2010-03-25

Män som skjuter bisonoxar med hjärnan....

Eva Sternberg, självutnämnd expert på att Kvinnor Kan, följer upp sina nedlåtande och plumpa uttalanden om Birgitta Ohlsson med en sanslös debattartikel i dagens Expresssen.se. Eva Sternberg menar, på fullt allvar, att
"hemmapappor är livsfarliga för små barn"
.
Om det inte vore så tragiskt att den här typen av biologistiska särartsfeministiska ännu existerar skulle jag skratta mig halvt fördärvad åt Sternströms artikel. Eller vad sägs om meningen:
"Män har utvecklat sin hjärna till att skjuta bisonoxar och se tredimensionellt."
Tänk om jag kunde det! Döda bisonoxar med blotta tanken. Släng dig i väggen Spock!

Men egentligen är det ju både skrämmande och ledsamt med allt detta mansförakt hos livmodersfeminister som Sternberg, liksom att det accepteras. Expressen skulle väl aldrig ta in debattartiklar som sa att homosexuella var livsfarliga för barnen? Eller vänta nu....? Men, det vore nog åtminstone inte okey att säga att judar var livsfarliga för barnen. Hoppas jag...

För att inte tala om föraktet för en ánnan kvinna och hennes arbete. Anna Carlssons avhandling ( som Sternberg använder i artikeln som slagträ för att föra ut sina egna, lite mindre vetenskapligt förankrade, åsikter) säger nämligen ingenting om att män är sämre föräldrar. Vad hon har studerat är de ökande olycksfallen i hemmet när det gäller små barn. Och slutsatsen tycks vara att det handlar om dålig målgruppsanpassning vad gäller informationen hos BVC, som gör att lågutbildade föräldrar och invandrarföräldrar är sämre på att skydda sina barn mot sådant.

Med tanke på det här beteendet hos Sternberg vill jag citera hennes egen blogg:
"Pojkar far särskilt illa av att inte bli ständigt sedda och påpassade och uppmuntrade av sina mödrar. Deras hjärnor behöver stöd och hjälp med rangordningen till andra."
Jag undrar vem det är som har ett mycket starkt behov av att ständigt bli sedd jag...
(Tack för tipset, Emma Grey Munthe!)

Det här med förakt för andra kvinnor verkar för övrigt återkomma hos Sternberg. Det här inlägget på Sternbergs blogg riktigt dryper av förakt och bitterhet över tidigare medsystrar. Det är så man baxnar, tydligen är det bara Sternberg som kan, inte andra kvinnor. Kanske blir det så, när man talar om sig själv i tredje person? Håller för övrigt med Tankar från rooten, klart män blir livsfarliga om nån vill ta ifrån oss rätten till att vara med våra barn. Då är det tur att vi kan avreagera oss på några bisoxar! :-)

Jag har sagt det förut och säger det igen, ett av de beslut jag är mest stolt över som HBT-socialdemokrat är att vi i HBT-socialdemokraterna vill ha en delad föräldraförsäkring. För jag är övertygad om att det inte bara är det bästa för jämställdheten, utan också för barnen. Tills vidare får vi nöja oss med den låtsaspolitik om jämställhet i hemmet som vi visste Alliansen skulle föra. Men till hösten blir det andra, rödgröna, bullar!

Fler pappor svarar Sternberg: Kjellberg, Marko, Sebastian Hallén, Johan Hammarkvist på ledarplats i Skånskan,

Andra bloggar: Fredrik Westerlund,Utsikt från höjden Vi som aldrig sa sexist, Per Pettersson , Trollhare, SMYG, Lilla O, något närmare Newyn, Lindisen, Sjumilakliv

Etiketter: , , , , , , , , , , ,

2010-03-24

Sveriges Unga Muslimer bjuder in homofob talare

Sveriges Unga Muslimer har enligt Sveriges Radio bjudit in Sheik Abdullah Hakim Quick att tala på organisationens påskkonferens. [Han är känd för att ha uttalat sig positivt till dödstraff på homosexuella och för sina antisemitiska åsikter.] Rättelse 23:38 Han säger i ett tal, i citat som Sveriges Radio uppger kommer från www.enjoyislam.com, att homosexuella är en av de mest farliga grupperna i samhället. Han hävdar också att den muslimska inställningen till homosexualitet är dödstraff.

Det här är bekymmersamt.
Sveriges Unga Muslimer säger att de inte kände inte till Sheik Abdullah Hakim Quicks åsikter om homosexuella, men man stryker inte hans deltagande i konferensen. Oavsett vad populistiska islamofoba debattörer som Philip Wendahl och Evin Rubar tycker, Sveriges Unga Muslimer betraktas normalt sett som en bra organisation. En organisation som inte är reaktionärt konservativa utan som tar jämlikhetsfrågor på allvar. De samarbetar med inom EU-projektet Alla Lika Alla Olika och genomför antidiskrimineringskampanjer ihop med bland andra RFSL Ungdom. Därför borde de tänka över sitt ställningstagande igen. Att i nuläget fortsätta att välkomna Sheik Abdullah Hakim Quick kommer skada både SUM och alla andra muslimer i Sverige som jobbar för jämlikhet. De borde stryka honom ur programmet. Alternativet är att även arrangera en debatt mellan Sheik Abdullah Hakim Quick och någon som är kompetent nog att argumentera mot honom i frågor om homosexualitet och islam, för att visa sina medlemmar att det finns andra åsikter. Ett pressmeddelande om vad organisationen anser om HBT-personers rättigheter vore nog också på sin plats, för att rädda situationen.

