Skräcken för verkligheten.

En man som bytt kön till kvinna ska inte kunna bli far!

Så tycker han, pensionerade professorn Marc Bygdeman. Varför han tycker det får vi aldrig veta. Några medicinska argument eller några juridiska framförs inte. Ungefär som när han påstod att Thomas Beatie och hans graviditet med deras efterlängtade dotter inte var något vackert utan"en absurditet". Inte heller då framfördes några argument till varför det är omöjligt att betrakta en juridisk man som föder barn som man.

Män ska inte kunna bli mödrar och kvinnor inte fäder. Därför ska inte heller svenska transsexuella tillåtas frysa ned könsceller. Det är "inte rimligt" enligt Bygdeman. Varför det inte är rimligt får vi inte veta.

Inte heller får vi veta vad Bygdeman tycker om alla oss transsexuella som redan har barn.

Jag är exempelvis såvitt jag vet enligt folkbokföringen mor till min son

, eftersom jag är biologisk förälder till honom och inte rimligen kan registreras som biologisk far. Det faktum att jag har fött ett barn gör mig knappast till mindre man, varken socialt eller identitetsmässigt. Rent biologiskt skiljer jag mig från de män som fötts i en xy-kropp, men jag skiljer mig inte från andra män med transsexuell bakgrund, transmän som inte fött barn. Och staten betraktar mig alltså som man.

Det är alltså så att det redan finns män som både biologiskt och juridiskt är mödrar och kvinnor som är fäder, jag är ju inte ensam om att vara transsexuell och förälder. Givetvis kallar sig en hel del transmän fäder och transkvinnor mödrar, men Bygdemans farhåga ligger i själva den biologiska/medicinska och juridiska förekomsten. Och den är redan verklighet, detta kan inte backas med mindre än att man ska börja hävda att staten ska frånta oss vårt föräldraskap. Vilket jag hoppas inte ens Marc Bygdeman vill driva.

Detta stora okända som tycks framkalla en sådan skräck, transsexuella föräldrar, är alltså redan en högst existerande verklighet. Det går inte att hindra fertila människor från att skaffa barn om man inte släpar dem med polishjälp till steriliseringskammaren. Alltså skaffar både transsexuella och andra transpersoner barn. Därmed gör de ofta avkall på sina möjligheter att ha fungerande ID-handlingar eller skjuter upp medicinsk behandling som är viktig för att de ska må bra. För i längtan efter barn kan människor stå ut med mycket, det vittnar förmodligen många ofrivilligt barnlösa om.

De uppoffringar de tvingas till leder till enorma bekymmer för både dem och deras barn, såklart. Sämre psykosocial hälsa, problem att legitimera sig, trakasserier, hot och i värsta fall våld. Det är knappast det bästa för deras barn. Och den verklighet Bygdeman önskar se, ett samhälle där bara typiskt manliga kroppar skaffar barn med typiskt kvinnliga kroppar, den existerar inte.

Människokroppen är nu en gång för alla lite mer komplicerad än modetidningarnas stereotyper vad gäller biologiskt kön, det vet alla som slagit upp ett medicinskt lexikon.

Det har heller aldrig varit så att samtliga människor i ett samhälle lever som heteronormativa kärnfamiljer där xx-kroppen benämns kvinna, ammar och föder barn, lagar mat och klär sig i kvinnokläder medan xy-kroppen benämns man och står för familjeförsörjningen, avlar barnen men i övrigt mest slår dank i hemmet. Detta är bara en värdekonservativ önskedröm. Det var aldrig, och kommer aldrig bli, verklighet.

Btw: Det är i sammanhanget högst relevant att hänvisa till vad dagens medicinska experter anser, och vad Svenska Läkaresällskapet anser. Bygdeman går som synes på tvärs mot sina nu verksamma kollegor.

Media: Nyheter Gotland, Yelah

Andra bloggar: Trollhare, Ola Hassbring, Helena von Schantz, Jens Odsvall, Det progressiva USA, Karin Långström Vinge, Sebastian, Forskarfeministen, Petra

Etiketter: dagens nyheter, Marc Bygdeman, mänskliga rättigheter, transsexuell, tvångssteriliseritvångssteriliseringar

posted by Luka(s) @ 2:10 em 4 comments

QX osynliggör transrättigheter

Idag följer QX upp DNs tabbe med en egen dumhet som vida överglänser DNs miss. QX påstår i sin rubrik att "Sverige är hbt-vänligast i världen" och säger att "När reseguiden Spartacus presenterar sitt index över världens mest hbt-vänliga länder hamnar Sverige i ensam topp." Det är bara det att Spartacus själva kallar sin rapport för Gaytravelindex och det är också precis vad det är. Man har inte på något sätt undersökt rättighetsfrågor som berör transpersoner eller risken att transpersoner förföljs i landet.

Så här osynliggör alltså Sveriges största tidning inom hbt-media bisexuellas och transpersoners rättigheter. Genom att låtsas att en reseguide som bara rör homosexuella (och huvudsakligen manliga dito) har gjort en undersökning som även handlar om bisexuella och transpersoner. Genom att helt ignorera fakta från ILGA World och ILGA Europa.

