skydda transpersoner mot hat och transfobi! - Transpolitik del 2

Samhället är inte bara dåligt på att skydda transpersoner mot hatbrott och allmän transfobi, man lägger inte ens märke till problemen. Det är bara helt nyligen som Brottförebyggande rådet börjat föra statistik över hatbrott på transfobisk grund. Samtidigt räckte det för min del att börja fråga runt i transcommunityt för att hitta det ena hatbrottet efter det andra, det märkte jag när jag inför TransGender Day of Rememberence 2008 satte ihop ett föredrag om hatbrott mot transpersoner. Men större delen var inte ens polisanmälda, och för de som anmälts hade förundersökningen lagts ned. Enligt Folkhälsoinstituets rapport "Hälsa på lika villkor? - Hälsa och livsvillkor bland HBT-personer" (s. 76) hade 34% av alla transpersoner någon gång blivit utsatta för våld eller trakasserier på grund av sin könsidentitet eller sitt könsuttryck. Det vanligaste var verbala trakasserier och sexuella trakasserier, men hot och våld förekom också. Och detta påverkar transpersoners liv. 29 procent hade enligt samma undersökning (s. 68) hade avstått från att gå ut ensamma av rädsla för att bli överfallna, 59 procent var generellt sett rädda att bli utsatta för våld och trakasserier på grund av att de var transpersoner.

Mot bakgrund av FHIs rapport och vad vi vet om homofoba hatbrott kan man anta att transpersoner ofta utsätts för verbala kränkningar, hot, skadegörelse och förmodligen också våld, enbart på grund av förövarens transfobi och hat mot transpersoner. Vi kan också anta att stora delar av transcommunityt påverkas negativt av detta och lever med en rädsla. Men mot bakgrund av det lilla antalet anmälda hatbrott med transfobiska motiv kan kanske man dra slutsatsen att transpersoner sällan polisanmäler sånt här. Kanske beror det på en rädsla för bristande transkompetens, eller för att inte tas på allvar.

Om transpersoner inte tas på allvar när man anmäler trakasserier, skadegörelse, hot eller våld är det tyvärr inte så konstigt. För faktum är att transpersoner inte ens finns tydligt inskrivna i den straffskärpningsregel (BrB 29kap 2§ 7 p) som anger att "om ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet..." så ska det anses vara en försvårande omständighet och ge ett strängare straff. Slutklämmen, "annan liknande omständighet" kan förmodligen användas för att få ett transfobiskt brott till ett hatbrott, men hittills finns inga sådan prejudicerande fall. Precis som det inte fanns några sådana prejudicerande fall med homofoba hatbrott innan sexuell läggning skrevs in i straffskärpningsregeln 2003. Transpersoner omfattas inte heller av förbudet mot hets mot folkgrupp. Någon tyngre forskning om hatbrott mot transpersoner finns inte heller. Så hur ska en polis som aldrig träffat på en öppen transperson i hela sitt liv kunna agera med kompetens och göra rätt, när en transvestit kommer och vill anmäla en transfobisk misshandel?

Ska man komma tillrätta med det hat, hot och våld som transpersoner utsätts enbart för att de är transpersoner måste man först förmå transpersoner att anmäla och förmå polis och åklagarväsende att ta transfobiska hatbrott på allvar. För att åstadkomma det måste man uppmärksamma problemet och börja analysera det.
*Transpersoner måste omfattas av hatbrotts- och hetslagstiftningen!
*Det måste genomföras informationskampanjer till målgruppen!
*Det behövs en myndighet som initierar och följer upp forskning om hatbrott mot transpersoner!

Det behövs också pro-aktivt arbete mot transfobiska hatbrott. Man kan inte enbart satsa på bestraffning, att förebygga brott måste alltid vara en del av arbetet mot ett tryggare samhälle om man verkligen vill förändra något. Därför behövs det undersökningar om hur transfobin i samhället ser ut, och vad den beror på. Forum för Levande historia har gjort sådana undersökningar bland annat när det gäller homofobi, det behövs liknande satsningar vad gäller transfobin i samhället. Det verkar också som det, trots satsningar på HBT-kompetensutbildning, fortfarande behövs bättre transkompetens inom rättsväsendet. Det är nämligen mycket svårt att hitta personer inom åklagarmyndigheten, polisen eller domstolarna som på allvar talar om transfobi och transpersoner, när det händer förekommer det oftast bara som en bisats när man talar om homofobi eller HBT-personer.

