Protestera mot kränkande reklamkampanj mot homosexuella familjer!
Igår startade en reklamkanpanj i Stockholms tunnelbana. Den vill "bevara äktenskapet" och avsändaren är Svenska Evangeliska Alliansen. Kampanjen framhåller kärnfamiljen som det enda rätta och är ett led i att motverka en könsneutral äktenskapsbalk, med lika rättigheter för alla. RFSL Stockholm har startat ett upprop, mot kampanjen, mot SLs sätt att tillåta kränkande reklam och för lika rättigheter för även samkönade familjer. Hjälp dem! Stockholms lokaltrafik har regler mot tobaksreklam, alkoholreklam och reklam som strider mot god marknadsföringssed. Man tillåter inte heller reklam som "kan uppfattas som stötande eller sedlighetssårande eller sårande mot folkgrupp". Men i
sitt uttalande till tidningen QX tycker inte presschef Björn Holmberg att det finns anledning att ta ned affischerna, trots att det inkommit protester. Även Clear Channel, som bokar annonsplatserna, har fått in vissa klagomål.
Att utmåla kärnfamiljen med mamma-pappa-barn som det enda rätta och motverka en lagstiftning med lika rättigheter även för samkönade familjer, det kan tydligen inte ses som "sårande för en viss folkgrupp". Inte enligt SL i alla fall, trots att en hel del protester visar att folk känner sig kränkta.
Evangeliska Alliansen
verkar framstå som irriterade över reaktionerna, även om det väl är framförallt den här typen av uppmärksamhet man hoppats på genom att provocera.
-Det är ingen extrem åsikt att se äktenskapet som en relation mellan en man och en kvinna, säger Stefan Gustavsson.
Kanske inte, men det är rätt extremt i dagens Sverige att vilja tvinga sin egen samlevnadsmoral på hela samhället, och dessutom göra det med religiösa argument. Ingen begär att Stefan Gustavson ska ingå samkönat äktenskap, då borde han hålla fingrarna borta från hur andra familjer lever. Gustavssons argument bygger helt på att han är kristen med en fundamentalistisk inställning till bibeln. Det är kontroversiellt till och med i många kristna kretsar, se bara på
Svenska Kyrkans internremisser i frågan, tretton positiva svar mot sju negativa. Och i det sekulära samhället har Gustavssons argument givetvis ingen bärighet.
Med tanke på sällskapet är det märkligt att se namn som Anna Maria Corazza Bildt bland de namn som undertecknat
uppropet "bevara äktanskapet". Och jag håller med
Irmeli Kranz, den namnteckningen kanske säger något om Bildts envisa vägran att uttycka en åsikt om könsneutral äktenskapsbalk.
Men oavsett hur man ställer sig i teologiska frågor, och oavsett om man vill stå för att man helst vill låta sin privata moral vara rättesnöret även för andra, det kan inte vara rimligt att det offentliga rummet används för kränkande budskap av det här slaget. SL drivs med dina och mina skattepengar, och har till uppgift att ge lika service åt alla kommunmedborgare. Jag hoppas fler socialdemokrater ställer sig bakom RFSL Stockholms upprop, och ringer, skriver eller mailar
SLs kundtjänst. Eller kontaktar SLs ordförande, moderaten
Christer Wennerholm (christer.wennerholm@politik.sll.se).
Det ska inte vara okey att ha reklam som kränker vissa grupper i allas vår tunnelbana, den är till för alla! Fotnot: I Svenska Evangeliska Alliansen ingår bland andra Evangeliska Frikyrkan, Frälsningsarmén, Pingströrelsen, Svenska Alliansmissionen och Trosrörelsen, allt enligt SEAs webplats).Etiketter: Anna Maria Corazza Bildt, Bevara Äktenskapet, Christer Wennerholm, Evangelisk Alliansen, QX, rekalm. SL, RFSL Stockholm, samköande äktenskap, Stefan Gustavsson, upprop
Loggbok - Dumbeldore är bög
Dumbeldore är gay, skriver aftonbladet idag. Det var ju det vi visste, visst gav han utslag på gaydarn. Det ska bli intressant att se filmbolagens reaktioner, Potter-industrin med alla fanklubbar är så stor numera att man inte utan vidare kör över Rowlings. Och fansen verkar gilla idén.De enda som lär skära tänder är väl den kristna högern. Nu måste de väl inte bara bränna böckerna för att få frid i själen, de behöver antagligen införa förbud i skolorna att ens tala om trollkarlar eller föräldralösa barn. Och alla elever med kaftaner, spetsiga hattar eller randiga halsdukar kommer skickas på avprogrammeringsläger med
medvandrarna. Jag är ingen vän av konfessionella friskolor, men för all del, inrätta gärna en friskola för att främja att fler växer upp som Potterfantaster. Världen kommer åtminstone bli både roligare och snällare så.
