Som man ropar får man svar, Sara Skyttedal...
Jag funderade ett tag på ett seriöst inlägg för att bemöta Sara Skyttedals dumheter. Men andra har redan gjort detta på ett föredömligt sätt och det är trots allt sommar och pride och politik behöver inte alltid vara gravallvarligt. Så jag ger istället Sara Skyttedal och KDU det svar hon förtjänar, i samma stil som hennes egna idiotiska inlägg.
*****************
KDU är en belastning för kristdemokraterna
Stockholm Pride är åter igång och som ett brev på posten dyker KDUs udda åsikter upp. Åsikter som bara delas av en mycket liten minoritet av befolkningen om man ska tro väljarsiffrorna. KDU gör heller inget för att bättra på dem, tvärtom.
Ungdomsförbundet har länge varit en belastning för moderförbundet, och svåra att styra. Man har skämt ut sig med sin
seglats med "Ship to Visby" under Almedalsveckan, för att sjösätta politiska förnödenheter. Konspirationsteorierna om
påstådda förtryckande socialistiska blockeringar hos makthavarna, blockeringar som påstås
hålla "verklighetens folk" tillbaka ligger dessutom oftast i nivå med McCharthy, och sprids av förbundets ledning, helt obekymrat om vilka konsekvenser detta får för moderpartiets möjligheter att framstå som seriösa. Och inte blir det bättre av att framstående företrädare för KDU utmärker sig genom att
bedriva politik genom att dela ut korv iförd läppstift och rött nagellack direkt.
Man kan också på goda grunder fundera över om KDU sedan länge är kapat
av nationalistiska och högerextrema krafter. En av de mer tongivande
ordföringarna på senare år är Charlie Weimers, grundaren av det
högerextrema
nätverket Engelbrekt. Andra högerextrema åsikter som framförts är exempelvis att
integrationspolitiken är korkad och shahen av Iran var en framstående man värd att hylla.
Man har också varit upprörd över SVTs påstådda "smutskastning" av Putin när man beskrev valfusket i Ryssland och två framstående KDUare skapade rubriker när de
slog vad om att det var islamister som låg bakom terrordådet i Norge juli 2011. Faktum är att KDU uppfattas som så extremhöger att
SDU gärna vill se ett sammangående! Våldsromantiken hänger gärna i luften när KDU är närvarande, som när deras vice ordförande tycker att
"huvuden ska rulla" och när han, via en annan organisation,
skickar en blodig hängd docka till handelskammaren i Västerbotten .
Man kan fråga sig om det är rädslan för repressalier som gör att KD inte tar itu med gatstenshögern i ungdomsförbundet.
Kristdemokratin bakåtsträvande idéer inleddes med ett värnande om traditionella värden, ifrågasättandet av framåtskridande i form av liberalisering av synen på familj och sexualitet och ett försvar för religionens koppling till staten. Nu har det lett till betydligt större konsekvenser. En legitim kamp för att få leva sina liv enligt en extremt konservativ kristen kärnfamiljsnorm har övergått till att denna norm ska påtvingas alla och envar. När det nu dyker upp grupperingar som vill att kristdemokraterna ska bli en konventionell högerextrem, våldsbejakande, diktaturkramande och kunskapsföraktade religiös sekt är det på något sätt en naturlig utveckling.
Samtidigt blir också den religiösa fanatismen allt tydligare inom rörelsen. Rent kunskapsförakt blandas med en högst omodern och avvikande syn på jämställdhet och en victoriansk sexualskräck som skulle gjort drottningen själv grön av avund.
Också här är KDU bland de mest extrema, med företrädare som har
hävdat att kvinnor har en slags "omsorgsgener" som inte män har ,
tror på kreationism framför vetenskap ,
menar att folk ska låta bli abort och ta ansvar sin omoraliskt lössläppta sexualitet istället ,
ogillar att utländska kvinnor kan få hjälp med abort i Sverige och t
ycker att lösningen på mäns våld mot kvinnor är att stänga riksdagen .
