Skräcken för verkligheten.
En man som bytt kön till kvinna ska inte kunna bli far!Så tycker han, pensionerade professorn Marc Bygdeman. Varför han tycker det får vi aldrig veta. Några medicinska argument eller några juridiska framförs inte. Ungefär som när han påstod att Thomas Beatie och hans graviditet med deras efterlängtade dotter inte var något vackert utan"en absurditet". Inte heller då framfördes några argument till varför det är omöjligt att betrakta en juridisk man som föder barn som man.
Män ska inte kunna bli mödrar och kvinnor inte fäder. Därför ska inte heller svenska transsexuella tillåtas frysa ned könsceller. Det är "inte rimligt" enligt Bygdeman. Varför det inte är rimligt får vi inte veta.
Inte heller får vi veta vad Bygdeman tycker om alla oss transsexuella som redan har barn.
Jag är exempelvis såvitt jag vet enligt folkbokföringen mor till min son, eftersom jag är biologisk förälder till honom och inte rimligen kan registreras som biologisk far. Det faktum att jag har fött ett barn gör mig knappast till mindre man, varken socialt eller identitetsmässigt. Rent biologiskt skiljer jag mig från de män som fötts i en xy-kropp, men jag skiljer mig inte från andra män med transsexuell bakgrund, transmän som inte fött barn. Och staten betraktar mig alltså som man.
Det är alltså så att det redan finns män som både biologiskt och juridiskt är mödrar och kvinnor som är fäder, jag är ju inte ensam om att vara transsexuell och förälder. Givetvis kallar sig en hel del transmän fäder och transkvinnor mödrar, men Bygdemans farhåga ligger i själva den biologiska/medicinska och juridiska förekomsten. Och den är redan verklighet, detta kan inte backas med mindre än att man ska börja hävda att staten ska frånta oss vårt föräldraskap. Vilket jag hoppas inte ens Marc Bygdeman vill driva.
Detta stora okända som tycks framkalla en sådan skräck, transsexuella föräldrar, är alltså redan en högst existerande verklighet. Det går inte att hindra fertila människor från att skaffa barn om man inte släpar dem med polishjälp till steriliseringskammaren. Alltså skaffar både transsexuella och andra transpersoner barn. Därmed gör de ofta avkall på sina möjligheter att ha fungerande ID-handlingar eller skjuter upp medicinsk behandling som är viktig för att de ska må bra. För i längtan efter barn kan människor stå ut med mycket, det vittnar förmodligen många ofrivilligt barnlösa om.
De uppoffringar de tvingas till leder till enorma bekymmer för både dem och deras barn, såklart. Sämre psykosocial hälsa, problem att legitimera sig, trakasserier, hot och i värsta fall våld. Det är knappast det bästa för deras barn. Och den verklighet Bygdeman önskar se, ett samhälle där bara typiskt manliga kroppar skaffar barn med typiskt kvinnliga kroppar, den existerar inte.
Människokroppen är nu en gång för alla lite mer komplicerad än modetidningarnas stereotyper vad gäller biologiskt kön, det vet alla som slagit upp ett medicinskt lexikon.Det har heller aldrig varit så att samtliga människor i ett samhälle lever som heteronormativa kärnfamiljer där xx-kroppen benämns kvinna, ammar och föder barn, lagar mat och klär sig i kvinnokläder medan xy-kroppen benämns man och står för familjeförsörjningen, avlar barnen men i övrigt mest slår dank i hemmet. Detta är bara en värdekonservativ önskedröm. Det var aldrig, och kommer aldrig bli, verklighet.
Btw: Det är i sammanhanget högst relevant att hänvisa till vad dagens medicinska experter anser, och vad Svenska Läkaresällskapet anser. Bygdeman går som synes på tvärs mot sina nu verksamma kollegor.
Media: Nyheter Gotland, Yelah
Andra bloggar: Trollhare, Ola Hassbring, Helena von Schantz, Jens Odsvall, Det progressiva USA, Karin Långström Vinge, Sebastian, Forskarfeministen, Petra
Etiketter: dagens nyheter, Marc Bygdeman, mänskliga rättigheter, transsexuell, tvångssteriliseritvångssteriliseringar
posted by Luka(s) @ 2:10 em
4 Comments:
Intressant.
Jag förstod inte. Har du JURIDISKT bytt kön till man?
