Zaremba ifrågasätts

Nu har Maciej Zaremba avslutat sin artikelserie om det han kallar "kränktkultur". Den sista i raden, "Jaktscener från Lärarhögskolan" var inte bättre än de tidigare. Bland annat raljerar han över att begreppet numer är rätt vanligt använt, utan att reflektera över om detta möjligen beror på något annat än den orsak han genomgående antyder mellan raderna. Att Zaremba menar att medborgarna blivit så förslappade och bortskämda av det långvariga socialdemokratiska styret att de inte klarar att ta ansvar för sina egna liv, är knappast en hemlighet.

Men att språket utvecklas och olika begrepp används för precis samma företeelse under olika tider verkar Zaremba helt glömma bort. De som idag av vissa nyliberaler uppfattas som jobbiga när de uppger sig kränkta, de uppfattades förmodligen också som jobbiga när de förr var "arga","upprörda" eller "förbannade" över att bli sämre behandlade. Det är inte själva ordet "kränkt" som stör de som sitter på makten att behandla personer med mindre makt sämre än andra. Det är när de som behandlas sämre säger ifrån som det blir jobbigt. Och givetvis blir det extra jobbigt när de som säger ifrån lägger skulden där den hör hemma, genom att peka på att det inte handlar om något de utsatta gör (blir arga exempelvis) utan något de blir utsatta för (dvs de blir kränkta).

Zaemba journalistik sågas också rejält av Åsa Linderborg, i dagens Aftonblad. Hon har kontrollerat hans uppgifter och funnit en hel del brister i den journalistiska metoden och visar på att hans motiv är rätt grumliga. Jag kan bara instämma.

Det må finnas ett problem med personer som är lättkränkta. Om antalet lättkränkta människor är större idag än för 10-15 år sedan vet vi nog egentligen inte alls, jag har åtminstone inte sett några bra vetenskapliga undersökningar om det. Det kunde varit intressant att läsa, om de nu finns och Zaremba velat ta upp dem.

Men, frågan nu är ju varför det bara talas om att det är de som står utanför normen som antas ha en "kränktkultur" i vissa nyliberalers syn på världen? En analys av den verklighetsbeskrivningen hade varit intressant. Om den stämmer kan man fundera över varför just dessa grupper i så fall är mer lättkränkta, kan det ha att göra med ökad utsatthet för verkliga kränkningar eller beror det på den orsak som Zaremba antyder? Och om antagandet istället inte stämmer, och alla grupepr kan antas vara lika lättkränkta, vad är då orsaken till att bara vissa grupper utpekas som lättkränkta i media? Den frågan här verkar inte Zaremba vilja belysa, vilket kanske är förståeligt.

Även Eva-Lena Jansson har skrivit om Zaremba, och såna som kanske borde vara kränkta.

Uppdatering: Lyssna också på DO Katri Linnas pedagogiska förklaring av att det är svårt att tala om "missbruk" innan de som inte bör ha lagskydd får det. Ett av de fall Zaremba belyst lades, fullt korrekt, ned. Det är stor skillnad på om folk felaktigt tror sig kunna hävda kränkning och om de även sedan får rätt i domstol, detta skiljer inte Zaremba på.

Även Josefin Brink och Marta Axner kommenterar Zarembas artiklar.

Etiketter: DN, Eva-Lena Jansson, kränkt, Maciej Zaremba, nyliberal Aftonbladet, språkhistoria

posted by Luka(s) @ 2:15 em 0 comments

När kränkta blir "kränktkultur"

Det finns i en del liberala kretsar en förtjusning i att beskriva alla grupper och individer som protesterar mot att bli sämre behandlade än andra som överkänsliga.

Senast ut på banan är Maciej Zeremba. I två artiklar, hittills, har han beskrivit Lärarhögskolan i Stockholm som en kultur av förtryckta lärare som hukar under anti-diskrimineringskraven från staten, beskäftiga ombudsmän och militanta elever som blir rabiata när de inte får godkänt trots att de inte uppfyller betygskriterierna.