Ett tungt ansvar vilar onekligen på de mer klassiskt skolade
kristdemokraterna. Man måste stoppa utvecklingen och hantera de
högerextrema grupperingarna och de religiösa fanatikerna i de egna
leden.
Om de mer sansade kristdemokraterna tar en diskussion om KDUs roll i rörelsen kan det förhoppningsvis leda till en mer
mångsidig debatt om vad syftet med ett ungdomsförbund egentligen är. Frågeställningen
kan förefalla banal, men det är en grundläggande frågeställning som
måste dryftas. Man skulle kunna tro att ungdomsförbundets huvuduppgift är att på ett lite mer radikalt sätt driva kristdemokratisk politik.
Men i stället har KDU utvecklats till ett redskap för högerextremister och bigotta religiösa fanatiker som för fram sin extrema agenda.. En agenda
som implementeras med provokation som verktyg. Det är med den bakgrunden
vi måste se utspel som Ship-to-Visby, medlemskap i extrema organisationer som Livets Ord, Ja till livet och Engelbrekt, hotfulla uttalanden och vurmandet för kreationism och kampanjer som
Bevara äktenskapet .
Att detta ökar stigmatiseringen av mer normala kristna
förefaller närmast självskrivet. Men det innebär också en lång rad andra
problem. KDU och ibland även KDs, nuvarande diskurs innebär för det första en
politisering av det privata. Man vill gripa in på ett mycket djupgående plan i folks privatliv, och från statligt håll besluta om kvinnor verkligen ska få avgöra själva om de vill vara gravida och huruvida vissa människor ska få gifta sig eller adoptera barn.
Stora delar av rörelsen vill till och med tvångssterilisera vissa människor, i en klassisk repris på trettiotalets stöveltramp! En politiserad vardag är första steget mot politisk
klåfingrighet. Sexualiteten är, och måste förbli, den enskildes
angelägenhet.
Men framför allt är KDUs extrema
agenda, med ett krig mot allt vad liberalism och människovärde heter,
något som det finns all anledning att ifrågasätta. Många människor bär på en övertygelse om att religiös fanatism och stränga normer som pekar ut vissa människor som felaktiga och "syndiga" till sin natur utesluter en mängd människor från det demokratiska samhället, och att detta är ett grundläggande problem i strävan efter ett bättre samhälle. Det är mot den bakgrunden många ofta finner anledning
att vara kritiska mot exempelvis KD och KDU. Men det som verkligt är
beklämmande i sammanhanget är att alla normala kristna hänsynslöst
utnyttjas för att föra fram denna agenda. Med provokationer som redskap
stigmatiseras kristna i högerextremismens och den religiösa fanatismens namn. Det är ovärdigt.
Hur vore det om KDU i stället försökte
arbeta för att övertala medelsvensson om att kristdemokrater är som alla
andra, med reservation för sin lite mer speciella inställning till religion och sexualliv? Den nuvarande agendan verkar
snarare handla om att skapa en bild av partiets medlemmar som en kunskapsföraktande,
gapig och allmänt avvikande grupp med extrema och våldsbejakande åsikter. Det skulle inte
behöva vara så.
************
* fotnot: Nej, jag föraktar varken Sara Skyttedal eller KDU. Om du blir upprörd, läs först Saras inlägg om Pride, så klarnar bilden...:)*
Etiketter: HBT, Kd, KDU, Pride, sara skyttedal
Pedofili, djursex och ett Kd i kris....
Egentligen är jag så innerligt trött på alla korkade argument mot samkönade äktenskap att jag inte ids bry mig mer om eländet. I allmänhet är ju bästa sättet att sänka en meningsmotståndare med dåliga argument att helt enkelt inte säga emot utan låta honom fortsätta. Och fortsätter i ullstrumporna gör de, de värdekonservativa som vill behålla äktenskapet som ett heteronormativt privilegium. De senaste inläggen är så strålande exempel på usel retorik att jag bara måste kommentera dem ändå.