Som grädde på moset hänvisar QX också till att Stockholm utnämnts till Favorite LGBT-Friendly City av siten EDGE och deras läsare. En prisutdelning om tycks ungefär lika GAY-fokuserad och seriös som QX egen Gaygala. Avslutningsvis så kan läsarna i anslutning till artikeln själva rösta för eller emot om man uppfattar Sverige som hbtq-vänligt. Det är bara det att identiteterna man måste uppge när man röstar är ömsesidigt uteslutande. Man måste välja mellan (jag är homo),(jag är bi), (jag är trans) eller (jag är queer). De transpersoner som identifierar sig som homosexuella, bisexuella eller queer, de antas väl inte läsa tidningen eller?

Ibland är det väl tyvärr så att med vissa typer av vänner behöver man inga fiender.

Uppdatering
Qx har upptäckt sitt misstag och har nu korrigerat rubriken, den äldre rubriken finns bara kvar i google. Gott så. I bildtexten står de däremot fortfarande hbt-vänligaste. Och problemet med att läsare i omröstningen inte kan vara både homosexuell och transperson kvarstår dock.

QX har nog ännu en bit kvar att gå när det gäller transinklusion. En kort kommentar om hur det ser ut med transrättigheter kan man tycka vore rätt relevant i samband med en sån här artikel, exempelvis.

Etiketter: HBT, QX, Spartacus, Transkompetens. mediakritik

posted by Luka(s) @ 8:58 fm 0 comments

Könstillhörighetslagen kan fortfarande strida mot grundlagen

Regeringen föreslog i förra veckan att Sverige ännu en tid ska fortsätta att tvångssterilisera människor. Inte för att man längre tycker det är försvarbart. Tvärtom, efter vinterns förvirrade turbulens i frågan är man nu mycket tydlig med att kravet är inhumant och måste avskaffas. Men tydligen bedömer man det inte som så inhumant att man inte kan fortsätta i ett år till, för att hinna utreda vilka följdändringar i andra lagar som måste till.

Det är i den nyligen presenterade lagrådsremissen som det framgår att steriliseringskravet blir kvar i könstillhörighetslagen ännu en tid. Regeringen hänvisar bland annat till att det kan uppstå frågor om föräldraskapet och de förmåner som är knutna till detta. Den här typen problem är dock fullt hanterbara, alla myndigheter har rätt att själva lagpröva ålderstigna lagar som inte harmoniserar med nyare lagstiftning. Det absurda i resonemanget att sterilisera människor för att man inte riktigt vet hur man rättsligt ska hantera deras föräldraskap redogörs inte för i lagrådsremissen. Inte heller redogör man för vilka konkreta problem denna fördröjning innebär för de människor lagen berör, som en jämförelse med de rättsliga problem man tycks mena blir följden av ett omedelbart borttagande.

Rent konkret innebär det att 30 – 60 personer ytterligare för all framtid kommer att förlora sin möjlighet att skaffa biologiska barn, om kravet inte avskaffas i juli 2012 utan istället i juli 2013. Det innebär också ett års ytterligare oändliga administrativa krångel och risker för trakasserier, hot och våld för alla de transsexuella som redan idag lever med ett annat juridiskt kön än sitt självidentifierade och av omgivningen uppfattade kön. För så lever alla de transsexuella som av olika skäl inte velat acceptera de påtvingade steriliseringsoperationen som ställs som motkrav. Mot dessa skäl torde administrativa och juridiska problem för myndigheter väga relativt lätt.

Hade lagförslaget inneburit att ny lag hade instiftats, inte som nu en ändring av en gammal lag, hade förslaget kunnat vara olagligt, eftersom riksdagen inte får anta lagar som strider mot grundlagen eller Europakonventionen. Det säger Wiweka Warnling Nerep, professor i offentlig rätt vid Stockholms Universitet, och menar att ett lagförslag som föreslår att steriliseringskravet kvarstår kan anses strida mot regeringsformens förbud mot påtvingade kroppsliga ingrepp. Förbudet återfinns i kapitel 2 paragraf 6, och får bara åsidosättas om viktiga värden som exempelvis folkhälsan eller rikets säkerhet är hotade. "Som ofta är det dock gränsdragningar det handlar om i sådan här bedömningar. Men här menar jag att största försiktighet är påkallad", säger hon.

Steriliseringskravet ses av många som just en typ av tvångssterilisering, jämförbar med de tvångssteriliseringar som skedde i Sverige 1934 – 1975. En av dem som jämställer företeelserna är Wiweka Warnling Nerep. I sin kommande bok ”Vad är rätt?” utgiven på Norsteds Juridik och blivande kurslitteratur i statsrätt, lyfter hon fram jämförelsen och varnar för historiens avskräckande exempel. Tvångssteriliseringar är en typ av påtvingade kroppsliga ingrepp som är förbjudna enligt regeringsformen.

Både en nyligen överklagad dom från Förvaltningsrätten i Stockholm och flera debattörer har tidigare också påpekat att steriliseringskravet strider mot Europakonventionen. Det är en bedömning som Wiweka Warnling Nerep delar. Hon påpekar också att Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, redan 2009 rekommenderade samtliga medlemsländer att avskaffa samtliga krav på medicinsk eller kirurgiska behandling för att få byta juridiskt kön.

