Ta ingen skit!

Ingen minoritetsgrupp är så liten att den inte rymmer olika åsikter, det gäller också transcommunityt. Som jag uppfattar det, och detta är givetvis min högst personliga analys, har vi idag ett antal olika grupperingar inom det som lite slarvigt kan kallas svensk transrörelse. Vi har transpersoner inom queerrörelsen och inom hbt-rörelsen, vi har transvestiterna som har sina egna nätverk och i den mån intersexuella/personer med DSD vill höra till transrörelsen är de ytterligare en grupp. Det finns skillnader i sättet man jobbar på politiskt och skillnader både i genomsnittsålder och trans- och könstillhörighet i de olika grupperna. Vi tycker inte alltid lika. Men vi håller kontakt, för en dialog och försöker i möjligaste mån jobba för hela transcommunityt, upplever jag.

Sen finns det de som inte vill jobba med oss andra, eller bara vill jobba med oss om de får ensamma sätta dagordningen. De finns i hela västvärlden, de transsexuella grupperingar som tydligt markerar ett avstånd till alla andra transpersoner, och som dessutom sällan inkluderar kvinna-till-man-transsexuella i sina nätverk. Deras röst är lika mycket, men inte mer, värd än andras. För att exemplifiera hur det kan se ut när personer ur den gruppen ibland vill "kommunicera" med oss andra publicerar jag ett brev jag fick nyligen, inklusive mitt svar.

Det är inte det första brevet från den typen av "kritiker" och kommer säkerligen inte att bli det sista. Det är definitivt inte det grövsta i samlingen, snarare tvärt om. Inga reaktioner från heterovärlden kan mäta sig med det hat som jag fått möta från en mindre grupp man-till-kvinna-transsexuella. Två av dem skapade till och med hatsajter riktade mot mig, var och en på sitt eget sätt. Det är länge sedan nu, det värsta hatet tycks ha lagt sig. Men precis som Trollhare har jag fått nog. Jag tar gärna en hederlig debatt, men jag tar inte mer skit.

*************
from Xxxx Xxxx
till lukasromson@gmail.com
datum 27 mars 2011 00:52
ämne Varför är du så upprörd?
skickat från xxx.se

Varför är du så upprörd?

Jag har under åren tagit del av åtskilliga märkliga uttalanden från din sida..."HBT samhälle" "HBT personer" men jag kan inte minnas att du vid något enda tillfälle
agerat i vårdfrågor av betydelse för kvinnor som genomgått ett könsbyte.

Varför är du så upprörd över att en majoritet av exempelvis kvinnor som genomgått ett könsbyte för många år sedan som både kroppsligt fysiologiskt och juridiskt är
kvinnor fortfarande vill anses tillhöra folkgruppen kvinnor och under inga omständigheter anses ingå i en av dig och en liten minoritet av homosexuella påhittad folkgrupp som du
kallar transpersoner?

När de protesterar så häver du ur dig invektiv om transfobi.

Vidare så får jag intrycket att du tycks befinna dig i en föreställningsvärld om att människor som genomgått ett könsbyte är medlemmar i någon sorts organisation med anknytning till
det problem de en gång tidigare i livet löst.

Vad en numera död amerikansk transvestit tyckte vid namn Charles Prince när han myntade ordet transgender som en tänkt ersättning för ordet transvestit har aldrig någonsin haft
någon form av validitet när vi talar om interkön tillstånd som ett könsbytesbehov är.

Jag vill understryka att jag inte på något sätt föraktar transvestiter men jag har inte ett förbannat dugg gemensamt med dem,precis lika lite som jag har gemensamt med politiska shabloner
som hbt eller liknande.

Jag vill dessutom understryka och förtydliga för dig att några transpersoner i meningen transgendered people det finns inte och har aldrig funnits det vet jag om någon med väldigt god insikt
och kunskap inom området neurobiologi.

Jag kan inte annat än betrakta dig som en högljudd okunnig propagandist som med en fascists envishet vägrar ta till dig någon form av kritik som du tydligt visat de senaste tio åren i fråga om din
och en annan dåre av samma kaliber som dig själv i form av Stephen Whittle och er politiska agenda.

Mvh Xxxx

**********
from Lukas Romson
till Xxxx Xxxx
datum 28 mars 2011 14:33
ämne Re: Varför är du så upprörd?

Hej igen Xxxx!
Jag noterar att du inte blivit mer nyanserad med åren. Vi kommer aldrig bli överens och jag upplever att du mest av allt använder mig som ett sätt att få ut din frustration över att du inte får gehör för dina åsikter i den bredare transrörelsen. Jag kommer därför inte acceptera fler privata mail från dig. Jag vill också minnas att jag redan för några år sedan påpekade att jag vill slippa få mail med personangrepp.

Jag tar däremot gärna debatten med dig i de frågor vi har olika åsikter om, om du är villig att diskutera på lika villkor. Om du vill arrangera en paneldebatt under något evenemang där både personer som delar dina åsikter och delar mina åsikter kan tänkas vilja komma och lyssna ställer jag upp, likaså om du vill ta diskussionen i någon tidning som läses av båda grupperna. Men den här typen av privata diskussioner där du dikterar villkoren ställer jag inte upp på, och det har jag varit tydlig med. De är inte konstruktiva, eftersom du inte är intresserad av en dialog och tenderar att demonisera mig.

