Män som skjuter bisonoxar med hjärnan....

Eva Sternberg, självutnämnd expert på att Kvinnor Kan, följer upp sina nedlåtande och plumpa uttalanden om Birgitta Ohlsson med en sanslös debattartikel i dagens Expresssen.se. Eva Sternberg menar, på fullt allvar, att

"hemmapappor är livsfarliga för små barn"

.
Om det inte vore så tragiskt att den här typen av biologistiska särartsfeministiska ännu existerar skulle jag skratta mig halvt fördärvad åt Sternströms artikel. Eller vad sägs om meningen:

"Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt."

Tänk om jag kunde det! Döda bisonoxar med blotta tanken. Släng dig i väggen Spock!

Men egentligen är det ju både skrämmande och ledsamt med allt detta mansförakt hos livmodersfeminister som Sternberg, liksom att det accepteras. Expressen skulle väl aldrig ta in debattartiklar som sa att homosexuella var livsfarliga för barnen? Eller vänta nu....? Men, det vore nog åtminstone inte okey att säga att judar var livsfarliga för barnen. Hoppas jag...

För att inte tala om föraktet för en ánnan kvinna och hennes arbete. Anna Carlssons avhandling ( som Sternberg använder i artikeln som slagträ för att föra ut sina egna, lite mindre vetenskapligt förankrade, åsikter) säger nämligen ingenting om att män är sämre föräldrar. Vad hon har studerat är de ökande olycksfallen i hemmet när det gäller små barn. Och slutsatsen tycks vara att det handlar om dålig målgruppsanpassning vad gäller informationen hos BVC, som gör att lågutbildade föräldrar och invandrarföräldrar är sämre på att skydda sina barn mot sådant.

Med tanke på det här beteendet hos Sternberg vill jag citera hennes egen blogg:

"Pojkar far särskilt illa av att inte bli ständigt sedda och påpassade och uppmuntrade av sina mödrar. Deras hjärnor behöver stöd och hjälp med rangordningen till andra."

Jag undrar vem det är som har ett mycket starkt behov av att ständigt bli sedd jag...
(Tack för tipset, Emma Grey Munthe!)

Det här med förakt för andra kvinnor verkar för övrigt återkomma hos Sternberg. Det här inlägget på Sternbergs blogg riktigt dryper av förakt och bitterhet över tidigare medsystrar. Det är så man baxnar, tydligen är det bara Sternberg som kan, inte andra kvinnor. Kanske blir det så, när man talar om sig själv i tredje person? Håller för övrigt med Tankar från rooten, klart män blir livsfarliga om nån vill ta ifrån oss rätten till att vara med våra barn. Då är det tur att vi kan avreagera oss på några bisoxar! :-)

Jag har sagt det förut och säger det igen, ett av de beslut jag är mest stolt över som HBT-socialdemokrat är att vi i HBT-socialdemokraterna vill ha en delad föräldraförsäkring. För jag är övertygad om att det inte bara är det bästa för jämställdheten, utan också för barnen. Tills vidare får vi nöja oss med den låtsaspolitik om jämställhet i hemmet som vi visste Alliansen skulle föra. Men till hösten blir det andra, rödgröna, bullar!

Fler pappor svarar Sternberg: Kjellberg, Marko, Sebastian Hallén, Johan Hammarkvist på ledarplats i Skånskan,

Andra bloggar: Fredrik Westerlund,Utsikt från höjden Vi som aldrig sa sexist, Per Pettersson , Trollhare, SMYG, Lilla O, något närmare Newyn, Lindisen, Sjumilakliv

Etiketter: Alliansen, Anna Carlsson, barn, biologism, Eva Sternberg, Expressen, feminism, jämställdhet, Kvinnor Kan, rödgröna, särartsfeminism, Val 2010

posted by Luka(s) @ 8:46 em 9 comments

Ungdomsvåld och jämställdhet

Som tonårsförälder blir man illa berörd av den dödsmisshandel som just debatteras som bäst. Dels för att en ung människa mist sitt liv, och andra unga männskor sannolikt fått sina liv förstörda. Men också för att det ställer en rad frågor, frågor om våld, om pojkars ideal och om nedrustningen av stödet till barn och unga. Frågor som tyvärr inte verkar ställas i debatten.

