Kajsa Ekis Ekman sysslar med propaganda
Nedstående debattartikel publicerades i
SSUs tidning Frihet, nr 8/2010. Här publiceras den i obeskuret skick, och med länk till den gästkrönika av Kajsa Ekis Ekman som jag kommenterar.
************
Kajsa Ekis Ekman sysslar med propaganda Kajsa Ekis Ekman väljer att i
Frihet den 11/10 beskriva enbart problemen med värdmödraskap, och målar upp bild av exploaterade kvinnor i Indien. Med ett lätt kolonialt förhållningssätt låter hon den anonyma, fattiga, utnyttjade indiska kvinnan representera samtliga värdmödrar i både Indien och alla länder utanför västvärlden. Att det finns helt andra berättelser, både i Indien och länder som Finland och Danmark, förtiger hon helt. Det är intellektuellt ohederligt.
Man ska givetvis inte förneka att det finns oseriösa förmedlingar av värdmödrar, precis som det förekommer oseriösa adoptionsförmedlingar. Risken för exploatering är ett allvarligt problem, i båda fallen. Men det problemet försvinner inte för att Sverige väljer att inte acceptera värdmödraskap. Inte heller finns skäl att anta att en svensk lag skulle acceptera att svenskar utnyttjade kvinnor på det sätt hon beskriver. Det finns heller inget som talar för att de svenska föräldrar som redan valt värdmödraskap har exploaterat fattigare kvinnor.
Man ska heller inte, som Ekman, förtiga de altruistiska värdmödraskapen, de som enbart kommer av en vilja att hjälpa någon som har det svårt. De finns och där är det troligt att en relation bibehålls, den relation mellan mor och barn som Ekman framhåller som så viktig. Samtidigt är det viktigt att fråga sig om Ekman verkligen har på fötterna när hon tar för givet att en slutlig separation innebär ett så allvarligt lidande, hon hänvisar inte till någon forskning. Om det verkligen var så borde vi ju förbjudit adoptioner för länge sedan. Men Ekman går inte till storms mot adoptioner, märkligt nog. Kanske för att det är moderns lidande Ekman talar om. Det är alltid kvinnan som är i fokus i Ekmans retorik, inte barnet. Och graviditet, biologiskt moderskap och socialt moderskap måste tydligen alltid åtföljas, i en inte helt modern syn på föräldraskapet.
Jag anar att bakom Ekmans upprördhet ligger myten om modern, som ifrågasätts om värdmödraskap accepteras i Sverige. Den normerande synen på moderskapet som något upphöjt och heligt, något som gör kvinnor speciella och förbundna med med något ogripbart. Den synen på moderskap innebär en deterministisk och biologiskt syn på kön, som begränsar kvinnor. Ett jämställt samhälle kräver en annan syn på både moderskap och faderskap än den Ekman låter skymta. Ett jämställt familjeliv, med lika uttag av föräldrapenning och likadelning av ansvaret för det obetalda hemarbetet kan inte kombineras med bilden av den gravida modern som ett heligt
väsen, så speciell för barnet att världen rämnar om hon abidkerar. Den propagandan är bara den moderna biologismens sätt att återigen låsa kvinnor vid barnpassning och spisen!
Avslutningsvis, Ekman tycks tro att Socialdemokraterna har ställt sig positiva till den bild av värdmödraskap hon själv målar upp. Så är inte fallet. Frågan om värdmödraskap är långt ifrån enkel, men den är viktig och måste hanteras. Den handlar om verkliga människor, om barn som redan lever i Sverige och behöver få sin rättsliga familjeställning tryggad. Det handlar också om vuxna, värdmödrar och barnlängtande män och kvinnor, som alla måste skyddas mot exploatering men kanske bör ges de möjligheter som finns att hjälpa varandra. Det är därför som Socialdemokraterna skyndsamt vill utreda frågan, i positiv anda. I det sammanhanget har också partiet tydligt sagt att det är viktigt att undvika risker för kommersialisering som leder till att fattiga kvinnor exploateras. Om Ekman hade bemödat sig om att läsa partiets vallöften innan hon drog sina förhastade slutsatser hade hon sett detta.
