Luka(s) blogg

Öppet brev till statsminister Reinfeldt – avskaffa tvångssteriliseringarna nu!

2012-01-25T19:13:00.002+01:00

I KIM har vi under de senaste dagarna med stor oro sett hur de borgerliga partiernas löften om att avskaffa tvångssteriliseringarna urholkats. Det tycks finnas en överenskommelse, om än inte satt på pränt, om att lyfta ut frågan om steriliseringskravet när regeringen lägger en proposition om att ändra könstillhörighetslagen. Och istället återigen utreda frågan, för att tillfredställa Kristdemokraterna.

Vi är chockade över utvecklingen. Du satt under partiledardebatten och lovade att avskaffa tvångssteriliseringarna, Fredrik Reinfeldt! Du lovade inte att tillsätta en utredning i frågan. Det var visserligen Pride och valår, men man säger inte vad som helst bara för att vinna röster och sedan glömmer det! Varje år tvångssteriliseras 40-60 transsexuella i Sverige, enbart för att de behöver också i passet få vara de män och kvinnor de verkligen är. Detta är våra medlemmar, våra vänner, våra partners och våra barn som din regering fråntar rätten att skaffa barn. Nu säger du och din regering att ni nog vill fortsätta med det, och utreda igen, tills Kristdemokraterna och andra konservativa riksdagsledamöter är nöjda.

Vi är mycket oroliga för att du och din regering inte riktigt tänkt över vad en ytterligare utredning skulle få för konsekvenser för oss som berörs. En utredning på två-tre år kan innebära 80 – 180 fler tvångssteriliserade människor. Människor som förhindras skaffa barn, för all framtid. Det betyder också två-tre års ytterligare väntetid för alla de som nu inväntar en lagändring, och därför inte ansöker om att få byta juridiskt kön i dagsläget. De lever som sitt rätta kön, upplevs som sitt rätta kön. Men tvingas ha ID-kort som inte stämmer med hur de lever och uppfattas. De får problem vid exempelvis arbetsintervjuer, myndighetskontakter och resor. Det är också farligt att leva med ett juridiskt kön som inte stämmer med det kön man lever och uppfattas som, hatbrotten är verklighet.

Varje vecka som tvångssteriliseringarna finns kvar i lagen betyder att människor skadas ännu mer!

Det innebär också ännu en vecka då mänskliga rättigheter kränks godtyckligt, utifrån en medeltida moraluppfattning. Det är fastslaget bortom all tvivel att steriliseringskravet för att få byta juridiskt kön inte har någon medicinsk grund, både i förarbetena till lagen, i SOU29007:16 och i Socialstyrelsens rapport. Lagen är utredd både en och två gånger, av jurister. Thomas Hammarberg, CEO, sa redan 2009 att alla krav på ingrepp strider mot Europakonventionen. Europarådet är starkt kritiska, Socialstyrelsen vill ta bort kravet, samtliga riksdagspartier utom Kd och Sd är överens. Transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter!

Fredrik, vi kan inte förstå hur du och din regering kan fortsätta tvångssterilisera oss. Det är grymt och barbariskt, det bryter mot svensk grundlag och de mänskliga rättigheterna. Du lovade att avskaffa denna vidriga hantering, inte att utreda den ännu en meningslös vända. Nu ber vi dig att minnas vad du lovade, och att omedelbart förhindra ännu fler tvångssteriliseringar. Visa att även transpersoner omfattas av mänskliga rättigheter!

Immanuel Brändemo, vice ordförande KIM

*************
Publicerad i QX.

Brev till ärekbiskop Anders Wejryd, om tvångssteriliseringar

2012-01-24T12:25:00.004+01:00

Min förra blogpost handlar om Svenska Kyrkans remissyttrandet på den gamla (och numera skrotade, tack och lov!) utredningen omhttp://www.blogger.com/img/blank.gif könstillhörighetslagen. Jag skrev ett personligt brev till ärkebiskopen i frågan, se nedan. Sommaren 2010 talade jag med honom som hastigast under Almedalsveckan, och hans medarbetare Ann-Chatrine Jarl lovade att jag skulle få det svar jag då ännu inte fått. Det svaret lyser fortfarande med sin frånvaro. Likasom Svenska kyrkans vilja att ta tag i frågan. Jag är fortfarande medlem i Svenska Kyrkan, men jag känner mig inte välkommen.

****************
Stockholm 2007-11-21

Hej Anders!
Det är i stor sorg jag skriver detta brev till dig. Jag är öppen bög och kristen, men har ändå aldrig tidigare funderat på att gå ur kyrkan. Men efter att ha läst det remissvar som Svenska Kyrkan har avgett på Könstillhörighetsutredningens betänkande (SOU 2007:16 - Ändrad könstillhörighet – förslag till en ny lag.) finner jag mig själv börja fundera på om inte utträde är det enda möjliga. Yttrandet är oerhört och jag är djupt bedrövad över att min kyrka kan uttala så här.

I vanliga fall brukar jag agera offentligt när jag tycker en organisation uttalat sig kränkande om HBT-personer. Jag skriver en debattartikel eller kontakter mina partikamrater. Men nu känner jag att det inte vore rätt. Det är en sak att vända sig till pressen när en myndighet eller organisation kränker en. Det är en helt annan att fundera över hur man ska reagera när man blir kränkt av sin egen familj. Alltså väljer jag att skriva personligt till dig, som herde och överhuvud, för att berätta hur jag känner när mitt eget samfund, min familj, gör mig illa.

För mig, och förmodligen för flera andra transsexuella, är svenska kyrkan min familj. Jag har en bakgrund som aktiv i dåvarande Kyrkans Ungdom, jag tillbringade hela min tonår i kyrkan och tänker fortfarande på Salems kyrka som min gamla hemförsamling, trots att jag inte varit i kommunen på flera år. Jag skolades in i kyrkan som konfirmand och kyrkvärd, hjälpte till på konfirmandläger och gudstjänster. Jag engagerade mig på stiftsnivå och jag kämpade för att skilja kyrkan från staten. Sen flyttade jag, bytte församling men bara delvis samfund (till EFS) och gifte mig och lät döpa min son inom EFS/Svenska Kyrkan. Nu är jag tonårsförälder och gläds åt att min son har valt att både konfirmera sig och vara aktiv i samma EFS-församling där han är döpt. Själv är jag mindre aktiv, bland annat för att samma präst som konfirmerade sonen också öppet skrev på prästuppropet mot samkönade äktenskap. Men jag deltar gärna i gudstjänster i andra församlingar och talar tom ibland på dem. För mig är Svenska Kyrkan mitt andliga hem, jag känner mig fortfarande hemma och välkommen där. Eller, jag kände mig åtminstone välkommen förr. Nu vet jag inte längre. Det känns som min egen kyrka lyst mig i bann.

Jag är nämligen en av dem som berörs av betänkande, eftersom jag har en bakgrund som transsexuell. Det är mig ni, dvs Svenska Kyrkan, talar om, jag och andra transsexuella finns i kyrkan. Och när ens egen familj går ut och offentligt säger sådant som ni säger i remissyttrandet, då gör det ont. Jag har inga ord för hur illa berörd jag blir av det ni säger, remissyttrandet tycks skrivet i en anda av högerkristen beskäftighet och inskränkthet som jag inte trodde var möjlig i mitt eget samfund. Hur tror ni att min son känner det om han får reda på att inte bara EFS utan hela Svenska Kyrkan också tycker att hans uppväxt måste ha varit så traumatiserande att han inte borde fått bli född? Och hur tror ni det känns för mig och andra transsexuella att få slängt i ansiktet att eftersom vi söker behandling mot vår sjukdom så får vi anses frivilligt ha gett upp tankarna på att skaffa barn? Det känns som om ni resonerar som om längtan efter barn inte kan anses vara tillräckligt stark hos oss om vi inte kan ”motstå frestelsen” att genomgå behandling. Och därför bör vi inte tillåtas skaffa barn, eftersom vi inte vill göra den uppoffringen det innebär att inte genomgå behandling.

Jag känner många transsexuella som längtar efter barn. Och som både förälder och kristen uppfattar jag ofta dem som mycket ansvarsfulla. De ser att de innan behandling inte är mogna för barn, de mår för dåligt. Men de vill, som många andra, ha kvar möjligheten, när de blivit friska och kan ge ett barn den omtanke och uppmärksamhet som behövs. Den insikten, klokskapen och barnlängtan har ni valt att uppfatta som ren och skär egoism, som om de vill skaffa barn av andra skäl än andra människor, som om just transsexuella skulle vara mer egoistiska i sin barnlängtan än andra. Det här känns som ren illvilja, jag förstår inte hur det kan vara förenligt med kristen kärlek att presentera er åsikt som ni gör. Ni gör så många så illa.

Hela remissyttrandet verkar präglas av en tanke att transsexuella kanske inte egentligen behöver behandlas med könskorrigerande operationer och hormonterapi. Ni tycker att vi kanske kostar för mycket i förhållande till vilken nytta vården kan tänkas ge och ni tycker att det faktum att det finns fall där folk sökt fastställelse i det gamla könet igen (av okänd orsak) indikerar att könskorrigerande behandling inte är garanterat det bästa sättet att hjälpa transsexuella. Och allt det här tycker ni utan att hänvisa till vetenskapliga studier. Jag är van vid det kunskapsförakt och den fientlighet mot vetenskapliga metoder som finns inom delar av frikyrkan, men jag hade inte väntat mig att finna det inom mitt eget samfund. Var och en som klarar av att, utan fördomarnas skygglappar, läsa vetenskapliga avhandlingar kan snabbt hitta en mängd studier på nätet som alla samfällt säger att könskorrigerande behandling är den bästa behandlingen, ur ett vetenskapligt perspektiv. Ni ifrågasätter den behandlingsmetod som fått mig att må bra, utan behandling hade jag antingen varit djupt deprimerad eller tagit livet av mig. Istället verkar ni mellan raderna säga att jag kanske mest var förvirrad, jag visste inte mitt eget bästa.

Det känns som om ni kastar tillbaka flera års skam och skuld i ansiktet på mig, all den skam jag kände när jag verkligen funderade allvarligt på om jag var knäpp. Ni verkar tycka att jag inte tänkte efter tillräckligt, och ni underkänner min personliga kontakt med Gud och min förmåga att be om vägledning. Det finns flera transsexuella inom Svenska Kyrkan, och inom andra kyrkor, som brottas med sina känslor och sin skam. Som transaktivist händer det att jag fungerar som stödkontakt för transsexuella i kris. Nu är jag oerhört orolig över att Svenska Kyrkans remissyttrande ska bidra till att transsexuella inom kyrkorna får rådet från präster och andra att inte söka vård för sina problem. Jag förstår inte hur ni kan bidra till detta synsätt. Det är ju folks liv som står på spel, det framgår tydligt redan av betänkandet att 20% av alla transsexuella försöker ta livet av sig, innan de får behandling och att den risken sjunker mycket avsevärt vid behandling. För mig känns det som om min egen kyrka skadar just dem jag försöker hjälpa, det känns oerhört tungt.

Könstillhörighetskommittén föreslår också fortsatt tvångssterilisering, i form av tvångskastrering, och svenska kyrkan invänder inte. Det är med djup besvikelse jag ser att kyrkan inte lärt sig något av läxan om tvångssteriliseringarna från 1945 och framåt, utan instämmer med kommitténs förslag. Hur man som kristen kan försvara ett förslag som inte på något sätt skiljer sig från de tvångssteriliseringar som skedde förr är för mig fullständigt obegripligt. Det finns helt enkelt inget försvar för den åsikten och det är djupt sorgligt att inte ens SvK klarar att se likheterna med de steriliseringar som tvingades på mindre socialt bemedlade kvinnor när de sökte abort eller tillstånd att gifta sig.

Som tonårsförälder oroar jag mig också extra mycket för alla unga transsexuella. Till skillnad från de flesta, inklusive könstillhörighetskommittén, så har jag talat med transsexuella under arton år. Flera av dem lever sedan länge som det kön de känner sig som.
Jag har sett hur de noga håller isär vänner som ”vet” och de som ”inte vet”, för att inte fel person ska få reda på att de ”bara ser ut som” killar och tjejer, att de har ett annat kön och ett annat namn på ID-kortet. Det känns outsägligt grymt att tvinga dem att leva dubbelliv, och ständigt vara rädda att avslöjas. De kan inte handla med kort i affärer ihop med kompisar, betala hyrda videofilmer med kort, inte utan bekymmer resa på språkresa, gå på tonårsdisco eller fixa biljetter till festivaler. Allt kräver legitimering, något de inte kan göra i andras sällskap om de inte vill bli utpekade som ”freaks”. Att byta juridiskt kön är en rent byråkratisk process, lika lite irreversibelt som att byta samfund. Varför ser ni inte likheten med att en ung människa kommer till tro? Även det är livsavgörande och omvälvande, ändå känns det självklart att unga får låta döpa sig och gå med i ett samfund. Men ni verkar tycka att unga transsexuella inte kan antas veta vilket kön de är, inte ens när en läkare ställt diagnos på dem är det riktigt säkert. Förstår ni inte hur orimligt det låter, som om vissa unga inte kan anses vara tillräkneliga för att de anser sig ha motsatt kön? Trots att det finns en vetenskapligt erkänd sjukdom som ger de symptomen och de har fått diagnos? Som förälder gör det mig ont att se att kyrkan inte vill se till dessa våra minsta. Just de som så starkt behöver vår hjälp vill man avvisa och tycks välja att inte tro på eller ens vilja lyssna till.

Som du ser har jag goda skäl att fundera över om det verkligen är försvarbart för mig att längre vara medlem i Svenska Kyrkan. Gudstjänster kan jag alltid delta i ändå, det är ju inte den enskilda församlingens åsikter om speglas tack och lov. Och min tro har jag inga skäl att varken ifrågasätta eller överge, Gud och jag vet var vi har varandra och det vore mig väldigt främmande att tvivla, särskilt med tanke på den ibland ganska steniga väg Han vandrat med mig, och burit mig över, i så många år. Tvärtom, det är min tro som fått mig att fundera på utträde. När mitt samfund agerar på ett sätt jag finner helt oförenligt med min tro tycker jag det finns skäl att fundera på om jag vill stödja samfundet med ett medlemskap. Vill jag nån gång framöver, om jag träffar en ny man eftersom jag är frånskild idag, gifta mig i en kyrka som anser att det var helt korrekt att tvångssterilisera mig? Hjälper det verkligen då om den kyrkan stödjer samkönade äktenskap, kan det första felet uppvägas på så vis? Vill jag bli begravd inom ett samfund som indirekt bidrar till att mina vänner riskerar att bli självmordbenägna? Vill jag ekonomiskt stödja en kyrka som tycker det är rimligt resonera i nationalekonomiska termer av samhällsnytta när det handlar om mänskligt lidande? Jag har inga svar på de här frågorna än, men jag hoppas jag finner dem.

Vill du svara blir jag glad, men det är inte nödvändigt, jag förstår att du har mycket på schemat. Jag lyssnar gärna om du vill ge något gott råd angående hur jag kan fundera kring mitt anförda etiska dilemma, jag har respekt för dig och förutsätter att du i så fall undviker plattityder. För min del får du gärna visa detta brev för andra inom kyrkan, om du tror det hjälper dig och andra att verka för ett bättre förhållningssätt i frågor som rör transsexuella. Mitt huvudsakliga syfte har dock framför allt varit att berätta för dig hur just jag upplevt situationen, inget annat. Tack för att du tog dig tid att läsa.

Med hälsningar i Kristus/ Lukas Romson

Transsexuella bör inte skaffa barn, enligt Svenska Kyrkan

2012-01-24T10:20:00.007+01:00

Allt fler uppfattar tvångssteriliseringarna av transsexuella som inhumana och otidsenliga. Men Svenska Kyrkan anser att det är olämpligt att transsexuella skaffar barn. Det framgår av organisationens remissyttrande.

Både socialstyrelsen, Europarådet och de flesta riksdagspartier anser att kravet på transsexuella att vara sterila för att få byta juridiskt kön måste avskaffas. Flera tunga internationella frivilligorganisationer och enskilda europarlamentariker har de senaste dagarna riktat stark kritik mot att regeringen tycks ha för avsikt att behålla tvångssteriliseringarna, tills frågan utretts en tredje gång. Samtidigt finns en tydlig majoritet i riksdagen för ett avskaffande och det är inte säkert att regeringen får igenom ett utredningsförslag. Då tas sannolikt kravet bort bums.

Svenska kyrkans åsikt ligger däremot långt efter de mer liberala tongångarna. Det enda officiella uttalande som finns är ett remissyttrande från 2007. Man invände varken mot dagens tvångssteriliseringar eller mot utredningsförslaget om att ersätta tvångssterilisering med tvångskastrering. Organisationen stödde också dagens förbud för transsexuella att frysa ned ägg eller spermier för framtida behov. Därmed gick man emot utredningsförslaget som öppnade för att tillåta detta, för att möjliggöra för transsexuella att skaffa barn via konstgjord befruktning.

Svenska Kyrkans motivering var att personens nya identitet kunde bli osäker om han/hon skulle få möjlighet att bli biologisk förälder med utgångspunkt i den tidigare könstillhörigheten. Men varifrån kyrkan hämtade denna åsikt står ingenstans. Det finns ingen forskning som stödjer tanken. Precis som det inte finns någon forskning som säger att barn som plötsligt upptäckter att dess mor egentligen är dess biologiska far kan drabbas av ett livslångt trauma. Ändå hävdade Svenska Kyrkan just detta, samtidigt som man tog för givet att transsexuella skulle dölja för sina barn hur de kommit till. Dessutom slog man fast att det inte är en mänsklig rättighet att bli förälder. Men enligt FN-deklarationen är det en mänsklig rättighet att få försöka skaffa biologiska barn.

Remissyttrandet är alltså några år gammalt, och frågan har sedan dess blivit högaktuell. Men enligt Cristina Grenholm, direktor för Sekretariatet för teologi och ekumenik vid kyrkokansliet, finns det inte något officiellt ställningstagande av senare datum. Åsikterna från 2007 är fortfarande Svenska Kyrkans officiella åsikt. Cristina Grenholm betonar däremot att frågan absolut inte är slutdiskuterad, och säger också att det finns flera företrädare för Svenska kyrkan som engagerar sig i frågan.

Detta duger inte. Det borde vara självklart för Svenska Kyrkan att tydligt värna även transpersoners mänskliga rättigheter. Det räcker inte att enstaka eldsjälar tycker frågan är viktig. Genom att underlåta att ta tag i frågan, underlåta att diskutera den på allvar, underlåta att ta ny ställning så fortsätter Svenska Kyrkan kränka transpersoner. Åsikten att en viss grupp människor är så oönskade och obehagliga att vi inte bör tillåtas skaffa barn är helt enkelt vedervärdig, och hör inte hemma i Svenska Kyrkan!

Lukas Romson
medlem i föreningen Hjärta och transsexuell

Publicerad i Tro och Politik, 23/1
Personligen hade jag gärna lyft frågan i Kyrkans Tidning, Svenska Kyrkans eget organ. Men där var jag inte välkommen...

*****************
För den som till äventyrs trodde att Svenska Kyrkan inte har blivit ordentligt upplysta om hur transsexuella uppfattar organisationens officiella hållning vill jag hänvisa till att:
* Det under Pride 2009 hölls ett seminarium om just remissyttrandet, "Döpt, kastrerad och välkommen!", där det framgick med all önskvärd tydlighet hur kränkta vi känner oss. En representant för SvK deltog.
* Både jag själv och andra har skickat brev till Anders Wejryd, ärkebiskop.
* Jag talade personligen med Anders Wejryd under Almedalsveckan 2010, och påminde honom om att jag aldrig fick något svar på mitt brev. Och att SvKs yttrande har gjort en massa människor väldigt illa.
* Peter Forsberg, redaktör för Svensk Kyrkotidning, tog upp saken 2010.
* Åke Bonnier, domprost i Stockholms stift, i sommaren 2011 uppmanade SvK att tänka om.
* RFSL har också talat med SvKs centrala kansli, och påpekat problemet.

Tvångssteriliseringsdebatten, vad har sagts och gjorts?

2012-01-20T12:52:00.016+01:00

Vad har egentligen hänt i debatten om tvångssteriliseringarna av transsexuella de senaste veckorna?

Torsdagen 12 januari slog nyheten om de borgerliga partiernas förmodade svek ned som en bomb. TT meddelade på förmiddagen att borgarna hade kommit överens om att plocka ut frågan ur den proposition som skulle läggas av regeringen, och istället utreda steriliseringskravet igen. Ett flertal tidningar vidarebefordrade nyheten. Anders Andersson,Kds ledamot i Socialutskottet, talar om "en framgång för Göran Hägglund och för den goda dialog som finns mellan partierna.". Han menar att:

"– Det är viktigt att vi står fast vid försiktighetsprincipen och inte rusar iväg med lagstiftning."

* RFSL reagerar snabbt, först med en debattartikel i Dagens Nyheter.,
* och sedan med ett pressmeddelande.
* Oppositionen reagerar i en gemensam debattartikel, och säger att det är

"sorgligt att KD lyckades blockera ett förslag som det finns en stor majoritet i riksdagen för."

* RFSU skickar ett pressmeddelande där de kritiserar regeringen.
*Strax efter två på eftermiddagen twittrar Abir Al-Sahlani, riksdagsledamot för Centerpartiet:

"Idag är jag inte stolt över Alliansen. Tvångssterilisering ? Really? Nazi-vibbar..."

* Nyheten når den engelsktalande delen av världen vid halvtre på eftermiddagen, via The Local. Riksdagens eget husorgan Riksdag & Departement rapporterar om nyheten.
* Någon gång under dagen menar Kenneth Johansson, riksdagsledamot C och ordf socialutskottet, på sin blogg att C är emot tvångssterilisering vid könsbyte. Han skriver också att

"Jag känner mig trygg i att vi till slut når målen så länge det åtminstone sker små steg i rätt riktning."

* Vid femtiden gick RFSLs nuvarande och förra ordförande, ihop med RFSL Ungdoms ordf. och jurister och andra från Uppsala Diskrimineringsbyrå, ut i en debattartikel på Newsmill som kritiserar agerandet från M, C och Fp. Det blir den första av hittills tio artiklar på Newsmill, där alla utom en är starkt kritiska mot förslaget att utreda istället för att avskaffa tvångssteriliseringarna. Kritiken kommer från såväl liberalt, som miljöpartistiskt och socialdemokratiskt håll. Liksom från transrörelsen och läkare.
* Vid klockan sex på kvällen börjar en demonstration arrangeras av ett flertal hbt- och transorganisationer, inklusive samtliga partipolitiska hbt-nätverk. (Öppna Moderater avböjde senare att delta i arrangerandet, och själva demonstrationen.)
* Inte långt därefter dras en internationell namninsamling igång.
* Vid halvsju på kvällen rapporterar QX om sveket mot transpersoner .
* Klockan åtta intervjuas Lina Gidlund, Uppsala Diskrimineringsbyrå, av UNT och undrar vad ursäkterna till forna tiders tvångssteriliserade var värda, när man ändå fortsätter med hanteringen.
* Badgen Stoppa tvångssteriliseringarna skapas vid halvniotiden på kvällen och sprids över Facebook.
* Samtidigt intervjuas Maria Nielsen, kristdemokratisk politiker och transsexuell, av Expressen. Hon kriserar då Barbro Westerholms uttalande om överenskommelsen:

"-Det här kan man leva med'. Lätt att säga, när hon inte själv tvingas leva med det."

* Klockan 22.41 kritiserar TransGender Europe, TGEU, Sveriges regering i sin pressrelease.

Strax därefter meddelar så Erik Ullenhag, minister med ansvar för hbt-frågor och folkpartist, att det inte existerar någon överenskommelse. Förvirringen är nu total.

Så debatten fortsätter, med oförminskad styrka. Med skillnaden att DN och SvD plockar bort de artiklar som rapporterade om den överenskommelse som nu tydligen inte finns.

Fredagen 13de januari inleds med att Johan Person, riksdagsledamot Fp, på sin blogg kräver att tvångssteriliseringarna snarast stoppas. Han menar också att

"Om detta som rapporterats om en eventuell överenskommelse är en del i kampen om partiledarposten i KD är det ovärdigt och oetiskt."

Lite senare kritiserar CUFs och LUFs båda ordförande regeringen för att de gett efter för KD i frågan. Jakob Lundgren, Grön Ungdom, konstaterar på SVT Debatt att det räcker med nitton ledamöter för att ta bort tvångssteriliseringarna. Shadé Jalali, likabehandlingsexpert Unionen, skriver att tvångssteriliseringar är ett arbetsmiljöproblem. Jag påpekar i en debattartikel att regeringen bryter mot de mänskliga rättigheterna.Lennart Sacredéus(Kd) uttalar sig till stöd för en ytterligare utredning och blandar förvirrat ihop juridiskt och biologiskt kön, vilket han senare kritiseras för. Amanda Brihed (Fp) påpekar att staten förbjuder henne att bilda familj. P3 Nyheter rapporterar om att debatten om tvångssteriliseringar fortsätter, och att de inte lyckats få några kommentarer från Kd. Ulrika Westerlund kommenterar cirkusen kring frågan i QX och undrar när M, C och Fp tänker göra verklighet av sina uttalade åsikter.

Under lördagen den 14de januari publicerar först Öppna Moderater på sin blogg ett klargörande att de "står fast vid att tvångssteriliseringen måste upphöra" och att det är glasklart att detta också är Moderaternas åsikt, sedan partistämman. Lite senare publiceras en debattartikel från ledande socialdemokrater, med Lena Hallengren vice ordf. Socialutskottet i spetsen, i QX. De menar

"Att statsministern säljer ut rättigheterna för en grupp människor för att hålla ihop sin regering är skamligt."

Sydsvenskan kritiserar regeringens agerande på ledarplats, jämför med tvångssteriliseringarna på trettiotalet och citerar Karin Lindell, jurist och den som ansvarade för Socialstyrelsen utredning om lagen och om vården för transpersoner. Lindell säger:

”Det är väldigt anmärkningsvärt och förvånande. Det tillhör inte ett modernt samhälle att du tvångssteriliserar någon över huvud taget."

Dagens Samhälle publicerar en debattartikel av Johan Sjölander, socialdemokratisk landstingspolitiker. Han menar att sjukvårdspolitiker måste ta ställning mot tvångssteriliseringarna och skriver:

"-Var och en kan enkelt fundera på hur personer som ändrat kön framställs i exempelvis populärkulturen och inser då direkt att detta är en grupp som omges av enorma fördomar. Steriliseringskravet blir då ytterligare ett uttryck för detta . Varför ska de mänskliga rättigheter som omfattar alla andra människor dra en gräns vid just mig? Det är en fråga som många ställer sig, och den är berättigad."

Human Rights Watch skickar ett öppet brev till Fredrik Reinfeldt och kräver att tvångssteriliseringarna avskaffas. Både DN,SvD och SVT rapporterar om det. Caroline Szyber, riksdagsledamot Kd, uppger på sin blogg att hon är förvånad över uppgifterna om en överenskommelse.

På söndagen 15de januari kommenterar Lena Sommestad den borgerliga förvirringen på sin blogg och undrar hur trovärdiga C, Fp och M verkligen är i hbt-frågor, när de i alla skarpa lägen stöder Kd. The Local rapporterar om HRWs brev till Reinfeldt.

Måndagen den 16de januari inleds med att Maria Sundin och Ulrika Westerlund deltar i TV4s Nyhetsmorgon och förklarar att det inte bara handlar om tvångssteriliseringar utan även ett förbud mot att spara ägg/spermier. Sveriges Radios skämtsamma program Tankesmedjan menar att

"KD anser att vi inte ska ha för bråttom med att avskaffa tvångssterilisering av transpersoner. Men Göran Hägglund. att vänta 36 år efter alla andra tvångssteriliseringar avskaffades, kan man verkligen anklaga det tempot för att inte vara tillräckligt lugnt?"

I en intervju i Kristianstadsbladet säger Anders Åkesson (Mp) att

"Det är en rättighetsfråga att byta kön, juridiskt, utan att behöva ligga under kniven".

Åkesson är inte bara miljöpartist, utan även ersättare i Socialstyrelsens rättsliga råd för psykiatrin. Jag drar igång ett initiativ där de som vill påverka "sina" riksdagsledamöter enkelt kan maila dem. Göteborgs Fria har en ledare om det steriliserade folkhemmet och pekar på att tvångssteriliseringarna av transsexuella har kopplingar till Sveriges tidigare historia i ämnet. Under måndagen kommer också ett skarpt gemensamt uttalande från ILGA Europa och TGEU. Liksom kraftig kritik från europaparlamentarikerna i LGBT Intergroups i Europaparlamentet. Sirpa Pietikäinen, finsk ledamot i Europaparlamentet (Saml.) säger:

“Mr Reinfeldt’s government should remember that a person’s dignity and integrity are cornerstone values for Christian Democrats. For transgender people, this means being free to undergo the changes they wish to, no more and no less. This isn’t about LGBT rights; it’s about human rights and torture, cruel, inhuman and degrading treatment."

Under tisdagen den 17de januari publiceras transföreningen FPE-S debattartikel, där de menar att regeringen lider av transfobi, och påpekar att frågan om tvångssteriliseringarna dessutom är på väg att avgöras i domstol. Moderaten Mats Gerdau, led. SoU säger till Nyheter24:

– Vi är tydliga med att vi vill skrota kravet som finns i dag på sterilisering. Men innan man ändrar en lag måste man ta fram ett gediget underlag. Jag vet inte om det finns det i dag, och det är det vi ska ta reda på.

Caroline Szyber(Kd) tycker däremot att en ny utredning är onödigt och säger:

"– Jag är skeptisk och förstår inte vad som ska utredas mer. Enligt mig måste det här steriliseringskravet avskaffas så snabbt som möjligt."

Under eftermiddagen hölls också i Luleå en manifestation mot tvångssteriliseringarna, med talare från bland andra RFSL, SSU Luleå, Röda Korsets byrå mot diskriminering, Socialdemokraterna och Rättvisepartiet socialisterna. Två folkpartister publicerar också en debattartikel i Hallands Nyheter, är kritiska till regeringspartiernas politik och menar att

KD har ännu en gång bevisat att partiet inte hör hemma i ett borgerligt samarbete.

Pink News rapporterar om den nu internationella kampanjen och skriver bland annat att Reinfeldt år 2010 beskrev tvångssterilisering som "ett mörkt kapitel i Sveriges historia".

Onsdagen den 18de januari demonstreras det utanför riksdagshuset och RFSL Ungdom, CUF, LUF och MUF menar i en gemensam debattartikel att

"Kravet på tvångssterilisering vid juridiskt könsbyte fyller ingen funktion. Det har visat sig enbart handla om att stoppa transsexuella från att fortplanta sig, då den som genomgår ett könsbyte också tvingas destruera sparade könsceller."

De tycker också att C, Fp och M

"...visar genom sin oförmåga att stå upp för sin övertygelse, att samarbetet i Alliansen enligt dem väger tyngre än mänskliga rättigheter."

I partiledardebatten tar både Gustav Fridolin (MP) och Jonas Sjöstedt (V) upp tvångssteriliseringarna. Under dagen visar det sig också att regeringen verkligen tänker lägga en proposition, senast april 2012. Om den kommer kräva mer utredningar om tvångssteriliseringarna eller avskaffa dem framgår inte. Normalt brukar inte så sena propositioner behandlas före sommaruppehållet, i så fall blir det behandling och beslut först i hösten 2012. Därmed aviserar V och Mp att de tänker lägga ett utskottsinitiativ i frågan. Elin Lundgren, riksdagsledamot (S), kräver i Arbetarbladet att tvångssteriliseringarna avskaffas nu, inte utreds vidare.

Torsdagen 19de januari publicerar QX Vanessa Lopez debattartikel. Socialutskottet har möte och frågan om V & Mps utskottsinitiativ bordläggs till nästa möte tisdag 24/1. Ett antal mindre media rapporterar om demonstrationen i Stockholm.

Fredagen 20 januari skickar Amnesty International ett brev till socialminister Göran Hägglund där regeringen uppmanas att:

* presentera förslag om att ta bort kravet på att personer som vill ändra sitt juridiska kön måste sterilisera sig, i linje med rekommendationerna från Socialstyrelsen och internationell humanitär rätt.

* presentera förslag om att ta bort det lagstadgade kravet att personer som vill ändra sitt juridiska kön är ogifta och svenska medborgare.

* tillåta personer som vill ändra sitt juridiska kön att vidta åtgärder för att bevara spermier och ägg för framtida fertilitetsbehandling.

* säkerställa att personer som vill ändra sitt juridiska kön kan göra det utan att genomgå oönskad medicinsk behandling eller kirurgiska ingrepp.