Du har ingen kunskap om vad jag gör i transfrågor, och kan därmed inte uttala dig om vad jag gör i vårdfrågor som har betydelse för kvinnor som genomgått könsbyte [din term, jag använder den inte]. Jag kan nämna tre exempel, samtliga hade varit fullt möjliga för dig att hitta på internet:
* Jag satt i referensgruppen för SoS utredning om vården för transsexuella, och verkade där för en bättre vård för alla transsexuella, både man-till-kvinna-transsexuella och kvinna-till-man-transsexuella.
* Jag skrev KIMs remissyttrande om SoS rapport, och verkade där för en bättre vård för alla transsexuella, både man-till-kvinna-transsexuella och kvinna-till-man-transsexuella.
* Jag har för KIMs räkning fört samtal med SFTH, och verkat där för en bättre vård för alla transsexuella, både man-till-kvinna-transsexuella och kvinna-till-man-transsexuella.

Som jämlikhetskonsult har jag också utbildat allt från sjuksköterskestudenter, läkarstudenter och landsting, till Sesammottagningar, ungdomsmottagningar och skolsköterskor och gett dem kunskaper för att bättre kunna ge vård till och bemöta bland annat kvinnor med transsexuell bakgrund. De PM, debattartiklar, beslutsunderlag, motioner och informationstexter jag skrivit och som på olika sätt berör kvinnor med transsexuell bakgrund är otaliga.

Jag är fullt medveten om att majoriteten av alla transsexuella, även kvinna-till-man-transsexuella, föredrar att bli betraktade som det kön de själva anser sig ha. Det är också så jag betraktar både mig själv och de flesta andra transsexuella. Jag kallar aldrig enskilda individer som inte vill bli kallade det för transpersoner. Däremot menar jag att gruppen transpersoner finns, och att transsexuella ingår i den, på ett strukturellt och teoretiskt plan.

Både KIM, FPES, RFSL, RFSL Ungdom och Benjamin har bevisligen medlemmar som genomgått könskorrigerande behandling och har/har haft diagnosen transsexualism. Du är rimligen inte obekant med det faktum att både jag (som ordförande i KIM) och Maria Sundin (som sitter både i RFSLs styrelse och KIMs styrelse) har genomgått könskorrigerande behandling. Detsamma gäller ett ganska stort antal medlemmar i organisationerna. Sen finns det givetvis ett stort antal människor med transsexuell bakgrund som inte alls är medlemmar i någon sådan organisation. Jag tycker det är bra att alla med transsexuell bakgrund själva har rätt att välja om de vill engagera sig i någon organisation eller inte.

Ordet transgender har fått en förändrad betydelse genom åren, och används av väldigt många som en beteckning på alla människor som på olika sätt känner sig hemma i transcommunityt. Du behöver inte använda det, men du kan heller inte förhindra att andra använder det på det sättet.

Du behöver inte känna att du har något gemensamt med transvestiter, men både jag och många transsexuella jag känner ser likheter. Inte minst gäller det den gemensamma utsattheten. Vi anses alla (transsexuella, intersexuella, transgenders, intergenders, transvestiter, nongenders, genderbenders, genderqueers, drag queens/kings osv) bryta mot könsnormen. Därmed riskerar vi alla att utsättas för diskriminering, trakasserier, hot, hat och våld. Vi blir också alla osynliggjorda, antalet filmer, böcker, teaterpjäser och TV-program med positiva karaktärer som är transsexuella eller transvestiter är mycket få. Vår erfarenhet, våra könsuttryck och våra kroppar får inte finnas i det offentliga rummet utan osynliggörs. Vi saknar också alla grundlagsskydd mot diskriminering, skydd mot hets och ingen av oss är uttryckligen inskriven i straffskärpningsregeln. Varken transsexuella eller transvestiter under arton år får heller byta till det namn de trivs bäst med och får därför problem att legitimera sig. Sen är det ju också så att flera som en gång definierat sig som transvestiter senare kommer ut som transsexuella. Det är heller inte ovanligt att någon som definierar sig som transvestit ändå tar hormoner, och genomgår epilering, alternativt binder brösten. Ingen tvingar dig att identifiera dig med transvestiter, men du kan heller inte tvinga andra att sluta se samhörighet och verka för ett enat transcommunity som är till för alla.

Med de orden föredrar jag att avsluta den här konversationen. Du är välkommen att ta upp diskussionen med mig ( eller KIM också för den delen) om du vill göra det öppet och på ett mer nyanserat och trevligare sätt. Du är exempelvis välkommen att lämna kommentarer på min blogg, så länge du undviker personangrepp. Men dina privata mail kommer fortsättningsvis att raderas, jag har ingen skyldighet att utsätta mig för dina elakheter.

Mvh/ Lukas Romson

Etiketter: Föreningen Benjamin, internaliserad fobi, separatism, transpersoner

posted by Luka(s) @ 4:08 em