Lukas Romson, ledamot Hbt-s Stockholm
************
Senare reflektion:
Jag har inte läst Ekmans bok,
Varat och Varan, men jag har noterat att den
höjs till skyarna av hennes kollegor och andra, på ett
ibland rätt
orefklekterat sätt. Men också att det finns mer
nyanserade och även
kritiska röster om den. Ekmans
kompetens att tolka den forskning hon använder tycks också ifrågasatt. (Jodå, jag är fullt medveten om att Dick Wase är ifrågasatt. Men varken guilt-by-association eller hans märkligt inslängda korkade slutsats att trafficking inte existerar undergräver egentligen hans sakliga kritik av Ekmans sätt att använda usel forskning.)
Så, själva boken tycks problematisk, ur flera hänseenden. Inte minst utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Gynnar verkligen denna typ av inlägg i debatten den svenska jämställdheten? Jag tror tyvärr den mer extrema radikalfeminismen numer mest är en rejäl black om foten för alla de som på mer sansad grund kämpar för jämställdhet.
Och jag tycker nog att det aldrig är okey att, som Ekis Ekman,
förvanska forskning och
ljuga om meningsmotståndare för att väcka uppmärksamhet. Det blir inte direkt bättre av att meningsmotståndarna/forskarna är kvinnor utan en stark position i media och Ekis Ekman har en maktposition som journalist på landets största tidning, Dagens Nyheter, och självklart tjänar både pengar och karriärsmässigt på sin bok.
Etiketter: HBT-festivalen, Kajsa Ekis Ekman, Socialdemokraterna, surrogatmödraskap, värdmödraskap
Bara vissa bibelord räknas för Livets Ord....
Tidningen Dagen
meddelar idag att kändispredikanten Benny Hinn från USA återigen ska bevista Livets Ord. Att
Hinn skilt sig utgör ingen hinder, säger man. Annars brukar Livets Ord vara tydliga med att skilsmässor inte hör hemma hos ledare inom rörelsen. Ulf Ekman säger på sin blog att :
"Från en kristen ståndpunkt finns det inte heller något dåligt äktenskap som inte går att rädda, om viljan och ödmjukheten finns." Uppfattningarna om Hinns skilsmässa tycks vara rätt blandad i de högerkristna leden. Stefan Swärd ( ordf i
Evangeliska Frikyrkan, styrelseledamot i
Svenska Evangeliska Alliansen och ordf
Claphaminstitutet, som alla kan sägas höra till trosrörelsen)
tycks på sin blogg mena att det finns skäl att rikta kritik mot Hinn. Medan en
hel del som kommenterar på hans blogg uttrycker större förståelse för Hinn.
Personligen tycker jag ju inte att en skilsmässa med nödvändighet måste vara synd, för även om jag är lika kristen som både Ekman och Swärd läser jag inte Bibeln på samma sätt som dem. Men det är intressant att se att de högerkristna själva har så svårt att hitta en gemensam ståndpunkt när det nu handlar om en av många uppskattad ledare, som har en viss position även i Sverige. (Hinns
tidigare ekonomiska bravader är förmodligen ett mindre bekymmer, där har inte exemelvis Livets Ord lika uttalade åsikter mot sånt som girighet.)
Det är ännu mer intressant att se hur ingen av dessa herrar ens snuddar vid tanken att om man kan tänka sig att göra undantag från sina fundamentalistiska åsikter om äktenskap, då kanske det finns skäl att ompröva även andra ställningtaganden? Som exempelvis om vad som egentligen är rätt och fel när det gäller sånt som samkönade äktenskap? För trots allt, även den mest inbitna fundamentalist måste hålla med om att det finns enormt många fler bibelord mot skilsmässor än bibelord mot samkönat sex och samkönad kärlek.