En socialdemokrat kräver i Göteborgs Posten att tvångssteriliseringarna avskaffas. Vänsterpartiet kritiserar socialdemokraterna för att man inte skriver under Vänsterpartiets och Miljöpartiets utskottsinitiativ. Lena Hallengren, vice ordf Socialutskottet menar att

Vi vill alla samma sak men har olika bedömningar av utskottsinitiativ,

[V+Mp+S kan som synes ändå inte få majoritet i utskottet.]

Lördagen 21 januari hålls en demonstration mot tvångssteriliseringarna i Göteborg. Huffington Post rapporterar om kampanjen.

Söndagen 22 januari hålls demonstrationer mot tvångssteriliseringar både i Malmö och Uppsala.

Måndagen 23 januari publicerar tre överläkare och en psykolog, alla med många års erfarenhet av transsexuella patienter, en debattartikel där de uppmanar regeringen att avskaffa de svenska tvångssteriliseringarna en gång för alla. De menar också att det

"...inte finns någon motsättning mellan att vara transsexuell och att ha barnönskan." och att "Tvångssteriliseringens vara eller inte vara är en politisk fråga som handlar om moral, normer och värderingar, några klara medicinska skäl finns inte."

Samtidigt publicerar Bengt Malmgren, psykiatriker och ansluten till Claphaminstitutet ett inlägg på Newsmill om den "dolda agenda" som han anser driver steriliseringsmotståndarna. Han hävdar bland annat att de som är emot tvångssteriliseringarna är "andra personer än de som hittills genomgått könsbyten" och att "...de som genomgått könsbyte från män till kvinnor uppfattar steriliseringen som naturlig och ej kränkande...".

Måndagen 23 januari publicerar jag en debattartikel i Tro&Politik, om Svenska Kyrkans gamla remissyttrande i frågan. Detta efter att först ha fått den refuserad i Kyrkans Tidning.

Tisdagen 24 januari inleds med att RFSU, IPPF och CRR i en gemensam debattartikel påpekar att tvångssteriliseringar är ett solklart brott mot mänskliga rättigheter. De förklarar begreppet "tvång" och skriver

"Tvång" kan också vara att utsättas för utpressning och att ställas inför en omöjlig valsituation: antingen steriliseras du, eller så tänker vi inte godta att du är den du säger att du är."

Under förmiddagen fattar Socialutskottet beslut om att Socialutskottet och Riksdagen ska behandla frågan om avskaffandet av tvångssterilisering snarast dock senast innan sommaruppehållet. Vänterpartiets och Miljöpartiets skrivning som innehöll Socialstyrelsens lagförslag röstades ned. Under dagen publiceras en replik av Tobias Tobé (M) (gentemot Elin Lundgren (S)) i Arbetarbladet. Han menar att hans utgångspunkt är att tvångssteriliseringarna ska avskaffas under mandatperioden och att

"dessa frågor ibland kräver politisk utveckling inom partierna och samtal mellan partier är en verklighet som både jag och Lundgren måste förhålla oss till."

Onsdagen 25 januari publiceras KIMs öppna brev till statsminister Reinfeldt i QX. KIM framhåller bland annat att statsministern har lovat att avskaffa tvångssteriliseringskravet, inte utreda det igen. Och att

"Varje vecka som tvångssteriliseringarna finns kvar i lagen betyder att människor skadas ännu mer!"

Miljöpartiets framställan till rikdagsstyrelsen om en särskild debatt i riksdagen i frågan avslås.

Onsdagen 26 januari belyser Dagens Nyheter den legala situationen och intervjuar Ulrika Westerlund, mig och Maria Nielssen (Kd).

Måndagen den 30 januari kommer en demonstration hållas i London, utanfför svenska ambassaden. Arrangörer är bland andra Press For Change.

***************
I skrivande stund har över 73.000 människor över hela världen undertecknat namninsamlingen mot tvångssteriliseringarna. Den kommer pågå tom 30/1. Gör det du med, och kontakta riksdagsledamöterna från din valkrets, och be dem jobba för att tvångssteriliseringarna avskaffas, inte utreds.

Bloggen Nitton mot tvångssteriliseringar har fler tips om hur man skriver brev till ledamöterna. Låt oss inte fortsätta upprepa historiska misstag, transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter!

Uppdaterad 26/1

Tal vid demonstrationen mot tvångssteriliseringarna, 18de januari.

2012-01-20T11:33:00.006+01:00

Godmorgon på er. Så står vi då här, efter många års slit. Politikerna verkar äntligen börja begripa att tvångssteriliseringar av transsexuella är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Foto: Matilda Pihl
Men det tar fortfarande tid, man vill utreda mer. För att vinna tid åt Kd, för att hålla sams i regeringen. Det är inte okey. Varje månad som Sverige fortsätter tvångssterilisera kommer fler människor för evigt fråntas möjligheten att skaffa barn. Som stolt förälder till en nu vuxen son tycker jag det är fruktansvärt. Det är också så att flera transsexuella som vet att de nog vill ha barn i framtiden, när de avslutat studier eller skaffat lägenhet, de väntar med att byta juridiskt kön. De tvingas leva med ID-kort som konstant ger dem bekymmer, riskerar att outa deras medicinska historia eller till och med innebär en risk för hot och våld. Att dra ut på beslutet över ännu en utredning innebär ett enormt lidande för väldigt många, det får inte ske!

Frågan är utredd både fram och baklänges under flera år. Det finns varken juridiska eller medicinska skäl att kräva att människor som vill byta juridisk kön måste vara sterila. Transpersoner som får barn är inget samhällshot. Det enda som kommer hända om kravet avskaffas är att det kommer bli lite fler lyckliga föräldrar och nyfödda barn.

Tvångssteriliseringarna bryter mot de mänskliga rättigheterna. Land efter land tar bort steriliseringskraven, och lämnar Sverige i en moralisk medeltid. Historiens dom över de politiker som nu fortsätter och begär ännu fler hittepå-skäl, ännu fler utredningar för att avskaffa något som var avskyvärt redan när det infördes, den domen kommer bli hård. Därför att transpersoner, och våra barn, vi kommer finnas där även då. Och berätta att ni satte ett lugnt och bekvämt regeringssamarbete framför våra mänskliga rättigheter. Tvångssteriliseringarna är en skam för Sverige, de ska avskaffas inte utredas!

************
Jag representerade KIM vid demonstrationen. Missa inte att underteckna All Outs namninsamling mot tvångssteriliseringarna! Här kan du se bilder på andra som undertecknat.

Missa heller inte Warrens performance!

Media om demonstrationen:Fria Tidningar, om demo i Uppsala 22/1, Sveriges Radio
Bloggar om demonstrationen: Miku, Majs, Rebeccadovega, Johan Sjölander, Intersektionell solidaritet, Trollhare, Solveig Z

Eberhard är okunnig om forskningen om transsexualism

2012-01-16T10:19:00.007+01:00

David Eberhard pläderade i lördags på Newsmill för en återgång till en ålderdomlig modell där den enda vård som ska erbjudas transsexuella är kollektivt anpassade ”paketlösningar”, inklusive sterilisering. Men hans artikel är full av faktafel.

Psykiatrikern David Eberhardt passade i lördags på att halka in i debatten om tvångssteriliseringar av transsexuella. Han argumenterade emot partiella könskorrigerande operationer, av Eberhardt kallat ”könsbyten”. Det är inte vad transsexuella vill ha, enligt Eberhardt.

Frågan är varför vi ska lyssna på just David Eberhardt i frågan. Han är visserligen psykiatriker, men det gör honom knappast till specialist på området. Inte heller har han frågat patienterna vad vi vill. Den internationella transrörelsen är väldigt tydlig i sina krav på tillgång till individanpassad vård, istället för totallösningar som påtvingar vissa patienter fler ingrepp än de vill ha. Faktum är att Eberhardts artikel är så full av faktafel att det tydligt framgår att han inte vet vad han talar om.

Könskonträra hormoner kommer minst lika ofta i form av injektionspreparat som piller. De tas heller aldrig oralt när det handlar om testosteron, eftersom detta skulle skada levern. Könskarakteristika som exempelvis utvecklade bröst hos kvinnor med transsexuell bakgrund och mörkare röst hos män med transsexuell bakgrund förvinner inte alls om hormonterapin avbryts. Inte ens om patienten behållit kroppsegna hormonproducerande organ.

Så här skulle jag kunna fortsätta och räkna upp rena sakfel. Men jag nöjer mig med att berätta vad de internationella behandlingsriktlinjerna, Standards of Care for the Health of Transsexual, Transgender, and Gender Nonconforming People, säger. Dessa riktlinjer tas fram av WPATH, en internationell organisation bestående av personer som är proffessionellt verksamma inom området och, till skillnad från Eberhardt, forskar om och/eller arbetar med transklienter. WPATH utgör den inom området mest ansedda expertisen. Av den senaste versionen av Standards of Care framgår det att det moderna sättet att se på behandling av transsexuella och andra patienter med könsidentitetsstörningar är att vården skall ges utifrån individuella behov, och att det finns patienter som mår bäst av partiell kirurgi eller enbart hormonterapi. Eberhardt tycks inte ha läst riktlinjerna. Hans idé att det enda korrekta skulle vara att antingen erbjuda fullständiga ”paketlösningar” eller ingenting är helt enkelt rejält föråldrad. Så ser inte svensk vård ut i dagsläget. Det händer exempelvis att biologiska kvinnor diagnoticeras som transsexuella och erbjuds hormoner och bröstreducerande kirurgi, utan att genomgå några könskorrigerande operationer av genitalier. Däremot påtvingas de givetvis ändå en kirurgisk sterilisering, på grund av lagens utformning. De får heller inte spara könsceller, och förlorar därmed för all framtid möjligheten att få framtida biologiska barn.

Eberhardt blandar också ihop juridiskt och biologiskt kön, vilket gör hans inlägg mycket förvirrat. Den aktuella debatten handlar om byte av juridiskt kön, inget annat. Frågan är rent juridisk, inte medicinsk. Både förarbetena till könstillhörighetslagen, SOU 2007:16 och Socialstyrelsens utredning fastslår med bestämdhet att tvångssteriliseringarna inte har någon medicinsk grund. Specialistkompetenta läkare har varit inblandade i samtliga dokument, så denna slutsats kan rimligen även Eberhardt godta. Läkarna i WPATH fördömer för övrigt steriliseringskrav för byte av juridiskt kön.

Eberhardt säger sig vara emot lagkrav på sterilisering. Samtidigt pläderar han för en återgång till en ålderdomlig modell där den enda vård som ska erbjudas transsexuella är kollektivt anpassade ”paketlösningar”, inklusive just sterilisering. Den enda slutsats som går att dra av Eberhardt märkliga inlägg i debatten är att han vill flytta makten att besluta över tvångssteriliseringarna från juristerna till läkarna. Låt oss hoppas att han är ensam i läkarkåren om denna idé.

Publicerad på Newsmill (ja, detta är för viktigt för att jag ska ha råd att hålla mig med principer, tyvärr.)

Media:Gustav Nilsonne, ordf RFSU Sthlm och läkare/Newsmill, Hanna Söderström/Newsmill, Lydia Wåhlsten, Timbro/Newsmill, Ulrika Westerlund, Sören Juvas mfl/Newsmill, Agneta Börjesson, Mp/Newsmill, Nima Gohlam Ali Pour/Newsmill
Svd,, DN, Oppositionens debattartikel/DN, Nyheter 24, RFSL/DN, Expressen

Bloggar: Trollhare, Markussa, Bengt Malmgren, läkare som förordar fortsatt sterilisering, Edward Riedl(M), Martin Moberg(S), Mikael Andersson(C), Peter Högberg(s), Beelzebjörn

Regeringen bryter mot mänskliga rättigheter

2012-01-13T11:59:00.005+01:00

Vallöftet 2010 från borgarna till transsexuella var tydligt. Tvångssteriliseringarna skulle bort! Det sa både Folkpartiet, Centerpartiet och till och med Moderaterna, via statsminister Fredrik Reinfelt. Hanteringen kallades inhuman och otidsenlig. Folkpartiet gick till och med ut med en debattartikel, där man lovade riva upp lagen.

Men nu är valet över och lagändringen låter vänta på sig. Igår tycktes man först ha gjort en överenskommelse med KD och deras unkna människosyn, för att sedan svänga 180 grader och hårdnackat hävda att inget hade hänt. Tvångssteriliseringars vara eller inte vara är inte viktigare än att de fyra högerhänderna i regeringen kan slarva med att vara tydliga och strunta i att hålla koll på vad de andra gör. Och oavsett vad som egentligen hänt och sagts, vi har inte sett röken av vare sig någon proposition eller ens ett utkottsinitiativ från vare sig M, C eller FP. Hade frågan varit viktig hade man redan varit igång, och kringgått KD för länge sedan.

Socialstyrelsen menar att Sverige för gott måste ”stänga dörren till tvångssteriliseringarnas mörka historia.” Allt fler debattörer inser att även transsexuella är människor, människor som bör omfattas av den mänskliga rättigheten att få försöka skaffa barn. Tvångssteriliseringarna bryter mot både svensk grundlag och Europakonventionen. Ändå fortsätter de.

Kunskapsläget har ändrats dramatiskt de senaste tre åren, Reinfeldt och hans regering kan omöjligt skylla på brist på kunskap i frågan längre. Trycket från omvärlden ökat drastiskt, Europarådet och Human Rights Watch har uttalat kraftig kritik. Flera europeiska länder har redan ändrat sina lagar och domstolsbeslut i andra länder omöjliggör att deras steriliseringskrav aktualiseras. Men istället för att följa Storbritanniens, Spaniens och Italiens exempel talar man nu om behov av ytterligare utredning.

Detta är nonsens. Det finns ett färdigt lagförslag, i den aktuella utredningen från Socialstyrelsen. Ett lagförslag har målgruppens stöd och som har tagits fram efter noggrann utredning. Ett lagförslag som är skrivet av en erfaren jurist som har skrivit lagar förr. Steriliseringskravet har ingen medicinsk grund och transsexuella som skaffar barn kan omöjligt utgöra en samhällsfara. Frågan har stötts och blötts sedan 2007, har passerat en SoU, ett otal remissinstanser och har diskuterats åtskilligt i media. Vad det kan finnas kvar att utreda är helt obegripligt.

Det enda som behöver utredas är varför vissa moralkonservativas beröringsskräck med barnlängtande transsexuella tillåts styra hela regeringens politik i frågan.

Tvångssteriliseringarna av transsexuella andas trettiotal och rashygien. Det är skamligt att regeringen fortsätter att ägna sig tvångssteriliseringar på en grupp människor bara för att vi anses misshagliga av en del konservativa krafter. Jag förutsätter att den rödgröna oppositionen tar tag i frågan och med hjälp av de borgerliga ledamöter som kan tänkas vilja stå upp för de mänskliga rättigheterna kör över regeringen i frågan snarast.

Lukas Romson, jämlikhetskonsult, transsexuell och socialdemokrat

Publicerad i Aftonbladet

Media: Reaktion från S, V och Mp. SvD1, SvD2, Expressen, Sveriges Radio, Sydöstran, GP
Bloggar: Trollhare, Värmlandspiraten Hultin, Martin Moberg, Alliansfritt Sverige, Peter Johansson, Ilona Szatmári Waldau, Kent Persson, Kristian Krassman, Mina Moderata Karameller, Peter Högberg, Thomas Böhlmark, Ann-Sofie Wågström

Recension av en recension

2012-01-08T14:51:00.007+01:00

- eller, hur man använder en recension som ursäkt för att marknadsföra unkna åsikter om transsexuella.

I dagens UNT skriver Rasmus Landström en recension av Signe Bremers avhandling Kroppslinjer – Kön, transsexualism och kropp i berättelser om könskorrigering. Avhandlingen lades fram i november och har mottagits väl, även i trans- och hbt-communityt.

Jag har inte kompetens nog att avgöra vilken tyngd avhandlingen har rent vetenskapligt, jag är varken etnolog eller forskare. Det är däremot inte Landström heller, vad jag förstår. Vad jag däremot har kompetens inom är transfrågor, inte minst när det gäller hur könsnormerna styr vården för transsexuella, det vill säga, just det som Bremers avhandling berör. Landström har däremot inte några särskilda kunskaper om transpersoners livsvillkor och hur könsnormen påverkar oss, vad jag kan uppfatta.

Landströms bristande insikt i frågorna blir uppenbara redan när han beskriver avhandlingen som om den handlar om "människor i färd med att byta kön". Som om det skulle handla om ett slags dokumentärt reportage om transsexuellas könskorrigeringsprocesser. När det istället handlar om forskning om den vård som transsexuella erbjuds, och hur könsnormen påverkar denna vård. Han lyckas visserligen förstå skillnaden mellan Bremers metod, att ha målgruppens egna upplevelser i fokus, och forskningsmetoder i en del tidigare avhandlingar, där forskarens förutfattade meningar om transpersoner styrt både inriktning och slutsats. Gott så.

Men sedan blir recensionen helt obegriplig. I Landströms verklighetsbild ingår det nämligen att det inte alls är radikalt, och därmed inte avvikande får man anta, att med ett "pseudokritiskt, queerfeministiskt språk beskriva transsexualism som frigörelsen från biologin". Som om gemene man i Sverige tycker att det finns fler kön än två, tycker att alla transsexuella har det kön de själva identifierar sig som, tycker att transpersoner ska ha samma rättigheter som alla andra, tycker att tvångssteriliseringar av transsexuella är fel, att även minderåriga ska få heta vad de vill oavsett kön och så vidare.

Det må vara en normerande åsikt i vissa grupper, men knappast i landet som helhet. Det är därför Bremer kommer fram till de resultat hon gör. Nämligen att könsnormen på ett negativt sätt påverkar vården för transsexuella. Något man kan tycka hade varit relevant att beröra i en recension av en vetenskaplig avhandling, forskares slutsatser brukar vara det viktiga. Men det tycker tydligen inte Landström. Han använder istället sin recension för att marknadsföra en syn på transsexuella som sorgliga offer genom att fokusera på just de berättelserna i Bremers material. Att det samtidigt finns andra berättelser i avhandlingen, och att just vårdberättelser kanske inte är de mest representativa för alla berättelser om transsexuella, det bortser han från.

När Landström sedan växlar över till att prata om sin åsikt om transsexualism som "något ganska sorgligt" och "ett symtom på ett samhälle med alltför lite fantasi och alltför strikta könsroller" sysslar han inte längre med att recensera Bremers avhandling. Texten är plötsligt en debattartikel, och Landström sorgligt okunnig om ämnet.

Givetvis kan man i teorin fundera över hur transsexuella skulle agera i ett samhälle där det saknades normer om kön. Kanske skulle det vara mycket mer ovanligt med könskorrigerande behandling? Det vet vi inte. Precis som vi kan diskutera, i teorin, hur aspies skulle agera i ett samhälle där det saknades normer om mänsklig kommunikation och hur våra sinnen fungerar.

Men, i praktiken är det så att dessa samhällen inte existerar. Och sannolikt aldrig kommer existera. De som skapar normerna är majoriteten, och majoriteten är såvitt vi vet cispersonerna och neurotyperna. Vi andra måste förhålla oss till detta, vare sig vi vill eller inte. Vi kan kämpa för att vårt perspektiv ska vara lika mycket värt som deras, och det är viktigt. Målet bör självklart vara ett samhälle där alla sätt att se på kön är lika mycket värda. Men vägen går knappast via att förneka den könsnorm som finns.

Och det är här Landströms till recension maskerade debattinlägg blir riktigt knepigt. För han tycks mena att transsexuella bör agera som om könsnormen inte existerar, även i sina privata liv. Som om vi till och med har en skyldighet att göra det, en större skyldighet än cispersoner. Att transsexuella ska acceptera våra kroppar som de är och stå upp för vår rätt att få vara män (trots att vi har kvinnokroppar) eller kvinnor (trots att vi har manskroppar) eller bigenders, nongenders, intergenders eller queers (trots att vi har synligt enkönade kroppar). Att just vi ska stå på barrikaderna mer än andra, och offra mer än andra för att förändra könsnormen.

Det vill säga, vi bör offra vår möjlighet att åtminstone några av dygnets timmar, åtminstone någon dag i veckan, få vara bara oss själva. Istället för Den Där Transsexuella, den avvikande, den konstiga. Och vi bör offra det för att personer som Rasmus "jag har [inte] något problem med att människor könsopererar sig" Landström ska få som han vill. Tack, men nej tack.

Jag föreslår att Landström kliver ur sitt eget trygga cisnormativa liv för säg en månads tid och lever 24/7 i konträr könsroll. Om han sedan på allvar kan säga att det gick utmärkt att leva så och må bra, då ska jag ta hans åsikter på lite större allvar. Till dess bör han hålla sig till att recensera och debattera saker han begriper sig på.

Bloggar: Trollhare,

S vill ha riktiga verktyg att bekämpa hbt-diskriminering!

2011-11-22T14:01:00.007+01:00

Som ett led gårdagens bloggutmaning i att lyfta fram vad jag tycker vi Socialdemokrater gör bra vill jag stolt lyfta fram en debattartikel om Stockholms Läns Landstings nya Hbt-policy:

Jag har berört ämnet förut, och nu följer alltså Socialdemokraterna i landstinget, ihop med Hbt-S Stockholm, upp problemen med en debattartikel som visar var vi ser problemen och hur vi skulle vilja jobba.

Johan Sjölander och Jerry Adbo skriver att det visserligen är väldigt bra med goda ambitioner, men att det behövs mer än så. Policyn riskerar att bli en hyllvärnare, och de beklagar att de borgerliga partierna inte ser detta.

"Vad vi från socialdemokratiskt håll vill lyfta in i policyn är grundläggande förutsättningar för ett framgångsrikt strukturerat jämlikhetsarbete. Om man inte är väldigt tydlig med att peka ut ansvar, ha rutiner för uppföljning och även skjuta till resurser är det troliga att vad som händer är – ingenting. Man kan tycka en massa bra saker (och det är naturligtvis inget dåligt) men vill man åstadkomma verklig förändring krävs det konkret handling.

Vi vill såklart tro på att den borgerliga majoriteten faktiskt menar allvar med att de nu på riktigt vill förändra hur vi arbetar med hbt-frågor inom Stockholms läns landstings verksamheter. Att det inte handlar om att plocka poäng genom att presentera ett snyggt papper med en massa fina ord. Men det finns idag mängder av policies och styrdokument inom landstinget. Ska vi vara helt ärliga så vet vi att många av dem faktiskt inte innebär någonting alls för de som gör jobbet ute på golvet i verksamheten."

Policyn saknar både tydligt uttalat ansvar för genomdrivande och uppföljning. Och borgarna säger också nej till att anslå resurser i form av ekonomiska medel och konkreta utbildningsinsatser och konkreta hjälpmedel. Sjölander och Adbo undrar varför och säger:

"Politisk prestige får inte stå i vägen för arbetet för alla människors lika värde. Då håller det inte att vägra diskutera över blockgränserna hur vi på lång sikt rent konkret ska arbeta för att nå bästa möjliga resultat. I verkligheten, och inte bara på ett papper. "

Jag tycker det är mycket allvarligt att ett gott jämlikhetsarbete, som uppenbart i grund och botten har majoritetens gillande, motverkas pga politisk prestige. Jag hade hoppats att de ansvariga inom åtminstone folkpartiet skulle ha insett att detta var en rimlig fråga att vara lyhörd i och kompromissa om. Det hade ingen förlorat på, men hbt-samhället vunnit rejält på.

Men vi vill åtminstone, även om borgarna nöjer sig med snygga ord!

"Socialdemokraterna vill mer än att skapa ett intetsägande dokument att hänga i glasram, för att sedan kunna slå sig för bröstet. Vi vill istället aktivt verka för att förbättra hbt-personers livsvillkor, för en rättvis och jämlik hälsa och välfärd – för alla."

,

*********
Jag noterar också att hittills har Sebastian, hbt-sossekollegan Hanna, Ola Möller och Martin Moberg antagit gårdagens bloggutmaning om fler positiva inlägg om socialdemokratisk politik.

Jag tycker också söndagens inlägg av Johan Westerholm visar på väldigt positiva sidor av partiet. Bengt Silfverstrand visade igår på ett positivt sätt att jobba med partiets förnyelse och Ilse-Marie lyfte fram lokalpolitiker som kämpar för bättre vård utan rikskapitalbolag.

Vad säger ni, ska vi lyckas bli riktigt positiva och "på" innan jul? Det går att vara både progressiv, analytisk, internkritisk och positiv på samma gång, jag lovar!:)

Politik istället för polemik! - en bloggutmaning!

2011-11-21T11:48:00.014+01:00

Jag har med stigande oro den senaste två månaderna läst hur allt fler socialdemokrater helt överger all professionalism och för fram kritik till partiet via media istället för internt. Och hur debatten om debatten, om hur man bör föra fram kritik och vad som är rimlig kritik, tenderar att även den föras inför öppen ridå. Det är tragiskt, och jag lider över att det tycks vara så svårt att agera med tillförsikt i att vi trots allt tillhör samma parti och att se vi rimligen har en del andra, mer viktiga bitar, att fokusera på.

Men jag skäms inte. Inte för att jag själv är socialdemokrat eller över mitt parti. Jag vet att det som syns i media är en mycket liten del av vad vi är, av vad vi gör. Men, jag tror inte väljarna ser det så. De ser just nu ett parti som är lamslaget av mediadrevet mot Juholt och som enbart ägnar sig åt interna gräl. Som enskild medlem långt från partitoppen kan det nog också kännas tungt att läsa blogg efter blogg om de interna stridigheterna. Det är lätt att tappa sugen i det läget, och undra över varför man som medlem ska fortsätta jobba med själva politiken, när ingen annan tycks göra det.

Men, finessen med Socialdemokraterna är att vi trots allt är en folkrörelse. Partiet är du och jag, och det görs en väldig massa positivt hela tiden över hela landet! Jag tycker Sebastian har alldeles rätt, det är både viktigt och sunt om vi socialdemokrater börjar stå upp för vårt parti och våra värderingar! Att räta på ryggen, och vara stolt socialdemokrat! Och att syssla med politik, istället för polemik.

Jag startar en bloggutmaning idag! Vilken socialdemokratisk bloggare lyckas klämma in flest inlägg med positiva nyheter om saker partiet verkligen gör, innan julafton?

Det kan handla om beslut man genomdrivit i kommun, landsting, riksdag eller europaparlamentet. Eller beslut man velat genomdriva, men inte kunde eftersom man sitter i opposition. Skriv om evenemang som din S-förening har med ABF eller PRO! Skriv om soppluncher med samhällsdebatt! Sprid debattartiklar skrivna av lokalpolitiker som kämpar mot nedläggningar av närbutiker eller för en bra vård med trygga anställningsförhållanden! Skriv om de frågor ni brinner för! Vi är ett progressivt parti, vi gör politik! Varje dag, varje minut försöker vi förändra världen, låt oss tala om det och var stolta för det!

Själv kan jag berätta att jag är stolt över att Socialdemokraterna i Stockholms läns landsting i budgetdebatten senast uttalade att vi vill satsa för att få bort ungdomsarbetslösheten i länet. 140 miljoner hade vi avsatt i vårt förslag på att motverka arbetslösheten generellt, och däri ingick bland annat förslag på sommarjobbsgarantier till ungdomar och tranieeplatser i samverkan mellan staden och näringslivet, samt att staden skulle anställa fler ungdomar.

Jag är också oerhört glad och tacksam över att Roger Mogert tillsammans med oppositionen i stadsdelsnämnden i Hässelby-Vällingby äntligen lyckades förmå landstinget få bort Carema från Koppargården. Även om tillståndet överlag i den del av den privata vården som drivs av riskkapitalister gör mig oerhört orolig (för att inte tala om den kommande tvångslagen om privatisering av vård), så känns det skönt att åtminstone de boende på Koppargården nu får tillbaka sitt människovärde.

En kollega i Hbt-Socialdemokraterna, Caroline Helmersson Ohlsson, drev nyligen i riksdagen frågan om att transstudenter bör ha rätt att få ut nya examensbevis i sina nya personuppgifter, om de byter juridiskt kön. Sånt gör mig extra stolt! Det låter förmodligen som en löjlig detaljfråga för de flesta. Men för transpersoner som bytt juridiskt kön är det avgörande för om man ska kunna hänvisa till sin examen när man söker jobb, och ändå slippa avslöja sin medicinska bakgrund som transsexuell. Rätten att kunna söka jobb på lika villkor borde vara självklar, men SFQs undersökning visar att så inte är fallet.

När vi ändå är inne på studentvärlden, jag är fantastiskt glad över att Socialdemokraterna i Stockholm, med Tomas Rudin i spetsen, lyckades få med sig majoriteten på att bygga betydligt fler studentbostäder vid Albano än vad borgarna ursprungligen ville ha. 1500 istället för 800 bostäder innebär 700 fler trygga studenter med ett tryggt boende med förstahandskontrakt till, förhoppningsvis,överkomlig hyra. Det är visserligen långt mindre än behoven, och det tar tid att bygga. Men det är ett steg i rätt riktning, tack vare Socialdemokraterna!

Sist, men inte minst; jag vet att Socialdemokraterna i Skarpnäck planerar att försöka få ett slut på de farligt stora barngrupperna härute. Oroliga och engagerade föräldrar är säkert välkomna att hjälpa till, hör bara av er till föreningen!

Så, kära bloggkollegor, vad vill ni lyfta? Vilka beslut, vilka engagemang? Vem vill du hylla i partiet, istället för att gnälla över och misstänkliggöra? Vad gör dig till stolt socialdemokrat?

Ett urval inbjudna bloggare, se alla på Netroots och S-info. Sprid gärna kavlen vidare!:
Jonas Morian, Hbt-sossen, Bengt Silfverstrand, Peter Högberg, Ola Möller, Magnus Ljungkvist, Röda Berget, Jonas Sjöstedt, Peter Andersson Krassman, Johan Westerholm, Kulturbloggen, Johanna Graf, Ulf Bjereld Lena Sommestad, Ett hjärta RÖTT, Löntagarbloggen, Martin Moberg och sist, men långt ifrån minst eftersom hans inlägg inspirerade mig: Sebastian

BH-storlek på namnbrickan, Handels överväger stämning!

2011-11-10T16:46:00.006+01:00

De anställda på underklädeskedjan Change bär sedan tre år namnbrickor på arbetskläderna. Namnbrickor som inte bara anger namn, utan också BH-storlek. För en tid sedan kontaktade en tidigare anställd Handelsanställdas förbund, som är den fackförbund som Change har kollektivavtal med. Facket menar att det är kränkande och diskriminerande (de som säljer herrunderkläder har ingen storleksangivelse) personalen ska behöva sätta ut BH-storlek. Man menar också att personalen upplever att bh-storleken är obligatorisk att ange. Man har försökt komma överens med Change, men de vill inte ge med sig. Nu överväger man att stämma företaget. Butikskedjan hävdar å sin sida att alltsammans är fullständigt frivilligt, att det helt och hållet är ett personalinitiativ och att det enbart handlar om omtanke om kunderna, inte om chanser till merförsäljning.

Jag är skeptiskt till Changes oskuld. Kedjan tycks aktivt stödja detta "personalinitiativ" och varför försöker man få det att låta som om man näst intill bedriver ideell hjälpverksamhet gentemot kunderna? En anställd säger dessutom:

– När man började så fick man ett dokument där det stod att ”namnbrickan med storlek är alltid på”, så jag kan inte tycka att det var frivilligt. Det är ganska jobbigt när man kommer på stan och folk ropar på en med förnamn och bh-storlek. Det känns liksom privat.

Så frivilligheten kan verkligen betvivlas.

Det är allvarligt om detta sprids till fler arbetsgivare, att se de anställdas privata personuppgifter som en allmän tillgång som arbetsgivaren får göra vad de vill med. Se på fallet med Lidl och deras märkliga idéer om att personal som hade mens skulle bära röda pannband. Vi alla privata egenskaper som en skrupelfri arbetsgivaren kan tänka sig dra nytta av, antingen i marknadsföringssyfte eller för att kontrollera oss. Jag tycker det är bra att Handels sätter ned foten och säger ifrån, innan vi hamnar i samma situation som de anställda hos Polska Lidl.

Media: SVT Debatt ikväll, 22.00 , Market, Nytt 24, P3 Nyheter, Äldre Aftonbladet-artikel

Äldre blogginlägg: Cleas Munchkin, Aningen Udd, Badlands Hyena, Elina

Liberal jämställer hbt-personer med blottare och nekrofiler

2011-11-02T15:51:00.003+01:00

Stockholms läns landsting har, snart, fått en ny hbt-policy. Frågan har stötts och blötts en hel del, men nu finns policyn, eller snarare handlingsplanen, snart alltså på papper.

