Örebromålet - rättsliga kommentarer

Örbro tingsrätts dom där de frikände en våldäktsman från försök till våldtäkt, med hänvisning till att offret var biologiskt en man (vilket bara delvis stämmer, men könsorganen var manliga) och våldtäktsmannens brottsplan var att våldta en kvinna nådde igår media, och är vid det här laget en internationell nyhet. Både RFSU och RFSL är rejält upprörda, och transsamhället är arga och fasar för ren rättslöshet.

En del kommentarer från jurister har vid det här laget dykt upp, både från Linnea  Wegerstad, doktorand i straffrätt vid Lunds Universitet och från min gamla straffrättsprofessor, Josef Zila. som numera är professor i straffrätt vid Örebro Universitet.

Josef Zila går på åklagarens linje, och menar att det nog ändå var ett straffbart otjänligt försök.
"– Han var ju helt säker på att han attackerade en kvinna. Men det var bara en slump att det visade sig vara en man. Därmed finns det utrymme för att döma honom, säger Josef Zila."Han säger också att:
– 61-åringen har gett sig in på något som inte kunnat fullbordas på grund av hans sexuella läggning.

Jag delar inte Zilas åsikt. Det är visserligen en lösning på det problem åklagaren tycker sig se. Men det är en usel lösning, eftersom det kvarlämnar ett problem med andra fall där gärningsmannen uppger ett syfte mer specifikt än brottsbeskrivningen, och hävdar en brottsplan som bara omfattar det specifika syftet. Kan man i så fall frias för mordförsök på fel person, stöldförsök av bil av fel modell, bankrånsförsök av fel bank? Det blir en knepig rättsutveckling är jag rädd.

Zilas åsikt om gärningsmannens sexuella läggning är en slutsats inte ens rätten uttalar i domen, även om man väl får anta att det var det som var tanken. Men det är här det blir riktigt knepigt. Zila, och rätten får man anta, tycks utgå antingen från att inga heterosexuella män idkar penetrerande analsex eller oralsex, alternativt att inga heterosexuella män vill ha sex med transkvinnor med penis. Samtidigt visar sexualvaneundersökningar att gruppen har både anal- och oralsex. Dessutom finns internationella studier som visar att transkvinnor, med penis, våldtas av män, heterosexuella män.

Men det stora problemet med Zilas, och åklagarens, lösning är att det öppnar för att det är helt okey att se på en överfallsvåldtäkt som en rent sexuell handling. Som om det skulle ha varit desperat kåthet som fick våldäktsmannen att ge sig på offret, i en portuppgång mitt i natten. Här blir det farligt. De sexuella preferenser som kan fria en våldtäktsman  är mycket lätta att fabricera i rätten, om det visar sig att offret avviker från normen. För de antas vara självklara. Medan en person som försöker våldta en biologiskt född kvinna, men i rätten hävdar att han trodde det var en transkvinna, han lär inte bli trodd. Trots att han också borde gå fri, enligt tingsrättens logik.

Det är också farligt när jurister sänder signaler att våldtäkter bör ses som handlingar som drivs av sexuella begär snarare än av aggression och maktbegär. För det normaliserar våldtäkter och indikerar att åtminstone vissa våldtäkter bör samhället ha mer förståelse för, eftersom det ju finns ett viktigt sexuellt behov hos gärningsmannen. Jag hoppas de flesta moderna män i Sverige inte betraktar sig själva och sexualitet som något som är okontrollerbart och djuriskt, som något som kvinnor måste skydda sig mot. Men tydligen gäller det ännu inte alla, ens inom rättsväsendet.

Linneas Wegerstads resonemang känns mer rimligt. Hon säger att hon inte förstår varför man lägger en sådan betoning på kön som man gör i domen, och påpekar att våldtäktslagstiftningen ju är könsneutral.
Hon säger också:
- Om uppsåtet att våldta en person finns där, så räcker det. Man behöver inte göra den där uppdelningen mellan man och kvinna. Just eftersom våldtäktsparagrafen är könsneutral.

Wegerstads tanke känns som en mycket bättre lösning. För tanken att det skulle ens finnas ett problem är det som i grunden är problemet i fallet.  Syftet var att våldta en person och brottsplanen täcker rekvisiten för våldtäkt. Det borde inte behöva vara knepigare än så.