Slutligen behövs det också ett bättre omhändertagande av transpersoner som är brottsoffer. Att bli utsatt för ett brott på grund av sin innersta identitet är skrämmande och kan leda till långtgående konsekvenser för den enskilde. Därför måste samhället bli bättre på att stödja och hjälpa transpersoner som utästts för hatbortt. Ett sätt att göra det är att se till att både poliser och samtliga brottsofferjourer ges utbildning i transkompetens.

Etiketter: Forum för Levande Historia, hatbrott, polisen, rättsväsende, transfobi, transpersoner, åklagare

posted by Luka(s) @ 10:36 fm 0 comments

Juridiskt kön - en rättighet? Transpolitik del 1

Man kan tänka att rätten att själv få definiera sitt kön är en mänsklig rättighet. Och att den rätten borde gälla även gentemot staten, så länge det inte kränker andra rättigheter.

Men transpersoner har sällan en självklar rätt att ha ett juridiskt kön som stämmer med den de känner att de är. De som känner att de är både kvinna och man, eller ingetdera, de har helt enkelt inga alternativ alls, juridiskt kön är bara kvinna eller man i Sverige. De som vill byta till det motsatta juridiska könet tvingas underkasta sig en rad integritetskränkande krav, eftersom den ålderdomliga lag som fortfarande används kräver både att den sökande är steril, ogift, svensk medborgare och myndig.

Varken tvångssteriliseringen eller kravet att den sökande ska vara ogift är förenligt med mänskliga rättigheter enligt Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg. Jag har kommenterat problemet med tvångssteriliseringarna tidigare. Kravet på medborgarskap är förlegat i en globaliserad värld där behandling mot transsexualism finns i hela västvärlden och patienter har fri rörlighet inom EU. Och varför ska inte minderåriga som har starka behov av det få byta juridiskt kön, istället för att tvingas leva med dubbelidentiteter? Minderåriga transsexuella som sedan länge lever i sitt upplevda kön behöver lika mycket som andra ungdomar få tillgång till sin identitet, känna sig bekräftade och möjlighet att legitimera sig utan att riskera att få sin medicinska historia offentliggjord. Den här frågan har belysts tidigare av mig, och även lyfts av KIM ihop med ungdomsförbunden.

Det finns inga egentliga skäl för staten att så hårt reglera folks juridiska kön som man gör idag, varken samhället eller individer skadas om en person som ändå redan lever som kvinna också får vara kvinna på sitt ID-kort och vice versa. Alla människor borde ha en rätt att själva definiera sitt kön, och därmed borde alla kunna ansöka om byte, utan kränkande motkrav.

Kopplat till frågan om rätten att själv definiera sitt juridiska kön hör också rätten att få ha vilket förnamn man vill. Den nya praxisen (RÅ 2009:55) kring namnlagen tillåter numera alla att ta även könskonträra förnamn. Men vill man byta ut samtliga förnamn kostar det fortfarande hutlösa 1000:- ! Med tanke på transpersoners särskilda behov borde gruppen tillåtas åtminstone ett totalt förnamnsbyte utan kostnad. Kostnaden för nytt ID-kort, pass och andra handlingar kan vara nog så kostsamma för de transpersoner som redan har höga kostnader för vård och mediciner och haft svårt att få karriär eller utbildning att fungera på grund av heteronormens åsikter om transpersoner.

Personer som byter juridiskt kön heller inte lika tillgång till utbildning och arbete, eftersom de inte har rätt till intyg och betyg i sina nya personuppgifter. Behöver de intyg med nya personuppgifter är de hänvisade till tidigare arbetsgivares goda vilja. Inte ens då kan de få intyg med gamla datum, vilket gör att intyget tydligt skiljer sig från andra sökandes intyg. Personer med transsexuell bakgrund tvingas alltså ofta välja på att avslöja sin bakgrund och riskera särbehandling eller att undvika att styrka sina meriter och riskera att inte få den sökta tjänsten. Gruppen behöver rätt att få intyg och betyg i de nya personuppgifterna.