Det är alldeles utmärkt att man äntligen kommer till skott, även om jag som jämlikhetskonsult nog tycker dokumentet har en del uppenbara brister. Det tycks ha gått väl snabbt i slutet, det hela känns inte genomtänkt, precis som jag har skrivit tidigare. Det finns en uppenbar risk att det antingen blir en ren papperstiger eller blir ett hinder för reällt jämlikhetsarbete på området.

Vad som är bra är att hbt-policyn generellt sett är transinklusiv, transperspektivet är lika synligt som homo- och bisexuellas frågor. Det enda undantaget är att när man initialt räknar upp diskrimineringsgrunderna.

"Landstingets verksamheter ska tillvarata medarbetarnas erfarenheter och kunskaper och värdesätta den mångfald som olika kön, ålder, sexuell läggning, etnicit, trosuppfattning och funktionsnedsättning utgör."

Det är väl ett rent misstag att just könsöverskridande identitet eller uttryck saknas, får man hoppas. Men ett lite pinsamt sådant.

Okey, var kommer nekrofilerna in, undrar nu vän av ordning. Ja, det kan man fråga sig. EU-ministern Birgitta Ohlsson puffade idag för hbt-policyn på sin Facebook-sida. Och den omedelbara responsen från liberalen Oscar Hjertqvist var:

"Är det på riktigt, eller kommer blottare, koprofager och andra sexuella läggningar (annat än vanilla HBTQ-gänget) bli diskriminerade av sjukvården?"

Oscar Hjertqvist är, enligt egen utsago, anställd på Health Consumer Powerhouse, ett företag sprunget ur gamla Timbro Hälsa, som var en del av den liberala tankesmedjan Timbro. Oscar är alltså inte vilken lätt oinsatt liberal som helst, han har möjlighet att påverka. Men tycks sakna grundläggande kunskaper om hur diskrimineringslagstiftningen ser ut, och varför. Han kan heller inte skilja på sexuell läggning och sexuella beteenden. Eller på sexualitet och könsidentitet, eftersom han även drar till med:

"Frågan är vad som skiljer en transperson från en som (sexuellt) tror sig vara en häst."

Det mest anmärkningsvärda är annars att han, när en hbt-fråga kommer på tal omedelbart associerar till kriminella personer (blottare) eller personer som blir sexuellt upphetsade av bajs. Lite senare är han irriterad över att enbart hbt-personer omfattas:

"Zoofiler, som inte är intresserade av människor som sexpartners, eller nekrofiler, som föredrar rumstempererade sexpartners, står det alltså sjukvården fritt att diskriminera. Alla sexuella läggningar är likvärdiga, men några är mer likvärdiga än andra. Fast det verkar ju bara vara jag som känner igen den häringa grejen "principer", så varför bry sig?"

.
Det kan noteras att Oscar Hjertqvist inte är känd sen tidigare för sina många inlägg för koprofilers, blottares, zoofilers och nekrofilers rättigheter. Utan det är just nu, när det satsas på att minska diskrimineringen av hbt-personer han finner det hela orättvist. Varför han exempelvis inte uttryckt sin irritation över bristen på diskrimineringsskydd för nekrofiler i samband med särskilda satsningar på exempelvis heterosexuella barnlösa par eller kampanjer för en bättre sexuella hälsa bland ungdomar, det kan man undra. Personligen tror jag väl att svaret hänger ihop med orsaken till att det behövs bra, och genomtänkta, styrdokument för att motverka diskriminering av hbt-personer.

Forskning bekräftar - media gynnade Alliansen i valet

2011-09-19T10:49:00.007+02:00

En nyligen publicerad studie vid Uppsala universitet visar att media framställde de borgerliga partierna i bättre dager än de rödgröna. Studien fokuserar på bildframställningen, och konstaterar att antalet bilder på respektive block är balanserat, men också att Fredrik Reinfeldt genomgående gavs en mer positiv framställning i bild än Mona Sahlin. Ännu mer skillnad mellan blocken är det när man ser till bildtexterna. Bildtexterna i samtliga granskade tidningar, DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, missgynnade de rödgröna. Framförallt fick Mona Sahlin en märkbart ogynnsam behandling.

Detta är tyvärr ingen nyhet. Kent Asp, professor i journalistik, slog dagen före valet fast att

"...det förekom fler negativt vinklade nyhetsartiklar om Mona Sahlin och de rödgröna partierna än om Fredrik Reinfeldt och alliansen."

Han noterade även det som den aktuella rapporten nu konstaterar, Expressens extrema fixering vid negativ publicitet kring Mona Sahlin. Och antog att det påverkade valresultatet. En sammanslutning av ett flertal journalister visade under valåret 2010 hur de ledande dagstidningarna fungerade som borgarnas megafoner. Mediaanalysföretaget Infopaq visade att när valet närmade sig fick Moderaterna mer utrymme. P1 Morgon och Esther Pollack, mediaforskare, granskade tidningarnas förstasidor och kom fram till att Mona Sahlin framställdes mer negativt på tidningarnas förstasidor än Fredrik Reinfeldt.

Nyhetsmedias tycks alltmer brista när det gäller objektiv och opartisk granskning av politiska partier. Kanske är det som en del gör gällande,
att den globala mediavärldens jakt på nästa deadline 24/7 hinns helt enkelt inte de viktiga frågorna ställas. Varken frågorna om det man skriver verkligen är ens eget, eller redaktionens, uppslag från början eller planterat av en PR-byrå. Eller frågan om det man skriver verkligen är så opartiskt som det borde vara, så fort man skriver något som inte ska publiceras på ledarsidan.

Det känns som en mycket obehaglig utveckling om Sverige är på väg mot ett mediaklimat som öppnar för "nyhetsmedia" i stil med Fox News och Le Monde. Risken finns, för visst är det som forskarna Camilla Björk och Charlotta Wadenbrandt skriver, att det lönar sig med hårt vinklad nyhetsmedia. För media, inte för det demokratiska samhället. För om media låtsas att de granskar när de i själva verket bedriver opinionsarbete "under cover" riskerar väljarna att vilseledas, och demokratin hotas. Björk och Wadenbrandt menar att "...om gränsen mellan nyhetsbevakningen och opinionsbildandet suddas ut borde det vara föremål för en bred diskussion där forskare, politiker, allmänhet och framförallt journalister själva reflekterar över konsekvenserna av utvecklingen." De säger också att:

"...det i god tid inför nästa val är dags för en grundlig diskussion om den politiska nyhetsjournalistikens framtid."

Jag håller fullständigt med dem.

Studiens hemsida, intressant även som exempel på hur det faktiskt går att göra forskning begriplig och lättillgänglig för även icke-akademiker.

***************
Media: Symptomatiskt nog skriver inga andra tidningar om rapporten.
Bloggar: Peter Andersson, Svensson, Annarkia, Lasse, Martin Moberg, Magnihasa

Nämndeman med koppling till kriminell organisation bör stängas av!

2011-09-17T15:13:00.007+02:00

Både Sveriges Radio, Expressen och Nyheterna24 har uppmärksammat att en nämndeman i Södertälje publicerat en krönika på Svenska motståndsrörelsens hemsida. Det är nu inte så förvånande, eftersom det handlar om Sanna Hill, en av Nationaldemokraternas mest profilerade politiker i Södertälje.

Nationaldemokraterna startades 2001 av utbrytare ur Sverigedemokraterna, utbrytare som var kritiska till att Sd hade övergett etnicitetens betydelse i nationalismen. Det är ett parti med en kort men tämligen turbulent historia, med tre ordförandebyten och ett antal interna konflikter och uteslutningar. Partiet deltar traditionellt i Salemmarschen, den enskilt största och mest betydelsefulla manifestationen för nationella rörelsen, där ett flertal öppet nazistiska organisationer deltar. Deras företrädare ifrågasätter Förintelsen, säger att homosexualitet är en sjukdom, misshandlar kvinnor, utför kuppförsöket mot Skattebetalarnas förening och attackerar Prideparaden. Till och med partiets ordförande, Marc Abramsson, deltog i attacken på Prideparaden och fälldes för våldsamt upplopp. Han torde vara den enda partiordförande i ett parti med kommunala mandat som har en våldsdom i bagaget.

Med tanke på att Svenska Motståndsrörelsen (SMR) i många år precis som ND gått i Salemmarschen och att underlaget för extremnationalister trots allt inte är så stort i Sverige är det kanske inte så förvånande att Sanna Hill står på så god fot med SMR att hon publicerar texter på deras hemsida. Kopplingar på personnivå mellan SMR och ND är säkerligen ganska vanligt. De träffas på nationalistiska evenemang, de läser samma bloggar, deltar i samma forum och gillar, och ogillar, samma saker.

Vad som är lite mer förvånande är att journalisterna inte fokuserar mer på det faktum att SMR är en grovt kriminell organisation. En av ledargestalterna är Klas Lund, känd våldbrottsling dömd för bla dråp och misshandel. Medlemmar i SMR har legat bakom flera stora vapenkupper. Organisationen bedömdes 2008 av Säpo som den nazistorganisation som då utgjorde det största hotet mot Sveriges inre säkerhet.

Det är möjligt att Sanna Hill kan lämna sina nazistiska, och därmed odemokratiska och otillåtna, åsikter bakom sig när hon agerar som nämndeman. Men jag tycker hon är uppenbart olämplig som nämndeman ändå, av helt andra skäl, och därmed bör stängas av, i enlighet med gällande regelverk. Reglerna är visserligen främst till för att kunna stänga av nämndemän som begår brott, men även nämndemän som i övrigt är klart olämpliga kan stängas av. Syftet är, enligt förarbetena, att domstolen ska "kunna vidta ändamålsenliga åtgärder mot en nämndeman vars medverkan i den dömande verksamheten riskerar att skada allmänhetens förtroende för rättskipningen."

Jag tycker nog att en nämndeman är du och tjenis med en organisation som Säpo klassar som en säkerhetsrisk helt klart skadar allmänhetens förtroende för rättskipningen. Tänk om, Katarina Wingqvist Ekholm, lagman på Södertälje tingsrätt!

Borgarna i landstinget slarvar bort hbt-frågorna

2011-09-14T19:21:00.005+02:00

Det är sällan jag är genuint besviken och ledsen över att politiker fattar beslut om att införa en hbt-policy i en verksamhet. Men idag är jag det. Den borgerliga majoriteten i Stockholms läns landsting har nu i första beslutsinstansen beslutat om en hbt-policy för hela landstinget, som ska gälla till 2016. Så långt är allt bra och det finns inga fel varken på ambitioner eller värderingar.

Men när jag som transperson noterar att dokumentet i inledningen räknar upp samtliga diskrimineringsgrunder utan just könsöverskridande identitet eller uttryck blir jag givetvis lite besviken. Mina erfarenheter av vården säger mig också att det nog inte är helt självklart för alla landstingets olika enheter vet vad som verkligen är ett gott bemötande av hbt-personer, som landstinget enligt policyn ska ha.

Inte med tanke på att patienter vanligen inte alls får det namn och det pronomen de föredrar i journalen, att så gott som inga blanketter ger en möjlighet att fylla i ett annat kön än man eller kvinna, att det inte finns rutiner för hur man hanterar patienter som vill ligga i en kvinnosal, men har manligt personnummer (än mindre likande konfliktssituationer mellan anställda i omklädningsutrymmen). Det finns inte rutiner för hur man ska tänka kring sekretess för minderåriga patienters hbt-identitet och risken för hedersvåld i familjen eller hur man ska tala om transpatienters kroppar för att skapa förtroende vid exempelvis vårdkontakter där ett offer för hatbrott eller våldtäkt undersöks och så vidare. Och detta är bara en bråkdel av alla bekymmer, kring enbart bemötande i patientsituationer och enbart de som berör transpatienter. Policyn ska omfatta hela hbt-gruppen, både patienter och personal, både kollektivtrafik och vård och omsorg.

Om jag sen tar på mig yrkesrollen konstaterar jag tyvärr att det hela inte kommer fungera alls i praktiken. Dels saknas stora delar av det som en likabehandlingsplan som omfattar personalen bör innehålla enligt DOs åsikter. De aktiva åtgärder som beskrivs i en likabehandlingsplan bör omfatta allt från rekrytering, föräldraskap, utbildning, karriärmöjligheter och kompetensutveckling till fysisk arbetsmiljö, lönefrågor och förebyggande av trakasserier. Det mesta av detta berörs inte alls, och i övrigt bara mycket ytligt.

Men sen finns det stora problem även om man bara ser till relationen landstinget-patienter. En hbt-policy (i form av ett slags åtgärdsprogram, trots titeln) med åtgärder som enheten ska betala själva (inga mer medel anslås), bestämma själva (tre helt valfria åtgärder) och utvärdera själva kommer i bästa fall bli en ren papperstiger. I värsta fall innebär den ett hinder för konkreta initiativ till riktigt jämlikhetsarbete på området. Det blir alltför lätt för en verksamhetschef som ogillar frågorna att hänvisa till att verksamheten har en hbt-policy man redan följer och därmed neka till alla andra förslag. Det liggande förslaget riskerar också att skapa sämre attityder istället för bättre. Det finns redan ett , berättigat, missnöje inom landstinget över mängden policys och åtgärder som ska rapporteras. Ännu en policy som inte åtföljs av budgeterade medel och verkliga satsningar riskerar att uppfattas som grinig detaljstyrning och misstroendeförklaringar. Det är nog lätt att den känslan smittar av sig och inte omfattar bara landstingsledningen utan också hbt-personerna.

Vanligen skapar man en åtgärdsplan för organisationsutveckling inom ett område genom att man:
* analyserar problemen,
* genomför en måldiskussion och sätter upp visionära mål och mer konkreta
långsiktiga mål respektive delmål,
* beslutar om åtgärder och genomför dem,
* utvärderar åtgärderna
* och slutligen följer upp det hela, förslagsvis genom att jämföra utfallet med målen
* och justera mål eller åtgärder inför nästa år.
Alternativt börjar man med målen, om det tex handlar om att öka marknadsandelar, och går sen på nulägesanalysen.

Det den borgerliga majoriteten tycks vilja göra är att kliva direkt in i processen, genomföra åtgärder man inte vet om det är de som behövs, utifrån problem man inte kartlagt och sedan varken på allvar utvärdera åtgärderna eller följa upp och revidera processen utifrån utfallet. Det blir en slags låtsaspolitik. Och det riktigt tragiska är att jag tror Johan Sjölander har alldeles rätt, detta beror inte ens på ovilja att göra något åt den bristande jämlikheten för hbt-patienter i landstinget. Om det beror på prestige, en ovilja att erkänna att man slarvat fram ett såpass viktigt dokument, eller på något annat låter jag vara osagt.

På torsdag 22/9 fattar Hälso- och sjukvårdsnämnden beslut i frågan, sedan går det vidare till landstingsfullmäktige. Händer inget innan dess, om varken återremiss eller ett bättre förslag vinner gehör, sitter hbt-communityt i Stockholm fast med ett åtgärdsprogram som innebär ett stort problem för jämlikhetsarbetet inom hbt-området i landstinget. Det vore djupt tragiskt.

Hbt-policyn + tjänstemannautlåtandet.

9/11 och kärleken till livet.

2011-09-11T01:29:00.008+02:00

Så inleds årets mörkaste dag. Om tre timmar är det åtta år sedan Anna Lindh dog. Om drygt tolv timmar är det tio år sedan terrorattacken mot World Trade Center. Världen har förändrats, blivit mörkare. Och med terrorattacken på Utöya som ett alltför färskt sår känns det inte ljusare.

Men framtiden behöver inte bli lika mörk. Ägna inte söndagen enbart åt sorg, utan också åt att se det mänskliga i alla du möter, se hur vi alla är både väldigt unika och olika, men ändå så lika. Hur vi alla behöver kärlek, respekt och omtanke. Även om du aldrig annars gör det, just denna dag, säg ifrån när du hör fördomar! Stå upp för demokrati, medmänsklighet, humanism och kärlek. Ge dina egna och andras barn en förebild.

Världen behöver inte för evigt lida av den skräck och det hat som vuxit sig så starkt sedan 9/11. Mänskligheten är kapabel till oräkneliga illdåd, där människor plågas, skändas och mördas på det mest fasansfulla sätt, i antal som är lika fasansfulla. Men vi är också kapabla till oräkneliga goda gärningar. Våld, hat och terror måste inte leda till mer hat och mer våld. Norge har visat oss vägen, låt oss tillsammans fortsätta på den.

Vi kan alla förändra framtiden om vi bara vill och bestämmer oss. Det är det vi behöver minnas idag, att vi kan förändra världen. Till det bättre. Anna trodde på det. Jag tror på det. Tro på det du också.

Ur Til Ungdommen/Kärleken till livet av Nordahl Grieg

"Fienden runtomkring gå
in i din tid
Under en storm av eld
Vig dig till strid

Kanske din fråga är
Öppen och naken
Vad ska jag kämpa med
Vad är mitt vapen

Här är ditt värn mot våld
Här är ditt svärd
tro på att livet vårt
Är något värt
Detta vi kämpar för människovärdet"

Media:
SvD:Om 11te september
AB: Om 11 september
DN: EU avsätter resurser mot extremismen
ETC:Ehrenberg om borgerlighetens rädsla för att kalla terrorattacken på Utöya för terrorism

Bloggar: Peter Högberg, Ulf Bjereld, Peter Andersson, Deepedition, Jinge, Johan Westerholm

Ohederligt mot transsexuella, Hanne Kjöller!

2011-08-10T16:09:00.010+02:00

I fredagens DN gick Hanne Kjöller till storms mot gravida män, genom att raljera över transsexuella som grupp och effektivt blanda bort korten kring vad som är fakta och vad som är hennes egna spekulationer. Det är varken snyggt eller intellektuellt hederligt.

Frågan om tvångssteriliseringarna handlar inte om ”rätten att skaffa barn” som Kjöller påstår, utan om rätten att få försöka skaffa biologiska barn. Att förvägra en folkgrupp den rätten betraktas vanligen som tvångssterilisering, vilket i sin tur betraktas som folkmord när det som i dessa fall är organiserat och påtvingas hela gruppen. När det gäller transsexuella har folkrätten förut blundat för hanteringen. Men Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, fastslog så sent som i juli i år återigen att alla motkrav på någon typ av medicinsk behandling vid byte av juridiskt kön strider mot europakonventionen.

Man kan tycka att Kjöller borde satt sig in i både juridiken kring tvångssteriliseringar och mänskliga rättigheter generellt. Självklart är det en mänsklig rättighet att slippa tvingande medicinska ingrepp, som motkrav för att få viktig medicinsk behandling eller myndighetsbeslut. Man behöver inte ens gå till Europakonventionen. Vår egen grundlag, i form av Regeringsformen kap. 2 §5 duger bra. De sk. ”lösaktiga” kvinnor som förr behövde tillstånd till abort eller äktenskap och därför tvångssteriliserades fick sina mänskliga rättigheter kränkta. Transsexuella som idag behöver byta juridiskt kön och tillstånd till operationer bör ha rätt att slippa samma kränkning.

Kjöller fortsätter sedan raljera över att frågan är oviktig, eftersom så få gravida män berörs. Men mänskliga rättigheter är lika viktiga oavsett hur många den berör, mänskligt lidande och enskilda individers värdighet skiljer sig inte åt beroende på antalet berörda. Det är grundläggande i förståelsen av begreppet mänskliga rättigheter. Kjöller fokuserar också medvetet på det mest dramatiska, de gravida männen. Hon "glömmer" att större delen av fallen kommer att handla om patienter som gör samma sak som cancerpatienter och andra länge fått hjälp med, dvs. sparar sina könsceller för att via konstgjord befruktning senare kunna få barn.

Slutligen förvränger Kjöller på ett ohederligt sätt fakta när hon påstår att det finns en förhöjd cancerrisk. Det som i verkligheten sägs i Socialstyrelsens rapport är att det inte finns tillräckligt med forskning för att uttala sig alls om cancerrisker för transsexuella som behåller inre könsorgan och får könskonträra hormoner. Därmed tvingades hon i lördags införa en rättelse, men den syns lämpligt nog inte i anknytningen till den digitala artikeln...

Det finns helt enkelt inga medicinska skäl för tvångssteriliseringarna. Det finns heller inga andra skäl, samhället faller inte samman om män med transsexuell bakgrund tillåts bli gravida och alla transsexuella tillåts spara ägg/spermier. Det har redan Storbrittanien, Portugal och Italien visat, där finns inga steriliseringskrav för transsexuella som byter juridiskt kön. Hanteringen är inhuman och rättsvidrig och måste upphöra, oavsett hur tveksam just Hanne Kjöller är till gravida män.

Andra bloggar: Lisa

Uppdaterat 16/8: Kjöllers ledare är nu flyttad till ny adress på DN.se, vilket gör att de som bloggade om hennes inlägg inte längre syns under hennes ledare. Den replik som RFSL, KIM, Diskrimineringsbyrån Uppsala och FPES fick publicerad i pappersupplagan 12/8 finns inte i nätversionen. Där står fortfarande Kjöllers ord oemotsagda. Det är en intressant syn på öppen samhällsdebatt DN visar upp.

SD åsiktsregistrerar meningsmotståndare

2011-07-11T21:42:00.006+02:00

Aftonbladet avslöjade idag att Sverigedemokraterna åsiktsregistrerar sina meningsmotståndare. Två fotografer från SD gick omkring och fotograferade personer i Almedalen, personer de uppfattade inte delar Sverigedemokraternas åsikter. En av dem var Thomas Karlsen (SD), kommunalpolitiker i Trollhättan som förut varit i blåsväder. Han har skrivit på sin blogg att invandrare har en "aggressiv gen" och tycks på fullt allvar tro på rasbiologi. Han har länkat till en vit-makt-organisation på samma blogg. I vintras likställde han romer med en gräshoppssvärm som översvämmar Europa. Sverigedemokraterna har utrett honom förut men uppenbarligen har han fortsatt stort förtroende, både för att representera partiet i Trollhättan och för att agera internfotograf för partiets privata åsiktsregister.

Karlsen uppgav till Aftonbladet att avsikten var att publicera bilderna på internet, för att folk som känner igen dem ska kunna tagga (namnge) dem. Detta är i så fall ett brott mot personuppgiftslagen, som förbjuder publicering av personuppgifter, även bilder, på internet utan tillstånd. Även om bilderna "bara" används för ett dolt, internt, arkiv för partiets eget bruk skulle jag gissa att det kan klassas som olagligt enligt samma lag. Särskilt om det kopplas till folks politiska åsikter, det är känsliga personuppgifter och får inte registreras alls.

Samtidigt är Karlsen nämndeman, det vill säga han sitter med och dömer i rättegångar. Nämndemän bör "...endast den utses som med hänsyn till omdömesförmåga, självständighet, laglydnad och övriga omständigheter är lämplig för uppdraget", RB 4:6 st 3. Det är väl frågan om Karlsen uppfyller de kriterierna...

En nämndeman kan dessutom skiljas från sitt uppdraget, Linander har en bra genomgång av den rättsliga regleringen för det på sin blogg.. Detta har drabbat andra nämndemän förr, för klart mindre allvarliga förseelser. Om nämndemannen "...genom att begå brott eller på annat sätt har visat sig uppenbart olämplig för uppdraget" skall domaren entlediga personen från uppdraget, RB 4:8 st 2. Lagmannen får också avstänga nämndemannen från dömande verksamhet om personen "i övrigt uppvisar ett beteende eller ett tillstånd som bedöms skada allmänhetens förtroende för rättskipningen.", RB 4:8a p 3. Att Karlsens beteende skadar allmänhetens förtroende för rättsskipningen är tämligen uppenbart, karln bör stängas av.

Det enda roliga i den här historien kommer från ett facebook-initiativ; Mejla din bild till Jimmie Åkesson! För som initivtagarna skriver, om nu SD ska åsiktsregistrera alla som inte tycker som dem kommer de ju få ordna arkiv för miljontals bilder. Det blir jobbigt för dem och de kan behöva lite hjälp. Så vi skickar in bilderna till dem, så slipper Karlsen och hans kollega jobba så mycket.:)

Media: GP, Östran, DagensPS,
Andra bloggar: Johanna Sjödin, Deepedition (som tipsar om hur man lägger till en "SD-trash-symbol" på sin bild), Nils Erik Lindblom, Beelzebjörn, Peter Högberg, Åsa TheWitch

Uppdatering:
Det här med att kartlägga meningsmotståndare är en gammal tradition för Sverigedemokraterna. I Kalmar fotograferades kommunfullmäktigeledamöter i smyg, i Landskrona hängdes en mängd personer, däribland en sexårig flicka, ut på nätet som "odemokratiska" meningsmotståndare. En dam på närmare sjuttio år dokumenterades också.

Falkvinge och Larsson vägrar kalla tvångssteriliseringar vid deras rätta namn

2011-07-05T21:07:00.007+02:00

Det var väl inte att förvåna att Kristdemokraterna röstade för en fortsatt tvångssterilisering av transsexuella på sitt riksting senast. Möjligen kunde man förvånas en smula över hur det som först var ett enkelt "besvarad" från partistyrelsen under resans gång i realiteten blev ett "avslag" i själva uttalandet på plats, av Maria Larsson. Det avvek en hel del från den av Göran Hägglund tidigare aviserade hållningen: "-Sterilisering är ett grovt kroppsligt ingrepp som inte känns tidsenligt. Det gäller att hitta en väg som fungerar på ett rättssäkert och bra sätt för de personer som är berörda". Nu ett knappt år senare är alltså Kd istället tydligt mot att ta bort tvångssteriliseringarna.

Med tanke på de tydliga uttalandena från övriga allianspartier hade man också kunnat tro att Kd skulle varit försiktigare och inte proklamerat en riktigt så tydlig åsikt mot att avskaffa steriliseringskravet. Men det gjorde man alltså, och som RFSLs ordförande Ulrika Westerlund säger, nu ligger bollen hos Folkpartiet, Centern och Moderaterna om tvångssteriliseringarna ska stoppas. Man kan förstå om motionärerna inte var helt nöjda över vägen deras parti tar vägen.

Däremot är det lite svårare att förstå den massiva okunskap som lyste igenom i Maria Larssons anförande. Hon sa att "det är ett frivilligt beslut från individen själv att byta kön". Som om transsexualism var en slags livsstilsval! Det är fullt frivilligt att ta cellgifter mot cancer också, men det brukar inte betecknas så. Och de patienterna får all hjälp i världen för att spara könsceller, eftersom de kan bli sterila av behandlingen, precis som transsexuella. Men vi tvångssteriliseras istället. Med den enda motiveringen att det är "självklart".

Maria Larsson blir också upprörd över att vi andra ( det vill säga den samlade trans- och hbt-rörelsen, RFSL mfl MR-organisationer, alla övriga riksdagspartier utom Sd, den samlade svenska pressen samt Europarådets komissionär för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg) kallar tvångssteriliseringarna för just tvångssteriliseringar.

Detta är en upprördhet hon tycks dela med....Rick Falkvinge! Tydligen är det känsligt det här att påpeka att inte bara de "perfekta offren" (ogifta och obemedlade unga mödrar, utvecklingsstörda, psykiskt sjuka osv) utsattes för tvångssteriliseringar, utan att även personer det inte är lika lätt att tycka synd om utsätts för samma sak, fortfarande.

Men, Larsson och Falkvinge har fel. Faktum är att det finns stora likheter med dåtidens tvångssteriliseringar och dagens hantering av transsexuella. Fysiskt våld var förbjudet även då. Tvärtemot vad Falkvinge tror handlade det alltså inte om att människor släpades ur sina hus för att steriliseras. Istället övertalades och lurades de eller så tvingades de acceptera att steriliseras för att få tillstånd att få abort, få mödravård eller gifta sig. Och det är här likheterna blir tydligast. Staten erbjöd en medicinsk behandling (abort eller mödravård) eller ett myndighetsbeslut (tillstånd till äktenskap för gravid minderårig) men krävde något i gengäld, sterilitet. Precis som staten idag erbjuder medicinsk behandling (könskorrigerande operationer) och myndighetsbeslut (nytt juridiskt kön) men kräver sterilitet i motprestation av transsexuella.

Man bör också notera att den lag som reglerade skadestånd till tvångssteriliserade tydligt anger att även de som "enligt uttryckligt myndighetskrav steriliserats för att få dispens att ingå äktenskap, för att få genomgå abort eller för att få mödrahjälp eller annat statligt eller kommunalt bidrag, eller
...får antas ha samtyckt till steriliseringen på grund av att en myndighet har utövat otillbörlig påverkan..." hade rätt till skadestånd. Dessa anses tvångssteriliserade. Därmed ska även transsexuella anses tvångssteriliserade.

Tvångsteriliseringar betraktas som folkrättsbrott så fort de utförs systematiskt på andra minoriteter. Det är en skam att de fortfarande pågår på transsexuella. Det är det som Falkvinge och Larsson borde må dåligt över. Inte att vi som kämpar för transsexuellas mänskliga rättigheter kallar saker vid deras rätta namn.

************
Media: Dagen, Expressen, Ulrika Westerlund i Expressen

Bloggar: Caroline Szybers (Kd) försvar av sin motion,Magnus Kolsjö (Kd), Maria Hansson Nielsen (Kd), Erik Slottner (Kd), Tradition & Fason (fd Kd), Nicke Grozdanovski (V), Carl Johan Rehbinder (Ld), Alliansfritt Sverige, Alliansfritt Sverige, igen, Alliansfritt Sverige, ännu en gång Jakob Lundgren (Mp),

Yami och pandorna, Immanuel, Immanuel, igen, Beelzebjörn, Fokus på trans, Caroline, , Farbror Blå, Sara Lövestam, Ola Hassbring

Lång väg till transkompetens i media

2011-05-15T13:15:00.007+02:00

I dagens Svenska Dagbladet finns det en rejäl artikel om hbt-rörelsens historia och rättigheter världen över, med anledning av att det svenska pridefirandet i år fyller 40 år. I vanlig ordning har tidningen helt glömt att även transpersoner är en del av hbt-rörelsen. Enda gången transrättigheter nämns är när RFSLs ordförande Ulrika Westerlund konstaterar att utvecklingen för transpersoner inte följt den positiva trenden och exemplifierar med att transsexuella fortfarande tvångssteriliseras. I övrigt handlar hela artikeln och all grafik om hatbrott och drakoniska lagar med dödsstraff om sexuell läggning, inte könsidentitet eller könsuttryck.

I jublet över att homo- och bisexuella fått det väldigt mycket bättre bara de senaste femton åren i Sverige glöms ofta transpersoner bort. Media glömmer lätt var den svenska juridiken ger transpersoner problem:

Transpersoner inte har något skydd alls mot hets, till skillnad från t ex homosexuella, judar, muslimer, kristna och etniska minoriteter.

Transpersoner är inte uttryckligen inskrivna i straffskärpningsregeln, till skillnad från t ex religiösa och etniska minoriteter och homosexuella.

Transpersoner har, som enda minoritetsgrupp, inget grundlagsskydd mot diskriminering.

Skolor och högskolor behöver inte skriva in transstudenter/elever i sin likabehandlingsplan, annat än de som är transsexuella. De flesta andra minoritetsgrupper ska omfattas.

Minderåriga transpersoner får inte byta förnamn till ett könskonträrt förnamn.

Transsexuella som vill byta juridiskt kön tvångssteriliseras.

Om könsceller sparats, pga den påtvingade steriliseringen, och det kommer till myndighetens kännedom får inte tillstånd till nytt juridiskt kön ges.

Minderåriga transsexuella får inte byta juridiskt kön eller genomgå könskorrigerande kirurgi.

Transsexuella som bor permanent i Sverige men inte är svenska medborgare får inte byta juridiskt kön eller genomgå könskorrigerande kirurgi.

Kliniker får inte bistå med att inseminera en kvinna med sädesceller från donator och ägg från hennes man (som har transsexuell bakgrund). Det betraktas som surrogatmödraskap och är förbjudet. Men det är tillåtet att inseminera henne med sädesceller från hennes man (utan transsexuell bakgrund) och ägg från en donator.

Det är i princip omöjligt att få ut nya examensbevis i sina nya personuppgifter efter byte av juridiskt kön. Detsamma gäller nya skolbetyg och arbetsintyg. Det hänger på utfärdarens goda vilja, någon lagstadgad rätt finns inte.

Det går inte att vara registrerad som något annat än man eller kvinna. De transpersoner som inte definierar sig som entydigt män eller kvinnor har alltså inget juridiskt erkännande.

Internationellt

Detta om Sverige, som är ett relativt bra land vad gäller transrättigheter.Om vi vidgar perspektivet och ser på världen i stort, som i SvDs artikel, ser det mycket värre ut.