Det hela ger en känsla av vankelmod, ungefär som när
David Lega först talade för Kristdemokraterna i Uppsala , den del av partiet som är det mest uttalat värdekonservativt och till stor del består av folk från trosrörelsen, för att någon vecka senare
paradera i Regbågspromenaden på HBT-festivalen i Göteborg. För en del kristdemokrater och en del högerkristna tycks inte hyckleri vara synd. Det är det för mig.
Etiketter: david lega, HBT-festivalen, högerkristna, Kristdemokraterna, Nya Dagen, politik, skilsmässa, stefan swärd, ulf ekman, Val2010
Annelie Enochsson (kd) upprörd över inbjudan till Regnbågsparad
Jag noterade nyligen under HBT-festivalen att det finns
en och annan kristdemokrat som är hyggligt HBT-vänlig, åtminstone i Göteborg. Men
Carina Liljesand (kd) har det inte så lätt, hennes initiativ att gå i Regnbågspromenaden och dessutom bjuda in partikollegor att göra detsamma uppskattas inte av alla i kristdemokraterna. Till
Världen Idag (just det,
Livets Ords privata nyhetsmagasin, där Ruben Agnarsson
bedriver en egen liten vendetta mot HBT-personer) säger
Annelie Enochsson, riksdagsledamot för Kd, att
"Regnbågsparaden handlar om att alla olika familjekonstellationer är lika bra. Det anser jag inte att de är.", och hon är mycket kritisk till Liljesands inbjudan. I kommentarsspåret finns uppmaningar till Liljesand att skämmas och nån frågar sig om HBT-kompetens verkligen behövs inom polisen och antyder att hatbrottsstatistiken gällande HBT-personer är falsifierad. Någon säger sig ha slutat rösta på partiet, just på grund av den liberalisering som Hägglund ändå påbörjat. Och så här ser det ut på många håll på kristna bloggar och forum,
kritiken från de egna väljarna och medlemmarna mot alla försök att lätta upp partiets stockkonservativa inställningen till värdegrundsfrågor, den kritiken är mycket stark.
Se bara på
skandalen om det interna dokumentet där homosexualitet kallas "perversioner" och "diskriminering av ett värnlöst barn". Eller den
förtroendevalda kristdemokrat i Uppsala som kallade Gudrun Schyman “
en jävla hora" och tillade att "
det fattas bara att hon kommer ut som homosexuell” och lyckades bli polisanmäld för både hot och misshandel. Kds representant i kommunfullmäktige på Gotland menar att homosexualitet
"biologiskt sett inte är funktionellt". Partiet var som bekant emot samkönade äktenskap och i en sista strid för att åtminstone hålla de samkönade paren borta från kyrkorummet och det "heliga" ordet äktenskap ska inte heller särkönade par få kalla sina äktenskap för äktenskap för
det ska vara förbehållet just de med en religion, tycker bland andra Yvonne Andersson.
De här tydligt homfoba agerandena avspeglar sig också i partiets uppenbara brist på vilja att genomföra några förbättringar för HBT-personer, något de fått skarp kritik för av
bland andra RFSL.Och tyvärr tycks inte ens de i partiet som inte hör till Enochssons homfoba skara ta kritiken mot partiet
på särskilt stort allvar.