Steriliseringskravet kan alltså vara olagligt att tillämpa redan idag, myndigheter får som bekant inte tillämpa lagar som strider mot Europakonventionen. Och om lösningen att ändra lagen, istället för att skriva en ny lag, är medvetet gjort för att slippa undan förbudet mot att anta nya lagar som strider mot grundlagen är det en rättsvidrig taktik för att hålla ihop regeringen.

Oavsett om lagrådet ser genom fingrarna med allt detta och accepterar att steriliseringskravet kvarstår eller inte, har riksdagen ändå ett annat alternativ i juni. Det kommer säkerligen att finnas motförslag från oppositionen, förslag som innebär att steriliseringskravet avskaffas omgående. Jag hoppas tillräckligt många borgerliga ledamöter då inser att Sverige inte kan ha en ordning där man fullt medvetet fortsätter tvångssterilisera människor, bara för att ett departement anser sig först behöva utreda hur man ska ordna helt problemfria föräldrapenningsärenden. Myndigheter kan vänta. Mänskliga rättigheter kan inte vänta.

Lukas Romson, jämlikhetskonsult
*********
Publicerad i Dagens Juridik

Etiketter: Dagens Juridik, juridik, lagförslag, regeringen, tvångssterilisering

posted by Luka(s) @ 2:41 em 0 comments

Det var det där med transkompetens....

Jag har tidigare kommenterat medias bristande transkompetens. Det dröjde inte länge förrän DN bevisade tesen, igen. Idag har man en kort TT-artikel om hur GAY-vänligt Sverige är. Baserat på en undersökning som reseguiden Spartacus gör.

Jag vet inte hur Spartacus undersökning ser ut, den tycks inte finnas tillgänglig på internet. Kanske är den fullt tillförlitlig, för slutsatsen om Sverige stämmer väl överens med de rapporter som ILGA-Europa ger ut. I senaste mätningen om homorättigheter hamnade Sverige mycket riktigt på en förstaplats i Europa.

Men, min poäng är att om man vidgar perspektivet något och funderar över andra personer än homosexuella, det vill säga om man börjar fundera över mänskliga rättigheter även för transpersoner, ja, då ligger inte Sverige så bra till längre. Vi hamnar på delad sjunde plats i Europa, ihop med Kroatien (!), och efter Tyskland, Storbritannien, Ungern, Österrike, Portugal och Spanien. Och då är inte länder som USA ens räknade, där det finns en hel del delstater som i lagstiftningen bättre än Sverige säkrar transpersoner rättigheter.

Men situationen för transpersoneer mäter inte Spartacus. Eftersom det är en reseguide som uteslutande vänder sig till homosexuella män, män som inte är transpersoner. Att TT väljer att lyfta fram deras undersökning, men väl aldrig har rapporterat om ILGA Europas och ILGA Worlds lite mer omfattande rapporter, säger en hel del om om kunskapssituationen i svensk media. När hbt-frågor och hbt-kultur lyfts är det ur det vita, svenska, bögnormativa perspektivet, inget annat.

Media: Helsingborgs Dagblad

Etiketter: DN, ILGA, Spartacus, Transkompetens. mediakritik

posted by Luka(s) @ 12:21 em 0 comments

Regeringen vill fortsätta tvångssterilisera, av utredningsskäl

Regeringens lagrådsremiss om förslaget att ändra könstillhörighetslagen offentliggjordes idag. Och av förslaget framgår tydligt att man inte planerar att ta bort steriliseringskravet i den ändring som föreslås genomföras nu i juni. Trots att samtliga regeringspartier utom Sd sagt sig vilja avskaffa kravet. Regeringen är däremot mycket tydlig med att steriliseringskravet sak avskaffas, och att det bör kunna ske senast juli 2013. Lagrådsremissen nämner också att det inte kan uteslutas att Europadomstolen "i en framtid kommer att anse att respekten för privatlivet kräver att staterna inte ställer som krav att en person som vill ändra könstillhörighet först måste gå med på att bli infertil". Samt att den internationella rättsutveckling går åt det hållet.

Detta är, milt uttryckt, ett understatment.
Europadomstolen tar ofta starkt intryck av vad Europarådets kommissionären för de mänskliga rättigheterna har uttalat i frågan. I den här frågan är kommissionären glasklar, det finns tydliga skriftliga rekommendationer till samtliga medlemsländer att avskaffa alla krav på medicinska och kirurgiska ingrepp för att få tillstånd att byta juridiskt kön.

Rättsläget i Europa utvecklas också i rask takt. Sedan Storbritannien antog sin nya lag på området 2005, utan steriliseringskrav , har även Portugal och Tyskland följt efter, medan Spanien och Österrike inte längre kräver kirurgisk sterilisering men väl hormonterapi som kan/ska leda till sterilitet. Italien har domstolsbeslut som kan innebära att deras steriliseringskrav är olagligt och Island har precis presenterat sitt första förslag till ny könstillhörighetslag, helt utan krav på ingrepp eller medicinering.