Rätten till hälsa
Många, men inte alla, transpersoner är i behöv av könskorrigerande vård. I stora delar av världen är denna inte tillgänglig och om den är tillgänglig är den ofta bara tillgänglig för de som kan bekosta den själva. I flera länder är den typen av vård rent av förbjuden, och det verkar inte gå framåt.

Där vården är tillgänglig är det inte ovanligt att krav ställs på att patienten inte får vara gift eller ha barn. Dessa krav finns även i länder som exempelvis Japan.

Rätten till personlig integritet
I större delen av världen är det omöjligt att byta juridiskt kön. I flera länder där det är möjligt är det ändå omöjligt eller mycket svårt att få ut ID-handlingar som inte indikerar att personen har en transsexuell bakgrund. Det innebär att för många transpersoner som lever i sitt självidentifierade kön innebär ett uppvisande av ID-handlingar att deras transtillhörighet blir känd, ofta i länder där attityderna mot transpersoner är fruktansvärda. Att få ut olika intyg/betyg i sina nya personuppgifter är vad jag vet bara möjligt i ett fåtal länder och någon enkel process och lagstadgad rätt känner jag inte till i något land.

I de länder där det är möjligt att byta juridiskt kön uppställs i allmänhet ett antal motkrav, ofta att personen ska vara ogift, inte ha barn, måste vara steril och ha genomgått större eller mindre könskorrigerande operationer eller åtminstone hormonterapi. De enda länder som inte uppställer några motkrav på sterilisering alls för byte av juridiskt kön är Storbrittannien och Portugal. Österrike och Spanien har heller inga krav på kirurgiska ingrepp, men kräver hormonell behandling.

Storbrittannien kräver att den sökande är ogift, medan Portugal inte kräver detta och Tyskland nyligen har kommit fram till att kravet strider mot konstitutionen. I övrigt är skilsmässokravet regel.

Rätt att bilda familj
I länder där samkönade äktenskap/partnerskap är förbjudet, det är omöjligt att få könskorrigerande behandling och/eller olagligt att uppträda i det motsatta könets kläder blir det av naturliga skäl mycket svårt att ingå äktenskap för transpersoner. Enda möjligheten är att personen i förhållande till sitt biologiska kön är homosexuell och accepterar att i sitt äktenskap leva som sitt biologiska kön. Även i länder där könskorrigerande behandling är tillgängligt och relativt socialt accepterat förekommer det att transsexuella inte får ingå äktenskap i sitt självdefinierade kön. Detta förekommer även i vissa länder där man i övrigt tillåter byten av juridiskt kön, som USA.

Rätten till arbete
I stora delar av världen är man-till-kvinna-transpersoner hänvisade till att prostituera sig eller tigga för sin försörjning, eftersom övriga arbetsmarknaden är stängd för dem. I vissa länder, exempelvis Indien, Pakistan, Bangladesh, Indonesien,, Thailand finns det även utrymme för dem att försörja sig genom att uppträda eller medverka vid religiösa ceremonier. Hur kvinna-till-man-transpersoner som inte kan/vill leva som kvinnor försörjer sig finns det mycket lite skrivet om.

Det är ovanligt med nationella lagar som skyddar transpersoner mot diskriminering, även i västvärlden. Det var först år 2010 som Europadomstolen slutligen kom fram till att även transpersoner omfattas av Europakonventionens generella förbud mot diskriminering i artikel 14.

Förbud mot crossdressing
Precis som det i flera länder är straffbart att idka samkönat sex är det straffbart att klä sig i det motsatta könets kläder. Detta omfattar länder som Bahrain, Iran, Kuwait, Saudiarbien, Förenade Arabemiraten, Malaysia, Nigeria och Argentina.

Hatbrott
I många länder som saknar uttryckliga förbud mot crossdressing och/eller könskorrigerande vård är det ändå mycket vanligt med förföljelse av transpersoner, både från polisen och civilbefolkningen. Trans Murder Monitoring project har undersökt 539 mord på transpersoner, utförda 2008 - 2010. Flest rapporterade mord fanns i länder som Brazilien (227 st), USA (38 st) och Guatemala (28 st). I Europa utmärker sig inte bara Turkiet utan även Italien med 13 rapporterade mord.

Antalet länder som har lagar som ger straffskärpning vid hatbrott mot transpersoner eller skyddar mot hets är försvinnande få, även i västvärlden.

Slutsats...
Den enda rimliga slutsatsen man kan dra av mainstreammedias bevakning av transfrågor är att det i bästa fall ligger på en tämligen låg nivå. Det är många år kvar innan transrättigheter behandlas som andra mänskliga rättighetsfrågor i svensk press.

Vilket kan vara värt att minnas på tisdag, då det är IDAHO, som alltså numera faktiskt utläses International Day Against Homofobia and Transphobia. Själv är jag upptagen på annat håll, men jag kommer skicka en videohälsning till de som högtidlighåller dagen i Uppsala.

Andra bloggar:
Håkans blogg

Moderat räknekonst i chipshyllan

2011-05-12T16:18:00.000+02:00

Torbjörn Rosdahl, moderat finanslandstingsråd i Stockholm, tycker inte höjningen av SL kortet med 100 kronor är så farligt.

"- Det är ju bara tre chipspåsar!"

Och själv har han ju enligt egen uppgift fått mer i plånboken.

Om Rosdahl har samma inkomst som 2008, dvs 68.700:-/mån, har han tjänat totalt 4738:- ( i månaden !) på alla de moderata jobbskatteavdragen, enligt näringsdepartementets kalkyler. Utförsäkrade, arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer och studenter har inte tjänat något på den här omfördelningen av skattemedel.

Vad hundra kronor räcker till...
2 öl, som räcker en kväll för en moderat landstingspolitiker.
12 liter mjölk, som räcker 5 dagar för en ensamstående förälder med två tonårsbarn.

1 lunch, Sjötunga Walewska på restaurang, för en moderat landstingspolitiker.
30 luncher, blodpuddning stekt hemma och utan lingonsylt, för den arbetslöse och utförsäkrade.

Ett inträde på nattklubben, för en moderat landstingspolitiker.
2 simhallsbesök i Farsta, för en student.

Ett halvt extrabatteri till digitalkameran, Canon EOS.
Tre batterier till hörapparaten. Hörapparat är oftast gratis, men inte batterierna.

Nästan en hel vaccination mot malaria hos CityAkuten, inför safarisemestern i Tanzania.
Ett halvt vårdcentralsbesök för pencillin mot halsfluss, efter moderaternas höjningar.

Som Fattaru konstaterar, bratsen (och tydligen vissa moderata landstingsborgarråd) spottar på hundra spänn.

Ett annat sätt att räkna är att besluta att de som har råd med nattklubbskvällar med öl, restaurangluncher, digitalkameror och safarisemestrar, de bör betala lite mer av kostnaderna för kollektivtrafiken. Så vi som bara har råd med blodpudding och mjölk får råd att åka till jobb, studier, läkarbesök och kanske till och med till simhallen och ändå har pengar över till inträdet och mediciner. Det kallas för gemensam välfärd och att vi gemensamt via skatten tar ansvar för ett hållbart samhälle för alla. Något stockholmarna gillar, men inte borgarna.

Mitt råd är att Moderaternas landstingsgrupp investerar 100 kronor i ett extra USB-minne. Eftersom man tydligen glömt att man november 2010 lovade att SL-priserna skulle inte höjas under 2011.

Uppdatering:
Moderaterna glömmer fler beslut
Torbjörn Rosdahl har också svarat TV4s reporter att de som inte har råd med SL-kort efter höjningen bör vända sig till socialtjänsten. Men, SL-kort ingår inte längre i socialbidragsnormen, efter beslut från.... just det, Moderaterna. Lysande Sickan!

Rosdahl tycker för övrigt på sin egen blogg att:
"Visst är det lite trist att behöva justera månadskortet till 790 kr/månad men med tanke på prisutvecklingen och att alla som arbetar har fått en 13:e månadslön så bör det inte vara något problem."
Lite trist....
Men han är glad över den enormt positiva responsen som Moderaternas landstingsbudget fått. Varifrån han fått den uppfattningen förtäljer han inte.
Som sagt, lysande Sickan!

****
Mer i media: Fria Tidningar, SvD, DN, DN igen och DN en tredje gång, Opinionsbloggen

Andra tycker:
Vi har räknat på det här, undrar var Torbjörn köper sina chips. Min gissning är lösvikt i Östermalmshallen.
Alliansfritt, noterar att Moderaterna tycker skattehöjningar är rena okynneshöjningar. Men att avgiftshöjningar tydligen är helt okey.

Designa ditt eget SL-chipskort. eller gå med i FB-klubben för chips och mot dyra SL-kort.
Kolla vad andra saker, som Rosdahls månadslön, motsvarar i chipspåsar.

Mattias Larsson, Min lilla åsikt, Johanna Graf, Sebastian, Martin Moberg, Vardagskrig, Rolf Lindell, Mikael Persson, En ond plats, Alisa Gonzales, Motpol, Peter Lindén, Annika Högberg, Ann-Sofie Wågström

How to be a Trans Ally

2011-05-11T14:14:00.005+02:00

This is a comment to an article in About.com, by Kathy Belge. I got the feeling it needed complement, allthough it is allright as a starter.

As a transactivist I belive it´s very important to have those trans allies. But, I also belive in telling them it´s not only about being nice to trans people. Being nice is common sense, somthing you can demand from everyone beling in human rights. And to remember things like using the preferred pronoun (don´t forget the s/he or ze for them who do not define themselves as men or women!), not assuming anything about peoples gender or sexual orientation, not labeling people, not tolerating anti-trans jokes, spreading rumours or go around telling things you heard in confidence, well, thas just common sense. It´s what you do to everyone, if you´re a nice person.

But, being a transally, you have to work. You do have to start with understanding how to be a nice peson, of course. After all, thats´s common sense in any movement, about any issues. Juat ask trans people themselves and you´ll soon find out how to behave properly. Then it´s time to roll up your sleves and start working. If your not into the making coffe, carrying things, printing poster kind of work, you pick a transissue. Hatecrimes, discrimination, better healthcare or schools, right to marry, right to change legal gender, to get sex reassignment therapy, and so on, there are numerous to choose from.

And then you do your homework, do the research about it. And of course start the never ending work enthuseing people in your campign. Doing that research, there are some simple advice to follow, to avoid the biggest mistakes.

Precedence of the target group!
Check so transpeople themselves agree with your opinions and how you prioritaise! And do primarly check with the transpeople that are concerned in the specifik issue, not other transpeople.

Never let anyone loose anything because your lobbying!
Trans people is a very heterogeneous gorup, with different needs. Do never act in a way letting one transgroup gain a right on another transgroups looses of a right

Check up on representativity!
Be carefull to listen not only to the ones who are loudspoken or your own contacts. Do systematicly investigate what different transgroups thinks about the issue and the networks you lobby in, for example by controlling what different transpersons in different transorganisations think.

Check up on the transgender-normativity!
All transpersons are not male–to-female transsexuals or transvestites, even tough it looks like that sometimes. Neither are all young and identifies as queer. Listen to many transpeople to get approval from the whole transcommunity.

Check up on the main opinion!
Not every transpersons think alike. If you not deliberatly want to lobby in a way only a minority of transpeople agree with, you should controll it´s the main opinion you actually do lobby in, nothing else.
Involve transgendered people

Try to involve transgendered people in your work.
Send texts for proofreading, ask for opinions on your work, accept help when offered and ask transgendered people to lecture together with you if your invited to lecture in a transissue.

Never say LGBT without meaning it!
Don´t write LGBT in headlines but forget transgendered in the rest of the text. That makes it much harder for transactivists to reach out with real transinformation.

Do your homework!
Make sure you know what you talk about. If you bring up wrong facts, you´ve made the work harder for others. The whole transmovment will look like we´re not serious.

You´re alright as yourself!
You can be a good transactivist, not having the experience of being a transgendered. But, if you do let people think your a transgendered, people will assume you have an experience you don´t have. People will not check up on your opinions the way they otherwise should have done, to see if transgendered people think alike. That excludes transgendered. Your good enough as you are, as your self!

Let transgendered be experts on their own lifes!
Doctors and psychiatrists might be experts in treating transsexuals. But not in transgendered peoples lifes, problems, opinions, feelings or need for human rights.

Don´t claim mandate you don´t have!
Please tell the world you’re transinclusive or even a GLBT-organisation, if thats your ambition. But if very few, or none, transgendered themselves are involved in your work in transissues, please clarify that too. Let the world around you have a reasonable chance to estimate your credibility and mandate in transissues.

Remember the differences between gay and transissues
The exposure is alike to all GLBT-people. Both homo- and bisexuals and transgendered suffer from prejudices, discrimination and harassments, hatcrimes and violence. But often the law offer protection only based on sexual orientation, not gender identity or gender expression.
Please remember, the laws does not protect transgendered as they protect homo- and bisexuals!

Homo- and bisexuals does get oppressed because of their sexual orientation, love and relations are considered not within the heteronormativity. Transgendered people does get oppressed because of our bodies, clothes, names, self-identified gender and legal gender are considered not within the gendernormativity.
Please remember not talking solely about sex and love when talking about GLBT-issues!

The gaymovement has been out of the closet since the seventies, the transmovment has just started opening the closet door in many countries. Because of that, gay- and GLB-organisations often have much better resources than the transmovement.
Please, do not lobby in transissues in a way that excludes organisations with very little resources, that excludes transorganisations!

With love and hope for a better society for all LGBT-people, Lukas Romson

*******
Lukas Romson
Equality Consultant
FtM-transsexual
Transactivist since 12 years
Has been in the board of RFSL and the Steering Committee for Transgender European Network Meeting, for the moment in the board for GLBT-Socialdemocrats Stockholm and president of KIM

Rädda Barnen exkluderar genom att inkludera....

2011-04-13T17:55:00.014+02:00

Rädda Barnen har dragit igång en kampanj med rubriken "Det blir bättre", i samverkan med TV3. Syftet är det inget fel på, vem vill inte hjälpa utsatta barn? Klart vi alla vill "påverka både politiker och allmänhet att ta ett större ansvar för barn som far illa på grund av våld och övergrepp", som Rädda Barnen uttrycker det i kampanjen.

Problemet är bara att kampanjidén är stulen rakt av. Från hbt-rörelsen. Och nu används utan att på något sätt lyfta fram dem som den ursprungliga "It´s get better"-kampanjen var avsedd att hjälpa, hbt-ungdomar. Den kampanj som drogs igång av Dan Savage och hans man efter att Tyler Clementi, en student på Rutger University, tagit livet av sig efter att han outats som homosexuell av sina kurskollegor. "It´s get better" säger:

"Many LGBT youth can't picture what their lives might be like as openly gay adults. They can't imagine a future for themselves. So let's show them what our lives are like, let's show them what the future may hold in store for them"

Den handlar om ge just hbt-ungdomar hopp. För de får så lite från samhället.

Hbt-ungdomar mår sämre än andra ungdomar. De blir slagna, enbart pga sin sexuella läggning/könsidentitet, av klass"kamrater" och ibland av sina anhöriga. De utsätts för sexualbrott. Och många försöker ta sitt liv, fler än heteronormativa ungdomar.

Det är den verkligheten som döljs när nu Rädda barnen och /Meter television snor konceptet och gör en egen kampanj. För när inget sägs är det alltid normen som uttalas. Och normen är inte hbt-ungdomarnas verklighet, det är inte deras vardag som kommer synas. TV3 och Meter television förväntar jag mig inget av, de skulle säkerligen sno Rosa bandet-konceptet också om de trodde de kunde komma undan med det. Renommésnyltning är moraliskt fel bara om man blir påkommen, är nog många mediabolags filosofi. Och välgörenhet säljer reklamtider, det är därför välgörenhetsgalorna är så poppis i media. Men hur tänkte egentligen Rädda Barnen?

På Micke Kazarnovicz blogg menar Rädda Barnen att de inte har snott en kampanj. För

"”It gets better” är en kampanj/rörelse som i första hand fokuserar på HBT-ungdomar, men inte bara på dem."

Rädda Barnen måtte ha missat 99% av de videor som ingår i kampanjen, artiklarna i svensk media, att Barn- och elevombudet noterade det som en hbt-kampanj och såväl den svenska som den finska. versionen av "Wear something purple". It Gets Better handlar om hbt-ungdomar, det går inte att prata bort!

Rädda Barnens kampanj "Det blir bättre" är en direkt renommésnyltning på It Gets Better. Om inte TV3/Meter Television och Rädda Barnen hade velat dra nytta av den uppmärksamhet som "It Gets Better" fått hade man inte använt formuleringen "Det blir bättre". Inte heller hade man pratat med Joel Burns om kampanjidén, om inte kopplingen var viktig.

Rädda Barnen menar att kampanjen är bra för att den har ett vidare perspektiv och att:

"själva poängen med kampanjen och programmet är att ALLA som kan identifiera sig med de problem som personerna i programserien berättar om, ska kunna få stöd eller tröst."

Problemet är tyvärr just det att hbt-ungdomar oftast inte kan identifiera sig med problem som synliggörs med hjälp av heterosexuella cisungdomars berättelser. Än mindre om det är kända vuxna, heterosexuella cispersoner, som i programmet. Hbt-ungdomarna blir exkluderade, genom att bli inkluderade i normen.

Kanske tänkte Meter Television att: "hade vi gjort något liknande och kallat det "Majblomstret", "Världsbarn" eller "Skära Bandet" hade det inte gått, men det här fungerar, det ger uppmärksamhet utan efterräkningar!" Och Rädda Barnen lät sig luras, medvetet eller omedvetet. Ansvaret har organisationen ändå, det är deras kampanj. När en tung och seriös organisation som Rädda Barnen på det här sättet kapar en kampanj för att använda den till sitt eget syfte säger det något, hur gott det syftet än är. Det säger att hbt-ungdomars problem är så ointressanta, och gruppen så marginaliserad, att man inte tycker det gör något om man snor deras idé. Ingen kommer märka något, ingen som är viktig.

Jag vill därför påpeka:
Jag har noterat hur man agerat. Och jag bryr mig. Jag är oerhört besviken på Rädda Barnen. Och jag tänker tala om det för andra. Gör det du också!

Andras åsikter: Rädda Barnens pressmeddelande, Fingret, Micke, Maria Hagbom, Mattiaz
Media: Radio Sweden, Dagens Nyheter

Twittrande kobror och förbud mot ordmärkning

2011-04-01T15:30:00.006+02:00

Dagens bästa aprilskämt är nog Språkrådets. De har beräknat att onödig ordmärkning och tramsiga språkdiskussioner, som de på Facebookgruppen Dagens ordmärkning, kostar Sverige cirka 3,5 miljarder kronor om året i serverunderhåll och förlorad arbetstid. Sverige antas vara det land i Europa som har flest språkpoliser per capita. Arbetsmarknadsdepartementet och Näringsdepartementet har uppvaktat Språkrådet för att utreda detta.

Andra höjdare

Förbud mot att äta fett och socker under arbetstid!

Panta ditt hundbajs, som omvandlas till fyrverkerier!

Blekingekommunerna introducerar Earth Hour varje lördag, och släcker ned i kampanjen "Blekingen släcker"

Oljefyndighet under en bensinmack i Brunflo gör att macken kan bli självförsörjande på bensin, via ett mikroraffinaderi.

Lions i Luleå har funnit ett gammalt dokument som ger dem rätt att idka tax-free-försäljning av elektronikvaror.

Hela regeringskansliet, dvs även de opolitiska tjänstemännen, ska kampanja för M. (Det är svårkommunicerad ironi Aftonbladet försöker sig på här, ser det inte redan ut så här?)

IKEA lanserar Gör-det-själv-serien Snickra, dvs plankor med mönster att såga efter.
Det roligaste med detta är att det här designkonceptet redan finns i verkligheten! (Klicka på Saw assamble)

Nyheter som jag önskar vore aprilskämt.
Men som är alldeles sanna tyvärr:

"Trendiga" amerikanska klädmärket Abercrombie & Fitch har lanserat push-up-bikins. För småflickor på 7-8 år. Vad finns att lyfta upp, och om det finns, vilka förväntas spana in behagen egentligen? Jämnåriga är knappast intresserade, återstår vuxna....

”Kärnkraften anses av moderaterna vara en säker och miljövänlig energikälla." Åsikten kvarstår efter katastrofen i Japan, kommentarer överflödiga.

Maryam Yasdanfar (ung, kompetent och driftig, kvinna och en av mina favoritledamöter!) petas från posten som ordförande i civilutskottet. Med mycket kort varsel och under föräldraledighet.Var inte tanken att partiet skulle utvecklas och gå framåt, inte bakåt?

Vattenfalls förre VD Lars G Josefsson får 62 miljoner i pension. Okey, han måste däremot betala tillbaka fallskärmen på 12 miljoner, stackaren. Vattenfall är statsägt. Det är våra gemensamma skattepengar som går till Josefssons pension. Han tjänade innan pension (2002) 6.3 milj/år och hade en beskattningsbar förmögenhet på 1 milj.

Och så har vi den twittrande kobran, som berättade om sin semester i frihet. Alldeles sant, och rätt gulligt och roligt!

Länsförsäkringar tänker om!

2011-04-01T11:44:00.006+02:00

Äntligen kommer nu Länsförsäkringar med ett uttalande om att de tänker om och har insett att de har lite att jobba med vad gäller hbt-kompetensen och attityderna!

Även om det kunde kommit tidigare ska Länsförsäkringar ha all heder av att de nu tänker till och gör rätt! Jag hoppas den utsatta kvinnan nu också får en personlig ursäkt från företaget. Det är trots allt så att ett företag har ett moraliskt ansvar utåt för dumheter deras personal yttrar till kunder och de attityder det förmedlar till allmänheten.

Jag hoppas också deras satsning på hbt-kompetenshöjande insatser blir genomtänkt, och inte glömmer att även transkompetens bör ingå. Vet exempelvis jämlikhetsansvariga och mellanchefer på Länsförsäkringar tillräckligt om transpersoner och våra liv för att göra korrekta bedömningar om ett liknande ärende med transpersoner som försäkringstagare dyker upp? Eller kommer de få höra att biologiska män faktiskt kan låta bli att klä sig i kvinnokläder, och därmed sluta provocera och undgå misshandel? Om man tänker till besparar man både företaget och kunderna onödigt jobb och lidande i framtiden.

Se tidigare bloggpost i ämnet.
****************
Redogörelse och aktion på Facebook

Media: Dagens Media, TV4 Nyhetskanalen, Dagens Nyheter, Nyheter24, Politikerbloggen
Bloggar: Aggets blogg, Vi som aldrig sa sexist, Karin Långström Vinge, Horak.se, Hbt-sossen, Petra, Mårten Schultz, Juridikbloggen (också Mårten Schultz), Ottar
************

Länsförsäkringar diskriminerar homosexuella - gör en pudel efter twitterstorm

2011-03-31T14:21:00.013+02:00

Igår och idag har internet översvämmats med twitter om hur länsförsäkringar behandlar sina kunder. Länsförsäkringar själva bedyrar att de inte gjort något fel, men jag är tveksam om deras försvar skulle hållit om det hela skulle blivit ett diskrimineringsärende i domstol.

Det som hänt är att två kvinnor kysstes på tunnelbanan. De blev då verbalt kränkta av en man och filmade med en mobil ca 10 cm från deras ansikten. De bad honom sluta flera gånger och till slut puttade bort mobilen så den åkte i golvet. Då slog mannen till en av dem med knytnäven, direkt i ansiktet så näsan bryts. Mannen dömdes sen för misshandel.

På juristsvenska innebär det här att den kvinnliga målsäganden i tunnelbanan kysste en annan kvinna och då fotograferades på nära håll av en man som tilltalade henne kränkande. (Om det som sades i sig utgjorde hot eller förolämpningar vet vi inte, men det är väl inte osannolikt.) Tyvärr är det fullt lagligt att fotografera en person mot dennes vilja på det här sättet, även på nära håll. Ingen stans talas det dock om att kvinnorna dömts för något brott för att de puttat undan mobilen, så man kan kanske anta att det inte var aktuellt med den sådan bedömning. De hade sannolikt laglig rätt att freda sig på det viset. Däremot var inte mannens svarsreaktion laglig, han dömdes för misshandel och med tanke på att det handlade om ett slag med knuten näve mot ansiktet bör den ha bedömts som grov.

Det är sen som det blir riktigt bisarrt. Kvinnan ansöker om ersättning från sitt försäkringsbolag Länsförsäkringar. Som vägrar ge någon ersättning! Att fösa bort mobiltelefonen ansågs vara att "initiera fysisk kontakt" och då gäller inte hemförsäkringen! Lagen tycks alltså tillåta att man fredar sig, på ett rimligt sätt och utan våld givetvis, genom att putta bort en kamera om man tycker situationen är obehaglig. Men inte Länsförsäkringar.

Länsförsäkringars handläggare ska också via telefon ha sagt till kvinnan att hon "har gjort ett val att kyssa sin väninna eller flickvän på tunnelbanan vilket har utsatt henne för risk att bli misshandlad" samt att "hon kunde ha slutat att kyssa sin väninna, och då hade han inte haft någon anledning att filma längre."

Frågan är, hade Länsförsäkringar gjort samma bedömning om det handlat om en liknande situation med heterosexuella? Säg att mannen istället närgånget fotograferade två straighta tjejers bröst samtidigt som han fällde sexistiska kommentarer. De blir till slut sura, puttar bort honom och han drämmer till en av dem i ansiktet med knytnäven. Han döms för misshandel och sexuellt ofredande. Skulle Länsförsäkringar betalat ut ersättning? Eller skulle de låtit bli, och dessutom fällt kommentaren att tjejerna "valde att klä sig urringat och därmed utsatte sig för risken att bli misshandlade"?

Eller om det handlat om en man som säger fula ord och mycket närgånget fotograferade en judisk man och kippan han har på sig? Skulle Länsförsäkringar även då sagt att det var att "initera fysisk kontakt" att putta bort kameran? Skulle de sagt att han kunde valt att ta av sig kippan? Om det var en muslimsk kvinna med slöja, borde hon för att inte reta upp mannen tagit av sig slöjan?

Tänk om det hade varit en förälder som inte ville få sitt lilla barn närgånget fotograferat av någon som säger hur ful och äcklig ungen är? Som blir misshandlad när hen skyddar barnet och puttar bort kameran? Hur hade Länsförsäkringar bedömt det ärendet?

Nu har Länsförsäkringar gjort en pudel, efter twitterstormen, och säger att de ska betala ut ersättning. Min fråga är, precis som Martin Horak, vad hade hänt annars? Hur många ouppmärksammade ärenden där Länsförsäkringar betett sig så här finns det? Tänker de se över policys och utbilda personalen?

För hade det blivit ett diskrimineringsärende hade Länförsäkringar tvingats bevisa att de skulle gjort samma bedömning i de fiktiva fall jag räknade upp. Annars var beslutet att inte betala ut ersättning diskriminering pga sexuell läggning. Uttalandet i telefon hade givetvis blivit svårt att bevisa, men rent generellt är det en typ av uttalanden som innebär trakasserier, dvs en typ av diskriminering. Länsförsäkringar tycks behöva öka sin hbt-kompetens snarast, eller åtminstone lära sig vilka skyldigheter de har mot sina kunder enligt diskrimineringslagen. Jag hoppas de inte nöjer sig med att gratulera sig själva till att ha "varit snäll" mot en kund som hamnat i kläm, utan inser att de agerade felaktigt och behöver jobba med sina värderingar.

Uppdatering

Nu har QX hunnit intervjua Länsförsäkringar om deras nya beslut att ersätta kvinnan. Och äntligen säger de något som känns rimligt ur ett juridiskt perspektiv. Nämligen att deras bedömning missade en detalj, att det våld kvinnan fick motta som respons på sin "initierade fysiska kontakt" inte stod i proportion till hennes handling. I klartext, Länsförsäkringars avtalsvillkor tillåter inte att ersättning utbetalas om man medvetet slår mobilen ur någons hand och får en örfil som respons. Det låter som ett betydligt mycket mer rimligt avtalsvillkor. Hade det varit så att försäkringen inte ersatte den faktiska situation som beskrivits betvivlar jag att det avtalsvillkoret är skäligt, försäkringstagarna antar nog att de ska ha rätt att få ersättning om de blir nedslagna för att de agerar som kvinnan gjort i en trängd situation. Speciellt om det handlar om att gärningsmannen döms, man själv inte ens åtalas och det handlar om ett hatbrott.

Vad som fortfarande är oklart är hur Länsförsäkringar kommer ta itu med det som lett till att deras handläggare uttalat sig som hon gjort till kunden. De borde se till att skaffa en bra likabehandlingsplan som är hbt-inklusiv, och utbilda åtminstone nyckelpersonal i hbt-kompetens.

Uppdatering 1/4, (dock inget aprilskämt!)

Länsförsäkringar ändrar sig och ska se över sin hbt-kompetens! Bravo!

*************
Redogörelse och aktion på Facebook

Media: Dagens Media, TV4 Nyhetskanalen, Dagens Nyheter
Bloggar: Aggets blogg, Vi som aldrig sa sexist, Karin Långström Vinge, Horak.nu, Hbt-sossen, Petra
************

Ta ingen skit!

2011-03-28T16:08:00.001+02:00

Ingen minoritetsgrupp är så liten att den inte rymmer olika åsikter, det gäller också transcommunityt. Som jag uppfattar det, och detta är givetvis min högst personliga analys, har vi idag ett antal olika grupperingar inom det som lite slarvigt kan kallas svensk transrörelse. Vi har transpersoner inom queerrörelsen och inom hbt-rörelsen, vi har transvestiterna som har sina egna nätverk och i den mån intersexuella/personer med DSD vill höra till transrörelsen är de ytterligare en grupp. Det finns skillnader i sättet man jobbar på politiskt och skillnader både i genomsnittsålder och trans- och könstillhörighet i de olika grupperna. Vi tycker inte alltid lika. Men vi håller kontakt, för en dialog och försöker i möjligaste mån jobba för hela transcommunityt, upplever jag.

Sen finns det de som inte vill jobba med oss andra, eller bara vill jobba med oss om de får ensamma sätta dagordningen. De finns i hela västvärlden, de transsexuella grupperingar som tydligt markerar ett avstånd till alla andra transpersoner, och som dessutom sällan inkluderar kvinna-till-man-transsexuella i sina nätverk. Deras röst är lika mycket, men inte mer, värd än andras. För att exemplifiera hur det kan se ut när personer ur den gruppen ibland vill "kommunicera" med oss andra publicerar jag ett brev jag fick nyligen, inklusive mitt svar.

Det är inte det första brevet från den typen av "kritiker" och kommer säkerligen inte att bli det sista. Det är definitivt inte det grövsta i samlingen, snarare tvärt om. Inga reaktioner från heterovärlden kan mäta sig med det hat som jag fått möta från en mindre grupp man-till-kvinna-transsexuella. Två av dem skapade till och med hatsajter riktade mot mig, var och en på sitt eget sätt. Det är länge sedan nu, det värsta hatet tycks ha lagt sig. Men precis som Trollhare har jag fått nog. Jag tar gärna en hederlig debatt, men jag tar inte mer skit.

*************
from Xxxx Xxxx
till lukasromson@gmail.com
datum 27 mars 2011 00:52
ämne Varför är du så upprörd?
skickat från xxx.se

Varför är du så upprörd?

Jag har under åren tagit del av åtskilliga märkliga uttalanden från din sida..."HBT samhälle" "HBT personer" men jag kan inte minnas att du vid något enda tillfälle
agerat i vårdfrågor av betydelse för kvinnor som genomgått ett könsbyte.

Varför är du så upprörd över att en majoritet av exempelvis kvinnor som genomgått ett könsbyte för många år sedan som både kroppsligt fysiologiskt och juridiskt är
kvinnor fortfarande vill anses tillhöra folkgruppen kvinnor och under inga omständigheter anses ingå i en av dig och en liten minoritet av homosexuella påhittad folkgrupp som du
kallar transpersoner?

När de protesterar så häver du ur dig invektiv om transfobi.

Vidare så får jag intrycket att du tycks befinna dig i en föreställningsvärld om att människor som genomgått ett könsbyte är medlemmar i någon sorts organisation med anknytning till
det problem de en gång tidigare i livet löst.

Vad en numera död amerikansk transvestit tyckte vid namn Charles Prince när han myntade ordet transgender som en tänkt ersättning för ordet transvestit har aldrig någonsin haft
någon form av validitet när vi talar om interkön tillstånd som ett könsbytesbehov är.