Så, SUM har klantat sig, rejält, och behöver göra något åt saken. Man bör tydligen tänka sig för vad gäller en del andra talare man haft under åren också.

Men, om man börjar kräva att deras bidrag ska dras in bör man hålla följande i åminnelse:
* SUM får, som enda muslimska ungdomsorganisation, knappt 2,3 miljoner i organisationsstöd.
* De kristna ungdomsorganisationerna får kring 47 miljoner.
* Antalet bekännande muslimer i Sverige antas vara kring 250 000. Antalet bekännande kristna brukar antas vara kring en miljon. Förhållandet unga muslimer/unga kristna borde om detta stämmer vara 1/4. Men när det gäller bidragspengar är förhållandet 1/20.
* Ett flertal djupt värdekonstervativa kristna ungdomsorganisationer får stora summor i organisationsstöd.

Ett flertal av de mer värdekonservativa kristna ungdomsorganisationer som får bidrag har anlitat mycket kontroversiella talare eller har själva uttalat sig kontroversiellt. Chef för studentorganisationen Credos egna internutbildningar är Stefan Gutavsson, mannen som inte såg några teologiska hinder för dödstraff och som är en av de tydligaste förgrundsfigurerna för den kristna högerns homohat i Sverige. Han är också en flitigt anlitad talare av Credo ute på universiteten. Ordförande för elev- coh studentorganisationen Ny Generation är även chef för Livets Ords bibelskola. Syrisk Ortodoxa Kyrkans Ungdomsförbund har uttalat sig mot Ecce Homo-utställningen på ett sätt som liknar konservativa muslimers sätt att relatera till muhammedbilderna. Kristoffer Mauritzson, på Sveriges Unga Katoliker, menar att onani är synd, abort mord och att kondomer inte skyddar mot aids.

Såvitt jag vet har varken Credo, Ny Generation, Sveriges Unga Katoliker, Pingst Ung eller Syrisk Ortodoxa Kyrkans Ungdomsförbund samarbetat med någon HBT-organisation i jämlikhets- eller antidiskrimineringsprojekt. Det är inte så ofta man ser dem i andra antidiskrimineringssammanhang heller, jämfört med hur ofta man stöter ihop med folk från SUM eller muslimska Fredsagenterna. Men ingen blir gladare än jag om jag har fel! Den kristna högerns unga, och de katolska och ortodoxa ungdomarna, kommer kanske i år spendera några av sina ansenliga miljoner på Stockholm Pride, eller på att dra igång HBT-utbildningar i sina organisationer?

Uppdatering: SvD skriver också om händelsen. Nyansernas mästare, Per Gudmundsson, lyckas få det till att SUM själva står för de åsikter Sheik Abdullah Hakim Quick uttalat.

Andra bloggar: Jonatan Leman, Bengt Held, Niklas, Apelsineld
Följande är bloggar jag normalt inte länkar till men nu gör jag det, för belysa den onyanserade debatt som SvD, medvetet eller omedvetet, göder: Leff45, Mittenradikalen, Germund, Politiskt inkorrekt och Gudmundssons egen blogg, Every Kinda PeopleSparsamt Leverne
Slutligen, en muslimsk reaktion på Gudmundsson, inte heller den så nyanserad: Kulturkritikern

Uppdatering:
Sveriges Unga Muslimer har publicerat ett uttalande om händelsen. Jag uppmanar läsarna att läsa SUMs uttalande, lyssna på Sverigs Radios inslag med två korta snuttar av Sheik Abdullah Hakim Quicks tal och sedan goggla efter mer information och göra en egen bedömning av om SUMs eller SRs bedömning av hans åsikter är mest korrekt.
Här finns den websida som Sverigs Radio anger som källa. Lyssna också på intervjun med SUMs generalsekreterare Omar Mustafa.

Själv börjar jag undrar vem som tipsade Sveriges Radio och hur källkritisk man varit. När man använder Evin "Könskriget" Rubar som "expertkommentator" blir åtminstone jag väldigt misstänksam.

Etiketter: , , , , , , ,

2010-03-18

Sverigedemokraterna - partiet som är emot

Åsa Regner, RFSUs generalsekreterare, och Mats Wingborg varnar i gårdagens Aftonblad för Sverigedemokraterna. De menar att det kan vara farligt att stirra sig blind på deras nationalism och främlingsfientlighet, att man måste minnas att partiet är fientligt både mot kvinnor och homosexuella också. Även Sydsvenskan uppmärksammar det hela.

Och det stämmer, SD är stockkonservativa när det kommer till familjepolitik och sexualpolitik. (Eftersom partiet knappast känner till begrepp som HBT-politik och transpersoner är det svårt att säga vilka åsikter de har om sådana frågor.)

