Män som skjuter bisonoxar med hjärnan....
Eva Sternberg, självutnämnd expert på att Kvinnor Kan, följer upp sina nedlåtande och plumpa uttalanden om Birgitta Ohlsson med en sanslös debattartikel i dagens Expresssen.se. Eva Sternberg menar, på fullt allvar, att"hemmapappor är livsfarliga för små barn".
Om det inte vore så tragiskt att den här typen av biologistiska särartsfeministiska ännu existerar skulle jag skratta mig halvt fördärvad åt Sternströms artikel. Eller vad sägs om meningen:
"Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt."Tänk om jag kunde det! Döda bisonoxar med blotta tanken. Släng dig i väggen Spock!
Men egentligen är det ju både skrämmande och ledsamt med allt detta mansförakt hos livmodersfeminister som Sternberg, liksom att det accepteras. Expressen skulle väl aldrig ta in debattartiklar som sa att homosexuella var livsfarliga för barnen? Eller vänta nu....? Men, det vore nog åtminstone inte okey att säga att judar var livsfarliga för barnen. Hoppas jag...
För att inte tala om föraktet för en ánnan kvinna och hennes arbete. Anna Carlssons avhandling ( som Sternberg använder i artikeln som slagträ för att föra ut sina egna, lite mindre vetenskapligt förankrade, åsikter) säger nämligen ingenting om att män är sämre föräldrar. Vad hon har studerat är de ökande olycksfallen i hemmet när det gäller små barn. Och slutsatsen tycks vara att det handlar om dålig målgruppsanpassning vad gäller informationen hos BVC, som gör att lågutbildade föräldrar och invandrarföräldrar är sämre på att skydda sina barn mot sådant.
Med tanke på det här beteendet hos Sternberg vill jag citera hennes egen blogg:
"Pojkar far särskilt illa av att inte bli ständigt sedda och påpassade och uppmuntrade av sina mödrar. Deras hjärnor behöver stöd och hjälp med rangordningen till andra."Jag undrar vem det är som har ett mycket starkt behov av att ständigt bli sedd jag...
(Tack för tipset, Emma Grey Munthe!)
Det här med förakt för andra kvinnor verkar för övrigt återkomma hos Sternberg. Det här inlägget på Sternbergs blogg riktigt dryper av förakt och bitterhet över tidigare medsystrar. Det är så man baxnar, tydligen är det bara Sternberg som kan, inte andra kvinnor. Kanske blir det så, när man talar om sig själv i tredje person? Håller för övrigt med Tankar från rooten, klart män blir livsfarliga om nån vill ta ifrån oss rätten till att vara med våra barn. Då är det tur att vi kan avreagera oss på några bisoxar! :-)
Jag har sagt det förut och säger det igen, ett av de beslut jag är mest stolt över som HBT-socialdemokrat är att vi i HBT-socialdemokraterna vill ha en delad föräldraförsäkring. För jag är övertygad om att det inte bara är det bästa för jämställdheten, utan också för barnen. Tills vidare får vi nöja oss med den låtsaspolitik om jämställhet i hemmet som vi visste Alliansen skulle föra. Men till hösten blir det andra, rödgröna, bullar!
Fler pappor svarar Sternberg: Kjellberg, Marko, Sebastian Hallén, Johan Hammarkvist på ledarplats i Skånskan,
Andra bloggar: Fredrik Westerlund,Utsikt från höjden Vi som aldrig sa sexist, Per Pettersson , Trollhare, SMYG, Lilla O, något närmare Newyn, Lindisen, Sjumilakliv
Etiketter: Alliansen, Anna Carlsson, barn, biologism, Eva Sternberg, Expressen, feminism, jämställdhet, Kvinnor Kan, rödgröna, särartsfeminism, Val 2010
posted by Luka(s) @ 8:46 em
9 Comments:
Jag som trodde att kvinnor också hade djupseende. Tänk så lite man vet ändå om de där venusianerna…
Kvinnor hindrar män att vara föräldralediga.
http://www.dn.se/nyheter/politik/kvinnor-hindrar-pappaledighet-1.640699
Det kom en s-utredning fram till.
Läs denna studie:
http://ije.oxfordjournals.org/cgi/content/abstract/dyp340v1
Som ett komplement till Evas tyckande och Annika och Annas studie. Kan det vara så att svenska män är sämre pappor än japanska? I så fall är det iaf inte biologiskt.
Staffan Kemi
FVHC
Jag håller med om att kvinnors ovillighet att släppa ifrån sig makten över barn och familj till män bidrar till ett ojämställt samhälle.
Men jag tror inte att bästa sättet att förändra det är att utpeka kvinnor i allmänhet, och feminister i synnerhet, som fiender (som du tycks göra) är ett sätt att lösa problemet.