Jag vill understryka att jag inte på något sätt föraktar transvestiter men jag har inte ett förbannat dugg gemensamt med dem,precis lika lite som jag har gemensamt med politiska shabloner
som hbt eller liknande.

Jag vill dessutom understryka och förtydliga för dig att några transpersoner i meningen transgendered people det finns inte och har aldrig funnits det vet jag om någon med väldigt god insikt
och kunskap inom området neurobiologi.

Jag kan inte annat än betrakta dig som en högljudd okunnig propagandist som med en fascists envishet vägrar ta till dig någon form av kritik som du tydligt visat de senaste tio åren i fråga om din
och en annan dåre av samma kaliber som dig själv i form av Stephen Whittle och er politiska agenda.

Mvh Xxxx

**********
from Lukas Romson
till Xxxx Xxxx
datum 28 mars 2011 14:33
ämne Re: Varför är du så upprörd?

Hej igen Xxxx!
Jag noterar att du inte blivit mer nyanserad med åren. Vi kommer aldrig bli överens och jag upplever att du mest av allt använder mig som ett sätt att få ut din frustration över att du inte får gehör för dina åsikter i den bredare transrörelsen. Jag kommer därför inte acceptera fler privata mail från dig. Jag vill också minnas att jag redan för några år sedan påpekade att jag vill slippa få mail med personangrepp.

Jag tar däremot gärna debatten med dig i de frågor vi har olika åsikter om, om du är villig att diskutera på lika villkor. Om du vill arrangera en paneldebatt under något evenemang där både personer som delar dina åsikter och delar mina åsikter kan tänkas vilja komma och lyssna ställer jag upp, likaså om du vill ta diskussionen i någon tidning som läses av båda grupperna. Men den här typen av privata diskussioner där du dikterar villkoren ställer jag inte upp på, och det har jag varit tydlig med. De är inte konstruktiva, eftersom du inte är intresserad av en dialog och tenderar att demonisera mig.

Du har ingen kunskap om vad jag gör i transfrågor, och kan därmed inte uttala dig om vad jag gör i vårdfrågor som har betydelse för kvinnor som genomgått könsbyte [din term, jag använder den inte]. Jag kan nämna tre exempel, samtliga hade varit fullt möjliga för dig att hitta på internet:
* Jag satt i referensgruppen för SoS utredning om vården för transsexuella, och verkade där för en bättre vård för alla transsexuella, både man-till-kvinna-transsexuella och kvinna-till-man-transsexuella.
* Jag skrev KIMs remissyttrande om SoS rapport, och verkade där för en bättre vård för alla transsexuella, både man-till-kvinna-transsexuella och kvinna-till-man-transsexuella.
* Jag har för KIMs räkning fört samtal med SFTH, och verkat där för en bättre vård för alla transsexuella, både man-till-kvinna-transsexuella och kvinna-till-man-transsexuella.

Som jämlikhetskonsult har jag också utbildat allt från sjuksköterskestudenter, läkarstudenter och landsting, till Sesammottagningar, ungdomsmottagningar och skolsköterskor och gett dem kunskaper för att bättre kunna ge vård till och bemöta bland annat kvinnor med transsexuell bakgrund. De PM, debattartiklar, beslutsunderlag, motioner och informationstexter jag skrivit och som på olika sätt berör kvinnor med transsexuell bakgrund är otaliga.

Jag är fullt medveten om att majoriteten av alla transsexuella, även kvinna-till-man-transsexuella, föredrar att bli betraktade som det kön de själva anser sig ha. Det är också så jag betraktar både mig själv och de flesta andra transsexuella. Jag kallar aldrig enskilda individer som inte vill bli kallade det för transpersoner. Däremot menar jag att gruppen transpersoner finns, och att transsexuella ingår i den, på ett strukturellt och teoretiskt plan.

Både KIM, FPES, RFSL, RFSL Ungdom och Benjamin har bevisligen medlemmar som genomgått könskorrigerande behandling och har/har haft diagnosen transsexualism. Du är rimligen inte obekant med det faktum att både jag (som ordförande i KIM) och Maria Sundin (som sitter både i RFSLs styrelse och KIMs styrelse) har genomgått könskorrigerande behandling. Detsamma gäller ett ganska stort antal medlemmar i organisationerna. Sen finns det givetvis ett stort antal människor med transsexuell bakgrund som inte alls är medlemmar i någon sådan organisation. Jag tycker det är bra att alla med transsexuell bakgrund själva har rätt att välja om de vill engagera sig i någon organisation eller inte.

Ordet transgender har fått en förändrad betydelse genom åren, och används av väldigt många som en beteckning på alla människor som på olika sätt känner sig hemma i transcommunityt. Du behöver inte använda det, men du kan heller inte förhindra att andra använder det på det sättet.

Du behöver inte känna att du har något gemensamt med transvestiter, men både jag och många transsexuella jag känner ser likheter. Inte minst gäller det den gemensamma utsattheten. Vi anses alla (transsexuella, intersexuella, transgenders, intergenders, transvestiter, nongenders, genderbenders, genderqueers, drag queens/kings osv) bryta mot könsnormen. Därmed riskerar vi alla att utsättas för diskriminering, trakasserier, hot, hat och våld. Vi blir också alla osynliggjorda, antalet filmer, böcker, teaterpjäser och TV-program med positiva karaktärer som är transsexuella eller transvestiter är mycket få. Vår erfarenhet, våra könsuttryck och våra kroppar får inte finnas i det offentliga rummet utan osynliggörs. Vi saknar också alla grundlagsskydd mot diskriminering, skydd mot hets och ingen av oss är uttryckligen inskriven i straffskärpningsregeln. Varken transsexuella eller transvestiter under arton år får heller byta till det namn de trivs bäst med och får därför problem att legitimera sig. Sen är det ju också så att flera som en gång definierat sig som transvestiter senare kommer ut som transsexuella. Det är heller inte ovanligt att någon som definierar sig som transvestit ändå tar hormoner, och genomgår epilering, alternativt binder brösten. Ingen tvingar dig att identifiera dig med transvestiter, men du kan heller inte tvinga andra att sluta se samhörighet och verka för ett enat transcommunity som är till för alla.

Med de orden föredrar jag att avsluta den här konversationen. Du är välkommen att ta upp diskussionen med mig ( eller KIM också för den delen) om du vill göra det öppet och på ett mer nyanserat och trevligare sätt. Du är exempelvis välkommen att lämna kommentarer på min blogg, så länge du undviker personangrepp. Men dina privata mail kommer fortsättningsvis att raderas, jag har ingen skyldighet att utsätta mig för dina elakheter.

Mvh/ Lukas Romson

Glädjande men otydligt från Öppna Moderater

2011-03-23T17:02:00.004+01:00

Öppna Moderater menar att de har transfrågorna i fokus,
och det är något vi välkomnar. Det är bra att organisationen driver på när det gäller könstillhörighetslagen, eftersom frågan ständigt tycks bli fördröjd trots att det finns majoritet i riksdagen för att avskaffa åtminstone några av de mer horribla kraven i lagen. Vi vill dock påpeka att nu gällande lag inte alls kräver kastrering, utan sterilisering, och att skilsmässokravet upphävdes i en dom i Stockholms förvaltningsdomstol sommaren 2010. Det kastreringskrav som fördes fram i SOU 2007:16 blev inte, och ska förhoppningsvis aldrig bli, verklighet. Tvångssteriliseringarna är allvarliga nog även utan kastrationskrav, och de måste upphöra. Här kan Öppna Moderater göra en viktig insats.

Det känns dock oroande att organisationen talar om att driva frågan på Moderaternas partistämma oktober 2011. Vi är nog många som hoppats på att det kristdemokratiskt styrda socialdepartementet åtminstone ska komma igång med arbetet under sommaren så det finns en proposition att ta ställning till hösten 2011. Öppna Moderaters planer på att driva frågan i partiet i oktober talar mot denna förhoppning, man tar inte upp frågor som redan ligger som propositioner i regeringen på ett partis årsstämma. Det här känns allvarligt, varje månad som en ny lag fördröjs innebär lidande för allt fler transsexuella som väntar med sin behandling i hopp om en ny lag!

Samtidigt är det glädjande att Öppna Moderater arbetar med namnlagen. Vi hoppas det innebär att man nu tagit ställning för att även minderåriga transpersoner ska kunna byta till könskonträra förnamn, och arbetar på att påverka partiet i samma riktning. Vuxna transpersoner kan nämligen redan byta namn. Det kvarvarande bekymret för vuxna är de höga avgifterna som slår orimligt hårt mot transpersoner. Totalkostnaden för namnbyte och nya ID-handlingar är idag 1950:-, det är kännbart för de transpersoner som är sjukskrivna, arbetslösa, studenter eller låginkomsttagare. Ett avgiftsfritt eller rabatterat namnbyte och byte av ID-handlingar är viktigt för gruppen.

Likaså är det glädjande att Öppna Moderater prioriterar arbetet mot diskriminering av transpersoner. Den typen av prioritering är tyvärr inget vi ser från regeringen sida. Vi omfattas inte av kravet på aktiva åtgärder. Vi skrevs inte heller in grundlagsskyddet mot diskriminering när riksdagen slutligt inkluderade homo- och bisexuella i det skyddet i vintras. Det finns också mycket stora kunskapsbrister hos beslutsfattare och myndigheter, för att inte tala om näringslivet. Samtidigt ser vi inga särskilda satsningar på informationskampanjer eller utbildning av myndighetspersonal. Vi hoppas Öppna Moderater vill driva på i dessa frågor, och uppmuntra moderata riksdagsledamöter att arbeta för bättre inkludering i lagskyddet och informationskampanjer.

Men, även om alla dessa frågor givetvis är viktiga vill vi också vara tydliga med att den debatt som har förts i QX senaste tiden inte har handlat om könstillhörighetslagen, namnlagen eller diskriminering. Den har handlat om det faktum att representanterna för allianspartierna i utskottsbehandlingen i februari röstade ned samtliga förslag att inkludera transpersoner i hets- och hatbrottslagstiftningen. Trots att de officiella svaren i valrörelsen från både M, Kd och Fp till KIM var att man ville inkludera gruppen. Tyvärr framgår det inte alls av Öppna Moderaters senaste artikel hur man ser på det faktum att det inte är förbjudet att hetsa mot transpersoner. Inte heller sägs något om Öppna Moderater anser att könsidentitet bör skrivas in i förbudet mot hets eller inte. Straffskärpningsregeln uppfattar vi också att Öppna Moderater är lite oklara kring. Vill Öppna Moderater att könsidentitet uttryckligen skrivs in i straffskärpningsregeln eller inte? Och hur tänker man jobba vidare med frågan i så fall, inom sitt parti?

Vi uppfattar att ett klargörande i både hetsfrågan och frågan om straffskärpningsregeln vore bra, inte minst med tanke på uttalandena från Gunvor Åkerblom mot en inkludering. Det finns också en bra chans att inkludera transpersoner i skyddet mot hets, när KU lägger fram sitt betänkande om tryck- och yttrandefrihet i april. Det vore utmärkt om Öppna Moderater lyckades påverka sina partikollegor att hålla partiets vallöfte inför det betänkandet.

Lukas Romson, ordf KIM
**************
Artikeln publicerad i QX 22 mars som svar på Öppna Moderaters artikel.

Tidigare artiklar i debatten:
Allianspartier hycklar om diskriminering
Det är ingen som hycklar om transpersoner Börje
Förvirras inte av Åkerblom och Norrgård
Alliansen gömmer undan utredning
Folkpartiet inte fienden
Regeringspartierna beter sig befängt i transfrågor
Mer en fråga om begrepp än nonschalans
Skydda transpersoner från hets och hatbrott
Slösa inte energi på att slåss

Building up the field of Transgender Studies in Scandinavia – a challenge

2011-03-23T16:05:00.007+01:00

This conference showed that there´s a great intrest in Transgender Studies, in the Nordic countries. What many years ago was only the field for psychologists and physicians who wanted to know more about the ”freaks” and how to ”cure” us, Transgender Studies now also is a field for researchers in many diciplines, from anthropology to theology.

I think diversity in research, as often in other contexts, are important for getting results. Therefore, I think it´s important to try even more to broaden the field of Transgender Studies, and to start cooperations between diciplines. With good contacts between researchers from different diciplines as well as different countries, the field will grow stronger. To be able to do that, researchers have to lay aside distrust, both between diciplines and between humanities and natural science. I also think it´s important to understand that Gender Studies is not the same as Transgender Studies, just as GLB-Studies are not limited to sexology. New thoughts and idéas grow best watered by many. That will be one of the biggest challenge, to honestly see and handle the conflicts that will come up when trying to truly work interdiciplinary.

The other challenge is to find resources, resources to conferences, to a database and to publications. This things are necessery to spread the results, to share idéas and for the results and thoughts to reach rest of the society. For me, as a politican and a transactivist, this last aspect is my main focus. In complex society with contradictory wills, hierarchys and unequal circumstances, basic data for decisionmaking presented by reasearchers are a fundamental requirements for democratic decisions which can give trans people equal rights. By using researchreports from acknowledged researchers trans people can win respect and be given a voice. Under the condition we can find these reports.

Which leads me to the final, and most important, challenge: to communicate with the trans community. This is important so that we can have the chance to speak up if the research is harmful. No matter if you yourself identify as transgender or not, checking your therminology, thesis, methods, sources and so one with a couple of well established lokal transgender leaders in your country is a good way to ensure that your research will not harm anyone in the transcommunity. In return, it´s the responsibility of the transcommunity to give something back, such as information, sources and respondents, as well as spread your final work in the transcommunity. If you as researcher do not find any transorganisation in your country, contact TransGender Europe.

Many of the discussion during the conference showed what great interested there is for cooperation over boundaries. There will always be conflicts and distrust, both between different trans groups and different researchers and diciplines as well as beteween researchers and trans people. But we have taken the the first steps, and we will go on forward, together!

Lukas Romson
**********
Article published in the Graduate Journal of Social Science, GJSS, Volume 7, Issue 2, December 2010. It´s a special issue from the conference Transgender Studies and Theories: Building up the Field in a Nordic Context 2009 in Linköping. Look it up and read! Lots of interesting articles in the field of Transgender Studies, by many important reserchers!

Regeringspartierna beter sig befängt i transfrågor!

2011-03-05T15:42:00.004+01:00

Debattartikel publicerad i QX, 2/3.

Folkpartiet, Centerpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna röstade i början av februari ned ett antal förslag om att inkludera transpersoner i skyddet mot hets och i straffskärpningsregeln som ger strängare straff vid hatbrott. Trots att tre av dem tydligt i KIMs valenkät hade lovat transväljarna att de ville inkludera oss, och Centerpartiet antytt samma inställning under Pride. Nu påstår Catrin Norrgård att Folkpartiet inte alls ändrat politik. Detsamma har kristdemokraternas representant Caroline Szyber meddelat KIM, de har inte ändrat ståndpunkt och de anser sig vara drivande. Även Centerpartiet har efter nedröstningen meddelat KIM att de som parti står bakom att vi bör inkluderas, men att man tvingades vika sig i förhandlingarna.

Allianspartierna har alltså i valrörelsen gett vallöften till transpersoner, som de nu brutit. Och som ursäkt för dessa löftesbrott skyller Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet på varandra och på Moderaterna, medan moderaterna hänvisar till utskottsbetänkandet och tiger om det svikna vallöftet. Ingen har hittills haft ryggrad nog att ställa sig upp och erkänna att man hanterade frågorna sällsynt klantigt, än mindre har någon från regeringspartierna lovat att ta tag i frågan och ordna en ny proposition som inkluderar transpersoner, nu när man misslyckades i senaste propositionen.

Istället kommer halvkvädna visor från hbt-liberalerna, som ursäkt för deras och Öppna Moderaters förfärliga debattartikel mot att inkludera transpersoner i skyddet mot hets och straffskärpningsregeln. Catrin Norrgård ber nu QXs läsare om ursäkt för att hon förledde dem att tro att hon eller partiet ändrat ståndpunkt när hon skrev att transpersoner inte behövde inkluderas. Någon ursäkt till transpersoner ger hon inte. Vi ska tydligen finna oss snällt i att våra mänskliga rättigheter jämförs med pokerspelares eventuella behov. Vi ska inte förvänta oss ursäkter när ledande personer i så kallade hbt-nätverk i riksdagspartierna tar sig mandatet att påstå att vi inte blir ledsna om deras riksdagsledamöter skiter i frågor vi kämpat för i flera år.

Både KIM och RFSL har i flera år kämpat för att transpersoner ska få ett skydd mot hets och tydligt skrivas in i straffskärpningsregeln, så hatbrott mot transpersoner äntligen kan börja ge strängare straff. Det skulle Catrin Norrgård vetat, om hon verkligen varit så engagerad i frågorna som hon påstår. Då hade hon också vetat att det är obetänksamt att börja blanda in diskrimineringsfrågor i debatten. Brott som hets och andra hatbrott kan aldrig motverkas via diskrimineringslagstiftning, det är ju en civilrättslig lag.

Det är beklämmande att se hur både riksdagsledamöter och företrädare för hbt-nätverk är så okunniga i sakfrågorna att man inte ens vet vad man talar om. Transpersoner borde kunna kräva av politiker som uttalar sig i frågorna att de åtminstone är medvetna om att transpersoner inte omfattas alls av förbudet mot hets mot folkgrupp, visserligen omfattas av straffskärpningsregeln via förarbetena men att inga prejudikat finns och att hets och hatbrott aldrig bör sammanblandas med diskrimineringsfrågor när man talar om lagändringar.
Vi borde kunna kräva att ansvariga politiker, både i riksdag och i hbt-nätverk, läser på och talar med transpersoner själva. Om de gjorde det hade vi kunnat berätta om hetsen på internet, där transpersoner är lika mycket måltavlor som färgade, judar och bögar. Vi kan dagligen läsa hur äckliga och onormala vi är, att det är bra att vissa av oss tvångssteriliseras så vi inte kan för våra gener vidare och ibland till och med att vi alla bör deporteras eller skjutas. Vi hade också kunnat berätta om alla de vänner vi vet råkat ut för hatbrott. Vänner som fått mängder med hotfulla mail och telefonsamtal, som blivit slagna av sin partner när de kommit ut, som sett traktens unga män stå i klunga och vänta på att ”ta itu med Den Där” och som blivit misshandlade medan folk skriker ”fan, jävla transbögäckel!”. Men någon större dialog med transrörelsen för inte regeringspartierna. Istället förlöjligas vi av personer som påstår sig företräda oss. Vi får vi våra mänskliga rättigheter och krav på likhet inför lagen jämförda med pokerspelares eventuella behov, och får höra att det är befängt att inkludera oss i det skydd som gäller andra minoriteter.

Är det något som är befängt är det detta uppenbara förakt för transpersoner! Trots att jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (Fp) meddelade i juli 2010, i Rapport, att folkpartiet vill att transpersoner skulle få ett starkare skydd i lagen, har nu samtliga regeringspartier brutit de vallöftena till transpersoner. Detta löftesbrott tyckte Öppna Moderater och Hbt-liberalerna inte var viktigare än att de kunde raljera över det. Transpersoners rättigheter är mänskliga rättigheter, allt annat är befängt! Ge transpersoner skydd mot hets och hatbrott, nu!

Lukas Romson, ordf KIM

Föreningen KIM
KIMs valenkät

Märklig halvpudel av Hbt-liberalerna

2011-03-02T11:28:00.006+01:00

I gårdagens QX gör Catrin Norrgård, Hbt-liberalerna, en märklig halvpudel. Hbt-liberalerna och Öppna Moderater raljerade för en dryg vecka sedan över transpersoners behov av skydd mot hets och inkludering i straffskärpningsregeln, i en replik till Börje Vestlund(s). Jag kommenterade det hela i ett inlägg. Nu har Catrin Norrgård tydligen insett att den artikeln inte uttryckte den politik som Folkpartiet står för officiellt, att transpersoner faktiskt bör inkluderas i nämnda lagstiftning. Att hon ändå skrev under artikeln skyller hon på att hon var stressad. Tydligen spelade det också in att det bara handlade om en replik på "en liten socialdemokratisk debattartikel på qx:s hemsida". Den "lilla debattartikeln" var undertecknad av en riksdagsledamot, och QX är visserligen långt ifrån dagspressen, men läses av stora delar av hbt-communityt.

I den här tonen fortsätter artikeln. Norrgård tycks vilja få QX läsare att förstå att hon inte alls menade att Folkpartiet har bytt politik, men utan att behöva erkänna att hon gjorde fel. Det är nog dömt att misslyckas, halva pudlar där man dessutom utmålar sig själv som martyr går aldrig hem.

För oavsett vad Norrgård tycker, frågan om hets och hatbrott mot transpersoner är inget det går att ta lätt på. Det är en realitet, och vi behöver samma lagskydd som alla andra. Då duger det inte att vara så okunnig i frågorna att man blandar ihop diskrimineringslagstiftning med hets och hatbrott. Det duger inte att, som Norrgård, blanda bort korten och jamsa om att alla borde "gå ihop och göra gemensam sak i det vi alla vill - att HBT -personer i Sverige, Europa och i resten av världen ska ha lika rättigheter. Mänskliga rättigheter." De som inte velat samarbeta är ju bland andra Folkpartiet, som röstade emot samtliga motioner om att inkludera transpersoner. För att de var oppositionens motioner, får man väl anta.

Och det duger verkligen inte att blunda helt för att man i den första debattartikeln jämförde transpersoners mänskliga rättigheter med pokerspelares eventuella rättigheter. När man tydligt har deklarerar att det vore befängt att förbjuda hets mot transpersoner och att ändra lagen så hatbrott mot transpersoner även i praktiken ger strängare straff, då kräver det mer än halvljumma ursäkter om stress. Speciellt som Norrgård inte egentligen riktar sin ursäkt direkt till oss som faktiskt berörs, och för att den inte alls berör det förfärliga ordvalen och den nedlåtande tonen i debattartikeln.

Catrin Norrgård påstår att hon skrivit "oändligt många debattartiklar" om att transpersoner bör inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen. Jag har inte sett en enda. Hon säger: "-Om det är en bokstav i HBTQ som jag brinner mest för är det T." Men hur stort intresse har man om man skriver under en artikel utan att ens märka att den går emot partilinjen i frågorna? Utan kunskap och utan respekt för transpersoner blir Norrgårds försäkran bara tomma ord. Ungefär som Alliansens övriga hbt-politik alltså.

Norrgård påstår också att "Folkpartiet är inte fienden" i transfrågor. Men med vänner som Norrgård, som inte ens kontrollerar vad vi tycker är viktigt, som jämför oss med pokerspelare utan att be om ursäkt, som ärligt talat inte tycks kunna särskilt mycket i transfrågor men som trots allt detta ändå tar sig mandat att företräda transpersoner, behövs det några fiender?

Ska transpersoner få lagskydd mot hets och uttryckligen skrivas in i straffskärpningsregeln krävs nog att S, V och Mp gör gemensam sak och förmår de anständiga liberaler som ju ännu finns kvar i riksdagen att gå emot den interna alliansregeln om att alla ska ligga platt på mattan för Moderaterna. Hos oppositionen finns nämligen en stark resurs, ett hbT-nätverk som gör skäl för namnet! Vi hbt-socialdemokraterna har ett rejält och transinklusivt hbt-politiskt program, två öppna transpersoner i vår förbundsstyrelse, en i valberedningen och två i Hbt-s stockholms styrelse. Vi jobbar hårt för att transpersoner ska få samma skydd mot hets och hatbrott som alla andra, även efter valrörelsen!

Hets, hatbrott och transpersoner - regeringspartiernas respons, Kd

2011-02-24T14:18:00.002+01:00

Svar från Caroline Szyber (Kd) om hur partiet tänkte när de inte inkluderade transpersoner i skyddet mot hets och straffskärpningsregeln.

Moderaternas svar, Centerpartiets svar och Folkpartiets svar
**********

from Lukas Romson
till caroline.szyber@riksdagen.se
kopia kimstyrelse2009@googlegroups.com
datum 10 februari 2011 19:59
ämne Apropå förra veckans straffrättsdebatt - transfrågor

Hej Caroline!

Jag noterade din insats i straffrättsdebatten vad gäller frågan om att inkludera transpersoner i skyddet mot hets och i straffskärpningsregeln.

Du sa då att du skulle återkomma till frågan om det framkom att en domstol inte inkluderar även transpersoner.
Jag vet inte om du menade både frågan om inkluderande i skyddet mot hets och inkluderande i straffskärpningsregeln. Men faktum är att vad gäller brottet hets mot folkgrupp kan en domstol inte inkludera transpersoner, det skulle strida mot lagen. Uppräkningen i BrB kap. 16 § 8 är uttömmande, och varken kön, könsidentitet eller könsuttryck nämns.

När det gäller straffskärpningsregeln menade visserligen konstitutionsutskottet redan 2001/2002 i sitt betänkande att BrB kap. 29 § 2 p.7 kan tolkas som att den omfattar transpersoner. Men, mig veterligen finns det inte ett enda prejudicerande fall där brott mot någon för att denne är transperson resulterat i att paragrafen använts. Situationen är mycket lik den vi hade före 2003 vad gällde homosexuella. De var också inkluderade i straffskärpningsregeln redan innan de uttalat skrevs in, men det är först efter 2003 det finns prejudicerande fall.

Mot den här bakgrunden, ditt yttrande och mot bakgrund att Kristdemokraterna inför valet 2010 svarade KIM att partiet ansåg att transpersoner skulle inkluderas både i hetslagstiftningen och hatbrottslagstiftningen undrar jag nu;
Hur tänkte du kring frågan när du avgav ditt yttrande?
Hur tänkte partiet när man röstade emot att inkludera transpersoner?

Mvh/ Lukas Romson, ordf KIM

Vänligen notera att detta mail, och ditt svar, kan komma att publiceras på internet.
**********************

from Caroline Szyber
till Lukas Romson
datum 10 februari 2011 21:45
ämne Ang. Apropå förra veckans straffrättsdebatt - transfrågor

Hej,
att jag tog upp detta i debatten var med hänvisning med en motion vi lagt, läs den här
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=410&dok_id=GY02Ju358

I den diskrimineringslag som trädde i kraft den 1 januari 2009 är en av de nya diskrimineringsgrunderna könsöverskridande identitet eller uttryck, där alla transpersoner, utom transsexuella ingår. Diskriminering av transsexuella behandlas lagtekniskt under diskrimineringsgrunden ”kön”. Kristdemokraterna var pådrivande bakom införandet av den nya diskrimineringsgrunden då vi anser att transpersoner många gånger är utsatta för fördomar och andra människors okunskap på ett sätt som kan föranleda trakasserier och annat missgynnande.

Motionen har sedan slutsatsen

Jag anser i linje med detta att också hatbrottslagstiftningen bör förtydligas så att skyddet för transpersoner och rättssäkerheten i tillämpningen av straffskärpningsparagrafen förbättras.

I utskott avslogs denna trots att jag försökte få positiva skrivningar eller få med mig fler på den men såsom framgår av utskottsbetänkandetexten

Straffskärpningsbestämmelsen i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken torde, som anförts ovan, vara tillämplig på situationer där en person eller en grupp av personer kränks på grund av t.ex. transvestism eller transsexualism eller någon annan sådan omständighet som kan hänföras till personen eller personerna i gruppen. Motionerna Ju222 yrkande 2, Ju358, Ju400 yrkande 8, Ju401 yrkande 7, Ju412 yrkande 4 och So493 yrkande 5 i denna del får därför anses vara tillgodosedda och bör avslås.

Läs mer här http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=3322&rm=2010/11&bet=JuU8

Vi har inte ändrat ståndpunkt utan jag ville just förtydliga vart vi står, vi har varit drivande och är det alltjämt. Som jag har förstått så är det enda sättet satt få till en ändring att vi får en snedvriden praxiutveckling, som du själv säger så säger det sig själv på nuvarande lagstiftning, och det gör att jag nu har skäl att säga jag lovat arbeta för något och också kommer göra det framgent. Att vi tyvärr var tvungna att rösta emot var för att vi ej fick gehör inom övriga Alliansen för detta och vi tillsammans står bakom betänkandet så det är ett givande och tagande och i majoritet skrivs inga partimotioner så därför spelar det tyvärr ingen roll vad ett parti har som partilinje och vi kommer överens alla fyra men Kristdemokraterna kommer jobba för en förändring i regeringskansliet.

Vår representant i KU, där vi först trodde motionen skulle hamna, kommer också följa frågan framgent. Och motionen får läggas igen för att ännu en gång få upp en diskussion inom Alliansen.

detta skrev jag på bloggen om debatten
http://carolineszyber.se/2011/02/manga-debatter-under-varen-denna-gang-straffrattslig-debatt/

vänligen
Caroline
..............................

Caroline Szyber
Riksdagsledamot (Ledamot i justitieutskottet, EU-nämnden, KU)
Member of Parliament (The Committee of Justice, The Committee
on European Union Affairs, The Committee on the Constitution)

-----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna / The Christian Democratic Party
Sveriges riksdag / The Swedish Parliament
S-100 12 Stockholm
Tel: +46 (0)8 xxx xx xx
Mobil: +46 (0)70 xx xx xx
e-mail: caroline.szyber@riksdagen.se

Hets, hatbrott och transpersoner - regeringspartiernas respons, C

2011-02-24T14:09:00.005+01:00

Svar från Johan Linander (C) om hur partiet tänkte när de inte inkluderade transpersoner i skyddet mot hets och straffskärpningsregeln.

Moderaternas svar, Kristdemokraternas svar och Folkpartiets svar
**********
from Lukas Romson
till johan.linander@riksdagen.se
datum 10 februari 2011 21:27
ämne Angående straffrättsdebatten - inkludering av transpersoner i hetslagstiftningen

Hej Johan

Jag noterade din insats i straffrättsdebatten vad gäller frågan om att inkludera transpersoner i skyddet mot hets.

Du sa då: "Vad gäller hets mot folkgrupp och barn i tvångsäktenskap kan jag hänvisa till det som Roger Haddad redan har framfört."

Jag vill därför redogöra för vad Roger Haddad sa i frågan om att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen:
Haddad sa: "Lagstiftning om hets mot folkgrupp har till uppgift att förebygga och skydda personer mot att utsättas för hatbrott och våld på grund av etnicitet och religionstillhörighet."
Jag vill påpeka att detta inte är korrekt. Kriminaliseringen av hets mot folkgrupp regleras i BrB kap. 16 § 8 s. 1, som lyder
"Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter."
Hets kan alltså bara handla om uttalanden, texter eller meddelanden, aldrig om våld. Hets kan också bara riktas mot grupper , inte mot enskilda personer.

Haddad sa också: "Att transpersoner eller personer på grund av sin sexuella läggning förföljs, trakasseras och hotas är inte acceptabelt. Den som begår dessa handlingar begår samtidigt ett brott. Vi har bestämmelser i annan lagstiftning som kan åberopas."
Det stämmer. Men vi har inga bestämmelser som kan åberopas om någon hetsar mot transpersoner. Uppräkningen i BrB kap.16 § 8 är uttömmande, den kan inte anses omfatta transpersoner.

Vidare sa han: "Flertalet motioner tillgodoses dels med hänvisning till att brott kan lagföras under brottsbalkens bestämmelser, dels med hänvisning till alliansregeringens senaste skärpning i och med att den nya diskrimineringslagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2009."
Detta stämmer inte. Samtliga motioner och yrkanden som behandlades berörde krav på att transpersoner ska inkluderas i BrB kap.16 § 8 (hets mot folkgrupp) respektive BrB kap. 29 § 2 p.7 (straffskärpningsregeln). Brottet hets kan inte lagföras under andra paragrafer i brottsbalken bara för att det handlar om hets mot transpersoner, och i BrB kap.16 § 8 är transpersoner som sagt inte inkluderade.

Vad gäller diskrimineringslagen är det en civilrättslig lag. Det finns inga möjligheter att med hjälp av diskrimineringslagen lagföra personer som hetsar mot transpersoner.

Mot den här bakgrunden och ditt yttrande undrar jag nu;
Hur tänkte du kring frågan när du avgav ditt yttrande?
Hur tänkte partiet när man röstade emot att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen?
Hur resonerade partiet när man röstade emot att inkludera transpersoner i straffskärpningsregeln, den fråga du inte alls berörde i debatten?

Mvh/ Lukas Romson, ordf KIM

Vänligen notera att detta mail, och ditt svar, kan komma att publiceras på internet.
********************

from Johan Linander
till Lukas Romson
datum 11 februari 2011 00:54
ämne Ang. Angående straffrättsdebatten - inkludering av transpersoner i hetslagstiftningen

Hej, debatten handlade om väldigt många frågor och jag hade inte tänkt ta upp just de delarna som du nu berör. Jag är jurist och fullt medveten om det du skriver, men jag hade nog inte lyssnat tillräckligt noga på vad Roger hade sagt. Det är bara att erkänna.

