Jag - en mångfaldshjälte?
Den 24-25 april går
Diversity Index mångfaldskonferens av stapeln i Malmö. Då delas deras pris Mångfaldshjälte ut, ett nyinstiftat pris som delas ut i sju kategorier som speglar de sju diskrimineringsgrunderna. Därmed blir det alltså ett pris per diskrimineringsgrund, så länge det finns folk anmälda i kategorin antar jag. Det är vad jag vet första gången som jämlikhetsarbete som fokuserar specifikt på transpersoner uppmärksammas på det här sättet. Extra roligt känns det såklart att
höra till de nominerade!Det tycks inte vara så många frivilligorganisationer eller forskare inblandade i
programmets första dag, medan de dominerar under dag två. Jag hoppas ändå att näringslivets representanter stannar dag två. Frivilligorganisationer och forskare har mycket att ge, som näringslivet ibland missar. Och ett ömsesidigt utbyte är alltid givande, mångfald är viktigt även när det gäller hur man jobbar med jämlikhetsfrågor. Förra året talade för övrigt
Gabriella Fägerlind och
Eva Löfgren, två enormt duktiga kollegor i branschen, som jag haft förmånen att utbilda i transkompetens. Väldig roligt, jag hoppas knyta fler kontakter med duktiga kollegor på konferensen i år.
Annars är jag mest förväntansfull inför de tre forskarpresentationerna från
Nationella sekretariat för genusforskning, forskning om genus och design är fantastiskt spännande! Alldeles oavsett om jag vinner eller inte, ser jag fram emot konferensen. Och jag är tacksam för att RFSL Malmö beslöt att sponsra resa och boende för mig, (mot att de bjuds med som gäster av mig, så de kan hitta fler sponsorer till
Regnbågsfestivalen!). Som långtidssjukskriven egenföretagare hade det annars varit svårt för mig att få råd. Konferensens bristande tänk kring att klass/ekonomi är del av den strukturella diskrimineringen är kanske det enda smolket jag kan se i en övrigt välfylld konferensbägare. Men sånt kan ju förbättras, konferensen är inte så gammal än så det är onödigt att vara kritisk. Överlag är det bra blandningar och goda föresatser, mer sånt!
Etiketter: diskriminering, konferens, Malmö, mångfaldspris, transpersoner
Tvångssteriliseringarna och förhalande ända in i kaklet...
Debatten om könstillhörighetslagen har svängt till att handla om hur länge den moderatledda regeringen kan förhala en lagändring vad gäller tvångssteriliseringarna. Regeringen hänvisar i
sin lagrådsremiss till att de rättsliga konsekvenserna måste utredas först (visserligen skyndsamt) och menar att steriliseringskravet därför inte kan tas bort nu, men att det
bör kunna avskaffas juli 2013.
Samtidigt föreslog Socialstyrelsen redan 2010 att kravet på sterilisering skulle avskaffas, omgående. Den överväldigande majoriteten av remissinstanserna var positiva. Ett mindre antal delade den åsikt som regeringen har i lagrådsremissen, att det behövs ytterligare utredning kring steriliseringskravet. Men, det intressanta är att det är en
del vårdinstanser, inte juridiska instanser, som har denna åsikt. Och att det som de ser behöver utredas snarare är
medicinska frågor, inte juridiska. Regeringen hänvisar också till att en del remissinstanser ansett att "de rättsliga konsekvenserna av att avskaffa kravet på sterilisering måste utredas ytterligare, eftersom den som ändrar könstillhörighet utan krav på sterilisering kan bli förälder i sin nya könstillhörighet genom att använda kvarvarande könsceller och könsorgan, som normalt hör till den tidigare könstillhörigheten." Vilka dessa remissinstanser är nämner man inte, eller ens om det är remissinstanser till SoS utredning eller den äldre SOU 2007:16. Det framstår för mig som lite märkligt att Socialdepartementet upptäcker enorma behov av ytterligare utredning av de rättsliga konsekvenserna när varken Socialstyrelsens egen utredare, Karin Lindell, fd hovrättsråd, eller de domstolar och juridiska fakulteter som var remissinstanser till den utredningen sett och påpekat dessa behov.
