Hen-toaletter och andra språkliga dumheter
Hen har blivit alltmer accepterat som
pronomen i svenskan, och numera
rekommenderar
även Språkrådet att det bör användas om personer som
föredrar det. Äntligen kan icke-binära transpersoner, som inte
definierar sig som entydigt män eller kvinnor, känna sig
respekterade när vi talar om dem!
Mindre lyckat är oskicket
att substantivera hen. Ibland går det kränkande långt, som när
Språktidningen
och andra skribenter introducerar nyordningar som hen-toaletter och
hen-omklädningsrum. Man kan fråga sig varför termerna könsneutrala
toaletter eller könsneutrala omklädningsrum plötsligt blev svårare
att använda bara för att hen introducerades? Det förekommer
heller inga hon-toaletter eller han-omklädningsrum i spalterna.
Många kan nog också tänkas reagera negativt på om det dök upp.
Man kan tänka att en språkfråga inte är så viktigt. Men
språket är viktigt! Genom språk formar vi vår verklighet och
sätter agendan för både vilka vi är och vad som bör ses som
viktigt att tala om, på vilket sätt. Det är ingen tillfällighet
att det ständigt utkämpas hårda politiska strider om vilka ord som
ska användas för att beskriva olika frågor. Många är de som
tycker att det heter privatisering av välfärden, inte mångfald
och valfrihet i vården. Och vill man visa respekt för sina
medmänniskor använder man inte uttryck som zigenare eller negerboll
och undviker fitta som skällsord.
På motsvarande vis borde
skribenter som Språktidningen och
andra
undvika ord som
hen-toaletter, hen-omklädningsrum,
hen-person, hen-vän och liknande nybildningar. Alla
substantiveringar av hen uppfattas nämligen som kränkande av de
transpersoner som är i störst behov av att det fungerar som just
ett pronomen och inget annat. När hen substantiveras uppfattas det
lätt som om det handlar om en sak eller ett djur (hona-hane), inte
en människa. Det är också oftast i texter som raljerar över
transpersoner som den här typen av nyord dyker upp, än så länge.
Men om fler tidningar än Språktidningen fångar upp trenden kan det
snabbt bli gängse språkbruk. Då har man normaliserat ett kränkande
språkbruk om transpersoner.
Lika illa är det när man talar
om människor som en hen, eller flera hens. Det dehumaniserar
personen och bidrar dessutom till raljanta skämt om att hens betyder
hönor. Problemet även anständiga skribenter har med att förhålla
sig till hen hänger ihop med att det saknas etablerade termer för
att tala om personer med en icke-binär könsidentitet just utifrån
kön. Därmed blir det lätt kvinnor, män, hens. När det inte blir
andra missförstånd och man skriver kvinnor, män, transpersoner,
som om alla vi transpersoner som är kvinnor eller män inte
existerar, inte får vara ”äkta” män eller kvinnor. Men,
transperson är inget kön, utan ett sätt att förhålla sig till
kön. Och hen är inget substantiv eller kön, utan ett pronomen.
Och bara för att termer som icke-binär, som samlingsterm,
eller de mer specifika termerna intergender, bigender, genderqueer
och nongender inte är särskilt etablerade betyder inte det att man
genom slarvigt språkbruk får bidra till att kränka transpersoner.
Den som vill visa respekt för icke-binära transpersoners
könsidentitet bör undvika att substantivera hen! Inga fler
hen-toaletter i spalterna tack!
Den manliga blicken i reklamen
Vad sjutton har hänt med SVT Debatt?
Minns ni SVT Debatt-artikeln som tyckte det var fel att anklaga American Apparel för sexism? Deras reklam påstods istället vara befriande för kvinnor, tillät kvinnor att uttrycka sin sexualitet?