Etiketter: betyg, intyg, juridik, namnlagen, skilsmässa, transpolitik, transsexuell, tvångssterilisering

posted by Luka(s) @ 4:42 em 1 comments

Transsexuella verktyg???

Trollhare har idag ett intressant inlägg om alla dessa vansinniga, roliga eller bara tragiska felaktigheter som skrivs om transpersoner i media. Och visst är det så, transkompetensen på landets nhyhetsredaktioner är inte så stor när man rapporterar om hur polisen eftersöker transsexuella redskap eller konstant feltolkar HBT som homosexuella, bisexuella och transsexuella. Och att det finns fördomar blev plågsamt tydligt när flera svenska tidningar hängde på den freakshow som skapades kring Caster Semenya. Det var förmodligen ingen tillfällighet att varken KIM eller Svensk Förenng för Transsexuell Hälsa gavs replikutrymme på DN debatt gentemot Torbjörn Tännsjös mycket obehagliga utspel.

Ändå är det inte så svårt att få tag i bra grundinformation. RFSL har en del information, RFSU likaså , wikipedia har en hel del artiklar om allt från könsidentitet och könsuttryck till könskorrigerande behandling, dito operationer och juridiska könsbyten. Ja, till och med landstingets Vårdguiden har helt okey basinformation numera. Så grundkunskaperna om transpersoner finns där, för den som vill jobba med sina fördomar och lära sig mer, och Trollhare tänkte sig bidra med mera.

Jag blev inspirerad och tänkter därför också folkbilda! Men var och en bör ju göra det en är bäst på, och mitt område är transpolitik, som det skrivs alldeles för lite om. För även om det skrivs lite grann om sånt som tvångssteriliseringar och en del om namnlagen, det finns väldigt många transfrågor det inte skrivs något alls om i media. Samtidigt har vi sämre rättigheter än alla andra minoriteter!

Jag tänkte ta upp de viktigare transfrågorna, en per inlägg. Förhoppningen är att när den här miniserien är avslutad har åtminstone de som läser bloggen lärt sig mer om transfrågor. Homofrågor handlade inte enbart om partnerskap år 1995, transfrågor handlar inte enbart om tvångssteriliseringar år 2010. Homo- och bisexuella har fått nästan samma rättigheter, även äktenskapsfrågan är i hamn. Nu är det transpersoners tur, och därför måste folk lära sig frågorna!

Etiketter: HBT, media, mänskliga rättigheter, politik, transkompetens, transperson, transsexuell, tvångssterilisering

posted by Luka(s) @ 1:34 em 0 comments

Moderaternas röstfusk

Jag hade bestämt mig för att inte haka på vågen av upprördhet över moderaten Mats Rudins köpta röster. Enstaka personer som saknar moralisk kompass och inte följer demokratins spelregler, det finns tyvärr i alla partier. Det är tragiskt, men bara att reda upp och gå vidare, som Peter Högberg säger.

Men nu visar det sig att det inte handlar om enbart enskilda personer och då är det en helt annan sak. Dagens Nyheter skriver idag att Moderaternas chefsombudsman för Stockholms stad och län, Sverker Eriksson, har känt till oegentligheterna i flera veckor. Men det är först när DN avslöjar fusket som man nu bestämmer sig för att problemet är så allvarligt att man skjuter upp nomineringsstämman, för att hinna utreda om det finns fler ogentligheter kring andra kandidater som fått många röster från partimedlemmarna. Och nog ser det inte så lite märkligt ut att både kommunstyrelseledamöterna Petter Lindfors och Rolf Könberg, riksdagsledamoten Mats G Nilsson och landstingsrådet Christer G Wennerholm ihop med Mats Rudin, har fått en stor andel röster från valkrets sex, det vill säga Hässelby villastad - Vällingby där just Tensta-Rinkeby ingår. Den valkrets som inför provvalen haft en 300-procentig ökning av moderatmedlemmar. Speciellt med tanke på att det enbart är Rolf Könberg som bor i valkretsen.