Om du har det - hur gick det till? Enligt vad som skrivs så är det ju inte tillåtat att göra det så länge du kan få barn.
Om du inte har det - på vilket sätt är ditt inlägg relevant? Självklart kan du bli med barn om du är kvinna.
Ja, jag har bytt från att vara juridisk kvinna till att vara juridisk man. Jag är därmed man, både juridiskt,socialt och utifrån hur jag identifierar mig. Samt till stor del även biologiskt/kroppsligt. Men jag har alltså inte alltid haft en manlig kropp.
Jag ansökte hos Socialstyrelsens Rättsliga Råd om att få byta juridiskt kön, enligt de regler som finns. Eftersom jag hade låtit sterilisera mig, hade skiljt mig, var över arton år och svensk medborgare samt var diagnotiserad som transsexuell fick jag tillstånd. Att jag redan hade barn påverkade inte detta, eftersom lagen inte säger något om sånt.
Lagen kräver alltså bara att transsexuella inte blir föräldrar efter att vi bytt juridiskt kön. Om vi redan är föräldrar spelar ingen roll. Vilket gör rätt många resonemang likt Bygdemans rätt meningslösa.
Det är väl ingen som nuförtiden vill tvångssterilisera någon, vad jag känner till. Vi bara vill "tvångsregistrera" barnaföderskor som mammor och kvinnor. Vad är det för konstigt med det?
Jag trodde i min enfald fram till i fjol att könskirurgi och i förekommande fall "könsbyten" handlade om folk med allvarliga missbildningar och/eller hermafroditism (i förekommande fall korrigerad åt något håll man senare anser blev fel) och har inte förrän senaste året förstått att könsbytarlagen från 1972 givit t.o.m. mammor rätt att "bli män" och trebarnspappor rätt att opereras till kvinnor.
Men det är väl ändå ytterst få svenskar - utom psykologer och kirurger som sett oanade möjligheter - som anser att könstillhörigheten kan vara oklar hos en som föder barn och blir mamma - jfr legenden om påvinnan Johanna - eller avger sädesceller och blir pappa?
(KönsIDENTITETEN är en annan sak - och den blir så klart allt oklarare hos allt fler av våra barn och ungdomar om man inte kan veta att man är riktig tjej ens ifall man föder barn eller en riktig kille ens ifall man blir biologisk) pappa!).
Även en tuff och påstått "manhaftig" mamma är en riktig mamma/kvinna, och även en mjuk och påstått "feminin" pappa är en riktig pappa/man. Tror man något annat kan man verkligen snacka om "skräck för verkligheten"!
Att besynnerliga konstruktioner redan tycks existera är väl inget skäl till att fortsätta med dem och betrakta dem som rena visdomen? Eller att betrakta oss skeptiker som fördomsfulla, elaka och kränkande. Det är inte självklart en mänsklig rättighet att själv få definiera sin könstillhörighet mer än att själv få definiera t.ex. sin arttillhörighet eller sin ålder.
Det är intressant att se hur du kan delta så länge i debatten som du ändå gjort Andreas, men ändå helt missa de sakliga argumenten för att det är tvångssteriliseringar det handlar om. Jag har sammanfattat dem i detta inlägg:
http://lukas-romson.blogspot.se/2012/01/tvang-eller-frivillighet.html
Du är välkommen att kommentera det, gärna med jurdiskt giltiga argument.
Ditt grundläggande problem är att du utgår från att människor inte KAN födas med ett biologiskt kön som är annorlunda än den inre könsidentiteten. Du utgår alltså från att transsexualism inte existerar. Alternativt så utgår du från att den korrekta behandlingen för transsexualism inte är den vetenskapligt erkända, utan hellre bör bestå av psykoterapi för att korrigera människors självidentifierade kön.
Problemet med denna inställning är att den är helt ovetenskaplig. Erkänner man att transsexuella existerar och att vi inte kan förmås att må bättre mha någon typ av behandling inriktad på psyket istället för kroppen (det finns inga kända lyckade fall) så tvingas man också ta ställning till kön ur ett mycket bredare perspektiv än vagina=kvinna & penis=man.
Som du råkar vara folkpartist vore det också intressant att höra dig redogöra för hur du egentligen får liberalism att gå ihop med att staten har rätt att besluta över hur kvinnors resp. mäns kroppar får se ut, för att få rätt att kallas kvinnor resp. män.
Skicka en kommentar
<< Home