Kajsa Ekis Ekman sysslar med propaganda

Nedstående debattartikel publicerades i SSUs tidning Frihet, nr 8/2010. Här publiceras den i obeskuret skick, och med länk till den gästkrönika av Kajsa Ekis Ekman som jag kommenterar.

************
Kajsa Ekis Ekman sysslar med propaganda

Kajsa Ekis Ekman väljer att i Frihet den 11/10 beskriva enbart problemen med värdmödraskap, och målar upp bild av exploaterade kvinnor i Indien. Med ett lätt kolonialt förhållningssätt låter hon den anonyma, fattiga, utnyttjade indiska kvinnan representera samtliga värdmödrar i både Indien och alla länder utanför västvärlden. Att det finns helt andra berättelser, både i Indien och länder som Finland och Danmark, förtiger hon helt. Det är intellektuellt ohederligt.

Man ska givetvis inte förneka att det finns oseriösa förmedlingar av värdmödrar, precis som det förekommer oseriösa adoptionsförmedlingar. Risken för exploatering är ett allvarligt problem, i båda fallen. Men det problemet försvinner inte för att Sverige väljer att inte acceptera värdmödraskap. Inte heller finns skäl att anta att en svensk lag skulle acceptera att svenskar utnyttjade kvinnor på det sätt hon beskriver. Det finns heller inget som talar för att de svenska föräldrar som redan valt värdmödraskap har exploaterat fattigare kvinnor.

Man ska heller inte, som Ekman, förtiga de altruistiska värdmödraskapen, de som enbart kommer av en vilja att hjälpa någon som har det svårt. De finns och där är det troligt att en relation bibehålls, den relation mellan mor och barn som Ekman framhåller som så viktig. Samtidigt är det viktigt att fråga sig om Ekman verkligen har på fötterna när hon tar för givet att en slutlig separation innebär ett så allvarligt lidande, hon hänvisar inte till någon forskning. Om det verkligen var så borde vi ju förbjudit adoptioner för länge sedan. Men Ekman går inte till storms mot adoptioner, märkligt nog. Kanske för att det är moderns lidande Ekman talar om. Det är alltid kvinnan som är i fokus i Ekmans retorik, inte barnet. Och graviditet, biologiskt moderskap och socialt moderskap måste tydligen alltid åtföljas, i en inte helt modern syn på föräldraskapet.

Jag anar att bakom Ekmans upprördhet ligger myten om modern, som ifrågasätts om värdmödraskap accepteras i Sverige. Den normerande synen på moderskapet som något upphöjt och heligt, något som gör kvinnor speciella och förbundna med med något ogripbart. Den synen på moderskap innebär en deterministisk och biologiskt syn på kön, som begränsar kvinnor. Ett jämställt samhälle kräver en annan syn på både moderskap och faderskap än den Ekman låter skymta. Ett jämställt familjeliv, med lika uttag av föräldrapenning och likadelning av ansvaret för det obetalda hemarbetet kan inte kombineras med bilden av den gravida modern som ett heligt
väsen, så speciell för barnet att världen rämnar om hon abidkerar. Den propagandan är bara den moderna biologismens sätt att återigen låsa kvinnor vid barnpassning och spisen!

Avslutningsvis, Ekman tycks tro att Socialdemokraterna har ställt sig positiva till den bild av värdmödraskap hon själv målar upp. Så är inte fallet. Frågan om värdmödraskap är långt ifrån enkel, men den är viktig och måste hanteras. Den handlar om verkliga människor, om barn som redan lever i Sverige och behöver få sin rättsliga familjeställning tryggad. Det handlar också om vuxna, värdmödrar och barnlängtande män och kvinnor, som alla måste skyddas mot exploatering men kanske bör ges de möjligheter som finns att hjälpa varandra. Det är därför som Socialdemokraterna skyndsamt vill utreda frågan, i positiv anda. I det sammanhanget har också partiet tydligt sagt att det är viktigt att undvika risker för kommersialisering som leder till att fattiga kvinnor exploateras. Om Ekman hade bemödat sig om att läsa partiets vallöften innan hon drog sina förhastade slutsatser hade hon sett detta.

Lukas Romson, ledamot Hbt-s Stockholm
************

Senare reflektion:
Jag har inte läst Ekmans bok, Varat och Varan, men jag har noterat att den höjs till skyarna av hennes kollegor och andra, på ett ibland rätt orefklekterat sätt. Men också att det finns mer nyanserade och även kritiska röster om den. Ekmans kompetens att tolka den forskning hon använder tycks också ifrågasatt. (Jodå, jag är fullt medveten om att Dick Wase är ifrågasatt. Men varken guilt-by-association eller hans märkligt inslängda korkade slutsats att trafficking inte existerar undergräver egentligen hans sakliga kritik av Ekmans sätt att använda usel forskning.)

Så, själva boken tycks problematisk, ur flera hänseenden. Inte minst utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Gynnar verkligen denna typ av inlägg i debatten den svenska jämställdheten? Jag tror tyvärr den mer extrema radikalfeminismen numer mest är en rejäl black om foten för alla de som på mer sansad grund kämpar för jämställdhet.

Och jag tycker nog att det aldrig är okey att, som Ekis Ekman, förvanska forskning och ljuga om meningsmotståndare för att väcka uppmärksamhet. Det blir inte direkt bättre av att meningsmotståndarna/forskarna är kvinnor utan en stark position i media och Ekis Ekman har en maktposition som journalist på landets största tidning, Dagens Nyheter, och självklart tjänar både pengar och karriärsmässigt på sin bok.

Etiketter: HBT-festivalen, Kajsa Ekis Ekman, Socialdemokraterna, surrogatmödraskap, värdmödraskap

posted by Luka(s) @ 12:04 em