Samtliga misstänks nu tillsammans nu enligt Expressen för att ha format en valkartell där de har betalat medlemsvärvare för att skaffa dem röster via nya medlemmar i provvalen. Om misstankar riktas även mot Birgitta Wahlman, Rolk Könbergs fru, och Annika Lindfors, Petter Lindfors fru, som också fått höga röstsiffor i provvalen bland annat från valkrets sex, det säger Expressen inget om.

Om det verkligen handlar om en valkartell med betalda röster, då är det inte längre något enstaka feltramp av en enstaka medlem. Då är det systematiskt, och man kan undra hur länge och hur högt upp i ledningen i stockholmsmoderaterna man medvetet tigit med affären. Vilka fler på provvalslistorna har köpt eller fuskat sig till röster från medlemmarna? Vad säger väljarna om att moderaterna inte omedelbart utredde misstankar om att politiker hade köpt sig säkra platser i riksdag, landstings- och kommunfullmäktige?

Nog för att jag stött på en och annan moderat som verkat tro att allt kan köpas för pengar, nu visar det sig att vissa av dem även tyckte att man kunde köpa till och med röster! Den respekt man har för interndemokratin tror jag säger något om den respekt man har för demokrati över huvud taget. Det handlar om anständighet, vilken moral man vill att stadens ledning omfattar. Personer som köper röster, oavsett vilket parti de tillhör, ska inte styra Stockholms Stad!

Andra bloggar: Alliansfritt Sverige, Irmeli Krans, Mårten, Robert Noord, Peter Andersson

Etiketter: Christer Wennerholm, Mats G Nilsson, Mats Rudin, Moderaterna, Petter Lindfors, Rolf Könberg, Tensta-Rinkeby, valfusk

posted by Luka(s) @ 5:07 em 0 comments

Sverigedemokraterna lovar sina väljare mer än de kan hålla

Rapport avslöjade idag att så mycket som 37% av Sverigedemokraternas förtroendevalda ute i landets kommuner har hoppat av sina uppdrag. I konkreta siffror har 104 kandidater hoppat av. I vissa kommunr har alltså inte bara den ordinarie invalda hoppat av utan även ersättaren, vilket gör att partiet i en del kommuner nu står helt utan kandidater. Statsvetaren Malena Rosén Sundström tror att det handlar om bristande intresse för kommunpolitiken och att många helt enkelt inte hade räknat med att bli invalda. Och med 41 tomma stolar för partiet ute i kommunerna finns det ju en del som talar för den teorin.

Jag gissar en gnutta okunskap också. Min erfarenhet av att diskutera med Sverigedemokrater och personer med liknande rasistiska, homofoba, antisemitiska och islamofoba åsikter är att de egentligen inte alls är intresserade av en dialog. De vill föra en monolog, när man börjar argumentera bli de förorättade och går på personangreppen istället. Nationalisternas högljudda skrän om "yttrandefrihet" och att de "tigs ihjäl" handlar ju inte alls om yttrandefrihet som vi andra förstår begreppet, utan om deras "rätt" att helt oemotsagda få föra ut sin rasistiska propaganda. Mot den bakgrunden är det lättare att förstå den förväntan som SDs representant i Höganäs verkar ha haft, och besvikelsen när det inte räckte med monologer längre utan man blev tvungen att jobba, lägga motioner och kommunicera med övriga i kommunfullmäktige. Hon hoppar av, utan att ha skrivit en enda motion, men är ändå besviken på bristen på inflytande...

Jimmie Åkesson är däremot inte ett dugg orolig. Kanske räknar han på samma sätt när det gäller avhoppande partikandidater som när det gäller isbjörnarna i Malmö? Rent hypotetiskt kan SD klara av att behålla sina kandidater på plats i kommunfullmäktige, rent hypotetiskt kan partiets förtroendevalda antas ha varit ärliga när de sa till partiet att de inte hade en kriminell bakgrund. Rent hypotetiskt kan vi kanske anta att SD visst står upp för de mänskliga rättigheterna som de påstår.

