2011-05-15

Lång väg till transkompetens i media

I dagens Svenska Dagbladet finns det en rejäl artikel om hbt-rörelsens historia och rättigheter världen över, med anledning av att det svenska pridefirandet i år fyller 40 år. I vanlig ordning har tidningen helt glömt att även transpersoner är en del av hbt-rörelsen. Enda gången transrättigheter nämns är när RFSLs ordförande Ulrika Westerlund konstaterar att utvecklingen för transpersoner inte följt den positiva trenden och exemplifierar med att transsexuella fortfarande tvångssteriliseras. I övrigt handlar hela artikeln och all grafik om hatbrott och drakoniska lagar med dödsstraff om sexuell läggning, inte könsidentitet eller könsuttryck.

I jublet över att homo- och bisexuella fått det väldigt mycket bättre bara de senaste femton åren i Sverige glöms ofta transpersoner bort. Media glömmer lätt var den svenska juridiken ger transpersoner problem:

Transpersoner inte har något skydd alls mot hets, till skillnad från t ex homosexuella, judar, muslimer, kristna och etniska minoriteter.

Transpersoner är inte uttryckligen inskrivna i straffskärpningsregeln, till skillnad från t ex religiösa och etniska minoriteter och homosexuella.

Transpersoner har, som enda minoritetsgrupp, inget grundlagsskydd mot diskriminering.

Skolor och högskolor behöver inte skriva in transstudenter/elever i sin likabehandlingsplan, annat än de som är transsexuella. De flesta andra minoritetsgrupper ska omfattas.

Minderåriga transpersoner får inte byta förnamn till ett könskonträrt förnamn.

Transsexuella som vill byta juridiskt kön tvångssteriliseras.

Om könsceller sparats, pga den påtvingade steriliseringen, och det kommer till myndighetens kännedom får inte tillstånd till nytt juridiskt kön ges.

Minderåriga transsexuella får inte byta juridiskt kön eller genomgå könskorrigerande kirurgi.

Transsexuella som bor permanent i Sverige men inte är svenska medborgare får inte byta juridiskt kön eller genomgå könskorrigerande kirurgi.

Kliniker får inte bistå med att inseminera en kvinna med sädesceller från donator och ägg från hennes man (som har transsexuell bakgrund). Det betraktas som surrogatmödraskap och är förbjudet. Men det är tillåtet att inseminera henne med sädesceller från hennes man (utan transsexuell bakgrund) och ägg från en donator.

Det är i princip omöjligt att få ut nya examensbevis i sina nya personuppgifter efter byte av juridiskt kön. Detsamma gäller nya skolbetyg och arbetsintyg. Det hänger på utfärdarens goda vilja, någon lagstadgad rätt finns inte.

Det går inte att vara registrerad som något annat än man eller kvinna. De transpersoner som inte definierar sig som entydigt män eller kvinnor har alltså inget juridiskt erkännande.


Internationellt

Detta om Sverige, som är ett relativt bra land vad gäller transrättigheter.Om vi vidgar perspektivet och ser på världen i stort, som i SvDs artikel, ser det mycket värre ut.

Rätten till hälsa
Många, men inte alla, transpersoner är i behöv av könskorrigerande vård. I stora delar av världen är denna inte tillgänglig och om den är tillgänglig är den ofta bara tillgänglig för de som kan bekosta den själva. I flera länder är den typen av vård rent av förbjuden, och det verkar inte gå framåt.

Där vården är tillgänglig är det inte ovanligt att krav ställs på att patienten inte får vara gift eller ha barn. Dessa krav finns även i länder som exempelvis Japan.

Rätten till personlig integritet
I större delen av världen är det omöjligt att byta juridiskt kön. I flera länder där det är möjligt är det ändå omöjligt eller mycket svårt att få ut ID-handlingar som inte indikerar att personen har en transsexuell bakgrund. Det innebär att för många transpersoner som lever i sitt självidentifierade kön innebär ett uppvisande av ID-handlingar att deras transtillhörighet blir känd, ofta i länder där attityderna mot transpersoner är fruktansvärda. Att få ut olika intyg/betyg i sina nya personuppgifter är vad jag vet bara möjligt i ett fåtal länder och någon enkel process och lagstadgad rätt känner jag inte till i något land.