Nåväl, jag skrev en replik på det och skickade till SvT Debatt, 4 april. På måndagen 7 april, efter påstötning via telefon, fick jag besked att jag skulle få svar om eventuell publicering på tisdagen, 8 april. Efter ett syrligt mail i helgen om att de uppenbarligen glömt mig fick jag idag ett mail om att de inte publicerar artikeln och ber om ursäkt för att de glömde bort mig.
En stor och viktig debattsajt glömmer bort en förfrågan om en debattartikel. Trots telefonkontakter! Det känns helt bisarrt.
Här är det jag hade velat få publicerat. På tok för sent och därmed lite apart, men jag tyckte det kunde vara intressant med vettiga argument överlag när det gäller sånt här som bildanalys. Precis som jämställdhet är det nämligen inte ett område som handlar om enbart åsikter och fria fantasier. Det är ett forskningsområde, som Susanna Pettersson har dålig kunskap om.
**********
Den
manliga blicken i reklamen
Stor
skillnad på kvinnors rätt att uttrycka sin sexualitet och sexistisk
reklam.
Susanne Pettersson invände onsdags mot de som
ställer sig negativa till American
Apparels reklam, och specifikt mot just
Genusfotografen. Hon verkade mena att sexualisering inte behöver
vara något negativt, eller ens något som innebär att kvinnor blir
objekt.
Jag uppfattar att Pettersson har missförstått
begreppet sexualiserad. Säger man att en person är sexualiserad
innebär det att något gjorts med henne. Hon, för det är oftast
just en hon, har blivit ett objekt, i motsats till subjekt. Ändelsen
-erad indikerar just detta, enligt gängse språkregler.
Däremot
har Susanne Pettersson absolut rätt i att kvinnor väljer och har
rätt att välja sexuella uttryck och att detta både bör accepteras
och existerar på bild. Så kallad slutshaming är, precis som
sexualiserad objektifiering, ett problem. Slutshaming är det när man nedvärderar kvinnor för
att de bryter mot normerna och inte längre är sedesamma och
”anständiga” utan tar för sig sexuellt och klär sig medvetet
utmanande. Det är något som stora delar av svensk feminism är
starkt emot och där välkomnar jag Petterssons åsikter. Det är en
åsikt jag också uppfattat att Genusfotografen förmedlar i sina
texter.
"Men det ligger en fara i att göra att göra som
Pettersson och förväxla detta att bejaka av kvinnors rätt att vara
sexuella subjekt med mäns rätt att framställa kvinnor som sexuella
objekt."
Det är två olika uttryck och förhåller sig på två vitt
skilda sätt till den strukturella underordningen som kvinnor har i
samhället. Där bilder av kvinnor som sexuella subjekt bryter mot
maktordningen och stärker kvinnors makt stärker de sexualiserande
och därmed sexistiska bilderna mäns makt istället. Mannen
fortsätter att göras till subjekt, den som agerar och har makten,
medan kvinnan reduceras till objekt.
Bildspråk är som alla
andra språk, det finns olika tolkningar och ibland ser vissa uttryck
mycket lika ut utan att för den delen betyda samma sak. Jag kan i
det skrivna språket hävda att jag både äter min fil, lagra data
på den och filar på mitt snickeriarbete med den. Det är dock tre
mycket olika filer det handlar om. Och även om någon hävdar
rätten att tolka meningen ”jag äter fil” som att jag fått en
märklig begivenhet på järnhaltig och svårsmält föda så finns
det en språkvetenskaplig förståelse av ordet som säger att detta
är en felaktig tolkning.
På motsvarande sätt uppfattar jag att
Pettersson gör en felaktig tolkning av de bilder det stormat kring
och att det är därför hon sammanblandar kvinnors rätt att vara
sexuella subjekt med mäns rätt att framställa kvinnor som sexuella
objekt. Hon ser ingen skillnad på de olika typerna av bilder. Men de
som arbetar med bild, och ofta både feminister och många andra, ser
skillnaden.