Etiketter: Aftonbladet, böcker, den kristna högern, DUmbledore, fantasy, film, gay, Harry Potter, homosexuell, JK Rowlings, värdekonservatism
Porrmotstånd - moralism eller jämställdhet?
Två kvinnliga riksdagsledamöter, Veroncia Palm (s) och Sylvia Lindgren (s) föreslår i en motion att motorburen reklam för porrklubbar bör bli tillståndspliktigt. Det har fått några manliga debattörer att högljutt hävda att det vore en inskränkning i yttrandefriheten.Jonas Morian ondgör sig över motionen, och menar att Veronica och Sylvia är moralister. Han tycker att det vore en inskränkning av yttrandefriheten och därför ett hot mot demokratin. Erik Laakso
tycker detsamma.
Ingen av dessa män verkar ens för ett ögonblick fundera över om det ens kan finnas ett problem med den objektifierande och sexualiserande bild av kvinnor som den kommersiella heteroporren sprider. Eller om det problemet blir allvarligare om denna bild helt obhindrat tillåts inkräkta på det offentliga rummet, där ju kvinnor ska kunna vistas på samma villkor som män, ett argument som däremot
Iljona Sz Waldau lyfter. Jonas och Erik verkar däremot mena att det är viktigt att ett kommersiellt företag får göra reklam för sina produkter på vilket sätt de vill, att detta är en fråga om yttrandefrihet.
Jag sällar mig hellre till Waldau än den lätt grabbiga stämningen hos Morian Och Laakso. Även om jag ser risker med tillståndsplikt för porrbilar, i form av moralistiska överväganden i stil med tillståndsenhetens tidigare dumheter i bland annat Stockholm, så tycker jag ändå frågan är alltför viktig att förlöjligas på det sätt som dessa herrar gör. Att beskylla personer som säger sig vara kränkta av könsdiskriminerande reklam för moralism bara för att det handlar om porr är ett sätt att förtrycka och nedvärdera. Sånt hör inte hemma i en sund debatt.
Resonemang om yttrandefriheten är dessutom allvarligt, det är att göra den en björntjänst. Yttrandefrihetens syfte är att främja medborgarans opinionsbildingsmöjligheter. Inte att främja företagens möjligheter att tjäna pengar. Det finns näppeligen något opinionsbildande i kvadratmeterstora reklambilder för porrklubbar, argumentet om yttrandefrihet håller inte.
Det finns inget lagalförbud mot könsdiskriminerande reklam i Sverige, branchen antas vara självsanerande via
ERKs prövningar. Men, precis som Veronica Palm konstaterar i en annan
motion, det frivilliga "förbudet" mot
könsdiskriminerande reklam är väl svårt att få aktualiserat.
Så, varför ska det vara så omöjligt att ens diskutera en typ av tillståndsprövning? Bilarna agerar i det offentliga rummet, branchens egen självsanering fungerar dåligt och många som verkar för jämställdhet menar att den objektifierande sexualiseringen av kvinnors kroppar är ett reällt problem. Även om man kan ana en risk för moralistiska bedömningar vid tillståndgivingen bör frågan kunna diskuteras utan att blanda bort korten och förlöjliga menignsmotståndarna. Åtmintone inom partiet, kan tyckas.
Etiketter: könsdiskriminering, motioner, pornografi, reklam, Sylvia Lindgren, Veronica Palm
Ungdomsvåld och jämställdhet
Som tonårsförälder blir man illa berörd av den dödsmisshandel som just debatteras som bäst. Dels för att en ung människa mist sitt liv, och andra unga männskor sannolikt fått sina liv förstörda. Men också för att det ställer en rad frågor, frågor om våld, om pojkars ideal och om nedrustningen av stödet till barn och unga. Frågor som tyvärr inte verkar ställas i debatten.Under lågkonjukturen på nittotalet togs det resurser från bland annat dagis och fritids, det var nödvändigt sas det. Frågan är, har vi återställt nivåerna till den standard som fanns innan nittotalet? Eller har vi lagt pengarna på annat, och glömt att det fanns viktigare behov? Det tycks åtminstone vara betydligt mer ovanligt med elevvårdande personal i skolorna nu än för tjugo år sedan, samtidigt som både fritidsgårdar och fältassistenter tycks gå på knäna. Och både barngrupper och skolklasser är fortfarande otrevligt stora i storstäderna, ända sen nittotalet. Har vi permanentat en försämring i barns och ungas miljö, och vad kan det ha lett till i så fall? Jag har bara frågor och inga svar här, tyvärr.