I de länder där det är möjligt att byta juridiskt kön uppställs i allmänhet ett antal motkrav, ofta att personen ska vara ogift, inte ha barn, måste vara steril och ha genomgått större eller mindre könskorrigerande operationer eller åtminstone hormonterapi. De enda länder som inte uppställer några motkrav på sterilisering alls för byte av juridiskt kön är Storbrittannien och Portugal. Österrike och Spanien har heller inga krav på kirurgiska ingrepp, men kräver hormonell behandling.

Storbrittannien kräver att den sökande är ogift, medan Portugal inte kräver detta och Tyskland nyligen har kommit fram till att kravet strider mot konstitutionen. I övrigt är skilsmässokravet regel.


Rätt att bilda familj

I länder där samkönade äktenskap/partnerskap är förbjudet, det är omöjligt att få könskorrigerande behandling och/eller olagligt att uppträda i det motsatta könets kläder blir det av naturliga skäl mycket svårt att ingå äktenskap för transpersoner. Enda möjligheten är att personen i förhållande till sitt biologiska kön är homosexuell och accepterar att i sitt äktenskap leva som sitt biologiska kön. Även i länder där könskorrigerande behandling är tillgängligt och relativt socialt accepterat förekommer det att transsexuella inte får ingå äktenskap i sitt självdefinierade kön. Detta förekommer även i vissa länder där man i övrigt tillåter byten av juridiskt kön, som USA.

Rätten till arbete
I stora delar av världen är man-till-kvinna-transpersoner hänvisade till att prostituera sig eller tigga för sin försörjning, eftersom övriga arbetsmarknaden är stängd för dem. I vissa länder, exempelvis Indien, Pakistan, Bangladesh, Indonesien,, Thailand finns det även utrymme för dem att försörja sig genom att uppträda eller medverka vid religiösa ceremonier. Hur kvinna-till-man-transpersoner som inte kan/vill leva som kvinnor försörjer sig finns det mycket lite skrivet om.

Det är ovanligt med nationella lagar som skyddar transpersoner mot diskriminering, även i västvärlden. Det var först år 2010 som Europadomstolen slutligen kom fram till att även transpersoner omfattas av Europakonventionens generella förbud mot diskriminering i artikel 14.

Förbud mot crossdressing
Precis som det i flera länder är straffbart att idka samkönat sex är det straffbart att klä sig i det motsatta könets kläder. Detta omfattar länder som Bahrain, Iran, Kuwait, Saudiarbien, Förenade Arabemiraten, Malaysia, Nigeria och Argentina.

Hatbrott
I många länder som saknar uttryckliga förbud mot crossdressing och/eller könskorrigerande vård är det ändå mycket vanligt med förföljelse av transpersoner, både från polisen och civilbefolkningen. Trans Murder Monitoring project har undersökt 539 mord på transpersoner, utförda 2008 - 2010. Flest rapporterade mord fanns i länder som Brazilien (227 st), USA (38 st) och Guatemala (28 st). I Europa utmärker sig inte bara Turkiet utan även Italien med 13 rapporterade mord.

Antalet länder som har lagar som ger straffskärpning vid hatbrott mot transpersoner eller skyddar mot hets är försvinnande få, även i västvärlden.

Slutsats...
Den enda rimliga slutsatsen man kan dra av mainstreammedias bevakning av transfrågor är att det i bästa fall ligger på en tämligen låg nivå. Det är många år kvar innan transrättigheter behandlas som andra mänskliga rättighetsfrågor i svensk press.

Vilket kan vara värt att minnas på tisdag, då det är IDAHO, som alltså numera faktiskt utläses International Day Against Homofobia and Transphobia. Själv är jag upptagen på annat håll, men jag kommer skicka en videohälsning till de som högtidlighåller dagen i Uppsala.

Andra bloggar:
Håkans blogg

Etiketter: , , , ,

2011-05-12

Moderat räknekonst i chipshyllan

Torbjörn Rosdahl, moderat finanslandstingsråd i Stockholm, tycker inte höjningen av SL kortet med 100 kronor är så farligt.
"- Det är ju bara tre chipspåsar!"
Och själv har han ju enligt egen uppgift fått mer i plånboken.

Om Rosdahl har samma inkomst som 2008, dvs 68.700:-/mån, har han tjänat totalt 4738:- ( i månaden !) på alla de moderata jobbskatteavdragen, enligt näringsdepartementets kalkyler. Utförsäkrade, arbetslösa, sjukskrivna och pensionärer och studenter har inte tjänat något på den här omfördelningen av skattemedel.