Sverigedemokraterna:
* Vill avskaffa maxtaxan inom barnomsorgen, som är kopplad till föräldrarnas inkomst, och ersätta den med en slags barnpeng som ska motsvara kostnaden för kommunal barnomsorg. I praktiken ett vårdnadsbidrag till alla som har ekonomi att stanna hemma alltså, mindre pengar till kommunal barnomsorg och högre avgifter för lågavlönade och ensamstående.
* Är emot all kvotering av föräldraledighet.
* Vill sänka abortgränsen till tolv veckor.
* Är emot samkönade äktenskap.
* Vill ta bort det ekonomiska stödet vid utlandsadoption.
* Är emot ensamståendes och samkönade pars rätt att prövas för adoption.
* Är emot lesbiska kvinnors rätt till insemination.
Partiet domineras mer än något annat parti av män. Vita, etniskt svenská män utan funktionsnedsättningar, kan tilläggas. Förmodligen också till mycket stor del heterosexuella.

Vad man också bör minnas är att
SD är ett typiskt högerinriktat skattesänkarparti, vars ekonomiska politik knappt går ihop ens i de vildaste fantasier.
Partiet vill ta bort reavinstskatten vid försäljning av aktier/egendom och förmögenhetsskatten. De vill sänka inkomstskatten och skatten på kapital.
Sverigedemokraterna menar att:
"I det längre perspektivet behöver det inte finnas några motsättningar mellan arbetstagares och kapitalägares intressen. Därför bör alla krav som endast leder till kortsiktiga vinster för endera sidan stå tillbaka för de som leder till optimal tillväxt i ekonomin på lång sikt"
Partiet menar också att det är först när Sverige kan anses vara en "ekonomisk stormakt" igen som man kan
"återskapa ett samhälle byggt på den nordiska välfärdsmodellen präglad av rättvisa och trygghet för alla."
Vad detta skulle innebära för de som inte kan betala för sin välfärd under tiden Sverige blir en "ekonomisk stormakt", det talar partiet tyst om.
Sverigedemokraternas omvända fördelningspoltik ger mer pengar åt de som redan har, så enkelt är det.

När det gäller näringsliv har man heller inte så mycket att komma med. Man är emot utländskt ägande samtidigt som man tror på fri prissättning och fri konkurrens. Partiet gillar decentralicering men vill att staten äger betydande andel av bolag inom näringar som anses viktiga för Sverige, som gruvindustri, energiindustri infrastruktur, stora jord- och skogsägare och försvarsmateriel. Hur detta ska ordnas i praktiken redovisas inte.

SDs arbetsmarknadspolitik är tämligen kortfattad. Man vill satsa på forskning och utveckling samt turistnäringen. Partiet vill försvaga LAS, så fler kan undantas från turordningsreglerna och investera i ny kärnkraft. Sen vill man visserligen höja A-kassan men också sänka arbetsgivaravgifterna, och hur det ska gå ihop ekonomisk med den föreslagna skattesänkarpolitiken redovisas inte. En hel del av SDs arbetsmarknadspolitik går också ut på att motverka alla former av invandring och skydda "svenska" arbetare.

Mitt budskap till den som är arbetslös, pensionär, sjuk eller "bara" fattig och av desperation och rädsla ser Sverigedemokraterna som ett alternativ är, tänk igen!
Är det verkligen den lokala pizzabagaren eller städaren på barnens skola som gjort så du är arbetslös? Är det invandrare som flyttar stora tillverkningsindustrier från Sverige till låglöneländer? Hur mycket vinner du på att din inkomstskatt sänks, jämfört med de pengar staten, dvs du!, förlorar på andra skattesänkningar som SD vill ha? Och hur ska din ensamstående granne, mamma med två barn, och din sjuka syster klara sig om maxtaxorna försvinner och det generella välfärdssystemet luckras upp ännu mer?

Det Sverige behöver är inte främlingsfientlighet, skattesänkningar och ett hat mot alla som inte liknar normen. En rödgrön arbetsmarknadspolitik, återställd A-kassa och en rödgrön, genomtänkt och finansierad, finanspolitik med rättvisa skatter är bättre. Tillsammans kommer vi mycket längre än om vi alla rädda kurar i varsitt hörn. Du är välkommen du också!

Fotnot: Fakta om SDs politik är hämtat från deras olika idédokument, på partiets hemsida.

Andra bloggar: SD fakta från förr och nu, Jinges web och fotoblogg, Vi i Sverige, HBT-sossen, Emil Broberg, In Your Face

Etiketter: , , , , , , , , ,

2010-03-08

8 mars och bögars frimureri...

Dagen till ära tar jag tillfället i akt att skriva om könsmaktsordningen i HBT-världen. Det kanske är lite gnälligt, lite överdrivet, inte sådär välavvägt nyanserat som jag säkert borde vara. Men ibland måste man få vara mer personlig också.

För inspirationen vill jag tacka Fredrik Federley som i lördags intervjuades av Vestmanlands Läns Tidning ( artikeln finns tyvärr inte på nätet). Intervjun handlade en hel del om "Ursula", Federleys drug-alterego, rubriken är "Könet - ingen stor sak för Fredrik" och budskapet verkade vara att Fredrik Federley är en openminded person som tycker det är dumt att döma folk utifrån kön. Och det stämmer säkert.