Visst kan man som Pettersson
tolka blicken hos den här kvinnan som kaxig och därmed tolka hela
bilden som om hon är ett subjekt med en självständig möjlighet
att uttrycka sin sexualitet. Men är det en korrekt tolkning?
Jag vågar mig på att hävda att både
en bildanalytikers förståelse och den allmänna förståelsen av
bilden ovan är att personen är ett objekt. Bilden är en
visserligen en smula förrädisk eftersom posen är medvetet
producerad för att imitera en kaxig tonårsattityd. Men blicken
tycks snarare tom och stel än kaxig, och det medvetna valet att
fokusera på hennes skrev med bara lår understryker att det finns en
person med ett sexuellt intresse som står bakom kameran och som
senare ser bilden. Mest sannolikt en man. Ljuset är hårt och
fotografens position där han ser ned på modellen understryker
hennes roll som granskat objekt.
Om
man sedan analyserar bilden i sin kontext blir det ännu mer
uppenbart att den handlar om objektifiering snarare än att lyfta
fram kvinnor som sexuella subjekt. Modellen är mycket ung och vi kan
anta att hon betalats för uppdraget. Hon står därmed i stark
beroendeställning till bildproducenten, American
Apparel.
Det är högst osannolikt att hon själv fått välja vare sig
kläder, pose eller ansiktsuttryck. Hennes makt över vad bilden
skall uttrycka är minimal. Att tolka henne som subjekt är en helt
orimlig tolkning. Och detsamma gäller en mängd bilder från både
American Apparel och andra företag.
"Få områden är så dominerade
av berättelsen om kvinnan som sexuellt objekt för mäns begär,
mäns blickar, som just reklamen."
Sexualitet kan vara mycket
och kommer i mängder med fantasifulla varianter. Den är, när alla
samtycker och är vuxna, en källa till glädje. Och alla bör ha
rätt att i till exempel bilder eller klädsmak uttrycka sin egen
sexualitet efter tycke och smak så länge ingen skadas av det. Men
reklamen reproducerar bara en enda bild, bilden av kvinnan som
viljelöst objekt och mannen som det erövrande subjektet. Andra
bilder, bilder av kvinnor som sexuella subjekt, får mycket sällan
synas. Den som vill bejaka alla människors rätt att uttrycka sin
sexualitet fritt utan fördömanden borde därmed välkomna kritik av
reklamens ensidiga och kvinnoföraktande bild av sexualitet.
"Pettersson motverkar alltså sitt eget uttalade syfte, att frigöra
kvinnor. "
Lukas Romson, jämlikhetskonsult och feminist
Etiketter: american apparel, feminism, jämställdhet, sexism, SVT debatt
Så blir du en bra transallierad!
Med tanke på den senaste tidens
diskussion om
transfobi inom svensk feminism/er och
vänsterrörelsen hoppas jag att det
finns feminister och andra som kanske vill engagera sig lite mer för
transfrågor. Så jag har översatt och modifierat en
gammal text om
hur man som cisperson* gör för att vara en bra transallierad.
Om
du bestämt dig för att göra mer än att bara respektera människors
val av pronomen och motverka transfoba skämt och känner dig trygg
med att du kan både terminologi och har grundläggande
transkompetens, då kan du som cisperson bli en viktig resurs för
transrörelsen.
Men man måste göra sin hemläxa och läsa in
sig på frågan. Hållpunkterna nedan är bra att reflektera över
medan du gör din research. Det är för övrigt en bra checklista
för alla som sysslar med transfrågor, både cis- och
transpersoner.
Målgruppen har
problemformuleringsföreträdet!
Kolla att transpersoner själva
håller med dig om din åsikt och dina prioriteringar. Kolla
huvudsakligen med den transgrupp som själva berörs av frågan, inte
andra transpersoner.
Inga framgångar får bygga på andras
förluster!
Transpersoner är en heterogen grupp, med olika behov.
Agera aldrig så att någon transgrupp vinner rättigheter på
bekostnad av andra transgruppers förlust av rättigheter.