Eller så struntar vi svamlet och kontaterar att Sverigedemokraterna är ett obehagligt och rasistiskt, homofobt och islamofobt extremistparti. Och att deras skattesänkarpolitik och förslag på sänkta arbetsgivaravgifter knappast ger fler jobb till bittra och besvikna arbetare i gamla sossefästen.

Etiketter: homofobi, islamofobi, Jimmie Åkesson, rasism, Sverigedemokraterna, tomma stolar, yttrandefrihet

posted by Luka(s) @ 3:17 em 0 comments

Moderat utspel - Ifrågasätt begåvningshandikappades rätt att skaffa barn!!

Moderata Catharina Carlsson hade i förra veckan en mycket obehaglig debattartikel i Dagens Samhälle. Hon skriver om människor med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar och problem som kan uppstå om de blir föräldrar. Och visst, precis som Etiska kommittén i FUB replikerar det är bra att frågan lyfts. Om det får till följd att samhällets insatser blir bättre och informationen om frågan ökar. Men frågan är om det var Carlssons tanke.

Det är inte utan att man undrar om inte det avsikten egentligen var att ifrågasätta vissa människors rätt att bli föräldrar. Med formuleringar som "Därför behövs en sund balans mellan samhällets syn på rätten att vara förälder och barnets rätt till en förälder," är det en rimligt tolkning av det moderata utspelet. Hur långt är egentligen steget från "rätten att vara förälder" och "rätten att bli förälder" för Carlsson? Speciellt som hon menar att "Socialtjänstens dilemma är att hjälpinsatser ska vara frivilliga". Jo, visst kan det vara knepigt för socialtjänsten ibland. Men vad är det alternativ Carlsson tänker sig, för att förhindra detta etiska dilemma? Tanken på tvångssteriliseringar ligger inte långt borta.

Faktum är ju att det finns stora möjligheter för socialtjänsten att omhänderta barn redan vid födseln, om förälderna anses rejält olämplig. Därmed är barnet skyddat. Ska man gå ett steg längre och dessutom skydda samhället från att dessa graviditeter uppstår vill jag veta vilka människor som Carlsson anser är olämpliga. Vilka är det som ska förhindras bli föräldrar, för det är ju inte enbart personer med begåvningsmässiga funktionsnedsättningar som ibland kan anses vara olämpliga föräldrar. Ska inga missbrukare, psykiskt sjuka, brottslingar och folk med rörelsenedsättningar eller ärftliga sjukdomar tillåtas skaffa barn? Eller ska vi begränsa det till grova våldsbrottslingar och narkomaner, psykopater och de med psykoser och dödligt sjuka som är sängbundna? Hur ska denna begränsning i så fall gå till, vem gör urvalet? Som FUB säger, var drar vi gränsen? Och vill vi leva i ett sånt samhället?

Jag vill inte det! Tvångssteriliseringar bör förpassas till historiens avskrädeshög! Carlssons utspel är förfärligt.

Den enda grupp som fortfarande tvångssteriliseras i Sverige är transsexuella. Från HBT-socialdemokraternas sida fördömde vi lagen och stora delar av det medeltida betänkande, som var tänkt att visa hur lagen skulle förnyas, redan när betänkandet lades våren 2007. I somras uppmanade vi återigen den moderatledda regeringen att agera, och pekade på ett stort antal problem både med nuvarande lag och betänkandet. Frågan är också inskriven i HBT-S Stockholms politiska program.

Nu är betänkandet begravt i Hägglunds byrålådor, och där lär det bli kvar. Samtidigt sitter det numera en utredning på Socialstyrelsen som ser över vården för transsexuella och också kommer se lite på lageregleringen. Jag är övertygad om att lösningen ligger där istället för att stressa oinsatta tjänstemän på socialdepartementet att göra proposition av ett betänkande som var juridiskt sett sällsynt illa genomarbetat och ålderdomligt redan när det lades. Men det kräver sannolikt ett regeringsskifte, eftersom Alliansregeringen konsekvent lägger sig platt för Kd när det gäller reformer för HBT-personer.