Men, när reportern frågar: "Hur skulle världen se ut om vi inte hade normer om könsroller?" och Federley svarar "Då skulle den se ut mer som gayvärlden" brister allt.

För inget kunde vara mer fel! HBT-världen är långt ifrån befriad från hårda könsnormer. Bara det faktum att Federley, och detta är han verkligen inte ensam om, pratar om gayvärlden säger en hel del. Gayvärlden omfattar bara män, fråga närmsta flata eller bi-tjej. Att kvinnorna i HBT-världen osynliggörs är liksom ingen nyhet, killarnas homosocialisering blir självklart stark i en subkultur som inte ens är intresserade av kvinnor som objekt.
Det är ett sånt ömsesidigt manligt ryggdunkande, kombinerat med flörtande, och nätverkande att frimurarna ibland ligger i lä!
Det är knappast en ren tillfällighet att endast en av RFSLs ordföranden genom alla år varit kvinna, Christin Gilljam. Eller att QX jippo heter gaygala, inte HBT-gala. Homokultur antas ju vara schlager, inredning, mode, Drag Queens och en ytlig, manlig, klubbkultur. Och det är också ofta så den marknadsförs av gaymedia. Lesbisk kultur och transkultur, den ges rätt sällan utrymme.

Även i HBT-världen lyfter alltså män fram andra män. Att de partipolitiska HBT-nätverken domineras av män, särskilt om man går 5-10 år bakåt i tiden, är ingen hemlighet. Bara tre av de elva öppna homo-/bisexuella riksdagsledmöterna och ministrarna är kvinna, Elisebeth Markström (s), Josefine Brink (v) och Marianne Berg (v). Det förvånar knappast. Speciellt gäller den här manliga favoriseringen om mannen råkar vara snygg, kan tilläggas. Idealet är en stereotypt manligt snygg och lagom straightacting kille, men en lagom fjollig druga duger nog det också, om han är glamorös nog.

Men eftersom det inte är så glamoröst att vara transsexuell (eller transvestit, transgender, intergender, interssexuell etc) har vi inga liknande fördelar. Faktum är att jag är inte är säker på om transkillar ens är välkomna hos strikt manliga klubbar som SLM, men det ska jag låta vara osagt. Transtjejer var i alla fall länge portförbjudna hos Kvinnohuset på Blekingegatan, som dominerades av flator. Problemet med att vissa lesbiska subkulturer hade, och har, svårt att acceptera transtjejer hänger förmodligen ihop med delar av radikalfeminismen. Jag vet inte hur många gånger jag tvingats försvara min rätt att ha en kropp som stämmer med min själ, för rabiata lesbiska radikalfeminister. Angreppen från just den lilla delen av feminismen är ett enormt problem för transrörelsen, som vi ständigt tvingas bemöta. I den mån transkillar förvägras inträde handlar det väl knappast om att man tror att vi skulle vara utsända spioner från kvinnorörelsen, (vilket alltså är vad Janice Raymond &co predikar) utan mest om kroppsfixeringen i gaykulturen.

Könsmaktsordningen i HBT-världen handlar inte bara om att kvinnor ges mindre makt, utrymme och möjligheter. För så är det, oavsett vad vissa bögar naivt inbillar sig. Men nedvärderandet av alla transpersoner som inte showar i paljettklänningar på scen, den handlar såklart om kön den också. Drag Kings uppskattas visserligen av flator, men gaymedia bryr sig inte nämnvärt. Och alla vi andra, vi som gärna skulle ha samma rättigheter som andra och som tycker det liksom är vår tur nu, vi räknas knappt alls. Det finns alltid andra frågor som måste hanteras först, aldrig pengar att satsa på oss, alltid argument för att man ju inte kan kvotera in en massa transpersoner bara för att de är transpersoner. Som om inte unga, snygga bögkillar alltid kvoterats in i styrelser i HBT-världen, utan särskilt mycket kompetens att bidra med. Antalet transpersoner i beslutande organ i tyngre organisationer som RFSL, Stockholm Pride och de partipolitiska HBT-nätverken är lätt räknade. Transpersoner är ofta "the ugly ducklings" som Stephen Whittle, grundare av Press for Change och Professor of Equalities Law så träffande uttryckt det.

För mig som transperson är det svårt att se att allt detta handlar om något annat än en könsmaktsordning, som säger att cispersoner (icke-transpersoner) är mer värda än transpersoner. Den könsnorm som finns både i HBT-världen och i resten av samhället säger att det enda bra och riktiga sättet att se på kön är att det bara finns två kön, man och kvinna. Och att en människa måste ha en kropp, ett beteende/utseende och en könsidentitet som alla är entydigt manliga eller kvinnliga. Helst manliga såklart. För det handlar väl i grund och botten om ett förakt för allt som inte är entydigt manligt. Eller kanske ibland en brist på insikt om att man inte blir bra på jämställdhet bara för att man är bög och drag queen.