Sverige har idag världens äldsta och mest ålderstigna lag på området. Sedan 1972 har över 500 människor tvingats sterilisera sig, som motkrav för att de skulle tillåtas få byta juridiskt kön. Byten som var nödvändiga för dem för att de skulle kunna få tillgång till ID-handlingar som fungerar för dem och tillgång till könskorrigerande operationer. Nu föreslår alltså regeringen en ytterligare väntetid på 14 månader, vilket i praktiken innebär att ytterligare 30 - 65 personer kommer tvångssteriliseras. För att inte tala om 14 månaders ytterligare lidande för alla de som redan idag lever med ID-handlingar som inte stämmer med det kön de lever i och uppfatta som, eftersom de inte velat sterilisera sig.

Som argument för denna väntetid menar regeringen att det är oklart hur ett avskaffande av tvångssteriliseringarna kommer påverka andra lagar. Man hänvisar bland annat till att det kan uppstå frågor om föräldraskapet och om de förmåner som är knutna till detta.

Regeringen menar alltså att staten bör fortsätta tvångssterilisera människor eftersom det kan bli lite knepigt att fastställa moderskap/faderskap och betala ut föräldrapenning om män börjar föda barn!

Man behöver inte ha läst juridik för att inse det huvudlösa i det här resonemanget! Självklart skulle inga barn riskera att stå utan vårdnadshavare, det blir helt enkelt bara lite knepigare för Skatteverkets jurister att tolka föräldrabalken tills nödvändiga lagändringar hunnit göras. Detsamma gäller Försäkringskassans jurister och sånt som graviditetsersättning och föräldrapenning, de har befogenhet att tolka lagarna som om lagstiftaren hade vetat om att män kan bli gravida och kvinnor bidra med spermier. Att fortsätta kränka mänskliga rättigheter med hänvisning till att myndigheter måste komma till dukat bord vad gäller följdändringar är både absurt och cyniskt.
Tvångssteriliseringarna måste avskaffas nu. Myndigheter kan vänta. Mänskliga rättigheter kan inte vänta!

Detta visar också med all tydlighet hur mycket de borgerliga partiernas löften är värda. För att gå Kd till mötes och hålla sams i regeringen tycks nu både Folkpartiet och Centerpartiet gått med på lösningar de så sent som i januari tydligt signalerade att de inte ville gå med på. Det är sorgligt att se.

Media: SvD, Rapport, NSD, Göteborgsposten, Dagens Medicin, NWT, Västerbottenkuriren, Västervikstidningen, helagotland.se, Smålandsposten, Dagen, Läkemedelsvärlden, ÖP, UNT, Nerikes Allehanda, Affärsliv, Västfronten, Hallandsposten, Hallands Nyheter, Sydsvenskan, Eskilstuna Kuriren, NyMedicin, Fria Tidningen Uppsala, LT, Kyrkans Tidning
Bloggar: IFinans

Etiketter: lagrådet, regeringen, transsexuell, tvångssteriliseringar

posted by Luka(s) @ 7:05 em 0 comments

Pinsamt dålig transkompetens i svensk media

Medias kunskaper i transfrågor är mycket låga. Det visar sig inte enbart i fördomar och stereotypa artiklar hos kvällspressen utan även i bristande nyhetsbevakning i annars seriösa sammanhang. När nu transfrågorna står härnäst på agendan borde varje seriöst arbetande tidning ta tag i problemet omedelbart.

I takt med att allt fler rättighetsfrågor för homosexuella blir avgjorda seglar transfrågorna nu upp på agendan, både i hbt-samhället och i media. Det tydligaste exemplet är mediabevakningen av tvångssteriliseringarna. Men även om det finns ett nyvaknat intresse för frågorna finns det ännu lång väg kvar att gå. Transkompetensen i svensk media är nämligen under all kritik. Och då talar jag inte om de mer avskräckande exemplen, som när brottslingars transidentitet helt omotiverat lyfts fram, när sex med transpersoner beskrivs som nästintill kriminellt eller om oskicket att använda namn och pronomen personen själv inte vill använda. Jag talar inte heller om trenden att tala om transfrågor som en ”modetrend”, eller om viljan beskriva transpersoner som bara lever som sig själva som bedragare. Eller ens om medias exotiserande intresse för före och efter-historier om ”könsbyten”, eller fixeringen vid transpersoners könsorgan.

Nej, jag talar om de i övrigt välskrivna och seriösa nyhetsartiklar som rapporterar om hbt-rättigheter. Där läsarna kan förvänta sig research och bakgrundskompetens. Men där transfrågorna ofta ändå inskränker sig till ett omnämnande i rubrik eller ingress. Min erfarenhet, som tämligen flitigt använd källa, är att det handlar om bristande kunskaper. Media har helt enkelt en tendens att tro att framgångarna för homo- och bisexuella gäller även transpersoner, och vet inte att grupperna har mycket skilda villkor. Även i Sverige.

Där homo- och bisexuella i princip numera är likställda i lag, finns det fortfarande en mängd kvar att göra för transpersoner. Gruppen har exempelvis inte något skydd alls mot hets, till skillnad från t ex homosexuella, judar, muslimer, kristna och etniska minoriteter. Inte heller är transpersoner uttryckligen inskrivna i straffskärpningsregeln, till skillnad från t ex religiösa och etniska minoriteter och homosexuella. Detta gör att det inte finns en enda prejudicerande dom där gärningsmannen fått straffskärpning pga hatbrott med transfoba motiv. Trots att sådan brott givetvis sker. [se tidigare inlägg i denna fråga]

Transpersoner saknar också, som enda minoritetsgrupp, grundlagsskydd mot diskriminering. Och även om gruppen numera sedan 2009 omfattas av diskrimineringslagen finns inget skydd mot kriminaliserad diskriminering, det som kallas olaga diskriminering i brottsbalken. Skolor och högskolor behöver inte heller skriva in transstudenter/elever i sin likabehandlingsplan, annat än de som är transsexuella. De flesta andra minoritetsgrupper ska omfattas.