Sen är det utmärkt med liberal draghjälp, politik är kompromissandets konst. Men, med tanke på de rätt knappa utspelen i transfrågor från GayGröna och Öppna Moderater och med Kds inställning i minnet är nog ändå mitt tips att vill man att något ska hända i transfrågor ( oavsett om det gäller tvångssteriliseringar, rätten för minderåriga att få vård och nytt personnummer, könsstympningar av intersexuella , hatbrott eller andra frågor,) så är det de rödgröna man ska satsa på i höst.
En röst på Alliansen är bortkastat i transsammanhang!!

Andra bloggar i ämnet: Alliansfritt Sverige, Badlands Hyena, Jens O, John Johansson, HBT-Sossen, Karin Långström Vinge

Etiketter: Catharina Carlsson, Dagens Samhälle, folkpartiet, funktionshinder, mänskliga rättigheter, Socialdemokraterna, transperson, tvångssterilisering

posted by Luka(s) @ 11:46 fm 3 comments

Vissa könsstympningar är okey...

Idag är det internationella dagen mot kvinnlig könsstympning en sån där dag man önskar inte borde behöva finnas, eftersom alla människor, även kvinnor, borde har rätt även i praktiken att själva besluta över om de vill operera sina könsorgan eller inte. Utan starkt kulturellt förtryck och utan att med fysiskt våld påtvingas det som barn.

Men kvinnor har inte rätt till sina egna kroppar på många håll i världen. 130 - 140 miljoner kvinnor och flickor antas vara könsstympade, 6000 nya antas bli könsstympade varje dag! Den här sedvänjan med övergrepp på kvinnors och flickors kroppar pågår både i utvecklingsländer (både kristna och muslimska) och i invandrargrupper i västvärlden. Alla har vi ett ansvar att få slut på övergreppen, både i andra länder och innanför det egna lands gränser.

Detta sagt om de övergrepp som uppmärksammas.
Samtidigt förekommer det andra övergrepp där man med tvång opererar barns könsorgan av rent kulturella orsaker. Övergrepp som inte alls uppmärksammas, får några dagar uppkallad efter sig och i princip är okända för gemene man. Det handlar om övergreppen på intersexuella barn/barn med DSD, barn med medfödda tillstånd där könets kromosomala, gonadala (= könskörtlar, dvs. testiklar eller äggstockar) eller anatomiska utveckling är atypisk. Dessa barns kroppar och kroppsliga integritet är inte tillräckligt viktiga för FN eller media att uppmärksamma.

Det finns svenska läkare som menar att experterna själva gärna vill vänta med operationer men samtidigt talar om att föräldrarna inte "står ut" med barnets avvikelse. Socialstyrelsens riktlinjer är tämligen tydliga vad gäller en av diagnoserna, Adrenogenitalt syndrom. Men följs de, och följs de även när det gäller andra DSD-diagnoser? Får verkligen föräldrarna tillräckligt med stöd för att inte genomdriva andra operationer än de medicinskt sett nödvändiga på sina nyfödda barn med avvikande könsorgan? Vad händer när stressade och nomativa föräldrar kräver att läkarna opererar könsorganen på deras nyföddabarn, för att behandla sin egen rädsla den vägen? Och hur mycket lyssnar man på de som själva är berörda?

Det finns exempel på fall där informationen till föräldrarna kanske inte varit helt lyckad. Och en artikel av från ett antal läkare på området kan tolkas som att operationer på små barn fortfarande utförs, även när det inte är rent medicinskt motiverat. Samtidigt skriver läkarna i artikeln att "Det är en allmänt spridd uppfattning att det är viktigt med kirurgi under första levnadsåret av kosmetiska skäl för att minska föräldrarnas stress och oro och förbättra förälder– barnrelationen. Det saknas dock vetenskapligt stöd för detta." Så varför genomförs ändå operationerna? Alex Grönkvist, läkarstudent och transsexuell, menar att besluten om operation fattas utifrån föräldrars oro och läkares oförmåga att erbjuda föräldrarna tillräckligt stöd och jag håller med.