Vi har inte röstat emot att inkludera transpersoner, det vi röstade mot var att ge regeringen ett tillkännagivande på det sätt som några andra partier önskar. En koalitionsregering måste komma överens om alla frågor och sedan stå bakom kompromisserna. Som parti står Centerpartiet bakom det du för fram som idag saknas i lagstiftningen för transpersoner.

Mvh Johan Linander

Johan Linander
Riksdagsledamot för Centerpartiet, södra Skånes valkrets
Vice ordförande justitieutskottet
08-xxx xx xx, 070-xx xx xx
johan.linander@riksdagen.se

Hets, hatbrott och transpersoner - regeringspartiernas respons, Fp

2011-02-24T13:59:00.005+01:00

Svar från Roger Haddad (Fp) om hur partiet tänkte när de inte inkluderade transpersoner i skyddet mot hets och straffskärpningsregeln.

Moderaternas svar, Kristdemokraternas svar och Centerpartiets svar.

**********
till roger.haddad@riksdagen.se
datum 10 februari 2011 20:54
ämne Angående straffrättsdebatten - inkludering av transpersoner

Hej Robert!

Jag noterade din insats i straffrättsdebatten vad gäller frågan om att inkludera transpersoner i skyddet mot hets och i straffskärpningsregeln.

Du sa då bland annat: "Lagstiftning om hets mot folkgrupp har till uppgift att förebygga och skydda personer mot att utsättas för hatbrott och våld på grund av etnicitet och religionstillhörighet."
Jag vill påpeka att detta inte är korrekt. Kriminaliseringen av hets mot folkgrupp regleras i BrB kap. 16 § 8 s. 1, som lyder
"Den som i uttalande eller i annat meddelande som sprids hotar eller uttrycker missaktning för folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning, döms för hets mot folkgrupp till fängelse i högst två år eller om brottet är ringa, till böter."
Hets kan alltså bara handla om uttalanden, texter eller meddelanden, aldrig om våld. Hets kan också bara riktas mot grupper , inte mot enskilda personer.

Du sa också: "Att transpersoner eller personer på grund av sin sexuella läggning förföljs, trakasseras och hotas är inte acceptabelt. Den som begår dessa handlingar begår samtidigt ett brott. Vi har bestämmelser i annan lagstiftning som kan åberopas."
Det stämmer. Men vi har inga bestämmelser som kan åberopas om någon hetsar mot transpersoner. Uppräkningen i BrB kap.16 § 8 är uttömmande, den kan inte anses omfatta transpersoner.

Vidare sa du: "Flertalet motioner tillgodoses dels med hänvisning till att brott kan lagföras under brottsbalkens bestämmelser, dels med hänvisning till alliansregeringens senaste skärpning i och med att den nya diskrimineringslagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 2009."
Detta stämmer inte. Samtliga motioner och yrkanden som behandlades berörde krav på att transpersoner ska inkluderas i BrB kap.16 § 8 (hets mot folkgrupp) respektive BrB kap. 29 § 2 p.7 (straffskärpningsregeln). Brottet hets kan inte lagföras under andra paragrafer i brottsbalken bara för att det handlar om hets mot transpersoner, och i BrB kap.16 § 8 är transpersoner som sagt inte inkluderade.

Hatbrott är inte en särskild slags brott, utan en lekmannaterm för den straffskärpningsregel i brottsbalken som säger att vid straffmätningen ska försvårande omständigheter i form av att "ett motiv för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet," beaktas. I princip alla brott kan alltså vara hatbrott , även om det är vanligast med sånt som hot, förolämpningar, skadegörelse och misshandel. Det är alltså inte så att motionärerna menar att dessa brott mot transpersoner inte är kriminaliserade. De menar att dessa brott, om de begås för att någon hatar transpersoner, bör ge strängare straff. Precis som de gör om det handlar om hat mot invandrare. Och visserligen menade konstitutionsutskottet redan 2001/2002 i sitt betänkande att BrB kap. 29 § 2 p.7 kan tolkas som att den omfattar transpersoner. Men, mig veterligen finns det inte ett enda prejudicerande fall där brott mot någon för att denne är transperson resulterat i att paragrafen använts. Situationen är mycket lik den vi hade före 2003 vad gällde homosexuella. De var också inkluderade i straffskärpningsregeln redan innan de uttalat skrevs in, men det är först efter 2003 det finns prejudicerande fall.

Vad gäller diskrimineringslagen är det en civilrättslig lag. Det finns inga möjligheter att med hjälp av diskrimineringslagen lagföra personer som hetsar mot transpersoner. Inte heller finns det några möjligheter att vid straffmätningsbedömningen ta hänsyn till ett hatmotiv med hänvisning till diskrimineringslagen.

Mot den här bakgrunden, ditt yttrande och mot bakgrund att Folkpartiet inför valet 2010 svarade KIM att partiet ansåg att transpersoner skulle inkluderas både i hetslagstiftningen och hatbrottslagstiftningen, och dessutom profilerade sig mycket tydligt i frågan inför valet, med en undrar jag nu;
Hur tänkte du kring frågan när du avgav ditt yttrande?
Hur tänkte partiet när man röstade emot att inkludera transpersoner?

Mvh/ Lukas Romson, ordf KIM

Vänligen notera att detta mail, och ditt svar, kan komma att publiceras på internet.
****************

from Roger Haddad
till Lukas Romson
datum 16 februari 2011 11:14
ämne Ang. Re: Angående straffrättsdebatten - inkludering av transpersoner

Hej ja tack för dina synpunkter och kommentarer med anledning av straffrättsdebatten i riksdagen.

Mvh
Roger Haddad
*********************

from Lukas Romson
till Roger Haddad
datum 16 februari 2011 11:57
ämne Re: Ang. Re: Angående straffrättsdebatten - inkludering av transpersoner

Hej Roger!

Jag ställde två frågor också. Om du inte tänker besvara dem vill jag gärna veta det så jag slipper vänta ytterligare.
Mvh/ Lukas Romson, ordf KIM
****************************

from Roger Haddad
till Lukas Romson
datum 16 februari 2011 13:25
ämne Ang. Re: Ang. Re: Angående straffrättsdebatten - inkludering av transpersoner

Nej det kommer inga mer svar kring detta, vad folkpartiet tycker vet du säkert redan från anföranden och vår hemsida www.folkpartiet.se - sedan pågår utredningsarbete som vi i Alliansen är överens om och innan det finns inte något nytt att säga.

Roger Haddad

Hets, hatbrott och transpersoner - regeringspartiernas respons, M

2011-02-24T13:32:00.004+01:00

I början av februari debatterades frågan om att inkludera transpersoner i skyddet mot hets och straffskärpningsregeln i kammaren. Jag kommenterade då regeringspartiernas hyckleri mot transpersoner, eftersom de i valrörelsen ville inkludera oss, men nu har valt att inte göra det. Den 22 februari kommenterade moderater och folkpartister det hela i en debttartikel som jag också kommenterat. Igår kom både Börje Vestlunds och RFSL/RFSL Ungdoms reaktioner. En artikel från KIM och FPE-S är på väg.

Jag har frågat ledmöterna från allianspartierna som deltog i debatten, om hur de tänkte. Jag tyckte nämligen inte argumenten höll, och att det på sina håll var ganska luddigt och okunnigt resonerat. Nu publicerar jag både frågor och svar, från varje ledamot, så får var och en själv bilda sig en uppfattning om hur Allianspartierna agerat i frågan. Först ut är Moderaternas Patrick Reslow.

Kristdemokraternas svar, Centerpartiets svar och Folkpartiets svar

********
from Lukas Romson
till patrick.reslow@riksdagen.se
datum 10 februari 2011 22:09
ämne Angående straffrättsdebatten - inkludering av transpersoner BrB kap.16 § 8 och BrB kap. 29 § 2 p.7

Hej Patrick!

Jag noterade din insats i straffrättsdebatten. Du berörde ju inte direkt frågorna om att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen och straffskärpningsregeln, men jag är intresserad av hur du och Moderaterna tänkte i frågorna.

Du sa: "Utskottet föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås, inte för att det inte skulle vara viktiga och intressanta frågor som lyfts fram, utan främst för att gällande regelverk redan är ändamålsenligt eller att det redan pågår utrednings- och beredningsarbete på de berörda områdena."
Jag uppfattar detta som att du menade att detta var motiveringen till att avslå även motionerna om att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen och straffskärpningsregeln.

Det finns inte något ändamålsenligt gällande regelverk vad gäller hets mot transpersoner. Vi har inga bestämmelser som kan åberopas om någon hetsar mot transpersoner. Uppräkningen i BrB kap.16 § 8 är uttömmande, den kan inte anses omfatta transpersoner.

Med tanke på att KU redan 2001/2002 uttalade att straffskärpningsregeln kan användas vid hatbrott mot transpersoner men vi ännu inte har några prejudikat menar jag att det inte går att säga att vi har ett ändamålsenligt regelverk där heller, men det kan man givetvis ha delade meningar om. Jag anser att vi har samma situation vad gäller hatbrott mot transpersoner som vi hade gällande hatbrott mot homo- och bisexuellaföre 2003, där de i teorin omfattades men straffskärpningsregeln aldrig användes före lagändringen.

Mot den här bakgrunden, ditt yttrande och att Moderaterna till föreningen KIM innan valet meddelade att man ansåg att transpersoner ska inkluderas i hetslagstiftningen och i straffskärpningsregeln undrar jag nu;

Pågår det något utrednings- eller beredningsarbete som behandlar möjligheten att inkludera könsidentitet/könsuttryck i BrB kap. 16 § 8?
Pågår det något utredning- eller beredningsarbete som behandlar möjligheten att uttryckligen skriva in könsidentitet/könsuttryck i BrB kap. 29 § 2 p.7 ? Behandlar exempelvis Påföljdsutredningen detta?
Hur tänkte du kring de två frågorna när du avgav ditt yttrande?
Hur resoneerade partiet när man röstade emot att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen?
Hur resonerade partiet när man röstade emot att inkludera transpersoner i straffskärpningsregeln?

Mvh/ Lukas Romson, ordf KIM

Vänligen notera att detta mail, och ditt svar, kan komma att publiceras på internet.
****************

from Patrick Reslow
till lukasromson@gmail.com
datum 16 februari 2011 14:14
ämne Re: Angående straffrättsdebatten - inkludering av transpersoner BrB kap.16 § 8 och BrB kap. 29 § 2 p.7
skickat från riksdagen.se

dölj information 16 feb (8 dagar sedan)

Hej Lukas!

Tack för Ditt mejl! Som svar på dina frågor hänvisar jag till justitieutskottets motivering i frågan, vilken bifogas nedan.

Vänligen,
Patrick Reslow

Ur justitieutskottets betänkande 2010/11: JuU8

Genom en lagändring, som trädde i kraft den 1 januari 2003, utvidgades
bestämmelsen om hets mot folkgrupp till att avse även hets med anspelning
på sexuell läggning. I ärendet, som avsåg bl.a. ändringar i tryckfrihetsförordningen,
avgav justitieutskottet ett yttrande till konstitutionsutskottet i
de delar som avsåg hets mot folkgrupp m.m. Justitieutskottet avgav samtidigt
ett betänkande till kammaren om brottet övergrepp i rättssak m.m.
(prop. 2001/02:59, yttr. 2001/02:JuU4y, bet. 2001/02:JuU12, rskr. 2001/02:
164, rskr. 2002/03:8, SFS 2002:800).

I samband med lagändringen uttalade sig justitieutskottet om huruvida
även anspelning på sexuell identitet skulle omfattas av bestämmelsen.
Utskottet framhöll att man inte ifrågasatte att enskilda transpersoner ofta
drabbas av hot, våld och andra kränkningar och att detta naturligtvis inte
var acceptabelt. Enligt utskottet tog bestämmelsen om hets mot folkgrupp
dock inte sikte på denna typ av övergrepp mot enskilda. Sådana gärningar
är kriminaliserade enligt andra bestämmelser. Utskottet ville understryka
att de personer som ingår i beteckningen transpersoner naturligtvis inte är
mindre skyddsvärda än andra. Men även om det skulle förekomma hetspropaganda
mot transpersoner som grupp saknades det enligt utskottet i varje
fall belägg för att detta skulle ha skett på ett sådant sätt att det då skulle
kunna motivera någon ytterligare begränsning av yttrandefriheten. Denna
grupp borde inte vid denna tidpunkt föras in i bestämmelsen om hets mot
folkgrupp. Utskottets ställningstagande innebar att regeringens förslag tillstyrktes.

---

Av 29 kap. 2 § 7 brottsbalken följer att det vid bedömningen av straffvärdet
för ett brott ska ses som en försvårande omständighet om ett motiv
för brottet varit att kränka en person, en folkgrupp eller en annan sådan
grupp av personer på grund av ras, hudfärg, nationellt eller etniskt
ursprung, trosbekännelse, sexuell läggning eller annan liknande omständighet.
Genom en lagändring den 1 juli 2002 omfattar bestämmelsen uttryckligen
kränkning av en person på grund av hans eller hennes sexuella
läggning (prop. 2001/02:59, bet. 2001/02:KU23, rskr. 2001/02:234, SFS
2002:332). Även enligt stadgandets tidigare lydelse omfattades en persons
sexuella läggning av bestämmelsen genom rekvisitet ”annan liknande
omständighet” (prop. 1993/94:101 s. 22). I samband med lagändringen yttrade
sig justitieutskottet, i likhet med vad som ovan anförts om utvidgningen
av bestämmelsen rörande hets mot folkgrupp, om huruvida även
anspelning på sexuell identitet skulle omfattas av bestämmelsen i 29 kap.
2 § 7 brottsbalken. Utskottet konstaterade att transpersoner, liksom homo-
sexuella, utgör en utsatt grupp i samhället. Det förhållandet att transpersoner
som grupp enligt förslaget inte skulle komma att omfattas av
regleringen av hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § brottsbalken fick inte innebära
att enskilda transpersoner skulle komma att åtnjuta ett sämre skydd
mot hot och trakasserier än personer i andra utsatta grupper. Det var därför
enligt utskottet positivt att det pågick ett omfattande arbete inom
rättsväsendet för att på ett effektivare sätt kunna bemöta brottslighet med
homofobiska inslag m.m. Utskottet konstaterade att situationen för transpersoner
emellertid inte enbart var en fråga som berörde straffrätten utan
sträckte sig över en rad olika områden (yttr. 2001/02:JuU4y s. 3 f.). Konstitutionsutskottet
uttalade bl.a. att straffskärpningsbestämmelsen i 29 kap.
2 § 7 brottsbalken även omfattar kränkningar av individer eller grupper på
grund av omständigheter, hänförliga till individen eller gruppen, som liknar
de omständigheter som specifikt räknas upp i bestämmelsen. Detta
framgår av bestämmelsens mer sammanfattande grund ”annan liknande
omständighet”. Bestämmelsen kan därför tillämpas t.ex. om ett motiv för
brottet har varit att kränka en person eller en grupp av personer på grund
av transvestism eller transsexualism eller någon annan sådan omständighet
som kan hänföras till personen eller personerna i gruppen (bet. 2001/02:
KU23 s. 46).

När justitieutskottet behandlade motsvarande motionsyrkanden i betänkande
2009/10:JuU7 (s. 14) i januari 2010 uttryckte utskottet förståelse för
synpunkterna rörande anspelning på sexuell identitet (könsidentitet) men
såg inte någon anledning att föra in en anspelning härpå i bestämmelsen
om hets mot folkgrupp. Vidare noterade utskottet i detta sammanhang att
regeringen i det lagstiftningsärende som föregick den nya diskrimineringslagen
anfört att den avser att återkomma till frågan om en översyn av
bestämmelserna om olaga diskriminering i ett annat sammanhang. Detta
arbete borde enligt utskottet inte föregripas, varför aktuella motioner borde
avslås. Avslutningsvis anförde utskottet att straffskärpningsbestämmelsen i
29 kap. 2 § 7 brottsbalken torde vara tillämplig på situationer där en person
eller en grupp av personer kränks på grund av t.ex. transsexualism.
Aktuella motioner ansågs därför vara tillgodosedda och borde avslås.

Utskottets ställningstagande
Utskottet har förståelse för synpunkterna rörande anspelning på sexuell
identitet (könsidentitet) och könsuttryck men ser i dagsläget inte anledning
att föra in anspelningar härpå i bestämmelsen om hets mot folkgrupp.
Utskottet anser inte heller att en översyn av hets- eller hatbrottslagstiftningen
är nödvändig för närvarande. Motionerna Ju222 yrkande 1, Ju400
yrkandena 7 och 11, Ju401 yrkande 3 och So493 yrkande 5 i denna del
bör därför avslås.

---------------------------------------------------------------
Patrick Reslow
Riksdagsledamot (M), Malmö
Member of Parliament
Ledamot av justitieutskottet
Suppleant i utbildningsutskottet
08-xxx xx xx
patrick.reslow@riksdagen.se
Riksdagen, 100 12 Stockholm
******************

Hbt-nätverk jämför transpersoner med pokerspelare

2011-02-23T13:18:00.006+01:00

Jag uppmärksammade nyligen att regeringspartierna svek sina vallöften till transpersoner, när man valde att inte inkludera oss i hetslagstiftningen och straffskärpningsregeln. Argumenten var allt från att nuvarande lagstiftningen ger skydd till att diskrimineringslagen (!) ger skydd. Man hänvisade också till utskottsbetänkandet, som i de här frågorna hänvisar bak till gamla betänkanden från 2003. Då ansåg man att hets mot transpersoner inte behövde förbjudas, eftersom man inte trodde det förekom. Det argumentet kan knappast hålla idag, det räcker att läsa kommentarsfältet i närmsta kvällstidning så fort det är en artikel om transpersoner. Visst hetsas det mot transpersoner, lika mycket och vedervärdigt som det hetsas mot homosexuella, invandrare och judar.

Nu tillkommer några argument, som Hbt-liberalerna och Öppna moderater lanserar i en artikel i QX. De skriver:

"Om våra allianspartier under Pride uttryckt en vilja om diskrimineringsskydd för transpersoner så är väl det en tanke god som någon. När det sedan kommer till politiskt förverkligande kan nog situationen bli helt annan."

Först och främst får man väl, för att det ska bli begripligt, utgå från att det de egentligen menar med diskrimineringssskydd är skydd mot hets och hatbrott, eftersom det är det frågan handlar om. Och då är det svårt att få detta till något annat än att de faktiskt tycker att transpersoner ska nöja sig med goda ambitioner i valrörelsen, men inte förvänta sig att vallöftena sedan infrias.

Andra spännande argument de för fram mot att ge transpersoner samma skydd mot hets och hatbrott som alla andra är att det inte är bra med särlagstiftning.

De tycker också att precis som det är befängt att inkludera rödnästa, storfotade eller pokerspelare i skyddet mot hets och straffskärpningsregel så är det befängt att göra det med transpersoner.

De är dessutom övertygade om att vi inte alls blir ledsna över att deras riksdagsledamöter negligerar frågorna.

Det sista är något jag kan instämma i. Ledsen är inte ett ord som kan användas för att beskriva vad jag känner inför Hbt-liberalernas och Öppna Moderaters utspel. Chockad ilska är känslan som dyker upp, över deras inställning, okunnighet och språkbruk! Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig att företrädare i dessa organisationer skulle kunna uttrycka sig på det här sättet, och avslöja en sån avgrundsdjup okunnighet både om sakfrågorna, lagstiftning och transrörelsens åsikter. Inte heller hade jag trott att jag av aktiva politiker skulle få min identitet jämförd med att spela poker! Politikers förakt för transpersoner och transfrågor inbillade jag mig var något som var begränsat till konservativa krafter inom en del av moderpartierna. Inte något som var en levande kultur i vissa partiers hbt-nätverk.

Varför jag inte läser QX.....

2011-02-21T01:01:00.005+01:00

Det här börjar bli lite löjligt, för det är inte direkt så att jag tycker tidningen QX och GAYgalan är det viktigaste som finns att skriva om i hbt-frågor.

Men denna skärmdump från Facebook är så fantastiskt att jag inte kan undanhåll er det. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Magda Gad och Ronny Larsson var/är alltså journalister på nämnda tidning, den enda mer regelbundna gaytidning vi har i Sverige. En nöjestidning, men inte i webbupplagan. En bögtidning enligt min mening, men där chefsredaktören Anders Öhrman gärna gör anspråk på att vara något mer åt hbt-hållet. Möjligen kan man alltså tycka att den har något slags ansvar mot hbt-samhället, och inte enbart gentemot sina annonsintäkter, men det kan säkert diskuteras.

Jag kan tillägga att en QX-journalist var den ena av endast två journalister (under 11 år, och ett otal intervjuer) som har tiggt om att få publicera före- och efter-bilder av mig, och dessutom ville publicera både mitt gamla och mitt nuvarande namn. Alla andra journalister har greppat att en sån framställan ofta upplevs som sällsynt oförskämd till någon med transsexuell bakgrund. Det blev ingen intervju, möjligen för att jag nekade till det.

Det kanske inte är så förvånande att jag inte läser QX, trots att jag är bög, och uppskattar snygga killar i bara kalsonger? Det är inte särskilt sexigt att få homonormen nedkörd i halsen, om man säger så.

Tack för tipsen, En jävla skitblogg och Majsan!

Per Wiktorsson, ordf Stockholm Pride, har också gjort ett inlägg där han menar att Stockholm Pride inte är homonormativt. Och jag ger honom rätt, men det Andrés kritiserade var huvudsakligen QX, inte Stockholm Pride.

Dessutom är det svårt att bortse från att både Stockholm Pride, RFSL, RFSL Ungdom och ett stort antal av mina egna partikollegor och andra partipolitiska hbt-personer är de som ger QX Gaygalan dess dignitet. Om dessa gäster uteblev skulle TV4 snabbt förlora intresset. Det är det besvärliga med normer, att vi alla, utan undantag, reproducerar dem.

GAYgalan - Om Igen...... utan magstöd och botten.

2011-02-20T17:46:00.007+01:00

Jag kritiserade nyligen QX GAYgala. Då tyckte jag att det stora problemet var att man låtsades representera hela hbt-Sverige, genom att dela ut priser som dels antyder att det bara kan handla om homosexualitet. Och genom att antyda att det hela handlar om en bred omröstning, inte en rätt riggad tillställning där QX har alla möjligheter att styra vilka som får priserna.
Men att det var helt okey underhållning.

Efter att ha sett GAYgalan på TV igår är jag beredd att modifiera mig något vad gäller den sista slutsatsen. Inte ens om det hade handlat om en HETEROgala som intepå något sätt försöker representera andra än normen skulle jag tyckt att det varit okey med skämt om våldtäkt!

Eric Saade fick ett skämtpris av programledaren Carina Berg i form av en "våldtäktstuta", med anspelning på att "ta Erica Saade till gaygalan är litegrann som att beställa pizza till robinson-ön". Och Babsan fick finna sig i att associeras med en dömd våldtäktsman och kallas "Kapten Klänning". Såna "skämt" är kränkande både för gay-Sverige och för alla de som blivit utsatta för sexuella övergrepp.

Men med tanke på att galan inleddes med hennes raljeranden över alla dessa HBTQ-bokstäver så borde jag väl inte förväntat mig något. Och jag borde väl insett redan när det första "skämtet" levererades i välkomstfrasen från scenen att nivån knappast skulle vara den högsta eller mest initierade.

"Är alla nu på plats då? H...B...T....
Asch, Bögar, flator, fisk och mittemellan, är ni här!!?"

Var meningen att jag som transperson skulle tycka det var kul att kallas fisk eller mittemellan? Tydligen är det den nivån man fortfarande tvingas acceptera, om man inte hör till homonormen.

Men man kan ju tycka att Carina Berg åtminstone borde tänkt efter både en och två gånger, innan hon gjorde "humor" av sexuella övergrepp och skämtsamt antydde att homosexuella män är galna sexdårar som ger sig på första bästa man. Det var inte särskilt kul...

*********************
Fler bloggar om GAYgalan, bristen på transikludering och arrangörernas reaktioner på kritiken: Mikusagi, Citronsirap, HBT-sossen och Majsan 1 & Majsan 2

Bög...förlåt GAYgalan under luppen!

2011-02-18T10:37:00.009+01:00

Det har blossat upp en interndebatt om QX-Gaygala, efter att en del bögar tyckt att priserna gick till fel personer. Dagens Nyheters kommentar är att det var lite ont om homo- och bisexuella bland pristagarna. Och i Debatt i SVT låg även där fokuset på fjäsket för heteronormen. Men den kunde lika gärna, som Andrès påpekar, handla om homonormen.

För vi som inte tillhör den bögiga klubbeliten i storstäderna, vi har aldrig varit så exalterade över GAYgalan. Nu har en del bögprofiler i nöjesvärlden också upptäckt den unkna lukten som uppstår när man exkluderar inte bara stora delar av lesbiskas kultur, och allt som rör transpersoner och bisexuella av alla kön, utan också alla som inte är vita storstadsbögar som leker klubbkids hela livet. Det blir lite instängt, minst sagt. Och priserna går till såna som Maria Montazami och Victoria&Daniel. Ge det två år till så får Carola Häggkvist priset för Årets artist, jag lovar. Men det är ju en bra början med interndebatt öht, vi får se var det landar. Och om fler än nöjes-bögprofiler blir välkomna i debatten, och ids bry sig.

Låt mig vara tydlig. Det är självklart helt okey att QX anordnar ett kul party och delar ut lite priser till kändisar i nöjesvärlden. Det må stå varje nöjestidning fritt att göra så, och entreprenörsanda ska ju inte motverkas. Problemet kommer när man låtsas representera hbt-samhället, genom att dela ut pris som Årets Homo, Årets Hetero och Årets kämpe. För det första har nomineringarna och omröstningarna ingen som helst förankring i det vi andra kallar demokrati. Det är fritt fram att rösta hur många gånger som helst och det kampanjas vilt från flera böghak och event som vill få stå i rampljuset en smula. Men dessutom så är det ju främst klubbögar som både nominerar och röstar, och det är QX redaktion som redan i början styr omröstningen genom att presentera förslag på folk att nominera. Precis som i heterovärlden är det en liten klick vita, medelålders storstadmän med god inkomst som självgott sitter där och låtsas representera oss andra. Eller ja, åtminstone bögarna och flatorna. Bisexuella och transpersoner och alla queers behöver ju inte ens känna sig falskeligen representerade, vi är ju mer eller mindre öppet uteslutna.

Jag har svårt att tänka mig att majoriteten ens av alla bögar tycker att höjden av svenskt kulturliv är Maria Montazami och bröllopet mellan kungligheter. Eller att alla bögar lyssnar på schlager och älskar dragshow som inte förnyats sen sjuttiotalet. Så det är verkligen på tiden att de bögar som inte känner sig representerade säger ifrån och påpekar att QX Gaygala sedan länge passerat bäst-före-datum. Att utestänga heternormen tjänar sitt syfte, men när man samtidigt slänger ut 80% av sin egen familj är det inte så snyggt. Till slut kommer man bli rätt ensam.

För mig är det helt okey om bögklubbseliten vill dunka varandra i ryggen och ge vilka påhittade priser som helst till det böghak de för tillfället gillar bäst. Jag gillar varken schlager, drugshow, paljetter eller böghak men missunnar ingen annan det. Men snälla, sluta låtsas att spektaklet är seriöst, att ni representerar några andra än er själva. Överlåt åt någon hbt-organisation att dela ut de seriösa priserna, på någon HBT-gala. Folk som kan hantera det hela så det faktiskt blir hbt-världen som röstar fram vinnarna, inte en liten klick klubbögar. (QX kan säker tillåtas sponsra och därmed ändå få reklam...)

Och fixa varudeklareringen: QX KlubbbögsGala!

***********************
Fler bloggar om kritiken mot QX Gaygala: monblogg, cigarbear, Micke Kazarnovics
Jon Voss, QX ägare som menar att QX lyssnar på kritiken om hur man "lyfter/eller brister i att lyfta transpersoners och kvinnors erfarenheter." Och tycker pratet om heterofjäsk är en larvig tramsdiskussion.

Regeringspartierna hycklar i transfrågor!

2011-02-09T15:09:00.006+01:00

Börje Westlund konstaterar i tidningen QX i dag att regeringspartierna hycklar i transfrågor. Innan valet talade de sig varma för hur de ville inkludera transpersoner både i skyddet mot hets och i straffskärpningsregeln mot hatbrott, och både Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna gav klara besked i KIMs valenkät att de ville att transpersoner skulle inkluderas. Folkpartiet var särskilt engagerade i transfrågor och presenterade till och med en egen kravlista.

Nu efter valet finna inget kvar av de fina ambitionerna.I förra veckans riksdagsdebatt om straffrätt ville inte regeringspartierna inkludera transpersoner längre!

Både Miljöpartiets Maria Ferm, Vänsterpartiets Jens Holm och Socialdemokraternas Kerstin Haglö påpekade hur allvarligt det är att transpersoner inte omfattas. Men Moderaternas Patrick Reslow menade att motionerna om att inkludera transpersoner skulle avslås eftersom "gällande regelverk redan är ändamålsenligt eller att det redan pågår utrednings- och beredningsarbete på de berörda områdena." Folkpartiets Roger Haddad menade visserligen att "Att transpersoner eller personer på grund av sin sexuella läggning förföljs, trakasseras och hotas är inte acceptabelt." men såg inte några orsaker att inkludera transpersoner i straffskärpningsregeln. Inte heller ville Folkpartiet inkludera transpersoner i hetslagstiftningen. Det generella resonemanget tycks från deras sida vara att "brott kan lagföras under brottsbalkens bestämmelser" och att transpersoner ju skyddas mot diskriminering i den nya diskrimineringslagen. Centerpartiets Johan Linander instämde med Reslow vad gällde utrednings- och beredningsarbetet och med Haddad vad gällde hets.

Men moderaternas Patrick Reslow och Centerpartiets Johan Linander har fel i sina fromma förhoppningar. Det förekommer inte alls några "utrednings- eller beredningsarbeten" på regeringskansliet i frågan om att inkludera transpersoner i hetslagstiftningen och straffskärpningsregeln.

Reslow verkar dessutom inte medveten om att gällande regelverk, dvs brottsbalken, inte alls är ändamålsenligt. Uppräkningen i BrB kap. 16 § 8 (hets mot folkgrupp) är uttömmande. Det är inte kriminaliserat att hetsa mot en grupp på grund av deras könsidentitet eller könsuttryck. Och även om straffskärpningsregeln i BrB kap. 29 § 2 p.7 visserligen kan anses kunna omfatta även transpersoner, då uppräkningen inte är uttömmande. Men den totala avsaknaden av praxis visar tydligt att gruppen explicit behöver inkluderas i lagtexten för att hatbrott mot transpersoner ska börja leda till strängare straff. Vi hade samma situation för homo- och bisexuella innan ändringen 2003, ingen praxis fanns trots den teoretiska möjligheten.

Och vad gäller Folkpartiet och Centerpartiet resonemang är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta. Vet inte partierna att hets och hatbrott inte är synonymer, utan att hets är en typ av hatbrott? Att hatbrott inte är en särskild slags brottstyp, utan att det handlar om alla brott där motivet är hat mot en viss grupp? Och varför man över huvud taget blandade in diskrimineringslagen i en debatt om straffrätt är obegripligt! Det är inte en straffrättslig lagstiftning, utan en civilrättslig. Inte ens själva brottet olaga diskriminering omfattar för det första sånt som hets och för det andra är transpersoner inte inkluderade där heller, BrB kap. 16 § 9 omfattar inte könsidentitet/könsuttryck.

De som från regeringspartiernas sida har hand om frågorna tycks vara ointresserade av och okunniga om transfrågor. Man ser heller inte några bekymmer i att gå emot tidigare tydliga uttalanden. Dessutom tycks vissa av regeringsföreträdarna i debatten också okunniga om grundläggande straffrätt. Nog för att en enskild ledamot givetvis inte ska behöva vara expert på allt från ekonomi till juridik, men det måste väl ändå finnas tjänstemän med juridisk kompetens eller?

Hat och hets leder till våld mot den utsatta gruppen, det finns det gott om forskning på. Genom att inte sätta ned foten och tydligt deklarera att transpersoner omfattas av samma skydd som alla andra grupper säger nu staten att just vi, som enda grupp, är mindre värda. Signalen är glasklar, hetsen och hatbrotten mot just oss vill inte staten ta på allvar! Risken är uppenbar att våldet mot och trakasserierna av transpersoner nu inte minskar, utan snarare ökar. Det är oerhört upprörande att regeringen uppvisar en sån nonschalans i en så allvarlig fråga! Det handlar ytterst om folks liv!