När det gäller pojkars ideal och ibland våldsamma verklighet håller jag fullständigt med både
Roya & Matilda och
Män för Jämställdhet, det är symptomatiskt att genusproblematiken förtigs i såna här frågor. Det är män som slår kvinnor och andra män, pojkar som slår pojkar och flickor och män och pojkar som våldtar kvinnor och flickor. Och det är alltför ofta män som står utanför och knappt kommenterar det hela, både i den här debatten och i andra gånger.
Och det är alltför ofta så att debatten kommer efteråt, istället för innan. Nu demonstreras det och görs namninsamlingar, men var fanns dessa människor när vuxna som såg vad som höll på att hända
bad om mer resurser, och skrek åt föräldrar och andra att hjälpa till?
Det är möjligt att sånt som
Tyresömodellen eller liknande projekt är bra lösningar i efterhand. Jag håller ändå med
BO, vi måste agera redan innan den här typen av händelser inträffar. Vad är det som unga pojkar lär sig av samhället, varför är det ingen journalist som frågar sig varför de killar som nu intervjuas i media känner att det är accepterat att slå, att det till och med är mesigt att inte ta till våld i en konflikt? En del killar verkar leva i en våldsspiral som offer och förövare redan från ganska unga år, se t ex det här
reportaget. Är det inte där spiralen börjar vi borde leta efter lösningen, inte vid dess slut?
För det handlar om förebilder, om vad både flickor och pojkar får lära sig. Och det handlar om vuxnas engagemang och förståelse. Som socialdemokrater har vi ett självklart ansvar att kämpa för jämställdhet, men det
är lite si och så med det just nu i partiet. Jag hoppas, och tror, att det blir bättre nu, med Mona vid rodret. Och precis som
Lena Nyberg tror jag på samhällsinsatser för hela familjen, i ett tidigt skede. Men jag tror också på att det behöver göras den genusanalys BO inte gör.
Jag delar
Rebellas inställning, vi behöver bli bättre på att se genusstrukturerna redan tidigt, och motverka dem. Fler män in i dagis, förskola och skola. Som förebilder, både för pojkar och flickor men också för vuxna män utanför, som då ser att även riktiga karlakarlar kan jobba med barn- och unga. Att som man vara menator och förebild för en ung kille är ju egentligen oerhört manligt laddat, varför lyfter så få män fram det som en god manlig egenskap? Om små pojkar får de språkliga och känslomässiga verktygen redan tidigt och små flickor får ta för sig och lära sätta gränser har vi början till en lösning, tror jag.
Men, det räcker inte. Mer resurser till dagis, skola, fritids och barn- och ungdomskultur, riktade insatser tidigt till familjer med problem, uppföljning och samarbete över myndighetsgränser, genuspedagogik och fler män som vårdar och utbildar barn och unga, allt detta mister lite av sin effekt om det fortsätter att vara så att kvinnorna står för den stora merparten av föräldraledigheten.
Det är i familjen som könsrollerna i grunden slås fast. Jag vågar en slant på att män som på ett jämställt sätt varit hemma med sina barn också senare tar samhällsansvar för barn- och unga i större utsträckning än andra män. Och att killar som har en närvarande manlig förebild som löser konflikter utan våld själv lär sig att lösa konflikter genom samtal. Därför är det illa att
JämO inte vill dela föräldraledigheten.
Delad föräldraledighet är den enskilda största insatsen vi kan göra idag för att förändra könsnormerna. Det skulle innebära oerhört mycket, inte bara för kvinnors bättre villkor på arbetsmarknaden utan också för mäns möjligheter att umgås med sina barn och barns rätt till sina fäder. Och det skulle nog innebära en hel del för alla småkillar som behöver en manlig förebild som bekräftar deras känslor och snackar med dem när de är arga.
HBT-socialdemokrater står bakom kravet på delad föräldraförsäkring. Det är det av våra beslut jag är mest stolt över och jag hoppas fler S-föreningar ansluter sig till vår och Rebellas linje!