Jag säger som Sara Edenheim, det är hyckleri att fördöma "andra kulturers" könsstympningar av kvinnor men samtidigt acceptera västvärldens könsstympningar av intersexuella barn. Och precis som Alex Grönkvist är jag ytterst tveksam till om föräldrarnas trauma kring ett barns annorlundaskap bör behandlas med att barnen opereras.

Det som istället behövs är att föräldrar med barn födda med DSD behöver få mycket bättre stöd och bättre information än de får idag. Vårdpersonal behöver få kompetensutveckling så de tryggt kan berätta för föräldrarna att bortsett från barnets eventuella medicinska problem ( som kan finnas och ska behandlas) behöver de avvikande könsorganen inte bli något stort bekymmer. Innan den här kompetensen finns på samtliga BB-avdelningar håller jag med läkarexpertisen på området, föräldrar och barn bör omedelbart remitteras till närmsta DSD-team. Men kanske behöver även de teamen lite kompetensutveckling, om nu operationer som inte är medicinskt motiverade ändå sker?

Jag är övertygad om att om bara barnet får känna att det behandlas som alla andra barn, registreras som pojke eller flicka beroende på vad som verkar troligast att barnet kommer identifiera sig som och föräldrarna sedan är lyhörda inför framtida signaler om vad barnet själv uppfattar sig som, ja då kommer barnet troligen må bra och utveckla en stabil könsidentitet. Att kroppen ser lite annorlunda ut har barn med sunda vuxna ikring sig inga problem med, fråga alla ungar som vuxit upp med olika sk. missbildningar men ändå varit en i gänget. När och om barnet vill opereras, ta det då, i samråd med barnet självt! Föräldras oro ska behandlas med stöd och information, inte onödiga operationer på spädbarn.

Etiketter: DSD, FN, intersexuell, kvinnor, könsstympning, läkare, mänskliga rättigheter, Sara Edenheim

posted by Luka(s) @ 10:14 fm 0 comments

Ge unga transsexuella rätt till sin identitet!

Äntligen börjar media uppmärksamma problemet med att minderåriga transsexuella inte får byta juridiskt kön. SVT har uppmärksammat Per-Anders Rydelius förslag att ge minderåriga transsexuella nya ID-kort som inte avslöjar deras födda kön. När KIM gick ut med en debattartikel i GöteborgsPosten, ihop med fyra ungdomsförbund, i somras, var uppmärksamheten avsevärt mindre...

Det vi tyckte var detta:

"Unga transsexuella har rätt till sin identitet
Transsexuella ungdomar tvingas idag leva med ett namn och personnummer som är dem främmande, lagen tillåter inte att personer under arton år byter juridiskt kön eller ges könskorrigerande operationer. Detta gäller oavsett om deras läkare och deras föräldrar tror att det vore det bästa för dem. Det gäller även om de blir självmordsbenägna. Lagen är obeveklig.

HBT-personer kommer idag ut i allt yngre åldrar. Vi ser därför en växande grupp unga transsexuella, en grupp som berättar om hur de är rädda att bli avslöjade av slarviga lärare, inte vågar resa utomlands eller fasar för att visa upp ID-kort. De lever inte sällan fullt ut som det kön de uppfattar sig som, kläder och hormoner gör att de i nästan alla sammanhang uppfattas som sitt självupplevda kön. Men de har fortfarande fel personnummer och namn. För de ungdomarna skulle ett juridiskt könsbyte innebära en enorm förbättring. Skulle bytet trots år av utredning och vuxenkontroll ändå visa sig vara ett misstag kan det enkelt ändras tillbaka. Namn och siffror i personnummer är inte irreversibla.

Vi tror att det är viktigt för unga transsexuella att få tillgång till ett namn och personnummer som stämmer för dem, de behöver den tryggheten. De behöver också samma bekräftelse som alla andra unga, att de är bra som de är.
Alternativen de har idag är inte upplyftande. En transsexuell tonåring kan hantera sina identitetsproblem antingen genom att förtränga sin rätta könsidentitet eller leva med en påtvingad hemlig "dubbelidentitet". Det tredje alternativet, att av nödtvång leva öppet som transsexuell, innebär risk för mobbning, trakasserier och i värsta fall hot och våld. Inga av dessa alternativ är bra för en ung människa.