Uppdatering - fördjupning
Jag missade att även Kristdemokraternas Caroline Szyber uttalade sig i debatten. Hon sa, apropå motionerna om att straffskärpningsregeln ska omfatta även transpersoner, att hon "...ser det som viktigt att alla får ett skydd, och jag kommer att följa den här frågan framgent. Skulle det framkomma att en domstol inte gör denna tolkning, det vill säga inte inkluderar även transpersoner, kommer jag att se till att vi återkommer i frågan och verkar för en förändring."

Så här ser det ut med tidigare utskottsbedömningar och domstolspraxis, Caroline.

Justitieutskottet sa i Yttrande 2001/02:JuU4y
"Men även om det skulle förekomma hetspropaganda mot transpersoner som grupp saknas det i vart fall belägg för att detta skulle ha skett på ett sådant sätt att det nu skulle kunna motivera någon ytterligare begränsning av yttrandefriheten. Denna grupp bör därför inte för närvarande föras in i bestämmelsen om hets mot folkgrupp."
Orsaken till att transpersoner inte redan 2003 inkluderas i skyddet mot hets berodde alltså på att justitieutskottet och riksdagen trodde att det inte existerade någon hets att tala om mot gruppen. Det var en ren missuppfattning, troligen kommen av att transfrågorna var väldigt nya för riksdagsledamöterna. Men de är de inte idag, och det räcker att läsa kommentarsfältet till närmsta artikel om transpersoner för att inse att det som sägs och skrivs offentligt om transpersoner är minst lika allvarligt som det som sägs om mörkhyade, judar och homosexuella. De har alla ett skydd i lagen, men inte transpersoner. ( Att hetslagstiftningen sedan i princip blivit obsolet via praxis är en helt annan fråga.)

I samma yttrande menade utskottet att transpersoner inte bör inkluderas i straffskärpningsregeln, med argumentet att "Personkretsen som skyddas av denna bestämmelse motsvaras i första hand av den krets som också skyddas av bestämmelsen om hets mot folkgrupp". Konstitutionsutskottet menade i sitt betänkandet menar att straffskärpningsregeln kan tillämpas t.ex. om ett motiv för brottet har varit att kränka en person eller en grupp av personer på grund av transvestism eller transsexualism. Därför föreslog man inte att det skulle skrivas in särskilt, på det sätt man gjorde med sexuell läggning.

De här betänkandena är de som både justitieutskottet och enskilda riksdagsledamöter från Kd, C, FP och M fortfarande hänvisar till, år 2011. Argumentationen var inte helt lysande ens 2003, och den har sannerligen inte blivit bättre av att arkiveras och nu återanvändas. Idag vet vi att även om straffskärpningsregeln omfattar även transpersoner rent lagtekniskt, så finns det inte ett enda vägledande fall där någon fått påföljden skärpt pga att brottet klassats som ett hatbrott mot transpersoner. Vi vet att hets mot transpersoner förekommer, tvärt emot vad justitieutskottet trodde 2003. Ändå händer ingenting, trots löften i valrörelsen!

Så Caroline, återkom gärna! Nu har du chansen att bevis att Kd inte är så transfoba som många tror!

Knullande dalahästar för obscena för SL!

2011-02-02T20:03:00.007+01:00

Jag, en provokatör!

Jag har lyckats med något många konstnärer drömmer om; att lyckas provocera såpass att man blir censurerad! Och det helt utan att det ens var min tanke, vilket väl är lika roande som oroande. SL har en tävling där vem som helst kan delta och designa SLs Accesskort. Alla kan delta och på skoj laddade jag upp en gammal bild från vykort jag designade till försäljning på Pride en gång. Inget mästerverk, men rätt skoj tycker jag själv.

Det tyckte inte SL. Det tog inte mer än en halvtimme så var bidraget bortplockat. I min naivitet trodde jag det handlade om tekniska problem och mailade. Men nej då,bilden ansågs stötande, speciellt för en yngre målgrupp.

Ur mailväxlingen:
"Till: Lukas Romson
datum 2 februari 2011 19:37
ämne Re: Försvunnet bidrag
skickat från prontocommunication.se
Hej Lukas,
som vi skriver nedan anses bilden vara stötande. Särskilt för en yngre målgrupp.
Hoppas att du har förståelse för detta.
Vänligen,
Xxxxx Xxxx"

Personligen tror jag väl att det inte barnen som skulle ha bekymmer med en bild på knullande dalahästar, utan deras trångsynta och sexualneurotiska föräldrar.

Däremot tycker tydligen inte SL att bidrag med lättklädda tjejer är stötande nog att censurera bort. Inte heller ett bidrag med foto av påven har censurerats. ( Jag ser framför mig Christer Sturmarks krigsrubriker om det bidraget vinner...) Detsamma gäller en del skämt med kungen, ett klart upphovsrättsbrott och bajshumorbidraget.

Det vimlar också av tydligt politiska bidrag, ofta på temat försenade tåg eller dyra SL kort, (min favorit är detta!). Så det är högt i tak i övrigt. Men samkönat sex mellan två dalahästar i trä (För säkerhets skull vill jag här intyga att inga levande djur kom till skada, inte heller har jag ens haft fula tankar om barn och sex när jag gjorde bilden.) det är alltför magstarkt! Det är stötande, och kan inte ens visas i tävlingen.

Ska man skratta eller gråta? SL klarar inte skoj om sex mellan två dalahästar och tror det kan vara stötande för resenärerna. Men man säljer glatt reklamutrymme till H&M och andra, där anorektiska, lättklädda kvinnor fungerar som sexobjekt för att sälja underkläder. Och man har sålt reklamutrymme till både det ena och det andra tveksamma politiska budskapet.

Jag kanske helt enkelt ska fixa en bild med en dalahäst klädd som Ann-Nicole Smith istället till denna moralens högborg...*skratt*

Om transbarn

2011-01-12T15:06:00.005+01:00

Svenska Dagbladet har en utmärkt artikelserie om transbarn just nu:

* Lång väg i vården för transsexuella barn

* Han bär alltid kjol eller klänning

* Pojkar i klänning väcker känslor

Väldigt bra alla tre, rekommenderas!

Av en av artiklarna framgår att det är ont om information för föräldrar till transbarn, och så är det ju tyvärr. Därför följer här en lista på både svenska och utländska resurser, särskilt riktade till dig som är förälder till ett transbarn. Kanske kommer ditt barn "växa ur" sitt könsöverskridande beteende, eller kanske indikerar det mer att barnet är bi- eller homosexuellt. det är det vanligaste, enligt forskningen kring barns könsöverskridande beteende. Men en del föräldrar har sannolikt just ett transbarn, och då kan kanske nedstående vara till hjälp.

Och glöm inte, kärlek och stöd att låta barnet vara sig själv, inte påverka åt något håll, är viktigt. Alla barn behöver få känna sig älskade och respekterade just som sig själva, även transbarn!

Vad är transsexualism?
Wikipedia 1
Wikipedia 2
Ungdomsmottagningen på nätet

Organisationer & nätverk, fokus på info för anhöriga/föräldrar
KIM (min organisation, tyvärr inget specifikt om transbarn)
Mermaids
Gires
GID Reforme Advocates
TNET
FTM International
RFSL Ungdom
Gender Spectrum (specialistklink i USA, med rejält med resurser)
GLSEN anti-mobbingorganisation, USA

Blandade resurser
TransKids (Natacha Jessica Kennedys resurssida. Hon är en kunnig och trevlig forskare om transbarn, varmt rekommenderad sida!)
Lauras playground (Privat resurssida av folk engagerade i transcommunityt)
ABC News - FAQs
Support Live Chat for parents (Jag vet inte alls hur den är, men den tycks vettig. Det finns otaliga fler liknade resurser på nätet)
Welcoming our TransFamily and Friends (amerikansk broschyr för anhöriga)
Are you concerned about your child´s gender behavior (broschyr för föräldrar, från Children’s National Medical Center, Washington)
The Transgender Child:  A Handbook for Families and Professionals, verkar vara en rejäl handbook.
Lukas Romson - anhörigsidor

Personliga berättelser, pojke-till-flicka
A Boy´s life (om en 8-årig transsexuell pojke-till-flicka i USA)
The Agony of Nurturing the Spirit - A Mother's Recount of Raising a Transgender Child
7-yr. old Jazz's thoughts on being a Transgender Child
Tyra part 2 Transgender children and their parents speak out
Föräldrar om sin MTF dotter
Ett problematiserade inlägg i debatten om könskorrigerande vård för transungdomar, av transpersoner själva.

Personliga berättelser, flicka-till-pojke
I Want to Be Seen as Male
Sam (svensk ung transkille)
Linus (svensk relativt ung transkille)
The Agony of Nurturing the Spirit - A Mother's Recount of Raising a Transgender Child
Why don´t you tell them I´m a boy? (mor om sin FTM son)

En far om sin FTM sons könskorrigering
Tyra part 2 Transgender children and their parents speak out
Ett problematiserade inlägg i debatten om könskorrigerande vård för transungdomar, av transpersoner själva.

Skönlitterara böcker
Mom, I need to be a girl
Transforming Families
Be Who You Are (barnbok på engelska)

Svensk vård
RFSL Ungdom, om hur man ändrar kroppen
Artikel av Olle Söder, en av specialistläkarna i Stockholm
Lång väg i vården för transsexuella

Forskning
WPATH (organisation för yrkesgrupper som arbetar med transgendered, ansvarar för de internationella behandlingsriktlinjerna)
International Journal of Transgenderism, vol 1 - 6
International Journal of Transgenderism, vol 7 - idag
Making Choiches (mer lättillgänglig forskning av några av de mest ansedda inom fältet)

Andra bloggar:
Mer eller mindre positiva:Eric Slottner (Kd), Trollhare, Lisa Olsson, Språkkärringen, Gothbarbie, Barnläkarbloggen, Ingen skam i kroppen, networking, jessika persika, Charlotte i Singapore
, viskningar och rop, Skriet från kärnfamiljen

Mer eller mindre negativ (nej, inga nationella, bara de mer medelsvenssonaktiga heteronormativa): Ericas tillhåll

Transpersoner fortsatt exkluderade ur grundlagen!

2011-01-02T09:56:00.007+01:00

Igår trädde ändringarna i regeringsformen i kraft, vilket bland annat innebär ett tydligare grundlagsskyddet mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Numera säger lagen att riksdagen inte får stifta lagar som missgynnar personer som tillhör en minoritet med hänsyn till etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande eller med hänsyn till sexuell läggning. Det lagstiftningsförbudet gällde förr bara ras, hudfärg eller etniskt ursprung.

Men, transpersoner omfattas inte uttryckligen av skyddet!
Inte heller omfattas vi av det skydd som redan sedan förut finns i den så kallade målsättningsparagrafen i regeringsformen, som säger att "Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person." (RF kap 1 §2). Där räknas alltså samtliga övriga diskrimineringsgrunder upp, även ålder som infördes samtidigt som könsöverskridande identitet eller uttryck 2009. Endast transpersoner är fortsatt exkluderade.

Man kan tycka att detta borde väckt viss uppmärksamhet i media, att på detta sätt så tydligt exkludera en grupp ur grundlagsskyddet, men det verkar ha förbigåtts med tysthet av alla utom QX. Debattörerna som rest frågan har också lyst med sin frånvaro. RFSL kritiserade betänkandet i sitt remissyttrande, men några övriga opinionsyttringar från deras sida kan jag inte finna. Av andra debattörer tycks Martin Andreasson vara den enda som yttrat sig. Folkpartiet har motionerat i frågan förr, men fick alltså inte med sig sina mer konservativa kollegor i regeringen. Sverige kan inte ens försvara sig med att andra länder inte heller nämner transpersoner i sin konstitution, inte när länder som Bolivia och Ecuador uttalat inkluderar "gender identity" i grundlagsskyddet.

Tilläggas kan att konstitutionsutskottet menade i sitt betänkande (under "Tidigare behandling") att uppräkningen inte är uttömmande, varken i målsättningsparagrafen och rättighetskatalogen i kapitel 2, och att det därför är onödigt att även lägga till könsidentitet och könsuttryck. I praktiken kanske det stämmer. Fråga är ju bara varför det då ansågs nödvändigt att lägga till sexuell läggning?

Jag har svårt att komma ifrån känslan av att detta handlar om att just transpersoners problem uppfattas som så oviktiga vi inte ens behöver nämnas, medan andra gruppers problem är viktigare.

Ett uttalat grundlagsskydd för transpersoner tycks ju till och med vara en så ointressant fråga att till och med tidningar som QX missar att nämna det när de jublar över skyddet för homo- och bisexuella. Å andra sidan, medias rapportering kring grundlagsändringarna har varit pinsamt kortfattade och översiktliga. Kanske är det helt enkelt en bättre journalistutbildning som behövs, både grundläggande juridik och hbT-kompetens på schemat?

En mångfald av ord!

2010-12-31T16:20:00.003+01:00

Nu när året närmar sig sitt slut kan vi se bak på ett år fyllt av en mängd nya ord, ord som oftast också speglar viktiga händelser under året som gått.

Bland de nya orden finns:

App
Tydligen blir vi alltmer bundna vid våra mobiltelefoner, apparna (bildat av aplikationer) behöver vi för att kontrollera allt mer av våra liv via mobilen.

Askstoppad
Eyafjellajökul satte sina spår i språket, inte bara i Islands geografi och flygbolagens resultatrapporter.

Bloppa/Bloppis
Att sälja saker man har, men egentligen inte behöver, via sin blogg blev alltmer populärt under 2010. Konsumtionssamhället kanske äntligen håller på att tappa greppet?

Bjästa
Att sluta upp bakom förövaren och mobba ett brottsoffer. Orten Bjästa lärde sig den hårda vägen hur man lyckas bli ökänd, och hela Sverige lärde sig förhoppningsvis hur fel det kan gå, överallt.

Fejsbooka
Ordet vi redan trodde fanns...
Men som får språknördar att gråta blod. Ärligt talat, vad är det som händer med svenska språket när vi försvenskar ord med den här typen av stavning?

Guldsot
Farlig åkomma, som kan leda till fängelse om man inte ser upp. Kan tydligen även chefer på Röda Korset råka ut för.

Kaffeflicka
Tja, vad ska man säga? Vi tycks bli allt mer rojalistiska, i takt med att omvärlden ter sig alltmer skrämmande i finanskrisens och terrordådens kölvatten. Inte nog med att vi betalade hovet 20 miljoner för ett gigantiskt bröllop, boken om kungens ungdomsskandaler, dvs bla eskortflickor/kaffeflickor, säljer också bra. Utan att förtroendet för hovet hotas.

Kalkstenssångare
Forskare har upptäckt en ny fågelart i kalkstensbergen i Sydostasien. Hur många djur- och växtarter som 2010 utrotades, innan vi ens hunnit upptäcka dem kommer vi aldrig få veta...

Kringtidskort
I Alliansens Sverige sparas det allt mer i kommun och landsting. Då får hemtjänstpersonalen redovisa all tid då de inte befinner sig i hemmet hos de sk "brukarna" (dvs de äldre som får hjälp av kommunen att städa, fixa mat och handla, på mer begripligt språk). Den tiden redovisas på kringtidskorten, mycket mer effektivt än gamla tiders stämpelklockor...

Köttklister
Uppfinningen för att "klistra" ihop mindre köttbitar till större, och mer hanterbara, stycken röstades igenom i EU-kommissionen. Huruvida detta var bra eller dåligt fanns det olika åsikter om.

Morotsaktivism
Att aktivt gynna en miljövänlig butik som satsar rättvisemärkt. Vi får hoppas det fortsätter under 2011

Stupstockspolitik
Ingen missade väl Alliansens sjukförsäkringspolitik och utförsäkringarna av sjuka människor?

Wickiläcka
Att via Wikileaks läcka dokument.

Läs hela listan, med förklaringar, hos Språkrådet.

Media skriver om nya ord: GP, Expressen, Aftonbladet, SvD

Vems ärenden går Gudmundson?

2010-12-29T10:23:00.016+01:00

Per Gudmundson har de senaste dagarna dragit igång en debatt om det han på sedvanligt raljant vis kallar att "bögarna hänger löst i Broderskap". Qx hakade på, lite mer sakligt och idag följer Gudmundson upp det hela med en självförhärligande artikel om Broderskaps "beklämmande människosyn".

I korthet handlar det om att det muslimska nätverket inom Broderskapsrörelsen, en kristen sidoorganisation inom socialdemokraterna, i somras skrev ett eget, muslimskt, manifest. Det är en slags motsvarighet till Manifest för kristen vänster, som är ett värdegrundsdokument som antogs inom Broderskapsrörelsen augusti 2009. De två manifesten skiljer sig åt inte bara genom att fokusera på olika religioner utan också genom att texten om den jämlika värld man vill bygga i det muslimska manifestet inte omfattar begreppet "sexuell läggning", men nämns i Manifest för kristen vänster. Peter Weiderud, ordförande för Broderskap, försvarar organisationen på organisationsbloggen och påpekar att Broderskaps inställning i hbt-frågor är tydlig och klar, och att organisationen är betydligt mer känd för sitt positiva engagemang i frågorna än Svenska Dagbladet. Hans förklaring till skillnaden är att de muslimska medlemmarna inte hunnit lika långt som den kristna majoriteten i Broderskap och att "Människor måste få en möjlighet att växa med frågor och uttrycka sig på ett sätt som gör att de inte marginaliserar sig i sitt eget sammanhang." Han uttrycker också en stark förhoppning om att snart få läsa även om hbt-rättigheter i Muslimska socialdemokraters manifest.

Så, vem ska man tro på, Weiderud eller Gudmundson? Jag väljer den förra, inte enbart för att han till skillnad från Gudmundson är socialdemokrat. Jag uppfattar Weiderus inlägg som betydligt mycket mer sansat än Gudmundsons och Weiderus slutuppmaning som en så tydlig vink till muslimska socialdemokrater som det anständigtvis går att göra offentligt. Sen kan man givetvis kritisera Broderskap och kalla det för dubbelmoral att inte kräva att sexuell läggning ska vara inkluderat redan från början i det muslimska manifestet. Men jag tror inte att det är en framkomlig väg för att förändra mer konservativa muslimers åsikter att göra som Gudmundson och i artikel efter artikel utmåla muslimer som ett hot. Inte heller tycker jag att det känns seriöst när han hänvisar till en så omdiskuterat subjektiv journalist som Evin "Könskriget" Rubar som vederhäftig källa.

I en tid när de mest häpnadsväckande lögner om islam och muslimer sprids av riktigt mörka krafter är det viktigt att hålla koll på avsändarens syfte med en artikel som Gudmundsons. Per Gudmundsons hat mot islam/muslimer är mycket välkänt, likaså hans inställning till socialdemokrati och vänsterpolitik. Gudmundsons brinnande ledarartiklar för hbt-rättigheter har också lyst med sin frånvaro tidigare vad jag vet.

Det är alltså ingen långsökt gissning när jag säger att Gudmundsons syfte med att dra igång en debatt i frågan är:
* att skapa konflikt inom socialdemokraterna
* förmå hbt-personer att misstro socialdemokraterna
* svartmåla svenska muslimer

Jag menar att det går att diskutera frågan om problemet med att inom samma rörelse ha synbarligen två olika värdegrunder utan att för den delen gå borgarnas, islamofobernas eller Gudmundsons ärenden. Konstruktiv kritik framförs oftast bäst i lugna samtal mellan dem det berör, det diskuteras inte högljutt i media utan att alls involvera dem man kritiserar. Det uppfattas lätt som kolonialistiskt om man går ut och kritiserar muslimer och samtalar om "problemet muslimer" utan att faktiskt samtala med muslimer själva.

Det finns också inom arbetarrörelsen ett problem med brist på respekt för personer som har en tydlig tro. Vi har kanske inte alltid varit de som stått på barrikaderna och slagits även för människors rätt till religion, inte bara rätten från religion. Det gäller tyvärr även inom delar av hbt-rörelsen. Jag tror det är viktigt att se att en religiös identitet för många är lika grundläggande och viktig för identiteten som exempelvis en persons sexuella läggning. Åtminstone om man ska kunna föra en bra dialog hbt-personer/socialdemokrater och muslimer emellan.

Jag ser som jämlikhetskonsult allt fler tecken på att det finns allt fler människor, både muslimer och hbt-personer, som verkligen vill mötas och samtala om hbt-frågor och andra jämlikhetsfrågor inom islam. Broderskaps långvariga arbete är ett av de tecknen, samarbetena mellan muslimska organisationer och hbt-organisationer i olika jämlikhetsprojekt är ett annat. Långsamt, men säkert, tror jag en insikt håller på att växa fram hos både hbt-personer och muslimer, att vi har mer som förenar än som skiljer. Med mod, tillit, respekt och en gemensam vilja tror och hoppas jag hbt-personer och muslimer, både inom och utanför socialdemokraterna, kan grumla Gudmundsons förhoppningar.

Andra bloggar: Henrik Tornberg, Alltid Rött, Alltid Rätt, Jon Voss, Politik och mellanöstern, Jinge, Löshäng, (mer om Vilks än Gudmundson)

Tillägg:
Utan att för den skull förringa det faktum att "sexuell läggning" i muslimska socialdemokraters dokument har plockats bort, inte glömts bort, tänkte jag exemplifiera hur det ser ut på en del andra håll, där man inte heller är så bra på att ha ett intersektionellt perspektiv:

Ur stadgar för Liberal Mångfald
"§ 5. Medlemskap
- Medlemskap i Liberal Mångfald är öppet för alla personer med liberala värderingar oberoende av religion, sexuell läggning, kön, nationellitet eller etnisk bakgrund."
Man får väl hoppas att även personer med funktionsnedsättningar och liberala transpersoner är välkomna som medlemmar...

Ur en artikel hos MUF, om att de ogillar kvotering:
"Vad det än gäller så ska man få bli bedömd utifrån sina egna unika förutsättningar, erfarenheter och meriter, inte utifrån vilket kön, etnicitet, eller sexuell läggning man har"
Om detta innebär att MUF tycker det är okey att studenter blir bedömda utifrån sin funktionsnedsättning, sin religion, sin ålder, sin klass eller huruvida de är transpersoner eller inte avslöjar inte artikeln. Jag tror inte det, men en rabiat vänsterjournalist skulle kunna tolka det så...

Ur Centerpartiets partiprogram, rad 11:
"Alla människor är jämlika. Varje människa har samma rättigheter och samma skyldigheter,
oavsett kön, livsåskådning, sexuell läggning, boende, etnisk eller social bakgrund."
Vi får väl anta att Centerpartiet nog egentligen tycker att alla människor även har samma rättigheter och skyldigheter oavsett könsidentitet och könsuttryck, ålder och eventuell funktionsnedsättning också. Men det är inte det som där står...

Jag har också letat förgäves efter artiklarna från Gudmundson kring dessa upprörande dokument, men inte lyckats hitta dem. Och även om det sannolikt mest handlar om okunskap och slarv, inte ovilja, så blir jag betänksam. Är det så säkert att alla organisationerna självklart skulle skriva in transpersoner, muslimer och personer med funktionsnedsättningar i dokumenten? Kan de antas ha kommit så långt, eller får dessa grupper beväpna sig med det tålamod homosexuella bör uppvisa enligt Weiderud? Ibland är det väldigt lätt att se grandet i sin grannes öga, och blunda för bjälken i sitt eget.

2010-12-31 Fortsatt debatt
Idag förklarar Anna Ardin hur det egentligen står till med värderingarna i Broderskap och Muslimska socialdemokrater, och hur det gick till när Manifest för muslimska socialdemokrater kom till. Anna Ardin är Broderskapare och den handläggare som bistod nätverket Muslimska Socialdemokrater när det diskuterade manifestet togs fram. Hon är dessutom aktiv i hbt-frågor. Inlägget är både klargörande och betryggande för oss som värnar hbt-rättigheter, och för socialdemokrater överlag tror jag.

På Progressiv blogg för solidaritet och Kulturbloggen finns mer debatt ur socialdemokratiskt perspektiv. Båda inläggen skrivna innan Anna skrev sitt inlägg.

2010-01-03
Lyssna på Anders Selin, ordf Hbt-socialdemokrater och Peter Weiderud, ordf Broderskap, i P1.

Kajsa Ekis Ekman sysslar med propaganda

2010-12-21T12:04:00.004+01:00

Nedstående debattartikel publicerades i SSUs tidning Frihet, nr 8/2010. Här publiceras den i obeskuret skick, och med länk till den gästkrönika av Kajsa Ekis Ekman som jag kommenterar.

************
Kajsa Ekis Ekman sysslar med propaganda

Kajsa Ekis Ekman väljer att i Frihet den 11/10 beskriva enbart problemen med värdmödraskap, och målar upp bild av exploaterade kvinnor i Indien. Med ett lätt kolonialt förhållningssätt låter hon den anonyma, fattiga, utnyttjade indiska kvinnan representera samtliga värdmödrar i både Indien och alla länder utanför västvärlden. Att det finns helt andra berättelser, både i Indien och länder som Finland och Danmark, förtiger hon helt. Det är intellektuellt ohederligt.

Man ska givetvis inte förneka att det finns oseriösa förmedlingar av värdmödrar, precis som det förekommer oseriösa adoptionsförmedlingar. Risken för exploatering är ett allvarligt problem, i båda fallen. Men det problemet försvinner inte för att Sverige väljer att inte acceptera värdmödraskap. Inte heller finns skäl att anta att en svensk lag skulle acceptera att svenskar utnyttjade kvinnor på det sätt hon beskriver. Det finns heller inget som talar för att de svenska föräldrar som redan valt värdmödraskap har exploaterat fattigare kvinnor.

Man ska heller inte, som Ekman, förtiga de altruistiska värdmödraskapen, de som enbart kommer av en vilja att hjälpa någon som har det svårt. De finns och där är det troligt att en relation bibehålls, den relation mellan mor och barn som Ekman framhåller som så viktig. Samtidigt är det viktigt att fråga sig om Ekman verkligen har på fötterna när hon tar för givet att en slutlig separation innebär ett så allvarligt lidande, hon hänvisar inte till någon forskning. Om det verkligen var så borde vi ju förbjudit adoptioner för länge sedan. Men Ekman går inte till storms mot adoptioner, märkligt nog. Kanske för att det är moderns lidande Ekman talar om. Det är alltid kvinnan som är i fokus i Ekmans retorik, inte barnet. Och graviditet, biologiskt moderskap och socialt moderskap måste tydligen alltid åtföljas, i en inte helt modern syn på föräldraskapet.

Jag anar att bakom Ekmans upprördhet ligger myten om modern, som ifrågasätts om värdmödraskap accepteras i Sverige. Den normerande synen på moderskapet som något upphöjt och heligt, något som gör kvinnor speciella och förbundna med med något ogripbart. Den synen på moderskap innebär en deterministisk och biologiskt syn på kön, som begränsar kvinnor. Ett jämställt samhälle kräver en annan syn på både moderskap och faderskap än den Ekman låter skymta. Ett jämställt familjeliv, med lika uttag av föräldrapenning och likadelning av ansvaret för det obetalda hemarbetet kan inte kombineras med bilden av den gravida modern som ett heligt
väsen, så speciell för barnet att världen rämnar om hon abidkerar. Den propagandan är bara den moderna biologismens sätt att återigen låsa kvinnor vid barnpassning och spisen!

Avslutningsvis, Ekman tycks tro att Socialdemokraterna har ställt sig positiva till den bild av värdmödraskap hon själv målar upp. Så är inte fallet. Frågan om värdmödraskap är långt ifrån enkel, men den är viktig och måste hanteras. Den handlar om verkliga människor, om barn som redan lever i Sverige och behöver få sin rättsliga familjeställning tryggad. Det handlar också om vuxna, värdmödrar och barnlängtande män och kvinnor, som alla måste skyddas mot exploatering men kanske bör ges de möjligheter som finns att hjälpa varandra. Det är därför som Socialdemokraterna skyndsamt vill utreda frågan, i positiv anda. I det sammanhanget har också partiet tydligt sagt att det är viktigt att undvika risker för kommersialisering som leder till att fattiga kvinnor exploateras. Om Ekman hade bemödat sig om att läsa partiets vallöften innan hon drog sina förhastade slutsatser hade hon sett detta.

Lukas Romson, ledamot Hbt-s Stockholm
************

Senare reflektion:
Jag har inte läst Ekmans bok, Varat och Varan, men jag har noterat att den höjs till skyarna av hennes kollegor och andra, på ett ibland rätt orefklekterat sätt. Men också att det finns mer nyanserade och även kritiska röster om den. Ekmans kompetens att tolka den forskning hon använder tycks också ifrågasatt. (Jodå, jag är fullt medveten om att Dick Wase är ifrågasatt. Men varken guilt-by-association eller hans märkligt inslängda korkade slutsats att trafficking inte existerar undergräver egentligen hans sakliga kritik av Ekmans sätt att använda usel forskning.)

Så, själva boken tycks problematisk, ur flera hänseenden. Inte minst utifrån ett jämställdhetsperspektiv. Gynnar verkligen denna typ av inlägg i debatten den svenska jämställdheten? Jag tror tyvärr den mer extrema radikalfeminismen numer mest är en rejäl black om foten för alla de som på mer sansad grund kämpar för jämställdhet.

Och jag tycker nog att det aldrig är okey att, som Ekis Ekman, förvanska forskning och ljuga om meningsmotståndare för att väcka uppmärksamhet. Det blir inte direkt bättre av att meningsmotståndarna/forskarna är kvinnor utan en stark position i media och Ekis Ekman har en maktposition som journalist på landets största tidning, Dagens Nyheter, och självklart tjänar både pengar och karriärsmässigt på sin bok.

Regeringen duckar i frågan om en ny könstillhörighetslag

2010-12-18T14:09:00.005+01:00

Nedstående debattartikel publicerades på Second Opinion 17de december. Orsaken till att artikeln, till skillnad från Sanna Raymans blogginlägg på SvDs ledarblogg som vi besvarar, inte publiceras i SvD beror helt enkelt på att SvD efter tjugo (!) dagars betänketid meddelade att man inte ville ta in Hbt-socialdemokraternas debattartikel. Öppna Moderaters debattartikel, som Raymans inlägg var en reaktion på, publicerades givetvis, och citerades livligt av Rayman. Så kan det se ut, i dagens medialandskap...

***********
Regeringen duckar i frågan om ny könstillhörighetslag

För en tid sedan frågade SVDs Sanna Rayman varför det inte händer något i frågan om könstillhörighetslagen, och undrar varför Kristdemokraterna duckar. Detta med anledning av en debattartikel Öppna Moderater hade på SVDs Brännpunkt den 23 november. Vi Hbt-socialdemokrater har svaret. Det inte är Kd som duckar. Det är regeringen som gör det.

Det var uppenbart redan förra mandatperioden att frågan är mycket känslig för Kristdemokraterna. Både vi och frivilligorganisationer gjorde redan förra mandatperioden bedömningen att de tre övriga partierna i den moderatledda regeringen tycktes prioritera lugnet i regeringskansliet framför att ta strid för hbt-personers rättigheter. Det är inte att förvåna att den strategin ligger kvar. Sannas fråga är alltså felställd, frågan borde handla om varför alliansregeringen inte agerar. Det är nämligen regeringen och inte Kristdemokraterna som styr landet.

Vad gäller förvåningen inför Kds agerande finns det förmodligen få insatta bedömare som är förvånade över att ett parti med en stark och högljudd falang av mycket starkt moralkonservativa medlemmar inte accepterar att transsexuella tillåts skaffa barn. Hägglund menade visserligen i valrörelsen att tvångssteriliseringarna "... är ett ingrepp mot den kroppsliga integriteten...”. Men han fortsatte med ”...och någonting som måste omgärdas med ett tryggt och bra regelverk så att det fungerar gentemot gruppen, men också gentemot det omgivande samhället.” [vår kursivering] Kristdemokraterna ser alltså risker för samhället om transsexuella tillåts skaffa barn, risker som måste hanteras med ett regelverk. Med den inställningen finns ingen anledning att bli förvånad över att inget händer på det kristdemokratiskt styrda socialdepartementet. Vi som är emot tvångssteriliseringar ser inga skäl att ha ett regelverk för den vidriga hanteringen. Vi menar att den ska bort, inte regleras.

Det som däremot är mycket märkligt är att företrädare för det regeringsbärande partiet går via pressen för att tala med ett annat av regeringspartierna. Det indikerar hur (o)viktig frågan är för Moderaterna som parti. En viktig fråga, där ett parti har en avvikande åsikt men övriga partier är ense, brukar hanteras annorlunda. Om Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet tycker det är viktigt med en human könstillhörighetslag kan de enkelt kalla till förhandlingar med sin mer motsträviga regeringskollega.