I den här miljön blir det inte lätt att vara för lika rättigheter för HBT-personer, så Carina Liljesand ska ha en eloge för att hon försöker. Men chansen att Hägglund försöker sig på att reformera partiet även när det gäller HBT-frågor är inte så stor. Där går förmodligen gränsen för en alltför stor andel av partiets kärnväljare, och risken är stor att de
interna konflikterna i partiet i så fall slutligt leder till hans avgång. Jag gissar att Hägglund är väl medveten om dilemmat, och att det är en av orsakerna till att han är så tydlig med att
han inte anser att samkönade och särkönade par är lika bra föräldrar.Min gissning är alltså att det kommer ta många år än innan det slutar vara riktigt tungt att vara öppet HBT-vänlig i Kristdemokraterna. Som socialdemokrat är det enklare, det går
utmärkt att vara både kristen och
jobba för lika rättigheter för HBT-personer,
även inom Broderskap. Det är sorgligt att se hur fundamentalister vantolkar kristendomen så kapitalt som Enochsson, och helt glömmer det viktigaste. För är det något som är oomtvistat i Jesu budskap så är det påbudet att älska sin nästa som sig själv, och handla därefter. Där brister många inom den kristna högern tyvärr kapitalt.
Etiketter: Annelie Enochsson, Carina Liljesand, HBT-festivalen, Kristdemokraterna, Ruben Agnarson, Världen Idag
Loggbok - Sköna maj...
Nu när man borde vara ute och njuta av att det äntligen är vår står istället HBT-festivalerna och andra engagemang som spön i backen. Månaden inleddes med styrelsehelg för
KIM och nu har jag just kommit hem från
HBT-festival i Göteborg.
Det var lite regnigt i kön till invigningsgalan i onsdags, men fredagen blev härligt varm och vacker, fast då var det dags att åka hem för min del. Jag hoppas de har det skönt resten av helgen och får en härlig
Regnbågspromenad! Själv hann jag med både att prata om
stolt transhistoria och om
transpolitik, sitta i panel och framföra estradpoesi. Ibland som ordförande för KIM, ibland som HBT-socialdemokrat och ibland som privatperson, det gäller att veta vilken hatt man har på sig!
HBT-socialdemokraterna Göteborg hade ett fantastiskt tält på Göteplatsen där man kunde slappa mellan evenemangen, och i vanlig ordning var ordförande för HBT-S Göteborg, Olof Svensson, en utmärkt värd för mig som Stockholmsgäst.
HBT-festivalen är ett ganska rödgrönt evenemang överlag. Både S, Mp och V, och SKTF, har tält på
festivalcentrum på Götaplatsen och
HBT-S Göteborg,
F! och
Ung Vänster samt
en del fackförbund arrangerar programpunkter. Motsvarande engagemang från Alliansen tycks inte finnas tyvärr, även om en
del liberaler och till och med
enstaka kristdemokrater numera engagerar sig. Lite tråkigt, men kanske inte helt oväntat.
Nästa helg bär det av till Eskilstuna, för föreläsningar under
Springpride och sen kongress för
HBT-S Sverige. Fredagen fylls alltså av att först stå på Transdagen och utbilda landstingspersonal i
"Transpersoner som klienter, inom vård skola & omsorg". Och sedan springa över till RFSL Eskilstunas Pridehouse och först föreläsa om
"Transpolitik - vad är det? Hur gör man?" och sedan ha ett panelsamtal med landstingspolitiker Ylva G Karlsson (Mp) om landstingets nya HBT-policy. Och så ser jag fram emot
debatten mellan vår ordförande,
Anders Selin, och Öppna Moderaters Olof Lavesson. Sedan blir det kongress hela helgen, men förhoppningsvis hinner vi med att gå i paraden också, med vackra fanor med regnbågsrosen på!
Sen avslutas månaden med att vi på sista söndagen i maj har en styrelseutbildning i KIM, ihop med
FPE-S. KIM deltar i
AGERA-projektet, och nu ska vi bli alltså ha en egen AGERA-utbildning och bli ännu bättre på jämlikhet i organisationen! Sen blir det medlemsträff, för både gamla och blivande KIM-medlemmar, härligt! Men när jag ska hinna sova har jag inte riktigt fått kläm på, för det finns ju några styrelsemöten inom socialdemokraterna inplanerade också. Men det löser sig nog.
Etiketter: FPE-S, HBT-festivalen, HBT-socialdemokraterna, KIM, maj, Springpride