Att konskevensändringar kommer behövas är det ingen som betvivlar, men varför måste de införas innan lagen ändras, och inte i efterhand, som man ju ofta gör vid annan lagstiftning? Regeringen ger egentligen inga svar på den frågan, utan hänvisar till rättssäkerheten för transsexuella som blir biologiska föräldrar i sitt nya kön. Vad man inte gör är att väga detta eventuella problem med att fastställa moderskap/faderskap med problemet med att med tvång förvägra någon att bli biologisk förälder. Det torde rimligen anses som mer rättsosäkert med tvångssteriliseringar än med förvirring vid fastställande av moderskap/faderskap. Man menar också att konsekvensändringar måste finnas på plats när steriliseringskravet tas bort, för att en rättssäker situation ska säkras för familjer med barn där en eller båda föräldrarna har bytt juridiskt kön.
Men, vilka de mer konkreta rättsosäkra situationer som kan uppstå för familjerna är, det exemplifieras inte i lagrådsremissen. Lösningen är däremot glasklar - att inte tillåta att dessa familjer existerar!
Åtminstone inte innan man utrett all formalia, i ett år till...
Det hela synes mest vara ett sista försök att förhala frågan ännu en tid. I sak är detta förslag till ytterligare utredning
nästan likalydande med
den åsikt Kd hade så sent i februari i år, att steriliseringskravet inte skulle ingå i propositionen eftersom det behövde utredas ytterligare vad gällde just de rättsliga aspekterna. Det enda som ändrats efter
KDs svängning är att det nu är tydligt uttalat
att tvångssteriliseringarna ska tas bort. Men, det finns inte ens ett utlovat garanterat slutdatum, eftersom man skriver att ändringarna
bör kunna träda i kraft juli 2013.
Regeringen vill alltså inte lova ens att ändringarna
ska träda i kraft, senast 2013. Inte heller säger man någonstans i lagrådsremissen att man anser att steriliseringskravet bryter mot de mänskliga rättigheterna eller nämner att det skulle handla om tvångssteriliseringar. Och denna "lösning" nöjer sig tydligen övriga borgerliga partier med. Trots att Folkpartiet
gick till val på att avskaffa tvångssteriliseringarna, trots att både
C och Fp talar om tvångssteriliseringar.
Att
ett flertal jurister påpekat det huvudlösa i att fortsätta tvångssterilisera människor av administrativa skäl är inget som bekymrar regeringspartierna tillräckligt för att ens beröra det i lagrådsremissen. Inte heller reflekterar man över att mycket talar för att nuvarande lag strider både mot Europakonventionen och svensk grundlag, och i så fall inte får tillämpas av myndigheter. I sin iver att tillfredställa Kd och andra mer konservativa ledamöter tycks man välja att stoppa huvudet i sanden och hoppas att den massiva opinionen mot tvångssteriliseringarna inte märker att frågan nu förhalas ända in kaklet, utan några rimliga skäl alls. Väljarnas dom mot främst Centerpartiet och Folkpartiet kan bli hård, detta kan knappast anses liberalt.
Etiketter: förhala, lagrådsremiss, regeringen, tvångssteriliseringar
Onödigt och okänsligt att dröja med att avskaffa tvångssteriliseringarna
Vi anser att transpersoner bör behandlas som andra patienter, och därmed ges samma möjligheter att skaffa barn. Vi hoppas att den proposition som presenteras senare i vår innehåller förslaget om att ta bort tvångssteriliseringarna. Och att den lagändringen föreslås träda i kraft i juli i år, inte 2013, skriver RFSL, RFSU och KIM i en replik.Personer som vill ändra juridiskt kön borde inte få skaffa barn och det måste till en bredare debatt i frågan, menar Marc Bygdeman på DN Debatt 31/3. Men den debatt Bygdeman efterlyser startade redan 2007. Redan då föreslog en statlig utredning just det han invänder mot, att transsexuella ska få frysa ned könsceller och därmed kunna bli biologiska föräldrar även efter det att deras könskorrigerande behandling gjort dem sterila.