Med tanke på att vi Socialdemokrater, ihop med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, varit mycket tydliga i frågan finns ingen risk för en besvärlig opposition, regeringen kan lägga proposition imorgon och få gehör. Men det gör man inte. Man väntar, på att Kristdemokraterna ska hinna ifatt den moderna tiden. Man vill inte riskera en splittring i regeringen, eller riskera stabiliteten inom Kristdemokraterna. Makten går före transsexuellas mänskliga rättigheter. Det innebär att transsexuella återigen får vänta och fortsätter fråntas rätten att bilda familj och skaffa barn.

Ansvaret för detta svek gentemot transsexuella kan inte Öppna Moderater frånhända sig som de gör i sin artikel. Deras parti är det regeringsbärande partiet. Det rimliga hade varit att rikta sig till sitt parti och driva på för att partiet ska inleda regeringsförhandlingar i frågan, inte att som nu rikta sig till Svenska Dagbladets läsare.

Det duger inte att skylla ifrån sig längre, det är dags att ta ansvar och omedelbart sätta stopp för tvångssteriliseringarna!

Anders Selin, förbundsordförande Hbt-socialdemokrater Sverige
Lukas Romson, styrelseledamot Hbt-socialdemokrater Stockholm

Den homonormativa hbt-världen nominerar sig själva...

2010-11-25T17:50:00.006+01:00

Så har det då blivit den tiden på året då den delen av hbt-världen som företrädesvis uppskattar att umgås på klubbar, har pengar och är vita män boende i storstad förväntas uppmärksamma sina idoler i gay-communityt.

Och är du hetero, bli inte orolig om du inte förstår vad jag talar om. Du skiljer dig inte från ett stort antal queers, lesbiska och bisexuella kvinnor och transpersoner som inte heller bryr sig nämnvärt om QX GayGala. Det är en gala där nöjestidningen QX delar ut pris till de artister, TV-stjärnor, TV-program, filmer och klubbar man tycker förtjänar ett omnämnande från gay-communityt. QX redaktion utser, men läsekretsen nominerar. En läsekrets som lite tillspetsat nog kan beskrivas som huvudsakligen vita storstadsbögar med inkomst och familjeförhållanden som tillåter ett uteliv på krogen.

Nu invänder säkert den sårade klubbögen att galan ju delar ut pris även till årets hetero. Det stämmer, det var förr ett hedrande pris som brukade gå till någon som de facto åstadkommit något för hbt-personers rättigheter. Innan man började dela ut det också till artister. Det nyare priset "Keep-up-the-good-work", där inte bara kommersiella nöjesevenemang brukar nomineras utan även sånt som lokala pridefestivaler och organisationer, är mer lovvärt, liksom "Årets kämpe"/"QX hederspris" är hedrande för både QX och de som får det, eftersom det genomgående delats ut till hb-personer/organisationer som gjort stora ideella insatser för hbt-rättigheter. Förr kunde läsarna nominera även till det, nu är det QX som ensamma som nominerar och utser.

Men, det går inte att komma ifrån att GayGalan huvudsakligen handlar om att lyfta fram nöjeslivet för storstadshomos. Med kategorier som Årets Svenska Låt, Årets Utländska Låt, Årets Film, Årets Duo, Årets Scen, Årets Drag är det tämligen uppenbart var fokus ligger. Nämligen på den kultur som svenska, vita, storstadshomos antas konsumera.

Jag lanserade tanken på något nytt förra året. En TRANSgala. Detta med tanke på att GayGalan tydligt utesluter transpersoner (Gay må möjligen omfatta även bisexuella, men knappast transpersoner) och ett av de "finaste" priserna (som vanligen går till en artist) tydligen inte kan gå till vilken hbt-person som helst, utan måste gå till någon som är homo- eller bisexuell: Årets homo/bi.

Men, vi lär inte se någon TRANS-gala på allvar år 2011 heller. Det finns inga penningsstinna sponsorer som vill bekosta galor för att uppmärksamma transpersoner eller transkultur. Men om vi alla, vi som tycker hbt-världen består av mer än storstadsbögars kulturliv, om vi tillsammans börjar nominera transpersoner, transevenemang, transorganisationer, ja då kanske det så småningom budskapet går fram. Att en GayGala med fokus enbart på storstadshomos är ganska passé år 2011.

De jag gärna skulle se nominerade är istället:

Årets Homo/Bi
Lars-Erik Holm
Socialstyrelsens generaldirektör, som tog initiativ till den utredning som i juli 2010 förslog långtgånde moderniseringar av könstillhörighetslagen. Öppen och stolt bög, som inledningstalade bland annat om transrättigheter på Pride!

Alternativt nominerar man en transaktivist som är transperson, för att poängtera att kategorin har ett exkluderande namn. Men Lars-Erik är en bra kandidat!

Årets hetero
Karin Lindell
Ansvarig utredare för nämnda utredning, och den heterosexuella som detta år betytt mest för transpersoner. Var dessutom "mamma" till partnerskapslagen en gång i världen...

Thomas Hammarberg
Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter. Borde fått priset redan förra året, för sitt arbete med att uppmärksamma Europarådet och dess medlemsländer på transrättigheter. Men han jobbar vidare, och bör uppmärksammas.

Årets artist
Peggy Sands
Still going strong, fantastiska Peggy som både ställde upp på KIMs stödfest och underhöll i Pridepark.

Det finns säkert fler svenska transpersoner som är duktiga artister, nominera dem!

Årets TV-stjärna, Årets TV-program, Årets svenska låt och Årets Duo
Jag har alldeles för dålig koll för att föreslå namn, men nog måste det finnas åtminstone något svenskt namn på en/två transpersoner, eller positiv transkaraktär? In med namnen bara!

Årets utländska låt
Något nytt du hört av din favorit-transartist? Här finns några namn på artister, men givetvis finns det många fler! Nominera aktuella låtar av dem!

Årets scen
Pam Gems Drottning Kristina kanske? Tankeväckande om kön, makt och identitet, och om den regent Sverige haft där det kanske tydligast kan talas om en transidentitet. Välgjord och välspelad.

Heterofil var också strålande. Den hade inte har så mycket med transkultur att göra, men den är åtminstone en spark i röven på bögnormen...

Årets Drag
Dragonkings. Politiskt, snärtigt, kul!
Finns säkert fler dragkings eller drugor med något allvarliga syfte än att enbart roa som ni som är ute mer än jag är hunnit se! Nominera dem istället för de gamla vanliga. Drag som kulturell företeelse tjänar inte på att återigen representeras av drag queens föreställande Tina Turner i silverpaljetter. Det var ute redan -99. Viss förnyelse behövs nog...

Årets Keep-up-the-good-work
KIM
Visst, jag är jävig i frågan. Men hur många andra organisationer har med lika lite resurser ändå lyckats få ihop en valenkät, flera debattartiklar, ha fest och medlemskvällar, arrangera debatt och föredrag samt ha ett tält under Sthlm Pride och delta i utredningen om könstillhörighetslagen, samt i inte mindre än tre hbt-projekt? Och detta enbart under 2010. KIM syns och hörs i debatten, och är viktig för transpersoner!

FPE-S är definitivt värde ett pris de med, efter mer än fyrtio års slit och numera en hel del bra påverkansarbete som gett resultat!

Årets Bok
Noah Widqvists Jag får vara den jag är när jag inte blev som jag skulle kanske? Kanske finns det fler svenska transpersoner som gett ut böcker i år, nominera dem!

Årets GAYställe
Ska kanske inte ha några nomineringar...
Eller så nominerar du en mysig transklubb, eller tydligt transvänlig restaurang.

Årets Göteborgspris
TransMilitanta Brigaden
För den uppfriskande och homonormsbrytande Queera Transfestivalen under hbt-festivalen i år.

Årets Öresundspris
Några av dina transfavoriter från Regnbågsfestivalen?

Årets Vi-älskar-dig!
Lars-Erik Holm fungerar här också...
Och Linda Almqvist, som gjorde en stor del av jobbet.

Nomineringsrätten är fri, för alla! Fatta laptopen, och nominera dina trans-favoriter!

En ovanligt mörk novemberkväll....

2010-11-14T18:55:00.005+01:00

Efter dagens besked om Mona Sahlins avgång känna november genast mörkare. Mona talar själv ofta om hur hon gick med i Olof Palme, inte Socialdemokraterna. Själv gick jag med i Socialdemokraterna mycket på grund av Mona, och trots Persson, och lättnaden över hans avgång var lika stor som besvikelsen över valnederlaget 2006. Men nu avgår alltså Mona och det känns oerhört sorgligt. Än så länge är det för färskt att kommentera med mer än att jag hoppas verkligen hon ser hur älskad hon är, bortom mediadreven. Och att jag instämmer med Monica Green, det var inte Monas fel. Det finns andra som borde rannsaka sig själva, Mona råkar bara vara rakare än dem.

Det kommer bli en lång period av interndebatt ( eller interna gräl, det får tiden utvisa) och risken är stor att politiken hamnar i skymundan. Samtidigt är det detta vi är i grunden, en politisk, progressiv rörelse som vill förändra samhället! Jag säger som många andra, om vi klarar det, att stolta våga stå upp och vara ärliga med vad socialdemokrati handlar om, då får vi både tillbaka livslusten i partiet och vinner nästa val!

Texten nedan skrevs som eftervalsanalys. Nu känns den viktigare än någonsin, och den går att applicera även på valet av partiledare. Det får lika lite handla om taktik som den förda politiken får det. Förnyelsen i partiet får inte förskjutas till att handla om namnstrider istället för idé, politik och organisation.

Taktikpolitik

Taktik är valstrategi, spinndoktors och PR-byråer
Paket med glittriga rosetter, handskrivna etiketter och svulstiga garantistämplar.
Kommunikationskanaler, retorikexperter och opinionsmätningar i dassrullelånga härvor.
Välkommunicerade, formulerade, paketerade, strategiskt bildsatta och glättade jättepappkartonger, statistiskt placerade på sekunden rätt, i precis rätt målgrupp.
Allt tror man, allt hoppas man, allt uthärdar man.
I kampen om att bli älskad.

Politik är hjärta och hjärna
Händer och styrka och jävlar anamma
Blod, svett och tårar
en satans förvivlan och trängande nöd
Engagemang, glädje och tusen röster som ropar
tröstlösa möten, kompromisser och det vackraste som finns.

Politik är våga och vilja
Rädda världen, kämpa sig blodig, sega sig uppåt och aldrig stanna.
Vrida och vända varje karta, vid varje vägskäl.
Tusen skäl att lyssna, tänka på tusen andra, tänka själv och tänka klokt.

Taktik är omslagspapper, nödvändigt men utbytbart
Politik är innehållet.
Det vackraste som finns.
Drömmar och visioner
omsorgsfullt inslagna med svett, blod och tårar
under gemensamt slit
ger vi bort det, av kärlek

Då, men bara då
bör vi, ska vi, måste vi
vara stolta!
Då, och bara då
kan vi, kommer vi, blir vi
älskade!

Aftonbladets transsex....

2010-10-15T14:16:00.005+02:00

Sex säljer. Och ju mer "avvikande" sexet är, och ju fler kändisar som är inblandade, desto bättre säljer det. Så måste tankarna ha gått när redaktören för Aftonslaskan godkände artikeln om att Gavin Rossdale som tonåring hade sex med popstjärnan Marilyn.

Den första tankar som kanske far genom många medelålders svenskar huvuden är; vem är Gavin Rossdale, vem är Marilyn, och var är nyheten? Men sedan kommer kanske tanken att Gavin tydligen gjort något fult, eftersom han nu erkänner, och att ha sexuellt umgänge med en person som är transsexuell måste vara något exceptionellt avvikande eftersom det ges en helt egen beteckning, i rubriken. Transsex var annars något man kanske trodde endast mycket astralt bevandrade, och sexuellt nyfikna kan man anta, personer inom new age ägnade sig åt....

Men nej då, enligt Aftonbladet ägnar man sig åt transsex när man har sex med en transsexuell person. Varpå vi ivrigt väntar på rubriker som "Erkänner heterosex", "Erkänner svennesex" och "Erkänner halvhjärtat vaniljsex" (vilket bör uttydas som sex med flickvän en vanlig tisdagsmorgon, helt utan hjälp kul redskap eller Aftonbladets sexbilaga). Fast risken är väl större att det vi kan vänta oss är "Erkänner negersex", "Erkänner islamsex", "Erkänner homosex" och "Erkänner rullstolssex".

Det som är den egentligen nyheten, som Aftonbladet helt missar, är att Rossdale sedan 1995 envist förnekat att han en gång haft en relation med Marilyn. Sannolikt berodde det på att Marilyn, när de hade ett förhållandet, var man, och att det alltså, åtminstone enligt media, var en homosexuell relation. Nu har han alltså krupit till korset och "erkänt" denna mörka hemlighet. Dessutom tycks han få mediauppmärksamhet för det och kanske gynnar det till och med hans karriär. Marilyn är fullt förståeligt inte helt road. Relationen beskrivs som tillfällig eller ett one-night-stand i media, när det i själva verket enligt Marilyn handlade om en fem år lång relation. Hon säger också:

"I am pleased that Gavin is finally able to be honest about our relationship. I just wish he could have come to terms with this 15 years ago."

En fullt rimlig kommentar kan man tycka. Som Aftonbladet gärna hade fått uppmärksamma.

Det är dessutom svårt att bekräfta huruvida Marilyn verkligen är transsexuell, oavsett om man menar diagnosen eller identitetsbegreppet. Cross-dresser eller transgender verkar vara den vanligaste termen kopplat till Marilyn. Det finns liksom inte ett enda rätt med Aftonblaskans artikel...
Men som avskräckande exempel till journaliststudenter kommer den bli alldeles utmärkt.

Chans för transreformer i ny riksdag - friends and foes?

2010-10-07T14:28:00.007+02:00

Så har då den nya riksdagen tagit plats och vardagen tar vid, efter all uppståndelse kring Sverigedemokraternas intåg i kammaren och uttåg ur kyrkan. Alliansen vann, men leder en minoritetsregering som för att slippa förlita sig på Sverigedemokraterna måste försöka hitta blocköverskridande överenskommelser framöver.

Ett område där det förr om åren gått att samarbeta över blocken är i hbt-frågor, även om det kanske blev lite trögare under senaste mandatperioden. Om Sds intåg försvårar sådana samarbeten eller underlättar återstår att se. Klart är att Kd behåller socialdepartementet, och därmed kommer en mängd viktiga hbt-frågor ligga i händerna på det parti som gjort sig minst känt för att vilja arbeta för reformer på området. Det framgår också av statsrådsberedningens skrivelse att Alliansregeringen inte avser att hantera frågan om tvångssterilisering av transsexuella denna halva av riksdagsåret. Därmed är chansen liten att de kränkande och ålderdomliga kraven plockas bort ur könstillhörighetslagen före sommaren 2011. Tills dess lär transsexuella fortsätta att vara tvingade att sterilisera sig för att få tillgång till livsviktigt medicinsk behandling och den juridiska könstillhörighet de behöver för att leva ett bra liv.

Minderåriga transsexuella kan nog tyvärr inte se fram emot några stora ljusningar alls under mandatperioden. Det är bara Vänsterpartiet och Miljöpartiet som tagit ställning för att man vill avskaffa den regel som säger att bara myndiga personer får byta juridiskt kön och genomgå könskorrigerande kirurgi. Regeln gäller även när både patienten och vårdnadshavaren anser att det bästa är att byta juridiskt kön, och även när till och med läkaren tycker det är livsviktigt för patienten att få operationer. Men här finns ännu inga öppningar från andra partier, trots att både hbt- och transrörelsen och flera ungdomsförbund tycker åldersgränsen bör tas bort.

Hur det kommer gå med andra transfrågor är svårt att veta. Vi har numera två ministrar och departement som på olika sätt ansvar för frågorna. När det handlar om diskrimineringsområdet är Erik Ullenhag numera ansvarig minister. Medan Nyamko Sabuni sitter kvar med ett övergripande ansvar för jämställdhetsfrågor, där ju hbt-frågorna brukar antas ingå. Folkpartiet var tydligast av Allianspartierna med att tala sig varma för transreformer under valrörelsen och innehar nu de två ministerposter som ger makt att genomdriva en hel del reformer. Det förpliktigar, när transpersoner vill se valfläsket omvandlat till konkreta resultat. Andra transfrågor landar på socialdepartementet eller justitiedepartementet, där Kristdemokraterna respektive Moderaterna har ansvaret. Där kommer det bli svårare att få något att hända.

Med en minoritetsregering kommer också riksdagens roll att bli viktigare. Det finns, åtminstone i teorin, möjligheter att direkt på riksdagsgolvet driva igenom förslag som inte initierats av regeringen. Därmed blir inte bara regeringspartiernas utan och de enskilda riksdagsledamöternas inställning, i samtliga riksdagspartier, viktig. Följande riksdagsledamöter har skrivit under åtminstone en hbt-positiv motion eller gjort sig kända för sitt engagemang, och har inte fått mindre än 5 poäng i RFSLs kandidatundersökning (nya ledamöter och de som inte svarat på RFSL undersökning anges med kursiv stil):

Moderaterna:
Ewa Björling, Anna König Jerlemyr, Ulrika Karlsson, Sten Tolgfors, Per Bill och Olof Lavesson

Folkpartiet:
Birgitta Ohlsson, Barbro Westerholm, Nyamko Sabuni, Tobias Krantz, Jan Ertsborn, Allan Widman, Eva Flyborg, Liselott Hagberg, Ulf Nilsson, Christer Winbäck och Lars Tysklind

Centerpartiet:
Andreas Carlgren, Fredrik Federley, Annika Qarlsson, Ulrika Carlsson, Johan Linander och Kenneth Johansson.

Kristdemokraterna:
Otto von Arnold

Socialdemokraterna:
Börje Vestlund, Maryam Yazdanfar, Tomas Bodström, Tommy Waidelich, Veronica Palm, Ylva Johansson, Carina Hägg, Caroline Helmersson Olsson, Catharina Bråkenhielm, Ann-Christine Ahlberg, Eva Lena Jansson, Carin Runeson, Matilda Ernkrans, Fredrik Lund Sammeli, Hannah Bergstedt, Jonas Gunnarsson, Hillevi Larsson, Kent Härstedt, Kerstin Haglö, Marie Nordén, Helén Pettersson, Louise Malmström, Raimo Pärssinen och Åsa Lindestam

Miljöpartiet:
Mehmet Kaplan, Maria Wetterstrand, Peter Eriksson, Mikaela Valtersson, Helena Leander, Gunvor G Eriksson, Peter Rådberg, Jan Lindholm, Gustav Fridolin, Maria Ferm och Ulf Holm.

Vänsterpartiet:
Amine Kakabaveh, Josefine Brink, Jacob Johnson, Kent Persson, Hans Linde, Eva Olofsson, Wiwi Ann Johansson, Rossana Dinamarca, Lena Olsson, Siv Holma, Marianne Berg och Ulla Andersson.

När det gäller graden av engagemang är det huvudsakligen flera av ledamöterna i Fp, V, Mp och S som visat stort engagemang. Med tanke på att det finns flera transreformer där flera partier i båda blocken är överens, enligt KIMs undersökning, så kan det alltså finnas vissa chanser till att exempelvis transpersoner kommer inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen.

Samtidigt innehåller riksdagen också ett antal mycket värdekonservativa ledamöter. Om man bortser från de 20 sverigedemokraterna, vars inställning är välkänd, kan stora delar av den kristdemokratiska riksdagsgruppen sägas vara starkt negativ till hbt-reformer. Ingen av dem är, föga förvånande, positiv till den könsneutrala äktenskapsbalken och nio av dem (Annelie Enochsson, Roland Utbult, Mikael Oscarsson, Lars Axel Nordell och Tuve Skånberg, Stefan Attefall, Annika Eclund, Lars Gustafsson och Yvonne Andersson) är dessutom för en sänkt tidsgräns för fri abort, vill att präster /imamer/rabbiner ska få vägra viga samkönade par och ändå behålla vigselrätten och är positiva till konfessionella friskolor. Allt enligt Svenska Evangeliska Alliansens valundersökning. Även ledamöter som Patrick Reslow (m), Elisabeth Björnsdotter Rahm (m) och Lars Arne Staxäng (m) har liknande åsikter enligt enkäten. Flera ledamöter har också fått minuspoäng i RFSLs undersökning: Jan Ericson (m), Tobias Billström (m), Anti Avsan (m), Bengt-Anders Johansson (m), Boriana Åberg (m), Hans Rothenberg (m), Jessika Wilhelmsson (m), Lotta Finstorp (m) och Saila Quicklund (m).

Men om de engagerade ledamöterna jobbar på sina ljummare kollegor och partierna följer de åsikter de redovisat i KIMs undersökning finns det alltså ändå vissa chanser för åtminstone några transreformer under kommande mandatperiod.

Sverigedemokraterna och medias ansvar

2010-09-21T14:18:00.004+02:00

Så har vi då ett främlingsfientligt parti i riksdagen. Och även om jag håller med Daniel Poohl om att det i grund och botten handlar om att det finns väljare som gillar partiets rasistiska politik, och att det är grundproblemet som måste hanteras, så är det relevant att också utkräva ansvar inte bara av de etablerade partierna utan också av media.

Media som nu springer ned varandra i sin iver att visa sin avsky och sitt fantastiska engagemang mot rasism. Men var fanns engagemanget före valet? Och var fanns engagemanget för valet och själva politiken?

Media har ett uppdrag att på ett sakligt och objektivt sätt granska partierna och politiken och presentera information för medborgarna. Det ansvaret tog man inte. Istället bedrev man valkampanj på nyhetsplats, producerade skrämmande usla texter och snaskade i "skandaler". Man matade väljarna med ändlösa opinionsundersökningar utan djupare analys, "spännande" kändisars åsikter och tävlingar. Det dök till och med upp en helt ny programform, det politiska underhållningsprogrammet.

När det som den genomsnittlige väljaren egentligen behöver få veta är vad partierna vill göra, hur kapabla de är att driva sin politik och vad denna politik i verkligheten, objektivt analyserad, egentligen innebär. Istället dumförklarade man väljarna och gav dem den valrörelse man hoppades skulle sälja mest annonser.

Medias inställning till valrörelsen som kommersiell cirkusföreställning påverkade också bevakningen av Sverigedemokraterna. Redan sommaren 2009 konstaterades det i ett arbete från journalistprogrammet vid Göteborgs Universitet att medierna brast i sitt uppdrag att granska makten vad gällde Sverigedemokraterna. Det handlade om att det saknades resonemang om Sverigedemokraternas bakomliggande ideologi samt undersökningar av vad SD faktiskt gjort och inte gjort i kommuner där de har makt. Ändå fortsatte media att antingen låtsas som om partiet inte fanns eller att på ett schablonartat sätt skrika rasism så fort de sa något. Analyserna, resonemanget och den grävande journalistiken lyste med sin frånvaro. Möjligen kunde man kosta på sig analyser det när man resonerade om hur man borde granska SD. Men längre än så kom man sällan.

Nu publicerar Expressen en genomgång av vad Sverigedemokraterna gjort i kommunpolitiken. Om den artikeln kommit före valet hade kanske inte partiet fått 609 mandat i 245 kommuner. Tänk om väljarna hade fått läsa i tidningen att av 62 tomma stolar i kommunfullmäktige i olika kommuner tillhörde alla utom sex stycken Sverigedemokraterna. Och att de ändå tog emot skattefinansierat partistöd för dessa tomma stolar. Då kanske fler hade tvekat inför att ge dem sin röst i valet.

Och även om givetvis en hel del av Sverigedemokraternas väljare röstade på partiet just för att de ogillar invandring eller invandrare, så kanske en del av dem ändå skulle avstått, om de även strax innan valet fått se analyser av SDs politik, fått se hur experter dömer ut de påståenden som Sverigedemokraterna bygger sin rasistiska politik på. En del kvinnliga väljare hade kanske också valt ett annat konservativt parti som inte i grunden är emot den fria aborträtten, om media lite bättre synliggjort den delen av SDs politik. Det finns mycket som media kunde ha belyst, innan valet. Nu i efterhand ser ivern mest ut som dåligt samvete. Och dåligt samvete bör man kanske ha.

Ingen kan, eller bör, i dagsläget svära sig fri från ansvar. Som media agerat under denna valrörelse finns det en risk att allmänhetens förtroende sjunker. Man behöver förmodligen granska sitt eget agerande, om inte för demokratins och yttrandefrihetens skull så åtminstone för att återställa förtroendet hos sina läsare. Inte minst mot bakgrund av valresultatet.

Läs också Anna-Lena Lodenius artikel om att vi inte bör gör om Danmarks misstag. Ett minst lika viktigt tema.

Andra bloggar om att SD kommit in i riksdagen: Livskraft och politik, Politiska betraktelser, Johan Westerholm, 之乎者也, Attila, Westerstrand, Massmedia om invandrare, flyktingar och rasism

Vänsterpartiet eller Kristdemokraterna - demokratihot?

2010-09-18T23:05:00.010+02:00

Maud Olofsson har offentligt likställt Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna, och hon förfasade sig i SVTs partiledarutfrågning för att sitta i samma regering som Lars Ohly. Inte ens för att avvärja möjligheterna för Sverigedemokraterna att vara vågmästare ville hon ha med Vänsterpartiet att göra.

Samtidigt har Centerpartiet och Maud Olofsson inte haft några som helst problem med att i fyra år sitta i samma regering med ett parti som för många av oss är mycket mer problematiskt ur demokratisynpunkt, nämligen Kristdemokraterna. En förutsättning för demokrati är att alla människor har lika värde och lika rättigheter. Är man hbt-person har man förmodligen ganska svårt att tro på att Kristdemokraterna står för alla människors lika värde, oavsett vad de säger. Gardell uttrycker detta strålande i ett öppet brev till Maud Olofsson. Öppet brev till Maud Olofsson - Jonas Gardell

Jag kompletterar gärna med att konstatera att Kristdemokraterna är det enda parti som inte säger säger sig vilja avskaffa tvångssteriliseringarna av transsexuella. Och att de vill avskaffa en del av hbt-personers mänskliga rättigheter (rätten att bilda familj (den könsneutrala äktenskapsbalken och rätten att få prövas som adoptivföräldrar).

Det som ibland anförs mot Vänsterpartiet och främst då Lars Ohly (som om politik numera enbart handlar om en enda person, i någon slags Fox News-version av demokrati...) är hans påstådda inställning till det gamla Sovjets och nuvarande Kubas diktaturer. I det sammanhanget kan det vara bra att läsa på en smula, och inte då i kvällsblaskorna.

I ett riksdagsprotokoll från 2009 menar Lars Ohly att:

"Utrikesministern tar USA:s ord om situationen i Falluja på allvar. Det vore som att lita på den kubanska regeringens försäkringar om att det är demokrati på Kuba."

Och i samband med Castros avgång 2008 omnämnde Ohly Kuba som diktatur, när man uttalade förhoppningar om demokratisering.

Han avslutade också medlemskapet i Svensk-Kubanska föreningen redan 2005, för att föreningen inte erkände att Sovjet hade varit en diktatur. Han uttalade sig då mycket negativt om bristen på demokrati på Kuba och tog avstånd från övergreppen i det kubanska samhället, Kubas fängslanden av människor utan rättegång och de dödsstraff som utdömts och inskränkningarna av yttrande- och tryckfriheten på Kuba.

Påståenden om Vänsterpartiets brist på demokrati är alltså ibland en smula överdrivna.

Kristdemokraternas förakt för alla som inte passar i deras kärnfamiljsnorm är däremot oerhört obehaglig. Även om partiet uppenbarligen innehåller en del anständiga och sansade människor finns det också delar av partiet som uppvisar djupt problematiska mönster. Partiet tycks ganska ofta sitta i knät på element som Stig Nyman, Annelie Enochsson, Eva Johansson, Stefan Attefall, Chatrine Pålsson Ahlgren, Michael Oscarsson, Lennart Sacrédeus Gjohn-Marko Berisha och Per-Olof Hermansson. Alla med tunga positioner i partiet och alla med mer eller mindre starka kopplingar till den kristna högern i Sverige. En i mångas ögon djupt odemokratisk och elitistisk rörelse. Partiet vill inte heller, precis som Moderaterna, redovisa sina kampanjbidrag. Hur stora bidrag Kristdemokraterna får från den kristna högern vet alltså inte väljarna. Det kan också anses vara ett demokratiskt problem.

Min fråga är precis som Gardells, hur kan Maud Olofsson försvara att hon sitter i en regering med ett parti som i praktiken inte alls tror på alla människors lika värde, men slentrianmässigt döma ut Lars Ohly och likställa Vänsterpartiet med Sverigedemokraterna?

14 skäl att rösta rödgrönt

2010-09-18T21:06:00.003+02:00

Den 19 september står valet mellan en regering som vill...

Göra en rivstart mot ungdomsarbetslösheten

Utöka rot-avdraget

Bygga bort bostadsbristen

Stärka de offentliga finanserna

Satsa på höghastighetståg

Ge klimatavdrag för bostäder

Satsa på mer förnybar el

Ha mer kollektivtrafik

Skapa 6000 nya lärarjobb

Att tandvård ska vara gratis upp till 25 år

Göra sjukförsäkringen anständig igen (fler exempel på konsekvenserna av alliansens vedervärdiga regler för sjukförsäkringen)

Att det ska vara max 5 barn per anställd i förskolan

Bygga fler närakuter och införa jourläkarbilar

.... eller fyra år till med skattsänkningar till varje pris!

Socialdemokraterna prioriterar hatbrotten

2010-09-17T20:00:00.003+02:00

Äktenskapslycka med vigsel i kyrkan, möjlighet till adoption och insemination, ett rödgrönt regeringsalternativ som lovar utredningar både om värdmödraskap och flersamma vårdnadshavare. Det har hänt mycket de senaste åren för homo- och bisexuella, inte minst på familjesidan. Men på andra områden finns det jobb kvar att göra för nästa regering. Ett av dem är hatbrotten.

Vi Socialdemokrater vill prioritera arbetet mot hatbrott mot hbt-personer. Mona Sahlin lyfte, som enda partiledare, hatbrotten som den viktigaste hbt-frågan vid partiledarutfrågning under Stockholm Pride. Detta är angeläget, för trots att hatbrotten mot hbt-personer ökat med 56% från 2006 till 2009 har inte mycket gjorts under den moderatledda Alliansregeringen. Faktum är att hbt-personer inte ens har nämnts de tre senaste åren i regeringens regleringsbrev till Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen. Det visar hur lågt prioriterad frågan varit.

Hatbrott innebär allvarliga kränkningar inte bara för de som drabbas personligen, utan också för hela hbt-communityt. De skrämmer till tystnad och är ett hot mot demokratin. Amälningsbenägenheten för hbt-hatbrott är låg, bara 35% för homo- och bisexuella och förmodligen betydligt lägre för transpersoner. Mycket få hatbrottsanmälningar leder till åtal och det är tydligt att straffskärpningsregeln används mer restriktivt av domstolarna än lagstiftaren avsett. Bättre hbt-kompetens hos både polis och rättsväsende är därför en hörnsten i arbetet mot hatbrott!

Samtidigt får vi inte glömma att det för transpersoners del också behövs bättre lagstiftning, så transpersoner uttryckligen omfattas av straffskärpningsregeln. Det finns idag inga prejudicerande fall av där gärningsmannen dömts för hatbrott mot transpersoner. Rättsläget ser likadant ut som för homosexuella innan gruppen uttryckligen inkluderades 2003. Socialdemokraterna vill att transpersoner uttryckligen ska inkluderas både i hatbrottslagstiftningen och hetslagstiftningen. Det är vi hbt-socialdemokrater både stolta och glada över!

Hatbrott är också en kommunal fråga. Det är viktigt att inte bara agera när brottet väl skett. Ska vi på allvar kunna minska antalet hatbrott måste vi jobba på att analysera och motverka orsakerna. Vi hbt-socialdemokrater vill att kommunerna initierar samverkansprojekt mellan rättsväsendet och det civila samhället, i syfte att förebygga hatbrott.

Arbetet mot hatbrott måste återupptas och tydliga direktiv måste ges till berörda myndigheter. Polis och rättsväsende ska ges ytterligare hbt-kompetens och fler hatbrottsenheter utifrån Stockholmsmodellen inrättas. Transpersoner måste snarast inkluderas i hets- och hatbrottslagstiftningen. Det är socialdemokraternas tydliga besked inför valet!

Börje Vestlund, (s) riksdagskandidat Stockholm
Lukas Romson, (s) landstingskandidat Stockholm

Faktaunderlag: Hatbrott 2009, Brå

Artikeln publicerad i QX, 2010-09-17