Fotnot: I den yngre generationen i queerrörelsen, < 35, ser det däremot annorlunda ut. Där tas vissa transfrågor lite mer på allvar, bögdominansen är också relativt försvunnen. Men det blir istället lite mycket queernorm ( du bör vara androgyn, vegan, vägra definiera ditt kön och sexuella läggning, polyamorös och "alternativ") ibland. Men överlag kanske det alltså finns visst hopp för framtiden.

-------------
Det här inlägget är en del av en rödgrön bloggstafett med anledning av internationella kvinnodagen. Först ut var initiativtagaren Ilona Szatmári Waldau, sen kom Anders Wallner, Åsa & Alexandra och Trollhare Hela stafetten hittar du här.

Etiketter: , , , , , ,

2010-03-06

När ytan får styra - Alliansens HBT-politik

Det var en del hype kring hur HBT-vänliga Alliansen var, då direkt efter valet 2006. I HBT-media gjordes det affär av att man lyckats prestera två ministrar som var öppna HBT-personer. HBT-rättigheter nämndes i regeringsförklaringen, Fredrik Reinfeldt inledningstalade på Stockholm Pride och allt var så fantastiskt.
*Rättelse 9/3: Reinfeldt invigningstalade redan 2003. *

Men idag undrar jag om inte de som trodde och hoppades på en bra politik även för HBT-personer ångrar sig bittert. För vad hände, egentligen? Vi fick en könsneutral äktenskapslag, men inte var det Reinfeldts förtjänst. Moderaterna klarade inte av att hantera Kd, och så fick oppositionen ta över rodret och se till att den könsneutral äktenskapslagen (som hade förberetts av socialdemokratiska regeringen) blev verklighet.

Vi har en öppet bisexuell migrationsminister, men det har inte betytt att Sverige slutat utvisa homosexuella män till dödsdomar i Iran och andra länder. Vi har en öppet homosexuell, centerpartistisk, miljöminister, men han tycks inte förmå en av sina partikollegor att ta HBT-frågorsärskilt stort allvar.

Hatbrotten mot HBT-personer fortsätter att öka, men i regeringens regleringsbrev de tre senaste åren till Åklagarmyndigheten och Rikspolisstyrelsen (kan läsas hos Ekonomistyrningsverket) nämns inte ens HBT-personer. Men visst, vi nämndes 2007, precis efter valet...
Och visst, ett antal regeringsmedlemmar har uppmärksammat HBT-personers situation utomlands, deltagit i prideparader och så vidare, men utrikesminsterns senaste utrikesdeklaration nämner inte med ett ord HBT-personer.
När det gäller något annat än yta och att visa upp sig i HBT-frågor, då levererar inte regeringen!

Och så har vi då Kristdemokraterna, de motspänstiga bakåtsträvare regeringen helst inte vill nämna när man pratar HBT-frågor.
Antalet HIV-smittade har ökat dramatiskt sedan valet, men regeringen, med kristdemokratiska folkhälsominister Maria Larsson i spetsen, verkar direkt ointresserade.. Och socialminister Göran Hägglund tycks helst försvåra livet för HBT-personer. Faktum är att KDs inställning till mänskliga rättigheter för HBT-personer inte skiljer sig så mycket från Sverigedemokraternas. Men resten av regeringen låter Kristdemokraterna hållas.

Vi Rödgröna kommer inte bilda regering med Kd. Och det är i praktisk politik som det avgörs vad som är en HBT-vänlig regering eller inte.

Som exempel på praktisk politik kan nämnas att Centerns senaste kongress behandlade en HBT-motion , Folkpartiets deschargeutskott konstaterade på partiets senaste kongress att det visserligen var bra att det fanns täta kontakter mellan HBT-liberalernas organisation och folkpartister men att "Tyvärr är HBT-liberalers verksamhet lite känd inom partiet." Partiet tycks ha behandlat fem HBT-motioner på senaste kongressen. Moderaterna behandlade en, av 57 stycken, HBT-motion på sin arbetsstämma.

De borgerliga öppna HBT-riksdagsledamöterna tycks inte heller engagerat sig nämnvärt i HBT-frågor. Fredrik Federley (c), Tomas Tobe (m) och Olof Lavesson (m) har tillsammans bara lagt kring nio motioner som rör HBT-personer under mandatperioden. Tobé har också lagt en motion som argumenterar emot dagens diskrimineringsskydd, hetslagstiftning och straffskärpningen vid hatbrott. Kristdemokraten Otto von Arnold har också lagts en enskild HBT-motion.

Bilden hos de rödgröna ser lite annorlunda ut. Socialdemokraternas Jobbkongress 2009 behandlade 29 motioner, Miljöpartiet biföll på sin kongress en rejäl proposition som handlade bland annat om HBT-personers lika rättigheter. Västerpartiet har ännu inte haft kongress inför valet.

Ulf Holm (mp) Hans Linde (v), Josefine Brink (v), Marianne Berg (v), Elisebeth Markström (s) och Börje Vestlund (s) har sammanlagt under mandatperioden lagt kring 90 motioner som rör HBT-personer. Mer än hälften kommer från Socialdemokratiskt håll. Skillnaden förklaras förmodligen delvis av att Socialdemokraterna numera har som policy att lägga egna, likalydande, motioner istället för att underteckna HBT-gruppens motioner.
Men det handlar också om att vi socialdemokrater har den mest aktiva och mest pålästa HBT-politiska organisationen. Och givetvis på att många socialdemokrater tycker frågorna är självklara, även om man inte är HBT-person!