Vilka
representanter lyssnar du på?Var noga med att inte bara lyssna
på de transaktivister som hörs mest, eller dina egna personliga
transvänner. Försök att systematiskt undersöka vad olika
transgrupper tycker om de frågor och de nätverk du är aktiv inom,
exempelvis genom att kontrollera vad olika transpersoner i olika
trans- och hbtq-organisationer tycker.
Håll koll på
transnormen!Alla transpersoner är inte
man-till-kvinna-transsexuella eller transvestiter, även om det ser
ut så ibland. Inte heller är alla unga och queeridentifierade
icke-binära transpersoner. Lyssna på många olika transpersoner
för att veta att du har stöd i hela transcommunityt.
Involvera transpersoner själva!Skicka
texter för korrekturläsning, fråga efter åsikter på ditt arbete,
acceptera hjälp när det erbjuds och be transpersoner medverka när
du blir inbjuden att föreläsa eller tala i en fråga.
Säg
aldrig HBTQ utan att mena det!Skriv aldrig hbt/hbtq i rubriker om
brödtexten inte omfattar transfrågor och transpersoner. Texter som
utger sig för att handla om transpersoner men bara tar upp kärlek,
sexualitet och familj/relationer utan att nämna kropp, kön,
könsidentitet och könsuttryck är inte transinklusiva. Den typen av
texter gör det väldigt mycket svårare för transaktivister att nå
ut med riktig information.
Gör din hemläxa!Se till att
du vet vad du talar om. Om du för fram felaktiga fakta har du gjort
jobbet svårare för andra transaktivister. Hela transrörelsen
kommer framstå som oseriösa.
Du duger som du är!Du kan
vara en utmärkt transaktivist utan att ha egen erfarenhet som
transperson. Men, om du låter folk tro att du är transperson, utan
att vara det, kommer människor tro du har erfarenheter du inte har.
De kommer då inte kolla upp dina åsikter på det sätt de annars
hade gjort, för att kolla att transpersoner tycker likadant. Det
exkluderar transpersoner. Du duger som du är, även som
cisperson!
Låt transpersoner vara experterna på sina egna
liv!Läkare och psykologer må vara experter på att diagnoticera
och behandla de transpersoner som söker könskorrigerande vård. Men
de är inte experter på transpersoners liv, problem, åsikter,
känslor eller transpersoners mänskliga rättigheter.
Hävda
inte mandat du inte har!Berätta gärna att din
organisation/nätverk är transinklusiv eller till och med en
hbt-organisation, om det är era ambitioner. Men, om det i
verkligheten finns mycket få, elller inga, transpersoner aktiva i
ert arbete med transfrågor, var snäll och var tydlig med detta
också. Ge omvärlden en rimlig chans att bedöma er trovärdighet
och ert mandat i transfrågor.
Det finns flera
organisationer att engagera sig i om man vill jobba med transfrågor,
se nedan. Där finns givetvis också mycket information. Om du inte har någon av dem i närheten av dig kanske du
ändå kan engagera dig i exempelvis någon
antidiskrimineringsbyrå eller din
lokala Pridefestival för att lyfta
transperspektiv.
KIMFPESRFSLRFSL Ungdom
SFQOrdförklaringar:
Transperson (transkvinna/icke-binär transperson/transman)– person som bryter mot normen för sitt vid födseln fastställda kön.
Cisperson (ciskvinna/cisman) – person vars
biologiska, juridiska och sociala kön och könsidentitet alla är entydigt
manliga eller kvinnliga och förblir så under hela livet. Motsats till
transperson.
Cissexismen på TV6
Sedan
några dagar visar TV6 en trailer för 2 1/2 män där Alan sägs ha rekord i
dåliga dejter eftersom han har dejtat "en kvinna som brukade vara man".
Speaker: - Det finns dåliga dejter. Och så finns det Alans dejter
Alan: - I had sex with a woman that used to be a man.