Skulle sen försvaret hävda att just denna man, till skillnad från andra män, har så stora aversioner mot transkvinnor eller anal-/oralsex att våldtäkten aldrig skulle hade ägt rum, ja då börjar otjänligt försök vara relevant att diskutera. Men inte inte förr.

posted by Luka(s) @ 1:34 em 0 comments

Transkvinnor kan inte våldtas!

Örebro tingsrätt friade igår en våldtäktsman för försök till våldtäkt, med motiveringen att försöket aldrig hade kunnat leda till fullbordat brott. Gärningsmannen dömdes däremot för misshandel till fyra månader och skadestånd. Detta med otjänligt försök är i sig inget märkligt, försök som inte enbart av tillfälliga omständigheter inte hade kunnat leda till fullbordade brott ska inte leda till straffansvar. Det som är upprörande är att orsaken till att rätten inte anser att brottet hade kunnat fullbordas var att offret, en transkvinna, saknade vagina.

Offret var alltså kvinna både socialt och utseendemässigt och identifierade sig som kvinna. Däremot hade hon inte genomgått könskorrigerande kirurgi av genitalier. Huruvida hon var man eller kvinna juridiskt framgår inte av domen, hennes personuppgifter är sekretessbelagda. Men att alla inblandade, inklusive våldtäktsmannen, uppfattar henne som kvinna framgår.

Ur domen:
"Det finns inget i målet som tyder på att Behres avsikt, hans ”brottsplan”, varit annan än att våldta målsäganden i hennes egenskap av kvinna. Det finns vidare i målet inget som tyder på att Behre haft för avsikt att angripa vem som helst. I stället synes han, av för tingsrätten okänd anledning, ha kommit att angripa just målsäganden. När nu målsäganden varit en man har detta inneburit att Behres avsikter, så som tingsrätten uppfattat dem, aldrig skulle kunna leda till fullbordat brott. Försöket har därför, enligt tingsrättens bedömning, varit otjänligt. Åtalet för försök till våldtäkt kan därför inte bifallas. I stället ska Behre dömas för den misshandel som hans otjänliga försök innehållit."

Rätten tyck ha resonerat så här:
Våldtäktsmannens avsikt var att våldta en kvinna, med vagina. Alternativt våldta en kvinna vaginalt. Hade han inte avbrutits så hade han, när han väl lyckats dra av henne byxorna häpet utbrustit:
- Nämen, du har ju ingen vagina!
Och artigt gått därifrån, utan att avsluta våldtäkten.

Det är inte ett särskilt troligt förlopp. Det är inte heller så att det finns ett särskilt brott som heter våldtäkt mot kvinnor med vagina, som alltså då inte kunde slutföras. Utan brottet heter våldtäkt, och givetvis kan en våldtäkt i juridisk mening utföras både analt, oralt och vaginalt. Att även kvinnor, inte enbart män, våldtas analt vet vi också, samt att transkvinnor våldtas av heterosexuella män, både vaginalt, analt och oralt.

Frågan är då varför detta som ju uppenbarligen kan hända i andra fall ändå aldrig skulle ha kunnat  hända i detta fall? Rättens förklaring är att brottsplanen omfattade enbart våldtäkt av kvinna, underförstått då vaginal våldtäkt på kvinna med vagina. Frågan är varför.

Var gärningsmannen så inställd på att det var vaginalsex han var ute efter att inget annat hade accepterats? Handlade det alltså om att han var desperat kåt, inte om maktmissbruk som ju är den vanliga förklaringen till överfallsvåldtäkter?

Var gärningsmannen så fobisk inför transkvinnor att förekomsten av en annorlunda kropp hade fått honom att sluta våldta henne? Trots att just transfobi och hat mot transpersoner snarare brukar ses som förklaringen till att män våldtar transkvinnor, inte att de låter bli?

Ogillade gärningsmannen anal- och oralsex så mycket att han inte hade fortsatt med den typen av våldtäkt? Till skillnad från majoriteten av alla män, som inte ogillar att penetrera analt eller bli avsugna?