Första artikeln, Först kränkt vinner behandlar bland annat ett fall med en kvinna som ansett sig diskriminerad och kränkt, bland annat av lärarens nedlåtande uttalanden om homosexuella. När hon anmälde detta till skolledningen agerade de inte alls. Till slut vände hon sig till HomO och då ingick man förlikning. Man kan nog anta att Lärarhögskolans jurister bedömde det som att HomO inte var helt ute i ogjort väder, annars hade man inte betalat 60.000 kronor i skadestånd. Detta får Zaremba till en historia om en rättshaverist och en vettskrämd skolledning. Eftersom han inte ger så mycket fakta är det svårt att påstå att han har helt fel, men, jag kan nog tycka att det hela inte riktigt bär sannolikhetens prägel, som en viss proffessor skulle sagt.

I den andra artikeln, "Tyst i Klassen" blir det uppenbart att Zaremba skarvar, för där har en kollega till honom skrivit en helt annan artikel om det fall Zaremba framställer som en rent politisk okynnesanmälan. Det är två helt olika bilder som framträder, Zarembas text framstår som snarast tendensiös mot den faktabakgrund som Anna Bodin ger.

Så mycket för den journalistiken, alltså.

Att det finns problem på Lärarhögskolan i Stockholm är uppenbart, men efter att ha talat med en nyligen utexaminerad bekant tror jag mer det handlar om katastrofalt dålig ledning och organisation rent generellt. Sånt skapar rädda anställda, om de exempelvis inte får utbildning i hur de ska förhålla sig i diskrimineringsfrågor.

Det är inne idag att tala om hur feminismen, HBT-rörelsen, anti-rasismen och många andra som kämpar för ett samhälle som är lika för alla, att vi skulle fått alldeles för stort utrymme. Sen valet har det blivit allt populärare att tala om att en massa grupper "utmålar sig som offer" och är "lättkränkta". Alla från bögar till sexeullt utsatta kvinnor har fått en släng av sleven. Vi påstås ha fått så mycket makt att vi kan spela på vårt övertag, "låtsas" vara kränkta, få förmåner och därmed förtrycka alla andra som egentligen bara vill väl.

Då är det viktigt att komma ihåg var problemet ligger. Problemet är inte vi som upplever oss diskriminerade och kränkta. Problemet är de som tar sig rätten att först diskriminera och kränka, och sedan får hjälp att dölja sina handlingar av de som accepterar detta.

Så länge det fortfarande inte är en merit att vara döv, svart, muslimsk, lesbisk kvinna i Svenskt Näringslivs styrelse kan vi nog inte tala om att det skett några större förändringar i praktiken sen valet. Det är bara retoriken i media som ändrats.

Lösningen på diskriminering är inte att lägga skulden på de som utsätts, utan att gemensamt ta ansvar för att detta inte ska ske igen!

Etiketter: Anna Bodin, diskriminering, DN, Först kränkt vinner, homosexuell, Lärarhögskolan, Maciej Zeremba, nyliberalism, Tyst i klassen

posted by Luka(s) @ 7:44 em 1 comments

Siewert Öholm pinsam men farlig

Den kristna och värdekonservativa tidningen Världen Idag rapporterade igår om att deras egen näringslivsredaktör Siewert Öholm anmäler den samlade svenska pressen till både Granskningsnämnden och Pressens Opinionsnämnd.

Man kan tycka att detta mest är pinsamt för både tidningens och Öholms del. Ingen annan press ids heller rapportera om dumheterna, och man kan kanske anta att Öholm knappast längre tas på allvar. Problemet är att även om varje sunt tänkande individ, oavsett trostillhörighet, nog anser att vissa högerkristna brösttoner i debatten om samkönade äktenskap börjar ta sig rent absurda utryck, så spiller ofta en liten del av deras tankegångar över till andra röster i debatten. Röster från debattörer som anses mer seriösa.