Etiketter: barn, dödsmisshandel, föräldraförsäkring, jämställdhet, manlighet, mäns våld mot kvinnor, unga
Märklig jurist
Det finns många märkliga personer i vår herres hage. Kurt Rentzén måste vara en av de märkligare. Han påstår sig, på fullaste allvar, vara liberal affärsjurist och menar på sin blogg att moderaten som firade mordet på Olof Palme med att tända en cigarr är en driftig och lovande politiker. Som nu fälls av bland andra vänsterjournalisten Niklas Ekdal på Expressen. (Vad Ekdal tycker om det epitetet förtäljer inte historien.´..) Rantzén vittnar också om att även han, ihop med en del advokatkollegor firade natten då vi andra sörjde att en folkvald statsminister blivit mördad.Hur är det ens möjligt att säga sig vara liberal och fira att en demokratisk vald politiker blir mördad? Vad är det för liberalt i att anse att det är okey att någon blir mördad på grund av den politik han bedriver? Och hur kan man som jurist (även affärsjurister har viss moral har jag hört) tycka att det är moraliskt okey att glädjas åt att en person blir mördad?
Vad är det nu som tillskrivs Voltaire..."Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.", eller hur?
Blir det "Jag delar inte dina åsikter och jag är beredd att döda för min rätt att undertrycka dem." i Rantzéns nyliberala tappning? Kanske är alla politiskt aktiva moderater glada att Rantzén inte har någon förtroendepost, så de slipper be honom också avgå? Kanske är han inte ens aktiv i något parti? Låt oss hoppas det, det räcker med att han är advokat och inte värderar människoliv högre än att han kan skåla i champange när en person mördats. Tanken att någonsin avsluta mina juridikstudier med att bli advokat blev just ännu mindre lockande.
Den som inte kan skilja på sak och person har enligt min mening ingenting i politiken ( eller juridiken) att göra.
Politik är kompromissandets konst, en metod för att på bästa möjliga sätt åstadkomma resultat tillsammans med andra som har åsikter vitt skilda från ens egna men som icke desto mindre även de representerar de människor man har förtroende att fatta beslut åt. Knepet är att kompromissa tillräckligt för att kunna fatta de beslut som måste fattas utan att vika sig mer än vad som krävs. I den balansgången måste sak gå före person, för demokratins skull. Varken Lennerljung eller Rantzén verkar ha den förmågan, och platsar alltså inte som förtroendevalda politiker. Däremot har de som alla andra rätt att slippa angrepp på sin privatperson, de har rätt till sin integritet som alla andra. Det är bara synd att de inte visat familjen Palme den respekten.
2007-12-04 Uppdatering
Kurranz blogg har visat sig vara en hoax. Någon Kurt G Rantzen går inte att finna, varken som advokat, jurist eller något annat. Inte heller tycks den uppgivna frun, Gunnel Rantzén existera. För den som intresserar sig för avancerad ironisk humor eller sociala experiment är bloggen säkert intressant ändå, men själva åsikterna bör man alltså ta med en mycket stor nypa salt. Ber om ursäkt för att jag bidragit till mytbildningen kring Kurranz blogg.
Etiketter: advokat, hoax, Kurt Rantzén, Marie Lennerljung, moderat, nyliberaler, Olof Palme
Varför tog det sån tid?
Nu avgår Marie Lennerljung, moderaten som "firade" mordet på Olof Palme med att tända en cigarr, enligt egen utsago. Hennes partikollegor tar avstånd och uttrycker chock och förvåning. Jag är mer förvånad över deras förvåning. Och över att det var just detta som till slut fällde henne.Precis som
Sjölander har jag länge frågat mig hur det var möjligt att hennes partikollegor kunde ha förtroende för henne. Jag har nämligen, som aktiv i transfrågor, sett hennes framfart på nätet ett bra tag. Och jag är långt ifrån förvånad. Det förvånar mig mer att
media tydligen aldrig snappade upp historien om hur Ängelholmsmoderaten Lennerljung för några år sedan stövlade in objuden på transvestitträffen på hotellet i Båstad, utklädd till SS-officer. Varför? Jo, förkomna förenings-mail visade att det handlade om att skrämma iväg en person ur den föreningsstyrelse där Lennerljung var kassör. Den som skulle skrämmas hade dristat sig till att inleda kontakter med RFSL. De tillresta transvestiterna från Danmark och Norge blev, med visst fog kan tyckas, mycket upprörda. Och styrelsemedlemmen slutade. Och numera är även Lennerljung utesluten ur den förening hon försökte "rädda".
Men hur kan en person som ändå är så öppen med sina åsikter att hon öppet på nätet deklarerat att hon är "mörkblå moderat på gränsen till fascist", undgå upptäckt av sin partikollegor? Lennerljung har varit aktiv kommunalpolitiker i flera år, bland annat i socialnämnden om jag inte minns fel. Jag har ju svårt att tro att samtliga moderater i Ängelholm, eller de riksdagsledamöter Lennerljung hade kontakt med, saknar moralisk kompass. Så frågan är vad som hände, varför det gick så fel.
Etiketter: Marie Lennerljung, moderat, Olof Palme, Ängelholm