En bra HBT-politik handlar inte om vilken tillhörighet ministrar och riksdagsledamöter har. Det handlar inte om hur mycket och ofta politiker uttalar sig eller syns i media i mer eller mindre jippobetonade HBT-sammanhang. Det handlar om värderingar, kompetens och hur mycket substans man har i sin politik. Där vinner vi rödgröna med hästlängder, Alliansens HBT-politik är mer yta än innehåll!

**************
Jag gör inte anspråk på att ha gjort en vetenskapligt korrekt studie, jag har utgått från motionernas rubriker och ibland även läst text för att se om t ex "mänskliga rättigheter" också har handlat om HBT-personer eller ej. I tveksamma fall har jag avfärdat motionen. Blocköverskridande motioner har jag inte tagit med alls, och jag har inte räknat någon motion mer än en gång. En del av skillnaderna i riksdagsmotionerande har sin grund i att partier i regeringsställning inte har samma behov av att lägga motioner, men den som granskar siffrorna för förra mandatperioden kommer se att de rödgröna även då var mer aktiva i frågorna.

Etiketter: , , , , , , , , ,

2010-03-02

När politik blir varumärke - moderaternas strategi

Tydligare än i Moderateras egna instruktioner för partiets grafiska profil kan det inte illustreras, för Moderaterna handlar politik alltför ofta om att bygga varumärke!!

I dokumentet anges bland annat vilka ord de "nya" moderaterna bör använda, och vilka gamla ord som inte bör användas. Känns lite likriktat och stelt, inte helt liberalt alls faktiskt, men man kanske vill undvika att just på den punkten likna Socialdemokraterna som ju satsar på att gräsrotsmedlemmar ska delta utifrån sina egna förutsättningar. Och en viss partipiska har alla partier, om än kanske inte riktigt så detaljstyrt. Känner moderatledningen med Per Schlingmann i spetsen sig osäkra på sina medlemmars förmåga att tolka partiets politik är känns det säkert naturligt att ordna utbildningsmaterial på det här sättet, inget konstigt alls.
Riktigt intressant blir det däremot när man studerar vilka ord som ska ersättas med vilka.

Förändringar ska ersättas med Förbättringar.
Som om saker som är fel eller dåligt i samhället, och alltså måste förbättras någonsin kan uppnås utan att man förändrar något! Kanske tror Moderaterna själva det, att det verkligen går att få ett bättre samhälle helt utan reformer? Eller handlar det helt enkelt om att man helst inte vill visa att man egentligen inte så ofta vill förbättra, utan hellre menar att det är bra som det är?


Sänka ersättningsnivån ska ersättas med Det ska löna sig att arbeta.
Fullt begripligt, vem vill erkänna att att man tar från de som redan ligger, arbetslösa, och ger till de som har det lite bättre? Fokusera på de som får, inte de man tar från, smart drag rent retoriskt. Men vansinne rent moraliskt, det blir ju tydligt om man istället säger "Det ska inte löna sig att vara sjuk". Folk blir inte sjuka för att utnyttja staten.

Privatisering ska ersättas med Mångfald.
Det här är riktigt intressant. Det begrepp som alla andra alltså använder för att tala om jämlikhet, "mångfald", det tänker Moderaterna kidnappa till att handla om att det är fint att av rent ideologiska skäl konkurrensutsätta den offentliga sektorn till vilket pris som helst.

Slutligen, Segregation ska ersättas med Utanförskap.
Som om utanförskapet liksom uppstår av sig självt, utan några segregerande strukturer. Moderaterna må tala om utanförskap, men det brister i innehåll i politiken. Vilket väl handlar om att det brister i analysen, utanförskap handlar om så mycket mer än starkt segregerade stadsdelar som Rosengård och Rinkeby. Det handlar om sjuka ensamståendé trebarnsmammor, unga hemlösa, HBT-personer som ständigt osyliggörs och diskrimineras och många, många fler. I alla fall så länge samhället anses bestå enbart av vita, svenskättade, kroppstypiska, heterosexuella och välavlönade män.

Moderatregeringen fixar helt enkelt inte att hantera ojämlikheterna i samhället, eftersom man inte ser dem. RFSL menar att "... när man synar den faktiska substansen i den förda politiken har regeringen inte lika mycket att komma med". Och att den moderata skolpolitiken leder till just segration är ingen nyhet längre.
Det finns också uppenbara konflikter i hur man ska se på jämlikhetsfrågor, konflikter som säkert bidrar till bristen på substantiell politik. Lugnare då att inte nämna eventuella orsaker till utanförskap, som klasskillnader beroende på etnicitet exempelvis eller en förtryckande patriarkal heteronorm, utan låtsas som att man är välvilligt omtänksam som nämner dessa stackare i utanförskap. Som de antagligen förorsakat själva, precis som de sjukskrivna.