Det är lättare att få gehör för sina krav om man är FÖR något (som tex fäders rätt till sina barn) än EMOT något (som tex jämställdhet). Det är också lättare att förändra sin situation (med sämre inflytande över familjen) om man själv tar tag i den än om man kräver att någon annan (feministiska kvinnor) ska göra jobbet åt en.
Se det som ett tips jag bjuder på, gratis. ;-)
Staffan:
Tack för tipset!!
Tycks vara en oerhört intressant studie att döma av abstracts. Jag gissar att Eva inte läst den, eller ens vill läsa den! :-)
FVHC: den där DN-artikeln är lite märklig. Pappan måste ju aktivt godkänna att mamman ska få ta ut hans hälft av föräldrapenningen. Och andra former av föräldraledighet har mamman ingen möjlighet alls att förhindra honom. Hur kan det då vara "mamman som är ovillig att släppa månader till pappan"? Jag får inte ihop det.
Staffan: jag har bara läst abstractet ännu. Men skulle jag argumentera för Eva Sternbergs tes (som jag inte på nåt sätt håller med om) så skulle jag säga att den undersökningen bara visar att vissa pappor är lite mindre dåliga föräldrar än andra pappor. Deras "paternal involvement" när barnet var ½ år gammalt behöver inte vara orsaken till att barnen skadades mindre när de var 1½ år gamla. (För det kan ju knappast handla om nån randomiserad studie, där hälften av papporna lottats till att vara lite eller mycket med sina barn?)
Christer:
Pappan har ingen "hälft" av föräldrapenningsdagarna. 60 dagar är vikta för respektive vårdnadshavare.
Det är de resterande 120 dagarna som kvinnor ofta propsar på att få ta ut merparten av.
( Vad som händer vid en regelrätt rättstvist om vem som ska få ta ut dagarna vet jag inte. Sannolikt får den som först sänt in ansökan pengarna.)
Det är en relevant invändning. Men, min gissning är att din förmåga till logisk argumentation är högre än Eva Sternbergs. Hennes påstående utgick ju från en ren gissning, helt utan någon förankring i den svenska studie hon hänvisar till. Hon behöver alltså inte ens argumenteras emot, eftersom hon inte kommit med några bärande argument.
Häften av föräldrapenningsdagarna hör till vardera förälder. Allt utom 60 dagar kan överlåtas till den andra föräldern. Den pappa eller mamma som inte vill överlåta sin föräldrapenning behöver bara låta bli att skriva under blanketten. Så var det för tjugo år sen när jag fick mitt första barn och för två år sen när jag fick mitt senaste barn. (En klassiker efter elakartade skilsmässor är att inte ta nåt praktiskt ansvar för barnen men vägra att överlåta föräldrapenningsdagarna för att djävlas med sitt ex).
Det finns säkert mammor som "propsar på att få ta ut merparten" av föräldrapenningen som du skrev. Men att beskriva det som att "mamman […] är ovillig att släppa månader till pappan" (som DN-artikeln som FVHC länkade till gjorde) är inte en helt saklig beskrivning situationen. (Såvida vi inte pratar om pappor som ska/vill ta ut mer än hälften av föräldrapenningsdagarna).
Relevanta lagar är Föräldraledighetslagen (1995:584), Lag (1962:381) om allmän försäkring (spec 4 kap. 3 §) och Socialförsäkringsbalk (2010:110) (spec 12 kap. 15 § – 17 §.
Du tycks ha rätt.
DNs beskrivning verkar inte helt korrekt. Någon tvist om vem som ska få ta ut de dagar som kan överlåtas kan inte uppstå, eftersom de bara överlåts om den andra parten skriver under.
Samtidigt är det trots allt så att det förekommer att fäder känner sig känslomässigt utpressade att inte ta ut mer än sina 60 dagar. Och jag vet att det förekommer att fäder inte ens är medvetna om att de automatiskt kommer få hälften av föräldraledigheten om de bara låter bli att överlåta dagarna.
Det är lite märkligt, män har alltså lagen på sin sida. Men känner tydligen ändå att de inte alltid har kraft/stöd nog att hävda sin rätt att få lika dela av föräldrapenningdagarna.
Det är kanske lite som när kvinnor efter en skilsmässa säger att de inte "orkar bry sig" om att få sin rättmätiga del av den gemensamma egendomen. Normen får oss att tro att kvinnor bör låta bli att hävda sin rätt till egendom, medan den får oss att tro att män bör låta bli att hävda sin rätt till sina barn. Varpå män undviker att ta strid om sådant somk rör barn och familj, medan kvinnor undviker att ta strid om sånt som rör ekonomi.
Skicka en kommentar
<< Home