Först var det Anders Svensson, lärare i juridik vid Stockholms Universitet, som i SvD skrev
den svamligaste debattartikel som setts sen Flower-power-eran begravdes. Argument mot hetslagstiftningen och diskrimineringsskydd blandades ihop med motståndet mot samkönade äktenskap, ihopjoxat med märkliga resonemang om "gummi-paragrafer" och värdegrunder som måste innehålla värden. Göran Lantz gav en
utmärkt replik och Tor Billgren
har kommenterat Svensson, argument för argument.
Mer behöver knappast sägas,
Åsa Petersens sammanfattning illustrerar det hela väl:
"På ena sidan de som vill ha kvar en heteronormativ och diskriminerande lagstiftning: samhället måste tydligt visa vad som är ”normalt” och ”onormalt”. På andra sidan de som kräver att alla människor, oavsett sexualitet, ska vara lika inför lagen."Jag är säker på att några av lärarna på min institution delar Anders Svensson åsikter, men jag konstaterar att ingen av dem är så dåliga debattörer, eller har så dålig smak, att de tar till samma retorik som Svensson. Vilket känns tryggt, hans argumentationsteknik hade inte varit lämpligt att lära ut till blivande jurister. Svensson undervisar alltså inte alls vid Juridicum, tack och lov, utan
vid institutionen för socialt arbete!
Men som om Svensson självmål inte var nog för att sänka äktenskapsmotståndarna, sen dyker
Lennart Sacredeús upp. I söndagens
Agenda jämförde han samkönade äktenskap med relationer med djur och pedofila äktenskap! Med argument som grundar sig på tesen om det sluttande planet menar han tydligen att accepterar vi en liberal, icke-kristen, värdering som samhällsnorm, så kommer vi acceptera även annat som är icke-kristet. Som om motståndet mot pedofili och djursex baserade sig på kristna argument, man tar sig för pannan.
Om argument om sluttande plan vore giltiga vore de det även om den värdekonservativa sidan. Man skulle kunna skriva saker som:
"-Vad säger att de stannar vid att begära att äktenskapslagstiftningen inte ska liberaliseras? De kan ju lika gärna fortsätta och begära att skilsmässor blir olagliga, och otrohet förbjudet. Kanske kommer till och med vissa radikala försöka få igenom kyskhetsbälte för alla ogifta flickor och spöstraff för onanister? Den högljudda bibellobbyn tycks ju ha manipulerat ett helt regeringsparti och äger ett flertal tidningar och andra media, och de utmålar sig som kränkta så fort någon vågar säga emot dem."
Eller så konstaterar man att dåliga argument talar för sig själva, och låter Kd och andra fortsätta att arbeta sig fram mot
sin egen och regeringens kris. De tycks inte behöva draghjälp alls till det just nu.
Tillägg:
Med tanke på dagens datum kunde man tro att Sacredeús utspel var ett skämt, men det gjordes alltså i söndags, och tycks inte alls varit humoristiskt menat...Etiketter: Aftonbladet, Anders Svensson, Antigayretorik, djursex, Göran Lantz, Juridicum, KDU, Lennart Sacredeús, pedofili, retorik, samkönade äktenskap, Stockholms Universitet, SvD, Åsa Petersen
Löjligt och vilseledande inlägg från KDUs Charlie Weimers
Det märks att Kd börjar känna sig trängd i sina försök att "rädda" äktenskapet som ett heligt förbund mellan två barnalstrande individer av motsatt kön. Det mest aktuella exemplet är
Charlie Weimers desperata krönika på politikerbloggen. Argumenteringen verkar mest gå ut på att termen äktenskap rent språkligt inte kan omfatta samkönade par och att barn bara kan tillkomma i heterosexuella kärnfamiljer, eller i all fall bara må riktigt bra där. Den typen av argument förtjänar knappast något bemötanden, de faller på sin egen orimlighet.