Vissa kallar det ett smart sätt att driva poltik, när man på det här sättet bygger om allt på ytan via nyord och varumärkestänk. Jag kallar det hyckleri.

Andra bloggar: Alliansfritt Sverige, RazzTyckerTill, Stefan Wikén

Etiketter: , , , ,

Mångfaldskurser på BVC! - transpolitik 3.1

Med tanke på senaste bloggposten inser jag att jag också måste beröra Ungdomsstyrelsens rapport "Hon, Hen, Han" som jag äntligen läst. Den kom för några veckor sedan och bekräftar tyvärr bara det många redan visste, att HBT-ungdomar överlag, och transungdomar i synnerhet, är en extra utsatt grupp. Samtidigt mår givetvis många bra, det ska man inte heller glömma.

Ungdomsstyrelsen visar hur HBT-ungdomar har sämre hälsa än befolkningen som helhet. Problemen handlar om allt från osynliggörande och öppen diskriminering till hot, hat och våld. Transpersoner och personer med osäker könsidentitet var generellt sett i studien i högre grad utsatta för våld och sexuella övergrepp och hade dessutom i större utsträckning en sämre psykosocial livssituation, (s. 10). De upplever också en systematisk stigmatisering och osynliggörande (s. 12).

När det gäller lösningar ser Ungdomsstyrelsen behoven av
* rutiner i skolan för att förebygga trakasserier och våld
*transkompetens hos skolpersonal och myndigheter
* trygga och identitetsstärkande mötesplatser, både i det vanliga föreningslivet men också som egna mötesplatser (s. 8).
Problemet är tyvärr att även om skolorna vill motverka trakasserier och våld mot transelever, så har de inga strategier för detta och i princip ingen att vända sig till för att få den hjälpen. Inte heller vimlar det direkt av kvalitativa transkompetensutbildningar till myndigheter, eller kurser för personal på ungdomsgårdar och ungdomsföreningar som vill bli transinklusiva. Som jag redan nämnt tycker jag att Skolverket måste börja ta ansvar för situationen och erbjuda material och fakta till de skolor som vill arbeta aktivt för att bli mer transinklusiva. Skolpersonal och nyckelmyndigheter måste ges transkompetens. Och kommunerna måste börja se över transkompetensen hos både föreningsliv och ungdomsgårdar, i samband med tilldelning av bidrag, samtidigt som man också erbjuder bra transkompetensutveckling såklart.

Ungdomsstyrelsen undviker tyvärr problematiken med att tvingas leva med "hemlig identitet" och bristen på vård för unga transsexuella, även om de lyfter problemet med att många unga transpersoner inte känner sig väl bemötta inom vården för transsexuella. Däremot de lyfter en fråga jag glömde nämna, problemet med att unga transpersoner ofta upplever intolerans och hot från sina egna föräldrar. Hedersproblematiken vad gäller HBT-ungdomar överlag måste tas på allvar, och samhället måste hitta strategier för att hantera problemet. Inte bara när det sker, med bättre HBT-kompetens hos skolpersonal, ungdomsmottagningar, socialtjänst, kvinnojourer och skyddade boenden. Utan vi måste också hitta strategier för att förhindra att problemet uppstår!

Kanske borde vi redan på föräldrakurser och BVC prata om mångfaldsfrågor med föräldrarna? Istället för att låtsas som om alla föräldrar kommer uppleva att deras barn är precis som dem borde vi vara öppna med och erkänna att så ser inte verkligheten ut. Alla barn är inte neurotypiska och en del barn har funktionsnedsättningar eller är HBT-barn. Som tonårsförälder blir man överröst med information om "hur man talar med sin tonåring om droger" men när kommer det börja skickas ut material om "Så hanterar du att ditt barn är ateist", eller "Bli inte rädd om ditt barn vill byta kön"? Är det för att alla föräldrar antas alla klara av att hantera sånt, eller för att föräldrarnas normer antas vara de nyttiga hur heteronormativa och religiöst funtamentalistiska de än är?

Vore det inte bättre att redan tidigt "chocka" alla småbarnsföräldrar, och avslöja att en del av dem sannolikt har barn som är HBT-barn, aspisar, kommer köra med hjul istället för ben eller konvertera till en religion föräldrarna avskyr? Att lite milt chocka alla redan på BVC, det känns bättre än de familjekatastrofer som utspelar sig när de berörda föräldrarna äntligen inser faktum, och reagerar med uppgivenhet, sorg, resignation eller hot, hat, avståndstagande och ibland våld. Mångfaldskurser på BVC, nu!

Andra skriver om Ungdomsstyrelsens rapport "Hon, hen, han": HBT-socialisterna, Per Petterson, lila liberalen, Trollhare Trollhare igen

Etiketter: , , , , , , , , ,

2010-03-01

Unga transpersoner - Transpolitik del 3

En del läsare kanske frågar sig varför jag lyfter just unga transpersoner, som en särskild grupp? Behöver vi inte satsa på alla unga, behöver inte alla transpersoner mer av samhällets stöd? Jo, men just gruppen unga transpersoner är extra utsatta, i jämförelse med andra unga. Och just unga transpersoner får mycket mindre av samhällets stöd, i jämförelse med andra unga.