Det aktuella avsnittet sänds ikväll, men Tv6 har redan fått ordentlig med kritik i sociala medier. Kritik som de enligt vissa uppgifter inledningsvis dolde.
Tyvärr har de inte tagit åt sig alls av kritiken utan svarar:
"Vi har inte tagit bort något inlägg. Det ligger kvar. 2,5 män är en av
världens mest framgångsrika sit-coms. Serien driver med allt och alla.
Det är kännetecknande. Vi har inte för avsikt att börja censurera humor,
vare sig i serien eller i dess trailers. Självklart förstår vi att alla
inte har samma typ av humor. Mvh//TV6"
TV6 presschef, Max Lagerbäck, säger också till Dagens Media att han inte ser någon orsak att be om ursäkt.
TV6 anser alltså att skämt som är cissexistiska är en fullt acceptabel form av humor, att det handlar om en smakfråga. Mellan raderna antyds att det är lättkränkt av transkvinnor bli illa berörda av att omtalas som kvinnor som är så vedervärdiga att ingen sansad man skulle vilja ha sex med dem om de kände till deras transidentitet/transbakgrund. Trots att det är deras kroppar och identiteter som det handlar om.
Den här typen av grovt nedsättande skämt om kvinnor förekommer inte i motsvarande mån i TV-serien om exempelvis rasifierade kvinnor eller kvinnor med funktionsnedsättningar. Graden av kränkning är i nivå med blackface och pickanínny-bilder, det reducerar transkvinnor till objekt som inte kan ses som attraktiva och åtråvärda. De fråntas rätten till sin könsidentitet och även rätten att vara subjekt i berättelsen om sina egna kroppar.
Att transpersoner obejktifieras, excoticeras, förlöjligas eller görs till tragiska offer eller farliga kriminella är tyvärr väldigt vanligt i media, inte minst i underhållningsbranschen. Transmän och intergenders drabbas också, men transkvinnor är extra utsatta.
Om man vill hjälpa till och motverka förtryck av transpersoner i media kan man gå med i MediaTransGranskarna på Facebook, ett nätverk där man kan rapportera om artiklar
och reklam i media, där transpersoner kränks, förlöjligas, hånas, hatas
eller hetsas mot.
Man kan också kontakta TV6 tittarombudsman på: tittarombud@tv6.se TV 6
pressavdelning har press@tv3.se, och skriver man Att: Max Lagerbäck i
ämnesraden torde mailet nå presschefen.
.
Man kan också delta i diskussionen på sociala medier:
Facebook: https://www.facebook.com/tv6sverige (Inläggen syns på TV6 hemsida)
Twitter: https://twitter.com/TV6
Det är dags för en samtyckeslag!
Jag talade på
demonstrationen i söndags, mot sexuellt våld och för en samtyckeslagstiftning.
För detta har jag fått kritik, huvudsakligen för att en av arrangörerna var ROKS, som har en del kvinnojourer som inte släpper in utsatta transkvinnor. Övriga arrangörer är transinkluderande, som jag uppfattar det. ROKS hade inga talare anmälda, och var inte huvudarrangör.
Jag ställde upp och talade för att det är oerhört viktigt att motverka sexuellt våld, i alla former och mot alla människor. Jag tycker också, som feminist, att det är viktigt att synliggöra att den överväldigande majorititeten av detta våld utövas av män, mot kvinnor och alla som ses som kvinnor. Det är mitt ansvar som man, alla mäns ansvar, att försöka göra något åt detta.
En så viktig fråga kan innebära att andra diskussioner får stå tillbaka, just då.
För intersektionell feminism handlar om samarbete, inte separatism. Och jag är inte enbart transaktivist, utan även feminist.