Minderåriga transpersoner är särskilt utsatta, och transungdomarna mår enligt flera studier betydligt mycket sämre än andra ungdomar. Samtidigt får minderåriga transsexuella varken byta förnamn till ett könskonträrt förnamn, eller byta juridiskt kön så de kan legitimera sig på ett tryggt sätt om de lever i en annan könsroll än sin biologiska.

Den lag som reglerar under vilka förutsättningar transsexuella får byta juridiskt kön är på väg att ändras, men än så länge kräver den av de sökande att de är både ogifta, sterila, svenska medborgare och över arton år. Det sistnämnda kravet förväntas inte tas bort i den kommande lagändringen. Kravet på sterilitet innebär också att om könsceller sparats, pga den påtvingade steriliseringen, och det kommer till myndighetens kännedom får inte tillstånd till nytt juridiskt kön ges. Kliniker får inte heller bistå med att inseminera en kvinna med sädesceller från donator och ägg från hennes man (som har transsexuell bakgrund). Det betraktas som surrogatmödraskap och är förbjudet. Men det är tillåtet att inseminera henne med sädesceller från hennes man (utan transsexuell bakgrund) och ägg från en donator.

Det är mycket svårt att få ut nya examensbevis i sina nya personuppgifter efter byte av juridiskt kön. Detsamma gäller nya skolbetyg och arbetsintyg. Det hänger på utfärdarens goda vilja, någon lagstadgad rätt finns inte. Det går inte heller att vara registrerad som något annat än man eller kvinna. De transpersoner som inte definierar sig som entydigt män eller kvinnor har alltså inget juridiskt erkännande. De saknar också i praktiken tillgång till könskorrigerande vård, trots att en del av har behov av det.

Internationellt
Detta om Sverige, som är ett relativt bra land vad gäller transrättigheter.Om vi vidgar perspektivet och ser på världen i stort ser det mycket värre ut.

Rätten till hälsa
Många, men inte alla, transpersoner är i behöv av könskorrigerande vård. I stora delar av världen är denna inte tillgänglig och om den är tillgänglig är den ofta bara tillgänglig för de som kan bekosta den själva. Något som kan vara mycket dyrt. I flera länder är också den typen av vård rent av förbjuden. Där vården är tillgänglig är det inte ovanligt att krav ställs på att patienten inte får vara gift eller ha barn, eller som i exemplet Iran, att patienten ska leva heterosexuellt i sin nya könsroll och inte leva homosexuellt i sin nuvarande könsroll.

Rätten till integritet
I stora delar av världen är det omöjligt både att byta juridiskt kön och byta till ett könskonträrt förnamn. I flera länder där det är möjligt att byta juridiskt kön finns det ingen tydlig lag, utan det är en krånglig myndighetsprocess eller till och med krävs att personen driver ärendet i domstol. Ofta är det dessutom omöjligt eller mycket svårt att få ut ID-handlingar som inte indikerar att personen har en transsexuell bakgrund. Det innebär att för många transpersoner som lever i sitt självidentifierade kön innebär ett uppvisande av ID-handlingar att deras transtillhörighet blir känd, ofta i länder där attityderna mot transpersoner är fruktansvärda. Att få ut olika arbetsintyg, skolbetyg, ägobevis eller andra rättsliga dokument i sina nya personuppgifter är bara möjligt i ett fåtal länder och det handlar i princip aldrig om enkla processer eller någon lagstadgad rätt.

I de länder där det är möjligt att byta juridiskt kön uppställs i allmänhet ett antal motkrav, ofta att personen ska vara ogift, inte ha barn, måste vara steril och ha genomgått större eller mindre könskorrigerande operationer eller åtminstone hormonterapi. Dessa krav förekommer även i Europa, enligt TransGender Europe. De enda europeiska länder som inte uppställer några motkrav på sterilisering alls för byte av juridiskt kön, vare sig via kirurgi eller obligatorisk hormonterapi, är Storbrittanien, Tyskland och Portugal. Österrike och Spanien har heller inga krav på kirurgiska ingrepp, men kräver hormonell behandling och i Italien är rättsläget osäkert men en aktuell dom kan innebära förbud att tillämpa steriliseringskravet. I övriga världen saknar exempelvis delar av USA den typen av krav, men i ofta är det ett regelmässigt krav. Storbrittanien kräver att den sökande är ogift, medan Portugal inte kräver detta och Tysklands högsta domstol kom 2009 fram till att kravet strider mot konstitutionen. I övrigt är skilsmässokravet regel i de allra flesta av världens länder.

Rätt att bilda familj
I länder där samkönade äktenskap/partnerskap är förbjudet, det är omöjligt att få könskorrigerande behandling och/eller olagligt att uppträda i det motsatta könets kläder blir det av naturliga skäl mycket svårt att ingå äktenskap för transpersoner. Enda möjligheten är att personen i förhållande till sitt biologiska kön är heterosexuell och accepterar att i sitt äktenskap leva som sitt biologiska kön. Även i länder där könskorrigerande behandling är tillgängligt och relativt socialt accepterat förekommer det att transsexuella ändå inte får ingå äktenskap i sitt självidentifierade kön.