27% av alla transungdomar hade någon gång har försökt ta livet av sig, enligt Folkhälsoinstitutets undersökning från 2005.(sid.37) Andra studier visar på problem med allt från familjerelationer, dålig självkänsla, rädsla för våld till högre utsatthet för våld och sexuella övergrepp (sid.14 & 29 i "Effekter av heteronormen" RFSL Ungdom). Unga transpersoner mår helt enkelt väldigt mycket sämre än andra unga! Det pågår en studie för att se hur problemen ser ut och vilka åtgärder som behövs, men redan baserat på den kunskap som finns hos transpersoner själva kan en hel del sägas.

Unga transpersoner som behöver byta juridiskt kön måste tillåtas göra det. Inga människor bör tvingas leva med "hemliga identiteter" och vara rädda att tvångsoutas eller avslöja sin medicinska historia bara för att de legitimerar sig. Till och med landstinget börjar inse vidden av problemet. Och visst vore det bättre att den lilla andelen minderåriga transsexuella som, även enligt sin läkare, verkligen behöver genomgå könskorrigerande kirurgi innan de fyller arton, kan göra det under kontrollerade former i Sverige? Istället för att som nu tvingas lita till rika och förstående föräldrar som ordnar operationer utomlands.

Men problemen handlar om mer än rätten till vård och nytt juridiskt kön. Den vård som unga transsexuella redan idag egentligen ska ha tillgång till, utredning och all behandling utom könskorrigerande operationer, den är i praktiken bara tillgänglig i Region Skåne och Stockholms Läns Landsting. Det är bara där kompetensen finns, och köerna ökar för närvarande dramatiskt. Det behövs mycket mer resurser till vården för unga transsexuella, suicidala tonåringar ska inte stå i årslånga vårdköer!

Unga transpersoner är också så många fler än de transsexuella ungdomarna. Det handlar om alla unga transpersoner, ungdomar som samtidigt med sina egna identitetskriser måste hantera kränkande studielitteratur, mobbande klasskamrater, nedlåtande lärare och ibland även avståndstagande föräldrar, våld, hot och hat. Brist på positiva förebilder, brist på föreningsliv som bejakar och stödjer deras identitet, utstängande normer och en total brist på information är vardag för dem. Och det är väldigt ont om transkompetent hjälp, ungdomarna riskerar att utsättas för förnyade kränkningar när de söker stöd.

Det satsas också väldigt lite på organisationer som kan vara ett stöd, olika trans- och HBT-organisationer, får inga eller mycket lite organisationsstöd. De tre transorganisationerna får, ihop med de två ungdoms-HBTorganisationerna sammanlagt knappt 1,7 miljoner i organisations´bidrag, större delen till HBT-organisationerna och ingenting till KIM och INIS. Samtidigt satsar samhället nästan 8 miljoner på Credo och Ny Generation, som båda står Livets Ord och trosrörelsen nära, och ytterligare 8,5 miljoner på organisationer som Pingst ung, Riksförbundet Sveriges Unga katoliker och Syrisk Ortodoxa Kyrkans Unga. Resultat: 16,5 miljoner till organisationer som är direkt fientliga eller åtminstone rätt tveksamma till transungsdomar, och 1,7 miljoner till de som är stödjande och bekräftande och ett föreningsliv i övrigt som kan ha nog så stora fördomar om transpersoner. Det behövs mer pengar till transorganisationer, och projekt som stöder transungdomar!

Det skulle också behövas ungdomsmottagningar med transkompetens, åtmintone en i varje landsting. Transungdomar har samma rätt att få stöd av skolkuratorn som alla andra elever, men med bristen på transkompetens hos elevvårdande personal är det inte så i praktiken. Alla elever har rätt att slippa läsa studielitteratur som kränker dem, men ska det gälla transungdomar måste man först rensa ut de skolböcker som har fördomsfulla och kränkande omdömen om transpersoner. Det borde också vara självklart att skolorna kan vända sig till Skolverket för att få råd om förebyggande jämlikhetsarbete som inkluderar även transeleverna, de är ju trots allt inkluderade i diskrimineringslagen. Men de resurserna eller kompetensen har inte Skolverket idag.

Det skulle också behövas fortbildningprojekt för idrottsrörelsen och personal på ungdomsgårdar, så de kan fungera som ett stöd för de transungdomar som saknar stöd på andra håll. En HBT-ungdomsgård i varje kommun vore idealet! Men då behövs det att politiker begriper nyttan med dem, och skjuter till pengar. Även transungdomar behöver tillgång till ett bra föreningsliv och trygga samlingsplatser där de känner sig bekräftade!

Och för de transungdomar som halkat snett och behöver hjälp av socialtjänsten är det mycket viktigt att socialtjänsten verkligen har transkompetens. För hur fel och farligt kan det inte bli om man tvångsplacerar en transtjej på ett §12-hem för killar? Och hur får man som fältassistent en missbrukande transkilles förtroende om man inte ens använder rätt pronomen? Bristen på transkompetens hos landets socialtjänster är akut, och det är transungdomarna som får betala priset.

Etiketter: , , , , , ,