Vad hundra kronor räcker till...

2 öl, som räcker en kväll för en moderat landstingspolitiker.
12 liter mjölk, som räcker 5 dagar för en ensamstående förälder med två tonårsbarn.

1 lunch, Sjötunga Walewska på restaurang, för en moderat landstingspolitiker.
30 luncher, blodpuddning stekt hemma och utan lingonsylt, för den arbetslöse och utförsäkrade.

Ett inträde på nattklubben, för en moderat landstingspolitiker.
2 simhallsbesök i Farsta, för en student.

Ett halvt extrabatteri till digitalkameran, Canon EOS.
Tre batterier till hörapparaten. Hörapparat är oftast gratis, men inte batterierna.

Nästan en hel vaccination mot malaria hos CityAkuten, inför safarisemestern i Tanzania.
Ett halvt vårdcentralsbesök för pencillin mot halsfluss, efter moderaternas höjningar.

Som Fattaru konstaterar, bratsen (och tydligen vissa moderata landstingsborgarråd) spottar på hundra spänn.

Ett annat sätt att räkna är att besluta att de som har råd med nattklubbskvällar med öl, restaurangluncher, digitalkameror och safarisemestrar, de bör betala lite mer av kostnaderna för kollektivtrafiken. Så vi som bara har råd med blodpudding och mjölk får råd att åka till jobb, studier, läkarbesök och kanske till och med till simhallen och ändå har pengar över till inträdet och mediciner. Det kallas för gemensam välfärd och att vi gemensamt via skatten tar ansvar för ett hållbart samhälle för alla. Något stockholmarna gillar, men inte borgarna.

Mitt råd är att Moderaternas landstingsgrupp investerar 100 kronor i ett extra USB-minne. Eftersom man tydligen glömt att man november 2010 lovade att SL-priserna skulle inte höjas under 2011.

Uppdatering:
Moderaterna glömmer fler beslut
Torbjörn Rosdahl har också svarat TV4s reporter att de som inte har råd med SL-kort efter höjningen bör vända sig till socialtjänsten. Men, SL-kort ingår inte längre i socialbidragsnormen, efter beslut från.... just det, Moderaterna. Lysande Sickan!

Rosdahl tycker för övrigt på sin egen blogg att:
"Visst är det lite trist att behöva justera månadskortet till 790 kr/månad men med tanke på prisutvecklingen och att alla som arbetar har fått en 13:e månadslön så bör det inte vara något problem."
Lite trist....
Men han är glad över den enormt positiva responsen som Moderaternas landstingsbudget fått. Varifrån han fått den uppfattningen förtäljer han inte.
Som sagt, lysande Sickan!


****
Mer i media: Fria Tidningar, SvD, DN, DN igen och DN en tredje gång, Opinionsbloggen

Andra tycker:
Vi har räknat på det här, undrar var Torbjörn köper sina chips. Min gissning är lösvikt i Östermalmshallen.
Alliansfritt, noterar att Moderaterna tycker skattehöjningar är rena okynneshöjningar. Men att avgiftshöjningar tydligen är helt okey.

Designa ditt eget SL-chipskort. eller gå med i FB-klubben för chips och mot dyra SL-kort.
Kolla vad andra saker, som Rosdahls månadslön, motsvarar i chipspåsar.

Mattias Larsson, Min lilla åsikt, Johanna Graf, Sebastian, Martin Moberg, Vardagskrig, Rolf Lindell, Mikael Persson, En ond plats, Alisa Gonzales, Motpol, Peter Lindén, Annika Högberg, Ann-Sofie Wågström

Etiketter:

2011-05-11

How to be a Trans Ally

This is a comment to an article in About.com, by Kathy Belge. I got the feeling it needed complement, allthough it is allright as a starter.

As a transactivist I belive it´s very important to have those trans allies. But, I also belive in telling them it´s not only about being nice to trans people. Being nice is common sense, somthing you can demand from everyone beling in human rights. And to remember things like using the preferred pronoun (don´t forget the s/he or ze for them who do not define themselves as men or women!), not assuming anything about peoples gender or sexual orientation, not labeling people, not tolerating anti-trans jokes, spreading rumours or go around telling things you heard in confidence, well, thas just common sense. It´s what you do to everyone, if you´re a nice person.