Rätten till arbete och diskrimineringsskydd
I stora delar av världen är man-till-kvinna-transpersoner hänvisade till att prostituera sig eller tigga för sin försörjning, eftersom övriga arbetsmarknaden är stängd för dem. I vissa länder, exempelvis Indien, Pakistan, Bangladesh, Indonesien och Thailand finns det även utrymme för dem att försörja sig genom att uppträda eller medverka vid religiösa ceremonier. Hur kvinna-till-man-transpersoner som inte kan/vill leva som kvinnor försörjer sig finns det mycket lite skrivet om. Det är mycket ovanligt med nationella lagar som skyddar transpersoner mot diskriminering, även i Europa. Det var först år 2010 som Europadomstolen slutligen kom fram till att även transpersoner omfattas av Europakonventionens generella förbud mot diskriminering i artikel 14.

Förbud mot crossdressing
Precis som det i flera länder är straffbart att idka samkönat sex är det straffbart att klä sig i det motsatta könets kläder. Detta omfattar exempelvis länder som Bahrain, Iran, Kuwait, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, Malaysia, Nigeria och Argentina.

Hatbrott
I många länder som saknar uttryckliga förbud mot crossdressing och/eller könskorrigerande vård är det ändå mycket vanligt med förföljelse av transpersoner, både från polisen och civilbefolkningen. Trans Murder Monitoring project har undersökt 539 mord på transpersoner, utförda 2008 - 2010. Flest rapporterade mord fanns i länder som Brazilien (227 st), USA (38 st) och Guatemala (28 st). I Europa utmärker sig inte bara Turkiet utan även Italien med 13 rapporterade mord. Antalet länder som har lagar som ger straffskärpning vid hatbrott mot transpersoner eller skyddar mot hets/hate speech är försvinnande få, även i Europa.

Medias bristande kunskaper i transfrågor leder alltså till bristande nyhetsrapportering. Läsarna får helt enkelt inte veta hur pass allvarliga livsvillkoren är för transpersoner. Det är förmodligen många år kvar innan transrättigheter behandlas som andra mänskliga rättighetsfrågor i svensk press. Men det är verkligen hög tid att åtminstone börja jobba på att förbättra situationen, och börja kräva att seriösa artiklar som påstås belysa hbt-frågor faktiskt belyser just detta, och inte enbart frågor som bara berör homo- och bisexuella. Transrättigheter är mänskliga rättigheter. Sättet de osynliggörs eller förlöjligas på i svensk press borde vara pinsamt för varje journalist som tar sitt yrke på allvar.
*********

Publicerad på Second Opinion. Detta är en uppdaterad version av ett gammalt inlägg.

Etiketter: media, mänskliga rättigheter, Second Opinion, Transkompetens. mediakritik

posted by Luka(s) @ 10:52 fm 0 comments

Forced sterilazations abolished!

The Stockholm administrative court has just come to the decision that the requirement of being barren, for a applicant who wants new legal gender, is in conflict with the European convention. Therefore, the reqirement should not be used.

It was last year the Discriminationbyreau in Uppsala handled in a case to the court, where a transsexeual man made an appeal about the decision he got from the authority which manages issues about changes of legal gender, the Law Council of The National Board of Health and Welfare. The Council turned the applicants wish down, saying he didn´t fullfill the requirement about sterilization stated in the law.

Now the court has decided the that the requirement of sterilization is in conflict with articel 8 in the European Convention, and cannot therefore be used.

If this decision becomes a precendant, that mean, not only the applicant but every transsexual in Sweden from this day has the right to change legal gender, without being forced to undergo sterilazation. Since there are no other medical or surgical requirements, Sweden now in practice, but not jet in law, does fullfill the Recommendations to Council of Europe member states, stated by Thomas Hammarberg, Commissioner for Human Rights. The recommendations says that no memberstate of the European Council should require any medical or surgical procedures from people who wants to change legal gender.

The Law Council of The National Board of Health and Welfare has so far said nothing about if they will appeal. But in 2010 The National Board of Health and Welfare in a report clearly argumented against the sterilazation requirement. So they are likely not to appeal, I would say.

Media: The Local

Etiketter: forced sterilazation, Thomas Hammerberg, transgender rights

posted by Luka(s) @ 11:13 fm 1 comments

Tvångssteriliseringarna avskaffas!

Förvaltningsrätten i Stockholm har nyligen avkunnat dom i ett ärende som aktualiserades hösten 2011, och gällde en transsexuell person, Simon Leivo, som överklagade ett avslagsbeslut där han nekades att byta juridisk kön. Motiveringen till Rättsliga Rådets avslagsbeslut var att Simon inte var steriliserad, och att han därmed inte uppfyllde lagens krav på de som ansöker om nytt juridiskt kön.