Träffade inga transsexuella
Betänkandet om könstillhörighetslagen innehåller ingen barnkonsekvensanalys, trots att detta krävdes i direktiven. Inte heller träffade utredningen några minderåriga transsexuella eller deras föräldrar. Betänkandet, och remissvaren, saknar alltså fullgott underlag för hur frågan om unga transsexuellas rätt till sin identitet bör behandlas.
Vi menar att alla unga har rätt till sin identitet, och att en kompletterande utredning krävs! Könskorrigerande operationer på unga människor kan låta dramatiskt och det är svårt att i dagsläge säga om detta är lämpligt. Däremot tycker vi att sjukvård måste handla om medicinska bedömningar, inte juridiska.

Skickas till Thailand
Det finns enstaka fall där svenska läkare tvingats rekommendera patientens föräldrar att åka till Thailand och låta tonåringen genomgå operationerna där, eftersom man befarar att alternativet är självmord. Den ordningen innebär att bara ungdomar med resursstarka föräldrar kan få hjälp. Vad som händer med eventuella övriga patienter vet vi inte, betänkandet behandlar knappast problematiken alls.
Det är viktigt att mer noggrant utreda konsekvenserna av operationsförbudet på minderåriga transsexuella. Vi kräver att betänkandet kompletteras på den punkten!

Alla medborgare i Sverige har rätt till god vård på lika villkor. Därför var det viktigt att den föråldrade könstillhörighetslagen enligt direktiven skulle utredas utifrån diskrimineringskommitténs arbete, men detta skedde inte. Den nya diskrimineringslagen förbjuder diskriminering av transsexuella patienter, om inga medicinska skäl föreligger. Vi kräver att unga transsexuella får rätt till likvärdig vård, så långt det är medicinskt och psykologiskt lämpligt!

Vi kräver att frågan om vad som är lämplig vård att erbjuda unga transsexuella utreds också utifrån den nya diskrimineringslagen! Göran Hägglund har låtit könstillhörighetsbetänkandet samla damm på socialdepartementets bord sedan 2007, utan att ta initiativ till att förändra en föråldrad lagstiftning. Det är uppenbart att Kristdemokraternas tal om att värna barn och unga inte gäller alla. Om KD vill visa omtanke även om transsexuella barn och unga bör Hägglund omedelbart tillsätta en ny utredning för att komplettera bristerna i det liggande betänkandet. En utredning som involverar de berörda själva och som gör den barnkonsekvensanalys och analys utifrån diskrimineringslagen som ursprungligen krävdes. En utredning som lyssnar också på unga transsexuella!
Unga transsexuella har samma värde som alla andra unga. De ska ha rätt till vård på lika villkor och rätt till sin identitet. Det är dags att ordna det nu, Hägglund!

Lukas Romson
ordförande KIM

Maria Ferm
språkrör Grön Ungdom

Ida Gabrielsson
förbundsordförande Ung Vänster

Jytte Guteland
förbundsordförande SSU

Niklas Wykman
förbundsordförande MUF"


Det Per-Anders Rydelius föreslår är en typ av speciella ID-kort, på specialdispens. Namnet kan ungdomarna redan ändra, så den delen av förslaget måste vara ett missförstånd från Rydelius. Men ändå, visst är det härligt att vården och media äntligen uppmärksammar problemet! Däremot finns det inga skäl att införa specialla ID-kort. Det enda rimliga är att ge även minderåriga transsexuella rätt att byta juridiskt kön. Det är vad KIM, SSU, MUF, Grön Ungdom och Ung Vänster vill. Det är också vad RFSL, RFSU, KIM och FPE-S sagt tidgigare i remissyttranden över betänkandet över könstillhörighetslagen.

Personnummerbyte är inte irreversibelt, och unga transsexuella har lika stora behov av sin identitet som andra unga!

Andra bloggar: Lisa, Trollhare

Etiketter: grön ungdom, KIM, MUF, Per-Anders Rydelius, RFSL, SSU, SVT, transsexuell, ung vänster, unga

posted by Luka(s) @ 7:26 em 0 comments