Talet från i söndags:
Jag heter Lukas Romson. Jag är
transman, jag har alltså levt som kvinna. Men idag lever jag som man
och det är aldrig någon tafsar på mig på bussen. Jag behöver
inte vara rädd att bli våldtagen för att jag först sa ja, men sen
ändrade mig och sa att jag inte ville ha sex. Eftersom jag är man
är risken att jag blir utsatt att för sexuellt våld betydlig
mycket lägre än om jag hade varit kvinna.
De här
privilegierna förpliktigar, tycker jag. Jag har, precis som alla
män, ett ansvar. Den våldtäktskultur som vi har idag där kvinnor
och alla som ses som kvinnor, lever under ett latent hot om sexuellt
våld, den måste avskaffas!
Ett av de områden jag vill
lyfta extra är transkvinnors situation.
Internationell forskning
visar att en av de grupper som drabbas av mest och allvarligast av
sexuellt våld är transkvinnor. Ändå såg vi förra sommaren hur
tingsrätten i Örebro
avkunnade en dom som i praktiken sa att det
inte händer att transkvinnor våldtas. För inga normala män vill
ha sex med transkvinnor, var budskapet som stod mellan raderna.
Det
är inte rimligt att rättsväsendet har såna fördomar att de tar
för givet att sexuellt våld mot transkvinnor inte förekommer. Det
är heller inte rimligt att polisen agerar transfobiskt och låter
bli att säkra bevis när en transkvinna anmäler en
våldtäkt, somskedde i Trelleborg förra hösten. Det är inte rimligt att den allmänna
attityden till transkvinnor är sådan att många människor tycker
det är helt oeky om en man misshandlar en transkvinna i samband med
sex, just för att han inser att hon är transkvinna.
Som skedde iLuleå.
Det är heller inte rimligt att media bagatelliserar detta
våld på det sätt som alltför ofta sker, och antyder att offren
får skylla sig själva eftersom de ”lurades”. Transkvinnor är
förmodligen en av de grupper som är mest utsatt för sexuellt våld
även i Sverige, men här har vi ingen forskning. Det är inte
rimligt.
När det gäller kvinnorjourer, är det så att
utsatta transkvinnor inte ens är välkomna på alla kvinnojourer,
eller på alla skyddade boenden. Det är väldigt allvarligt, och
helt orimligt.
Däremot är det rimligt att ett ja betyder ja
och ett nej betyder nej, även i lagens mening. Lagar är normerande.
De signalerar vilka värderingar samhället har. Det är orimligt att
alltid ta för givet att människor vill ha sex, tills de säger
emot. Ändå är det i princip vad lagen antar idag. Istället för
det enda rimliga, att lagen antar att vi säger till när vi vill ha
sex, och att det först då är fråga om samtycke. Aldrig annars. Vi
behöver en samtyckeslag i Sverige.
Nyårslöftet för dig - börja följa fler transpersoner!
För dig som gärna följer samhällsdebatt, gillar jämlikhet och dessutom gärna hänger på internet och social medier har jag bästa nyårslöftet, börja följ fler transpersoner.
Visst blir jag glad om du börjar läsa mig mer också, men framförallt hoppas jag att fler börjar läsa fler transpersoner. Som hjälp följer här en lista på personer att läsa mer av. Det är absolut ingen heltäckande lista. Jag har bemödat mig att göra en hanterlig lista som speglar den mångfald av kön, åldrar, transidentiteter och erfarenheter som finns i transcommunityt. Tyvärr är det en väldigt vit, funkisnormativ och kulturellt kristen lista. Den som har tips på rasifierade transpersoner, transpersoner som har funktionsnedsättningar eller är annat än (sekulärt) kristna får väldigt gärna tipsa mig!
Själva åsikterna har jag medvetet undvikit att reflektera över. Det är alltså inte alls säkert att jag själv håller med om det alla skriver. Tvärt om, det är nog ganska troligt att jag inte håller med alla, så brukar det vara i allt annat än små sekter. Men det är röster jag gärna ser att fler cispersoner lyssnar mer på!
Hemsidor
Svenska
Twitter
Svenska
Organisationer/Nyheter