But, being a transally, you have to work. You do have to start with understanding how to be a nice peson, of course. After all, thats´s common sense in any movement, about any issues. Juat ask trans people themselves and you´ll soon find out how to behave properly. Then it´s time to roll up your sleves and start working. If your not into the making coffe, carrying things, printing poster kind of work, you pick a transissue. Hatecrimes, discrimination, better healthcare or schools, right to marry, right to change legal gender, to get sex reassignment therapy, and so on, there are numerous to choose from.

And then you do your homework, do the research about it. And of course start the never ending work enthuseing people in your campign. Doing that research, there are some simple advice to follow, to avoid the biggest mistakes.


Precedence of the target group!
Check so transpeople themselves agree with your opinions and how you prioritaise! And do primarly check with the transpeople that are concerned in the specifik issue, not other transpeople.


Never let anyone loose anything because your lobbying!

Trans people is a very heterogeneous gorup, with different needs. Do never act in a way letting one transgroup gain a right on another transgroups looses of a right

Check up on representativity!
Be carefull to listen not only to the ones who are loudspoken or your own contacts. Do systematicly investigate what different transgroups thinks about the issue and the networks you lobby in, for example by controlling what different transpersons in different transorganisations think.

Check up on the transgender-normativity!

All transpersons are not male–to-female transsexuals or transvestites, even tough it looks like that sometimes. Neither are all young and identifies as queer. Listen to many transpeople to get approval from the whole transcommunity.

Check up on the main opinion!
Not every transpersons think alike. If you not deliberatly want to lobby in a way only a minority of transpeople agree with, you should controll it´s the main opinion you actually do lobby in, nothing else.
Involve transgendered people

Try to involve transgendered people in your work.
Send texts for proofreading, ask for opinions on your work, accept help when offered and ask transgendered people to lecture together with you if your invited to lecture in a transissue.

Never say LGBT without meaning it!
Don´t write LGBT in headlines but forget transgendered in the rest of the text. That makes it much harder for transactivists to reach out with real transinformation.

Do your homework!
Make sure you know what you talk about. If you bring up wrong facts, you´ve made the work harder for others. The whole transmovment will look like we´re not serious.

You´re alright as yourself!
You can be a good transactivist, not having the experience of being a transgendered. But, if you do let people think your a transgendered, people will assume you have an experience you don´t have. People will not check up on your opinions the way they otherwise should have done, to see if transgendered people think alike. That excludes transgendered. Your good enough as you are, as your self!

Let transgendered be experts on their own lifes!
Doctors and psychiatrists might be experts in treating transsexuals. But not in transgendered peoples lifes, problems, opinions, feelings or need for human rights.

Don´t claim mandate you don´t have!
Please tell the world you’re transinclusive or even a GLBT-organisation, if thats your ambition. But if very few, or none, transgendered themselves are involved in your work in transissues, please clarify that too. Let the world around you have a reasonable chance to estimate your credibility and mandate in transissues.

Remember the differences between gay and transissues
The exposure is alike to all GLBT-people. Both homo- and bisexuals and transgendered suffer from prejudices, discrimination and harassments, hatcrimes and violence. But often the law offer protection only based on sexual orientation, not gender identity or gender expression.
Please remember, the laws does not protect transgendered as they protect homo- and bisexuals!

Homo- and bisexuals does get oppressed because of their sexual orientation, love and relations are considered not within the heteronormativity. Transgendered people does get oppressed because of our bodies, clothes, names, self-identified gender and legal gender are considered not within the gendernormativity.
Please remember not talking solely about sex and love when talking about GLBT-issues!

The gaymovement has been out of the closet since the seventies, the transmovment has just started opening the closet door in many countries. Because of that, gay- and GLB-organisations often have much better resources than the transmovement.
Please, do not lobby in transissues in a way that excludes organisations with very little resources, that excludes transorganisations!

With love and hope for a better society for all LGBT-people, Lukas Romson

*******
Lukas Romson
Equality Consultant
FtM-transsexual
Transactivist since 12 years
Has been in the board of RFSL and the Steering Committee for Transgender European Network Meeting, for the moment in the board for GLBT-Socialdemocrats Stockholm and president of KIM

Etiketter: , , ,