Nu har rätten kommit fram till att steriliseringskravet i könstillhörighetslagen strider mot Europakonventionen. Därmed har Simon rätt att få juridisk status som man utan att underkasta sig något krav på sterilisering. Och detta gäller också samtliga andra transsexuella i Sverige. Den fråga som varit högaktuell sedan januari, tvångssteriliseringarna och huruvida de ska strykas ur lagen i den kommande lagändringen, är nu i praktiken avgjord. Myndigheter får inte fatta beslut som strider mot förvaltningssrättens dom, och därmed får inte steriliseringskravet längre tillämpas, med start så fort domen vinner laga kraft 30 mars.

Beslutet var inte enhälligt, den lagfarna domaren hade en skiljaktig mening medan nämndemännen dömde till den klagandes fördel. Socialstyrelsen har inte meddelat om de ska överklaga domen. Men myndigheten har en längre tid drivit frågan om att steriliseringskravet ska tas bort. Tidigare, 2009, har kravet på att vara ogift vid byte av juridiskt kön upphävts av förvaltningsrätten. Om socialstyrelsen väljer att inte överklaga kan därmed endast två av lagens fyra krav på den som ansöker om nytt juridisk kön tillämpas, nämligen kravet på att den sökande ska vara svensk medborgare och över arton år. Även det förstnämnda kravet förväntas tas bort i den kommande lagändringen, medan ålderskravet förväntas kvarstå.

Det återstår givetvis en hel del att göra rent lagtekniskt, lagar som inte längre stämmer med verkligheten måste alltid göras om. Men regeringen, som är de som dragit ut på lagändringarna, har nu fått smäll på fingrarna av domstolen.
Steriliseringskravet strider mot Europkonventionen, och får därför inte tillämpas!

Det är Diskrimineringsbyrån Uppsala som drivit ärendet, med Kerstin Burman som jurist. Hon säger:
- Jag tror det är viktigt för alla som varit engagerade i frågan att rättsväsendet tagit ställning och att vi får kvitto på att Europakonventionens skydd för mänskliga rättigheter också i praktiken gäller. Nu kanske vi äntligen får ett slut på tvångssteriliseringarna i Sverige, säger Kerstin Burman, jurist vid DU.

Simon Leivo själv säger:
-Jag kan knappt tro att det är sant. Det är en stor seger i en fråga som påverkar oerhört många personer, säger Simon.

Det har han rätt i. Vi är många som väntat länge på den här dagen, och Simon, och Kerstin, ska ha stort tack som kämpat för så många. Förhoppningsvis kan Sverige nu äntligen lämna denna moraliska medeltid bakom sig.

Media: TV4 Nyheterna Uppsala (inslaget börjar 2.51), Riksdag & Departement, Nyhetspressen, Corren, RFSL, UNT, RFSL Ungdom, Nyhet24, Sveriges Radio Ekot
Bloggar: Gothbarbie, Lisa Olsson

Etiketter: Alliansen, förvaltningsrätten, transsexuell, tvångssteriliseringar

posted by Luka(s) @ 10:41 fm 0 comments

Socialstyrelsen ockuperat

I fredags genomförde AnarchoPride en manifestation i receptionen till Socialstyrelsen. Man hade en banderoll med texten "Sluta diagnoticera trans - sjukdomsförklara transfobin" och maskerade sig i munskydd.

Det förs för närvarande diskussioner på många håll om AnarchoPrides metoder är konstruktiva eller inte, i kampen för transpersoners rättigheter. Liksom det förs diskussioner om huruvida de alltid ska ha en självklar rätt att delta i olika hbt- och trans-aktioner utan att anpassa sitt budskap och sina metoder så alla deltagare känner sig bekväma med det samlade budskapet som aktionen sänder ut.

Innan jag går i på de frågorna kan det dock vara på sin plats med lite bakgrundsinformation. Anarcho Pride är alltså ett anarkistiskt nätverk som bildades för något år sedan. De har, i enlighet med sin ideologi, ingen styrelse och inga officiella företrädare, utan fungerar såvitt jag förstår enligt mer direktdemokratiska principer. De uppger sig vara queeranarkister och beskriver sig själva som "ett samhällshatande, normvandaliserande och visionsbildande nätverk"

Transrörelsen i Sverige omfattar en mängd olika aktörer. Det säger sig självt att alla inte alltid är överens, ibland inte ens om mål men oftare inte om metoder. Vad som kan ses är däremot en huvudfåra, där organisationer som RFSL, RFSL Ungdom, KIM och FPE-S samarbetar och i allmänhet är ense om både målen och metoderna. Dessa organisationer har en mängd transpersoner som medlemmar, dvs de tillhör målgruppen och är själva minst lika personligt berörda som AnarchoPride. Parlamentariskt påverkansarbete är ett av de verktyg dessa organisationer använder sig av, för att man anser att det är ett fungerande verktyg. Man samarbetar också men de partipolitiska hbt-organisationerna/nätverken, som vid demonstrationen mot tvångssteriliseringar senast, och får på så vis direktkontakt med de beslutsfattare man vill påverka.

Parlamentariskt påverkansarbete är av rätt självklara skäl inte aktuellt för anarkister. Men precis som Adrian påpekar i sin bloggpost, det är viktigt med olika röster och en rejäl bredd i svensk transrörelse. Det måste finnas utrymme för alla. Alla transpersoner måste ju ha rätt att få lyfta just det som han/hon/hen tycker är viktigt, med de metoder som känns bäst just för den personen.