Pingströrelsens tidning Nya Dagen läses exempelvis av ett flertal kristdemokratiska riksdagsledamöter, och anses nog relativt seriös av sina större kollegor SvD och DN. Nya Dagen refererar till "den homosexuella lobbyn" och "gaylobbyn" som en högljudd mediestödd opinion och lyfter fram personer som tycker att "gaylobbyn" mot de kristna är mycket militant. En snedvridning av debatten som tycks hämtad från just Världen Idag, som i många år drivit tesen att kristna är en utsatt och förföljd minoritet som lider under ett slags förtryck från "homosexlobbyn" och de beslutsfattare och media vi lyckats "lura".

Sett mot denna bakgrund blir Öholms utspel en del i ett välregisserat lobby-arbete för att få HBT-rörelsen att framstå som odemokratisk, religionshatande och militant. Och den kristna högern som förföljda martyrer som bara vill ha rätt att få behålla sin religion. Trots att ingen någonsin föreslagit att kristna ska tvingas ingå samkönade äktenskap, eller samfund tvingas viga samkönade par.

Alla som har någon insikt i svensk kristenhet vet att gruppen bibeltrogna högerkristna som har starka åsikter om samkönade äktenskap är en mycket liten del av Sveriges kristna. Ändå får denna lilla grupp högerkristna, i förhållande till sin storlek, enormt mycket uppmärksamhet och utrymme i debatten om samkönade äktenskap. Både media och beslutsfattare tenderar att hänvisa till dem som om de ensamma förträder Sveriges kristna i HBT-frågor. Personer som Göran Skytte och Johan Hakelius ges utrymme att beskriva kristna som utsatta och förföljda, ofta av en "gaylobby" som tydligen enligt dem beter sig otillbörligt när man begär lika rättigheter. Det är mycket sällan som media belyser det absurda i att just HBT-rörelsen beskrivs så här nedvärderande, när andra rörelser som arbetar för mänskliga rättigheter aldrig råkar ut för samma bemötande.

Samtidigt är verkligheten den att den kristna högern själva har flera nyhetstidningar till sitt förfogande, Världen Idag, dagstidningen Dagen, Stridsropet och Hemmets Vän och ett antal facktidningar. Man har tillgång till en enorm internetportal, Crossnet och ett flertal internetforum. Man har egna radio- och TV-kanaler och man har ett upparbetat nätverk med stödjande företag. Man har också flera studentorganisationer och en mycket stor mängd egna utbildningar, folkhögskolor, konferenser, ungdomsläger och missionsprojekt. Hur stort det egna kapitalet är hos den samlade pingströrelsen, Livets Ord och resten av trosrörelsen vet förmodligen ingen, men det torde röra sig om tämligen stora belopp.

Gruppen högerkristna, de som nu är allvarligt upprörda över att vi nu är på väg att få en äktenskapslagstiftning som baseras på tesen om likhet inför lagen, istället för på religiösa moralkakor, verkar alltså inte vara så svag och utsatt som de försöker hävda. Vilket kanske antyder att det faktum att de inte fick stor medial uppmärksamhet för exempelvis "Bevara Äktenskapet"-mötet i St:Clara inte beror på att "Väletablerade tidningar har skrämts till tystnad",, som Elisabeth Sandlund, chefsredaktör på Nya Dagen, sa till Världen Idag. Utan på att genomsnittssvensson har egen tankeförmåga och kommit fram till att de har fel.

Ibland verkar även kristedemokraterna anamma de här konspirationteorier. Men att Kds motstånd i äktenskapsfrågan mer grundas på fördomar underblåsta av högerkristen propaganda säger mer om kristdemokraternas tankeförmåga än om HBT-rörelsens karaktär. Att kämpa för demokrati, likabehandling och mänskliga rättigheter är varken omoraliskt eller manipulativt. Att vilja pådyvla alla andra sin egen religiöst grundade sexualmoral är däremot inte okey.

Etiketter: Elisabeth Sandlund, gaylobbyn, granskningsnämnden, Nya Dagen, samkönade äktenskap, Siewert Öholm, Världen Idag

posted by Luka(s) @ 12:56 em 5 comments