Under lågkonjukturen på nittotalet togs det resurser från bland annat dagis och fritids, det var nödvändigt sas det. Frågan är, har vi återställt nivåerna till den standard som fanns innan nittotalet? Eller har vi lagt pengarna på annat, och glömt att det fanns viktigare behov? Det tycks åtminstone vara betydligt mer ovanligt med elevvårdande personal i skolorna nu än för tjugo år sedan, samtidigt som både fritidsgårdar och fältassistenter tycks gå på knäna. Och både barngrupper och skolklasser är fortfarande otrevligt stora i storstäderna, ända sen nittotalet. Har vi permanentat en försämring i barns och ungas miljö, och vad kan det ha lett till i så fall? Jag har bara frågor och inga svar här, tyvärr.

När det gäller pojkars ideal och ibland våldsamma verklighet håller jag fullständigt med både Roya & Matilda och Män för Jämställdhet, det är symptomatiskt att genusproblematiken förtigs i såna här frågor. Det är män som slår kvinnor och andra män, pojkar som slår pojkar och flickor och män och pojkar som våldtar kvinnor och flickor. Och det är alltför ofta män som står utanför och knappt kommenterar det hela, både i den här debatten och i andra gånger.

Och det är alltför ofta så att debatten kommer efteråt, istället för innan. Nu demonstreras det och görs namninsamlingar, men var fanns dessa människor när vuxna som såg vad som höll på att hända bad om mer resurser, och skrek åt föräldrar och andra att hjälpa till?

Det är möjligt att sånt som Tyresömodellen eller liknande projekt är bra lösningar i efterhand. Jag håller ändå med BO, vi måste agera redan innan den här typen av händelser inträffar. Vad är det som unga pojkar lär sig av samhället, varför är det ingen journalist som frågar sig varför de killar som nu intervjuas i media känner att det är accepterat att slå, att det till och med är mesigt att inte ta till våld i en konflikt? En del killar verkar leva i en våldsspiral som offer och förövare redan från ganska unga år, se t ex det här reportaget. Är det inte där spiralen börjar vi borde leta efter lösningen, inte vid dess slut?

För det handlar om förebilder, om vad både flickor och pojkar får lära sig. Och det handlar om vuxnas engagemang och förståelse. Som socialdemokrater har vi ett självklart ansvar att kämpa för jämställdhet, men det är lite si och så med det just nu i partiet. Jag hoppas, och tror, att det blir bättre nu, med Mona vid rodret. Och precis som Lena Nyberg tror jag på samhällsinsatser för hela familjen, i ett tidigt skede. Men jag tror också på att det behöver göras den genusanalys BO inte gör.

Jag delar Rebellas inställning, vi behöver bli bättre på att se genusstrukturerna redan tidigt, och motverka dem. Fler män in i dagis, förskola och skola. Som förebilder, både för pojkar och flickor men också för vuxna män utanför, som då ser att även riktiga karlakarlar kan jobba med barn- och unga. Att som man vara menator och förebild för en ung kille är ju egentligen oerhört manligt laddat, varför lyfter så få män fram det som en god manlig egenskap? Om små pojkar får de språkliga och känslomässiga verktygen redan tidigt och små flickor får ta för sig och lära sätta gränser har vi början till en lösning, tror jag.

Men, det räcker inte. Mer resurser till dagis, skola, fritids och barn- och ungdomskultur, riktade insatser tidigt till familjer med problem, uppföljning och samarbete över myndighetsgränser, genuspedagogik och fler män som vårdar och utbildar barn och unga, allt detta mister lite av sin effekt om det fortsätter att vara så att kvinnorna står för den stora merparten av föräldraledigheten.

Det är i familjen som könsrollerna i grunden slås fast. Jag vågar en slant på att män som på ett jämställt sätt varit hemma med sina barn också senare tar samhällsansvar för barn- och unga i större utsträckning än andra män. Och att killar som har en närvarande manlig förebild som löser konflikter utan våld själv lär sig att lösa konflikter genom samtal. Därför är det illa att JämO inte vill dela föräldraledigheten. Delad föräldraledighet är den enskilda största insatsen vi kan göra idag för att förändra könsnormerna. Det skulle innebära oerhört mycket, inte bara för kvinnors bättre villkor på arbetsmarknaden utan också för mäns möjligheter att umgås med sina barn och barns rätt till sina fäder. Och det skulle nog innebära en hel del för alla småkillar som behöver en manlig förebild som bekräftar deras känslor och snackar med dem när de är arga.

HBT-socialdemokrater står bakom kravet på delad föräldraförsäkring. Det är det av våra beslut jag är mest stolt över och jag hoppas fler S-föreningar ansluter sig till vår och Rebellas linje!

Etiketter: barn, dödsmisshandel, föräldraförsäkring, jämställdhet, manlighet, mäns våld mot kvinnor, unga

posted by Luka(s) @ 9:09 fm 2 comments