Detta vet vi inget om, för detta resonerar rätten inte alls om. Man utgår liksom bara självklart från att eftersom våldtäktsmannen uppfattade offret som kvinna skulle han aldrig ha kunnat tänka sig att varken våldta henne analt eller oralt, och särskilt inte om hon visade sig ha en annorlunda kropp, tycks vara tanken. Det är en lite märklig slutsats om en person som börjar begå en överfallsvåldtäkt i en port, slänger omkull offret mot ett cykelställ, börjar slita av henne kläderna och slutar först sedan den fd pojkvännen ingriper rent handgripligt. Några större betänkligheter kring sin egen sexualmoral i övrigt verkar ju inte våldtäktsmannen haft, om man säger så...

Så spelar detta då någon roll? Han dömdes ju till fyra månaders fängelse ändå, och skall betala skadestånd.  Ja, det gör det. Dels hade straffet blivit strängare om han även dömts för försök till våldtäkt, och skadeståndet till offret hade blivit högre.

Men framförallt, offret skulle sluppit att kränkas en andra gång, om domstolen hade sett det hon utsattes för som det det var, ett försök till våldtäkt. Hon hade blivit sedd och kunnat känna att hennes integritet inte är okey att kränka sexuellt bara för att hon är transkvinna. Hade sedan rätten (och media!) respekterat hennes könsidentitet och inte kallat henne man hade hon säkert mått ännu bättre.

Den allvarliga slutsatsen av domen är tyvärr att transkvinnor som inte genomgått genitaliekirurgi, de kan inte enligt rättsväsendet våldtas av män som uppfattar dem som kvinnor. När det inte krävs någon redovisning om varför ett försök skulle avbrytas för att våldtäktsmannen upptäcker en annorlunda kropp, då måste tanken vara att inga män någonsin skulle vilja våldta en transkvinna utan vagina. Då har heteronormen blivit en naturlag, en sanning som inte ens behöver förklaras. Det är farligt både för oss som inte omfattas av heteronormen, och det är farligt för rättstryggheten.
*******
Uppdatering:
Att döma av denna intervju med juristdomaren i målet, Dan Sjöstedt, är det offrets juridiska kön som varit avgörande för rätten, i kombination med den fasta övertygelsen att våldtäktsmannen bara avsåg att våldta en kvinna. Hur man avgjorde att gärningsmannens avsikt var att våldta en juridisk kvinna (och inte en person han uppfattade som kvinna, en person med vagina, en person som definierade sig som kvinna  eller att han avsåg att våldta just denna person, oavsett hur hennes kropp, sociala kön, juridiska kön eller könsidentitet såg ut) det framgår tyvärr inte. Varken i artikeln eller domen.

Varpå vi kan konstatera att en våldäktsman som som  försöker våldta en kvinna med transsexuell bakgrund, som genomgått könkorrigerande kirurgi så hon har en vagina, men inte bytt personnummer, han går fri. Åtminstone om Sjöstedt får bestämma. För uppsåtet var ju att våldta en juridisk kvinna.

Det blir också en intressant praxis som akn utnyttjas av skickliga försvarare i framtiden. För kan man undkomma straffansvar för våldtäktsförsök genom att hänvisa till att man bara hade för avsikt att våldta en kvinna som också var juridisk kvinna ska man givetvis också undgå ansvar i den motsatta situationen. Alltså, den som försöker våldta en kvinna med uppsåtet att våldta en transkvinna ska inte dömas för våldtäktsförsök!

I det fallet lär väl försvaret få jobba med att bevisa uppsåtet en smula, till skillnad från i Örebrofallet där ju resomanget om kön och sexuella preferenser tycks vara rättens helt egna slutsatser.

Domen har målnummer B 2931-12 och kan beställas hos Örebro tingsrätt.


Media: Nerikes Allehanda , SVD ,  GP , Västerbottenkuriren , Nyheterna Gotland, Expressen, Johan Hilton, SVT Nyheter , Norran,   Dagens Juridik , The Advocate , The Local


Bloggar: Trollhare, Living on the forks beneth the forks, Intersektionell solidaritet,

posted by Luka(s) @ 6:04 em 1 comments