Sedan dess har frågan diskuterats livligt. Socialstyrelsen presenterade sommaren 2010 en rapport där de instämde i att nedfrysning av könsceller borde vara tillåtet, men också ansåg att hela steriliseringskravet skulle tas bort och att vården skulle öppnas för fler transpersoner. Rapporten gick på en bred remissrunda till både vården, juridiska instanser, myndigheter och frivilligorganisationer. En överväldigande majoritet av remissinstanserna ställde sig positiva till båda förslagen.Den ”breda debatt” som Bygdeman efterlyser har alltså pågått under flera års tid, och har hela tiden handlat både om kravet på sterilisering och förbudet mot att frysa ned könsceller. Har Bygdeman missat detta?
Andra patienter i Sverige som blir sterila av sin behandling får hjälp att frysa ned könsceller. De flesta tycker nog det är självklart, unga människor utan barn ska inte ovanpå oron för sin sjukdom dessutom behöva inställa sig på en framtid helt utan möjlighet att skaffa biologiska barn. Vi anser att transpersoner bör behandlas som andra patienter, och därmed ges samma möjligheter att skaffa barn. Detta är Bygdeman emot, med argumentet att han personligen inte anser att det är ”rimligt”.
Vi anser tvärtom att det är den nu rådande situationen som inte är rimlig. Vi har en lag som ställer tvingande krav på sterilisering för att människor ska kunna få ett ID-kort som stämmer med den könsroll de lever i. Det är inte fungerande. Inte i ett rättssamhälle, inte år 2012.
Därför är det glädjande att vi nu, efter Kristdemokraternas omsvängning i frågan, har en situation där det råder i princip fullständig politisk enighet om att hanteringen är ett brott mot de mänskliga rättigheterna, en åsikt som delas av såväl Socialstyrelsen som Europarådets kommissionär för de mänskliga rättigheterna.
Tyvärr ser det i nuläget ut som att vi kommer att få vänta med att fira tvångssteriliseringarnas slutliga avskaffande i Sverige i ytterligare ett drygt år. Regeringen föreslog nyligen i en lagrådsremiss att avskaffandet av tvångssteriliseringarna ska vänta tills det att följdändringar i annan lagstiftning har hunnit utredas. Utifrån de besked vi fått finns inga planer från regeringen att avskaffa steriliseringskravet i lagen före 1 juli 2013.
Varför det? Vi har nu uppnått en politisk lösning i frågan. Det finns en stark majoritet för att avskaffa tvångssteriliseringarna. Berörd lagstiftning kan tillämpas ändå. Behöver några konsekvensändringar göras, kan detta ske i efterhand.
Ett år kan tyckas vara en kort tid jämfört med hur länge frågan nu har diskuterats – men för de berörda personerna är ett år en evighet. Det är ett år av extremt problematisk vardag för alla de som har ett utseende och en könsidentitet som inte överensstämmer med deras juridiska kön. Det är ett år där ett liv har satts på vänt, där utredningen och vården har pausats. Ett år med risker för trakasserier och våld. Ett år då Sverige kommer fortsätta att tvångssterilisera människor, trots att vi kommit fram till att det kränker de mänskliga rättigheterna.
Vi hoppas fortfarande att den proposition som kommer att presenteras senare i vår också innehåller förslaget om att ta bort tvångssteriliseringarna. Och att den lagändringen föreslås träda i kraft i juli i år, inte 2013. Vi har diskuterat detta länge. Vi har kommit överens. Låt oss visa att administrativa utmaningar inte får väga tyngre än respekten för mänskliga rättigheter.
Ulrika Westerlund, förbundsordförande RFSL
Kristina Ljungros, förbundsordförande RFSU
Immanuel Brändemo, vice ordförande KIM
***************
Publicerad 2012-04-02 20:07 på
DN Debatt som replik på Marc Bygdemans debattartikel. Se
tidigare inlägg.
Etiketter: KIM, Marc Bygdeman, RFSL, RFSU, tvångssteriliseringar