Problemet dyker upp först när vissa grupper börjar hävda att andra delar av rörelsen är en del av det förtryckande system de arbetar för att störta. Om RFSL, RFSL Ungdom, KIM och FPE-S av AnarchoPride ses som förtryckande maktutövare, snarare än som grupper vars mål man delar och kan tänka sig att samverka med när det gynnar ens egna mål, då uppstår det problem. Det är då man kan tänka sig att genomföra aktioner helt utan att föra en dialog med några andra trans- eller hbt-organisationer och nätverk. Så som AnarchoPride gjorde i fredags hos socialstyrelsen och som de gjorde i somras när de smädade KD på sin manifestation på Sergels torg under Pride, och när de uppmanade folk att störa programpunkter i PrideHouse.

Jag tror personligen att AnarchoPrides metoder är kontraproduktiva, och jag är inte ens säker på att jag är överens med dem om en del av deras mål. Fredagens ockupation verkade exempelvis ha som mål att helt avskaffa sjukdomsklassificeringen vad gäller transsexualism, åtminstone om man enbart läste banderollen och TT-notisen. Men utan sjukdomsklassificering skulle patientgruppen inte erbjudas landstingsfinansierad vård, något som är mycket viktigt. Det är därför som kampanjen Stop Trans Pathologization (STP) säger att "To facilitate public coverage of trans-specific health care, STP 2012 proposes the inclusion of a non-pathologizing mention in the ICD-11." STP vill alltså inte avskaffa diagnosticeringen fullständigt, man vill, liksom stora delar av den internationella transrörelsen, bli av med de psykiatriska diagnoskoderna. Det blev alltså lite märkligt när AnarchoPride lät det se ut som om de är en del av kampanjen Stop Trans Pathologization, när de inte verkar stå bakom deras manifest.

Men, läser man vidare på Facebook och en del andra håll verkar det som om AnarchoPrides mål kanske snarare var att avskaffa just de psykiatriska diagnoskoderna, och att bredda den könskorrigerande vården, så den kan ges även till de som idag inte passar in i den ganska diagnosen transsexualism, så som svensk sjukvård tolkar den. Det är i så fall ett mål som stämmer väldigt bra med de mål som både RFSL, RFSL Undom, KIM, och FPE-S har. Men det är inte det budskapet som har kommunicerats till media och allmänheten, utan där har det hetat att de "protesterar mot diagnoticeringen av trans" eftersom "den får transsexualism att framstå som en sjukdom".

Oavsett om det handlar om otydlighet eller om ett felaktigt formulerat mål kan det leda till att beslutsfattare och allmänhet kommer tänka att:
"Varför ska skattebetalarna bekosta dyra operationer och mediciner för en grupp människor som hävdar att de inte är sjuka?"
AnarchoPrides agerande kan alltså riskera att ställa till problem för alla transpersoner som behöver könskorrigerande vård. Det känns inte riktigt okey. Transsexualism/GID/GIDNOS är tillstånd människor lider av och behöver behandling för. Alltså kan man inte göra som AnarchoPride och jämställa sjukdomsklassificeringen av transsexuella/GID/GIDNOS med den gamla sjukdomsstämpeln på homosexuella. Homosexuella behöver inte behandling.

Om AnarchoPrides mål inte var att avskaffa sjukdomsstämpeln helt och hållet, utan att avpsykiatrisera diagnosen och bredda vården, känns det också väldigt kontraproduktivt att fokusera på just socialstyrelsen. Eftersom det är just socialstyrelsen som i dagsläget, i samverkan med med bla folk inom TransGenderEUrope och RFSL, jobbar för att få bort diagnosen ur DSM, den psykiatriska diagnosmanualen. Och eftersom det framgick av Socialstyrelsens rapport från 2010 att man vill se ett arbete för att även de patienter som inte platsar i den snävare diagnosen ska erbjudas vård. Att i dagsläget angripa socialstyrelsen är minst sagt att slå in öppna dörrar. Det hade varit mer logiskt att ockupera WHOs kontor, eller kontoret för någon företrädare för American Psychiatric Association (APA), som är de som ger ut DSM.

Så långt AnarchoPrides mål och metoder alltså.
Vad gäller frågan om de har en självklar rätt att delta vid andras hbt- och trans-aktioner, utan att behöva anpassa sina metoder eller budskap alls, har jag inte riktigt landat i frågan än och har egentligen ingen åsikt. Annat än att jag tycker det är lite problematiskt att de kräver rätt till detta, men samtidigt inte alls erbjuder andra samma rätt vid deras egna aktioner. Jag är också rätt bekymrad över deras förakt för alla som inte tycker exakt som dem, det blir knepigt för andra att förhålla sig till när man deltar i samma aktioner.

Samtidigt tycker jag det behövs mer radikala röster i kampen för transrättigheter, också. De tillför något, skapar oro och rör om lite och leder därmed till nya infallsvinklar och idéer även för andra aktörer. Det är viktigt även för frivilligorganisationer att ifrågasätta sig själva och den makt de har, och AnarchoPride bidrar förhoppningsvis till att så sker.

Etiketter: aktvism, anarchopride, anarki, ockupation, socialstyrelsen, transrörelse

posted by Luka(s) @ 2:08 em 1 comments