Men, mer intressant är att Weimers kallar HBT-rörelsen för "
en aggressiv och högljudd lobby som föredrar att försöka smutskasta och tysta sina motståndare framför att presentera rationella argument". Denna tanke, att HBT-rörelsen inte är legitim utan driver en slags konspiration, med dolda och illasinnade syften som sträcker sig långt utanför att "bara" vilja få samma rättigheter som andra människor, den härrör från den kristna högern. Den rörelsen vill inte se att HBT-rörelsen kan ha fullt legitima krav på rättvisa och att man, i lika stor utsträckning som bibeltrogna kristna, driver samtliga frågor helt öppet. För den kristna högern är HBT-rörelsens aktörer kanske alla att likställa med trettiotalets nidbilder av den konspirerande juden, vi vill ta över världen och vi har infiltrerat media och riksdag.
Bilden är givetvis absurd, men ändå accepterad av väldigt många kristna inom frikyrkan. Och tydligen även inom KDU. Charlie Weimers väljer dessutom att helt bortse från de partianknutna HBT-nätverken, organisationer som knappast ens KDU kan anses vara mer oseriösa än de själva.
Vilka är då den kristna högern, och vilka är deras ideologer? De samfund och nätverk som idag kan sägas vara "bibeltrogna", det vill säga bokstavstroende, fundamentalistiska kristna, är såna som Pingströrelsen, Frälsningsarmén, Evangeliska Frikyrkan, Trosrörelsen och Svenska Alliansmissionen. De
ingår alla i SEA, den organisation som framför andra driver det högerkristna motståndet mot lika rättigheter för HBT-personer, åtminstone öppet.( Till detta kommer sannolikt även delar av katolska kyrkans och de ortodoxa kyrkornas medlemmar. De kan sägas vara bibeltrogna men har inte samma aggressiva retorik och öppna avståndstagande i HBT-frågor, och brukar i de sammanhangen inte räknas in i den kristna högern.)
Av sveriges samlande kristenhet utgör alltså den kristna frikyrkohögern en
mycket liten andel, även bland frikyrkorna. Varken Katolska kyrkan, de ortodoxa samfunden, Svenska Missionskyrkan, Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, Svenska Baptistsamfundet eller Metodistkyrkan i Sverige har agerat på samma sätt som SEA och enstaka högerkristna aktörer. De har vida fler medlemmar och utgör den överväldigande majoriteten av sveriges frikyrkliga. Till detta kommer också alla aktiva inom Svenska Kyrkan, Sveriges största kristna samfund. Ändå är det just de högerkristna som framförallt syns och hörs när "kristna" uttalar sig i HBT-frågor.
Den kristna högerns ledande ideologer i HBT-frågor går att finna inom Trosrörelsen, och sprids framför allt via
Världen Idag. Tidningen har sedan många år utmålat HBT-rörelsen som en
maffialikanande verksamhet som
angriper kristna och vars
målmedvetna strategi är att nästla sig in i politiska partier och statsförvaltningen. Tidningen
driver också oupphörligen tesen att
homosexualitet,
HBT-rörelse och pedofil är intimt sammankopplade. Det är alltså en mycket grumlig soppa som den kristna högern hämtar sina argument i HBT-frågor ifrån.
Det blir ännu mer uppseendeväckande att man hämtar sina argument just från Trosrörelsen, när man tittar på medlemsantal och konstaterar att
Trosrörelsen, med Livets Ord som "motor",
inte samlar mer än 5.000 -10.000 medlemmar.
En mycket liten grupp bland de HBT-ovänliga bibeltrogna kristna, som i sin tur är en mycket liten grupp av Sveriges samlade kristenhet, fungerar alltså som uttolkare av vad Sveriges kristna tycker i HBT-frågor. Åtminstone i media. Och Charlie Weimers går på retoriken, och tror att HBT-rörelsen är en "en aggressiv och högljudd lobbygrupp". När det i själva verket är just den lilla klicken bibeltrogna kristna som tillskansat sig orimligt mycket utrymme i debatten.
Så mitt råd till Charlie är att han börjar granska sina källor innan han funderar över vem som kan sägas vara "aggressiv". Det är trots allt inte HBT-rörelsen som
kastar sten på fotografer eller
demonstrerar ihop med nynazister.
Etiketter: Charlie Weimers, HBT, KDU, Livets Ord, Politikerbloggenn, samkönade äktenskap, SEA, Världen Idag
